Minnen från Irland, femte dagen på ön

Här kommer äntligen nästa inlägg från vår resa till Irland förra sommaren.  Äntligen säger jag, eftersom jag själv tycker det är så himla mysigt att få blicka tillbaka på alla fina minnen vi skapade under den här resan. Men hur känner ni? Börjar ni tröttna på bilder och berättelser från Irland?
Jag hoppas inte det, för det finns så mycket kvar som jag vill visa er!


Vår femte dag på den gröna ön startade vi med att leta upp ett slott som vi sett bilder på och som vi ville besöka. Efter lite letande hittade vi till slut slottet, men det visade sig att det är bebott av en familj och därför avstängt för offentligheten. Vi blev lite ledsna över att inte få se det på nära håll, för det såg så vackert ut, men vi hittade en liten utkiksplats på andra sidan vattnet som vi kunde få en fin vy över slottet och dess ägor.

Nedanför utkikspunkten låg den här lilla gömda viken, med en strand av runda stenar som polerats av tusentals vågor genom tidens gång. Vi klättrade ned dit och tog oss fram mellan stenarna, kände doften av tång och salt hav medan vinden blåste i håret.

Jag ställde som vanligt upp stativet och tog några bilder och filmade en stund. Efter ett tag kom en kille fram och frågade om jag filmade och vad jag filmade till. Berättade om min lilla blogg och han skrev upp min bloggadress för att kunna kolla in sedan när han hade internet. Han var också fotograf och sprang runt med en kamera och han berättade att han reste runt helt själv för att se landet. Vi pratade en stund innan han gick vidare och det var väldigt trevligt. Vet dock inte om han kikade in här någon gång? Om du gjorde det så får du gärna säga hej! 😄

Tycker det är roligt när folk kommer fram och pratar om de märker att man har något gemensamt (t.ex. som fotograferande, hundar, etc.), men jag själv skulle aldrig göra samma sak eftersom jag är både introvert och ganska tillbakadragen bland folk jag inte känner. Men det är som sagt härligt när någon annan tar initiativet, så länge de gör det utan att göra någon obekväm. För mig var det bara trevligt att få prata lite om fotograferande och film, samt att höra någon annans upplevelse av att resa runt på Irland.

The Castle was built almost entirely of stone brought by sea from Donegal, the stonemasons being paid a penny half-penny an hour. Lord Palmerston died in the year 1865, before the Castle was completed. The Irish Estate was left to his stepson the first Lord Mount Temple (William Cowper Temple) who only completed the building of the Castle in 1874.

Läs mer här om ni är nyfikna på slottet och dess historia.

Det var så himla vackra omgivningar, med en öppen hed utan något som hindrade ögats väg, det dånande havet som var så klart att man kunde se ned på botten och med det sagolika slottet i bakgrunden.
Daniel ville att jag skulle flyga med drönaren för att få en bättre bild över slottet, men jag var fortfarande inte så van vid att flyga den då, så jag var supernojig att jag skulle råka krascha den i havet då det blåste en del. Det blev inga drönarbilder från den här platsen alltså, även om jag kanske ångrar det lite nu i efterhand. 😉

Vi stannade en bra stund på den här platsen och njöt av att vara utomhus i solen, på en sån här vacker plats. Det var så lätt att bara stanna upp och verkligen vara i stunden, njuta av allting runt omkring oss och uppskatta det vi hade där och då. Inga tankar framåt eller bakåt, ingen oro eller stress någonstans. Vi kunde stanna precis var vi ville och vara där den tid vi kände att vi behövde. Ett underbart sätt att resa på.

Så småningom åkte vi vidare och jag har för mig att vi körde längs en väg och spontant såg en skylt in till den här platsen, som vi blev nyfikna på. Vi kunde inte bara stanna där eftersom vi såg den för sent, men vi körde en bit till tills vi hittade en plats att vända på och så körde vi tillbaka hit.

Inte en annan själ i sikte, bara det här vackra gravröset och stillheten. Vi vandrade runt, läste på skylten och sträckte på benen. Det blev mycket stillasittande under de långa körsträckorna så det var skönt att hitta spontana ställen att pausa på.

Sedan åkte vi vidare till ett annat slott, det första (tror jag?) som vi gick in i under resans gång. Det kostade ju i princip alltid pengar att gå in och vi gjorde endast det ett fåtal gånger. Allting kostade pengar. Så det gällde att välja ut vad man tyckte var värt att lägga slantarna på. Men det slottet vi kom till efter de här platserna fick vi gå in i gratis eftersom de höll på att renovera och allting därför inte gick att se.
Men det ska jag berätta mer om i ett annat inlägg så detta inte blir alldeles för långt… 😄

Hoppas ni har en fin dag, kram på er! ♥

Mina mål 2019

Hej på er!

Jag har som många andra haft nyårslöften nästan varje år. De brukar upprätthållas som bäst i ett par månader innan de rinner ut i sanden. Förra året kommer jag inte ihåg om jag hade några löften för året, men i år har jag tänkt sätta upp några mål att jobba mot.

Har jag inte nått i mål i slutet på året betyder inte det att jag har misslyckats, utan att jag har nått till delmålen men kanske inte till det slutgiltiga målet. Det känns som ett positivt sätt att se på det, att uppmuntra sig själv och tänka ”fasen vad långt jag har kommit egentligen”.

Jag sätter mål för att pusha mig och för att jobba mot att bli den bästa versionen av mig själv. Jag har så många saker som jag velat göra under lång tid, men av olika anledningar så har jag skjutit upp det/inte gjort det. Det kanske var för jobbigt, för läskigt eller krävde en himla massa arbete. Då är det väldigt enkelt att hellre stanna där man är, där allting är tryggt och man vet hur det fungerar.

Man vet vad man har men inte vad man får.

Men i år har jag tänkt pusha mig själv ut ur trygghetszonen och göra saker som kanske är läskiga eller obekväma, så länge det leder till något jag vill göra.

Mina mål för året är dessa:

🔹 Månadsprojektet. Ta en bild varje månad på exakt samma ställe (nere vid tjärnen), under hela året. Kanske göra en kalender av bilderna till år 2020?

🔹 Bli bättre på att komma i tid/lämna in projekt i tid. Ja, alltså det här med deadlines har aldrig varit min grej. Jag har alltid varit tjejen som sitter och pluggar till provet/skriver projektarbeten för brinnande livet kvällen innan allt ska in. Om deadline är kl 00.00 så lämnar jag in arbeten 23.59. Nu pluggar jag inte längre och behöver inte jobba mot sådana deadlines på samma sätt, men överhuvudtaget att vara i tid är något som jag alltid haft svårt för. Jag är den som alltid kommer tio minuter försent med andan i halsen och dåligt samvete för att folk fått vänta på mig. Inte för att jag går upp för sent eller så, utan för att jag försöker göra alldeles för mycket på för kort tid. Det är även något som jag själv mår dåligt över eftersom jag blir väldigt stressad och min kropp mår inte bra av stress.
Så det här året ska jag pusha mig själv att helt enkelt släppa allt jag inte måste göra för att hellre kunna åka i god tid alternativt planera dagen innan så allt annat är klart, så jag slipper stressa. (Daniel tycker nog det här är den bästa punkten, han är en sån som hellre är en kvart för tidig och blir jättestressad av att jag alltid är ute i sista sekunden 😂😘)

🔹 Skriva klart ett råmanus under 2019. Ja, det här skrev jag ju litegrann om igår, om min längtan efter att skriva böcker som också är en sådan sak jag skjutit upp eftersom jag inte vetat hur tusan jag ska göra. Men nu har jag verktygen för att börja och min målsättning är alltså att vid slutet av året ha ett färdigt råmanus. Det är alltså en hel berättelse, från början till slut men som kan komma att behöva en del redigering innan man eventuellt skickar in den till ett förlag. Mitt mål är alltså inte att skicka in manuset i år, eftersom jag vet att det ofta kräver en hel del omarbetning när man väl skrivit ”klart”. Sedan kanske jag inte skickar in den alls när jag är klar, det beror förstås på om jag vill det fortfarande då. Jag kan lika gärna skriva klart det och känna att nej, den här får hamna i byrålådan och börja på en ny berättelse som jag hellre skickar in. Mitt mål är helt enkelt att avsluta en berättelse. Att ha en ”färdig” produkt.

🔹 Inte flyga något under året. Förra året flög vi till Irland, det var första gången jag flög på 3 år och jag är fantastiskt glad över den resan, som är något jag drömt om under hela mitt liv och så förlovade vi ju oss där. Men jag vet hur dåligt det är för miljön att flyga och försöker därför göra det så sällan som möjligt. Det här året stannar vi på marken helt enkelt.

🔹 Tänka ännu mer på att konsumera mindre/mer hållbart. Vi är redan ganska duktiga på att handla det mesta secondhand, att bara köpa sådant vi behöver osv. Men ska försöka bli ännu bättre på detta och också byta ut fler engångsartiklar. Vi köpte t.ex. för ett par månader sedan disktrasor i microfiber som man tvättar och kan återanvända väldigt länge. En enkel sak som vi bara inte tänkt på tidigare. Nu ska vi försöka bli ännu bättre på att byta till hållbarare alternativ.

🔹 Våga mera. Att säga ja oftare, våga testa, våga misslyckas. Jag är så himla ”dålig” på att misslyckas. Blir arg på mig själv om jag inte gör saker rätt på en gång och ställer väldigt hårda krav på mig själv överlag, vilket ofta resulterar i att jag inte försöker igen om det gick dåligt första gången. Ge mig själv utrymme för att misslyckas, öva och bli bättre helt enkelt.

🔹 Bli bättra på att höra av mig, kommentera och peppa andra. Både när det gäller vänner, familj och folk jag följer på nätet (bloggar, Instagram osv). Jag vill bli bättre på att ringa vardagliga samtal till de jag bryr mig om bara för att prata några minuter och kolla läget, skicka sms eller bara höra av sig via messenger för att visa att jag bryr mig. Blir själv så himla glad när folk gör det, så kommer jobba på det med mig själv. Är så himla lätt att man fastnar i sin bubbla med jobb, hobbys och allt som måste göras och så har det gått ett par månader sedan man pratade sist. Vill även bli ännu bättre på att peppa andra och skriva kommentarer. Jag uppskattar kommentarer så mycket mer än bara en ”like”, och jag vet att många andra känner likadant. Om jag tycker någon har tagit en grym bild ska jag inte bara tänka det, utan även berätta det för personen.

🔹 Utveckla mina videos. Jag har upptäckt tjusningen med att filma och redigera videos under 2018 och det är något som jag vill utveckla och bli ännu bättre på under det här året.

Så det var mina mål för året! Har ni satt några mål eller löften i år, eller struntar ni helt i sånt?

Nu är det dags att göra lite middag och sedan ska Daniel baka kakor medan jag ska fortsätta skriva på min bok 😊

Stor kram!♥

Månadens bild & skrivandets svåra konst

Hej vänner!

Oj vad dagarna sprungit iväg både igår och idag. Jag har haft så fullt upp att timmarna bara försvunnit och så helt plötsligt har det gått två dagar utan bloggande. Igår satte jag mig nämligen ned för att ta tag i mitt skrivande. Har fått en massa pepp från både familj och andra att bara börja och huvudsakligen bara skriva. För att få in vanan och tanken på det.
Som jag nämnt tidigare så har jag alltid älskat att skriva och läsa, men jag har aldrig gjort någonting av det. Jag har massvis med påbörjade historier som jag entusiastiskt startat på när jag fått inspiration, där jag skrivit i frenesi för att få ur mig orden innan de försvinner och så har det bara… tagit stopp.

Varför, kan man ju undra då. Och det har jag insett nu på ”äldre” dagar.
Jag har aldrig haft ett planerat slut, en mittendel eller någon struktur överhuvudtaget när det kommer till skrivande. Jag har fått en fantastisk idé som jag startat historien med och skrivit tills jag inte fick ur mig mer.

För om jag inte vet vart historien ska, hur ska jag då veta vad som borde hända härnäst? Jag har läst otaliga böcker om att skriva böcker. Stephen King, Bodil Malmsten och Elizabeth George är bara några av dem som skrivit böcker om att skriva böcker som jag läst. Jag har lyssnat på podcasts om skrivande, läst om skrivande, hittat bloggar om skrivande och pratat med folk om hur tusan man går tillväga. Men inget har hjälpt mig så mycket som det här blogginlägget har gjort och jag hittade det igår. Igår.

På 24 timmar har det hjälpt mig mer än något annat jag hittills prövat, för det har en riktig struktur jag kan följa, exempel på hur hon har skrivit själv och en modell som tar mig igenom alla viktiga punkter i en bok, i 17 steg.
(Hon har för övrigt en guldgruva av tips på sin blogg för dig som gillar att skriva, det finns hur mycket som helst, så kika in om du är intresserad av sådant.)

Jag har länge haft en idé, eller snarare en karaktär, som har dykt upp i flera av mina berättelser och som jag tycker verkar väldigt intressant. Jag vill skriva hennes historia, men jag har inte vetat hur historien slutar och hur ska jag då veta vad jag ska jobba mot? Vad som är viktigt att ta med? Eller vilka karaktärer som behövs?

Jag vet att en hel del författare skriver sin bok utan att veta slutet först och det fungerar säkert för många, men för egen del har jag insett att jag måste veta vart jag ska för att kunna skriva något som har ett meningsfullt innehåll. Om varje dialog ska föra handlingen framåt, hur ska den kunna göra det när jag inte vet vart de ska ta vägen härnäst? Mina karaktärer vet det definitivt inte! 🙈

Men jag fick som sagt lite jävlar anamma igår när jag hittade den här strukturen. Tog penna och papper och skrev helt enkelt ned en synopsis baserat på den modellen, fast med mina egna idéer och karaktärer förstås. Efter ett par timmars intensivt tänkande och skrivande så satt jag där med en övergripande handling till en hel bok. Väldigt förenklat förstås, men de stora dragen var med.

Vilka som är huvudkaraktärer, vem som är antagonisten, större konflikter och plot twists. Sedan finns det förstås otroligt mycket som behöver fyllas i däremellan, som säkert kommer behöva justeras eller ändras, och slutet kanske inte alls blir som jag bestämt nu. Efter jag skrivit hälften kanske jag ångrar mig och väljer ett annat slut.

Men det är okej. För nu har jag en ryggrad att utgå ifrån, en stomme som säger mig vart jag ska gå, vilka stora händelser som ska in. Jag har redan en del material jag skrivit sedan innan som passar in bara jag skriver om det en del, vilket känns skönt. Att inte börja på en vit sida. Det finns redan lite utfyllnad, jag behöver bara forma om den så den passar min nya historia.

Idag skrev jag bland annat en ny öppningsscen, och blev väldigt tillfreds med hur den utvecklade sig. Det är en känsla som inte brukar infinna sig särskilt ofta hos mig, speciellt inte när det gäller skrivande. Så jag är så himla peppad att köra på med det här nu, och faktiskt få den här berättelsen i pränt. Min huvudkaraktär har nog väntat rätt otåligt på den här stunden.
Så kanske jag också når ett av mina mål under 2019, som jag ska berätta mer om imorgon!

Jag hade inte planerat att skriva om mitt skrivande just idag, utan om en helt annan sak men jag anar att det behövde komma ut. Jag behövde nog få ur mig alla dessa tankar så jag kan släppa dem och bara köra vidare sedan.

Det jag egentligen hade tänkt berätta om är ett litet projekt som jag tänkt ha under året. Jag blev nämligen väldigt inspirerad av Elin Kero aka Nevnarien, att göra ett årstidsprojekt eller månadens bild, vad man nu vill kalla det. Hon har de senaste månaderna fotat en bild i månaden vid samma ställe, nere vid en sjö i närheten av där hon bor och jag tyckte det var en underbar idé. Att kunna följa tidens snabba växlingar genom att föreviga en bild i månaden på exakt samma ställe, och bara se skillnaden i naturens skiftningar.
Så här är min första bild av månadens bild/årstidsprojektet:

Jag tänkte att jag hakar på den grejen nu under 2019 och tar en bild varje månad nere vid vår lilla brygga vid tjärnen. Är extra roligt att ta sådana bilder vid vatten tycker jag, för det visar upp skillnaderna i de olika årstiderna så tydligt. Om vattnet är fruset om hösten, glittrande i sommarvärmen eller täckt av drivor av snö på vintern.

Som sagt, imorgon tänkte jag skriva ett inlägg med mina mål inför året och mina tankar kring varför jag valt de målen som jag gjort och varför de behövs. Hoppas ni vill kika in imorgon och läsa om det! 😊

Vilket superlångt inlägg detta blev, hoppas någon orkar läsa hela vägen hit. 🙈

Godnatt och stor kram till er! ♥

Gott nytt år ♥️

Gott nytt år finaste ni!

Efter jul så blev jag ordentligt sjuk och har knappt orkat göra mer än ligga i soffan, men idag satte jag i alla fall ihop den här videon av tillbakablickar från året som har varit.
Det har varit en underbart år på så många sätt, och jag uppskattar verkligen allt vackert jag fått vara med om under 2018. Jag hoppas och tror att 2019 kommer bli minst lika bra, fast på ett annat sätt!

Hoppas ni gillar videon och att ni får en fin början på det nya året! Själv hoppas jag på att snart vara frisk och orka lite mer.

Stor kram till er alla! ♥️