Jag tänkte att jag skulle göra en liten årsresumé om 2017, vilket jag egentligen hade tänkt göra innan året var slut. Men i och med den långa resan till Skåne så fick jag skjuta upp den idén lite.
Jag har börjat gå igenom bilder från året och vad mycket det har hänt ändå under 2017?? Trots att man kanske inte tänker på det, så är det en stor skillnad i hur livet såg ut för ett år sedan.
Jag tänkte först att jag skulle köra en hel resumé i ett inlägg, men när jag skulle börja välja ut bilder så insåg jag att det funkar bara inte. Jag har alldeles för mycket bilder som jag vill visa, det skulle bli världens längsta inlägg haha. Så jag delar upp det i kvartal istället och så får ni se tre månader i taget.
Vi startar med januari, februari och mars!
Januari
Vi hade ovanligt mycket snö för att vara i Stockholm, och vi tog många, långa promenader och lekte med Bagheera i snön.
Han var överlycklig över snön och ville vara ute hur länge som helst, trots att han frös. <3
Den vackra skogen i naturreservatet var för en gångs skull tyst och orörd. Man kunde ostört vandra runt och andas in den kalla luften.
Naturen verkade inte riktigt vara beredd på att det så hastigt blev vinter. Trädens torra höstlöv hängde envist kvar och prasslade i vinden.
En överförtjust Bagheera på en av våra promenader.
Vi sa hej till kossorna och de andra djuren på 4-h gården.
Jag fotade min fina pojkvän i tid och otid, som vanligt.
Vi fick många vackra dagar med gnistrande snö och en flammande sol.
Bagheera fick vara med på otaliga foton. Så mycket vackra vyer. Tyvärr är det endast när det är vinter och kallt som man får njuta av dem ifred. Annars är det alltid folk överallt.
Februari
Jag gjorde hemmagjord (vegansk) irish coffe. Noom noom!
Vi såg en hel del spektakulära solnedgångar från vår balkong.
Snön började försvinna och vi gick åter på barmark.
Kylan bildade fantastiska isformationer nere vid hamnen. En stelfrusen värld, stoppad i tiden.
Världen bestod av så många blå nyanser.Bagheera sörjde nog snön, men samtidigt var det nog skönt att slippa bli så kall om tassarna.
Mars
Med mars så kom också våren, och jag gav mig ut i skogen för att leta vårtecken.
Knoppande blommor, nyvakna insekter och spirande grässtrån mötte mig med ett löfte om vår.
Det som rasat och dött i höstas, som sedan vilat stilla under snötäckets mjuka famn, var nu redo att brytas ned och återvända till jorden.
Alla färger som våren bjuder på efter en lång, vit vinter är alltid särdeles välkommet.
Jag fotade inte så mycket de första månaderna av året, lusten låg vilande, avvaktande någonstans djupt nedgrävd i min själ. Under de mörka vintermånaderna så hade kreativiteten falnat och jag behövde en paus för att åter hitta glädjen i att skapa och upptäcka.
Men med det begynnande ljuset så kom också min skaparlust sakta krypande tillbaka, och jag började minnas varför jag älskar att fånga minnen i bilder. Minnen av lukter, färger, ljud, vinden mot ansiktet och känslan av solvarma stenar under ens fötter. Den spirande våren gav mig kraften och glädjen i att skapa, åter.
Det var min första del av 2017:s årsresumé. Jag hoppas ni finner glädje i att dela dessa återblickar med mig.
Har ni några fina minnen från förra året som ni vill dela med er av?
Kram ♥
0