Årstidsprojektet – Alla månader

Hej vänner!

Har verkligen sett framemot att få göra det här inlägget. Ett samlat inlägg med alla mina månadsbilder för 2019, tagna på exakt samma plats varje gång. Att på detta sätt få en överblick över hur mycket naturen faktiskt förändras, månad för månad känns så fint. En snabbspolning genom året och allt som hänt.

Nu kör vi!


Januari:

Februari:

Mars:

April:

Maj:

Juni:

Juli:

Augusti:

September:

Oktober:

November:

December:

Vilken är er favorit? Personligen tror jag att jag gillar augustis och oktobers bilder allra mest!

Jag fastnade verkligen för den här typen av projekt och har bestämt mig för att köra i år igen, men på en annan plats då. Jag har två potentiella platser än så länge, men har inte riktigt bestämt mig än. Men det börjar närma sig slutet på januari nu, så det är väl dags att bestämma sig.

Det som jag tyckte gick bra under förra årets projekt: 

  • Att köra en gång i månaden, vilket gjorde det möjligt att hinna med det, även om livet var stressigt i perioder.
  • Att jag gjorde upp en plan i början på året, på olika teman för varje månad. Även om jag inte alltid höll mig till temat så var det skönt att ha det i bakhuvudet när det var dags att fota.
  • Att hitta tydliga riktmärken i bilderna, så det verkligen blev fotat på samma ställe så gott det gick varje gång.

Saker som jag vill ändra/förbättra under 2020: 

  • Att göra “mer”. Alltså använda mer rekvisita, köpa/skapa grejer som kan vara med i bilden. I oktobers månadsbild så köpte jag lite specifika grejer till den fotograferingen och det blev också en av de absolut roligaste fotograferingarna under året.
  • Att filma vid varje tillfälle! Kom på det efter varje gång jag fotat klart att jag borde filmat också, för att få både lite behind-the-scenes och lite rörligt material. Men hann förstås glömma det tills nästa gång det var dags.

Hoppas att ni har lust att hänga med mitt årstidsprojekt även detta år!

Har ni tänkt göra något specifikt fotoprojekt i år?

Stor kram till er alla! ♥

4

Bättre sent än aldrig – Månadens bild november

Som ni vet kom livet emellan under november och inga blogginlägg blev varken publicerade eller skrivna. December månad har varit nästan lika tom här på bloggen, men desto rikare av upplevelser i livet bakom kulisserna. Nu efter jul och nyår så känns det som om vi äntligen börjar landa och fått in lite rutiner som underlättar vardagen. Sedan när lillkillen börjar förskolan så kommer detta bli ännu bättre och lättare, kan jag tänka mig.

Nåväl, bättre sent än aldrig säger man ju, eller hur? Så här är månadens bild för november. November som får representera mörkret, natten och nedbrytandets tid. När allting i naturen dör, förmultnar, täcks av ett lager snö och frost, medan mörkret sänker sig och dagarna blir allt kortare. Tiden när vi tänder ljus för att lysa upp dygnets alla mörka timmar, när vi får blicka upp mot månen och stjärnorna istället för solen. Tiden när solen knappt orkar över berget och gården ligger i skugga största delen av tiden.

Det kan vara deprimerande, men också väldigt mysigt och avkopplande, beroende på hur man ser på det. Bristen på ljus och solsken känns i varje por av huden, mörkret sänker sig över sinnet lika mycket som över världen.

Men samtidigt är det en tid där det känns naturligt att sakta in, sänka på kraven och ta hand om sig själv mer. Att tända ljus som får lysa upp i mörkret. Dricka massvis av varmt te som värmer, vända blicken mot natthimlen och beskåda den oändliga rymden däruppe, med miljontals stjärnor och sprakande norrsken. Att stanna upp och bara vara, i nuet. Tända brasor som doftar av skog, sitta uppe sent och pyssla med diverse kreativa saker, lyssna på ljudböcker i mängder.

Och då kan även den mörka november kännas ganska fantastisk.

Hoppas ni gillar bilden och tycker den var värd att vänta på. <3

Kram!

9

När önskningar blir verklighet

År 2016 bodde jag fortfarande i stockholm. Jag var så trött på staden, människorna, ljuden och stressen. Mina tankar kretsade ständigt kring min längtan norrut. Min längtan efter djupa skogar, ensliga sjöar och friheten i naturen.

Eftersom Daniel fortfarande hade tid kvar på sin utbildning så kunde vi inte flytta, jag var fast minst ett år till och vem visste vad som skulle hända sedan? Om han skulle kunna få det jobb han ville ha, så långt norrut? Om jag skulle kunna hitta ett sätt att försörja mig på. Om vi skulle ha råd att kunna köpa ett hus? Om vi ens skulle kunna hitta den där drömgården som jag såg i mitt inre varje gång jag blundade.

För att inte gå sönder av längtan så satte jag mig ned och skrev en önskelista, på hur jag önskade att mitt liv skulle bli.

Jag hittade den här listan för bara några veckor sedan och började läsa igenom den med ett litet leende. Ju mer jag läste, desto mer förvånad blev jag.

Jag tänkte jag skulle dela den här listan med er.

Önskningar 

  • Jag önskar att jag snart kan flytta till norrland igen och ha ett eget hus
  • Jag önskar att jag blir bättre på att fotografera

  • Jag önskar att jag blir bättre på att tänka positivt

  • Jag önskar att jag kommer kunna leva på min kreativa sida genom att t.ex. skriva böcker, fotografera, blogga
  • Jag önskar att jag blir modigare och vågar konfrontera mina rädslor och fobier

  • Jag önskar att jag bodde långt ute på landet, utan andra människor i min direkta närhet
  • Jag önskar att jag kunde gå ut i skogen och möta solens strålar varje morgon

  • Jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen
  • Jag önskar mig dansande dimmor, trolska skogar, öppna ängar, spegelblanka sjöar och daggvått gräs
  • Jag önskar mig frihet

När jag läst hela listan så var jag minst sagt förvånad över att se att nästan alla mina önskningar faktiskt har slagit in. Det konstigaste av allt tycker jag var den här önskningen “jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen”.

För det var ju exakt så det blev! En liten klarblå tjärn, bara hundrafemtio steg från vårt hus. Mitt ute i de djupa, trolska skogarna. Omgiven av berg och natur, utan betong, bilar, folk eller hus i sikte.

Om vi tar en liten titt på den här listan igen, så är det rätt mycket saker som jag kan bocka för.

  • Jag önskar att jag snart kan flytta till norrland igen och ha ett eget hus – Check! Vi flyttade till Norrland i augusti 2017 och i maj 2018 flyttad vi till vår alldeles egna gård. <3

  • Jag önskar att jag blir bättre på att fotografera – Måste ändå sätta check på den här. För jag har definitivt utvecklats en hel del sedan 2016, även om jag fortfarande hela tiden strävar efter att bli bättre.
  • Jag önskar att jag blir bättre på att tänka positivt – Check på den med! Men där tror jag definitivt att flytten norrut gjort mest positiv inverkan, för jag mådde inte längre psykiskt bra av att bo i en storstad och då är det inte så konstigt om man inte är så bra på att se saker från den ljusa sidan.

  • Jag önskar att jag kommer kunna leva på min kreativa sida genom att t.ex. skriva böcker, fotografera, blogga  – Det har jag ännu inte uppnått, men är något som jag fortsätter att arbeta mot. Och bara att jag kommit igång så pass mycket med mitt råmanus och tar skrivandet på allvar är ett viktigt steg på vägen.


  • Jag önskar att jag blir modigare och vågar konfrontera mina rädslor och fobier – Måste ändå säga att jag lyckats rätt bra med denna punkt. Jag har utmanat min mörkrädsla, som jag skrev om här, och idag har jag i princip inga problem med att gå ut själv i mörkret. Jag har också fått jobba med min fobi mot insekter/spindlar eftersom det råkar finnas ett ansenligt antal av dem när man bor i ett gammalt hus, mitt ute i skogen. 😅

  • Jag önskar att jag bodde långt ute på landet, utan andra människor i min direkta närhet – Jajamen! Har cirka en kilometer till närmaste granne.

  • Jag önskar att jag kunde gå ut i skogen och möta solens strålar varje morgon – Check! Även om jag inte gör det varje morgon, så har jag definitivt möjligheten.

  • Jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen – Konstigt nog så kan jag även bocka för denna punkt. Med några extra plus, som berget som höjer sig majestätiskt bredvid och korparna som brukar segla långt där ovanför oss när vi badar i tjärnen.

  • Jag önskar mig dansande dimmor, trolska skogar, öppna ängar, spegelblanka sjöar och daggvått gräs – Check, check, check. Naturen häromkring är vidunderligt vacker och innehåller allt man kan önska sig.

  • Jag önskar mig frihet – På många sätt har jag en enorm frihet, men friheten att kunna arbeta med precis det jag vill har jag ännu inte nått. Men det är egentligen bara fint att fortsätta ha mål att sträva mot.

Det känns helt otroligt att nästan alla dessa saker blivit uppfyllda, på så kort tid som ett par år. Det är kanske dags att skriva en ny önskelista och se om också dessa kommer gå i uppfyllelse så småningom? ♥

7

Under en stjärnklar himmel vandrar tankarna

Hej på er ♥

Igår kväll när vi gick ut för sista rastningen med hundarna så var det en fantastisk, stjärnklar himmel. Jag har inte fotat så mycket nattfoton den här vintern och det har helt enkelt att göra med att jag vant mig vid att gå upp tidigt om morgnarna och därför har varit så trött på kvällarna att jag inte orkat ta mig ut.

Men igår kände jag lusten kicka in när alla miljoner stjärnor blinkade mot mig från en alldeles klar himmel. När vi gick till gula huset som vi sover i just nu pga. renoveringen så såg jag också månen skymta fram mellan trädens svarta stammar. Så Daniel och hundarna gick och la sig, medan jag sprang in efter kameran och stativet.

Blev ännu gladare när jag väl riggat upp allting och tog några testbilder och fick se ett blygsamt norrsken kika fram på bilderna. Det syntes inte för blotta ögat men kameran kunde fånga de gröna stråken. Det var helt tyst omkring mig i mörkret, någonstans prasslade det till när något djur rörde på sig i sin sovplats. Att bara vara just där, just då. Få ta in nattens skönhet i stillhet, inga ljud som stör, inget som kan bryta tystnaden. Bara det låga klickandet från kameran när jag knäppte bilder.

Jag blir mer medveten om vilken rymd det finns ovanför oss när jag är ute ensam på natten. Vilken oändlig rymd som befinner sig omkring oss, och hur liten en är i det stora hela. Hur våra liv är en sådan minimal del av den tiden som vi människor existerat på jorden. Men också att det är det liv som har givits oss och att vi inte bör slösa bort det.

Vi bör inte slösa vårt liv på att älta, att stå ut med människor som tar all energi utan att ge någon tillbaka, att fokusera på hur mycket vi måste jobba för att tjäna en massa pengar så vi kan ta det lugnt. Jag vill inte leva på det sättet och jag tror att jag är på god väg åt rätt håll.

Att medvetet stanna upp och njuta av det vackra i naturen, av glädjen att kunna ta lätta steg på barmark efter månader av djup snö. Att kunna sätta sig ned med en kopp te och bara andas i några minuter, utan att ta upp telefonen och kolla notiser. Att glädjas åt bäckarna som porlar fram, fyllda till bredden av den smältande snön. Att unna sig att sätta sig ned och läsa en bok, låta det ta den tid det tar istället för att lyssna på ljudböcker i högsta hastigheten, för att läsa så effektivt som möjligt. Att få tända en brasa och lyssna på sprakandet och knäppandet från veden.

Att blir mer medveten om allt det vackra i livet, som inte behöver vara de största, dyraste eller krångligaste sakerna. Då tror jag man är på en god väg närmare sitt inre, närmare det liv man faktiskt vill leva, inte det liv som samhället säger oss att vi borde vilja leva.

Hur vill du leva ditt liv? ♥

6

Går in i februari med lättare hjärta

Hej fina ni!

Nu är äntligen januari över och förhoppningsvis alla svårigheter med den. Februari har kommit med snöfall och ett lättare hjärta. Det mesta verkar äntligen ha löst sig, både med bloggen, internetkrånglet och allt bankstrul. Mycket tack vare min fantastiska fästman som alltid finns där och hjälper till vid evigt teknikstrul. Han läser på, ringer till kundtjänster, testar saker och ser till att allting så småningom löser sig. Är evigt tacksam att ha honom vid min sida. <3



Vi har varit ute på en tur med sparkarna, sett mer av solen som når allt längre för var dag som går och jag har varit uppe en tidig morgon för att fotografera månen innan den försvann ned bakom träden. 



Det här var samma dag som månförmörkelsen och blodmånen, men jag var inte ute och fotade just vid den tiden. Däremot var jag ute en sväng och tittade på den, men det var så mörkt och den gömde sig bakom träden att det inte syntes mycket. En timme senare lyste den dock så här vackert för mig. 



Morgonrodnaden steg medan jag stod i knarrande snö upp till knäna, kylan bet mig i kinderna och bildade is i mina ögonfransar. Långsamt vandrade månen längre ned på himlen och färgerna tog över. När mina fingrar var så stelfrusna att jag knappt kunde fälla ihop stativet så tvingade jag in mig själv. Hade det inte varit för kylan hade jag kunnat stanna där i timmar. 



En annan dag spenderade jag nästan hela dagen i min lilla skrivarlya, filandes på inledningen av min bok. När solen var på väg nedåt igen begav jag mig ut i skogen med hundarna för att fånga upp de sista solstrålarna. 



Jag har inte tagit många självporträtt på sista tiden, eftersom först min självutlösare la av och kort efter det gick mitt stativ sönder. Verkligen bra timing med allt annat som hände haha.. Båda grejerna har jag bara haft ett år och jag blev lite sur över att de gick sönder så snart. Mailade dock företaget jag köpt fjärrutlösaren hos (kamda.se) och de var väldigt hjälpsamma och skickade snabbt en ny utan något krångel! Så himla fint bemötande. Företaget som jag köpt stativet hos har inte svarat än, men jag hoppas de gör det nästa vecka så får vi se hur det blir. 



Så nu har jag använt mitt gamla stativ som Bagheera sprang på så ett ben är helt böjt, vilket inte är det lättaste att balansera i all snön haha. Därför har det blivit dåligt med självporträtt. Men jag hoppas snart kunna ändra på det.



Jag välkomnar februari med hela mitt hjärta och har bestämt mig för att det ska bli en bättre månad än januari. Nu är jag äntligen frisk, problemen har löst sig och mitt positiva mindset är tillbaka. Hinder är till för att övervinnas, eller hur? 

Önskar er en ljus, positiv vecka! Tack för alla era fina ord, de värmer otroligt mycket ska ni veta. 

Massor av kramar! ♥

 

0