Parkes castle

Hej vänner, här kommer nästa inlägg om vår femte dag på Irland. Det tidigare inlägget kan ni läsa här om ni missat det. ♥
Efter att vi lämnat det gamla gravröset så kom vi till ett slott, nämligen Parkes Castle. Det låg väldigt vackert precis vid vattnet och den lilla stenmuren som omgärdade slottet ramade in allt så fint.


Jag är en sån person som ofta fastnar för detaljer i allt det storslagna. Daniel skrattade ofta åt mig när jag sprang runt och fotade blommor eller fönster när vi hade ett helt slott bakom oss haha. Jag fotar förstås dem också men tio bilder på hela slottet blir ganska lika varandra. Jag gillar att försöka hitta andra små detaljer som berättar något om platsen fast på ett mer subtilt sätt. Som ger nya vinklar på ett ställe man redan sett tidigare.

Och sedan älskar jag detaljer som förhöjer intrycket. Som häftiga dörrar, vackra murar eller ovanliga träd. Den här dörren till exempel hade ju varit så mycket tråkigare utan alla “piggar” eller med ett vanligt dörrhandtag.

Det här var det första slottet vi gick in i, och vi fick gå in gratis eftersom de höll på med omfattande renoveringar och man därför inte kunde se allting. Det var en fin upplevelse att ströva omkring där inne och få en aning om hur de levde förr i tiden.

Jag älskar dessa fönster med små rutor och rundad överdel. Så himla vackert. Det är också häftigt att se hur tjock väggen är här, vilket gediget arbete det måste varit att bygga slott.

Det var spännande att gå runt där till en början, men när vi gått igenom alla rum så insåg vi att det egentligen inte var så mycket att se. Det fanns i princip inga gamla möbler/saker kvar utan det var typ fina fönster, dörrar, bjälkar och eldstäder. Vilket förstås är fint men det skulle inte ha varit värt att betala en massa pengar bara för att se det, så vi valde vid senare tillfällen att oftast inte gå in i slotten vi besökte utan bara se dem från utsidan. (Vilket också oftast kostade, om man ville gå omkring på borggården.)

Sen har jag svårt för att bortse från alla moderna detaljer, alla skyltar, brandsläckare och elektriska lampor. Det är förstås nödvändiga saker, men de ger mig inte den där känslan av att färdas bakåt i tiden. Av att verkligen se hur det var på den tiden. Så det var nog mest värt för egen del att vi la pengarna på andra saker än att gå in i alla slott vi besökte.

Haha titta på dörröppningen i andra änden av rummet, vad korta alla måste varit förr i tiden? Vi fick böja oss genom varje dörr. I vårt hus är det också en väldigt låg dörr på övervåningen, som förmodligen suttit där väldigt länge. (Huset är byggt 1903.) Och jag slår jämt huvudet i den där himla dörrkarmen, även fast jag tänker på att böja mig men lyckas inte göra det tillräckligt.

Personalen var väldigt trevlig och berättade att det var sällan de fick besök av svenskar. De hade nämligen en journal där man kunde skriva upp sitt namn och vilket land man var ifrån. Om jag inte minns fel hade de mycket besökare från Tyskland och England. Hon vi pratade med pekade ut flera saker som vi kunde kolla på och rekommenderade att vi gick ut och tittade på “bastun” som fanns en liten bit bort.

Här mina vänner har ni en gammaldags bastu, eller ett “sweat house” som det kallas på engelska. Här är en sida där man kan läsa mer om de olika funktionerna som rummen hade.

“The sweat house is basically a man made cave or souterrain, large enough to fit a small group of people, however it was probably men only I’d imagine.

Where did the heat come from? They heated rocks in a fire and then moved them into the cave. When everyone was inside they would seal the entrance.

To cool down after the sweat they jumped in the lake, only a few feet away.”

Vi kikade in i bastun och det var ganska högt i tak mot hur låg öppningen var, men jag hade ändå ingen lust att krypa in där. Jag kunde bara tänka på alla spindlar som förmodligen kröp omkring där inne i mörkret… Skulle ni kunnat tänka er att använda den bastun? 😀

Efter vi gått runt en bra stund och kikat på allting så slog vi oss ned i skuggan bakom slottet och åt en medhavd lunch där ute. Det var en väldigt mysig plats att ta en paus på och jag är glad att vi åkte dit. När vi hade ätit upp och vilat en stund så åkte vi till den sista platsen för dagen och det blev mitt favoritställe på hela dan.. Men det ska jag berätta om i ett annat inlägg.

Kram på er ♥

1

The earth has music for those who listen

Hej vänner!

Hoppas ni mår bra och får en fin vecka! Har tänkt på det här med musik och hur viktigt det är för många. Jag älskar att lyssna på musik när jag skriver, redigerar bilder eller bara gör något tråkigt typ diskar, för det blir genast roligare med lite peppig, glad musik!

När jag sitter vid datorn vill jag dock ha helt andra känslor, då vill jag lyssna på låtar som får mig att bli lugn, fokuserad, inspirerad eller få den där härliga sago-feelingen som man får när t.ex. Sagan om Ringen-musiken kommer igång. Jag älskar när bloggare/youtubers som gör videos med otroligt vacker musik delar med sig av deras favoritmusik eller sin mest spelade Spotify-lista.

Jag älskar att hitta nya favoriter och sitter gärna länge och pysslar med att skapa spellistor på Spotify som kan fylla olika syften, med skapar-låtar, glädje-låtar eller musik som är lugn och stillsam som jag kan lyssna på när jag sover.

Tänkte jag skulle dela med mig av min absoluta favoritlista som jag skapat på Spotify, fylld med lugna, glada, action-fyllda och magiska låtar som får mig att direkt komma in i rätt stämning när jag sätter mig vid datorn för att skriva eller redigera bilder/videos.

Kanske hittar ni några nya favoritartister där?

Ni får väldigt gärna dela med er av era favoritlåtar/spellistor i kommentarerna också!

Stor kram!♥

0

Månadens bild & skrivandets svåra konst

Hej vänner!

Oj vad dagarna sprungit iväg både igår och idag. Jag har haft så fullt upp att timmarna bara försvunnit och så helt plötsligt har det gått två dagar utan bloggande. Igår satte jag mig nämligen ned för att ta tag i mitt skrivande. Har fått en massa pepp från både familj och andra att bara börja och huvudsakligen bara skriva. För att få in vanan och tanken på det.
Som jag nämnt tidigare så har jag alltid älskat att skriva och läsa, men jag har aldrig gjort någonting av det. Jag har massvis med påbörjade historier som jag entusiastiskt startat på när jag fått inspiration, där jag skrivit i frenesi för att få ur mig orden innan de försvinner och så har det bara… tagit stopp.

Varför, kan man ju undra då. Och det har jag insett nu på “äldre” dagar.
Jag har aldrig haft ett planerat slut, en mittendel eller någon struktur överhuvudtaget när det kommer till skrivande. Jag har fått en fantastisk idé som jag startat historien med och skrivit tills jag inte fick ur mig mer.

För om jag inte vet vart historien ska, hur ska jag då veta vad som borde hända härnäst? Jag har läst otaliga böcker om att skriva böcker. Stephen King, Bodil Malmsten och Elizabeth George är bara några av dem som skrivit böcker om att skriva böcker som jag läst. Jag har lyssnat på podcasts om skrivande, läst om skrivande, hittat bloggar om skrivande och pratat med folk om hur tusan man går tillväga. Men inget har hjälpt mig så mycket som det här blogginlägget har gjort och jag hittade det igår. Igår.

På 24 timmar har det hjälpt mig mer än något annat jag hittills prövat, för det har en riktig struktur jag kan följa, exempel på hur hon har skrivit själv och en modell som tar mig igenom alla viktiga punkter i en bok, i 17 steg.
(Hon har för övrigt en guldgruva av tips på sin blogg för dig som gillar att skriva, det finns hur mycket som helst, så kika in om du är intresserad av sådant.)

Jag har länge haft en idé, eller snarare en karaktär, som har dykt upp i flera av mina berättelser och som jag tycker verkar väldigt intressant. Jag vill skriva hennes historia, men jag har inte vetat hur historien slutar och hur ska jag då veta vad jag ska jobba mot? Vad som är viktigt att ta med? Eller vilka karaktärer som behövs?

Jag vet att en hel del författare skriver sin bok utan att veta slutet först och det fungerar säkert för många, men för egen del har jag insett att jag måste veta vart jag ska för att kunna skriva något som har ett meningsfullt innehåll. Om varje dialog ska föra handlingen framåt, hur ska den kunna göra det när jag inte vet vart de ska ta vägen härnäst? Mina karaktärer vet det definitivt inte! 🙈

Men jag fick som sagt lite jävlar anamma igår när jag hittade den här strukturen. Tog penna och papper och skrev helt enkelt ned en synopsis baserat på den modellen, fast med mina egna idéer och karaktärer förstås. Efter ett par timmars intensivt tänkande och skrivande så satt jag där med en övergripande handling till en hel bok. Väldigt förenklat förstås, men de stora dragen var med.

Vilka som är huvudkaraktärer, vem som är antagonisten, större konflikter och plot twists. Sedan finns det förstås otroligt mycket som behöver fyllas i däremellan, som säkert kommer behöva justeras eller ändras, och slutet kanske inte alls blir som jag bestämt nu. Efter jag skrivit hälften kanske jag ångrar mig och väljer ett annat slut.

Men det är okej. För nu har jag en ryggrad att utgå ifrån, en stomme som säger mig vart jag ska gå, vilka stora händelser som ska in. Jag har redan en del material jag skrivit sedan innan som passar in bara jag skriver om det en del, vilket känns skönt. Att inte börja på en vit sida. Det finns redan lite utfyllnad, jag behöver bara forma om den så den passar min nya historia.

Idag skrev jag bland annat en ny öppningsscen, och blev väldigt tillfreds med hur den utvecklade sig. Det är en känsla som inte brukar infinna sig särskilt ofta hos mig, speciellt inte när det gäller skrivande. Så jag är så himla peppad att köra på med det här nu, och faktiskt få den här berättelsen i pränt. Min huvudkaraktär har nog väntat rätt otåligt på den här stunden.
Så kanske jag också når ett av mina mål under 2019, som jag ska berätta mer om imorgon!

Jag hade inte planerat att skriva om mitt skrivande just idag, utan om en helt annan sak men jag anar att det behövde komma ut. Jag behövde nog få ur mig alla dessa tankar så jag kan släppa dem och bara köra vidare sedan.

Det jag egentligen hade tänkt berätta om är ett litet projekt som jag tänkt ha under året. Jag blev nämligen väldigt inspirerad av Elin Kero aka Nevnarien, att göra ett årstidsprojekt eller månadens bild, vad man nu vill kalla det. Hon har de senaste månaderna fotat en bild i månaden vid samma ställe, nere vid en sjö i närheten av där hon bor och jag tyckte det var en underbar idé. Att kunna följa tidens snabba växlingar genom att föreviga en bild i månaden på exakt samma ställe, och bara se skillnaden i naturens skiftningar.
Så här är min första bild av månadens bild/årstidsprojektet:

Jag tänkte att jag hakar på den grejen nu under 2019 och tar en bild varje månad nere vid vår lilla brygga vid tjärnen. Är extra roligt att ta sådana bilder vid vatten tycker jag, för det visar upp skillnaderna i de olika årstiderna så tydligt. Om vattnet är fruset om hösten, glittrande i sommarvärmen eller täckt av drivor av snö på vintern.

Som sagt, imorgon tänkte jag skriva ett inlägg med mina mål inför året och mina tankar kring varför jag valt de målen som jag gjort och varför de behövs. Hoppas ni vill kika in imorgon och läsa om det! 😊

Vilket superlångt inlägg detta blev, hoppas någon orkar läsa hela vägen hit. 🙈

Godnatt och stor kram till er! ♥

0

Julaftonsmorgon 2018

Godkväll!

Idag hade jag tänkt dela med mig av lite fina minnen från julafton. Vi var ju nästan hela familjen samlad så vi var sjutton personer som trängde ihop oss i mammas och pappas hus för att fira jul. Trots att vi var så många så gick det ändå förvånansvärt fint, blandat med lite smått kaos. Men med tanke på att det dessutom var sex hundar i huset så var det ändå bra jobbat tycker jag. Och det var så mysigt att få fira med alla som var där. ♥


Daniel, Ingela, Bella och jag började dagen med att gå ut i det vackra vinterlandskapet för att ge hästarna hö och vatten. De väntade ivrigt och gnäggade när de såg oss komma. Saknar verkligen att ha hästar omkring mig! Så snart vi har råd och möjlighet att bygga hagar och ett stall så vill jag adoptera ett par hästar. ♥

Det var ett perfekt winter wonderland ute med snötäckta granar och solen som var på väg upp mellan trädstammarna. 

Här har ni mitt barndomshem, där jag är född och uppvuxen. Älskar den här platsen och det är alltid så mysigt att komma hem igen och gå i samma skogar som jag lekte i som barn. Där kojorna vi byggde fortfarande finns kvar och där minnena från alla våra äventyr sveper förbi som ett eko i vinden.  


Älskade lilla Stjärna. Kan ni förstå att den här hästen är 38 år gammal?? I mars fyller hon 39 år. ♥ Hon har bott hos mamma och pappa sedan hon var ca fem och ett halvt år, så ni kan tro att hon känns som en i familjen. Världens vänligaste själ som alltid är så himla snäll och underbar att ha att göra med. När man tar ut henne från hagen för att gå en promenad eller bara borsta henne lite så lyfter hon på huvudet och blicken gnistrar av glädje, alltid redo för nya äventyr.

På vintern får hon så tjock vinterpäls att hon ser ut som en mammut och man kan begrava hela händerna i den där långa pälsen. 

Sedan rastade vi hundarna och jag tog med mig både kameran och drönaren ut eftersom ljuset var helt otroligt. Jag flög en bra stund och visade Björn (en av mina bröder) hur drönaren funkade, men kunde inte flyga så högt eftersom det blåste ganska rejält när man kom högre än 60-70 meter. Men åh så fint det var. 

Vi brukar ofta ha tur att det är fint väder på julafton. De allra flesta julaftnar tidigare år så har det antingen varit soligt eller fantastiska solnedgångar och vi brukar alltid försöka vara ute en stund medan det är ljust. Förut brukade vi gå en promenad med hela familjen, alla som var hemma och firade jul, alla hundar och hästarna brukade också få följa med.

Men i år så var vi som sagt ute och fotade/filmade med drönaren och sedan var alla barn och flera av oss vuxna ute och lekte i snön. De körde snöbollskrig, åkte madrass och busade med vovven. Tycker det känns skönt att när man äter så mycket som man gör på julafton, att man passar på att vara ute och röra lite på sig under dagen. Så får man lite bitande frisk luft och energin kommer tillbaka så man orkar hålla igång med alla bestyr.  

Det kommer ett inlägg till med bilder från julafton, men delar upp även dessa inlägg för det är så mycket bilder. 🙈 Hoppas ni tycker det är mysigt att få ta del av vår julafton! 

Stor kram på er! ♥

0

Gott nytt år ♥️

Gott nytt år finaste ni!

Efter jul så blev jag ordentligt sjuk och har knappt orkat göra mer än ligga i soffan, men idag satte jag i alla fall ihop den här videon av tillbakablickar från året som har varit.
Det har varit en underbart år på så många sätt, och jag uppskattar verkligen allt vackert jag fått vara med om under 2018. Jag hoppas och tror att 2019 kommer bli minst lika bra, fast på ett annat sätt!

Hoppas ni gillar videon och att ni får en fin början på det nya året! Själv hoppas jag på att snart vara frisk och orka lite mer.

Stor kram till er alla! ♥️

1