Magisk solnedgång med rosa moln

Det fortsätter snöa ute och jag har spenderat dagen med att redigera ikapp bilder från februari, hämta ved och elda för att hålla det varmt i huset. Tänkte dela några av bilderna jag redigerat med er, har hört att många har väldigt regnigt och trist väder som bor längre söderut än oss, så här får ni lite vackra bilder att njuta av!

Tog dessa bilder den 8:e februari, när dagarna äntligen började kännas lite längre och solen inte försvann bortanför berget förrän vid fyratiden. Det kändes som att få uppleva en liten stund i en annan värld när jag blickade upp mot himlen.

Husen låg så fint inbäddade i vinterns vita famn, medan allt magiskt utspelade sig på himlen. Ibland är det verkligen så vackert, åt vilket håll man än vänder sig. Andra gånger är det en fantastisk solnedgång, men det syns bara åt ett håll och resten av himlen är helt oberörd.

Kommer ni förresten ihåg det här inlägget jag skrev för ett tag sedan, om skrivande? Och att jag hittat en sådan bra blogg som hjälpt mitt skrivande massvis?
Hon som skriver den bloggen (Pia Lerigon) driver också en podd med Johannes Vivers som heter Skrivdrömmar.
Jag har lyssnat mig igenom en hel del avsnitt nu och den är verkligen så himla bra! De ger tydliga tips och råd, de berättar hur mycket fungerar i förlagsvärlden med t.ex. lektörer, agenter, refuseringar osv. Allt sådant som man vill veta, men som i alla fall inte jag, hittat så mycket information om innan.

Så är ni själva intresserade av att skriva, eller vet någon som är intresserad så kan jag verkligen rekommendera både den podden och bloggen. De har gett mig otroligt mycket och jag känner definitivt att jag har så mycket mera grund att stå på i mitt skrivande efter att ha fått ta del av deras tankar och information.

Älskar den här vyn över bergen och husen som syns där borta i fjärran, mellan tallarnas stammar. Och solen som varje eftermiddag färgar bergen i olika nyanser.

Men det här blev min absoluta favoritbild från det tillfället. Älskar hur nymånen och flygplanet adderar detaljer till bilden, hur berget som bara syns i hörnet skapar mer djup och färgerna i molnen som nästan känns overkliga.

Den här gillar jag också, blandningen av de mörkare, lila molnen och de upplysta rosa. Det är i sanning mycket vackert som vi får ta del av, bara av att bo som vi gör.

Kram! ♥

En händelserik helg

Hej på er!

Det blev en liten oplanerad paus några dagar, vi fick nämligen besök av min lillebror Robin under helgen! Han kom fredag morgon och stannade till måndag kväll så vi hann med en hel del saker under hans besök och det var verkligen supermysigt.

Vi har gått hundpromenader, varit en sväng på Erikshjälpen, varit vid Sveriges näst, näst längsta träbro, fastnat med bilen i den isiga backen, tittat på film, bakat, ätit god mat, pratat, spelat sällskapsspel och sista kvällen när jag skjutsade honom till tåget så passade vi på att äta vegansk pizza på Biteline inne i stan. Det var så roligt att få ha honom på besök och jag blir alltid så glad när någon kommer hit och hälsar på!

Sedan har jag ägnat mycket tid åt att skriva på mitt manus, lyssnat på podcasts och ljudböcker, vi har börjat röja i ladan och jag har varit ute mycket i solen. Det föll en hel del snö igen under helgen och sedan blev det kallt igen så det har varit väldigt vackert ute igen. Vi fick tillbaka vinterlandskapet en stund till.

Igår kollade jag upp hur många sidor jag skrivit i mitt manus än så länge, eftersom jag skriver på A4-sidor så är det svårt att översätta det till boksidor i huvudet, men hittade en hemsida som omvandlar antal ord till sidantal. Och jag är uppe i nästan 35 sidor redan, så det känns fantastiskt! Och jag blir bara mer och mer peppad att skriva ned den här berättelsen och att få lära känna mina karaktärer djupare.

Vad gör ni den här veckan?

Stor kram på er!♥

Månadens bild – Februari

Här har ni den, månadens bild!

Jag har väntat och väntat hela månaden, då jag gärna ville ta den här bilden medan det snöade, men eftersom vädret tydligen bestämt sig för att det är vår nu så var det bara att tänka om. Jag valde att göra den sagolik och fantasieggande för att spegla den värld som jag gärna gräver ned mig i, både vad gäller läsande och mitt eget skrivande. Jag hoppas ni gillar den. ♥

Det var inte den lättaste historien att fota den här bilden. Jag skulle hämta en fackla som vi hade liggande ute i förrådet, när jag tar ned den från hyllan högst upp så fastnar den i en stor glasvas som står på hyllan bredvid och jag ser i slowmotion hur den faller ned medan jag kastar mig fram för att fånga den, och självklart missar den helt haha. Så det var bara att sopa upp glassplitter från hela golvet innan jag kunde fortsätta.

När alla attiraljer är nedpackade i väskan så ska jag ta mig ned till tjärnen, där jag inte varit sedan senaste månadsbilden i januari så det är alltså helt igensnöat. Efter många dagars svajande mellan plus och minusgrader så har snön töat och sedan frusit på så den är hård men inte tillräckligt för att vara bärande, så varje steg sjunker jag igenom hård skare och har snö upp till knäna.
Andfådd kommer jag fram till tjärnen, ställer upp kameran och tar några testfoton och allt ser bra ut. Härligt! Då är det bara att tända facklan och köra.

Eller inte… 😂 Har doppat facklan i lampolja och försöker tända, då kommer förstås världens stormvindar så allt är på väg att ramla, det flyger hår i hela ansiktet och att tända facklan verkar bli omöjligt.
Jag får rycka upp lite torrt gräs och stoppa i facklan och huka bakom ett träd för att försöka få fjutt på den. Svär lite frustrerat men till slut funkar det!
Har lampolja över hela händerna, hackar tänder av kastvindarnas kyla och springer fram för att hinna knäppa av några bilder innan facklan slocknar av vinddraget.

Manteln blåser omkring på helt fel sätt och håret flyger framför ögonen samtidigt som jag försöker att inte sätta eld på mig själv genom att hålla undan facklan och samtidigt ska ta några snygga bilder. 😂

Till slut ger facklan upp och hela pinnen är avbränd och trillar ned i en rykande klump vid mina fötter. Jag håller tummarna att någon av bilderna blev okej och pulsar tillbaka till kameran. Förstå lyckan när jag insåg att flera bilder faktiskt blev bra!

Packade snabbt ihop mina grejer och skräpet för att sedan pulsa hela vägen tillbaka. Sedan har jag suttit och kämpat med photoshop för att få bilden som jag ville och har säkert gjort en miljard fel, men huvudsaken är att jag fick ut en bild av allt detta som jag faktiskt blev nöjd med.

Så kan det alltså gå till när man bara ska “springa ned lite snabbt och ta en bild vid vattnet”. 😀

Kram på er! ♥

Sy återanvändningsbara sminkpads & fruktpåsar

Som ni kanske minns så sydde jag ju återanvändningsbara bomullsrondeller i julklapp till mina systrar, något som jag länge också velat göra till mig själv. Nu har jag äntligen tagit tag i detta och sytt två olika varianter, så jag tänkte visa er hur man gör om ni skulle vara sugna att testa själva!

* Börja med att ta något passande tyg, som du antingen har hemma eller kanske köper på loppis/secondhand. Jag använde mig av en gammal handduk som hade fått några hål och ett trasigt påslakan.



* Bestäm hur stora pads du vill göra och glöm inte att räkna med sömsmån. Använda något runt som mall och rita upp dubbelt så många ringar som du vill ha pads. Jag valde att göra sex stycken av handduken, som är lite grövre tyg och därför passar bra om man vill ha lite extra peeling.
Av påslakanet gjorde jag tjugo stycken pads så man har tillräckligt många även om några är i tvätten. Jag ritade alltså upp tolv cirklar på handduken men bara tjugo på påslakanet eftersom det är dubbelt tyg i påslakanet.
Sedan är det bara att ta fram saxen och börja klippa! (Det underlättar enormt med en riktigt vass sax, så ha gärna en som du bara använder till tyg.)

* När du klippt ut alla cirklar så är det dags att nåla ihop dem två och två. Jag syr på utsidan och därför har jag rätsidan (“framsidan”) utåt hela tiden, eftersom jag inte vänder dem ut och in senare.
(Det här behöver man bara tänka på om man har ett tyg som har en fram och baksida, som t.ex. ett påslakan.)

* Du nålar ihop dem så de inte glider omkring när det är dags att sy ihop dem, men jag använde lite väl mycket nålar till de röda sminkpadsen, upptäckte senare att det räckte gott och väl med fyra stycken, en i varje “väderstreck”.

* Sedan är det dags att sy ihop dem och då sicksackar du längs kanterna, glöm inte att backa några stygn i början och slutet för att fästa tråden ordentligt. Ibland funkar det bra att låta nålarna sitta kvar medan du syr och ta bort dem i efterhand men jag brukar föredra att ta bort dem allteftersom jag syr. Vill du att tråden ska synas så lite som möjligt så använder du en tråd i samma färg som tyget, men jag tyckte det var roligt med lite olika färger så jag varierade färgen på tråden.

* När du sytt klart så klipper du bort alla lösa trådar och om du vill så kan du klippa bort kanten som blev kvar utanför stygnen, vilket jag gjorde. Eller så lämnar du den, det är en smaksak!

* Ta-daa! Nu är det klart! Dessa återanvändningsbara bomullsrondeller kan du alltså använda till ansiktsvattnet, sminkborttagning eller vad som nu passar dig och det bästa av allt är att när du använt en, så lägger du bara den i tvätten och så kan du återanvända den igen och igen en massa gånger.
Tvätta gärna i en tvättpåse, eftersom de är så små och lätt “försvinner” bland den andra tvätten annars.
Bra för miljön och för plånboken. 😀

Jag har också sytt återanvändningsbara frukt & grönsakspåsar i ett lätt spetstyg, eftersom jag tycker det känns så onödigt att ta nya plastpåsar på affären bara för att jag vill köpa lite potatis. Dessa är lätta och lägger inte till en massa vikt och de är i tyg så om de blir smutsiga är det bara att tvätta dem.
Den minsta påsen ska jag dock ha till mina bomullsrondeller. 🙂

Dessa är sydda av en gammal gardin som jag hittade secondhand för cirka fyrtio kronor och banden hade jag liggande hemma. Ska bli kul att ta med dem när det är dags för nästa veckohandling på måndag!

Brukar ni sy saker själva? Jag har verkligen fått upp ögonen för att sy och tycker det är så himla roligt. Hoppas ni gillade det här inlägget!

Ha det fint, stor kram! ♥

Creevelea Abbey

Hej finaste ni ♥

Här är fortsättningen och den sista delen av foton från vår femte dag på Irland. Tror ni jag kommer vara klar med reseinläggen lagomt tills det var ett år sedan vi var där? 😂 Är nog stor risk för det, haha. Men just nu känns det bara underbart att få titta igenom lite vackra sommarbilder, då det är världens tråkigaste väder ute.

Sitter i kökssoffan nu och skriver detta och min vy utanför fönstret består av ihopsjunken, slaskig snö, en isig och smutsgrå väg och kala träd nedanför en blygrå himmel. Inte så inspirerande med andra ord! Så låt oss titta tillbaka på en vacker sommardag som vi spenderade i en övergiven gammal kyrka.

Senaste inlägget var detta, då vi vandrade runt i Parkes Castle, om ni inte har läst det ännu. Efter att vi lämnat slottet så åkte vi till en halvt raserad, övergiven kyrka som heter Creevelea Abbey. När vi hittade dit så stod en annan bil parkerad där men de människorna gick i samma veva som vi kom, och förutom dem och en gammal man som gick förbi så var vi helt ensamma på den här platsen.

Det vilade ett fantastiskt lugn över hela platsen, man hörde ingen trafik, inga människor. Bara vindens viskande i gräset, fåglar som kvittrade och ett par kor som mumsade i sig gräs. Det var en stor byggnad helt i sten, med vackra fönster och många väggar som fortfarande var helt intakta, men taket fanns inte kvar så solen lyste in överallt.

Man gick in på egen risk!

Det låg i en fantastisk omgivning, med de typiska, irländska gröna kullarna och en lummig grönska som ramade in hela platsen. Jag gick omkring helt lyrisk över den vackra naturen och kyrkans alla hemliga vinklar och vrår. Jag kände mig helt lugn och så avslappnad, det fanns ingen stress eller tankar på något annat än nuet.

Byggnaden är ursprungligen byggd 1508 av Eóghan O’Rourke och hans fru Margaret O’Brian, men brann ned av en olyckshändelse 1536 och byggdes då återigen upp av Brian Ballach O’Rourke. Kyrkan var i bruk ända tills år 1837. Tänk så häftigt att den här byggnaden har stått på denna plats i så många hundra år! Och vem vet hur länge till den kommer finnas kvar? Vad häftigt det hade varit om byggnader kunde tala. Så mycket historia som sitter inpräntat i dessa väggar.

Hade så gärna velat gå upp i det där tornet för att se utsikten därifrån, tror den är fantastisk. Men det var avstängt dit upp, förmodligen är det farligt att vistas där med tanke på att stenar kan rasa ned, så det förstår man ju.

Blir alltid så fascinerad över hur naturen kan ta sig fram och växa på platser som känns så otillgängliga. Alla buskar och blommor som växte rätt upp ur stenarna och hängande på väggarna. Det är som när man ser en maskros som växer upp ur en spricka i asfalten, vi människor försöker alltid gå in och ändra i naturen. Klippa, beskära, rätta till och flytta, men så småningom tar naturen tillbaka det som vi försökt göra oss herrar över. Tycker det är rätt mäktigt, naturen går liksom inte att stoppa hur mycket vi än försöker. Så vi kanske bör försöka leva lite mer i symbios med den istället för att motarbeta den. Det är ju faktiskt tack vare den vi kan leva på den här planeten. ♥


Vi spenderade en lång stund på den här platsen men pratade inte mycket, det var som att platsen inspirerade till tystnad och eftertanke. Jag gick runt och tittade på gravarna som fanns kvar där och funderade över vilken sorts liv de människorna levt. Och tycker det är fint att sådana här platser får finnas kvar, inte bara jämnas med marken för att någon “behöver” marken till ett eller annat projekt.

Blommorna vajade i vinden, molnen rörde sig makligt över himlen och solen värmde oss där i tystnaden. Jag älskar ju gamla slott och kyrkor och här fick vi verkligen den bästa blandningen av en gammal byggnad och magisk natur.

Här är busken som växte rakt ut på en lodrätt vägg. Hur häftigt ser det inte ut? Ville såklart bara hem sedan och bygga små gulliga hus i sten och täcka dem med klängväxter… 😀

Mitt hjärta! ♥

Jag filmade ju också en hel del under vår resa på irland, som resulterade i tre små filmer med klipp från olika platser vi besökte. Har ni inte sett dem så får ni gärna gå in på min youtube-kanal och kika! Där ligger också alla andra videos som jag gjort om det är någon ni inte sett. Vill ni se till att inte missa kommande videos så borde ni prenumerera på youtube-kanalen också!

Dessa fönster är så otroligt stora, det är svårt att se på bilden kanske men gravstenarna som står nedanför var nästan lika långa som mig, (jag är ca 174 cm lång) så då förstår ni hur enormt det här fönstret är.

Utsikten från ett annat fönster. Undrar hur mycket den har ändrat sig sedan 1500-talet? Det vore så roligt att få veta. Tycker det är rysligt spännande med historia när man närmar sig den på det här sättet. Att läsa historia i skolan tyckte jag alltid var urtråkigt för där var det viktigaste årtalen och vem som var kung då eller då. Man fick sällan ta del av de “vanliga” människornas liv utan det var framförallt adel (och män) man fick läsa om. Då skulle man råplugga för att klara provet men nästa vecka hade man glömt allting eftersom det inte presenterades på ett engagerande sätt.

Men att själv få uppleva dessa gamla byggnader ger en närhet till det förgångna som gör att jag blir intresserad och vill veta mer. På samma sätt väver vissa författare in historia i sina skönlitterära böcker som gör det väldigt fängslande att ta del av. T.ex Margit Sandemo var ju väldigt duktig på det och Anna Laestadius Larssons trilogi om Barnbruden är också väldigt underhållande “trots” att den är baserad på verkligheten och mycket fakta är invävt i texten.

Här var de två kossorna som var de enda andra levande varelserna i närheten förutom oss. De låg där i solen och tuggade makligt i sig av gräset och jag ville bara sätta mig ned och gosa med dem. Längtar verkligen tills vi har möjlighet att ta emot lite djur på vår gård.

Det var allt för den dagen! Nästa inlägg från Irland kommer förhoppningsvis om inte alltför länge.

Måste förresten tipsa om att gå in och kika på fina Alicias blogg, då hon idag lagt upp ett inlägg med två vackra målningar som hon gjort, inspirerad av två av mina foton! Hon är så himla duktig och jag blev så rörd över att hon målat av vår fina Stjärna som bott hos mamma och pappa nästan hela sitt liv. ♥

Det var alltför idag från mig! Hoppas ni får en fin vecka, stor kram till er. ♥