Månadens bild – Maj

Hej vänner!

Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen på sistone, men som ni nog förstår så har det varit mycket att ordna med inför hästarnas flytt hit, och även efter att vi fått hit dem så har jag haft minst sagt fullt upp. Bara att ta hand om alla hästgrejer, göra i ordning sadelkammaren, hänga upp krokar, rensa ut trasiga saker, rengöra, putsa och allt annat som behövt göras har tagit otaliga timmar. Men så har grejerna legat i princip oanvända i typ tio år också, så det är inte så konstigt. Jag har även gått promenader med hästarna, borstat på dem i timmar, byggt hagar, fixat stallet, mockat hagar, trasslat ut eltråd och tusen grejer till hela dagarna. Men det är så roligt att jag inte tänker på hur tiden går och så plötsligt är maj slut.

Det blev verkligen en helt annan vår än förra året, då flyttade vi till gården i mitten på maj och det var så vansinnigt varmt. Det kändes som sommar redan då, solen gassade vareviga dag och vi badade i tjärnen. I år fick vi en kort period av värme i april, men sedan vi kom in i maj har det snöat, regnat, blåst och varit kyligt om vart annat. Då och då har solen kikat fram, men det har varit mycket kallare än förra året. Jag är bara glad för regnet som gör att allt i naturen växer så himla fint nu och för att det minskar risken för skogsbränder, så jag är nöjd ändå! Även fast vi inte kunnat bada i maj i år. 😇

Steg upp klockan sex imorse för att hinna ta månadens bild innan jag skulle åka till jobbet. Jag borstade av Kristall som sovit i stallet och var full av spån, sedan promenerade vi ned till vattnet tillsammans. Jag med fickorna fulla av hästgodis och han nyfiket spejandes omkring sig.
Det kändes rätt självklart att månadens bild var tvungen att innehålla en häst, så det fick bli Kristall som ställde upp den här månaden! Han var så himla snäll och stod lugnt medan jag bytte skor, tog av mig jackan och fixade med kameran. Men så fick han också belöning för att han var så duktig. 🤗

Visst är han söt vår lilla ponny? ♥

Han är lite väl rund, men vi har börjat motionera dem båda, genom att ta korta promenader till en början och jag har även hunnit med att longera honom en gång, vilket han verkade gilla! Han var så himla duktig och lyssnade fint till alla röstkommandon. Stjärna är istället för tunn och behöver få upp sitt hull ordentligt, men det är i och för sig inte så väldigt konstigt med en så gammal häst. Hon äter ordentligt i alla fall och är väldigt pigg på våra promenader! Om hon fick bestämma skulle vi helst trava hela tiden. 😆

Nej nu måste jag verkligen gå och sova, är helt slut efter en lång dag. Men jag hoppas ni gillar maj månads bild! Nu börjar min favoritmånad på året: juni. ♥

Kram på er!

7

Månadens bild – April

God kväll och glad valborg på er!

Jag hoppas ni mår bra och har en fin kväll! Elda lugnt och tänk på att det kan gömma sig igelkottar under rishögar som legat länge, så rör runt i högen innan ni eldar. ♥

Det är äntligen dags för mig att lägga upp månadens bild för april! Jag har haft så många idéer för den här månadens bild men på grund av en massa omständigheter blev ingen av de idéerna av.
Idag tog jag mig dock tid att springa ned till tjärnen och ta några bilder, i all sin enkelhet. Får lägga lite mer krut på kommande månaders bilder, men april får representera våren som kom så plötsligt. Med varma dagar som påminner om sommar trots att det fortfarande ligger snö kvar i skogen, isen som smälter mer för varje dag som går så tjärnens glittrande vatten än en gång tittar fram.

Och glädjen över att återigen känna solen värma mitt skinn, att kunna gå barfota och slippa bylta på sig lager på lager med kläder. Hur lätt man känner sig när vinterkläderna åker av och mörkret knappt sänker sig innan det är ljust igen.

Ljust ute, ljust i hjärtat. ♥

Kram på er!

6

Månadens bild – Mars

Hej på er!

Imorse var jag ute och fångade den sista soluppgången i mars. Det var nämligen hög tid att fota månadens bild, innan mars övergår i april.
På grund av renoveringen av badrummet så har vi haft folk här nästan varje dag de senaste tolv dagarna. Som ni vet är jag inte så bekväm att fota när det är en massa människor som är här och springer så jag har dragit mig för att ta den här bilden.

Men imorse passade jag på att gå upp tidigt, innan solen nådde över trädens toppar. Jag smög mig ut från gula huset, där vi sover just nu under renoveringen, och lät Daniel och vovvarna sova vidare.
Jag möttes av en klarblå himmel och kvittrande fåglar, det märktes att vintern sakta börjar släppa sitt grepp även om det blåste isande kallt.

Jag hämtade mina kameragrejer och gav mig av ned till tjärnen. Blev överlycklig när jag märkte att skaren var kompakt och hård så jag med lätthet kunde gå uppe på snön hela vägen ned till vattnet. Det var något annat än pulsandet jag behövde genomföra för februaris månadsbild!


Nere vid tjärnen började precis solens strålar nå fram till mig och jag ställde upp kameran och sprang fram och tog några testbilder. Jämförde också med tidigare månadsbilder i mobilen för att verkligen försöka få till samma vinklar som tidigare. När jag var nöjd med ljus och komposition så skalade jag snabbt av mig mössa, vantar, fleecetröja och jacka. Sprang huttrande fram och knäppte av en massa bilder. Snabbt tillbaka till kameran för att titta igenom bilderna men drog först på mig alla kläderna igen, för fytusan vad kallt det var. Händerna blev stela av kylan och vinden blåste rakt genom märg och ben. Hade flera bilder som kunde bli bra men ville ta några fler för säkerhets skull, så det var bara att göra några åkarbrasor för att få upp lite värme innan alla ytterplagg åter åkte av.

Till slut kände jag mig nöjd och kunde dra på mig de värmande plaggen igen. Tog några foton på soluppgången och naturen, även om den inte är som vackrast just nu så är det roligt att ha bilder från alla årstiders växlingar. Men jag längtar tills jag kan ta månadens bild utan att frysa röven av mig! 😀

Här kommer månadens bild – mars:

Idag ställde klockorna om till sommartid och därför får månadens bild spegla längtan efter sommaren. Efter att kunna springa barfota i gräset, gå klädd i lätta klänningar, dricka hemmagjord saft under äppelträdet och kunna simma i tjärnens kristallklara vatten. Nu är det inte långt kvar tills snön är borta och naturen vaknar till liv, till spirande gräs och svällande knoppar. Vattnet i bäcken har börjat vindla sig fram i snabb takt, porlandet hörs tydligt på morgonpromenaderna med hundarna och jag längtar efter att få så fröer, påta i jorden och vara ute utan jacka och vantar.
Att få vända på båten och sjösätta den i tjärnen, att kunna måla husen och fixa en myshörna på verandan.

Vad ser ni framemot den här våren och sommaren?

Kram ♥

2

Månadens bild – Februari

Här har ni den, månadens bild!

Jag har väntat och väntat hela månaden, då jag gärna ville ta den här bilden medan det snöade, men eftersom vädret tydligen bestämt sig för att det är vår nu så var det bara att tänka om. Jag valde att göra den sagolik och fantasieggande för att spegla den värld som jag gärna gräver ned mig i, både vad gäller läsande och mitt eget skrivande. Jag hoppas ni gillar den. ♥

Det var inte den lättaste historien att fota den här bilden. Jag skulle hämta en fackla som vi hade liggande ute i förrådet, när jag tar ned den från hyllan högst upp så fastnar den i en stor glasvas som står på hyllan bredvid och jag ser i slowmotion hur den faller ned medan jag kastar mig fram för att fånga den, och självklart missar den helt haha. Så det var bara att sopa upp glassplitter från hela golvet innan jag kunde fortsätta.

När alla attiraljer är nedpackade i väskan så ska jag ta mig ned till tjärnen, där jag inte varit sedan senaste månadsbilden i januari så det är alltså helt igensnöat. Efter många dagars svajande mellan plus och minusgrader så har snön töat och sedan frusit på så den är hård men inte tillräckligt för att vara bärande, så varje steg sjunker jag igenom hård skare och har snö upp till knäna.
Andfådd kommer jag fram till tjärnen, ställer upp kameran och tar några testfoton och allt ser bra ut. Härligt! Då är det bara att tända facklan och köra.

Eller inte… 😂 Har doppat facklan i lampolja och försöker tända, då kommer förstås världens stormvindar så allt är på väg att ramla, det flyger hår i hela ansiktet och att tända facklan verkar bli omöjligt.
Jag får rycka upp lite torrt gräs och stoppa i facklan och huka bakom ett träd för att försöka få fjutt på den. Svär lite frustrerat men till slut funkar det!
Har lampolja över hela händerna, hackar tänder av kastvindarnas kyla och springer fram för att hinna knäppa av några bilder innan facklan slocknar av vinddraget.

Manteln blåser omkring på helt fel sätt och håret flyger framför ögonen samtidigt som jag försöker att inte sätta eld på mig själv genom att hålla undan facklan och samtidigt ska ta några snygga bilder. 😂

Till slut ger facklan upp och hela pinnen är avbränd och trillar ned i en rykande klump vid mina fötter. Jag håller tummarna att någon av bilderna blev okej och pulsar tillbaka till kameran. Förstå lyckan när jag insåg att flera bilder faktiskt blev bra!

Packade snabbt ihop mina grejer och skräpet för att sedan pulsa hela vägen tillbaka. Sedan har jag suttit och kämpat med photoshop för att få bilden som jag ville och har säkert gjort en miljard fel, men huvudsaken är att jag fick ut en bild av allt detta som jag faktiskt blev nöjd med.

Så kan det alltså gå till när man bara ska “springa ned lite snabbt och ta en bild vid vattnet”. 😀

Kram på er! ♥

1

Månadens bild & skrivandets svåra konst

Hej vänner!

Oj vad dagarna sprungit iväg både igår och idag. Jag har haft så fullt upp att timmarna bara försvunnit och så helt plötsligt har det gått två dagar utan bloggande. Igår satte jag mig nämligen ned för att ta tag i mitt skrivande. Har fått en massa pepp från både familj och andra att bara börja och huvudsakligen bara skriva. För att få in vanan och tanken på det.
Som jag nämnt tidigare så har jag alltid älskat att skriva och läsa, men jag har aldrig gjort någonting av det. Jag har massvis med påbörjade historier som jag entusiastiskt startat på när jag fått inspiration, där jag skrivit i frenesi för att få ur mig orden innan de försvinner och så har det bara… tagit stopp.

Varför, kan man ju undra då. Och det har jag insett nu på “äldre” dagar.
Jag har aldrig haft ett planerat slut, en mittendel eller någon struktur överhuvudtaget när det kommer till skrivande. Jag har fått en fantastisk idé som jag startat historien med och skrivit tills jag inte fick ur mig mer.

För om jag inte vet vart historien ska, hur ska jag då veta vad som borde hända härnäst? Jag har läst otaliga böcker om att skriva böcker. Stephen King, Bodil Malmsten och Elizabeth George är bara några av dem som skrivit böcker om att skriva böcker som jag läst. Jag har lyssnat på podcasts om skrivande, läst om skrivande, hittat bloggar om skrivande och pratat med folk om hur tusan man går tillväga. Men inget har hjälpt mig så mycket som det här blogginlägget har gjort och jag hittade det igår. Igår.

På 24 timmar har det hjälpt mig mer än något annat jag hittills prövat, för det har en riktig struktur jag kan följa, exempel på hur hon har skrivit själv och en modell som tar mig igenom alla viktiga punkter i en bok, i 17 steg.
(Hon har för övrigt en guldgruva av tips på sin blogg för dig som gillar att skriva, det finns hur mycket som helst, så kika in om du är intresserad av sådant.)

Jag har länge haft en idé, eller snarare en karaktär, som har dykt upp i flera av mina berättelser och som jag tycker verkar väldigt intressant. Jag vill skriva hennes historia, men jag har inte vetat hur historien slutar och hur ska jag då veta vad jag ska jobba mot? Vad som är viktigt att ta med? Eller vilka karaktärer som behövs?

Jag vet att en hel del författare skriver sin bok utan att veta slutet först och det fungerar säkert för många, men för egen del har jag insett att jag måste veta vart jag ska för att kunna skriva något som har ett meningsfullt innehåll. Om varje dialog ska föra handlingen framåt, hur ska den kunna göra det när jag inte vet vart de ska ta vägen härnäst? Mina karaktärer vet det definitivt inte! 🙈

Men jag fick som sagt lite jävlar anamma igår när jag hittade den här strukturen. Tog penna och papper och skrev helt enkelt ned en synopsis baserat på den modellen, fast med mina egna idéer och karaktärer förstås. Efter ett par timmars intensivt tänkande och skrivande så satt jag där med en övergripande handling till en hel bok. Väldigt förenklat förstås, men de stora dragen var med.

Vilka som är huvudkaraktärer, vem som är antagonisten, större konflikter och plot twists. Sedan finns det förstås otroligt mycket som behöver fyllas i däremellan, som säkert kommer behöva justeras eller ändras, och slutet kanske inte alls blir som jag bestämt nu. Efter jag skrivit hälften kanske jag ångrar mig och väljer ett annat slut.

Men det är okej. För nu har jag en ryggrad att utgå ifrån, en stomme som säger mig vart jag ska gå, vilka stora händelser som ska in. Jag har redan en del material jag skrivit sedan innan som passar in bara jag skriver om det en del, vilket känns skönt. Att inte börja på en vit sida. Det finns redan lite utfyllnad, jag behöver bara forma om den så den passar min nya historia.

Idag skrev jag bland annat en ny öppningsscen, och blev väldigt tillfreds med hur den utvecklade sig. Det är en känsla som inte brukar infinna sig särskilt ofta hos mig, speciellt inte när det gäller skrivande. Så jag är så himla peppad att köra på med det här nu, och faktiskt få den här berättelsen i pränt. Min huvudkaraktär har nog väntat rätt otåligt på den här stunden.
Så kanske jag också når ett av mina mål under 2019, som jag ska berätta mer om imorgon!

Jag hade inte planerat att skriva om mitt skrivande just idag, utan om en helt annan sak men jag anar att det behövde komma ut. Jag behövde nog få ur mig alla dessa tankar så jag kan släppa dem och bara köra vidare sedan.

Det jag egentligen hade tänkt berätta om är ett litet projekt som jag tänkt ha under året. Jag blev nämligen väldigt inspirerad av Elin Kero aka Nevnarien, att göra ett årstidsprojekt eller månadens bild, vad man nu vill kalla det. Hon har de senaste månaderna fotat en bild i månaden vid samma ställe, nere vid en sjö i närheten av där hon bor och jag tyckte det var en underbar idé. Att kunna följa tidens snabba växlingar genom att föreviga en bild i månaden på exakt samma ställe, och bara se skillnaden i naturens skiftningar.
Så här är min första bild av månadens bild/årstidsprojektet:

Jag tänkte att jag hakar på den grejen nu under 2019 och tar en bild varje månad nere vid vår lilla brygga vid tjärnen. Är extra roligt att ta sådana bilder vid vatten tycker jag, för det visar upp skillnaderna i de olika årstiderna så tydligt. Om vattnet är fruset om hösten, glittrande i sommarvärmen eller täckt av drivor av snö på vintern.

Som sagt, imorgon tänkte jag skriva ett inlägg med mina mål inför året och mina tankar kring varför jag valt de målen som jag gjort och varför de behövs. Hoppas ni vill kika in imorgon och läsa om det! 😊

Vilket superlångt inlägg detta blev, hoppas någon orkar läsa hela vägen hit. 🙈

Godnatt och stor kram till er! ♥

1