Månadens bild – Februari

Här har ni den, månadens bild!

Jag har väntat och väntat hela månaden, då jag gärna ville ta den här bilden medan det snöade, men eftersom vädret tydligen bestämt sig för att det är vår nu så var det bara att tänka om. Jag valde att göra den sagolik och fantasieggande för att spegla den värld som jag gärna gräver ned mig i, både vad gäller läsande och mitt eget skrivande. Jag hoppas ni gillar den. ♥

Det var inte den lättaste historien att fota den här bilden. Jag skulle hämta en fackla som vi hade liggande ute i förrådet, när jag tar ned den från hyllan högst upp så fastnar den i en stor glasvas som står på hyllan bredvid och jag ser i slowmotion hur den faller ned medan jag kastar mig fram för att fånga den, och självklart missar den helt haha. Så det var bara att sopa upp glassplitter från hela golvet innan jag kunde fortsätta.

När alla attiraljer är nedpackade i väskan så ska jag ta mig ned till tjärnen, där jag inte varit sedan senaste månadsbilden i januari så det är alltså helt igensnöat. Efter många dagars svajande mellan plus och minusgrader så har snön töat och sedan frusit på så den är hård men inte tillräckligt för att vara bärande, så varje steg sjunker jag igenom hård skare och har snö upp till knäna.
Andfådd kommer jag fram till tjärnen, ställer upp kameran och tar några testfoton och allt ser bra ut. Härligt! Då är det bara att tända facklan och köra.

Eller inte… 😂 Har doppat facklan i lampolja och försöker tända, då kommer förstås världens stormvindar så allt är på väg att ramla, det flyger hår i hela ansiktet och att tända facklan verkar bli omöjligt.
Jag får rycka upp lite torrt gräs och stoppa i facklan och huka bakom ett träd för att försöka få fjutt på den. Svär lite frustrerat men till slut funkar det!
Har lampolja över hela händerna, hackar tänder av kastvindarnas kyla och springer fram för att hinna knäppa av några bilder innan facklan slocknar av vinddraget.

Manteln blåser omkring på helt fel sätt och håret flyger framför ögonen samtidigt som jag försöker att inte sätta eld på mig själv genom att hålla undan facklan och samtidigt ska ta några snygga bilder. 😂

Till slut ger facklan upp och hela pinnen är avbränd och trillar ned i en rykande klump vid mina fötter. Jag håller tummarna att någon av bilderna blev okej och pulsar tillbaka till kameran. Förstå lyckan när jag insåg att flera bilder faktiskt blev bra!

Packade snabbt ihop mina grejer och skräpet för att sedan pulsa hela vägen tillbaka. Sedan har jag suttit och kämpat med photoshop för att få bilden som jag ville och har säkert gjort en miljard fel, men huvudsaken är att jag fick ut en bild av allt detta som jag faktiskt blev nöjd med.

Så kan det alltså gå till när man bara ska “springa ned lite snabbt och ta en bild vid vattnet”. 😀

Kram på er! ♥

Månadens bild & skrivandets svåra konst

Hej vänner!

Oj vad dagarna sprungit iväg både igår och idag. Jag har haft så fullt upp att timmarna bara försvunnit och så helt plötsligt har det gått två dagar utan bloggande. Igår satte jag mig nämligen ned för att ta tag i mitt skrivande. Har fått en massa pepp från både familj och andra att bara börja och huvudsakligen bara skriva. För att få in vanan och tanken på det.
Som jag nämnt tidigare så har jag alltid älskat att skriva och läsa, men jag har aldrig gjort någonting av det. Jag har massvis med påbörjade historier som jag entusiastiskt startat på när jag fått inspiration, där jag skrivit i frenesi för att få ur mig orden innan de försvinner och så har det bara… tagit stopp.

Varför, kan man ju undra då. Och det har jag insett nu på “äldre” dagar.
Jag har aldrig haft ett planerat slut, en mittendel eller någon struktur överhuvudtaget när det kommer till skrivande. Jag har fått en fantastisk idé som jag startat historien med och skrivit tills jag inte fick ur mig mer.

För om jag inte vet vart historien ska, hur ska jag då veta vad som borde hända härnäst? Jag har läst otaliga böcker om att skriva böcker. Stephen King, Bodil Malmsten och Elizabeth George är bara några av dem som skrivit böcker om att skriva böcker som jag läst. Jag har lyssnat på podcasts om skrivande, läst om skrivande, hittat bloggar om skrivande och pratat med folk om hur tusan man går tillväga. Men inget har hjälpt mig så mycket som det här blogginlägget har gjort och jag hittade det igår. Igår.

På 24 timmar har det hjälpt mig mer än något annat jag hittills prövat, för det har en riktig struktur jag kan följa, exempel på hur hon har skrivit själv och en modell som tar mig igenom alla viktiga punkter i en bok, i 17 steg.
(Hon har för övrigt en guldgruva av tips på sin blogg för dig som gillar att skriva, det finns hur mycket som helst, så kika in om du är intresserad av sådant.)

Jag har länge haft en idé, eller snarare en karaktär, som har dykt upp i flera av mina berättelser och som jag tycker verkar väldigt intressant. Jag vill skriva hennes historia, men jag har inte vetat hur historien slutar och hur ska jag då veta vad jag ska jobba mot? Vad som är viktigt att ta med? Eller vilka karaktärer som behövs?

Jag vet att en hel del författare skriver sin bok utan att veta slutet först och det fungerar säkert för många, men för egen del har jag insett att jag måste veta vart jag ska för att kunna skriva något som har ett meningsfullt innehåll. Om varje dialog ska föra handlingen framåt, hur ska den kunna göra det när jag inte vet vart de ska ta vägen härnäst? Mina karaktärer vet det definitivt inte! 🙈

Men jag fick som sagt lite jävlar anamma igår när jag hittade den här strukturen. Tog penna och papper och skrev helt enkelt ned en synopsis baserat på den modellen, fast med mina egna idéer och karaktärer förstås. Efter ett par timmars intensivt tänkande och skrivande så satt jag där med en övergripande handling till en hel bok. Väldigt förenklat förstås, men de stora dragen var med.

Vilka som är huvudkaraktärer, vem som är antagonisten, större konflikter och plot twists. Sedan finns det förstås otroligt mycket som behöver fyllas i däremellan, som säkert kommer behöva justeras eller ändras, och slutet kanske inte alls blir som jag bestämt nu. Efter jag skrivit hälften kanske jag ångrar mig och väljer ett annat slut.

Men det är okej. För nu har jag en ryggrad att utgå ifrån, en stomme som säger mig vart jag ska gå, vilka stora händelser som ska in. Jag har redan en del material jag skrivit sedan innan som passar in bara jag skriver om det en del, vilket känns skönt. Att inte börja på en vit sida. Det finns redan lite utfyllnad, jag behöver bara forma om den så den passar min nya historia.

Idag skrev jag bland annat en ny öppningsscen, och blev väldigt tillfreds med hur den utvecklade sig. Det är en känsla som inte brukar infinna sig särskilt ofta hos mig, speciellt inte när det gäller skrivande. Så jag är så himla peppad att köra på med det här nu, och faktiskt få den här berättelsen i pränt. Min huvudkaraktär har nog väntat rätt otåligt på den här stunden.
Så kanske jag också når ett av mina mål under 2019, som jag ska berätta mer om imorgon!

Jag hade inte planerat att skriva om mitt skrivande just idag, utan om en helt annan sak men jag anar att det behövde komma ut. Jag behövde nog få ur mig alla dessa tankar så jag kan släppa dem och bara köra vidare sedan.

Det jag egentligen hade tänkt berätta om är ett litet projekt som jag tänkt ha under året. Jag blev nämligen väldigt inspirerad av Elin Kero aka Nevnarien, att göra ett årstidsprojekt eller månadens bild, vad man nu vill kalla det. Hon har de senaste månaderna fotat en bild i månaden vid samma ställe, nere vid en sjö i närheten av där hon bor och jag tyckte det var en underbar idé. Att kunna följa tidens snabba växlingar genom att föreviga en bild i månaden på exakt samma ställe, och bara se skillnaden i naturens skiftningar.
Så här är min första bild av månadens bild/årstidsprojektet:

Jag tänkte att jag hakar på den grejen nu under 2019 och tar en bild varje månad nere vid vår lilla brygga vid tjärnen. Är extra roligt att ta sådana bilder vid vatten tycker jag, för det visar upp skillnaderna i de olika årstiderna så tydligt. Om vattnet är fruset om hösten, glittrande i sommarvärmen eller täckt av drivor av snö på vintern.

Som sagt, imorgon tänkte jag skriva ett inlägg med mina mål inför året och mina tankar kring varför jag valt de målen som jag gjort och varför de behövs. Hoppas ni vill kika in imorgon och läsa om det! 😊

Vilket superlångt inlägg detta blev, hoppas någon orkar läsa hela vägen hit. 🙈

Godnatt och stor kram till er! ♥