Att hämta energi ur ensamheten

Hej vänner! ♥

Oj, nu var det fyra dagar sedan jag la upp ett inlägg, (?!) vart har tiden tagit vägen?
Jag har alltså jobbat de senaste tre dagarna och när jag väl kommit hem har jag varit helt slut i huvudet och inte orkat något alls.

Jag är en introvert människa, vilket betyder att jag får energi av att vara ensam eller kanske umgås med någon nära vän/familjemedlem. Många jag känner tycker inte om att vara ensamma, de gör allt de kan för att alltid ha planer med någon, att hela tiden ha något att göra.
Jag är precis tvärtom, jag hämtar otroligt mycket styrka ur min ensamhet, eller självsamhet som man också kan kalla det.
För jag känner mig inte ensam.
Ensam känns som något sorgligt, något som man vill undvika. Att vara ensam är inget positivt i de flestas ögon.
DSC_5002 EDITED
Så vi kan kalla det självsamhet. När man är ensam, med sig själv, fast på ett positivt sätt. Att vandra genom ett frasande blåbärsris i skogen, klättra högt upp på en bergknalle och titta ut över vidderna, att läsa en bok framför brasan.
Jag gillar att vara ensam, jag trivs med att få lugn och ro för mina tankar och idéer. Att inte behöva fundera över hur jag ser ut, vad jag gör eller vad någon eventuellt tycker om det eller det.
Att bara kunna leva, och uppleva, livet runtomkring mig utan distraktionsmoment.
DSC_5007 EDITED
Men om jag måste umgås med många människor samtidigt, kanske i högljudda, stressiga miljöer eller som på ett arbete där man träffar nya människor hela tiden så dränerar det mig på all min energi.
Det här betyder inte att jag ogillar alla såna situationer, utan att jag blir väldigt, väldigt trött av dem. DSC_5009 EDITED
Oftast märker man inte det på mig när jag är där, i stunden. Utan det är när jag väl kommit hem och slappnar av som jag märker hur galet trött jag är, både fysiskt och psykiskt. Oftast är jag väldigt seg även dagen efter och behöver således tid på mig att ladda upp energinivån igen.
Det gör jag bäst genom att till exempel, läsa, gå promenader i skogen, åka iväg själv på en fototur eller bara blunda och lyssna på musik eller en ljudbok.
Att bara vara, utan en massa krav. DSC_5015 EDITEDDSC_5019 EDITED
Att nu bo på landet och ha möjligheten att bara gå rakt ut i skogen och få vara för mig själv, har gjort så otroligt mycket för mitt välmående. I Stockholm så bodde vi precis bredvid ett jättefint naturreservat, men jag kunde inte alls gå runt där och slappna av på samma sätt, eftersom det var så otroligt mycket andra människor som en behövde dela skogen med.
Joggare, cyklister, hundmänniskor, festande studenter osv. DSC_5023 EDITED
Istället gick jag på helspänn, eftersom man var tvungen att vara beredd på att agera hela tiden. Kasta sig ur vägen när det kom cyklister som susade förbi i hundranittio eller spana efter lösa hundar. Eftersom Bagheera blivit påhoppad flera gånger av andra hundar så var detta ett enormt stort stressmoment och vi behövde hela tiden vara redo för att skynda oss iväg åt andra hållet. DSC_5026 EDITED
DSC_5036 EDITED
Ja, som ni förstår var inte det så avslappnande, jag kunde inte hämta någon energi eller kreativitet i de skogarna. Bagheera mådde uppenbart inte heller bra av den situationen och var ofta väldigt stressad vilket bland annat tog sig uttryck i överslag, dragande i kopplet, att han ”stängde av” så fort vi gick ut, och inte lyssnade, eftersom han inte kunde ta in någon information då han blev stressad. DSC_5041 EDITEDDSC_5046 EDITED
Nu kan vi gå ut i skogen och gå i två timmar om vi vill, och vi möter inte en enda människa. Det kan gå veckor emellan hundmöten och vi har nog båda dragit en lättnadens suck. Äntligen kan vi slappna av. Äntligen kan vi bara vara.
Tack, älskade norrlandsskogar. ♥DSC_5061 EDITED
Bilderna här ovan tog jag för några kvällar sedan, när himlen som vanligt lös upp i rosa-röda toner när solen gick ned. Jag undrar om det är närheten till vattnet som på något sätt påverkar vädret, så att himlen alltid får så otroligt starka färger? Jag kan inte alls minnas att det brukade vara såna här solnedgångar hos mina föräldrar, så här ofta. Det hände absolut, men här är det nästan varje kväll.
Oavsett så njuter jag av det, det är helt fantastiskt att få ta del av den här showen så ofta.

Hur är det med er, gillar ni sociala tillställningar? Får ni energi av att umgås med andra människor eller umgås ni hellre med er själva? Berätta gärna 🙂

Nu är det sovdags för oss. Kram på er! ♥

6 kommentarer på “Att hämta energi ur ensamheten

  1. Åh så skönt att bo som du gör! För mig är det nog lite mer blandat, har perioder när jag vill träffa folk varje dag, för att veckan efter knappt orka gå utanför dörren 😛 Har en kvarts promenad till ett ganska stort friluftsområde, men det är ändå för långt bort och för mycket folk haha 😛

    1. Ja, det är underbart. Att kunna vara ifred om jag vill, det är så mycket värt för min del. ♥ Du kanske är ambivert? Då är man väl en blandning av introvert och extrovert, och det kan därför skifta väldigt mycket om jag förstått det rätt 🙂
      Ja, tyvärr är det ju ofta ”problemet” (om man ser det som något jobbigt) att det är mycket folk vid tillrättalagda frilufts/naturreservatsområden. Det är superbra att det finns, men vill man vara ifred och ha lugn och ro så brukar det inte vara rätt ställe. Du får komma upp till norrland och vandra i skogen lite när du känner för att vara ifred 😀

  2. Självsamhet är det bästa! 😍
    Har du läst Linus Jonkmans böcker? Om inte, do it! Jag skulle kunna köpa Introvert: De tystas revolution till alla jag känner. Eller ja, i alla fall dom som inte förstår sig på mig 😉

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *