Två månader i fjorton punkter

Hej!

Nu var det över två månader sedan jag skrev ett blogginlägg sedan sist. Jag vet inte ens varför det blev så, jag hade inte planerat att ha någon paus. Men livet springer på och det händer alltid så himla mycket hela tiden.
Desto längre tid som går så skapas det också mer motstånd i mig till att skriva ett inlägg, eftersom det känns som att jag då måste uppdatera om allt jag inte hunnit skriva om sedan sist. Eftersom det blir ett jätteprojekt så har jag bara inte haft energi nog.

Men jag tänkte skriva ned några saker som hänt sedan sist, i några få rader bara för att få det ur världen.

  • Vintern har äntligen gått, den var helt hopplös och våren har ankommit, även om den har varit omväxlande solig, regnig, snöig och med en massa hagel.
  • Flera närstående har varit in till sjukhus av olika anledningar vilket förstås har varit väldigt jobbigt. (Inte med Corona)
  • Jag har ägnat mycket tid åt att skriva på min bok och är nu uppe i över 52 000 ord! Känns rätt magiskt.
  • Jag och Wilde åkte de 45 milen upp till mina föräldrar och hälsade på i slutet av februari.♥ Är väldigt glad för att vi gjorde den resan då, för nu vet man inte hur länge det kommer dröja innan man kan hälsa på någon igen.
  • Jag fotade ett helt magiskt norrsken under tiden vi var i Västerbotten!
  • Coronaviruset har drabbat världen på väldigt många sätt. Eftersom ingen vet hur länge det kommer dröja innan den här pandemin ebbar ut så har jag och Daniel bestämt oss för att ställa in vårt bröllop och skjuta på det till nästa år. Känns jättetråkigt förstås, men också som helt rätt val. Vi vill inte riskera att någon blir sjuk.
  • Stjärna har fyllt 40 år! Det firades förstås med hästtårta till henne och chokladbollar till oss människor. ♥
  • Leia har varit hos veterinären i flera omgångar pga en konstig knöl hon hade på halsen och vi landade veterinärräkningar på över 15 000 kronor…. Säger bara, tack och lov för försäkringar! Se till att ha era djur försäkrade vänner. (Hon mår bra nu igen!)
  • Vår ena bil gick sönder under vintern och vi bestämde oss för att köpa en ny bil. Så vi har utökat med både fyrhjulingen och en Skoda octavia.
  • Vi har renoverat hallen och målat. Från vitt i massa olika nyanser till kritvitt tak och vita dörrfoder och mörkgråa väggar. Det blev så fint!
  • Daniel hittade ett program som man kan göra sina egna fantasykartor i! Wonderdraft heter programmet. Det kostar en slant men är väl värda pengarna för mig, det underlättar så mycket att skriva min bok om jag vet vart saker utspelar sig och hur det ser ut.
  • Har lyssnat på en massa skrivpoddar och verkligen nördat ned mig i ämnet.
  • Hittade en massa gamla teckningar, skolpapper och liknande hemma hos mamma och pappa som jag gått igenom. Det var fruktansvärt roligt att läsa haha. Mina författarambitioner visade sig redan då! En av sagorna var väldigt kort.
    I princip “Det var en blomma och en katt. Dom var ute och gå. SLUT!” hahaha 😂
  • Jag har varit ute med hästarna flera gånger, men mycket färre gånger än jag velat.

Och säkert tusen saker till som jag inte minns nu. Men det var i alla fall en liten sammanfattning av de senaste månaderna. Hur har ni haft det? Hur mår ni? ♥

Stor kram!

8

Årstidsprojektet – Alla månader

Hej vänner!

Har verkligen sett framemot att få göra det här inlägget. Ett samlat inlägg med alla mina månadsbilder för 2019, tagna på exakt samma plats varje gång. Att på detta sätt få en överblick över hur mycket naturen faktiskt förändras, månad för månad känns så fint. En snabbspolning genom året och allt som hänt.

Nu kör vi!


Januari:

Februari:

Mars:

April:

Maj:

Juni:

Juli:

Augusti:

September:

Oktober:

November:

December:

Vilken är er favorit? Personligen tror jag att jag gillar augustis och oktobers bilder allra mest!

Jag fastnade verkligen för den här typen av projekt och har bestämt mig för att köra i år igen, men på en annan plats då. Jag har två potentiella platser än så länge, men har inte riktigt bestämt mig än. Men det börjar närma sig slutet på januari nu, så det är väl dags att bestämma sig.

Det som jag tyckte gick bra under förra årets projekt: 

  • Att köra en gång i månaden, vilket gjorde det möjligt att hinna med det, även om livet var stressigt i perioder.
  • Att jag gjorde upp en plan i början på året, på olika teman för varje månad. Även om jag inte alltid höll mig till temat så var det skönt att ha det i bakhuvudet när det var dags att fota.
  • Att hitta tydliga riktmärken i bilderna, så det verkligen blev fotat på samma ställe så gott det gick varje gång.

Saker som jag vill ändra/förbättra under 2020: 

  • Att göra “mer”. Alltså använda mer rekvisita, köpa/skapa grejer som kan vara med i bilden. I oktobers månadsbild så köpte jag lite specifika grejer till den fotograferingen och det blev också en av de absolut roligaste fotograferingarna under året.
  • Att filma vid varje tillfälle! Kom på det efter varje gång jag fotat klart att jag borde filmat också, för att få både lite behind-the-scenes och lite rörligt material. Men hann förstås glömma det tills nästa gång det var dags.

Hoppas att ni har lust att hänga med mitt årstidsprojekt även detta år!

Har ni tänkt göra något specifikt fotoprojekt i år?

Stor kram till er alla! ♥

6

Bättre sent än aldrig – Månadens bild november

Som ni vet kom livet emellan under november och inga blogginlägg blev varken publicerade eller skrivna. December månad har varit nästan lika tom här på bloggen, men desto rikare av upplevelser i livet bakom kulisserna. Nu efter jul och nyår så känns det som om vi äntligen börjar landa och fått in lite rutiner som underlättar vardagen. Sedan när lillkillen börjar förskolan så kommer detta bli ännu bättre och lättare, kan jag tänka mig.

Nåväl, bättre sent än aldrig säger man ju, eller hur? Så här är månadens bild för november. November som får representera mörkret, natten och nedbrytandets tid. När allting i naturen dör, förmultnar, täcks av ett lager snö och frost, medan mörkret sänker sig och dagarna blir allt kortare. Tiden när vi tänder ljus för att lysa upp dygnets alla mörka timmar, när vi får blicka upp mot månen och stjärnorna istället för solen. Tiden när solen knappt orkar över berget och gården ligger i skugga största delen av tiden.

Det kan vara deprimerande, men också väldigt mysigt och avkopplande, beroende på hur man ser på det. Bristen på ljus och solsken känns i varje por av huden, mörkret sänker sig över sinnet lika mycket som över världen.

Men samtidigt är det en tid där det känns naturligt att sakta in, sänka på kraven och ta hand om sig själv mer. Att tända ljus som får lysa upp i mörkret. Dricka massvis av varmt te som värmer, vända blicken mot natthimlen och beskåda den oändliga rymden däruppe, med miljontals stjärnor och sprakande norrsken. Att stanna upp och bara vara, i nuet. Tända brasor som doftar av skog, sitta uppe sent och pyssla med diverse kreativa saker, lyssna på ljudböcker i mängder.

Och då kan även den mörka november kännas ganska fantastisk.

Hoppas ni gillar bilden och tycker den var värd att vänta på. <3

Kram!

9

Älskade Stjärnan

Hej vänner!

Under den här sommaren så har jag inte fotat hästarna så mycket som jag egentligen velat, av den enkla orsaken att det var för mycket insekter. Knott, myggor, flugor och bromsar som besvärade både mig och hästarna. De har ju haft på sig eksemtäckena i princip hela sommaren så det har inte varit så där spontant och enkelt att bara gå ut och fota dem.

Men nu när hösten har kommit och insekterna äntligen givit tappt så kan hästarna gå utan täcken och jag fotar och filmar dem mycket oftare och mer spontant nu. Insåg dock att jag nästan inte hade några bilder där både jag och hästarna är med, så för några dagar sedan tog jag ut Stjärna och hade en liten fotosession. 😉

Och alltså, älskade häst. Hon är verkligen fantastisk på alla sätt och vis. 39 år gammal men piggare än många yngre hästar. Hon älskar hästgodis, morötter, äpplen och ja i princip allt hon får lov att äta. Hon är världens snällaste häst, skulle inte göra en fluga förnär.

Hon har fått fem föl under åren hos mamma och pappa och hennes sista barnbarn är nästan en kopia av henne. Hera som var Stjärnas näst sista föl och som är mamma till Vónar Neisti, Stjärnas barnbarn, lever tyvärr inte längre. Hon var född samma år som mig, och när det var dags för henne att bli mamma så var jag där och såg Palten födas. (Ja vi kallade honom Palten när han var liten för att han var så liten och rund och det har hängt kvar haha.)

Det var en förunderlig natt när jag och mamma hjälpte Palten till världen. Han var svag och orkade inte sparka sig ur fosterhinnan själv och Hera som var förstföderska hade inte heller någon ork kvar efter fölningen. Så vi fick ta hål på fosterhinnan och torka slem ur hans näsborrar så han skulle kunna andas fritt. Sedan hjälpte vi till att gnugga honom torr medan Hera återhämtade sig. Efter det kunde vi luta oss tillbaka och titta på när han tog sina första stapplande steg in i världen. ♥

Han var en riktigt liten rackare, busig som få och han körde totalt med mormor Stjärna, för hon var ju för snäll för att säga ifrån. När vi gick promenader i skogen så fick han följa med och springa fritt bland blåbärsriset, men han höll sig alltid i närheten av oss.

Det finns många fantastiska minnen från alla upplevelser med hästar genom åren. De är så underbara djur, vänliga, kloka, roliga och ärliga. Och jag är så glad att ha fått ge Stjärna (och Kristall) ett underbart pensionärsliv med äventyr i små format. Att kunna gå dit varje morgon och ge dem morötter och gosa med dem, gå på promenader och upptäcka naturen med dem vid min sida.  Att få känna hur de mjukt buffar på en med sin mule för att få lite mer godis.

Stjärna har varit en del av vår familj sedan 6,5 års ålder och hon kommer vara en del av vår familj under resten av sitt liv. Jag hoppas verkligen att vi får mycket mer tid tillsammans, men jag uppskattar varje dag som vi får. ♥

När jag fotade dessa bilder så hade jag henne lös på fältet, och jag märkte snabbt att så fort jag gick fram och tillbaka mellan kameran så följde hon varje steg jag tog. (Förmodligen för hon ville ha godis 😆) Så jag testade att springa några steg och då började hon direkt att trava efter mig. Stannade jag så stannade hon med. Så sprang jag några meter till och då började den tokan att galoppera! Hur nöjd som helst, upprepade hon det flera gånger. Men sista gången så fick hon sån fart på sig att när jag stannade så fortsatte hon vidare upp till huset och gräsmattan haha! Där ställde hon sig att frusta nöjt och sedan började hon beta. Hon var så sjukt söt med sin pigga och stolta uppsyn så jag kunde inte göra annat än att skratta åt henne. Älskade lilla häst! ♥

På den här bilden så tycker jag att hon blev så fruktansvärt söt, men tyvärr så blev den förstås suddig… Lägger ändå upp den för jag tycker ändå om den, och så kan ni få föreställa er hur det är att fota alla dessa bilder helt själv, medan man ska hålla koll på en häst, fjärrkontrollen, godiset, kameran och sitt eget ansikte. 😂 Inte det lättaste alla gånger! Av femhundra bilder så sparade jag väl ca hundra i slutändan. Och då behövs det nog ändå rensas en omgång till. Det är lite “hemligheten” bakom bra bilder. Man tar bara så många att någon måste bli bra! 😉

Imorgon eftermiddag ska vi iväg en sväng och på söndag händer det förhoppningsvis en väldigt rolig sak. Kommer inte hinna blogga den dagen, men om ni är nyfikna kan ni ju följa mig på instagram stories där jag kommer uppdatera under helgen!

Nu är det dags att sova, imorgon blir det ännu en jobbdag. Hoppas ni alla mår bra och har en fantastisk höst!

Kram ♥

8

När önskningar blir verklighet

År 2016 bodde jag fortfarande i stockholm. Jag var så trött på staden, människorna, ljuden och stressen. Mina tankar kretsade ständigt kring min längtan norrut. Min längtan efter djupa skogar, ensliga sjöar och friheten i naturen.

Eftersom Daniel fortfarande hade tid kvar på sin utbildning så kunde vi inte flytta, jag var fast minst ett år till och vem visste vad som skulle hända sedan? Om han skulle kunna få det jobb han ville ha, så långt norrut? Om jag skulle kunna hitta ett sätt att försörja mig på. Om vi skulle ha råd att kunna köpa ett hus? Om vi ens skulle kunna hitta den där drömgården som jag såg i mitt inre varje gång jag blundade.

För att inte gå sönder av längtan så satte jag mig ned och skrev en önskelista, på hur jag önskade att mitt liv skulle bli.

Jag hittade den här listan för bara några veckor sedan och började läsa igenom den med ett litet leende. Ju mer jag läste, desto mer förvånad blev jag.

Jag tänkte jag skulle dela den här listan med er.

Önskningar 

  • Jag önskar att jag snart kan flytta till norrland igen och ha ett eget hus
  • Jag önskar att jag blir bättre på att fotografera

  • Jag önskar att jag blir bättre på att tänka positivt

  • Jag önskar att jag kommer kunna leva på min kreativa sida genom att t.ex. skriva böcker, fotografera, blogga
  • Jag önskar att jag blir modigare och vågar konfrontera mina rädslor och fobier

  • Jag önskar att jag bodde långt ute på landet, utan andra människor i min direkta närhet
  • Jag önskar att jag kunde gå ut i skogen och möta solens strålar varje morgon

  • Jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen
  • Jag önskar mig dansande dimmor, trolska skogar, öppna ängar, spegelblanka sjöar och daggvått gräs
  • Jag önskar mig frihet

När jag läst hela listan så var jag minst sagt förvånad över att se att nästan alla mina önskningar faktiskt har slagit in. Det konstigaste av allt tycker jag var den här önskningen “jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen”.

För det var ju exakt så det blev! En liten klarblå tjärn, bara hundrafemtio steg från vårt hus. Mitt ute i de djupa, trolska skogarna. Omgiven av berg och natur, utan betong, bilar, folk eller hus i sikte.

Om vi tar en liten titt på den här listan igen, så är det rätt mycket saker som jag kan bocka för.

  • Jag önskar att jag snart kan flytta till norrland igen och ha ett eget hus – Check! Vi flyttade till Norrland i augusti 2017 och i maj 2018 flyttad vi till vår alldeles egna gård. <3

  • Jag önskar att jag blir bättre på att fotografera – Måste ändå sätta check på den här. För jag har definitivt utvecklats en hel del sedan 2016, även om jag fortfarande hela tiden strävar efter att bli bättre.
  • Jag önskar att jag blir bättre på att tänka positivt – Check på den med! Men där tror jag definitivt att flytten norrut gjort mest positiv inverkan, för jag mådde inte längre psykiskt bra av att bo i en storstad och då är det inte så konstigt om man inte är så bra på att se saker från den ljusa sidan.

  • Jag önskar att jag kommer kunna leva på min kreativa sida genom att t.ex. skriva böcker, fotografera, blogga  – Det har jag ännu inte uppnått, men är något som jag fortsätter att arbeta mot. Och bara att jag kommit igång så pass mycket med mitt råmanus och tar skrivandet på allvar är ett viktigt steg på vägen.


  • Jag önskar att jag blir modigare och vågar konfrontera mina rädslor och fobier – Måste ändå säga att jag lyckats rätt bra med denna punkt. Jag har utmanat min mörkrädsla, som jag skrev om här, och idag har jag i princip inga problem med att gå ut själv i mörkret. Jag har också fått jobba med min fobi mot insekter/spindlar eftersom det råkar finnas ett ansenligt antal av dem när man bor i ett gammalt hus, mitt ute i skogen. 😅

  • Jag önskar att jag bodde långt ute på landet, utan andra människor i min direkta närhet – Jajamen! Har cirka en kilometer till närmaste granne.

  • Jag önskar att jag kunde gå ut i skogen och möta solens strålar varje morgon – Check! Även om jag inte gör det varje morgon, så har jag definitivt möjligheten.

  • Jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen – Konstigt nog så kan jag även bocka för denna punkt. Med några extra plus, som berget som höjer sig majestätiskt bredvid och korparna som brukar segla långt där ovanför oss när vi badar i tjärnen.

  • Jag önskar mig dansande dimmor, trolska skogar, öppna ängar, spegelblanka sjöar och daggvått gräs – Check, check, check. Naturen häromkring är vidunderligt vacker och innehåller allt man kan önska sig.

  • Jag önskar mig frihet – På många sätt har jag en enorm frihet, men friheten att kunna arbeta med precis det jag vill har jag ännu inte nått. Men det är egentligen bara fint att fortsätta ha mål att sträva mot.

Det känns helt otroligt att nästan alla dessa saker blivit uppfyllda, på så kort tid som ett par år. Det är kanske dags att skriva en ny önskelista och se om också dessa kommer gå i uppfyllelse så småningom? ♥

8