Etsy shop

Jag har äntligen tagit tag i att uppdatera min Etsy shop lite grann, med nya prints och uppdaterade texter. Om ni bara vill gå in och kika, eller kanske klicka hem en print så är ni varmt välkomna! Det vore fantastiskt roligt om mina foton kunde få pryda någon annans hem någon gång. Att en liten bit av Norrlands magiska natur kan få glädja andra. <3

HÄR hittar ni den. 😀

Det här är några av bilderna som ni har möjlighet att köpa:


Stor kram! <3

 

Börjar ni tröttna på dimmiga foton än?

…hoppas inte, för det är dimma här nästan varje morgon och jag kan inte låta bli att fota. 😀

Kommer ihåg hur jag pratade med Daniel för kanske ett år sedan, om att jag ville lära mig fota just mer dimma, men att det verkade vara omöjligt att hitta någon jäkla dimma.. haha. Men efter att jag läst Marias inlägg om hur man kan göra för att bli morgonpigg och faktiskt följt en del av råden så har jag börjat gå upp mycket tidigare på morgnarna. Och insett att det är ju dimma nästan varje morgon!

Någon gång ibland har vi även kvällsdimma, men den är oftast väldigt liten och tunn, inte alls den där mäktiga dimman man kan se på andras bilder. Men efter att ha gått upp cirka klockan sex nu i ett par veckor så har jag insett att den där tjocka, vita dimman som täcker allt i sin väg rullar in över gården mellan 06-07 nästan varje morgon! Så nu är det bara att fota hur mycket jag vill. Det som verkligen underlättar för att få mig att gå upp är att kliva upp samtidigt som Daniel, för då kan han se till att jag inte bara somnar om och struntar i att gå upp haha. Så nu går vi upp tillsammans och äter frukost innan han åker till jobbet. Det är också en extra bonus med att kliva upp tidigt, då får vi spendera morgonen tillsammans och börjar dagen på ett bra sätt, med tända ljus och mys.

Det var inte heller speciellt svårt att få med dimman på bild, när den är såpass tydlig som den är på morgonen, jämfört med de bleka stråken jag fotat kvällstid tidigare, som man nästan behövt kisa för att se överhuvudtaget… 😀 Så nu är jag glad som faktiskt börjat gå upp tidigt på morgonen och får ta del av den här magin. I helgen vaknade jag vid 07.30, båda dagarna helt av mig själv. Och det mina vänner, är i sanning en bedrift om jag får säga det själv!

Tidigare har jag som sagt alltid varit väldigt kvällspigg och hade ofta ingen energi alls under dagen, utan kom igång sent på kvällen och kunde då äntligen göra alla de där sakerna jag velat, men inte orkat göra, under dagen. Nu hinner jag få mer gjort på förmiddagen än vad jag förut hann på en hel dag, och det känns så himla fint. Förut skrev jag t.ex. alltid blogginlägg sent på eftermiddagen/kvällen och det kändes ofta jobbigt eftersom jag satt uppe sent och höll på med det varenda kväll, vilket såklart resulterade i att jag var ännu tröttare varje morgon. Nu skriver jag de flesta inläggen på morgonen/förmiddagen och sedan har jag hela dagen på mig att pyssla med en massa annat.

tack Maria för ett superbra inlägg, med tips som faktiskt fungerar och inspiration till att ta tag i att ändra ens vanor!
Är ni själva morgonpigga eller mer av en kvällsmänniska? Berätta gärna!

Och tack till er som gillar/kommenterar mina inlägg. <3 Det gör mig så glad.

Kram till er!

Dunluce castle & Giant’s causeway

Här kommer nästa inlägg från vår Irlandsresa! Vi är fortfarande bara på dag tre, eftersom vi var på så många ställen den dagen så har jag fått dela upp inläggen en hel del. Dag tre började vi vid The Dark Hedges, där Daniel friade till mig. <3 Efter att vi spenderat en lång stund där så åkte vi vidare till ruinerna av Dunseverick Castle. Näst på tur var ett kort stopp vid Dunluce Castle, som ni ser på bilden nedan.

Det blev inget långt besök där, eftersom de skulle stänga bara några minuter efter att vi kom fram. Som allting annat stängde de också klockan fem på eftermiddagen och eftersom hela området var inhägnat så kostade det förstås pengar om man ville gå in på området. Vi ville inte betala för att sedan behöva rusa runt och se allt på fem minuter så vi stannade bara utanför och fotade en stund. Slottet låg väldigt vackert, längst ute på en klippa med havet som bakgrund.

Slottet byggdes någon gång under 1500-talet och har tydligen en del historier och sägner om sig. Bland annat hur hela köket och kökspersonalen någon gång på 1600-talet rasade samman och föll ned i havet. Men det verkar som att den historien inte är riktigt sann eftersom de kunnat se på målningar av slottet från 1800-1900-talet att köket verkat vara intakt. Det ryktades också om en vitklädd kvinna som uppenbarat sig på klippkanten för en liten pojke som bodde i slottet och sedan bara försvunnit i vinden.

”In 1534, one of the child members of the McQuillan family claimed to have seen a woman in a white dress standing at the edge of the cliff, looking out at the ocean at sunset. He said he watched her fade into the wind. No one believed the child so he retrieved his eldest sibling out the next night to watch for the ghost, but it did not appear. 

Then in the early 1550s, many people claimed to see a woman in a white dress walking down the shore below Castle Dunluce at sunset until finally one day the McQuillan boy, now in his 30’s, walked down to the shore and tried to speak with the ghost. After that, it stopped. No reports have ever been made of seeing the woman again.”

Efter det åkte vi vidare till dagens sista stopp – nämligen Giant’s causeway! Vi parkerade bilen och gick sedan igenom visitors center, där man kunde köpa souvenirer, gå på toaletten eller bara vila sig en stund. Vi kikade runt lite snabbt men hittade ingenting som vi ville ha, så då gick vi vidare ut. Från parkeringen så var det en promenad på kanske tio minuter ned till Giant’s causeway och det gick turistbussar om man inte kunde eller ville gå hela vägen, men vi promenerade.

Det var en fin utsikt på vägen ned, med vackra vyer, klippor och gröna kullar. Jag stannade varannan sekund för att fota så för oss tog nog promenaden lite längre än normalt… 😉

Jag tyckte den här klippan liknade en bister groda eller padda som kikar ut över vidderna. Kan ni se den?

Tänk att hela bussar kör på de här smala, smala vägarna… Det är imponerande hur duktiga chaufförerna är på att manövrera fordonen.

På Irland så är det mesta byggt av sten och det är lätt att förstå varför. De har knappt några skogar, men sten har dom så det räcker och blir över.

Långt där framme ser ni kanske en massa färgglada prickar? Det är människor som klättrar runt på stenarna vid Giant’s causeway.

Imponerande av blommor och växter att kunna frodas i ett så kargt klimat som mellan alla dessa stenar.

Äntligen framme! En helt otrolig plats, som sätter igång fantasin och man började fundera på vad som egentligen skapat denna otroliga plats. En snabb googling lärde oss detta –

Giant’s Causeway är ett område på Antrimkusten i Nordirland med formationer bestående av över 40 000 svarta polygonformade, de flesta som hexagoner, basaltstenar. Fenomenet är ett resultat efter ett underjordiskt vulkanutbrott för omkring 60 miljoner år sedan. Utbrottet sträckte sig mot norr till Skottland, där liknande formationer återfinns på ön Staffa. De tusentals sexkantiga basaltpelarna är samlade i en klunga, som en jättelik vaxkaka och stenarna fortsätter från kustklipporna ner i vattnet och försvinner. Liknande strukturer finns på flera platser i världen, bland annat Panská skála i Tjeckien och Kirkjugólf på Island.”

Här har du bilden som folk skulle visa upp på sociala medier, där det ser ut som om vi var helt ensamma där och kunde utforska allt i lugn och ro. Men sanningen är en helt annan..

Så här såg det nämligen ut om man fotade från en annan vinkel. 😀 Det var fullt med folk överallt, och jag hade fullt sjå med att kunna ta några bilder utan en massa andra människor i bild. Allt handlar om vinklar. Så man ska inte tro att allt är så perfekt som det kan se ut på Instagram t.ex. Det finns mycket runt omkring som folk inte delar med sig av, och det är viktigt att inte glömma bort det.

Men vi hittade till slut en liten avskild plats och kunde fota hyfsat ostört. Det stod tre personer med reflexvästar, antar att de var någons sorts personal, en bit bort också och såg till att folk skötte sig och inte klättrade omkring där det kunde vara farligt, samt sa till när turistbussarna skulle åka uppåt igen. Vi stannade ganska sent så efter en stund försvann faktiskt många av de människor som var där när vi kom.

Det var en väldigt vacker plats, men fy vad det blåste! Kommer fortfarande ihåg hur mycket jag frös, mina händer blev helt stelfrusna så det var lite svårt att fota till slut.

Men det var värt att frysa den lilla stunden, för åh vilken häftig upplevelse att få befinna sig där, att hoppa från sten till sten och studera texturen på dom, känna havets salta lukt och blicka ut över horisonten där inte något störde ögats väg.

Det var en ganska molnig kväll men precis innan vi skulle gå därifrån och ta oss tillbaka till bilen så sprack molnen upp och solens strålar letade sig ned för att möta havsytan. Det var så vackert och jag är glad att vi stannade lite längre så vi fick uppleva den stunden.

Den kvällen sov vi på ett B&B som låg precis bredvid en strand, vi fick ett rum högst upp i huset och det var mååånga trappor att gå i, med allt bagage upp och ned. Men det var en vidunderlig utsikt över stranden och havet så det gjorde inte så mycket. Där spenderade vi vår första kväll som förlovade och åt hummus med någon färdig risblandning på påse, som hade olika smaker och grönsaker i. Det låter inte så speciellt men jösses vad gott det var efter en lång dag som vi spenderat utomhus på flera olika platser och sedan kört bil i flera timmar.

Haha en annan rolig anekdot är efter att Daniel hade friat och vi var klara vid Dark Hedges och satte oss i bilen igen, så var det dags för lunch och vi båda var superhungriga. Det fanns inga restauranger eller något just där, så vi käkade vita bönor i tomatsås, direkt ur burken haha! Så romantisk förlovningslunch 😀

Kram på er!

Måla om biblioteket

Som jag nämnt tidigare så har vi ju målat och fixat till två rum i huset, vilket är det första vi har gjort inomhus när det kommer till renovering. Eftersom det har varit en otroligt fin sommar med sol nästan varje dag så har vi istället fokuserat på att få ordning utomhus, så tänkte vi att vi skulle ta tag i allting inomhus när det började bli höst och kanske sämre väder.
Så vi bestämde oss för att börja med biblioteket och sedan kontoret,(som tidigare varit barnrum) eftersom det skulle vara ett förhållandevis enkelt projekt då dessa rum är nybyggda och det enda vi skulle göra var att måla väggarna.

En lördag så bestämde vi oss helt plötsligt för att nu var det dags att börja, så vi körde till Bauhaus för att handla det vi behövde. När vi kom till färgavdelningen så fanns det ingen personal där, men vi tog en kölapp och medan vi väntade kikade vi igenom färgutbudet och funderade på vilka nyanser vi ville ha. Vi hade redan bestämt oss för att både rummen skulle ha tre vita väggar och en fondvägg.

I biblioteket skulle vi ha en skogsgrön fondvägg och på kontoret en havsblå. Så vi kikade på färgkartorna, jämförde och diskuterade. Till slut dök det upp två ur personalen och vi kunde få hjälp. Men vilken hjälp det blev..
Jösses, har sällan varit med om mer oengagerad personal. När vi förklarade vilka färger vi ville ha, och att vi inte riktigt bestämt vilken nyans än men att vi tänkte kolla med honom vad han kunde tänka sig skulle passa bra ihop, så tittade han lite ointresserat, slog upp en färgkarta och sa ”jaha, så vilka färger vill ni ha?”. Ingen diskussion, inga råd eller tankar. Vi blev lite häpna och pekade på de vi hade pratat om och sa att nånting sånt här hade vi tänkt oss.
Då slog han igen häftet och gick iväg för att blanda ihop färgerna, utan att utveckla det och komma fram till helt rätt nyans för just oss.

Sen behövde vi hjälp med vad vi skulle köpa för att kunna måla båda rummen, eftersom vi aldrig gjort detta förut. Vi kunde förstås googlat fram en lista på det man behöver, men tänkte att när vi ändå har honom där kunde vi ju fråga. Han stövlade iväg utan ett ord och plockade ihop de dyraste produkterna de hade. Dyraste spacklet, dyraste rollern, ett set med lite maskeringstejp (som inte ens hade räckt till första rummet), en liten roller och sandpapper som allt var superdyrt…
Vi tackade lite stelt för hjälpen och när han gått utan ett ord till så plockade vi tillbaka grejerna och valde andra grejer som inte ens kostade hälften så mycket. Det är klart att om man har en enorm budget eller är ekonomiskt oberoende så kanske man inte behöver fundera över vad saker kostar och bara kan plocka på sig, men så är det definitivt inte för oss.

Vi har så vi klarar oss, och lever definitivt inte på någon svältgräns men aldrig i livet att jag tänker spendera femtonhundra mer än vad jag behöver om jag inte måste. Och våra grejer fungerade super, trots att de var mycket billigare. Men jag kan ha förståelse för att många kanske hellre köper ett set där ”allting” ingår, trots att det är dyrare istället för att plocka ihop det man behöver en och en. Men att han var så himla oengagerad och inte frågade något, eller verkade bry sig överhuvudtaget kändes jäkligt tråkigt. Det kändes mest som att han tyckte vi var fruktansvärt jobbiga som ville ha hjälp, trots att det uppenbarligen är hans jobb att hjälpa folk med just detta. Bauhaus är väldigt bra med tanke på deras stora utbud och att de har bra priser på mycket grejer, men fy vad tråkigt det är när man blir bemött så oengagerat och nästan otrevligt.


Nåja, när vi väl hade plockat ihop våra grejer och betalat så åkte vi hem för att sätta igång! Vi började med biblioteket och körde ett rum i taget, eftersom alla grejer därifrån skulle stå ute i vardagsrummet så det blev rätt belamrat av alla böcker och möbler.
Efter att ha gjort allt förarbete (som tar otroligt mycket tid haha…) så satte vi igång och målade. Men rätt snabbt insåg vi att tapeten som vi bara hade tänkt måla över, släppte när man började måla. Så då kunde vi inte fortsätta jobba med rummet eftersom vi först behövde ta ner alla tapeter, vilket visade sig vara betydligt mera jobb med än vi trott. Trots att vi fuktade dem så gick det inte att bara dra ned dem, så vi fick lägga allt på is tills måndagen då vi fick köpa en ångmaskin som man använder för att ånga loss limmet så man sen kan dra ned tapeterna.

Helt plötsligt drogs vårt helgprojekt ut över hela veckan så det tog mycket längre tid att bli klar än vi först tänkt oss. (Så är det väl i och för sig alltid, man är så tidsoptimistisk och tror man kan fixa allting supersnabbt, men sen krånglar allting och det dras ut i en evigheeet.) Att ånga ned tapeterna var betydligt mer tidsödande, svettigare och klibbigare än jag trott, men när man väl fått in tekniken så gick det hyfsat bra förutom när man brände sig på ångan som blev supervarm. När till slut allting var fixat inför målningen så kunde jag till slut sätta igång och måla! Det som är det roligaste jobbet av alla. När man ser hur stor skillnad det blir för varje drag man gör, hur rummets karaktär förändras och blir så som man tänkt sig.

Tack och lov blev vi ändå nöjda med färgerna vi valt, och biblioteket fick sig en fin, djupt grön fondvägg. De tre andra väggarna fick två lager vit färg och herrejösses vilken skillnad det gjorde. Hela rummet kändes luftigare, öppnare och mer stämningsfullt. Att också spackla igen alla hål som fyllt väggarna tidigare gjorde en enorm skillnad. Det blev som ett helt nytt rum och jag som tidigare knappt spenderat någon tid alls i det här rummet eftersom det var så omysigt skulle gärna bo här inne nu. 😀

(OBS. Renhornet hittade vi på fjället när vi fjällvandrade, det är förmodligen någon ren som fällt det naturligt eftersom de brukar göra det varje år (har jag för mig). Jag skulle aldrig köpa delar från djur varken till inredning eller något annat. Men sånt som bara ligger ute i naturen har jag inte något emot att plocka med mig hem, så länge man inte skadar någon eller tar något som djuren själva behöver så tycker jag att det känns okej. Kniven som ligger i hyllan gjorde jag vid 12 års ålder i träslöjden och jag vet inte, men antar att slidan är gjord av äkta läder. Men eftersom det är något som jag gjort för så länge sedan, långt innan jag blev vegan så anser jag inte att det är fel att behålla den, pga nostalgi.)

Nu saknas bara några fler bokhyllor och lite prints av mina foton på väggarna, sen är det komplett! Ser framemot när det är färdigmöblerat och jag kan organisera mina bokhyllor precis som jag vill ha dem. Nu är böckerna bara intryckta för att få plats och det känns inte så roligt. Det ska vara överskådligt och organiserat så alla serier hänger ihop, bara pockets i en hylla osv.

Men visst blev min läshörna mysig?? Alla grejer är köpta second hand eller sånt som vi fått. Kistan, tavlan och bordet hittade vi på Erikshjälpen, lampan har vi fått av Daniels mamma och fåtöljerna stod ute i lagården, täckta av damm och smuts. Men efter att ha blivit rejält dammsugna så tycker jag de blev supersnygga! Det känns verkligen som att de passar in i rummet. Älskar att inte köpa nya grejer, att hitta fynd på loppisar, second hand eller sånt som vänner/familj ändå vill bli av med. Det är snällt mot miljön och plånboken, samtidigt som man får ett väldigt personligt inrett hem.
Den vita bokhyllan hittade jag på Erikshjälpen för 159:-. Igår hittade Daniel den på IKEA:s hemsida och originalpris är över tusen kronor! Och den är helt fräsch, så det kändes verkligen som ett fynd.

Gillar ni inredningsinlägg? Jag har inte lagt upp så mycket foton från insidan av huset, just eftersom vi inte gjort i ordning något tidigare. Men nu kommer det nog dyka upp en del sådana allt eftersom vi tar tag i nya projekt.

Nu är det måndag och ny vecka, på torsdag ska jag och Daniel på business awards, eftersom hans jobb alltid går och de fick bjuda med sina partners. Så det ska bli ett roligt avbrott mellan allt jobb här hemma och på Life. Vad ska ni hitta på i veckan?

Stor kram till er alla! <3

 

 

 

 

Städa ur det gamla stallet

För ett tag sedan tog jag tag i att städa ur de olika utrymmena i ladugården. Det är inte så att vi planerat att ha något där just nu, utan jag ville bara städa ur. Då känns det så mycket lättare att sätta igång när vi nu vill göra något med dessa utrymmen, om man slipper hela städ-delen då. Det kommer ändå behöva göras mycket renovering för att kunna använda de här rummen till något, eftersom golvet är trasigt i princip överallt och mycket trä kommer behöva bytas ut.

Vi vet alltså inte säkert om det har varit ett stall här, men med tanke på att det ser ut att ha varit boxar här inne för länge sedan, och det finns flera olika vagnar och en släde här på gården så antar vi att de hade hästarna här.

Som ni ser var det otroligt mycket smuts, det täckte hela golvet och färgen är så gammal att den bara lossnade i flagor om man borstade lite på väggarna. Bagheera var väldigt nyfiken på vad jag höll på med och ville helst vara med där inne. Men eftersom det dammade så otroligt mycket så fick han snällt hålla sig utanför.

Åh haha stackars Bagheera, bara någon sekund efter den här bilden togs så flög han upp, började ruska på sig och sprang sedan iväg, kastade sig ned på marken och rullade som en galning. Han hade nämligen lagt sig rakt på ett myrbo och dom blev nog inte så glada över det, så han blev biten på flera ställen. </3 Han fick nämligen flera svullnader på kroppen och en bredvid ögat den lilla plutten. Jag smörjde dock på lite aloevera och då gick svullnaden ned supersnabbt och nästa dag var de helt borta. Hoppas han håller sig undan därifrån nu haha. <3

Det blev otroligt dammigt när jag sopade upp allt skräp, så jag fick springa in och hämta ett andningsskydd och öppna fönstret för att få in lite luft. Det rasade även ned allt möjligt skräp och damm från tak och väggar så det man fick hoppa undan för att inte få allt i ansiktet… 😀

Men efteråt var det i alla fall mycket renare, även om man då såg i vilket bedrövligt skick golvet är i. Undrar vad som gjort att det spruckit så mycket? Om det är tjälen eller något annat, för det ser nämligen likadant ut i kostallet också.

Sedan kunde jag gå ut och andas in frisk luft med den här utsikten framför mig. Det växer faktiskt skägglav på våra fruktträd och eftersom det tydligen ska vara ett tecken på väldigt frisk luft så kan vi verkligen njuta av den bästa möjliga luften här hemma hos oss. <3

Nu ska jag och Daniel gå en promenad med hundarna och sedan ska jag ta hand om de sista äpplena (jag gjorde flera flaskor med äppelmust igår kväll) och baka ett bröd. Vad ska ni hitta på ikväll?

Stor kram till er! <3

Bloggtips

Jag tänkte dela med mig av några av de bloggar som jag läser, inspireras av och ser upp till.
Det finns ju otroligt många bloggar där ute, så många att det ibland kan vara svårt att hitta till de som faktiskt passar en själv. Jag hittar hela tiden nya bloggar som jag önskar att jag hade hittat för länge sedan.
När jag har hittat en blogg som jag fastnar för, så brukar jag ofta sitta och läsa bakåt i arkivet och kan fastna hur många timmar som helst. 😀
Så här kommer några av de bloggar jag läser och en liten presentation av varje. Hoppas du kan hitta en ny favorit, och tipsa gärna om ni har någon egen favoritblogg!

 http://jonnajinton.se/ – Jonnas blogg har jag följt i måånga år, nästan ända från början. Älskar hennes sätt att uttrycka sig, hennes helt otroliga foton och filmer och bara hela henne, hon verkar vara en sån varm, rolig, ärlig och härlig människa! Är så glad att jag hittade hennes blogg den där dagen för flera år sedan, jag blir ständigt inspirerad och hänförd av hennes otroliga kreativitet och varma personlighet. ♥

http://nevnarien.se/ – Elins blogg har jag också följt i massor av år, hon är en fantastisk fotograf som ständigt inspirerar och drar ut på massvis av underbara sagoäventyr! Hon har en fantastisk blogg med varierande innehåll och massa bra fototips. Verkar också vara en underbart rolig, äkta och nyskapande människa på alla sätt. ♥

http://kenzas.se/ – Kenza är också en person som jag följt i många, många år. Älskar hennes blandning av vackra kläder, galor och fester mixat med vardagshändelser, en stor skopa humor och en underbar personlighet. Jag läser inga andra modebloggar då det inte är något som jag dras till lika mycket, men hennes blogg följer jag ständigt. ♥

http://sandrabeijer.se/ – Sandra följde jag slaviskt som tonåring, hennes poetiska texter blandat med peppiga inspobilder och roliga fester var helt perfekt under den tiden i mitt liv. Nu har jag faktiskt inte läst hennes blogg på ett tag, tyvärr, men känner mig alltid lika glad när jag trillar in dit. Hennes sätt att skriva på bloggen är så himla fint och relaterbart. ♥

http://www.imagineabird.se/ – Fina Beata tar fantastiska foton och skriver så himla vackert. Hennes header är magisk och hon skriver om både vardagliga saker och om sånt som är svårt. ♥

http://reaktionista.se/ – Wilda (vilket fantastiskt namn!) skriver om både vackra och tunga saker, hon delar lysande bilder och skriver om stjärnögonblick. ♥

http://www.daughterofthewoods.com/ – Michelle tar fantastiska naturfoton, och är också den enda bloggen jag läser som är på engelska. Hon tar hänförande bilder och skriver väldigt fint. ♥

http://www.sagosystrar.com/ – Vet egentligen inte om den här räknas som en blogg eller en hemsida, men tar med den ändå eftersom de har helt otroligt bra innehåll. Massa sagogrejer, DIY – tips, magiska foton och massa annat inspirerande! ♥

http://allthingsgreen.nu – Maria tar helt amazing bilder, har en massa underbara recept och delar med sig av sånt som är både fint och sånt som är jobbigt. Hon skriver ärligt och är en av mina favoriter att följa på instastories, då hon delar med sig av så många bra tankar, humor och hur livet egentligen är. Hon verkar vara en varm, härlig person som kämpar med så mycket och samtidigt lyckas inspirera så många människor. ♥

http://www.jacquelinewester.se – Jacqueline driver en supermysig blogg med fina, stämningsfulla och ärliga bilder, hon skriver väldigt bra och det är alltid roligt att läsa hennes inlägg. Hon har en supergullig vovve som heter Kurbits och tar otroligt vackra naturbilder! ♥

http://vasterdrottningen.se – Thea skriver som Västerdrottningen och är bosatt i en släktgård i Västerbotten. Eftersom jag själv är uppvuxen i Västerbotten så är det väldigt roligt att få följa en annan bloggare som bor där! Hon tipsar om många lokala kreatörer och inreder sitt hem med second hand/loppisfynd eller med konst från andra Västerbottningar. Hon skriver poetiskt, vackert och stämningsfullt. ♥

http://www.thereselindgren.se – Therese är väl mest känd för sin youtubekanal men har också startat en blogg för ett tag sedan. Hon verkar vara en underbar människa, med så mycket humor, självdistans men samtidigt ett allvar när det är sånt som är viktigt för henne, som t.ex. veganism. Hon är en förkämpe för djuren och har bland annat skrivit en bok om djurindustrin. ♥

http://www.antligenvilse.se/blogg/ – Katarina driver resebloggen Äntligen vilse, och skriver otroligt fina resereportage från alla möjliga delar av världen. Hon tar väldigt fina bilder och skriver så man får lust att åka ut och resa på en gång! ♥

http://www.sandrajunhammar.se – Sandra skriver om välmående, har många bra tips och delar med sig av olika bra produkter. Hon skriver väldigt informativt och intressant och delar med sig av härliga bilder och många vettiga tankar. ♥

https://www.by-addy.com/sv/ – Birte har en blogg där hon delar med sig av naturfoton, landskap och en hel del annat. Hon verkar vara en glad och härlig person och tar underbara foton. ♥

http://www.atilio.se – Sandra hittade jag för inte så länge sedan, men gillar verkligen hennes blogg. Den innehåller väldigt mycket intressant, vettiga tankar och superfina bilder! Ska bli roligt att läsa sig bakåt i arkivet. ♥

Jag hoppas ni hittar någon ny blogg som ni kommer gilla, om inte annat får ni gärna dela med er av era egna bloggar eller andras som ni gillar i kommentarerna! Sprid lite länk-kärlek <3

Jag har även lagt detta inlägg som en egen kategori högst upp i bloggen, så det alltid är lätt att hitta. Kommer även uppdatera inlägget om jag hittar fler bloggar jag vill tipsa om. Kanske ska göra ett liknande inlägg med Instagram-konton och Youtube-konton någon gång? Det finns ju så otroligt många fantastiska människor som har helt underbara plattformar, som jag gärna vill dela med mig av vidare så fler kan upptäcka dem. <3

Min morgon vid tjärnen

Hej på er!

Imorse gick jag upp med Daniel innan han skulle till jobbet och fixade frukost. Såg genom köksfönstret att dimman dansade fram över tjärnen så när han åkt till jobbet så tog jag med mig kameragrejerna och sprang ned. Glömde såklart minneskortet så fick springa upp igen och hämta det, men dimman var vänlig nog att stanna kvar.

Det var förtrollande vackert, med dimman som flöt fram på den spegelblanka vattenytan och tranornas ödsliga skrik i fjärran. Fick rysningar längs ryggraden för att det var så vackert, det kändes nästan overkligt att få befinna sig mitt i allt detta.

Jag tog med mig kameragrejerna och hoppade ned i båten och rodde sakta ut på vattnet, rakt in i dimman. Det enda som hördes var årornas knirkande och plasket varje gång de landade i vattnet. Det är så himla lugnande att ro tycker jag, som att kroppen bara fokuserar på rörelserna för att ro och släpper allt annat. Tystnaden och vattnets blanka yta.

Jag fotade en hel del och efter nästan en timme hade jag rott runt hela tjärnen och fotat klart. Jag gick på lätta fötter hemåt igen, stärkt av en underbar start på morgonen.

Sedan dess har hundarna fått frukost och varit ute ett par gånger, jag har redigerat en massa bilder och ätit lunch. Nu tänkte jag ta en paus från datorn och gå ut i det vackra vädret på en promenad med hundarna.

Hoppas ni har en fin dag. <3 Stor kram till er!

En dimmig värld, två besök & några liter äppelsaft

Hej på er vänner!

Nu var det återigen ett tag sedan jag skrev sist, jag förstår inte hur det kan vara så svårt att få tiden att räcka till. Jag som helst vill skriva ett inlägg om dagen, blir nästan förvånad om jag ens lyckas skriva ett i veckan.. Haha!
Det händer så mycket hela tiden, så efter att vi varit uppe hos mina föräldrar så hann jag bara vara hemma en dag innan vi fick besök av Rikard, en av mina bröder. Det var ett väldigt trevligt besök och vi hade en massa att prata om, drack te, eldade i kaminen och så visade jag honom runt på gården. Han stannade bara en dag men det är alltid roligt att få besök, även om det är korta sådana.

Den morgonen så var det helt dimmigt ute när jag vaknade, fälten och bergen var insvepta i ett tjockt vitt täcke medan solen kämpade för att bryta sig igenom. Det var så vackert. Det känns som att bo mitt i en sagovärld när man tittar ut och världen visar upp detta skådespel. Overkligt. <3

Bagheera visar alltid upp sig framför kameran! <3

Bara några dagar senare kom en av mina kusiner, Samuel, förbi också då han var på väg norrut från Stockholm, så han passade på att stanna hos oss, sova över och hänga lite dagen efter. Vi tog också ett dopp i tjärnen, men nu var det väldigt kallt i vattnet! Jag passade ändå på att simma runt en stund innan kylan till slut tvingade upp mig ur vattnet. Så nu har vi badat ända från maj till september! 😀 Borde nästan ta ett dopp i oktober också, bara för att… Lång badsäsong i år haha.


Samuel precis innan han begav sig vidare norrut. 🙂

Mitt hjärta. <3 Och en massa målargrejer. Ni som sett mina instastories har säkert märkt att vi målat om ett par rum inne! Ska visa er dem i nästa inlägg.

Sen har vi kokat äppelsaft i vår nyinköpta saftmaja, gjort äppelmos och äppelmust. Försökte mig även på att göra äppelcider men den började tyvärr mögla. Vi har en stor balja kvar med äpplen att ta hand om, så ska torka lite äppelringar och sen skära ned en del i klyftor och frysa in, så man kan ta fram dem senare och göra äppelkaka av. Hela frysen är full av röda och svarta vinbär, rabarber och snart äpplen. Det gör att jag känner mig rik. Tänk att kunna plocka fram dessa bär och frukter mitt i vintern och kunna göra egen saft? Så himla gott och lyxigt.

Tänkte också försöka hinna ut i skogen och plocka lite lingon och blåbär, om det nu finns några att plocka efter den här varma, torra sommaren.  Vad har ni för planer i höst?
Imorgon händer det förresten något spännande! Kommer dela med mig om det snart 😀

Stor kram till er!

Besök hos mina föräldrar

Ja vi var ju upp en sväng och hälsade på mina föräldrar i några dagar. Det var första gången vi var där sedan i julas, eftersom vi haft så himla fullt upp hela det här året. Förstår knappt vart tiden har tagit vägen, speciellt sedan vi flyttade till Tallänget så har tiden bara flugit fram. Antar att det är för att vi hela tiden har tusen olika grejer att fixa. Man behöver i alla fall aldrig ha långtråkigt! 😃

Så nu kände vi att det äntligen var dags. Vi packade bilen full av hundar, grejer och människor och sedan åkte vi norrut. Det är så himla fint när man börjar närma sig mitt barndomshem, alla oändliga skogar, små sjöar som glimtar fram mellan träden och den stora stillheten. Inte en själ så långt ögat kan nå. Här uppe är man verkligen långt ute i ödemarken.

Jag var förstås tvungen att stanna för att fota. Det var så oändligt vackert.

Här är badplatsen som var närmast när vi växte upp. En mil från mina föräldrars hem ligger den, så man var inte där så ofta. Men det var alltid så himla härligt och roligt när vi väl åkte dit. Nu känns det ofantligt lyxigt att bo på ett ställe som har vatten bara 150 meter från huset!

Jag fotade inte så mycket när vi väl var där, jag var alltför upptagen med att umgås, klippa klor på hundarna, gosa med hästarna, laga pumpapaj, äta god mat, kela med katten och prata, prata, prata. När jag och mamma väl sätter igång så finns det inget stopp nästan. Vi kan prata flera timmar i sträck och ändå känns det aldrig som att vi blir klara. ❤️

Men en kväll när jag var ute och rastade hundarna så var det dimmigt ute, samtidigt som fullmånen lyste fram mellan träden. Det var så vansinnigt vackert att jag sprang in efter kamera och stativ och begav mig ut igen. Tyvärr var det svårt att få med dimman på bild, då det var så mörkt att jag var tvungen att ha ganska lång slutartid. Men fick i alla fall ihop några bilder som jag blev väldigt nöjd med.

Daniel var bara kvar över helgen, sedan var han tvungen att åka hem för att kunna jobba på måndagen. Men eftersom jag inte hade något jobb inplanerat så stannade jag och hundarna ett par dagar till. Det var verkligen ett mysigt och roligt besök, som tur är blir det inte lika lång väntan till nästa besök, eftersom vi ska fira jul hos dom. Min syster och hennes lilla dotter som bor på nya Zeeland kommer hem över julen och ska vara där, så då passar många av oss syskon på att vara hemma den här julen!

Som ni kanske vet så har ju Leia väldigt svårt för andra hundar, så vi var väldigt spända hur det skulle gå att bo i ett hus med fem andra hundar. De fick såklart inte träffas (känns så dumt att riskera något när man bara är där några dagar, det finns liksom ingen anledning att ens testa ha dom tillsammans) utan de hölls åtskilda med kompostgaller och dörrar. Men hon både såg och hörde de andra flera gånger. Hon låter ju otroligt mycket, skäller, gnäller och ylar när hon hör dom andra, men de sista dagarna var hon faktiskt lite lugnare. Men de var båda ändå helt slut när vi kom hem och sov gott den natten… 😊

På onsdagen åkte jag och vovvarna hemåt och det var en sån himla tjock dimma när vi passerat Härnösand. Var tvungen att stanna till och fota lite, och bara fem minuter efter jag gjort det så kom vi ut ur dimman.

När vi rullade in på gårdsplanen här hemma så kände jag mig så otroligt lycklig och privilegierad som har ett så fantastiskt hem att komma hem till. Att ha en plats som är min, där vi kan ändra och fixa precis så som vi vill ha det. Där vi har skogar, berg och en tjärn precis utanför dörren. Där vi bor granne med endast skogens alla djur och väsen. Där man kan springa barfota över gräset och dra in luften av höst. Det är sann lycka.

Dark hedges & Dunseverick castle

Här kommer en fortsättning av mina inlägg från Irlandsresan! Nu är vi på dag 3, vilken jag redan skrivit en del om tidigare eftersom det var dagen då Daniel friade. <3

Nu tänkte jag visa några fler bilder från vår förlovning och från vårt andra stopp den dagen.

Här började vi den tredje dagen, efter en ganska lång resa från stället vi sov på. Eftersom Nordirland tillhör Storbritannien så har de pund som valuta och miles/hour istället för kilometer så det var väldigt förvirrande när man skulle förstå vilken hastighet det stod på skyltarna när man körde bil. Så jag fick sitta med en hemsida uppe där man snabbt kunde omvandla hastigheten i miles till kilometer så vi visste hur snabbt vi fick köra… 😀

The Dark Hedges var verkligen en magisk plats med dessa enorma bokträd som är över 250 år gamla. Men jag blev ledsen när jag såg hur många det är som har karvat in sina namn i träden, eftersom detta skadar träden.

Tyckte det passade så fint att ta bilder på asken och ringarna i den här miljön. <3

Det är öppna gröna fält på sidorna som verkligen ger en irländsk känsla, med böljande landskap och kullar. När Game of Thrones spelade in här så tog de ned staketen på sidorna och strödde smuts och jord över hela vägen, vilket tog dem cirka 2 dagar. The Dark Hedges är i serien en del av The Kingsroad.

Det var en hel del folk där, trots att vi inte besökte Irland under den värsta turistsäsongen så man fick ha en hel del tålamod för att kunna fota utan att en hel skock av människor täckte utsikten. Det är verkligen det värsta med turistattraktioner, det finns inte en chans att man får vara där ifred och i lugn och ro ta sina bilder, utan man måste snabbt fota och sedan vänta länge tills nästa tillfälle ges. Jag är förstås väldigt glad över alla dessa platser som vi fått se och uppleva, men jag föredrar verkligen att fota ensam i våra ensliga skogar här hemma där man får vara ifred.

Efter det åkte vi vidare och stannade vid Dunseverick Castle, som inte längre är något slott utan bara några förvittrade stenar på en klippa. Men en gång i tiden låg här ett riktigt slott och ståtade högt uppe på klippans brant. Det ser inte mycket ut för världen, men platsen var fantastiskt vacker och vi stannade här mycket längre än vi hade tänkt från början.

Vi såg många turister som körde in bilen i parkeringsfickan, stannade bilen och hoppade ut utan att ens stänga av motorn, knäppte ett par bilder och sedan hoppade in i bilen och sladdade iväg… Det måste vara fruktansvärt tråkigt att turista på det sättet, som att de stannar och tar några bilder bara för att kunna säga att de varit där. Att bara stressa från den ena platsen till nästa. Nej fy vad trist. Vi kanske inte hann se lika många ställen som vissa andra, men de vi väl stannade på såg vi verkligen ordentligt och spenderade mycket tid där, med att andas, ta in atmosfären och bara strosa runt i lugn och ro. Så himla skönt. 🙂

Jag stod en lång stund där vi kanten och kände vinden blåsa och andades in den salta havsluften. Kände hur vinden blåste ren en från tankar och måsten för en stund. Det är något väldigt lugnande med en ordentlig vind, hur motsägelsefullt det än kan låta. Som att den tar tag och rensar upp en massa gamla dammtussar som ligger och skräpar i sinnet och lämnar det öppet och redo för nya tankar.

Tänk att någon en gång för länge sedan bestämde sig för att bygga ett slott här uppe på klippan. Vilket jättejobb det måste ha varit att frakta upp allt man behövde!

Vackra klippor som formats av tidens tand, av vatten och vind. Och lite växtlighet som är stark nog att kunna växa på en sådan karg plats.

Jag är där för perspektiv! Det var verkligen enorma klippor. Ser ni mig?

Daniel var så snäll och bar runt på mitt stativ när jag inte använde det. <3

Vackra vyer uppifrån klippan där man kunde se rätt ned i havet och beskåda alla fiskmåsar som flög fram och tillbaka till sina bon som de hade längs branterna. Det växte också många små, fina blommor där uppe och jag satt en bra stund vid kanten och tittade på utsikten nedanför mina fötter.

<3 <3

Ser ni den lilla grottan nedanför klippan? Man förväntade sig nästan att det skulle komma något sagoväsen smygande upp därifrån.. 😀

En vacker plats som jag är väldigt glad över att vi stannade vid, det var en mäktig natur och väldigt fridfullt eftersom vi i princip var ensamma. Det var många som fotade ruinen från vägen men bara ett annat par som faktiskt gick ned för slänten och fotade från andra vinklar. Det gav oss en helt annan upplevelse än om vi hade hållit oss till vägen eller ”riktiga” utkikspunkter dit alla andra gick. Så det är ett tips om ni reser runt och ser fina platser, nöj dig inte med det alla andra redan har tagit, utan utforska och hitta nya vägar/vinklar/ljus som kan ge dig en helt annan bild. (Utan att för den delen förstöra eller gå någonstans där det inte är tillåtet.)

Vi åkte till två platser till den här dagen men de får komma i nästa inlägg så inte det här inlägget blir ännu längre. Hoppas att ni uppskattar mina reseinlägg från Irland!

Stor kram på er! <3

Sveriges mittpunkt

Hej på er!

Nu har jag inget mer jobb inplanerat på ett tag så förhoppningsvis ska jag bli lite bättre på att göra inlägg mer regelbundet. Har känt mig rätt dålig de senaste dagarna, som att en förkylning var på väg att bryta ut. Men har sovit mycket, druckit citron/ingefäravatten och bara försökt intala min kropp att inte bli sjuk. Hade verkligen ingen lust att bli sjuk precis nu när jag äntligen har lite tid för mig själv! Men idag var jag ledig och har faktiskt känt mig väldigt pigg och gjort en massa grejer.

Vi har plockat ned de sista äpplena och sen beskurit äppelträdet som växte helt vilt innan. Jag har plockat upp skräp som låg slängt i skogen och kring tjärnen, (varför slänger folk alltid skräp i naturen??!) dragit ihop en massa ris och kvistar som de förra ägarna röjt men sen bara lämnat. Det såg så skräpigt ut så idag tröttnade jag och drog ihop en stor hög med ris. Äntligen är det lite svalare i luften så man orkar åtaga sig såna här projekt utan att dö av värmeslag.

Jag har också rensat i trädgårdslandet som var helt igenvuxet och beskurit vinbärsbuskarna som hade en massa grenar som släpade i marken.

Sen tog vi oss ett dopp och jösses vad kallt det var i vattnet nu! Men efter en stund vande kroppen sig så vi simmade ändå en stund innan vi tog oss i land och gick upp. Eftermiddagen har jag spenderat med att redigera bilder från Irland och så har vi bakat en äppelkaka.

När jag satt och väntade på att bilderna jag redigerat skulle exporteras från lightroom så gick jag igenom lite andra bilder från den här sommaren och insåg att jag glömt att visa er foton från när Daniel, Filip och jag var på utflykt till Flataklocken, alltså Sveriges mittpunkt.
Vi passade på att åka dit då när vi ändå hade besök, det är ju roligare att göra såna utflykter om man är några stycken.
Det var en lång, vindlande väg som stadigt steg uppåt och tog oss till Sveriges geografiska mittpunkt. Vägen var full av hål och i dåligt skick, så man fick köra långsamt men det gjorde ingenting eftersom det var en sådan fantastisk utsikt så då fick vi gott om tid på oss att beundra den.

Det stod en skylt med information precis vid parkeringen och där kunde vi läsa att om det var klart väder så kunde man se ända till Sundsvalls kust. Men inte gjorde vi det inte! Däremot såg vi en väldigt vacker utsikt och det är ju inte så dåligt det heller.

När vi kom upp var vi de enda där och vi parkerade och insöp det vackra landskapet. Nedanför oss bredde skogar och små sjöar ut sig så långt man kunde se och i fjärran färgades bergstopparna blåa. Det var en vansinnigt varm dag så vi var glada att man kunde köra bil hela vägen upp.

Vi följde en liten väg uppåt till skylten som märkte ut mittpunkten och den lilla triangeln som visade exakt var Sveriges mitt är.

Det finns även ett café där uppe och vi gick in för att få lite skugga och frågade om de hade något veganskt. Jodå, det hade dom. Lite Oatly glass och då menar jag verkligen lite. Vi fick typ en sked var haha. Det måste varit bottenskrapet i en någon gammal förpackning. Tråkigt att de inte hade mer än så.

Här är Sveriges mittpunkt. 😀

Men vi hittade i alla fall en bok som handlade om historia från bygden däromkring. Tyvärr var inte vår lilla by med, men det var ändå intressant att få läsa så vi köpte med oss ett exemplar hem.

Killarna spanar ut över bygden. 🙂


Vi gick runt och knäppte några sista bilder innan vi åkte hem igen. Det var en mysig utflykt, det enda jag hade önskat annorlunda var att de hade haft någon ordentlig fika även till oss veganer. Men, men det kommer nog, så småningom. När företag börjar inse att vi blir fler och fler och att det är inte är så ekonomiskt att missa hela den gruppen av människor.

Ett trevligt utflyktsmål i alla fall. 🙂

Den trasiga vägen, full av hål överallt haha.

Nu ska jag gå ut med hundarna på en sista kvällsrastning innan det är dags att hoppa i säng. Hoppas ni har det fint!

Stor kram på er! <3

Tollymore Forest Park del 3 & Castle Ward (Winterfell)

Här kommer äntligen en tredje och sista del från vår dag två på Irland, som vi spenderade i Tollymore Forest Park och på en inspelningsplats där vissa av scenerna från Game of Thrones spelades in. De två tidigare inläggen kan ni läsa här och här!

Det var fullt av mysiga stenmurar och vackra broar i parken och vi strosade runt där i flera timmar. Ändå kändes det som att vi knappt hunnit se hälften av alla vackra platser som fanns. Jag hoppas vi kan åka dit igen någon gång i framtiden!
Det kändes som att befinna sig i en gammaldags saga när vi satt där på stenbron och lyssnade på vattnets glada dans under våra fötter.

Alltså den här trappan!! Så himla vackert, med alla rosa blomblad som låg utströdda. Kan verkligen se framför mig hur fint det skulle vara att ta tex bröllopsfoton här. Mitt bland naturens alla färger.

De vackra skogarna var oändliga och vi la märke till hur ofta det växte murgröna och andra växter längs trädstammarna. Det luktade så gott i skogen och vi träffade knappt på några andra människor, utan vi fick ha platsen för oss själva.

Plötsligt hittade vi dessa två broar och klättrade längs gräsbevuxna slänter för att nå till de bästa vinklarna. Kommer ihåg hur varmt och fuktigt det var den dagen och det kändes verkligen inte som att vi befann oss på Irland, där man förväntar sig att det ska vara lite rått och regna hela tiden. Istället kändes det som att vi befann oss i ett tropiskt klimat. Kan inte räkna hur många gånger vi fick höra att vi hade en himla tur med vädret och att det aldrig brukade vara soligt så länge på Irland.

Mitt hjärta och en magisk plats. <3

För er som gillar Game of Thrones så kan det vara roligt att veta att flera av scenerna därifrån är inspelade här i Tollymore, bland annat scenen där de hittar vargungarna i första avsnittet!

Jag klängde ned för en brant och hittade den här lilla platsen med klart, kallt vatten och var bara tvungen att doppa fötterna för att få lite svalka. Det var helt underbart att känna vattnet mot mina varma fötter och balansera sig fram på blankpolerade stenar. Det gick förbi några personer som tittade häpet på mig. De är kanske inte vana vid sådana påhitt? 😉

Efter ett svalkande dopp av fötterna så hittade vi det här magiska lilla stenhuset inbäddat i grönskan. Det såg ut som ett lusthus byggt av naturens självt.

Dessa broar alltså. Skulle inte ha något emot att bygga några sådana här hemma över dikena!

Jag har så himla många bilder från den här dagen, ni anar inte hur svårt det är att välja ut bara några få av alla hundratals olika varianter som jag har. Att klicka sig fram och tillbaka mellan ett par bilder i flera minuter innan jag bestämt mig för vilken som är bäst, eller vilka som är värda att visas upp. Nackdelen med systemkameror, det är alldeles för lätt att fota sådana otroliga mängder med bilder. 😉

Det är helt otroligt att man kan bygga något sånt här, med stenar som är helt ojämna och ofixade. Är väldigt imponerad över hur fantastiska vissa byggnader är, det ligger mycket kunskap och känsla bakom det hantverket.

Dessa underbara gröna skogar. Som att stiga rakt in i en sagobok.

Till slut fick Daniel tvinga mig därifrån för jag bara fortsatte fota och om vi skulle hinna med GoT inspelningsplatsen så var vi tvungna att åka, efter de stängde ganska tidigt (tror det var vid 17-18). Det är en sak som vi absolut inte var beredda på, att allting skulle stänga vid femtiden nästan varje dag, trots att det var sommar och turistsäsong. Alltså var det lite bråttom om man skulle hinna till vissa grejer, som tex nationalparker, slott, caféer, kyrkor eller andra liknande platser. Känns så konstigt eftersom man tänker att folk vill ha något att göra på kvällarna också?

Så de första dagarna, innan vi insett det så missade vi en del grejer eftersom vi tog det lugnt och inte ville stressa någonstans. Men så kan man inte heller se allting, det vi väl fick se var istället desto bättre.
Här hade vi just anlänt till Castle Ward, också känt som Winterfell!

Här är största delen av första säsongen av GoT inspelat och borgen här är en del av muren, men som ni kan se på den här bilden, så är det allra mesta datagjort i efterhand så man kanske inte känner igen sig direkt.

Det var en häftig upplevelse att strosa omkring där man vet att många av scenerna från serien är inspelade och att insupa atmosfären. Vi kom dit ganska sent så det var nästan helt tomt på folk och det gav oss gott om tid att se oss omkring.

Så himla mysig liten innergård. Skulle verkligen kunna tänka mig att dricka en kopp te på bänken där och njuta av fågelkvittret.

Här är innergården där bland annat Bran övar på att skjuta pilbåge i serien, och Arya dyker upp och visar sig vara bättre än dem alla.

Jag började dock känna mig ganska utmattad och lite illamående vid det här laget, efter en lång dag i stekande sol och säkert alldeles för lite vatten, och jag hade svårt att hålla uppe gnistan. Jag fotade en hel del, men till slut var jag tvungen att sätta mig ned och vila lite i skuggan eftersom jag var helt slut. Det blev ju också långa dagar, med mycket körande och inte så ordentlig mat, eftersom vi spenderade största delen av dagen på resande fot.

Det märktes på vattnet överallt att det varit ovanligt varmt på Irland under en längre tid, då vattenbeståndet var lågt och ofta var det väldigt tydligt hur lite vatten det faktiskt var i sjöarna.

Den här fina röda dörren får avsluta vår andra dag på Irland. Det var en fantastisk dag, men det jag inte visste då, var att nästa dag skulle Daniel gå ned på knä och fria till mig, mitt i den magiska allén Dark Hedges. <3 Det har jag redan berättat om här, men vi gjorde fler utflykter den dagen som jag ska berätta om senare.

Nu ska jag snart åka till jobbet! Hoppas ni har en fin dag. <3

Första mötet

En bild från första mötet med fjällvråkarna som bor på berget mittemot vårt hus. De är väldigt nyfikna av sig och flyger ofta över oss för att hålla koll. När vi är i trädgården eller är och badar i tjärnen så kan de spana på oss från luften innan de landar högst upp i en trädtopp för att vila vingarna en stund. Det är verkligen förunderligt att få ha alla dessa vilda djur omkring oss, betande runt husknuten eller flygande över trädgården. <3

In i sagornas värld

Igår väckte Daniel mig när han gick upp vid sextiden och sa att det var världens dimma ute. Jag hade bara sovit fem timmar, men jag sprang ur sängen och tittade ut genom fönstret och där utanför var världen höljd i tjock dimma. Jag kunde inte få på mig kläderna fort nog och sprang sedan ut för att föreviga morgonens skönhet.

Jag var ute i nästan två timmar och fotade, sedan vid åttatiden (ungefär då jag brukar gå upp) var dimman helt borta och solen sken från en klarblå himmel. Hade jag vaknat upp då så hade jag missat den här fantastiska stunden utan att ha en aning om det. Det fick mig att vilja gå upp tidigt oftare, trots att jag är en obotlig kvällsmänniska. Men det är så himla härligt att komma upp i tid till att möta soluppgången, och känna daggen i gräset mot ens bara fötter.

Nu har jag äntligen en del lediga dagar efter en lång jobbsommar, och självklart ”firade” jag det med att storstäda huset, tvätta typ sju maskiner, och idag klippa hela gräsmattan tills händerna var fulla av blåsor. 😀
Ja, jag är dålig på att ta det lugnt när jag är ledig… Det är ju då man orkar och har tid att ta tag i saker! Är ni likadana, eller tar ni det helst lugnt när ni väl är lediga?

Nu ska jag i alla fall sova så jag förhoppningsvis kan ta mig upp i bra tid imorgon. Kram på er! <3

 

 

Välkommen Augusti

Nu när jag skriver det här är det fortfarande tolv minuter kvar av första augusti, men tills att bilderna har laddats upp så kommer klockan hunnit slå över till en ny dag. (Eftersom vi har världens långsammaste internet..)
Jag har sett så mycket framemot augusti, eftersom både juni och juli varit väldigt intensiva med irlands-resan, förlovning, besök och en massa jobb så har jag känt det som att jag knappt hunnit andas. Sommaren har bara rusat förbi och jag blev nästan chockad för ett par dagar sedan när jag insåg att juli snart var slut. Vart tog dessa dagar vägen?
De virvlade bort i ett töcken av jobb, jobb och jobb.

Så jag har verkligen längtat tills allting skulle stillna av och jag äntligen skulle kunna dra ett djupt andetag igen. Att kunna sitta upp sent och redigera bilder utan att behöva gå och lägga sig tidigt eftersom jag ska upp till jobb. Att kunna tassa ut på bron och möta morgonsolen med en kopp te i handen, få åka på upptäcktsfärder i området och lära känna vår landsbygd. Kunna hälsa på mina föräldrar och gå skogspromenader i mina gamla välkända skogar. Att kunna ta både morgon och kvällsdopp i tjärnen under varma dagar och simma rakt in i solens strålar.

Idag skulle jag egentligen vara ledig, men fick hoppa in lite akut då en kollega var tvungen att vara borta. Det kändes tungt att ge avkall på min lediga dag som jag sett framemot så mycket, men ibland får man bara lov att ställa upp. Men när jag körde hemåt så mötte naturen mig med en fantastisk dimma, med solen halvt gömd där bakom i diset och de mest fantastiska färgerna på himlavalvet. Jag kom bara hem och hämtade min kamera så for jag, Daniel och hundarna iväg en sväng för att fota den vackra kvällen.

Vi åkte bara några få kilometer och stannade på flera underbara ställen, det var så vackert att det gjorde ont i hjärtat. Kände hela vägen hem från jobbet att det var taskigt av naturen att visa sig så fantastisk när jag inte kunde fotografera det. Men det tog jag igen sedan. Åh vad fint det var!
Kunde hållit på i timmar. Det är sånt här jag vill göra, fånga de flyktiga momenten i naturen, som de flesta är för upptagna eller bor för långt borta för att se. Att kunna kapsla in dessa minnen i en bild och dela med mig av detta magiska. Det är ren glädje.

Nu ser jag framemot en härlig augusti månad! Kram på er <3

 

Bloggen har fyllt 1 år!

Har helt glömt bort att bloggen fyllde 1 år den 17:e juli! Tänk att man kan glömma något sådant… Haha! Grattis lille bloggen <3

Jag har inte en massa följare eller ett stort nätverk, men jag älskar att ha denna lilla oas för mig själv, där jag kan uttrycka mig i bilder och skrift. Där jag kan skriva hur mycket eller hur lite jag vill, dela mina foton och göra precis vad jag känner för. Att ha en plats där jag kan kombinera mina många intressen på en och samma plats och där jag kan gå tillbaka i arkivet för att se hur jag utvecklats. Både som fotograf och bloggare. Det här var mitt allra första inlägg. <3
(Förresten om ni går bakåt i arkivet och läser gamla inlägg så är det tyvärr en hel del bilder som inte syns/är konstiga i färgerna. De är liksom gråsjaskiga och det känns jättetråkigt. Det blev så när jag bytte från wordpress.com till wordpress.org för att skapa en blogg med ett eget domännamn. Vi har försökt lösa detta flera gånger men inget har funkat, så jag får väl leva med det helt enkelt, om jag inte vill sitta och fixa varje inlägg för sig… Vilket förstås är ett himla arbete.)

Tänk vad mycket som hänt sedan dess! Vi har flyttat till Norrland, adopterat en till hund, köpt en gård, förlovat oss, rest till Irland och en hel massa mer. Ett helt fantastiskt år på så många sätt. Det ska bli roligt att se vad som händer i framtiden och hur det går med bloggandet, fotograferandet och gården.

Jag har en del mål med hur jag önskar att jag kommer blogga i framtiden och jag jobbar sakta men säkert på att nå mina mål, men utan att känna press eller få prestationsångest över det. Det här är något jag gör för att jag älskar det och just därför vill jag fylla bloggen med bra innehåll. Av den anledningen så bloggar jag inte lika ofta som många andra, eller så ofta som man ”ska” göra. Jag vill inte ha inlägg som känns krystade och framtvingade, bara för att fylla någons sorts kvot. Nej, när jag skriver ska det vara lustfyllt och roligt, annars kan det vara.

Men några mål jag har är att så småningom:

  • Göra ett inlägg per dag
  • Blanda både kortare och längre inlägg
  • Dela med mig av kunskaper, tex. inom fotografi, redigering eller annat som kan vara intressant
  • Göra fler videos
  • Känna att jag kan lägga tid på bloggen utan att det stjäl tid från andra ”viktigare” saker. Alltså att kunna lägga mycket tid på bloggen utan dåligt samvete

Det här första året som bloggare har jag lärt mig en hel del och jag ser framemot att lära mig ännu mer i framtiden! <3

En spektakulär solnedgång & livet just nu

Hej på er!

Jag har jobbat mycket den här veckan också, men från och med nästa vecka kommer det att bli lugnare igen. När alla andra börjar komma tillbaka efter semester, utvilade och fyllda av äventyr så är jag tröttare än vanligt. Det tar så otroligt mycket kraft av mig att ha ett jobb där man alltid ska vara glad, social och tillgänglig. Jag som föredrar att vara ensam och behöver mycket egentid. Det dränerar alla mina energireserver så jag känner verkligen att det ska bli skönt med ett lite lugnare tempo framöver. Så jag hinner med sånt som jag vill göra också, och inte bara sova och jobba.


Den här veckan har vi haft besök av Daniels föräldrar, men jag såg inte mycket av dem eftersom jag mest jobbade. Trevligt var det i alla fall och vi har badat, bakat, druckit te och pratat. Precis som ett besök på landet ska vara.

Våra buskar och träd dignar av frukt och bär, hittills har vi plockat in en massa rabarber, röda vinbär och sedan börjat på svarta vinbärsbusken. Igår hittade vi också flera krusbärsbuskar och hallonbuskar! (De har varit dolda bakom allt högt gräs tidigare.) Samt att äppelträdets grenar böjer sig mot marken på grund av tyngden av alla äpplen. Det känns helt otroligt att kunna plocka in alla dessa skatter, helt gratis utan att det krävts något som helst arbete från vår sida. Helt otroligt egentligen.

Solen har lyst hela veckan men både igår och idag kom det regn, först litegrann på eftermiddagen igår men sedan vräkte det ned där ute hela kvällen samtidigt som åskan dundrade i fjärran. Såg också en blixt lysa upp himlen, jag håller verkligen tummarna att detta inte skapar några fler bränder. Men regnet vi fått har gjort naturen gott och allting börjar återigen bli grönt och friskt. Klippte faktiskt gräset igår och det var första gången på måånga veckor. Det har ju varit helt torrt och brunt, knappt något har växt men efter de senaste regnskurarna så har allting skjutit höjd och nu var det dags att klippas. Äntligen slipper vi hårt, stickigt gräs på gräsmattan och hela skogen känns friskare efter lite regn.

Vi har haft många fantastiska solnedgångar bakom ladan den här sommaren och jag har varit upp och klängt på ladans tak för att få en bättre överblick. Lite läskigt men det var det värt, för jösses vilken otrolig solnedgång. Det gällde bara att kravla sig baklänges ned sedan, så inte fötterna skulle glida på plåttaket. Men det gick bra! Älskar förresten att kunna se berg från vår tomt, det känns så häftigt att bo med dem så nära inpå sig.

Mitt hjärta hängde också med upp på ladans tak (fast inte hela vägen 😉 ) för att ta några bilder med mobilen. <3 (Observera myggnätet. Det är mycket mygg här på kvällarna, och de väljer allra helst att surra runt Daniel. Är han med så bryr de sig knappt om mig, märkligt nog. Han måste ha godare blod? 😀 )

Här ser ni att det är en hel del arbete kvar, med mycket skräp liggande överallt och uthusen behöver både lagas och målas om. Men allt har sin tid. Så småningom kommer vi ta itu med det också.

Här har det regnat hela morgonen, men just för tillfället lyser solen. Vi tänkte ha en inne-dag idag och fixa sådant som blivit släpande då man helst spenderar dagarna utomhus när det är soligt. Så idag ska jag skicka iväg ett te-brev till min tekompis (vill ni veta mer så kika in hos @tekompis på instagram! Så kul initiativ), vika en massa tvätt, redigera bilder, fixa med en present till mamma som snart fyller år, kanske göra någon hudvårdsprodukt och göra i ordning lite i syrummet. Vad ska ni hitta på idag?

 

Stor kram till er! <3

 

 

När regnet äntligen kom

Hej på er!

Usch vad läskigt det är med alla bränder som rasar i vårt land. Det känns nästan overkligt att detta händer, vi är så vana vid att inga stora katastrofer drabbar lilla Sverige. Vi har varken orkaner eller tsunamis och vädret brukar vara väldigt omväxlande och ”normalt”. Men det här året blev det annorlunda, först med en extremvinter där snön la sig i meterhöga drivor och sedan den varmaste och torraste sommaren på hundra år. Varje dag har vi läst nyheterna och hela tiden startar nya bränder över hela landet. I fredags när jag kom hem efter jobbet så regnade det äntligen, efter flera månaders torka.

Men väl hemma så såg jag hur det samlats en massa rök över skogen till höger om vårt berg och en ganska stor rökpelare steg rakt uppåt. Jag sprang in för att hitta Daniel, men där fanns bara hundarna. Ringde honom och han svarade tack och lov, då var han ute och försökte lokalisera var röken kom ifrån. Han hade ringt 112 när han såg rökpelaren men de ville inte komma om man inte sett någon eld (vilket vi förstår, de har fullt upp så det räcker och blir över), så han försökte hitta källan till rökpelaren. Problemet är att skogen är så galet tät där, så det är väldigt svårt att ta sig igenom. Vi möttes upp och delade sedan på oss för att fortsätta leta, så där rusade vi omkring i spöregn, med brännässlor som letade sig ända upp på låren i en mörk skog där röken omfamnade oss och gäckade vår syn. Slogs med en miljard myggor och försökte se något genom mörker, regn och rök.

Det var rök överallt men det var i princip omöjligt att hitta vart den kom ifrån. Så till slut gav vi upp och gick tillbaka till huset, men jag tog ut drönaren och flög med den över röken i ett försök att se om jag kunde hitta någon eld. Jag såg stora mängder rök både runt vår gård och över byn men ingenstans kunde jag se någon eld. Det regnade fortfarande så jag vågade inte flyga så länge med drönaren (egentligen ska man inte flyga alls med den när det regnar, men det här kändes viktigt), men det kändes i alla fall som en lättnad att vi inte sett några lågor.

Jag stannade ändå ute en bra stund och blötte ned träden som står närmast huset och gräset runt huset för att en eventuell brand inte skulle få fäste så lätt. Senare på kvällen hörde vi på nyheterna att det brunnit på två berg bara några kilometer hemifrån oss och förmodligen var det därifrån röken kom. Vi var väldigt nervösa att blixten skulle slå ned här eftersom det dundrade rejält hela kvällen men vi hade tur.

I förrgår var det soligt och varmt hela dagen och vi badade, plockade cirka 5 liter röda vinbär, jag läste två böcker och bara tog det lugnt. Det var en härlig dag efter stressen föregående dag. Igår vaknade vi upp till en grå himmel och efter bara någon timme så började det regna! Aldrig har väl någon blivit så glad för regn 😀

Jag blev tvungen att åka iväg några timmar för att jobba men när jag kom hem igen regnade det fortfarande och den mest fantastiska dimman steg över trädtopparna. Var bara tvungen att springa ut med kameran. Trixade en himla massa för att få ett paraply att sitta fast över kameran så den inte skulle bli dränkt, och till slut lyckades jag surra fast det. Sprang barnsligt lycklig över ängen och kände sommarens första ordentliga regn blöta ned mig från topp till tå. Åh så välbehövligt det här var! Naturen har verkligen törstat efter regn och alla djur och insekter har nog haft det svårt den här tiden. Jag hoppas att det här regnet även sveper över brandområdena, det hade verkligen behövts.

Det var en fantastisk känsla att stå ute på fältet med regnet vräkande ned omkring mig samtidigt som den magiska dimman dansade över bergen Jag tackade naturen för att den äntligen skänkte oss det välbehövliga regnet som hela landet saknat den här sommaren. En helt magisk kväll. <3

När jag väl tog mig in så var jag drypande blöt och frös ordentligt, så då tände Daniel en eld i kaminen och sedan bakade han bröd medan jag satt inlindad i en filt och redigerade bilder. Så mysigt!
Idag har det regnat hela förmiddagen också, men nu lyser solen återigen. Imorgon kommer Daniels föräldrar på besök och stannar några dagar så det ska bli roligt. Vad hittar ni på nu under sommaren?

Kram på er <3

 

 

 

 

Veckan innan Irland & resan till den gröna ön

Hej på er!

Här kommer en sammanfattning om veckan innan vi åkte till Irland och om hur resan dit var.

Veckan innan vår resa var det verkligen fullt upp med att få i ordning allting, jag rev ned uteduschen, hundgården, tvättade, städade, packade och fixade en miljon saker innan vi skulle åka. Daniels familj kom upp på fredagen för att bo hos oss, passa hundarna och gården medan vi var borta. Är så himla glad och tacksam över att de gjorde detta för oss, utan dem hade den här resan varit omöjlig för oss. Jag var ute hela dagarna och jobbade i solen, det var cirka 30-35 grader i skuggan nästan varje dag men jag älskar ju värmen så jag klagar inte. Efter den här superlånga vintern så känns det fantastiskt att vi fick en sån underbar vår, med sol, värme och magiskt kvällsljus.

Här är lite före och efter bilder från arbetet på gården. Före bilderna är tagna i maj och efter bilderna i juli, men egentligen var det mesta klart redan i början på juni. Har bara inte hunnit ta mig tid att dokumentera det.

Före: Här hade vi redan hunnit ta ned en del av nätet som satt runt hundrastgården, innan jag kom på att jag kanske skulle dokumentera allting. Är ju så roligt att kunna titta tillbaka och se hur det såg ut från början. Det var hårt slit att ta loss nätet från plankorna, då det satt fast med en miljard små spikmärlor och det var inte det lättaste att få loss dem.

Efter: Hundrastgården är nedriven, allt skräp är bortplockat, det är krattat och klippt, gångjärnen till dörren är fixade och vi har tagit bort alla onödiga saker som låg överallt. Dock behöver vi fixa helt nya, hela dörrar till lagården och sätta för hålet som de sågat upp i timmerstockarna, men annars börjar det arta sig. Hela lagården och i princip alla hus är också i behov av ommålning och allmänt upprustande, men en sak i taget!

Före: Den fula cementtunnan stod där och stack en i ögonen varje gång man skulle beundra utsikten, ”affären” som de byggt till sina barn stod och skräpade och deras skrotbil fanns fortfarande kvar på vår tomt.

Efter: Vi har rivit ned ”affären” och cementtunnan, skrotbilen är borta och det börjar bli lite mer ordning här ute. Vi behöver dock så småningom verkligen köpa nya, fina utemöbler då de vi har nu är sånt vi hittat i lador och uthus, och inget matchar eller ser bra ut haha.

Före: Den gamla uteduschen stod här och skräpade, och det var inte roligt att mötas av den här synen det första man gjorde när man kom in på gården. Så den tog jag tag i att riva ned snabbt som attan. Allt skräp som säljarna lämnat på bordet fick jag också rensat upp i och slängde (till återvinning förstås) cirka 95 %. Jag tog också ned alla grejer som satt uppspikade på väggen och rensade igenom allt virke. Sånt som är okej skick och kan användas till annat har vi lagt i en hög och sånt som var trasigt/ruttet har hamnat på en eldhög som kommer bli en redig majbrasa nästa år.

Efter: Allt skräp är borta och nu har vi bara vattenslangen och vattenkanna här på hörnet. Väggen ser ju inte så rolig ut, men det kommer bli fint så småningom när vi målar om och byter ut trasiga plankor.

Ja här har inte vi gjort något, men det är rätt stor skillnad på växtligheten från maj till juli.

Nu är det så otroligt torrt i marken och efter att de var här och slog gräset som sedan balades och fraktades bort så är åkern helt gul. Vi hoppas verkligen på regn snart.

Samma här, allt är så himla torrt. 🙁

Men det börjar sakta men säkert bli lite finare här på gården. Och bara man tar en sak i taget så kommer det nog bli jättebra till slut!

Hur som helst, spända inför vår Irlandsresa så packade vi de sista grejerna i bilen och sa hejdå till Daniels familj och hundarna. Det kändes lite sorgligt att lämna dem eftersom hundarna inte förstod vart vi skulle, när vi skulle komma tillbaka eller om vi ens nånsin skulle komma hem. </3
Det kändes i alla fall bra att de fick bo kvar hemma där de trivs och känner sig trygga, och med människor de redan känner.

Vi bilade ned till Stockholm, lämnade bilen i Daniels föräldrars garage och sov över i deras lägenhet. Flyget gick ganska tidigt på söndag morgon så det var smidigast att vara på plats i Stockholm dagen innan. Lite roligt är det att jag verkligen inte känner att jag saknar något med Stockholm. Det är proppfullt med människor överallt, det är varmt och trångt och människor är så stressade. Nej jag trivs verkligen bäst i mina norrländska skogar. <3

På flygplatsen gick allt väldigt smidigt då Daniel bokat SAS Plus, så då fick man gå i egna köer som var mycket kortare och man slapp vänta hela tiden. Det var verkligen värt att betala lite extra för, man fick platser med extra benutrymme, de bjöd på te, kaffe och juice, samt mat. Dock var det inte veganskt så vi tog bara varsin brödbit. Men vi hade inte räknat med något alls så för oss blev det bara en extra bonus. Man fick också varma handdukar och vi fattade inte alls vad tusan man skulle med dem till haha. Vi satt och smygkikade lite på alla andra och folk verkade använda dem för att tvätta sig i ansiktet eller händerna. Vad är egentligen tanken med dessa varma handdukar??

Flyget gick snabbt och helt plötsligt landade vi i Dublin! Flygplatsen var lättmanövrerad och vi hittade vårt bagage väldigt snabbt. Sedan skulle vi ta oss till transfer bussarna som gick till Europcar där vi skulle hämta vår hyrbil. Vi frågade om vägen och hittade till slut rätt, men väl där fick vi vänta ganska länge på rätt buss. Det var nämligen egna bussar för varje biluthyrningsföretag (tex. Hertz, Europcar osv) och alla andra bussar kom hela tiden och hämtade folk, men inte vår… Efter cirka 20-30 minuters väntan så kom äntligen vår buss och vi kunde ta oss vidare.

Det var en liten buss och väldigt trångt så jag fick sitta i Daniels knä för att få plats, men vi kom med i alla fall. Busschauffören var en jättesöt äldre, irländsk gubbe som pratade med så stark irländsk accent att det var nästan omöjligt att förstå honom. Han liknade busschauffören i Harry Potter och fången från Azkaban, ni vet han som kör nattbussen. Så knäppt haha!

Vid Europcar så blev det en del krångel, först eftersom vi skulle lägga till så att även jag fick köra bilen (det fick man betala en hel del för, alltså om man skulle vara två förare, inte för att just jag skulle få köra!), sedan skulle vi tydligen betala en försäkring som täckte allt möjligt, tex repor och andra skador på bilen. Enligt hemsidan var detta frivilligt, men när vi först tänkte säga nej till detta (eftersom det var rätt dyrt) så visade det sig att då måste man betala en depositionsavgift på 15 000 (!!!) kronor istället, som man då fick tillbaka sedan om det inte var något fel på bilen vid inlämning. Eftersom detta skulle göra att vi knappt hade några pengar kvar att röra oss med, så var vi tvungna att ta den där försäkringen. Lite fult gjort tycker jag, för det var inte alls så tydligt att det var så här det skulle gå till. Men men, vi fick till slut vår hyrbil och kunde äntligen starta vår resa genom Irland!

Mitt inlägg från vår första dag kan ni läsa här.  

Kram på er! <3