Min morgon vid tjärnen

Hej på er!

Imorse gick jag upp med Daniel innan han skulle till jobbet och fixade frukost. Såg genom köksfönstret att dimman dansade fram över tjärnen så när han åkt till jobbet så tog jag med mig kameragrejerna och sprang ned. Glömde såklart minneskortet så fick springa upp igen och hämta det, men dimman var vänlig nog att stanna kvar.

Det var förtrollande vackert, med dimman som flöt fram på den spegelblanka vattenytan och tranornas ödsliga skrik i fjärran. Fick rysningar längs ryggraden för att det var så vackert, det kändes nästan overkligt att få befinna sig mitt i allt detta.

Jag tog med mig kameragrejerna och hoppade ned i båten och rodde sakta ut på vattnet, rakt in i dimman. Det enda som hördes var årornas knirkande och plasket varje gång de landade i vattnet. Det är så himla lugnande att ro tycker jag, som att kroppen bara fokuserar på rörelserna för att ro och släpper allt annat. Tystnaden och vattnets blanka yta.

Jag fotade en hel del och efter nästan en timme hade jag rott runt hela tjärnen och fotat klart. Jag gick på lätta fötter hemåt igen, stärkt av en underbar start på morgonen.

Sedan dess har hundarna fått frukost och varit ute ett par gånger, jag har redigerat en massa bilder och ätit lunch. Nu tänkte jag ta en paus från datorn och gå ut i det vackra vädret på en promenad med hundarna.

Hoppas ni har en fin dag. <3 Stor kram till er!

En dimmig värld, två besök & några liter äppelsaft

Hej på er vänner!

Nu var det återigen ett tag sedan jag skrev sist, jag förstår inte hur det kan vara så svårt att få tiden att räcka till. Jag som helst vill skriva ett inlägg om dagen, blir nästan förvånad om jag ens lyckas skriva ett i veckan.. Haha!
Det händer så mycket hela tiden, så efter att vi varit uppe hos mina föräldrar så hann jag bara vara hemma en dag innan vi fick besök av Rikard, en av mina bröder. Det var ett väldigt trevligt besök och vi hade en massa att prata om, drack te, eldade i kaminen och så visade jag honom runt på gården. Han stannade bara en dag men det är alltid roligt att få besök, även om det är korta sådana.

Den morgonen så var det helt dimmigt ute när jag vaknade, fälten och bergen var insvepta i ett tjockt vitt täcke medan solen kämpade för att bryta sig igenom. Det var så vackert. Det känns som att bo mitt i en sagovärld när man tittar ut och världen visar upp detta skådespel. Overkligt. <3

Bagheera visar alltid upp sig framför kameran! <3

Bara några dagar senare kom en av mina kusiner, Samuel, förbi också då han var på väg norrut från Stockholm, så han passade på att stanna hos oss, sova över och hänga lite dagen efter. Vi tog också ett dopp i tjärnen, men nu var det väldigt kallt i vattnet! Jag passade ändå på att simma runt en stund innan kylan till slut tvingade upp mig ur vattnet. Så nu har vi badat ända från maj till september! 😀 Borde nästan ta ett dopp i oktober också, bara för att… Lång badsäsong i år haha.


Samuel precis innan han begav sig vidare norrut. 🙂

Mitt hjärta. <3 Och en massa målargrejer. Ni som sett mina instastories har säkert märkt att vi målat om ett par rum inne! Ska visa er dem i nästa inlägg.

Sen har vi kokat äppelsaft i vår nyinköpta saftmaja, gjort äppelmos och äppelmust. Försökte mig även på att göra äppelcider men den började tyvärr mögla. Vi har en stor balja kvar med äpplen att ta hand om, så ska torka lite äppelringar och sen skära ned en del i klyftor och frysa in, så man kan ta fram dem senare och göra äppelkaka av. Hela frysen är full av röda och svarta vinbär, rabarber och snart äpplen. Det gör att jag känner mig rik. Tänk att kunna plocka fram dessa bär och frukter mitt i vintern och kunna göra egen saft? Så himla gott och lyxigt.

Tänkte också försöka hinna ut i skogen och plocka lite lingon och blåbär, om det nu finns några att plocka efter den här varma, torra sommaren.  Vad har ni för planer i höst?
Imorgon händer det förresten något spännande! Kommer dela med mig om det snart 😀

Stor kram till er!

Besök hos mina föräldrar

Ja vi var ju upp en sväng och hälsade på mina föräldrar i några dagar. Det var första gången vi var där sedan i julas, eftersom vi haft så himla fullt upp hela det här året. Förstår knappt vart tiden har tagit vägen, speciellt sedan vi flyttade till Tallänget så har tiden bara flugit fram. Antar att det är för att vi hela tiden har tusen olika grejer att fixa. Man behöver i alla fall aldrig ha långtråkigt! 😃

Så nu kände vi att det äntligen var dags. Vi packade bilen full av hundar, grejer och människor och sedan åkte vi norrut. Det är så himla fint när man börjar närma sig mitt barndomshem, alla oändliga skogar, små sjöar som glimtar fram mellan träden och den stora stillheten. Inte en själ så långt ögat kan nå. Här uppe är man verkligen långt ute i ödemarken.

Jag var förstås tvungen att stanna för att fota. Det var så oändligt vackert.

Här är badplatsen som var närmast när vi växte upp. En mil från mina föräldrars hem ligger den, så man var inte där så ofta. Men det var alltid så himla härligt och roligt när vi väl åkte dit. Nu känns det ofantligt lyxigt att bo på ett ställe som har vatten bara 150 meter från huset!

Jag fotade inte så mycket när vi väl var där, jag var alltför upptagen med att umgås, klippa klor på hundarna, gosa med hästarna, laga pumpapaj, äta god mat, kela med katten och prata, prata, prata. När jag och mamma väl sätter igång så finns det inget stopp nästan. Vi kan prata flera timmar i sträck och ändå känns det aldrig som att vi blir klara. ❤️

Men en kväll när jag var ute och rastade hundarna så var det dimmigt ute, samtidigt som fullmånen lyste fram mellan träden. Det var så vansinnigt vackert att jag sprang in efter kamera och stativ och begav mig ut igen. Tyvärr var det svårt att få med dimman på bild, då det var så mörkt att jag var tvungen att ha ganska lång slutartid. Men fick i alla fall ihop några bilder som jag blev väldigt nöjd med.

Daniel var bara kvar över helgen, sedan var han tvungen att åka hem för att kunna jobba på måndagen. Men eftersom jag inte hade något jobb inplanerat så stannade jag och hundarna ett par dagar till. Det var verkligen ett mysigt och roligt besök, som tur är blir det inte lika lång väntan till nästa besök, eftersom vi ska fira jul hos dom. Min syster och hennes lilla dotter som bor på nya Zeeland kommer hem över julen och ska vara där, så då passar många av oss syskon på att vara hemma den här julen!

Som ni kanske vet så har ju Leia väldigt svårt för andra hundar, så vi var väldigt spända hur det skulle gå att bo i ett hus med fem andra hundar. De fick såklart inte träffas (känns så dumt att riskera något när man bara är där några dagar, det finns liksom ingen anledning att ens testa ha dom tillsammans) utan de hölls åtskilda med kompostgaller och dörrar. Men hon både såg och hörde de andra flera gånger. Hon låter ju otroligt mycket, skäller, gnäller och ylar när hon hör dom andra, men de sista dagarna var hon faktiskt lite lugnare. Men de var båda ändå helt slut när vi kom hem och sov gott den natten… 😊

På onsdagen åkte jag och vovvarna hemåt och det var en sån himla tjock dimma när vi passerat Härnösand. Var tvungen att stanna till och fota lite, och bara fem minuter efter jag gjort det så kom vi ut ur dimman.

När vi rullade in på gårdsplanen här hemma så kände jag mig så otroligt lycklig och privilegierad som har ett så fantastiskt hem att komma hem till. Att ha en plats som är min, där vi kan ändra och fixa precis så som vi vill ha det. Där vi har skogar, berg och en tjärn precis utanför dörren. Där vi bor granne med endast skogens alla djur och väsen. Där man kan springa barfota över gräset och dra in luften av höst. Det är sann lycka.

Första maj

Hej på er mitt i natten,

Har ni haft en bra helg och valborg? Här har vi haft fullt upp hela långhelgen med diverse utflykter, firande och matlagning.
Igår åkte jag och Daniel in till Sundsvall och gick på bio, eftersom han bland annat fick det i födelsedagspresent av mig. Det var jättemysigt att åka iväg bara vi två, utan att behöva skynda sig hem för att hundarna var ensamma. Daniels familj var alltså hundvakter så att vi skulle kunna åka iväg utan att behöva stressa.
Tyvärr hände en olycka som ledde till att Leia rök ihop med en annan hund ute på rastningsrundan, så vår mysiga kväll avslutades lite jobbigt. Den andra hunden verkade klara sig utan några men, Leia fick dock några små bitmärken på hakan. Efter att ha tvättat såren så ser det dock helt okej ut så förmodligen är det inga problem rent fysiskt. Men som ni kanske förstår så var ingen av oss i det läget att vi ville fira valborg eller vara ute och elda så det blev en innekväll för oss.

Idag har vi varit och tittat på gården för att visa den för Daniels familj också och vi blev verkligen chockade när vi kom dit och i princip all snö var borta! Här ligger det fortfarande rätt mycket snö på sina ställen men där var marken bar. Tjärnen hade blivit lite översvämmad så det var vatten en bra bit upp på åkern.
Jag tog med mig kameran och stativet för att kunna fotografera lite men när vi väl var framme insåg jag att jag hade glömt minneskortet hemma… Så typiskt haha. Jag fotade lite med mobilen ändå så om ni vill se har jag delat en del bilder i mina instastories.

De andra åkte sedan direkt till Stockholm därifrån och vi åkte hem till ett tomt och tyst hus. Det började regna när vi var på gården och sedan har det bara fortsatt att vräka ned sedan dess, så vi tog det lugnt resten av dagen och spenderade den ihopkurade i soffan med vovvarna.

Jag har precis börjat lära mig att redigera film så jag har suttit och lekt runt med det halva kvällen. Här nedan är det färdiga resultatet. Det är ett litet videoklipp som jag filmade i oktober förra året när vi var i Höga kusten. Hoppas ni kommer gilla den!

Nu ska jag ta och sova. Godnatt hörni. <3

(Titta gärna i HD för bästa kvalité)

Att hämta energi ur ensamheten

Hej vänner! ♥

Oj, nu var det fyra dagar sedan jag la upp ett inlägg, (?!) vart har tiden tagit vägen?
Jag har alltså jobbat de senaste tre dagarna och när jag väl kommit hem har jag varit helt slut i huvudet och inte orkat något alls.

Jag är en introvert människa, vilket betyder att jag får energi av att vara ensam eller kanske umgås med någon nära vän/familjemedlem. Många jag känner tycker inte om att vara ensamma, de gör allt de kan för att alltid ha planer med någon, att hela tiden ha något att göra.
Jag är precis tvärtom, jag hämtar otroligt mycket styrka ur min ensamhet, eller självsamhet som man också kan kalla det.
För jag känner mig inte ensam.
Ensam känns som något sorgligt, något som man vill undvika. Att vara ensam är inget positivt i de flestas ögon.
DSC_5002 EDITED
Så vi kan kalla det självsamhet. När man är ensam, med sig själv, fast på ett positivt sätt. Att vandra genom ett frasande blåbärsris i skogen, klättra högt upp på en bergknalle och titta ut över vidderna, att läsa en bok framför brasan.
Jag gillar att vara ensam, jag trivs med att få lugn och ro för mina tankar och idéer. Att inte behöva fundera över hur jag ser ut, vad jag gör eller vad någon eventuellt tycker om det eller det.
Att bara kunna leva, och uppleva, livet runtomkring mig utan distraktionsmoment.
DSC_5007 EDITED
Men om jag måste umgås med många människor samtidigt, kanske i högljudda, stressiga miljöer eller som på ett arbete där man träffar nya människor hela tiden så dränerar det mig på all min energi.
Det här betyder inte att jag ogillar alla såna situationer, utan att jag blir väldigt, väldigt trött av dem. DSC_5009 EDITED
Oftast märker man inte det på mig när jag är där, i stunden. Utan det är när jag väl kommit hem och slappnar av som jag märker hur galet trött jag är, både fysiskt och psykiskt. Oftast är jag väldigt seg även dagen efter och behöver således tid på mig att ladda upp energinivån igen.
Det gör jag bäst genom att till exempel, läsa, gå promenader i skogen, åka iväg själv på en fototur eller bara blunda och lyssna på musik eller en ljudbok.
Att bara vara, utan en massa krav. DSC_5015 EDITEDDSC_5019 EDITED
Att nu bo på landet och ha möjligheten att bara gå rakt ut i skogen och få vara för mig själv, har gjort så otroligt mycket för mitt välmående. I Stockholm så bodde vi precis bredvid ett jättefint naturreservat, men jag kunde inte alls gå runt där och slappna av på samma sätt, eftersom det var så otroligt mycket andra människor som en behövde dela skogen med.
Joggare, cyklister, hundmänniskor, festande studenter osv. DSC_5023 EDITED
Istället gick jag på helspänn, eftersom man var tvungen att vara beredd på att agera hela tiden. Kasta sig ur vägen när det kom cyklister som susade förbi i hundranittio eller spana efter lösa hundar. Eftersom Bagheera blivit påhoppad flera gånger av andra hundar så var detta ett enormt stort stressmoment och vi behövde hela tiden vara redo för att skynda oss iväg åt andra hållet. DSC_5026 EDITED
DSC_5036 EDITED
Ja, som ni förstår var inte det så avslappnande, jag kunde inte hämta någon energi eller kreativitet i de skogarna. Bagheera mådde uppenbart inte heller bra av den situationen och var ofta väldigt stressad vilket bland annat tog sig uttryck i överslag, dragande i kopplet, att han ”stängde av” så fort vi gick ut, och inte lyssnade, eftersom han inte kunde ta in någon information då han blev stressad. DSC_5041 EDITEDDSC_5046 EDITED
Nu kan vi gå ut i skogen och gå i två timmar om vi vill, och vi möter inte en enda människa. Det kan gå veckor emellan hundmöten och vi har nog båda dragit en lättnadens suck. Äntligen kan vi slappna av. Äntligen kan vi bara vara.
Tack, älskade norrlandsskogar. ♥DSC_5061 EDITED
Bilderna här ovan tog jag för några kvällar sedan, när himlen som vanligt lös upp i rosa-röda toner när solen gick ned. Jag undrar om det är närheten till vattnet som på något sätt påverkar vädret, så att himlen alltid får så otroligt starka färger? Jag kan inte alls minnas att det brukade vara såna här solnedgångar hos mina föräldrar, så här ofta. Det hände absolut, men här är det nästan varje kväll.
Oavsett så njuter jag av det, det är helt fantastiskt att få ta del av den här showen så ofta.

Hur är det med er, gillar ni sociala tillställningar? Får ni energi av att umgås med andra människor eller umgås ni hellre med er själva? Berätta gärna 🙂

Nu är det sovdags för oss. Kram på er! ♥

Höga kusten

Hej på er! ♥

Jag kom på idag att jag hade massa bilder från när vi var i Höga kusten som jag glömt bort att visa er. Så satte mig och redigerade dom idag, men har pausat lite emellanåt för att gå ut med hundarna i solen och fota lite sago-tema bilder som jag ska visa er sen.
DSC_1056 EDITEDDSC_1057 EDITED
Vi var ute och körde för några veckor sedan och hamnade då i Höga kusten, där vi stannade och tog de obligatoriska fotona på Höga kusten-bron, innan vi klättrade upp  på ett litet berg för att få lite mer vy över landskapet. DSC_1065 EDITED
Hundarnas standardpositioner – dragande åt varsitt håll. 😀 DSC_1072 EDITEDDSC_1075 EDITEDDSC_1089 EDITED
Jösses, det var andäktigt att stå där uppe och se ned på världen. Jag fotade en hel del där och hundarna fick leka av sig lite. DSC_1102 EDITED
Jag tycker att träd som växer på berg, de där små, snedvridna och vindpinade träden är så vackra på sitt egna sätt. De ser starka och uthålliga ut, de som står där uppe i åratal och håller stånd mot vinden och naturens krafter. De har så mycket karaktär.DSC_1184 EDITEDDSC_1190 EDITEDDSC_1191 EDITED
Sen tog vi bilen och åkte nedåt tills vi kom fram till havet där vi stannade en lång stund, Bagheera badade lite och jag tog en massa foton. Det var inte en enda människa i sikte, solen lyste och det var helt underbart att bara kunna andas frisk havsluft i tystnaden. DSC_1196 EDITEDDSC_1198 EDITED
Såå himla klart vatten! Älskar när man kan se lika tydligt under vattnet som ovanför. Det påminner mig om de små sjöarna uppe i fjällen, från vår fjällvandring förra sommaren. Där var allt vatten helt klart, iskallt och vattnet i bäckarna var det godaste vatten jag druckit någon gång. DSC_1200 EDITED
DSC_1209 EDITED
Vi hittade en massa drivved också, som slipats mjukt av vattnet. DSC_1226 EDITEDDSC_1243 EDITED
Åh, jag älskar vatten så mycket. Hav, sjöar, bäckar, åar. Allt. Det är något så rogivande och livsbejakande med vatten. Ett av mina krav när vi köper eget hus är att det måste finnas vatten i närheten. Där jag är uppvuxen så var närmaste sjö fem kilometer bort, och det har lett till att jag absolut vill ha vatten nära vårt framtida hus, då jag saknade det under uppväxten. Bara att kunna gå ned på somrarna och bada, lyssna på vattnets kluckande. Höra isens råmande på våren. Springa på snötäckt is under vintern. DSC_1291 EDITEDDSC_1294 EDITEDDSC_1323 EDITEDDSC_1327 EDITED
Älskar hur solen lyste upp de guldfärgade träden på andra sidan, medan allt annat låg i skugga. Såna kontraster. DSC_1335 EDITED
Det var en bildbomb från vår tur i Höga kusten. Vi kommer definitivt åka dit flera gånger, vill utforska det området mera. Kanske vandra längs leden där?
Många spännande äventyr ligger framför oss. 😀

Ikväll när jag satt här vid datorn och redigerade, så kikade jag ut genom fönstret då och då. Helt plötsligt var himlen rosa och jag sprang upp på övervåningen med kameran. Från balkongen som är utanför vårt sovrum så finns det en liten avsats man kan gå på för att komma ut till taket, så jag smet över där och hade därifrån en fin utsikt över solnedgången. Himlen var rosa runt hela huset och omringade vår gård. Det var förstås som starkast där solen gick ned och åh så vackert det var. Jag sprang runt i huset och hängde ut genom fönstren från olika rum för att kunna fota i alla möjliga vinklar. Ska fixa de bilderna så ni också får se!

Kommer ni ihåg att jag nämnde tidigare att jag fått ett extrajobb? Det är på H&M, och jag ska jobba både imorgon och hela helgen. Det är bara en extraanställning så jag kommer jobba väldigt sporadiskt, när det finns tider. Resten av tiden lägger jag på mitt fotograferande, bloggen, hundarna och allt annat jag vill hinna göra.

Hoppas ni har en fin kväll, nu ska jag nog fixa någon middag!

Kram ♥

Oktobers sista soluppgång

Godmorgon hjärtan ♥

Igår när jag och Daniel satt i köket och åt frukost, så tittade jag ut genom fönstret och såg att det lyste en alldeles klar, rosa färg i fönstret på stugan som står mitt emot vårt hus. DSC_4890 EDITED
Jag sprang in i vardagsrummet och tittade ut över sjön och DÄR var den mest färggranna himlen jag sett på länge!DSC_4891 EDITEDDSC_4893 EDITED
Allting brann av rosa, röda och orange toner över hela himlen och jag blev helt förundrad. Jag kastade mig upp på cykeln och susade ned till sjön innan färgerna skulle försvinna. DSC_4918 EDITEDDSC_4895 EDITEDDSC_4925 EDITED
Och jag hann fota, jag tog flera bilder innan de sista resterna av färgerna löstes upp och försvann.DSC_4935 EDITEDDSC_4897 EDITEDDSC_4939 EDITEDVilken förunderlig värld vi lever i, som får uppleva så här vackra skådespel, helt gratis.
Naturen är så mäktig och vacker på samma gång, jag känner mig alldeles andäktig som får befinna mig i dessa magiska omgivningar.
Vilket avslut på månaden oktober, som att hon ville ge oss ett sista skådespel att minnas och glädjas över, när dagarna blir allt kortare och vintermörkret sänker sig över norden.

Hoppas ni får en fin dag! ♥

Happy Halloween!

Ville bara titta in och önska er en fin halloween-kväll. Jag hoppas ni har en härlig sista oktober, var ni än är och vad ni än gör. ♥
Vi har fixat en halloween pumpa nu ikväll, i sista sekunden som vanligt 😀
Men visst blev den fin?
Det är Daniel som har ritat och skurit ut texten. Han är så duktig min karl ♥
DSC_4944 EDITEDDSC_4945 EDITEDDSC_4946 EDITED
Om ni är Harry Potter nördar, (som jag) så fattar ni direkt. Annars får ni väl googla! 😀DSC_4947 EDITEDDSC_4950 EDITED
Oktober har varit en härlig tid, trots mycket regn och rusk så har jag ändå upplevt många otroligt vackra dagar och nätter, med brinnande solnedgångar, frostkalla morgnar där gräset är gnistrande vitt, kalla nätter med knivskarp stjärnhimmel och magiska dagar i skogen där solljuset silat in mellan grenarna. En enorm, gul måne och eldande både utomhus och i vedspisen.
Färgsprakande träd och glädjen i att få springa fritt i skogen.

Oktober, du har varit en fin vän. Men nu välkomnar jag november med öppna armar och hoppas på att vi har en ordentlig vinter att se fram emot! ♥

Från början till nu – mitt fotograferande

Hej! ♥

Jag som hade tänkt posta de här bilderna i ett inlägg igår, men eftermiddagen blev inte riktigt som jag planerat. Så är livet ibland, man får bara försöka anpassa sig efter alla tvära kast hit och dit.
Igår morse så var jag och fotade vid forsen som ligger bara på andra sidan vägen. Jag lekte lite med längre slutartider, men eftersom jag inte har något filter så blev bilderna alltför ljusa. Men dessa bilder blev i alla fall okej, man kan se på att vattnet ser så mjukt och soft ut, att man har använt en längre slutartid.
DSC_4790 EDITED
Jag har tidigare berättat att jag köpte min första systemkamera för cirka sju och ett halvt år sedan, det var också då som mitt fotointresse tog fart och sen dess har jag fotograferat väldigt mycket. Jag är dock väldigt oteknisk av mig, och bara någon började prata siffror och inställningar hit och dit så brukade min hjärna bara stänga av, så jag tog liksom aldrig till mig informationen. De första åren så fotade jag endast med auto-inställningarna på kameran, gjorde ingen redigering och tyckte det räckte så.DSC_4801 EDITEDDSC_4809 EDITED
Men så småningom började jag inse att det fanns så mycket mer att lära sig, för att kunna ta bättre foton och kunna bestämma mer själv över hur bilderna faktiskt blev i slutändan.
Så i gymnasiet gick jag en kurs inom fotografi. Det var bara en baskurs, där man fick lära sig lite basic inställningar, men jag lärde mig i alla fall att börja fota med aperture priority där man själv ställer in bländaren och kameran väljer slutartid automatiskt. DSC_4875 EDITEDDSC_4836 EDITED
Jag kunde fortfarande ingenting om redigering, men om man fotar mycket så blir ju alltid någon bild bra och jag kände mig nöjd med att ha lärt mig lite mer. Fortfarande skyggade jag undan för att ge mig på manuella inställningar och bara tanken på photoshop gjorde mig kallsvettig.
Jag var helt säker på att jag aldrig skulle kunna lära mig det, det var ju bara professionella fotografer som höll på med sånt…  DSC_4870 EDITED
Sedan träffade jag Daniel som har ett väldigt stort teknikintresse och som har inställningen att om han inte kan en specifik sak, så ska han lära sig det. Han som inte var ett dugg intresserad av fotografering hjälpte mig förstå mer hur kameran fungerar och att fota med manuella inställningar inte var så svårt som jag trodde.
I bara farten lärde han mig också både photoshop och lightroom. DSC_4885 EDITED
Jag tycker också att folk alltid ska förklara saker onödigt krångligt, när andra har försökt lära mig dessa saker så har jag inte fattat någonting och känt mig otroligt korkad. Men sen förklarade Daniel och han berättade på ett väldigt enkelt, överskådligt sätt hur det fungerade och när jag väl testade själv så insåg jag att det inte alls var så svårt som folk gjort det till. Tänk om jag lärt mig allt det från första början, vart skulle jag ha varit då vid det här laget?

Så jag har bara fotat med manuella inställningar i drygt ett år, och ungefär lika lång tid har jag också redigerat mina foton. Det var som att glänta på dörren till en ny värld och jag är så himla glad och tacksam över hans pepp och hjälp. Jag ser själv hur otroligt mycket bättre mina foton blivit sedan dess, även om jag har massvis kvar att lära mig. 🙂

Nu fotar jag också alltid bara i RAW-format så att bilden har kvar så mycket information som möjligt, det går att göra så mycket mer efterarbete på bilderna då.

Hur gör ni? Fotar ni på kamerans auto-läge? Redigerar ni? Berätta gärna! 🙂 ♥

Ett söndagskalas och tankar om att uppskatta det lilla

Hej vänner!

Idag har jag haft fullt upp hela dagen och jag har faktiskt inte tagit en enda bild! (Skandal!)
Vi var nämligen inbjudna till ett litet veganskt halloween-knytkalas ikväll och imorse åkte vi och handlade, sedan stod jag i köket i några timmar för att förbereda maten och efterrätten vi skulle ta med. Daniel tog ut hundarna på en skogspromenad under tiden och sen åkte vi iväg. Det blev en jättetrevlig kväll, med god mat och superhärliga människor.
Vi känner ju inte så många här uppe eftersom vi är nyinflyttade så det var riktigt roligt att träffa lite folk. Det är så himla bra med internet och sociala medier alltså 😀 

På vägen hem så lyste månen så vackert där den steg utanför bilens fönster och stjärnhimlen var helt enorm. Det är svårt att förstå att himlen i Stockholm är samma som den vi har här. I Stockholm såg man nästan aldrig stjärnorna eftersom det är så mycket lampor och ljus som täcker himlavalvet. Här är allt svart förutom stjärnorna som lyser upp natten. Det är så otroligt vackert. 
DSC_4741 EDITEDDSC_4749 EDITED
Häromdagen när jag var i skogen så hittade jag helt plötsligt en liten tjärn som jag aldrig sett förut, men insåg sedan lite häpet att jag var exakt här och fotade för ca två veckor sedan och då var marken helt torr. I mitten av det HÄR inlägget så är det två bilder från samma plats, där jag står mitt i ”tjärnen”. Jösses vad det måste ha regnat senaste tiden?!
DSC_4743 EDITEDDSC_4750 EDITED
Bagheera tyckte det var en helt rimlig idé att ta sig en liten simtur, i slutet på oktober. Ja, varför inte…
Han tyckte det var superkul att hitta en badplats helt plötsligt. Sedan drog han en repa i så kallat ”bull-fnatt” när de bara rusar runt, runt, runt i cirklar. Haha! Han kanske försökte få upp värmen efter doppet?
Dolly är ju en lite äldre dam och nedlåter sig inte till sådana ytterligheter som att bada i en smutsig tjärn, så hon stod lite värdigt bakom mina ben, utom räckhåll för Bagheeras blöta uppenbarelse. Hon gick försiktigt fram till kanten och drack litegrann men sedan fick det visst vara nog av dessa galenskaper. 😀DSC_4754 EDITEDDSC_4756 EDITED
Så förunderlig naturen är, som ständigt förändrar sig och förvånar en, trots att man borde vara ”van” vid de olika skiftningarna. Men nästan varje dag blir jag häpen, lycklig och överraskad av vår moder jord.
Jag försöker att ofta tänka på små saker som jag uppskattar mycket, och känna tacksamhet över att jag har så mycket fint i mitt liv. Ett gult löv som dansar över gräset i de kyliga nordanvindarna. En varm hund som lägger sig på ens fötter med en nöjd suck. En underbar sambo som peppar en och gör ett litet schema åt en när man känner att man saknar struktur i vardagen. Såna fina saker som jag blir alldeles varm i hjärtat av. DSC_4762 EDITEDDSC_4767 EDITEDNär vi kom hem efter vår promenad den dagen så frös stackars Bagheera så han skakade, så jag fick torka honom torr, ta på ett fleecetäcke och sedan packa in honom i filtar i soffan. Sen låg jag och höll om honom medan han sov, och tänkte på hur märkligt det är, att en liten vovve kan ta upp så enormt stor plats i ens hjärta. Älskade vän. ♥