Stannar upp i oändlighetstrappan




Det är den 12:e juni och jag har inte hunnit eller orkat med att skriva ett enda inlägg sedan juni började. Det händer så mycket hela tiden att jag halkar efter med uppdateringar, sedan blir det mer och mer som jag vill berätta om. Plötsligt känns det oöverstigligt att “börja” igen och det skjuts upp gång på gång. Jag tänker hela tiden vad jag “borde” göra, även om det inte finns någon som lägger några måsten på mig, förutom mig själv. Alla projekt jag borde ta tag i, allt arbete jag borde göra. 

Bor man på en gård så finns det alltid mer att fixa och speciellt när man bor på en så gammal gård som vi gör, där mycket tillåtits förfalla under lång tid. Blir stressad över det ibland och känner att jag måste göra mer. Mer än vad jag hinner med och orkar. Mer än vad det finns timmar på dagen. En annan gång tänker jag att det är lugnt, bara att ta en sak i taget och njuta där emellan. Men det är svårt att faktiskt sätta sig ned och bara andas. Utan att ta upp telefonen, utan att tänka på vilket arbete jag ska ta tag i härnäst eller utan att se alla skavanker som borde fixas. 



Men jag känner att det är dags att ta ett litet steg tillbaka, njuta mer av sommaren som jag längtat efter så länge och göra de sakerna jag vill göra också, inte bara de jag borde göra.
Jag och Daniel hade en lång konversation om detta för några dagar sedan. Att man kan jämföra alla måsten med en oändlighetstrappa, de tar aldrig slut. Även om du gör klart ett projekt så kommer nya, det bara fortsätter och fortsätter. Så om man först ska göra klart alla “borde” innan man gör sina “jag vill”, så kommer man aldrig nå till de sakerna man vill göra. 



Därför tyckte han att man borde prioritera sina “vill” framför sina “borde” för de finns kvar där ändå, efteråt. Och det tyckte jag var en sådan fin tanke, för det är ju precis så det är. Vi lever här och nu, vi bestämmer vad vi gör med den tiden. När jag är gammal så vill jag se tillbaka på alla fina minnen av timmar under äppelträdet i trädgården, alla härliga dopp i sjöar, all den tid jag spenderade i naturen med lugn i sinnet, alla minnen och upplevelser med min familj och mina vänner. Känslan av att klappa på en mjuk hästmule och höra ljudet av deras förnöjda tuggande i gräset. Minnet av hundarnas glädje när de rusar fram i full fart över blomstrande ängar.

Inte se tillbaka och bara minnas hårt slit, evigt stressande över att inte vara “klar” och en känsla av att inte räcka till, hur hårt jag än arbetade. 



Att omsätta den tanken i handling är svårare än vad det kan låta som, men jag ska verkligen ge det ett ärligt försök.

Vi köpte en hängmatta för säkert en och en halv månad sedan, som vi hängde upp i trädgården mellan lönnarna på ett supermysigt ställe. Och jag har suttit i den en gång, för att provsitta den. Inte en sekund har jag legat där och bara slappnat av, följt molnen med blicken och njutit av sommaren. Och det är så fel, för jag har längtat efter det så länge. Nu ska jag banne mig börja använda den där hängmattan lite mer flitigt.

Ta hand om er vänner, jag hoppas ni ger er tid att slappna av och bara njuta. 
Kram på er ♥


4

Månadens bild – Maj

Hej vänner!

Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen på sistone, men som ni nog förstår så har det varit mycket att ordna med inför hästarnas flytt hit, och även efter att vi fått hit dem så har jag haft minst sagt fullt upp. Bara att ta hand om alla hästgrejer, göra i ordning sadelkammaren, hänga upp krokar, rensa ut trasiga saker, rengöra, putsa och allt annat som behövt göras har tagit otaliga timmar. Men så har grejerna legat i princip oanvända i typ tio år också, så det är inte så konstigt. Jag har även gått promenader med hästarna, borstat på dem i timmar, byggt hagar, fixat stallet, mockat hagar, trasslat ut eltråd och tusen grejer till hela dagarna. Men det är så roligt att jag inte tänker på hur tiden går och så plötsligt är maj slut.

Det blev verkligen en helt annan vår än förra året, då flyttade vi till gården i mitten på maj och det var så vansinnigt varmt. Det kändes som sommar redan då, solen gassade vareviga dag och vi badade i tjärnen. I år fick vi en kort period av värme i april, men sedan vi kom in i maj har det snöat, regnat, blåst och varit kyligt om vart annat. Då och då har solen kikat fram, men det har varit mycket kallare än förra året. Jag är bara glad för regnet som gör att allt i naturen växer så himla fint nu och för att det minskar risken för skogsbränder, så jag är nöjd ändå! Även fast vi inte kunnat bada i maj i år. 😇

Steg upp klockan sex imorse för att hinna ta månadens bild innan jag skulle åka till jobbet. Jag borstade av Kristall som sovit i stallet och var full av spån, sedan promenerade vi ned till vattnet tillsammans. Jag med fickorna fulla av hästgodis och han nyfiket spejandes omkring sig.
Det kändes rätt självklart att månadens bild var tvungen att innehålla en häst, så det fick bli Kristall som ställde upp den här månaden! Han var så himla snäll och stod lugnt medan jag bytte skor, tog av mig jackan och fixade med kameran. Men så fick han också belöning för att han var så duktig. 🤗

Visst är han söt vår lilla ponny? ♥

Han är lite väl rund, men vi har börjat motionera dem båda, genom att ta korta promenader till en början och jag har även hunnit med att longera honom en gång, vilket han verkade gilla! Han var så himla duktig och lyssnade fint till alla röstkommandon. Stjärna är istället för tunn och behöver få upp sitt hull ordentligt, men det är i och för sig inte så väldigt konstigt med en så gammal häst. Hon äter ordentligt i alla fall och är väldigt pigg på våra promenader! Om hon fick bestämma skulle vi helst trava hela tiden. 😆

Nej nu måste jag verkligen gå och sova, är helt slut efter en lång dag. Men jag hoppas ni gillar maj månads bild! Nu börjar min favoritmånad på året: juni. ♥

Kram på er!6

En lyckad resa & hästarna i nya grimmor

Jag har tänkt skriva ett längre inlägg och berätta om allting kring hur det gått med hästarna, men har helt enkelt inte fått tiden att gå ihop! Haft fullt upp hela dagarna, men ville bara kika in här och säga att transporten gick så himla bra, båda hästarna skötte sig fantastiskt fint och de verkar knappt ha blivit påverkade av resan alls. Det känns redan som att de känner sig hemma här och de har fått gå i hagen och äta en massa gott gräs hela dagarna. Igår var vi in och handlade några grejer till hästarna, bland annat köpte vi nya grimmor och grimskaft då allt det som fanns var så gammalt och slitet. Så nu har de nya, fina grimmor med mjukt fluff så de inte får skav. ♥

Ska skriva ett längre inlägg snart, men tills dess får ni njuta av dessa bilder på hästarna i deras nya grimmor! Visst blev de fina?

7

Vi väntar tillökning!

Hej på er!

Oj vad dagarna försvinner snabbt, det händer saker hela tiden och det är så många saker att ordna med här på gården. Men jag har i alla fall en rolig nyhet att berätta, vi väntar nämligen tillökning! Och nej, inga bebisar om ni nu tänkte det 😉 Det är nämligen ett par fyrbenta som ska få flytta in!

Som ni kanske minns har jag nämnt de två hästarna som står hos mina föräldrar, Stjärna och Kristall, ett par gånger? De ska få flytta till vår gård, då det är krångligt för mina föräldrar med allt arbete runt omkring hästarna. Det har alltid varit mamma som haft det stora hästintresset, men efter hon fick sin stroke så har det varit pappa som fått ta hand om allting kring hästarna. Och det kräver mycket tid, energi och vilja att ta hand om två hästar, speciellt de här två hästarna eftersom de är gamla och kräver en del extravård. Vi har pratat lite löst om att flytta hästarna till oss ända sedan vi köpte vår gård, men eftersom vi inte haft några hagar/stall/vindskydd så har det inte blivit något seriöst av det.

Men nu när vi var uppe hos mina föräldrar över min födelsedag så kom frågan upp igen av olika anledningar och vi funderade mer seriöst om vi skulle kunna ta dem till oss. Efter mycket övervägande fram och tillbaka så bestämde vi oss till slut för att göra det!

Så när vi åkte ned igen efter helgen så hade vi med oss stolpar, tråd och sådant för att kunna bygga en hage. Det blev ingen jättehage eftersom vi inte fick plats med allt material i bilen, men den duger att släppa dem i när de kommer, så kan vi bygga en större sedan.

Jag har ägnat dagarna åt att rusta upp det gamla stallet som kommer användas som vindskydd tills vi bygger ett nytt. Stallet är tillräckligt stort, även om det skulle behövas fixas till en del för att användas som permanent vindskydd, men nackdelen är att då måste man ha en del av hagen i trädgården, vilket förstås är mysigt eftersom man har hästarna precis utanför dörren, men skulle de gå där året runt så blir det otroligt lerigt.

Så vi har planer på att bygga ett vindskydd på andra sidan gula huset, den sidan som vetter bort mot skogen, nu under sommaren. Där kommer vi också bygga upp en permanent hage som kommer användas under vintern, medan vi på sommartid bygger tillfälliga hagar över fälten, så man kan växla betesmark så det alltid finns färskt gräs.

Jag har inte skrivit mycket om hästar i bloggen, eftersom jag inte hållit på med hästar nästan något alls de senaste åren. Men jag är hästtjej i själ och hjärta och har älskat dessa fantastiska djur ända sedan jag var liten. Vi hade ju islandshästar under hela min uppväxt, nästan varje skollov var jag iväg och jobbade i olika stall eftersom vi inte hade råd med ridläger och sånt som alla andra åkte på. Jag gick hästgymnasium och har också varit i Frankrike och arbetat med galopphästar. Jag tror jag har gjort det mesta i hästväg, varit i travstall, på stuterier, hållit på med hoppning, dressyr, islandshästar, galopphästar, jobbat på ridskolor, praktiserat på veterinärklinik inriktad på hästar osv.

Men efter gymnasiet så försvann hästarna tillfälligt ur mitt liv eftersom jag började jobba och inte hade någon koppling till den världen längre. Kanske behövde jag också en paus och testa på något annat? Det är också svårt när man bor mitt i en storstad, då finns det inte där så naturligt. Men självklart pysslade jag alltid om mammas och pappas hästar varje gång jag åkte hem och hälsade på, men det blev ju inte alltför ofta.

Jag har dock hela tiden saknat hästvärlden, att få umgås med hästarna, känna doften av färskt hö, höra deras mumsande i stallet, att få höra deras mullrande gnäggningar när man öppnar stalldörren, att få umgås med dessa härliga djur som tycker om en precis som man är, så länge man behandlar dem med kärlek och respekt. Att stå i timmar och rykta tills de glänser, gå långa promenader i skogen, känna deras mule kittla mot handflatan när man ger dem godis. Att investera hela sin själ och all sin tid i en varelse som ger så himla mycket tillbaka. ♥

Och jag har tänkt ända sedan vi flyttade hit till gården att det är bra synd att ha en sån här stor gård, med mycket mark, enorma fält och massor av bete utan att ha några djur som får  glädje av det. Jag tycker också att det passar in att ha lite djur när man bor så här, det ger liksom mer liv till gården. Så nu är jag så himla lycklig! Det ska bli helt underbart roligt att återigen få ha hästar i mitt liv och jag kan knappt bärga mig tills de är här. Men nu behöver jag inte vänta länge till, för i helgen ska vi åka och hämta dem!

Det var ett himla trassel att fixa en hästtransport, med många turer hit och dit, men till slut hittade vi ett ställe där de hyrde ut transporter, så imorgon hämtar vi transporten och åker norrut. Lördagen kommer ägnas åt att packa alla grejer som ska med och testlasta hästarna, båda brukar gå in utan problem, dock var det ju många år sedan de åkte någonstans nu. På söndag har vi tänkt starta tidigt och åka i god tid, så vi kan få en lugn resa. Vi kommer stanna ofta och kolla till hästarna, ge dem mat och vatten osv. så de förhoppningsvis klarar transporten bra. Sedan är det bara att låta dem anpassa sig till sitt nya hem här hos oss. ♥

Hoppas att ni tycker det ska bli roligt att få följa allting kring hästarna framöver!

Kram till er alla!12

Jag står i kvällssolens strålar & blundar

Jag står där i kvällssolens strålar och blundar. Njuter av att känna dagens sista strålar mot min hud, av att känna kvällens kyliga bris rufsa om i mitt hår.

Det susar i träden och de nyutslagna bladen glöder i guld, jag andas in den friska luften och ler av lyckan som bubblar upp inom mig. Lyckan av att få vara just där, just då och vara en del av naturen omkring mig.

Stenen under mina fötter är ojämn men ger mig bättre utsikt över solnedgången. Kameran är tung men kan inte låta bli att filma lite ändå, eftersom jag såklart glömt den lilla, lätta filmkameran inne i huset. Och det är ingen idé att springa in efter den, för den här vackra stunden varar inte länge.

Jag står där och tar in allting omkring mig tills jag börjar huttra av köld. Molnen jagar fram över himlen och lyser i guld-rosa nyanser. Jag tar vägen över fältet tillbaka för att kunna ta några foton av den mäktiga himlen, knäpper några bilder men plötsligt landar några droppar i mitt ansikte. Jag tittar upp och ovanför mig har molnen mist sin färg och ruvar tunga, fyllda av regn.

Plötsligt vräker det ned och jag springer mot huset med kameran under jackan för att skydda den mot väta. Snubblar lite på den ojämna åkern där hundarna grävt hål i sin jakt på spännande dofter.

Skrattar, för att livet är så vackert ibland. Och för att man ibland råkar matchar tiden perfekt när man ska rasta hundarna för kvällen och råkar kliva ut i den vackraste av solnedgångar, som bara minuter senare är uppslukad av det framrusande mörkret.
Hade vi gått ut tio minuter senare hade vi missat allt. ♥5