Årstidsprojektet – Alla månader

Hej vänner!

Har verkligen sett framemot att få göra det här inlägget. Ett samlat inlägg med alla mina månadsbilder för 2019, tagna på exakt samma plats varje gång. Att på detta sätt få en överblick över hur mycket naturen faktiskt förändras, månad för månad känns så fint. En snabbspolning genom året och allt som hänt.

Nu kör vi!


Januari:

Februari:

Mars:

April:

Maj:

Juni:

Juli:

Augusti:

September:

Oktober:

November:

December:

Vilken är er favorit? Personligen tror jag att jag gillar augustis och oktobers bilder allra mest!

Jag fastnade verkligen för den här typen av projekt och har bestämt mig för att köra i år igen, men på en annan plats då. Jag har två potentiella platser än så länge, men har inte riktigt bestämt mig än. Men det börjar närma sig slutet på januari nu, så det är väl dags att bestämma sig.

Det som jag tyckte gick bra under förra årets projekt: 

  • Att köra en gång i månaden, vilket gjorde det möjligt att hinna med det, även om livet var stressigt i perioder.
  • Att jag gjorde upp en plan i början på året, på olika teman för varje månad. Även om jag inte alltid höll mig till temat så var det skönt att ha det i bakhuvudet när det var dags att fota.
  • Att hitta tydliga riktmärken i bilderna, så det verkligen blev fotat på samma ställe så gott det gick varje gång.

Saker som jag vill ändra/förbättra under 2020: 

  • Att göra ”mer”. Alltså använda mer rekvisita, köpa/skapa grejer som kan vara med i bilden. I oktobers månadsbild så köpte jag lite specifika grejer till den fotograferingen och det blev också en av de absolut roligaste fotograferingarna under året.
  • Att filma vid varje tillfälle! Kom på det efter varje gång jag fotat klart att jag borde filmat också, för att få både lite behind-the-scenes och lite rörligt material. Men hann förstås glömma det tills nästa gång det var dags.

Hoppas att ni har lust att hänga med mitt årstidsprojekt även detta år!

Har ni tänkt göra något specifikt fotoprojekt i år?

Stor kram till er alla! ♥

7

Flocken i frostlandskap

Hej vänner!

Dagarna flyger fram och vi är redan i slutet av oktober. Jag har planerat för oktobers månadsbild och tror att den kommer bli bra! Men innan dess tänkte jag visa några bilder som jag tog för några dagar sedan när det hade varit kallt ute hela natten, så frosten täckte hela landskapet.

Får ibland nypa mig i armen för att förstå att jag faktiskt bor här och att det är vårt!

Fina Raya har nu bott hos oss i drygt tre veckor. Jag har pysslat om henne mycket vilket hon verkar gilla mycket. <3 Oftast kan jag stå med henne helt lös i hagen och borsta. Vi har gått mycket promenader och backtränat för att börja bygga lite ryggmuskler. Jag har också byggt en rundcorall, med trästolpar och tråd för att ha en plats där jag kan löslongera hästarna, träna tricks osv. Där har hon fått röra lite på sig och busat runt ordentligt! Hon galopperar ofta frivilligt men har inte mycket kondition än så länge.

Stjärna är pigg och trivs ypperligt nu när de jobbiga insekterna inte längre härjar! Vi går promenader då och då, stretchar och myser mycket. Hon älskar att bli borstad och slutar ofta äta när man borstar för att bara stå och blunda och njuta. <3 Har gått promenader med en häst och hundarna, där hundarna springer lösa och jag leder Stjärna eller Kristall. Det har gått väldigt fint faktiskt, men har inte testat med Raya än då jag vill att hon ska vänja sig vid hundarna först.

Bry er inte om smutsen på grimman, det är foderrester från kraftfodret. Hon är en sölig tjej 🙈 Men visst är hon fin?? Nu går ingen av dem med grimma i hagen längre, det var mest i början för att lätt kunna fånga dem om det hände något.

Stjärna har redan satt en rejäl vinterpäls! Den är så tjock att man kan borra ned fingrarna i pälsen och de försvinner i princip. Hon älskar att komma ut på våra promenader och pinnar på i snabb takt. Även i uppförsbackar som är jobbiga eftersom hon är gammal och inte har så mycket muskler, så går hon på utan att vilja stanna och pausa. 😍 Medan Raya eller Kristall gärna pausar mitt i backen och pustar ut en stund haha.

Lille Kristall! <3 Han är så mysig att köra, springer med öronen spetsade hela tiden och väljer gärna att gå längre om han får. Han är också superlätt att longera/löslongera och lyssnar väldigt fint på röstkommandon. Sån fin liten kille!

Det syns inte att jag borstar dem i princip varje dag haha. Nästa dag är de lika skitiga igen! Men det är fint att de är glada och nöjda. De verkar trivas ypperligt med att gå på lösdrift och är väldigt sällan inne i ligghallen nu när insekterna är borta.

Min lilla flock! ♥️ Det känns som de börjar vänja sig vid varandra nu och blivit en liten flock på riktigt.

Är så lycklig över att ha hästar i mitt liv igen, och att dessutom ha tre egna hästar, på egen gård känns helt surrealistiskt!

Hur är det med er?

Kram ♥

7

När önskningar blir verklighet

År 2016 bodde jag fortfarande i stockholm. Jag var så trött på staden, människorna, ljuden och stressen. Mina tankar kretsade ständigt kring min längtan norrut. Min längtan efter djupa skogar, ensliga sjöar och friheten i naturen.

Eftersom Daniel fortfarande hade tid kvar på sin utbildning så kunde vi inte flytta, jag var fast minst ett år till och vem visste vad som skulle hända sedan? Om han skulle kunna få det jobb han ville ha, så långt norrut? Om jag skulle kunna hitta ett sätt att försörja mig på. Om vi skulle ha råd att kunna köpa ett hus? Om vi ens skulle kunna hitta den där drömgården som jag såg i mitt inre varje gång jag blundade.

För att inte gå sönder av längtan så satte jag mig ned och skrev en önskelista, på hur jag önskade att mitt liv skulle bli.

Jag hittade den här listan för bara några veckor sedan och började läsa igenom den med ett litet leende. Ju mer jag läste, desto mer förvånad blev jag.

Jag tänkte jag skulle dela den här listan med er.

Önskningar 

  • Jag önskar att jag snart kan flytta till norrland igen och ha ett eget hus
  • Jag önskar att jag blir bättre på att fotografera

  • Jag önskar att jag blir bättre på att tänka positivt

  • Jag önskar att jag kommer kunna leva på min kreativa sida genom att t.ex. skriva böcker, fotografera, blogga
  • Jag önskar att jag blir modigare och vågar konfrontera mina rädslor och fobier

  • Jag önskar att jag bodde långt ute på landet, utan andra människor i min direkta närhet
  • Jag önskar att jag kunde gå ut i skogen och möta solens strålar varje morgon

  • Jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen
  • Jag önskar mig dansande dimmor, trolska skogar, öppna ängar, spegelblanka sjöar och daggvått gräs
  • Jag önskar mig frihet

När jag läst hela listan så var jag minst sagt förvånad över att se att nästan alla mina önskningar faktiskt har slagit in. Det konstigaste av allt tycker jag var den här önskningen ”jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen”.

För det var ju exakt så det blev! En liten klarblå tjärn, bara hundrafemtio steg från vårt hus. Mitt ute i de djupa, trolska skogarna. Omgiven av berg och natur, utan betong, bilar, folk eller hus i sikte.

Om vi tar en liten titt på den här listan igen, så är det rätt mycket saker som jag kan bocka för.

  • Jag önskar att jag snart kan flytta till norrland igen och ha ett eget hus – Check! Vi flyttade till Norrland i augusti 2017 och i maj 2018 flyttad vi till vår alldeles egna gård. <3

  • Jag önskar att jag blir bättre på att fotografera – Måste ändå sätta check på den här. För jag har definitivt utvecklats en hel del sedan 2016, även om jag fortfarande hela tiden strävar efter att bli bättre.
  • Jag önskar att jag blir bättre på att tänka positivt – Check på den med! Men där tror jag definitivt att flytten norrut gjort mest positiv inverkan, för jag mådde inte längre psykiskt bra av att bo i en storstad och då är det inte så konstigt om man inte är så bra på att se saker från den ljusa sidan.

  • Jag önskar att jag kommer kunna leva på min kreativa sida genom att t.ex. skriva böcker, fotografera, blogga  – Det har jag ännu inte uppnått, men är något som jag fortsätter att arbeta mot. Och bara att jag kommit igång så pass mycket med mitt råmanus och tar skrivandet på allvar är ett viktigt steg på vägen.


  • Jag önskar att jag blir modigare och vågar konfrontera mina rädslor och fobier – Måste ändå säga att jag lyckats rätt bra med denna punkt. Jag har utmanat min mörkrädsla, som jag skrev om här, och idag har jag i princip inga problem med att gå ut själv i mörkret. Jag har också fått jobba med min fobi mot insekter/spindlar eftersom det råkar finnas ett ansenligt antal av dem när man bor i ett gammalt hus, mitt ute i skogen. 😅

  • Jag önskar att jag bodde långt ute på landet, utan andra människor i min direkta närhet – Jajamen! Har cirka en kilometer till närmaste granne.

  • Jag önskar att jag kunde gå ut i skogen och möta solens strålar varje morgon – Check! Även om jag inte gör det varje morgon, så har jag definitivt möjligheten.

  • Jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen – Konstigt nog så kan jag även bocka för denna punkt. Med några extra plus, som berget som höjer sig majestätiskt bredvid och korparna som brukar segla långt där ovanför oss när vi badar i tjärnen.

  • Jag önskar mig dansande dimmor, trolska skogar, öppna ängar, spegelblanka sjöar och daggvått gräs – Check, check, check. Naturen häromkring är vidunderligt vacker och innehåller allt man kan önska sig.

  • Jag önskar mig frihet – På många sätt har jag en enorm frihet, men friheten att kunna arbeta med precis det jag vill har jag ännu inte nått. Men det är egentligen bara fint att fortsätta ha mål att sträva mot.

Det känns helt otroligt att nästan alla dessa saker blivit uppfyllda, på så kort tid som ett par år. Det är kanske dags att skriva en ny önskelista och se om också dessa kommer gå i uppfyllelse så småningom? ♥

8

Hästarnas flytt

Hej vänner! 

Nu i helgen hände något som jag längtat efter länge, hästarna fick nämligen flytta till sin nya vinterhage och inviga sin nya ligghall!
Vi, men framförallt Daniel, har jobbat med ligghallen nästan hela sommaren, och nu står den äntligen där. Rejält tilltagen i storlek,  ny och fräsch. Sedan har vi hjälpts åt med att måla den ett lager med falu rödfärg. Den ska få minst en omgång till med färg innan vi är nöjda och så småningom ska vi också få upp vita knutar, vitt dörrfoder och bygga dörrar också. Tänkte göra delade boxdörrar, där man kan stänga nedre halvan om man behöver ha hästarna inne i ligghallen tillfälligt, men så de ändå kan titta ut över dörren. 



Men det är framförallt finlir och inget som är viktigt just nu, så därför fick de flytta dit trots att allting inte var helt och hållet klart. 
Förra veckan fokuserade vi på att få upp vinterhagen, eftersom vi hittills bara haft elhagar så var det dags att bygga en permanent hage innan tjälen kommer. 



Jag har läst på en hel del om olika staketmaterial, vilka fördelar och nackdelar de olika stängslen har osv. innan jag bestämde mig vad jag ville ha. Helst hade jag väl haft fina, vita trästaket överallt men det är både alltför dyrt och för mycket underhåll för att det ska vara värt det. 😝



Till slut bestämde jag att det fick bli tryckimpregnerade trästolpar och aluminiumtråd, då den är så tunn att snön inte borde lägga sig på tråden och tynga ned, plus att den var hyfsat billig, lättarbetad och enkelt går av om något djur springer igenom det. Har sett alltför mycket skräckbilder på hästar som slitit sönder ben och senor när de sprungit igenom elrep och annat hållbart material. 



Det gick förvånansvärt fort att få upp staketet, trots att vi fick spetta upp hål för varje stolpe, slå ned dem med släggan, sedan skruva på isolatorer och till slut dra tråden och spänna upp den. Hade förväntat mig att det skulle vara mycket jobbigare, men är tacksam över att det gick så smidigt. Jag och Daniel är ett bra arbetsteam! ♥



Vi satte också tre grindar i hagen, en som kommer vara den man tar in och ut hästarna igenom, en bakom vindskyddet så man kan köra upp bilen där och lasta ut t.ex. spån eller foder som vi vill förvara i förrådet i vindskyddet och en som vetter ut mot resten av åkern. Så när jag bygger sommarhagar är det bara att ”bygga in” vinterhagen i sommarhagarna och sedan öppna grinden så har hästarna tillgång till både ligghallen och de större hagarna på ett väldigt smidigt sätt.



Tanken är att de ska ha tillgång till större hagar under hela året som det inte är snö, så från cirka mars-april till oktober kommer de ha mycket större yta att röra sig på. När det blir snö så jag måste plocka ned de tillfälliga hagarna så får de nöja sig med vinterhagen tills våren kommer. Men den är inte så dålig den heller, med både öppna ytor och träd och buskar. 



När vi släppte in hästarna verkade de i alla fall väldigt nöjda med sitt nya hem och började direkt mumsa gräs! De har varit en hel del inne i sin nya ligghall och verkar trivas väldigt bra där. Är så skönt att ha detta klart! 

Nu kan vi ta tag i alla andra projekt vi måste hinna med innan det blir för kallt. Hur har er höst varit hittills? 

Stor kram till er ♥

11

Connemara & Menlo Castle part I

Hej vänner! ♥

Igår var det en varm, solig sommardag här i Västernorrland. Helt fantastiskt att få vara ledig då det var alldeles lagom varmt och blåste lite ljumma vindar så de värsta insekterna höll sig undan. Jag ägnade dagen åt att klippa gräset, började bygga väggar på vindskyddet, gosade en massa med hästarna förutom de dagliga sysslorna som att fodra, mocka, byta vatten osv. Hundarna låg i solen halva dagen och hade det mysigt, jag rensade lite ogräs och redigerade bilder. Under tiden lyssnade jag på en hel massa podcasts om skrivande så nu är jag fullproppad med tips och inspiration från härliga, skrivande människor!

Har redigerat bilder från förra årets semester på Irland, jag har fortfarande inte kommit igenom alla bilder än, så ni får ”stå ut” med Irlands-inlägg ett tag till… 😉

Den sjunde dagen på vår semester (halvvägs!) så vaknade vi upp i Connemara, som vi utforskat dagen innan. Men när vi åkte från nattens sovställe så körde vi förbi det här vackra stället och var tvungna att vända tillbaka så vi kunde parkera. Jag ville förstås föreviga det här vidunderliga landskapet som verkligen talade till mig, med sina enorma berg och gröna kullar.

När vi kände oss klara på den här platsen så åkte vi vidare mot nästa destination, som var Menlo Castle! Ett gammalt, övergivet slott som brann ned 1910 och sedan dess har stått övergivet och förfallit.

Det första vi möttes av när vi kom fram till slottet var de här söta hästarna som gick i en hage precis utanför ruinens område. Jag var förstås tvungen att hälsa på dem, då de kom fram till oss vid grinden. De var så söta och busiga, två stycken unghästar och så gick det en vuxen häst med dem. När vi stått där ett tag så kom en äldre man som visade sig vara ägaren av unghästarna. Vi pratade med honom en lång stund och han berättade att den vuxna hästen var det någon som dumpat utanför hagen och sedan bara lämnat där. Han påstod att den var livsfarlig och att man absolut inte kunde komma nära den. Att han hade fått in den i hagen men att det hade varit ett himla jobb.

Strax innan han kom hade jag stått och gosat med sagda häst en lång stund och han hade varit hur lugn och mysig som helst… Mannen sa att han pratat med någon myndighet som skulle komma och ta hand om hästen, men sa till oss att ”ni kan väl ta hem honom!”
Åh jag hade verkligen så gärna velat det, men vi förklarade att vi bor i Sverige och att det skulle bli väldigt dyrt och svårt att få hem honom till oss. Jag hoppas bara att den stackaren fick ett fint hem hos någon som faktiskt bryr sig om honom och behandlar honom väl. ♥

När vi fortsatte förbi hästhagen så möttes vi av den här synen. Gömd bakom en övervuxen stenmur befann sig ruinen av det gamla slottet.
Det byggdes redan år 1569 och ägdes av familjen Blake under alla år. Men när eldsvådan bröt ut brann det så häftigt att två av kvinnorna i huset dog och slottet inte gick att rädda. Sedan dess har naturen tagit tillbaka det som en gång tillhörde moder jord och när vi var där förra året så var nästan hela byggnaden övervuxen.

Den här byggnaden var en bit ifrån slottet och jag antar att det kan ha varit stallar eller uthus en gång i tiden. Nu var den nästan helt gömd under växtligheten.

De förvittrade stenarna döljs bakom murgrönan som klänger sig fast på väggarna och som snart döljer alla spår av mänskliga händer. Endast korparna bor kvar.

När vi kom dit var det helt tomt och jag hade gott om möjligheter att ställa upp kameran och fota ifred. Efter en stund kom det lite andra människor men ingen stannade så länge som oss, så jag kunde ta en hel del självporträtt i lugn och ro. När jag började gå igenom bilderna så blev jag verkligen glad för det, för flera blev jag väldigt nöjd med. Tror jag ska ta och printa ut några som ska få pryda väggarna här hemma.
Önskar jag kunde åka tillbaka hit under hösten och fota när det är dimma och brinnande färger. Tror det är helt magiskt den tiden på året.

Jag satt en lång stund på en mosstäckt sten och tittade ut över vattnet, lyssnade på korparnas kraxande, drack varmt kaffe ur en takeaway mugg och funderade över hur det sett ut här, en gång för länge sedan. Vart eldstäderna varit placerade, hur rummen varit möblerade och vilka människoöden som utspelat sig här. Hade de som en gång bott här varit lyckliga? Eller kanske de längtade bort, ut i världen för att uppleva äventyr?
Det är något med gamla byggnader som verkligen får fantasin att börja glöda. Jag kan se scenarion framför mig, föreställa mig olika saker som utspelats här. Motgångar, glädje, olyckor. Livet.

När vi steg in i ruinerna så möttes vi av den här lilla fågelungen, som satt bland stenarna ovanför en dörröppning. Hen satt där så lugnt och betraktade oss. Vi höll andan och vågade knappt göra ett ljud för att inte skrämma den, men hen verkade helt obekymrad om vår närvaro, så jag hann ta en hel del bilder på den innan hen bestämde sig för att flyga iväg. Det var en fin stund av stillhet där vi betraktade varandra, utan rädsla eller tvång inblandat. Hen kunde uppenbarligen flyga så den kunde ha stuckit så snart vi kom in, men valde att sitta kvar i flera minuter.
Blev så fascinerad över dess vackra, klarblå ögon. De matchade verkligen så vackert med de kolsvarta fjädrarna.
Djur ♥

Här är en bild inifrån ruinen, som ni ser är den väldigt igenvuxen. Men det gick ändå att ta sig fram där inne om man klättrade runt lite. Det enda som störde friden var skräpet som vissa människor slängt på marken där inne. Blir vansinnig på sånt! Har de släpat skräpet med sig hela vägen dit så kan de för fasen släpa med det hem, eller till närmaste papperskorg, också. Det är så fruktansvärt respektlöst mot både naturen och djuren.

Jag har så många fler bilder jag vill visa er från den här otroliga platsen, men jag tänkte att jag delar upp dem på två inlägg, så det inte blir alltför överväldigande för er att bläddra igenom.

Hoppas ni tyckte om titten på den här gamla slottsruinen. Åker ni någon gång till Irland så får ni inte missa den här platsen, om ni tycker om gamla byggnader och slott. Den är magisk.

Kram på er!

Gilla/kommentera inlägget om du uppskattade det och dela det gärna med dina vänner. ♥5