Månadens bild & skrivandets svåra konst

Hej vänner!

Oj vad dagarna sprungit iväg både igår och idag. Jag har haft så fullt upp att timmarna bara försvunnit och så helt plötsligt har det gått två dagar utan bloggande. Igår satte jag mig nämligen ned för att ta tag i mitt skrivande. Har fått en massa pepp från både familj och andra att bara börja och huvudsakligen bara skriva. För att få in vanan och tanken på det.
Som jag nämnt tidigare så har jag alltid älskat att skriva och läsa, men jag har aldrig gjort någonting av det. Jag har massvis med påbörjade historier som jag entusiastiskt startat på när jag fått inspiration, där jag skrivit i frenesi för att få ur mig orden innan de försvinner och så har det bara… tagit stopp.

Varför, kan man ju undra då. Och det har jag insett nu på “äldre” dagar.
Jag har aldrig haft ett planerat slut, en mittendel eller någon struktur överhuvudtaget när det kommer till skrivande. Jag har fått en fantastisk idé som jag startat historien med och skrivit tills jag inte fick ur mig mer.

För om jag inte vet vart historien ska, hur ska jag då veta vad som borde hända härnäst? Jag har läst otaliga böcker om att skriva böcker. Stephen King, Bodil Malmsten och Elizabeth George är bara några av dem som skrivit böcker om att skriva böcker som jag läst. Jag har lyssnat på podcasts om skrivande, läst om skrivande, hittat bloggar om skrivande och pratat med folk om hur tusan man går tillväga. Men inget har hjälpt mig så mycket som det här blogginlägget har gjort och jag hittade det igår. Igår.

På 24 timmar har det hjälpt mig mer än något annat jag hittills prövat, för det har en riktig struktur jag kan följa, exempel på hur hon har skrivit själv och en modell som tar mig igenom alla viktiga punkter i en bok, i 17 steg.
(Hon har för övrigt en guldgruva av tips på sin blogg för dig som gillar att skriva, det finns hur mycket som helst, så kika in om du är intresserad av sådant.)

Jag har länge haft en idé, eller snarare en karaktär, som har dykt upp i flera av mina berättelser och som jag tycker verkar väldigt intressant. Jag vill skriva hennes historia, men jag har inte vetat hur historien slutar och hur ska jag då veta vad jag ska jobba mot? Vad som är viktigt att ta med? Eller vilka karaktärer som behövs?

Jag vet att en hel del författare skriver sin bok utan att veta slutet först och det fungerar säkert för många, men för egen del har jag insett att jag måste veta vart jag ska för att kunna skriva något som har ett meningsfullt innehåll. Om varje dialog ska föra handlingen framåt, hur ska den kunna göra det när jag inte vet vart de ska ta vägen härnäst? Mina karaktärer vet det definitivt inte! 🙈

Men jag fick som sagt lite jävlar anamma igår när jag hittade den här strukturen. Tog penna och papper och skrev helt enkelt ned en synopsis baserat på den modellen, fast med mina egna idéer och karaktärer förstås. Efter ett par timmars intensivt tänkande och skrivande så satt jag där med en övergripande handling till en hel bok. Väldigt förenklat förstås, men de stora dragen var med.

Vilka som är huvudkaraktärer, vem som är antagonisten, större konflikter och plot twists. Sedan finns det förstås otroligt mycket som behöver fyllas i däremellan, som säkert kommer behöva justeras eller ändras, och slutet kanske inte alls blir som jag bestämt nu. Efter jag skrivit hälften kanske jag ångrar mig och väljer ett annat slut.

Men det är okej. För nu har jag en ryggrad att utgå ifrån, en stomme som säger mig vart jag ska gå, vilka stora händelser som ska in. Jag har redan en del material jag skrivit sedan innan som passar in bara jag skriver om det en del, vilket känns skönt. Att inte börja på en vit sida. Det finns redan lite utfyllnad, jag behöver bara forma om den så den passar min nya historia.

Idag skrev jag bland annat en ny öppningsscen, och blev väldigt tillfreds med hur den utvecklade sig. Det är en känsla som inte brukar infinna sig särskilt ofta hos mig, speciellt inte när det gäller skrivande. Så jag är så himla peppad att köra på med det här nu, och faktiskt få den här berättelsen i pränt. Min huvudkaraktär har nog väntat rätt otåligt på den här stunden.
Så kanske jag också når ett av mina mål under 2019, som jag ska berätta mer om imorgon!

Jag hade inte planerat att skriva om mitt skrivande just idag, utan om en helt annan sak men jag anar att det behövde komma ut. Jag behövde nog få ur mig alla dessa tankar så jag kan släppa dem och bara köra vidare sedan.

Det jag egentligen hade tänkt berätta om är ett litet projekt som jag tänkt ha under året. Jag blev nämligen väldigt inspirerad av Elin Kero aka Nevnarien, att göra ett årstidsprojekt eller månadens bild, vad man nu vill kalla det. Hon har de senaste månaderna fotat en bild i månaden vid samma ställe, nere vid en sjö i närheten av där hon bor och jag tyckte det var en underbar idé. Att kunna följa tidens snabba växlingar genom att föreviga en bild i månaden på exakt samma ställe, och bara se skillnaden i naturens skiftningar.
Så här är min första bild av månadens bild/årstidsprojektet:

Jag tänkte att jag hakar på den grejen nu under 2019 och tar en bild varje månad nere vid vår lilla brygga vid tjärnen. Är extra roligt att ta sådana bilder vid vatten tycker jag, för det visar upp skillnaderna i de olika årstiderna så tydligt. Om vattnet är fruset om hösten, glittrande i sommarvärmen eller täckt av drivor av snö på vintern.

Som sagt, imorgon tänkte jag skriva ett inlägg med mina mål inför året och mina tankar kring varför jag valt de målen som jag gjort och varför de behövs. Hoppas ni vill kika in imorgon och läsa om det! 😊

Vilket superlångt inlägg detta blev, hoppas någon orkar läsa hela vägen hit. 🙈

Godnatt och stor kram till er! ♥

Julaftonsmorgon 2018

Godkväll!

Idag hade jag tänkt dela med mig av lite fina minnen från julafton. Vi var ju nästan hela familjen samlad så vi var sjutton personer som trängde ihop oss i mammas och pappas hus för att fira jul. Trots att vi var så många så gick det ändå förvånansvärt fint, blandat med lite smått kaos. Men med tanke på att det dessutom var sex hundar i huset så var det ändå bra jobbat tycker jag. Och det var så mysigt att få fira med alla som var där. ♥


Daniel, Ingela, Bella och jag började dagen med att gå ut i det vackra vinterlandskapet för att ge hästarna hö och vatten. De väntade ivrigt och gnäggade när de såg oss komma. Saknar verkligen att ha hästar omkring mig! Så snart vi har råd och möjlighet att bygga hagar och ett stall så vill jag adoptera ett par hästar. ♥

Det var ett perfekt winter wonderland ute med snötäckta granar och solen som var på väg upp mellan trädstammarna. 

Här har ni mitt barndomshem, där jag är född och uppvuxen. Älskar den här platsen och det är alltid så mysigt att komma hem igen och gå i samma skogar som jag lekte i som barn. Där kojorna vi byggde fortfarande finns kvar och där minnena från alla våra äventyr sveper förbi som ett eko i vinden.  


Älskade lilla Stjärna. Kan ni förstå att den här hästen är 38 år gammal?? I mars fyller hon 39 år. ♥ Hon har bott hos mamma och pappa sedan hon var ca fem och ett halvt år, så ni kan tro att hon känns som en i familjen. Världens vänligaste själ som alltid är så himla snäll och underbar att ha att göra med. När man tar ut henne från hagen för att gå en promenad eller bara borsta henne lite så lyfter hon på huvudet och blicken gnistrar av glädje, alltid redo för nya äventyr.

På vintern får hon så tjock vinterpäls att hon ser ut som en mammut och man kan begrava hela händerna i den där långa pälsen. 

Sedan rastade vi hundarna och jag tog med mig både kameran och drönaren ut eftersom ljuset var helt otroligt. Jag flög en bra stund och visade Björn (en av mina bröder) hur drönaren funkade, men kunde inte flyga så högt eftersom det blåste ganska rejält när man kom högre än 60-70 meter. Men åh så fint det var. 

Vi brukar ofta ha tur att det är fint väder på julafton. De allra flesta julaftnar tidigare år så har det antingen varit soligt eller fantastiska solnedgångar och vi brukar alltid försöka vara ute en stund medan det är ljust. Förut brukade vi gå en promenad med hela familjen, alla som var hemma och firade jul, alla hundar och hästarna brukade också få följa med.

Men i år så var vi som sagt ute och fotade/filmade med drönaren och sedan var alla barn och flera av oss vuxna ute och lekte i snön. De körde snöbollskrig, åkte madrass och busade med vovven. Tycker det känns skönt att när man äter så mycket som man gör på julafton, att man passar på att vara ute och röra lite på sig under dagen. Så får man lite bitande frisk luft och energin kommer tillbaka så man orkar hålla igång med alla bestyr.  

Det kommer ett inlägg till med bilder från julafton, men delar upp även dessa inlägg för det är så mycket bilder. 🙈 Hoppas ni tycker det är mysigt att få ta del av vår julafton! 

Stor kram på er! ♥

Gott nytt år ♥️

Gott nytt år finaste ni!

Efter jul så blev jag ordentligt sjuk och har knappt orkat göra mer än ligga i soffan, men idag satte jag i alla fall ihop den här videon av tillbakablickar från året som har varit.
Det har varit en underbart år på så många sätt, och jag uppskattar verkligen allt vackert jag fått vara med om under 2018. Jag hoppas och tror att 2019 kommer bli minst lika bra, fast på ett annat sätt!

Hoppas ni gillar videon och att ni får en fin början på det nya året! Själv hoppas jag på att snart vara frisk och orka lite mer.

Stor kram till er alla! ♥️

The mystic forest

Godmorgon!

Idag är det minusgrader ute och andedräkten bildar små moln i luften. Det är klar himmel och så himla vackert ute, så tänkte passa på att vara ute en bra stund idag och njuta av den här vackra dagen.

Laddade upp den här videon på min fb-sida igår och tänkte nu dela den med er! Jag är förundrad över att få bo på en plats fylld med så mycket mystik och skönhet. 

Titta gärna i HD och med fullscreen! Och ni får gärna gå in och följa min youtube kanal om ni inte vill missa kommande videos. <3 

Kram på er! <3

Snöfall & en förtrollad bäck

Hej vänner!

Det har blivit lite glest med uppdateringar de senaste två veckorna, en kombination av att jag har börjat känna av en förkylning som jag tror är på gång, massvis med saker att göra och inte mycket ork kvar efter det. Snön har hunnit falla i ett tunt täcke och sedan smälta bort igen, det har varit så kallt att vattnet i köket frös men dagen efter hade vi helt plötsligt plusgrader och regn… Första advent har kommit och gått, medan vårt hus fick julpynt uppsatt, det luktar apelsin och nejlika i hela matrummet och i fönstren trängs julstjärnor med ljusstakar.

Andra snöfallet för den här vintern!

Dagen efter var det kallt och frosten glittrade. Ofta när det är dessa kalla vinterdagar så blir himlen rosa i fjärran. Tycker det är en sån fin mix med rosa och kallt blå himmel.

Bara ett par dagar senare så blev det varmt igen och allt smälte bort.

Under en längre tid var det mulet och plusgrader varje dag, varvat med lätta duggregn. Inte det mest uppmuntrande vädret för att bli inspirerad att fota. Så igår när jag skulle gå en promenad med hundarna och tänkte ta den vanliga vägen så ändrade jag mig tvärt och vek bara av rakt in i skogen. Istället för att dystert gå den leriga grusvägen fram och tillbaka medan regnet vätte ned oss alla, så gick vi på upptäcktsfärd i skogen, klättrade på mossiga, enorma stenblock, följde viltstigar och hittade flera vackra platser där jag nu vill fotografera.

Vi gick en bra stund i skogen, utan att följa någon utstakad väg, och hundarna rusade lyckligt omkring, nosade efter vilda djur, hoppade mellan stockar och stenar, tuggade på grenar och hade en väldigt upplyftande promenad. Plötsligt hörde jag ett brusande jag inte kunde placera, det uppkom så plötsligt som att vi stigit igenom en vägg som plötsligt släppte fram en massa ljud. Det lät antingen som en väldigt trafikerad väg eller som forsande vatten, och eftersom vi befann oss mitt ute i skogen så antog jag att det inte var bilar som skapade ljudet. 😀

Vi trängde oss förbi några sista träd och en bra bit nedanför våra fötter uppenbarade sig en liten bäck som brusade fram genom den täta skogen. Det var en väldigt vacker, stämningsfull plats. Mitt ute i täta skogen, utan ett enda hus i sikte så porlade bäcken sig fram, utan att låta sig stoppas av varken stenar eller nedfallna träd.

Jag ville helst springa hem och hämta kameran på en gång, men eftersom det redan var på väg att bli mörkt och både jag och hundarna var genomdränkta så fick jag skjuta upp det till idag. Men idag packade jag med mig kameragrejerna, lite rekvisita och manteln innan jag vandrade iväg genom skogen åter igen. När jag kom till den här platsen igår så fick jag direkt en bild i huvudet som jag ville fota och jag försökte ta den idag. Jag har dock inget vidvinkelobjektiv och det var synd, eftersom bilden jag ville ta behövde mycket mer omgivning än vad jag kunde få med nu. Jag kunde inte heller backa och på det sättet få med mer av branten som leder ned till bäcken, eftersom det var en tät skog i ryggen på mig.

Jag blev ändå nöjd med några av dagens bilder och det var roligt att få fotografera vid det här stället som är så vackert och orört. Det var en trolsk stämning när jag befann mig där helt ensam, utan en levande själ i sikte med vattnet dånande och brusande bredvid mig och skogens alla dofter som omslöt mig. Jag gick dock ute lite sent, har inte vant mig vid att det blir mörkt så snabbt än, så jag hann inte hålla på så länge jag ville innan det blev för mörkt för att fota.

Tyvärr har det blivit något fel på min fjärrutlösare, så den fungerar inte. Eller, den kopplar upp sig med enheten som sitter på kameran, den fokuserar men den trycker inte av. Så jag fick använda mig av kamerans självutlösare och då blir det tyvärr inte lika bra skärpa, men det får duga för den här gången.

Hur är det med er? Jag vill bara säga att jag verkligen uppskattar ni som går in här och kikar även fast det dröjer ett tag mellan inläggen, alla ni som gillar eller kommenterar mina inlägg. Det värmer i hjärtat och gör mig så glad. <3

Önskar er en fin kväll! Stor kram <3