Älskade Stjärnan

Hej vänner!

Under den här sommaren så har jag inte fotat hästarna så mycket som jag egentligen velat, av den enkla orsaken att det var för mycket insekter. Knott, myggor, flugor och bromsar som besvärade både mig och hästarna. De har ju haft på sig eksemtäckena i princip hela sommaren så det har inte varit så där spontant och enkelt att bara gå ut och fota dem.

Men nu när hösten har kommit och insekterna äntligen givit tappt så kan hästarna gå utan täcken och jag fotar och filmar dem mycket oftare och mer spontant nu. Insåg dock att jag nästan inte hade några bilder där både jag och hästarna är med, så för några dagar sedan tog jag ut Stjärna och hade en liten fotosession. 😉

Och alltså, älskade häst. Hon är verkligen fantastisk på alla sätt och vis. 39 år gammal men piggare än många yngre hästar. Hon älskar hästgodis, morötter, äpplen och ja i princip allt hon får lov att äta. Hon är världens snällaste häst, skulle inte göra en fluga förnär.

Hon har fått fem föl under åren hos mamma och pappa och hennes sista barnbarn är nästan en kopia av henne. Hera som var Stjärnas näst sista föl och som är mamma till Vónar Neisti, Stjärnas barnbarn, lever tyvärr inte längre. Hon var född samma år som mig, och när det var dags för henne att bli mamma så var jag där och såg Palten födas. (Ja vi kallade honom Palten när han var liten för att han var så liten och rund och det har hängt kvar haha.)

Det var en förunderlig natt när jag och mamma hjälpte Palten till världen. Han var svag och orkade inte sparka sig ur fosterhinnan själv och Hera som var förstföderska hade inte heller någon ork kvar efter fölningen. Så vi fick ta hål på fosterhinnan och torka slem ur hans näsborrar så han skulle kunna andas fritt. Sedan hjälpte vi till att gnugga honom torr medan Hera återhämtade sig. Efter det kunde vi luta oss tillbaka och titta på när han tog sina första stapplande steg in i världen. ♥

Han var en riktigt liten rackare, busig som få och han körde totalt med mormor Stjärna, för hon var ju för snäll för att säga ifrån. När vi gick promenader i skogen så fick han följa med och springa fritt bland blåbärsriset, men han höll sig alltid i närheten av oss.

Det finns många fantastiska minnen från alla upplevelser med hästar genom åren. De är så underbara djur, vänliga, kloka, roliga och ärliga. Och jag är så glad att ha fått ge Stjärna (och Kristall) ett underbart pensionärsliv med äventyr i små format. Att kunna gå dit varje morgon och ge dem morötter och gosa med dem, gå på promenader och upptäcka naturen med dem vid min sida.  Att få känna hur de mjukt buffar på en med sin mule för att få lite mer godis.

Stjärna har varit en del av vår familj sedan 6,5 års ålder och hon kommer vara en del av vår familj under resten av sitt liv. Jag hoppas verkligen att vi får mycket mer tid tillsammans, men jag uppskattar varje dag som vi får. ♥

När jag fotade dessa bilder så hade jag henne lös på fältet, och jag märkte snabbt att så fort jag gick fram och tillbaka mellan kameran så följde hon varje steg jag tog. (Förmodligen för hon ville ha godis 😆) Så jag testade att springa några steg och då började hon direkt att trava efter mig. Stannade jag så stannade hon med. Så sprang jag några meter till och då började den tokan att galoppera! Hur nöjd som helst, upprepade hon det flera gånger. Men sista gången så fick hon sån fart på sig att när jag stannade så fortsatte hon vidare upp till huset och gräsmattan haha! Där ställde hon sig att frusta nöjt och sedan började hon beta. Hon var så sjukt söt med sin pigga och stolta uppsyn så jag kunde inte göra annat än att skratta åt henne. Älskade lilla häst! ♥

På den här bilden så tycker jag att hon blev så fruktansvärt söt, men tyvärr så blev den förstås suddig… Lägger ändå upp den för jag tycker ändå om den, och så kan ni få föreställa er hur det är att fota alla dessa bilder helt själv, medan man ska hålla koll på en häst, fjärrkontrollen, godiset, kameran och sitt eget ansikte. 😂 Inte det lättaste alla gånger! Av femhundra bilder så sparade jag väl ca hundra i slutändan. Och då behövs det nog ändå rensas en omgång till. Det är lite “hemligheten” bakom bra bilder. Man tar bara så många att någon måste bli bra! 😉

Imorgon eftermiddag ska vi iväg en sväng och på söndag händer det förhoppningsvis en väldigt rolig sak. Kommer inte hinna blogga den dagen, men om ni är nyfikna kan ni ju följa mig på instagram stories där jag kommer uppdatera under helgen!

Nu är det dags att sova, imorgon blir det ännu en jobbdag. Hoppas ni alla mår bra och har en fantastisk höst!

Kram ♥

8

När önskningar blir verklighet

År 2016 bodde jag fortfarande i stockholm. Jag var så trött på staden, människorna, ljuden och stressen. Mina tankar kretsade ständigt kring min längtan norrut. Min längtan efter djupa skogar, ensliga sjöar och friheten i naturen.

Eftersom Daniel fortfarande hade tid kvar på sin utbildning så kunde vi inte flytta, jag var fast minst ett år till och vem visste vad som skulle hända sedan? Om han skulle kunna få det jobb han ville ha, så långt norrut? Om jag skulle kunna hitta ett sätt att försörja mig på. Om vi skulle ha råd att kunna köpa ett hus? Om vi ens skulle kunna hitta den där drömgården som jag såg i mitt inre varje gång jag blundade.

För att inte gå sönder av längtan så satte jag mig ned och skrev en önskelista, på hur jag önskade att mitt liv skulle bli.

Jag hittade den här listan för bara några veckor sedan och började läsa igenom den med ett litet leende. Ju mer jag läste, desto mer förvånad blev jag.

Jag tänkte jag skulle dela den här listan med er.

Önskningar 

  • Jag önskar att jag snart kan flytta till norrland igen och ha ett eget hus
  • Jag önskar att jag blir bättre på att fotografera

  • Jag önskar att jag blir bättre på att tänka positivt

  • Jag önskar att jag kommer kunna leva på min kreativa sida genom att t.ex. skriva böcker, fotografera, blogga
  • Jag önskar att jag blir modigare och vågar konfrontera mina rädslor och fobier

  • Jag önskar att jag bodde långt ute på landet, utan andra människor i min direkta närhet
  • Jag önskar att jag kunde gå ut i skogen och möta solens strålar varje morgon

  • Jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen
  • Jag önskar mig dansande dimmor, trolska skogar, öppna ängar, spegelblanka sjöar och daggvått gräs
  • Jag önskar mig frihet

När jag läst hela listan så var jag minst sagt förvånad över att se att nästan alla mina önskningar faktiskt har slagit in. Det konstigaste av allt tycker jag var den här önskningen “jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen”.

För det var ju exakt så det blev! En liten klarblå tjärn, bara hundrafemtio steg från vårt hus. Mitt ute i de djupa, trolska skogarna. Omgiven av berg och natur, utan betong, bilar, folk eller hus i sikte.

Om vi tar en liten titt på den här listan igen, så är det rätt mycket saker som jag kan bocka för.

  • Jag önskar att jag snart kan flytta till norrland igen och ha ett eget hus – Check! Vi flyttade till Norrland i augusti 2017 och i maj 2018 flyttad vi till vår alldeles egna gård. <3

  • Jag önskar att jag blir bättre på att fotografera – Måste ändå sätta check på den här. För jag har definitivt utvecklats en hel del sedan 2016, även om jag fortfarande hela tiden strävar efter att bli bättre.
  • Jag önskar att jag blir bättre på att tänka positivt – Check på den med! Men där tror jag definitivt att flytten norrut gjort mest positiv inverkan, för jag mådde inte längre psykiskt bra av att bo i en storstad och då är det inte så konstigt om man inte är så bra på att se saker från den ljusa sidan.

  • Jag önskar att jag kommer kunna leva på min kreativa sida genom att t.ex. skriva böcker, fotografera, blogga  – Det har jag ännu inte uppnått, men är något som jag fortsätter att arbeta mot. Och bara att jag kommit igång så pass mycket med mitt råmanus och tar skrivandet på allvar är ett viktigt steg på vägen.


  • Jag önskar att jag blir modigare och vågar konfrontera mina rädslor och fobier – Måste ändå säga att jag lyckats rätt bra med denna punkt. Jag har utmanat min mörkrädsla, som jag skrev om här, och idag har jag i princip inga problem med att gå ut själv i mörkret. Jag har också fått jobba med min fobi mot insekter/spindlar eftersom det råkar finnas ett ansenligt antal av dem när man bor i ett gammalt hus, mitt ute i skogen. 😅

  • Jag önskar att jag bodde långt ute på landet, utan andra människor i min direkta närhet – Jajamen! Har cirka en kilometer till närmaste granne.

  • Jag önskar att jag kunde gå ut i skogen och möta solens strålar varje morgon – Check! Även om jag inte gör det varje morgon, så har jag definitivt möjligheten.

  • Jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen – Konstigt nog så kan jag även bocka för denna punkt. Med några extra plus, som berget som höjer sig majestätiskt bredvid och korparna som brukar segla långt där ovanför oss när vi badar i tjärnen.

  • Jag önskar mig dansande dimmor, trolska skogar, öppna ängar, spegelblanka sjöar och daggvått gräs – Check, check, check. Naturen häromkring är vidunderligt vacker och innehåller allt man kan önska sig.

  • Jag önskar mig frihet – På många sätt har jag en enorm frihet, men friheten att kunna arbeta med precis det jag vill har jag ännu inte nått. Men det är egentligen bara fint att fortsätta ha mål att sträva mot.

Det känns helt otroligt att nästan alla dessa saker blivit uppfyllda, på så kort tid som ett par år. Det är kanske dags att skriva en ny önskelista och se om också dessa kommer gå i uppfyllelse så småningom? ♥

7

Stöde marknad

Hej mina fina vänner!

Blir så glad varje gång jag går in på bloggen efter en tids inaktivitet och ser att det finns nya kommentarer och att ni fortsätter att leta er in här även om det blir glest med uppdateringar ibland. Ni är guld värda. ♥

Den här sommaren har innehållit mycket fint som jag inte har hunnit med att visa er, men nu är det lite lugnare en period så jag tänkte passa på att visa lite bilder från olika saker vi hittat på. Först ut blir lite bilder från Stöde marknad som vi var på första helgen i augusti. Varje år går den av stapeln samma helg men förra året jobbade jag då så jag missade marknaden. I år var jag dock ledig så då åkte vi förstås dit. 



Det var en salig blandning av mat, sylt, saft, kläder, små billiga grejer, godis, ballonger, böcker, syhantverk och diverse grejer. Vi köpte en bok, hjortronmarmelad som var fantastiskt god, veganska remmar, jag fyndade två klänningar (den ena är den jag har på augustis månadsbild), kryddor och lite andra mindre grejer. Det var ponnyridning, det fanns karuseller och olika lekplatser för barn, så jag kan tänka mig att det är extra roligt att gå på sådant här om man har små barn. 



Mitt hjärta!



Det var väldigt mysigt att gå runt på marknaden en stund och köpa lite grejer. Det låg vackert till precis vid vattnet och på andra sidan tronade kyrkan mot stormiga moln. En person roade sig med att köra vattenskoter fram och tillbaka där nere så det blev en häftig bild med vattenkaskaderna. 



Vi saknade lite mer hantverksgrejer, tyckte det var en stor del rätt “vanliga” saker, alltså sånt man hittar i vanliga butiker. Jag hade trott att det skulle finnas mer handgjorda saker, sånt som man inte hittar så lätt annars. 



När jag bodde hemma brukade vi då och då åka till Vormsele hemslöjdsmässa och där fanns det otroligt mycket hantverk och handgjorda grejer. Älskade att gå runt och kika där och förundras över hur duktiga alla var på att skapa saker. Men jag har fått tips om att det är en marknad i Munkbysjön som ligger granne till oss, nu i helgen. Där ska det tydligen finnas mer hantverk så vi ska definitivt åka dit och ta oss en titt!



Vi var lite senare på en marknad strax utanför Sundsvall (Selångers marknad) men det var tyvärr ännu mindre hantverk där. För min del var det alldeles för mycket folk, det blev varmt, trångt och högljutt. Det var i princip samma grejer som på Stöde marknad men i större format, så det var inget vi kände att vi behövde besöka igen. Vi kommer säkert gå på marknaden i Stöde nästa år också men den i Selånger kommer vi nog skippa. Det enda vi köpte där var barkbröd, enbärsdricka och en fin temugg. Men älskar verkligen den muggen, den är både fin och skön att hålla i så jag är ändå glad att vi åkte dit i år!



Har ni varit på några marknader i sommar? 

Kram ♥

5

Connemara & Menlo Castle part I

Hej vänner! ♥

Igår var det en varm, solig sommardag här i Västernorrland. Helt fantastiskt att få vara ledig då det var alldeles lagom varmt och blåste lite ljumma vindar så de värsta insekterna höll sig undan. Jag ägnade dagen åt att klippa gräset, började bygga väggar på vindskyddet, gosade en massa med hästarna förutom de dagliga sysslorna som att fodra, mocka, byta vatten osv. Hundarna låg i solen halva dagen och hade det mysigt, jag rensade lite ogräs och redigerade bilder. Under tiden lyssnade jag på en hel massa podcasts om skrivande så nu är jag fullproppad med tips och inspiration från härliga, skrivande människor!

Har redigerat bilder från förra årets semester på Irland, jag har fortfarande inte kommit igenom alla bilder än, så ni får “stå ut” med Irlands-inlägg ett tag till… 😉

Den sjunde dagen på vår semester (halvvägs!) så vaknade vi upp i Connemara, som vi utforskat dagen innan. Men när vi åkte från nattens sovställe så körde vi förbi det här vackra stället och var tvungna att vända tillbaka så vi kunde parkera. Jag ville förstås föreviga det här vidunderliga landskapet som verkligen talade till mig, med sina enorma berg och gröna kullar.

När vi kände oss klara på den här platsen så åkte vi vidare mot nästa destination, som var Menlo Castle! Ett gammalt, övergivet slott som brann ned 1910 och sedan dess har stått övergivet och förfallit.

Det första vi möttes av när vi kom fram till slottet var de här söta hästarna som gick i en hage precis utanför ruinens område. Jag var förstås tvungen att hälsa på dem, då de kom fram till oss vid grinden. De var så söta och busiga, två stycken unghästar och så gick det en vuxen häst med dem. När vi stått där ett tag så kom en äldre man som visade sig vara ägaren av unghästarna. Vi pratade med honom en lång stund och han berättade att den vuxna hästen var det någon som dumpat utanför hagen och sedan bara lämnat där. Han påstod att den var livsfarlig och att man absolut inte kunde komma nära den. Att han hade fått in den i hagen men att det hade varit ett himla jobb.

Strax innan han kom hade jag stått och gosat med sagda häst en lång stund och han hade varit hur lugn och mysig som helst… Mannen sa att han pratat med någon myndighet som skulle komma och ta hand om hästen, men sa till oss att “ni kan väl ta hem honom!”
Åh jag hade verkligen så gärna velat det, men vi förklarade att vi bor i Sverige och att det skulle bli väldigt dyrt och svårt att få hem honom till oss. Jag hoppas bara att den stackaren fick ett fint hem hos någon som faktiskt bryr sig om honom och behandlar honom väl. ♥

När vi fortsatte förbi hästhagen så möttes vi av den här synen. Gömd bakom en övervuxen stenmur befann sig ruinen av det gamla slottet.
Det byggdes redan år 1569 och ägdes av familjen Blake under alla år. Men när eldsvådan bröt ut brann det så häftigt att två av kvinnorna i huset dog och slottet inte gick att rädda. Sedan dess har naturen tagit tillbaka det som en gång tillhörde moder jord och när vi var där förra året så var nästan hela byggnaden övervuxen.

Den här byggnaden var en bit ifrån slottet och jag antar att det kan ha varit stallar eller uthus en gång i tiden. Nu var den nästan helt gömd under växtligheten.

De förvittrade stenarna döljs bakom murgrönan som klänger sig fast på väggarna och som snart döljer alla spår av mänskliga händer. Endast korparna bor kvar.

När vi kom dit var det helt tomt och jag hade gott om möjligheter att ställa upp kameran och fota ifred. Efter en stund kom det lite andra människor men ingen stannade så länge som oss, så jag kunde ta en hel del självporträtt i lugn och ro. När jag började gå igenom bilderna så blev jag verkligen glad för det, för flera blev jag väldigt nöjd med. Tror jag ska ta och printa ut några som ska få pryda väggarna här hemma.
Önskar jag kunde åka tillbaka hit under hösten och fota när det är dimma och brinnande färger. Tror det är helt magiskt den tiden på året.

Jag satt en lång stund på en mosstäckt sten och tittade ut över vattnet, lyssnade på korparnas kraxande, drack varmt kaffe ur en takeaway mugg och funderade över hur det sett ut här, en gång för länge sedan. Vart eldstäderna varit placerade, hur rummen varit möblerade och vilka människoöden som utspelat sig här. Hade de som en gång bott här varit lyckliga? Eller kanske de längtade bort, ut i världen för att uppleva äventyr?
Det är något med gamla byggnader som verkligen får fantasin att börja glöda. Jag kan se scenarion framför mig, föreställa mig olika saker som utspelats här. Motgångar, glädje, olyckor. Livet.

När vi steg in i ruinerna så möttes vi av den här lilla fågelungen, som satt bland stenarna ovanför en dörröppning. Hen satt där så lugnt och betraktade oss. Vi höll andan och vågade knappt göra ett ljud för att inte skrämma den, men hen verkade helt obekymrad om vår närvaro, så jag hann ta en hel del bilder på den innan hen bestämde sig för att flyga iväg. Det var en fin stund av stillhet där vi betraktade varandra, utan rädsla eller tvång inblandat. Hen kunde uppenbarligen flyga så den kunde ha stuckit så snart vi kom in, men valde att sitta kvar i flera minuter.
Blev så fascinerad över dess vackra, klarblå ögon. De matchade verkligen så vackert med de kolsvarta fjädrarna.
Djur ♥

Här är en bild inifrån ruinen, som ni ser är den väldigt igenvuxen. Men det gick ändå att ta sig fram där inne om man klättrade runt lite. Det enda som störde friden var skräpet som vissa människor slängt på marken där inne. Blir vansinnig på sånt! Har de släpat skräpet med sig hela vägen dit så kan de för fasen släpa med det hem, eller till närmaste papperskorg, också. Det är så fruktansvärt respektlöst mot både naturen och djuren.

Jag har så många fler bilder jag vill visa er från den här otroliga platsen, men jag tänkte att jag delar upp dem på två inlägg, så det inte blir alltför överväldigande för er att bläddra igenom.

Hoppas ni tyckte om titten på den här gamla slottsruinen. Åker ni någon gång till Irland så får ni inte missa den här platsen, om ni tycker om gamla byggnader och slott. Den är magisk.

Kram på er!

Gilla/kommentera inlägget om du uppskattade det och dela det gärna med dina vänner. ♥5

En kväll i juni bland syrenblommornas doft

En vacker kväll i juni gick jag förbi syrenbusken som blommade bredvid ladan och insåg att blommorna sjöng på sin sista vers. Snart skulle de lila blommorna falla till marken och sedan skulle jag inte få återse dem förrän om ett år.

Det var så många saker jag hade planerat att hinna med under den här sommaren, men efter att vi hastigt och lustigt blivit med hästar så har planerna fått omarbetas och prioriteras på nya sätt.
Helt plötsligt ingår två nya varelser i vår vardag som jag vill ge min tid och kärlek till och då blev saker som t.ex. att plocka och torka växter något som fick stå tillbaka.

Men den där kvällen så insåg jag att jag hade tid just där och då, så varför inte plocka några klasar och göra något av dem? Konservera försommaren på burk. Sagt och gjort, jag sprang in och letade reda på en korg och flängde ut igen med den på armen. Sedan klättrade jag bland buskarna, balanserade på stenen för att nå dem allra högst upp och plockade blommor med en underbar doft av syren i näsan.

Det blev så vackert med de lila blommorna i korgen att jag var tvungen att springa in och hämta kameran också. Sedan gick jag runt i trädgården och testade ställa korgen med blommor på olika ställen för att se var de tog sig bäst ut. Men jag hade väldigt svårt att välja sedan så det fick bli flera bilder som kom med i inlägget.

Jag stod sedan halva kvällen och drog loss de små, små blommorna från klasarna, rensade igenom och sköljde av dem. Sedan fick de ligga och torka på hushållspapper innan jag till slut kunde börja göra något av dem.

En av omgångarna testade jag att koka sirap på. Tyckte det lät så gott med syrensirap som man skulle kunna ringla över pannkakorna. Men det ville sig inte, enligt receptet så var detta sååå enkelt att göra, men jag lyckades förstås misslyckas med det ändå hehe. Antagligen kokade jag den för länge för den stelnade alldeles och blev bara en hård klump av socker. Men då gick det i alla fall bättre med nästa recept jag testade, då jag kokade gelé på syrenerna!

Det var ett recept jag hittade på ett forum och det blev så himla gott. Perfekt konsistens, god smak och fin, svagt rosa färg. Önskar bara att jag hade gjort mer, nu blev det bara en liten burk som tog slut så fort att jag inte hann fota den. Det ska jag definitivt göra igen nästa år!

Här är receptet:

Syrengelé

2 dl syrenblommor (bara blommorna)
2 dl vatten
2 dl syltsocker
Saften av ca en halv citron

Koka upp vattnet och tillsätt blommorna, låt stå någon timme. Sila så du får en klar vätska. Värm upp och ös i citron och socker, koka i ca 5 min.
Ös upp på rena burkar.

Den tredje saken jag testade att göra var syrensocker. Det har jag inte hunnit provsmaka än, men det ska tydligen vara perfekt att ha i te, strö över pannkakor, doppa färska jordgubbar i eller baka kakor med. Originalreceptet hittar ni här, men skriver ut det här också om ni är sugna på att testa.

Här är receptet:

Syrensocker

5 dl strösocker
4-5 klasar syrenblommor

Skölj blomklasarna noga för att få bort eventuella kryp. Plocka av blommorna och lägg dem på hushållspapper, låt torka ordentligt. Varva syrenblommor och socker i en burk. Låt stå svalt en vecka, gärna två. Skaka om burken emellanåt.
Rör runt i sockret som kan ha blivit lite klumpigt och sila bort blommorna som blivit bruna i färgen. Förvara i burk med lock.

En annan sak jag testade var att frysa in blommorna, så jag inte skulle behöva göra klart allting samma kväll. Jag gick igenom hela proceduren att rensa, skölja och låta dem torka på hushållspapper innan jag hällde ned blommorna i plastpåsar som jag stängde ihop tätt. Sedan in med dem i frysen och det var inga problem alls, de höll sig fina i frysen. Det man får tänka på är att när man tar fram dem för att använda dem, så ska man inte låta dem tina! De blir snabbt bruna och ser inte så roliga ut. Så ska man göra t.ex. saft, se till att ha förberett allting innan du tar ut blommorna, och var sedan snabb att hälla i blommorna i vattnet på en gång.

Ja det var lite tips och inspiration som ni kanske kan använda er av nästa år när syrenerna blommar igen. Jag kommer definitivt försöka ta tillvara på fler blommor nästa år,  göra mer gelé och kanske försöka mig på att koka syrensaft?2