En början på något nytt

Hej vänner!

Nu var det över en månad sedan som jag sist gjorde ett blogginlägg. Det har hänt mycket “bakom kulisserna” som är orsaken till att jag inte har haft tid eller energi att uppdatera här. ♥

För det första hämtade vi hem en till häst, som stod ända uppe i Jokkmokk. Ett svart kallblodssto som vi kallar Aska. ♥

Hon är en sådan vacker och härlig häst och det har varit fantastiskt mysigt att få lära känna henne. Hon och Raya har blivit de bästa vänner och hänger hela tiden med varandra. Är så glad att de trivs bra med varandra.

Raya <3

Och världens finaste lilla Stjärna 😍

Radarparet!

Fina lilla Kristall ♥

Sedan har jag genomgått en titthålsoperation för att ta reda på om mina smärtor kunde bero på endometrios, då jag haft hemska menssmärtor (plus andra besvär) ända från början som bara blivit värre med åren. Tack och lov fann de ingen endometrios, vilket förstås var positivt!

Men det jobbiga kvarstår ju med mina besvär, så vi får väl se vad som händer härnäst. Efter operationen mådde jag skitkasst för att vara uppriktig. Egentligen skulle jag åkt hem samma dag, men jag hade sådana smärtor efteråt att jag grät i fyra timmar och fick smärtstillande säkert sex gånger som inte hjälpte alls. Både morfin och andra smärtstillande, men när jag fick både lugnande och morfin, så kunde jag till slut somna, helt utmattad. Fick alltså vara kvar till dagen efter då de ville ha lite koll på mig, då sådana smärtor inte var vanliga efter den operationen.

Det har tagit lite tid att återhämta sig, jag har haft väldigt ont och behövt käka värktabletter, varit väldigt svullen och fått ont av att lyfta saker/böja mig. Nu har det dock äntligen börjat bli bättre.

Sedan är det den största förändringen av alla, och det är att vi blivit familjehem till en liten pojke på fem år!
Vi skickade in en intresseanmälan att bli familjehem redan i somras, och har sedan genomgått en utredning med utdrag ur olika register, intervjuer och hembesök. De har även pratat med referenser och vi blev godkända. 😊 Det som är kvar är att vi ska gå en utbildning i januari/februari, som man egentligen ska gå innan man tar emot ett barn, men ibland kan det hända att man får ta emot en placering tidigare.

Vi fick förfrågan om vi skulle kunna tänka oss att ta emot den här pojken och efter att ha träffat både honom och föräldrarna så blev det så. Så sedan drygt en vecka tillbaka bor han hos oss och det har varit minst sagt omtumlande, annorlunda, roligt och lärorikt att ha ett barn i hemmet. Kommer berätta mer senare, men nu i början har jag fått ta ett litet steg tillbaka med sociala medier/bloggande/fotande för att lägga mer fokus på honom.

Jag försöker att hinna skriva lite på min bok ändå när jag kan, när han sover eller är med Daniel så det och djuren är det som annars tagit upp min tid.

Hur är det med er? Jag hoppas ni alla mår fint. ♥

Stor kram till er alla!

6

Månadens bild – Oktober & happy halloween

Hej vänner!

Hinner inte skriva ett långt inlägg idag, men var förstås tvungen att ladda upp oktobers månadsbild. Jag passade på att kombinera den med halloween som är en härlig högtid. Har ni klätt ut er något?

Jag önskar er en riktigt härlig (och läskig 🎃) halloween! Glöm inte att allsköns varelser färdas ute ikväll 🦄🧙‍♀️🧛‍♀️🧞‍♀️🧚‍♂️🧜‍♀️ Ta med mycket godis att muta dem med om de skulle råka vara på humör för att retas med er. 🍭

(Jag kunde inte bestämma mig för vilken jag gillade mest, så båda fick komma med i inlägget. Vilken gillar du mest?)

5

Flocken i frostlandskap

Hej vänner!

Dagarna flyger fram och vi är redan i slutet av oktober. Jag har planerat för oktobers månadsbild och tror att den kommer bli bra! Men innan dess tänkte jag visa några bilder som jag tog för några dagar sedan när det hade varit kallt ute hela natten, så frosten täckte hela landskapet.

Får ibland nypa mig i armen för att förstå att jag faktiskt bor här och att det är vårt!

Fina Raya har nu bott hos oss i drygt tre veckor. Jag har pysslat om henne mycket vilket hon verkar gilla mycket. <3 Oftast kan jag stå med henne helt lös i hagen och borsta. Vi har gått mycket promenader och backtränat för att börja bygga lite ryggmuskler. Jag har också byggt en rundcorall, med trästolpar och tråd för att ha en plats där jag kan löslongera hästarna, träna tricks osv. Där har hon fått röra lite på sig och busat runt ordentligt! Hon galopperar ofta frivilligt men har inte mycket kondition än så länge.

Stjärna är pigg och trivs ypperligt nu när de jobbiga insekterna inte längre härjar! Vi går promenader då och då, stretchar och myser mycket. Hon älskar att bli borstad och slutar ofta äta när man borstar för att bara stå och blunda och njuta. <3 Har gått promenader med en häst och hundarna, där hundarna springer lösa och jag leder Stjärna eller Kristall. Det har gått väldigt fint faktiskt, men har inte testat med Raya än då jag vill att hon ska vänja sig vid hundarna först.

Bry er inte om smutsen på grimman, det är foderrester från kraftfodret. Hon är en sölig tjej 🙈 Men visst är hon fin?? Nu går ingen av dem med grimma i hagen längre, det var mest i början för att lätt kunna fånga dem om det hände något.

Stjärna har redan satt en rejäl vinterpäls! Den är så tjock att man kan borra ned fingrarna i pälsen och de försvinner i princip. Hon älskar att komma ut på våra promenader och pinnar på i snabb takt. Även i uppförsbackar som är jobbiga eftersom hon är gammal och inte har så mycket muskler, så går hon på utan att vilja stanna och pausa. 😍 Medan Raya eller Kristall gärna pausar mitt i backen och pustar ut en stund haha.

Lille Kristall! <3 Han är så mysig att köra, springer med öronen spetsade hela tiden och väljer gärna att gå längre om han får. Han är också superlätt att longera/löslongera och lyssnar väldigt fint på röstkommandon. Sån fin liten kille!

Det syns inte att jag borstar dem i princip varje dag haha. Nästa dag är de lika skitiga igen! Men det är fint att de är glada och nöjda. De verkar trivas ypperligt med att gå på lösdrift och är väldigt sällan inne i ligghallen nu när insekterna är borta.

Min lilla flock! ♥️ Det känns som de börjar vänja sig vid varandra nu och blivit en liten flock på riktigt.

Är så lycklig över att ha hästar i mitt liv igen, och att dessutom ha tre egna hästar, på egen gård känns helt surrealistiskt!

Hur är det med er?

Kram ♥

5

Månadens bild – September

Hej på er!

Det här inlägget har jag tänkt sätta mig ned och göra så många gånger men har bara inte fått tid till det. Som jag nämnde i förra inlägget så hade jag ju en rolig nyhet och om ni inte redan sett det på Instagram så berättar jag här med. Vi har nämligen utökat vår familj med ännu en medlem! Ett 14-årigt varmblodssto som heter Dance Joss men som vi kallar Raya. I söndags var det exakt en vecka sedan hon kom till oss och det har varit fullt upp med hästarna och jobb så har inte haft tid att varken blogga eller skriva. Men nu är jag ledig i flera dagar så har tänkt hinna med lite sånt under veckan.

Hon är lite smal efter att ha gått med föl, men nu ska hon få äta upp sig och bygga lite muskler! Jag ska ta och göra ett inlägg där jag berättar mer om Raya senare, men nu ska jag dela med mig av septembers månadsbild som blev lite försenad. Men jag vill verkligen genomföra det här projektet med en bild i månaden på samma ställe så, bättre sent än aldrig!

När jag skulle bestämma mig för septembers månadsbild så hade jag flera olika idéer, men ingen kändes helt rätt. Försökte komma på något men det stod helt still i huvudet, tills våra lönnträd började skifta färg och sedan tappa löven.  När de låg som en färgglad matta över gräsmattan så insåg jag att vad är mer höstigt än färggranna löv?

Så jag samlade ihop två Ikeakassar fulla med löv och fick hjälp av Daniel att bära ned dem till bryggan där jag tar mina månadsbilder. Löven spreds ut i ett tjockt lager över bryggan och sedan var det bara att kasta runt med dem och ta cirka femhundra bilder med hjälp av fjärrutlösaren innan jag kände mig säker på att någon blev bra nog. Gjorde en grovgenomgång av bilderna och tog bort cirka fyrahundra stycken som var suddiga, dåliga, fula haha. Sedan var det bara att välja ut den som jag gillade bäst och redigera.

Det var en härlig och rolig fotostund, jag älskar verkligen att bo som vi gör, att kunna förverkliga och testa olika fotoidéer utan att behöva tänka på att folk kommer titta på en och undra vad det är för fel på en 😂 Det är härligt när man kan släppa allt och bara köra, det blir verkligen glädjefullt att skapa på det sättet.

Så här är den, septembers månadsbild:

Vad tycker ni?

Hoppas ni gillar den! Stor kram till er ♥

8

Älskade Stjärnan

Hej vänner!

Under den här sommaren så har jag inte fotat hästarna så mycket som jag egentligen velat, av den enkla orsaken att det var för mycket insekter. Knott, myggor, flugor och bromsar som besvärade både mig och hästarna. De har ju haft på sig eksemtäckena i princip hela sommaren så det har inte varit så där spontant och enkelt att bara gå ut och fota dem.

Men nu när hösten har kommit och insekterna äntligen givit tappt så kan hästarna gå utan täcken och jag fotar och filmar dem mycket oftare och mer spontant nu. Insåg dock att jag nästan inte hade några bilder där både jag och hästarna är med, så för några dagar sedan tog jag ut Stjärna och hade en liten fotosession. 😉

Och alltså, älskade häst. Hon är verkligen fantastisk på alla sätt och vis. 39 år gammal men piggare än många yngre hästar. Hon älskar hästgodis, morötter, äpplen och ja i princip allt hon får lov att äta. Hon är världens snällaste häst, skulle inte göra en fluga förnär.

Hon har fått fem föl under åren hos mamma och pappa och hennes sista barnbarn är nästan en kopia av henne. Hera som var Stjärnas näst sista föl och som är mamma till Vónar Neisti, Stjärnas barnbarn, lever tyvärr inte längre. Hon var född samma år som mig, och när det var dags för henne att bli mamma så var jag där och såg Palten födas. (Ja vi kallade honom Palten när han var liten för att han var så liten och rund och det har hängt kvar haha.)

Det var en förunderlig natt när jag och mamma hjälpte Palten till världen. Han var svag och orkade inte sparka sig ur fosterhinnan själv och Hera som var förstföderska hade inte heller någon ork kvar efter fölningen. Så vi fick ta hål på fosterhinnan och torka slem ur hans näsborrar så han skulle kunna andas fritt. Sedan hjälpte vi till att gnugga honom torr medan Hera återhämtade sig. Efter det kunde vi luta oss tillbaka och titta på när han tog sina första stapplande steg in i världen. ♥

Han var en riktigt liten rackare, busig som få och han körde totalt med mormor Stjärna, för hon var ju för snäll för att säga ifrån. När vi gick promenader i skogen så fick han följa med och springa fritt bland blåbärsriset, men han höll sig alltid i närheten av oss.

Det finns många fantastiska minnen från alla upplevelser med hästar genom åren. De är så underbara djur, vänliga, kloka, roliga och ärliga. Och jag är så glad att ha fått ge Stjärna (och Kristall) ett underbart pensionärsliv med äventyr i små format. Att kunna gå dit varje morgon och ge dem morötter och gosa med dem, gå på promenader och upptäcka naturen med dem vid min sida.  Att få känna hur de mjukt buffar på en med sin mule för att få lite mer godis.

Stjärna har varit en del av vår familj sedan 6,5 års ålder och hon kommer vara en del av vår familj under resten av sitt liv. Jag hoppas verkligen att vi får mycket mer tid tillsammans, men jag uppskattar varje dag som vi får. ♥

När jag fotade dessa bilder så hade jag henne lös på fältet, och jag märkte snabbt att så fort jag gick fram och tillbaka mellan kameran så följde hon varje steg jag tog. (Förmodligen för hon ville ha godis 😆) Så jag testade att springa några steg och då började hon direkt att trava efter mig. Stannade jag så stannade hon med. Så sprang jag några meter till och då började den tokan att galoppera! Hur nöjd som helst, upprepade hon det flera gånger. Men sista gången så fick hon sån fart på sig att när jag stannade så fortsatte hon vidare upp till huset och gräsmattan haha! Där ställde hon sig att frusta nöjt och sedan började hon beta. Hon var så sjukt söt med sin pigga och stolta uppsyn så jag kunde inte göra annat än att skratta åt henne. Älskade lilla häst! ♥

På den här bilden så tycker jag att hon blev så fruktansvärt söt, men tyvärr så blev den förstås suddig… Lägger ändå upp den för jag tycker ändå om den, och så kan ni få föreställa er hur det är att fota alla dessa bilder helt själv, medan man ska hålla koll på en häst, fjärrkontrollen, godiset, kameran och sitt eget ansikte. 😂 Inte det lättaste alla gånger! Av femhundra bilder så sparade jag väl ca hundra i slutändan. Och då behövs det nog ändå rensas en omgång till. Det är lite “hemligheten” bakom bra bilder. Man tar bara så många att någon måste bli bra! 😉

Imorgon eftermiddag ska vi iväg en sväng och på söndag händer det förhoppningsvis en väldigt rolig sak. Kommer inte hinna blogga den dagen, men om ni är nyfikna kan ni ju följa mig på instagram stories där jag kommer uppdatera under helgen!

Nu är det dags att sova, imorgon blir det ännu en jobbdag. Hoppas ni alla mår bra och har en fantastisk höst!

Kram ♥

8