En sprakande soluppgång & ett par tips

Hej på er!

Nu har vi återigen sådana fantastiska soluppgångar nästan varenda morgon, där himlen sprakar av färger och jag måste rusa in och hämta kameran varje gång jag råkar kliva utanför dörren. Det är så otroligt vackert ute med det vita snötäcket och solens strålar som frammanar glitter i snöns kristaller.

Igår satt jag och Daniel och planerade lite för mina kommande månadsbilder, då jag gärna vill försöka variera mina bilder på något sätt. Vi kom på en hel del idéer och jag hoppas verkligen att jag kommer kunna genomföra de flesta av dem. Det känns roligt att ha åtminstone ett litet kreativt projekt varje månad som jag kan lägga lite extra energi på.

Vi gick en snöig promenad med vovvarna, skickade iväg lite fakturor, tittade på serier, lagade mat tillsammans och hade en väldigt mysig dag. Vi tryckte också i oss ett antal kärleksmums som jag bakade i lördags som blev riktigt goda!
Receptet hittar ni här, men eftersom det inte är ett helt veganskt recept så kan jag skriva vad jag använde.

Smet

  • 100 g choklad med mintsmak (jag använde Coops egna mörka mintchoklad, den här)
  • 4 dl vetemjöl
  • 2 tsk bakpulver
  • 4 msk kakao
  • 1 dl starkt kaffe
  • 1 dl mjölk (havremjölk)
  • 200 g smör (mjölkfritt margarin)
  • 5 ägg (aquafaba, eller som det också kallas – kikärtsspad. 3 msk aquafaba motsvarar 1 ägg) Läs mer här om aquafaba!
  • 4 dl socker
  • 1 msk vaniljsocker

Glasyr

  • 100 g smör (mjölkfritt margarin)
  • 4 msk starkt kaffe
  • 1/2 dl kakao
  • 6 dl florsocker
  • 2 dl riven kokos

I övrigt följde jag receptet helt och de blev verkligen supergoda! Mina blev inte lika tjocka som de på bilden, men det kan bero på att jag kanske hade lite för stor plåt. De blev också väldigt söta, vilket är helt okej om man gillar det men för mig blev det lite väl mycket sötma så jag hade kunnat minska på sockret en del.



Det snöade hela helgen och vi har skottat, hämtat in mer ved och eldat nästan dygnet runt. Idag är himlen klar igen och det är kallare ute. Även om det stundtals är riktigt kämpigt med kylan och all snö så kan jag inte låta bli att förundras över hur fantastiskt fint det är ute. Speciellt såna här tidiga morgnar innan solen har gått upp, då färgas himlen av de allra vackraste tonerna. Jag stannar ofta upp vid fönstren när jag håller på med något inomhus och bara beundrar naturen där utanför. Det är magiskt att bo så här och få ta del av naturens alla skiftningar.

Det är egentligen helt galet hur mycket jag påverkas av solen. Vaknar jag upp till en solig dag så kommer jag förmodligen vara på bra humör den dagen, är det grått och molnigt blir jag direkt mer seg och lite deppig. Trots alla lampor, koffein och stimulans man kan hitta på för att försöka kompensera för mörkret ute, så gör ingenting så stor skillnad som solen. Blir lycklig ända in i hjärteroten när den skänker oss sitt strålande ljus.

Jag förstår verkligen djuren som går i ide vintertid eller alla växter som ”vilar” under vinterhalvåret och inte växer speciellt mycket. Det känns naturligt att sakta ned tempot och tillåta sig mer tid till avkoppling och återhämtning under den mörka tiden på året. Tyvärr är ju vårt samhälle inte alls anpassat efter att vi ska rätta oss efter tillgången på ljus och energi, utan det är meningen att man bara ska köra på i samma tempo året runt.

Men en fördel av att inte ha jobbat så mycket under den här tiden är ju att jag kunnat tillåta mig själv att ta det lite lugnare. Att låta förkylningen försvinna helt och hållet innan jag började göra en massa grejer igen. Jag tror också det har låtit mig lagra lite extra energi som jag kan ta fram nu när jag orkar göra saker och är frisk. Så nu är det dags att vakna till efter det långa mörkret. Ljuset återvänder. ♥

Ett par timmar senare såg det ut så här och jag blev så lycklig över att solen äntligen når fram till huset en stund innan den försvinner bakom berget. Det var -20 grader ute den dagen, men jag var ändå tvungen att sätta mig på bron en stund och ta in den stunden av solljus mot mitt ansikte. Till slut frös jag så mycket att jag var tvungen att gå in och värma mig framför kaminen, men det var det värt.

Har på senaste tiden lyssnat en hel del på olika podcasts, varvat med mina ljudböcker, så tänkte tipsa om ett par som jag gillar.

  • Kenza & Dani – när livet händer  – ingen som följer Kenza har väl missat hennes kamp för att få barn. Nu har hon och en vän startat en podcast som handlar om allt som sker när livet händer. Det är så fint att få lära känna dem mer och jag skrattar så otroligt mycket när de berättar sina galna historier om allt de varit med om. Rolig, ärlig och man kan verkligen relatera till mycket.
  • Sagan om Isfolket podden – Om ni är fler Sandemo fans där ute så får ni inte missa den här underbara podden! De går igenom alla böckerna i Isfolket och analyserar varje bok. Blandat med spännande tankar, roliga upptåg och skepticism mot rymdhundar. I mars ska de köra igång igen efter ett uppehåll och nu tar de sig an häxmästaren också!
  • We are influencers – En väldigt intressant podd där Lalinda eller Linda Hörnfeldt, är värd. I varje avsnitt intervjuvar hon bloggare eller människor som jobbar med influencers och det är många otroligt intressanta, givande och underhållande avsnitt. Så roligt att få ta del av dessa människors tankar och tips.

Nu ska jag gå en promenad med hundarna innan det är dags att åka in och veckohandla (om nu bilen startar.. 😅). Vad hittar ni på i veckan?

Kram! ♥

The earth has music for those who listen

Hej vänner!

Hoppas ni mår bra och får en fin vecka! Har tänkt på det här med musik och hur viktigt det är för många. Jag älskar att lyssna på musik när jag skriver, redigerar bilder eller bara gör något tråkigt typ diskar, för det blir genast roligare med lite peppig, glad musik!

När jag sitter vid datorn vill jag dock ha helt andra känslor, då vill jag lyssna på låtar som får mig att bli lugn, fokuserad, inspirerad eller få den där härliga sago-feelingen som man får när t.ex. Sagan om Ringen-musiken kommer igång. Jag älskar när bloggare/youtubers som gör videos med otroligt vacker musik delar med sig av deras favoritmusik eller sin mest spelade Spotify-lista.

Jag älskar att hitta nya favoriter och sitter gärna länge och pysslar med att skapa spellistor på Spotify som kan fylla olika syften, med skapar-låtar, glädje-låtar eller musik som är lugn och stillsam som jag kan lyssna på när jag sover.

Tänkte jag skulle dela med mig av min absoluta favoritlista som jag skapat på Spotify, fylld med lugna, glada, action-fyllda och magiska låtar som får mig att direkt komma in i rätt stämning när jag sätter mig vid datorn för att skriva eller redigera bilder/videos.

Kanske hittar ni några nya favoritartister där?

Ni får väldigt gärna dela med er av era favoritlåtar/spellistor i kommentarerna också!

Stor kram!♥

Månadens bild & skrivandets svåra konst

Hej vänner!

Oj vad dagarna sprungit iväg både igår och idag. Jag har haft så fullt upp att timmarna bara försvunnit och så helt plötsligt har det gått två dagar utan bloggande. Igår satte jag mig nämligen ned för att ta tag i mitt skrivande. Har fått en massa pepp från både familj och andra att bara börja och huvudsakligen bara skriva. För att få in vanan och tanken på det.
Som jag nämnt tidigare så har jag alltid älskat att skriva och läsa, men jag har aldrig gjort någonting av det. Jag har massvis med påbörjade historier som jag entusiastiskt startat på när jag fått inspiration, där jag skrivit i frenesi för att få ur mig orden innan de försvinner och så har det bara… tagit stopp.

Varför, kan man ju undra då. Och det har jag insett nu på ”äldre” dagar.
Jag har aldrig haft ett planerat slut, en mittendel eller någon struktur överhuvudtaget när det kommer till skrivande. Jag har fått en fantastisk idé som jag startat historien med och skrivit tills jag inte fick ur mig mer.

För om jag inte vet vart historien ska, hur ska jag då veta vad som borde hända härnäst? Jag har läst otaliga böcker om att skriva böcker. Stephen King, Bodil Malmsten och Elizabeth George är bara några av dem som skrivit böcker om att skriva böcker som jag läst. Jag har lyssnat på podcasts om skrivande, läst om skrivande, hittat bloggar om skrivande och pratat med folk om hur tusan man går tillväga. Men inget har hjälpt mig så mycket som det här blogginlägget har gjort och jag hittade det igår. Igår.

På 24 timmar har det hjälpt mig mer än något annat jag hittills prövat, för det har en riktig struktur jag kan följa, exempel på hur hon har skrivit själv och en modell som tar mig igenom alla viktiga punkter i en bok, i 17 steg.
(Hon har för övrigt en guldgruva av tips på sin blogg för dig som gillar att skriva, det finns hur mycket som helst, så kika in om du är intresserad av sådant.)

Jag har länge haft en idé, eller snarare en karaktär, som har dykt upp i flera av mina berättelser och som jag tycker verkar väldigt intressant. Jag vill skriva hennes historia, men jag har inte vetat hur historien slutar och hur ska jag då veta vad jag ska jobba mot? Vad som är viktigt att ta med? Eller vilka karaktärer som behövs?

Jag vet att en hel del författare skriver sin bok utan att veta slutet först och det fungerar säkert för många, men för egen del har jag insett att jag måste veta vart jag ska för att kunna skriva något som har ett meningsfullt innehåll. Om varje dialog ska föra handlingen framåt, hur ska den kunna göra det när jag inte vet vart de ska ta vägen härnäst? Mina karaktärer vet det definitivt inte! 🙈

Men jag fick som sagt lite jävlar anamma igår när jag hittade den här strukturen. Tog penna och papper och skrev helt enkelt ned en synopsis baserat på den modellen, fast med mina egna idéer och karaktärer förstås. Efter ett par timmars intensivt tänkande och skrivande så satt jag där med en övergripande handling till en hel bok. Väldigt förenklat förstås, men de stora dragen var med.

Vilka som är huvudkaraktärer, vem som är antagonisten, större konflikter och plot twists. Sedan finns det förstås otroligt mycket som behöver fyllas i däremellan, som säkert kommer behöva justeras eller ändras, och slutet kanske inte alls blir som jag bestämt nu. Efter jag skrivit hälften kanske jag ångrar mig och väljer ett annat slut.

Men det är okej. För nu har jag en ryggrad att utgå ifrån, en stomme som säger mig vart jag ska gå, vilka stora händelser som ska in. Jag har redan en del material jag skrivit sedan innan som passar in bara jag skriver om det en del, vilket känns skönt. Att inte börja på en vit sida. Det finns redan lite utfyllnad, jag behöver bara forma om den så den passar min nya historia.

Idag skrev jag bland annat en ny öppningsscen, och blev väldigt tillfreds med hur den utvecklade sig. Det är en känsla som inte brukar infinna sig särskilt ofta hos mig, speciellt inte när det gäller skrivande. Så jag är så himla peppad att köra på med det här nu, och faktiskt få den här berättelsen i pränt. Min huvudkaraktär har nog väntat rätt otåligt på den här stunden.
Så kanske jag också når ett av mina mål under 2019, som jag ska berätta mer om imorgon!

Jag hade inte planerat att skriva om mitt skrivande just idag, utan om en helt annan sak men jag anar att det behövde komma ut. Jag behövde nog få ur mig alla dessa tankar så jag kan släppa dem och bara köra vidare sedan.

Det jag egentligen hade tänkt berätta om är ett litet projekt som jag tänkt ha under året. Jag blev nämligen väldigt inspirerad av Elin Kero aka Nevnarien, att göra ett årstidsprojekt eller månadens bild, vad man nu vill kalla det. Hon har de senaste månaderna fotat en bild i månaden vid samma ställe, nere vid en sjö i närheten av där hon bor och jag tyckte det var en underbar idé. Att kunna följa tidens snabba växlingar genom att föreviga en bild i månaden på exakt samma ställe, och bara se skillnaden i naturens skiftningar.
Så här är min första bild av månadens bild/årstidsprojektet:

Jag tänkte att jag hakar på den grejen nu under 2019 och tar en bild varje månad nere vid vår lilla brygga vid tjärnen. Är extra roligt att ta sådana bilder vid vatten tycker jag, för det visar upp skillnaderna i de olika årstiderna så tydligt. Om vattnet är fruset om hösten, glittrande i sommarvärmen eller täckt av drivor av snö på vintern.

Som sagt, imorgon tänkte jag skriva ett inlägg med mina mål inför året och mina tankar kring varför jag valt de målen som jag gjort och varför de behövs. Hoppas ni vill kika in imorgon och läsa om det! 😊

Vilket superlångt inlägg detta blev, hoppas någon orkar läsa hela vägen hit. 🙈

Godnatt och stor kram till er! ♥

Att använda det som finns i naturen

Igår gjorde jag en annan sak som jag tänkt på att testa ganska länge, jag plockade nämligen in gran och tallbarr för att testa på att göra egen salva/olja. Har sett på flera ställen folk som gjort egen tallbarrsolja eller gransalva och kände att det måste ju jag testa!

Så jag gjorde två omgångar, en med tallbarr och en med granbarr. Hade kokosolja som bas men hade även i lite andra oljor. Tillsatte några droppar eterisk olja med doft av cederträ för att verkligen få den där härliga skogsdoften.

Några grankvistar sparade jag och hade till ett härligt fotbad lite senare. Det sägs att gran sätter igång blodcirkulationen i kroppen, inte för jag vet om det stämmer men det känns ju lite härligt att få trängas med stickiga barrkvistar i fotbadet. 😉 Droppade i några droppar eterisk olja med doft av citron och när vattnet började kallna så filade jag fötterna och smörjde med fotkräm. Jag har alltid varit dålig på att bry mig om fötterna och gått mycket i dåliga skor, alldeles för höga klackar, inte varit noga med att smörja in fötterna osv. Har börjat bli bättre på det nu dock och känner verkligen att det gör underverk för mina fossingar att få lite omtanke.

Åter till kokandet av salvan, så klippte jag barren i mindre bitar, hällde i olja och sedan fick oljan smälta över ett vattenbad i cirka 60 minuter och barren bleknade från mörkt gröna till gula. Körde på ganska låg värme så att vattnet sjöd lugnt och allting smälte ihop i sakta mak.


Det blev en del barr över så då passade jag på att koka tallbarrste, eftersom det sägs vara bra mot förkylningar, hosta osv. Tallbarr innehåller en hel del C-vitamin vilket som bekant är bra när man är förkyld. Här är en text från skogsskafferiet.se om just tallbarr:

”Tallbarr innehåller mycket c-vitamin. Vintertid är halten av c-vitamin högre och den ökar längre norrut. I Sverige är det endast nypon och havtorn som har högre c-vitaminhalt. En tallbarrsdryck ger också socker och mineralnäringsämnen.”

Min envisa förkylning vill ju aldrig ge med sig och varje kväll när jag lägger mig så hostar jag nästan upp lungorna. Under dagtid hostar jag nästan ingenting längre, men just när jag lägger mig ned verkar lungorna ”klämmas” ihop och då börjar jag hosta igen. Så förhoppningsvis kanske det här hjälper lite!

Det smakade inte mycket alls, så jag tillsatte lite vegansk ”honung” och då blev det godare. ”Honungen” är köpt hos seitanfoods.com för säkert ett år sedan så vet inte om den finns kvar, men de har mycket andra goda veganska produkter. 😊

I granbarrssalvan så tillsatte jag lite karnaubavax i oljan efter att jag silat bort barren och lät det smälta innan jag hällde över det i en glasburk. Så den till vänster är tallbarrsolja och den till höger är granbarrssalva. De luktar så himla gott och jag kan inte vänta på att få testa dem! Nu har dock tallbarrsoljan stelnat eftersom basen är på kokosolja, vilken stelnar när det är lite kallare rumstemperatur och smälter om det blir varmare. Men granbarrssalvan borde hålla sig i fast form även om den står lite varmare eftersom den innehåller karnaubavax.

De fina glasburkarna har jag (såklart!) fyndat på erikshälpen för ca 10 kronor styck. De passade perfekt till att ha oljan och salvan i. Jag gjorde ju detta igår på eftermiddagen så nu borde de ha stelnat så jag kan testa dem. Ni får hålla tummarna att de blir bra. 😅 Hittade inget recept så har bara höftat med proportionerna, så jag hoppas verkligen att det är en bra konsistens och att de smälter in bra i huden.

PS. Igår skrev mamma att hudkrämen jag gjort till henne i julklapp fungerade bättre mot hennes torra hy än de krämer hon brukar använda gör! Så himla roligt att höra ju. ♥️

Kram på er! ♥