Hej vänner!
Under den här sommaren så har jag inte fotat hästarna så mycket som jag egentligen velat, av den enkla orsaken att det var för mycket insekter. Knott, myggor, flugor och bromsar som besvärade både mig och hästarna. De har ju haft på sig eksemtäckena i princip hela sommaren så det har inte varit så där spontant och enkelt att bara gå ut och fota dem.
Men nu när hösten har kommit och insekterna äntligen givit tappt så kan hästarna gå utan täcken och jag fotar och filmar dem mycket oftare och mer spontant nu. Insåg dock att jag nästan inte hade några bilder där både jag och hästarna är med, så för några dagar sedan tog jag ut Stjärna och hade en liten fotosession. 😉
Och alltså, älskade häst. Hon är verkligen fantastisk på alla sätt och vis. 39 år gammal men piggare än många yngre hästar. Hon älskar hästgodis, morötter, äpplen och ja i princip allt hon får lov att äta. Hon är världens snällaste häst, skulle inte göra en fluga förnär.
Hon har fått fem föl under åren hos mamma och pappa och hennes sista barnbarn är nästan en kopia av henne. Hera som var Stjärnas näst sista föl och som är mamma till Vónar Neisti, Stjärnas barnbarn, lever tyvärr inte längre. Hon var född samma år som mig, och när det var dags för henne att bli mamma så var jag där och såg Palten födas. (Ja vi kallade honom Palten när han var liten för att han var så liten och rund och det har hängt kvar haha.)
Det var en förunderlig natt när jag och mamma hjälpte Palten till världen. Han var svag och orkade inte sparka sig ur fosterhinnan själv och Hera som var förstföderska hade inte heller någon ork kvar efter fölningen. Så vi fick ta hål på fosterhinnan och torka slem ur hans näsborrar så han skulle kunna andas fritt. Sedan hjälpte vi till att gnugga honom torr medan Hera återhämtade sig. Efter det kunde vi luta oss tillbaka och titta på när han tog sina första stapplande steg in i världen. ♥
Han var en riktigt liten rackare, busig som få och han körde totalt med mormor Stjärna, för hon var ju för snäll för att säga ifrån. När vi gick promenader i skogen så fick han följa med och springa fritt bland blåbärsriset, men han höll sig alltid i närheten av oss.
Det finns många fantastiska minnen från alla upplevelser med hästar genom åren. De är så underbara djur, vänliga, kloka, roliga och ärliga. Och jag är så glad att ha fått ge Stjärna (och Kristall) ett underbart pensionärsliv med äventyr i små format. Att kunna gå dit varje morgon och ge dem morötter och gosa med dem, gå på promenader och upptäcka naturen med dem vid min sida. Att få känna hur de mjukt buffar på en med sin mule för att få lite mer godis.
Stjärna har varit en del av vår familj sedan 6,5 års ålder och hon kommer vara en del av vår familj under resten av sitt liv. Jag hoppas verkligen att vi får mycket mer tid tillsammans, men jag uppskattar varje dag som vi får. ♥
När jag fotade dessa bilder så hade jag henne lös på fältet, och jag märkte snabbt att så fort jag gick fram och tillbaka mellan kameran så följde hon varje steg jag tog. (Förmodligen för hon ville ha godis 😆) Så jag testade att springa några steg och då började hon direkt att trava efter mig. Stannade jag så stannade hon med. Så sprang jag några meter till och då började den tokan att galoppera! Hur nöjd som helst, upprepade hon det flera gånger. Men sista gången så fick hon sån fart på sig att när jag stannade så fortsatte hon vidare upp till huset och gräsmattan haha! Där ställde hon sig att frusta nöjt och sedan började hon beta. Hon var så sjukt söt med sin pigga och stolta uppsyn så jag kunde inte göra annat än att skratta åt henne. Älskade lilla häst! ♥
På den här bilden så tycker jag att hon blev så fruktansvärt söt, men tyvärr så blev den förstås suddig… Lägger ändå upp den för jag tycker ändå om den, och så kan ni få föreställa er hur det är att fota alla dessa bilder helt själv, medan man ska hålla koll på en häst, fjärrkontrollen, godiset, kameran och sitt eget ansikte. 😂 Inte det lättaste alla gånger! Av femhundra bilder så sparade jag väl ca hundra i slutändan. Och då behövs det nog ändå rensas en omgång till. Det är lite ”hemligheten” bakom bra bilder. Man tar bara så många att någon måste bli bra! 😉
Imorgon eftermiddag ska vi iväg en sväng och på söndag händer det förhoppningsvis en väldigt rolig sak. Kommer inte hinna blogga den dagen, men om ni är nyfikna kan ni ju följa mig på instagram stories där jag kommer uppdatera under helgen!
Nu är det dags att sova, imorgon blir det ännu en jobbdag. Hoppas ni alla mår bra och har en fantastisk höst!
Kram ♥
8