När rädslan släpper taget

Mörkrädsla. Det är något så vanligt, men samtidigt inte något vi pratar mycket om när det gäller vuxna människor.
Så länge jag kan minnas har jag varit mörkrädd och min livliga fantasi gjorde det knappast lättare. De konstigt formade skuggorna blev till skräckfigurer som bara väntade på att jag skulle komma nära nog för att de skulle gripa tag i mig. Ögon som reflekterades i ficklampan blev till monster, även om det förmodligen bara var en harmlös liten räv. När jag befann mig utomhus i mörkret så kände jag mig otrygg och hade hela tiden känslan av att någon eller något fanns bakom mig, runt mig, över mig och förföljde mig med tysta steg.

Att då bo ute på landet, omgiven av skogar och med närmaste gatlyktor över en kilometer bort som jag gjorde som barn var kanske inte det roligaste alla gånger. Hade jag någon med mig var det inga problem, men så fort jag var ensam så började hjärtat slå snabbare och kroppen gjorde sig beredd på flykt. Att ha en ficklampa eller pannlampa med sig gjorde inte något bättre, eftersom de skapar så hårda skuggor i utkanten av ljusskenet. Vem vet vad som kunde dölja sig där?
Samtidigt tänkte jag också att med en ficklampa så blir jag blind för allt utanför ljuskretsen, medan alla runt omkring mig ser precis vart jag befinner mig. Det var ju egentligen helt vansinniga tankar, jag visste förstås, rent logiskt, att det inte fanns någon där. Men när rädslan kom krypande så försvann alla logiska tankar helt.
Av just den här anledningen så har jag väldigt sällan tittat på skräckfilmer, och gör det aldrig idag. För de scenerna som kanske inte känns så läskiga när man sitter inomhus och har sällskap framför filmen, känns alltid en miljon gånger värre när jag befinner mig ensam i mörkret. Och de har en tendens att dyka upp i mina tankar vid de absolut sämsta tillfällena.

Jag kommer speciellt ihåg alla gånger jag gick ut för att ge hästarna kvällsmat och var tvungen att gå in i ladan som var beckmörk, utan någon lampa installerad, för att hämta höet. Att öppna de där knarrande dörrarna och snabbt som attan springa in och rycka åt sig hösäcken för att inte behöva befinna sig där inne längre än nödvändigt. Man visste ju inte vad som kunde lura i de långa skuggorna i hörnen. När hästarna då gnäggade och frustade, ivriga efter maten, så kändes det lite bättre och hjärtat kunde sakta ned. Sedan kastade jag in säcken och smällde igen dörrarna, lättad som om jag precis sluppit ur klorna på en vidrig varelse.

Jag älskade alltid när det var fullmåne, eftersom den lyste så starkt att det blev nästan lika ljust som under dagen. Den skapade inte heller de hårda, svarta skuggorna utan de blev mer grå. Då gick jag alltid utan pannlampa, eftersom ögonen vande sig vid det svaga månskenet och helt plötsligt kunde jag se allting. Då höll sig rädslan borta för stunden.
Det här var inte en rädsla som styrde mitt liv, jag var ändå ute mörka vinterkvällar, gick hem drygt en kilometer från bussen varje vardag längs en väg som saknade gatlyktor, var ute och red på hästarna i skogen och rastade hundarna under stjärnorna. Men det var en rädsla som gjorde att jag inte kunde njuta av dessa stunder om jag var ensam. Hade jag en vän eller någon i familjen med mig så tänkte jag knappt på mörkret, vilket var väldigt skönt. När jag sedan flyttade till Stockholm så var jag i princip aldrig mörkrädd eftersom det alltid fanns gatlyktor där man gick. Kanske borde jag varit rädd då, med tanke på allt som kan hända när man befinner sig bland mycket människor, men mitt sinne böjde sig inte heller där för logiken.

När vi då flyttade norrut för drygt ett år sedan och hamnade i ett hus utanför Härnösand omgivet av skogar, så kände jag återigen hur rädslan för mörkret kom krypande tillbaka. Det var otäckt att rasta hundarna själv på kvällarna, fast det fanns gatlyktor på vissa ställen och jag rös av bara tanken på att gå in i skogen under mörkrets inbrott. Men sedan jag började intressera mig för att fotografera norrsken så bestämde jag mig för att aktivt arbeta mot min rädsla. Jag ville inte längre styras av mina oförnuftiga känslor och hjärnspöken. Jag ville kunna springa ut och fota norrskenet utan att behöva snegla in i skogens mörker och funder över vad för hemskt som kunde finnas där. Jag ville slippa svettiga handflator, ett hjärta som betedde sig som att jag vore jagad och den där krypande känslan av olust över ryggen.

Jag utsatte mig själv för mörkret, men började när det t.ex. var norrsken eller fullmåne för att göra det lite lättare. Jag tog med mig kameran och jagade norrskenet för då blev jag så uppslukad av det jag höll på med att jag glömde bort att fundera över mörkret. Ibland spelade jag musik på min telefon eller lyssnade på en ljudbok för att inte känna mig så ensam. Jag började vända blicken mer uppåt än in i skogen och insåg att det väldigt sällan är så mörkt som man tänker sig. Är det inte molnigt så lyser massvis av stjärnor upp himlen, norrskenet visar sig sporadiskt och en gång varje månad får jag sällskap av fullmånen i mörkret.

Jag började stanna upp mer, lyssna på nattens ljud och analysera vad jag hörde. Var det en älg som knäckte grenen i skogen? Bruset kom från en liten bäck bredvid och susandet var bara vinden i trädkronorna. Jag tittade på skuggornas former och försökte lista ut vad som skapade dem istället för att skrämmas av dem. Sakta började mina känslor förändras och jag började kunna uppskatta mörkret som en stillsam vän, istället för en skräckinjagande fiende.

Jag kan fortfarande få en ångestkänsla i kroppen om jag är ensam och hör något skarpt ljud eller om hundarna reagerar väldigt mycket mot något i mörkret, men jag försöker verkligen att tänka logiska tankar. (Det är bara en älg, älgar håller sig undan från människor, älgen vill mig inget ont, osv.) Jag tittar upp mot stjärnhimlen och inser att det inte är så mörkt som jag tror.

Igår kväll var jag ute för att fota norrskenet, Daniel var med en sväng men sedan var han tvungen att gå in och lägga sig eftersom han skulle upp tidigt. Förut skulle min hjärna då direkt ha börjat spinna igång fantasier och läskiga scener, men nu kunde jag fokusera på det jag ville göra – fånga norrskenet och stjärnorna på bild. Och det blev en magisk stund, där jag verkligen kunde njuta av att få ta del av allt det här vackra istället för att känna mig jagad av rädsla eller ångesttankar. Det röda norrskenet syntes knappt för ögat, men kameran fångade det desto bättre. Jag är så glad att jag kunde stanna kvar där ute och få uppleva den här vackra natten.

Jag stannade tills det mesta av norrskenet hade klingat av och passade på att fotografera vår magiska stjärnhimmel, som syns så väl här, långt bort från ljusföroreningar och gatlyktor. Helt plötsligt har jag börjat uppskatta mörkret, att få ta del av en värld som är densamma som under dagen, men samtidigt så annorlunda. Att få uppleva en annan sorts skådespel av naturen och känna mig liten under den enorma stjärnhimlen som sträcker sig åt alla håll.

Låta tankarna vandra och tiden vara något som inte existerar. Bara vara just där, just då, utan några funderingar över framtiden eller det som varit. Släppa allt som drar mig ned och låta tankarna expandera. Jag brukar också fundera över vilka djur det kan vara som rör sig i skogarna på nätterna, och se dem framför mig när de tar sig runt i mörkret för att äta, dricka eller leta upp en sovplats. Låta djuren göra skogen mindre främmande och mer normal. Den är deras hem, även i mörkret. Det är en tanke som ger mig tröst och glädje, att det inte är något konstigt som händer när det blir mörkt. Allt är precis som tidigare, bara att vi inte kan se det lika tydligt.

Jag är så glad att jag har funnit ett sätt att klättra ur hålet av mörkrädsla. Det är ju så fruktansvärt onödigt att gå omkring och vara rädd när jag vet helt logiskt att det inte finns något farligt där ute. Jag stirrade helt enkelt rädslan i ansiktet och fann ut att det inte fanns något skrämmande där.

Är eller har du varit mörkrädd? Hindrar det dig i livet på något sätt?

Nu är det dags att ta sig ut och hinna njuta av solen en stund också, för hur vackert det än kan vara på natten så får jag aldrig nog av att känna solstrålarna mot mitt ansikte. De är mina lyckopiller.

Stor kram till er alla. <3

En guide till att fotografera norrsken

Att fotografera på natten är annorlunda än annan fotografering, då man behöver tänka på lite andra sätt och använda utrustning som man kanske inte använder annars. Här är min guide till hur du fångar norrsken på bild. Hoppas ni gillar!

Den viktigaste utrustningen är:

En kamera
Ett objektiv (gärna med oändlighetssymbolen)
Ett stativ
Om du äger en fjärrutlösare så kan det vara en bra idé att använda den, då bilderna lätt blir skakiga när man har långa slutartider och trycker av på kameraknappen

Att tänka på innan du ger dig ut:

* Var varmt klädd! Man blir snabbt nedkyld om man står stilla långa stunder för att invänta norrskenet.

*Ha gärna dubbla vantar, ett par tunna fingervantar så du kan fixa inställningar på kameran med dom på och ett tjockare par som du kan dra på resten av tiden.

*Ha gärna en pannlampa, som du kan tända när du behöver ändra inställningar på kameran.

*Se till att batteriet är ordentligt laddat och ha eventuellt ett extra batteri med dig ut. När det är kallt så tar batterierna slut mycket snabbare, så du kan gärna förvara batteriet i en varm innerficka tills det ska användas.

*Ta gärna med en termos med te, kaffe eller varm choklad för att värma upp dig om det blir en lång väntan.

*Ett sittunderlag kan också vara bra att ha om man tänker vara ute länge.

*Leta gärna rätt på en bra plats i dagsljus, då vet du sedan precis vart du ska och behöver inte famla dig fram i mörkret. Att fota vid vatten är väldigt effektfullt eftersom norrskenet då speglar sig i vattnet.

Så, hur vet jag när det finns chans för norrsken?

Du kan t.ex. kika på http://www.spaceweather.com/ för att få information.
Det finns också en superbra fb-sida som uppdaterar när det finns en chans att skåda norrsken, https://www.facebook.com/norrskensverige/.
Jag använder främst en app som heter Aurora, där man kan se hur många procents chans det finns för att se norrsken just nu på sin plats, och den har även information om hur mycket moln som kommer täcka himlen, kommande KP index osv. Man kan även sätta på notiser som kallas ”aurora alerts”, då får du upp en notis i din mobil så fort det finns en chans för norrsken.

Hos oss i Västernorrland brukar det behöva vara en KP index på minst 4-5 för att vi ska kunna se något norrsken. Ju längre söderut man bor, desto högre KP nummer behöver det vara för att man ska kunna se norrskenet. KP numren går från 0-9, där 0 är det svagaste medan 9 är ett väldigt starkt norrsken där det kan ses ända ned till Frankrike.
HÄR kan ni läsa mer om KP index.

Dags för att fotografera!

Nu är det dags att fotografera, du har tagit reda på att det kommer vara norrsken, himlen är molnfri och du har packat väskan och parkerat dig på en lämplig plats där du har god översikt över himlen norrut. Men hur gör du då för att fånga norrskenet på bild, utan att den blir suddig, kolsvart eller grynig? Här kommer några tips:

(Jag fotar numera alltid med manuella inställningar så mina tips är baserade utifrån att man använder den inställningen på kameran.)

Fokus:
Det som har funkat för mig är att ha ett objektiv med oändlighetssymbolen, jag sätter över fokusen på manuell och vrider sedan fram oändlighetssymbolen, så den är mitt för den lilla pricken. Då brukar fokusen automatiskt bli rätt för att fota stjärnor och norrsken, jag vet att det finns många andra sätt att göra det på men det här är det som funkat bäst för mig.

Slutartid:
Beroende på omgivningarna så har du olika lång slutartid. Är det mycket gatlyktor/ljusföroreningar eller månljus så har du kortare slutartid för att bilden inte ska bli överexponerad. Befinner du dig däremot ute på landet där det i princip är kolsvart på nätterna så får du har längre slutartid.
Jag brukar ha någonstans mellan 1-10 sekunder, (anges som 1″ eller 10″ i kameran) men du kan ha slutartider ända ned på 30 sekunder. Har man väldigt långa slutartider så blir norrskenet dock mindre skarpt och mer utsmetat, och stjärnorna blir utdragna. Är det fullmåne så har jag kortare slutartid och är det istället helt mörkt så har jag längre.

ISO:
Helst vill man ha så lågt ISO som möjligt, då högre ISO-tal genererar mer brus i bilden. Ju lägre ISO du har, desto längre slutartid måste du kompensera med, så man får testa sig fram vad som passar vid varje tillfälle. Men oftast brukar man ligga någonstans mellan ISO 800-3200.


Bländare:

Bländaren reglerar hur mycket ljus som släpps in, och anges i (f-tal) i kameran. Man vill ha så lågt f-tal som möjligt för mesta möjliga ljusinsläpp, så har man ett objektiv som kan gå ned till 1.8 eller 2.8 så är det superbra. Annars får man bara köra på så lågt som möjligt. På mitt standardobjektiv som jag använder absolut mest (24-70 mm) så är lägsta f-talet 3.5 så då använder jag det.

Objektiv:
Man kan förstås använda de flesta objektiven för att fotografera norrsken, men har man ett vidvinkelobjektiv så är det absolut att föredra eftersom man då får med så mycket som möjligt av norrskenet. Jag har inte det än så länge, så jag fotar med mitt vanliga och det fungerar absolut, men när norrskenet rör sig över hela himlen så går det inte att få med hela i bilden. Då brukar jag ta bilder i lite olika vinklar för att få med så mycket som möjligt av norrskenet.

RAW eller jpeg?
Jag fotar numera alla mina foton i RAW format eftersom detta ger mig full kontroll över hur bilden ska se ut i slutänden. Fotar du i jpeg så behöver du inte redigera bilden (om man inte vill) eftersom kameran då gör en egen redigering, så som den tror att allt ser ut gällande ljus, färger osv. Fotar du i RAW så är bilden alltså ”rå” och all information finns kvar.
Tar du t.ex. en väldigt underexponerad (mörk) bild i RAW så kan du ljusa upp bilden ordentligt i ett redigeringsprogram efteråt utan att förstöra kvalitén. Fotar du istället en underexponerad bild i jpeg och sedan ljusar upp den mycket så kommer det inte se bra ut, eftersom lika mycket information inte finns kvar i bilden då kameran redan ”redigerat” bilden.
Dock om du fotar i RAW så måste du redigera alla bilder som du ska använda då RAW filer är väldigt bleka och färglösa, samt att du måste konvertera RAW filen till en jpeg fil för att t.ex. kunna lägga upp den på Facebook eller bloggen.

Efterarbete/redigering:
Jag redigerar som sagt alla mina bilder eftersom jag fotar i RAW, men det skiljer sig mycket åt hur mycket tid man behöver lägga på efterarbete. Jag använder nästan bara Adobe Lightroom, men ska jag göra mer avancerade saker så använder jag Adobe Photoshop. Det vanligaste jag gör är att ljusa upp delar jag tycker är för mörka, dra ned highlights och öka mättnad i färgerna. När jag redigerar norrskensbilder så brukar jag inte vilja ljusa upp skuggorna så mycket eftersom det oftast är siluetter av träden, så de får vara ganska mörka medan jag istället drar upp whites och highlights för att få stjärnorna och norrskenet att framträda mer. Ökar man mättnaden så blir norrskenets färger mer mättade (starka). Man kan också ändra i temperaturen, om man vill ha ett varmare eller kallare ljus i bilden. I norrskensbilder vill jag oftast ha lite kallare temperatur, medan i mina dimbilder vill jag ha ett varmare ljus.
Det kan också vara bra att brusreducera litegrann, men helst vill man inte dra för mycket i den spaken eftersom det gör att detaljer ”smetas” ut.

Det var mina bästa tips för att fånga norrsken på bild! Jag fotade norrsken för första gången vintern 2017 så jag har inte alls hållit på länge men jag tycker ändå jag har lärt mig otroligt mycket på den tiden. Det är inte så svårt som det kan låta, utan det handlar mest om att ha rätt utrustning, ha lite koll på kamerans inställningar och ha en gnutta tur! Är det något annat ni funderar på så skriv gärna en kommentar. Och våga testa er fram, det har gjort att jag har lärt mig otroligt mycket då man kan se direkt vad det blir för skillnad i bilderna med olika inställningar.

Ge er ut på norrskensjakt nu, så kanske ni får några fina bilder och häftiga upplevelser på köpet! <3

Första norrskenet på Tallänget

Igår kväll såg vi vårt första norrsken här i vårt nya hem! Vi gick ut och rastade hundarna och tyckte det såg ut att vara ett svagt norrsken över träden, men det var knappt så man kunde se det. Jag tänkte i alla fall att jag skulle ta med mig kameran ut en sväng för att se om det kunde bli något, och när jag gick ut igen så lös helt plötsligt hela himlen upp av det dansande, gröna skenet.

Jag ringde Daniel som stod och borstade tänderna, så han skulle komma ut och se det, så han kom springande ut i foppatofflor och utan jacka haha. Men trots att han frös så tyckte han att det var värt att komma ut för att få se detta!

Det var ju ganska länge sedan som jag sist fotade norrsken, så det krävdes lite trixande med inställningar innan jag till slut fick till det. Det svåraste var att få en bra skärpa, samt att bilderna inte skulle bli för mörka. Sen är det inte det lättaste att försöka fixa med alla inställningar i kolmörkret, samtidigt som händerna darrar för att det är så kallt. Nästa gång får jag ha en pannlampa, så jag kan se något när jag måste ändra inställningar. 😀

Det kändes otroligt fint att få den här kvällen, då vi går mot mörkare tider, solen går ned bakom bergstopparna redan vid fem på eftermiddagen och det är lätt att bli lite dyster när ljuset försvinner under så stor del av dagen. Men när dagsljuset sakta blir kortare för var dag, så flammar nätterna upp desto mer.

Stjärnorna kommer återigen fram, efter att ha lyst med sin frånvaro under sommaren, då det aldrig blir tillräckligt mörkt för dem att synas. Nu blinkar de där uppe i miljontals, och lyser upp kvällarna för oss. Då och då har vi turen att få bevittna norrskenets dans över himlavalvet och en gång i månaden lyser fullmånen upp nätterna så det blir nästan lika ljust som på dagen.

Som att naturen vill ge oss hopp om att ljuset inte är borta, det har bara tagit en annan skepnad. <3

Hoppas ni haft en fin helg och att början på veckan blir rolig och intressant! Jag är fortfarande sjuk, men det går åt rätt håll, så idag ska jag bara vara inne, jobba framför datorn och dricka en massa te så hoppas jag att jag snart blir frisk. Det är mulet och ganska kallt ute den här måndagsmorgonen så jag eldar i kaminen och tänder ljus för att få lite värme och mysstämning.

Nu ska jag redigera bilder och kanske skriva ett till blogginlägg inför imorgon. Vad hittar ni på idag vänner?

Kram på er! <3

Etsy shop

Jag har äntligen tagit tag i att uppdatera min Etsy shop lite grann, med nya prints och uppdaterade texter. Om ni bara vill gå in och kika, eller kanske klicka hem en print så är ni varmt välkomna! Det vore fantastiskt roligt om mina foton kunde få pryda någon annans hem någon gång. Att en liten bit av Norrlands magiska natur kan få glädja andra. <3

HÄR hittar ni den. 😀

Det här är några av bilderna som ni har möjlighet att köpa:


Stor kram! <3

 

Besök hos mina föräldrar

Ja vi var ju upp en sväng och hälsade på mina föräldrar i några dagar. Det var första gången vi var där sedan i julas, eftersom vi haft så himla fullt upp hela det här året. Förstår knappt vart tiden har tagit vägen, speciellt sedan vi flyttade till Tallänget så har tiden bara flugit fram. Antar att det är för att vi hela tiden har tusen olika grejer att fixa. Man behöver i alla fall aldrig ha långtråkigt! 😃

Så nu kände vi att det äntligen var dags. Vi packade bilen full av hundar, grejer och människor och sedan åkte vi norrut. Det är så himla fint när man börjar närma sig mitt barndomshem, alla oändliga skogar, små sjöar som glimtar fram mellan träden och den stora stillheten. Inte en själ så långt ögat kan nå. Här uppe är man verkligen långt ute i ödemarken.

Jag var förstås tvungen att stanna för att fota. Det var så oändligt vackert.

Här är badplatsen som var närmast när vi växte upp. En mil från mina föräldrars hem ligger den, så man var inte där så ofta. Men det var alltid så himla härligt och roligt när vi väl åkte dit. Nu känns det ofantligt lyxigt att bo på ett ställe som har vatten bara 150 meter från huset!

Jag fotade inte så mycket när vi väl var där, jag var alltför upptagen med att umgås, klippa klor på hundarna, gosa med hästarna, laga pumpapaj, äta god mat, kela med katten och prata, prata, prata. När jag och mamma väl sätter igång så finns det inget stopp nästan. Vi kan prata flera timmar i sträck och ändå känns det aldrig som att vi blir klara. ❤️

Men en kväll när jag var ute och rastade hundarna så var det dimmigt ute, samtidigt som fullmånen lyste fram mellan träden. Det var så vansinnigt vackert att jag sprang in efter kamera och stativ och begav mig ut igen. Tyvärr var det svårt att få med dimman på bild, då det var så mörkt att jag var tvungen att ha ganska lång slutartid. Men fick i alla fall ihop några bilder som jag blev väldigt nöjd med.

Daniel var bara kvar över helgen, sedan var han tvungen att åka hem för att kunna jobba på måndagen. Men eftersom jag inte hade något jobb inplanerat så stannade jag och hundarna ett par dagar till. Det var verkligen ett mysigt och roligt besök, som tur är blir det inte lika lång väntan till nästa besök, eftersom vi ska fira jul hos dom. Min syster och hennes lilla dotter som bor på nya Zeeland kommer hem över julen och ska vara där, så då passar många av oss syskon på att vara hemma den här julen!

Som ni kanske vet så har ju Leia väldigt svårt för andra hundar, så vi var väldigt spända hur det skulle gå att bo i ett hus med fem andra hundar. De fick såklart inte träffas (känns så dumt att riskera något när man bara är där några dagar, det finns liksom ingen anledning att ens testa ha dom tillsammans) utan de hölls åtskilda med kompostgaller och dörrar. Men hon både såg och hörde de andra flera gånger. Hon låter ju otroligt mycket, skäller, gnäller och ylar när hon hör dom andra, men de sista dagarna var hon faktiskt lite lugnare. Men de var båda ändå helt slut när vi kom hem och sov gott den natten… 😊

På onsdagen åkte jag och vovvarna hemåt och det var en sån himla tjock dimma när vi passerat Härnösand. Var tvungen att stanna till och fota lite, och bara fem minuter efter jag gjort det så kom vi ut ur dimman.

När vi rullade in på gårdsplanen här hemma så kände jag mig så otroligt lycklig och privilegierad som har ett så fantastiskt hem att komma hem till. Att ha en plats som är min, där vi kan ändra och fixa precis så som vi vill ha det. Där vi har skogar, berg och en tjärn precis utanför dörren. Där vi bor granne med endast skogens alla djur och väsen. Där man kan springa barfota över gräset och dra in luften av höst. Det är sann lycka.

Bloggen har fyllt 1 år!

Har helt glömt bort att bloggen fyllde 1 år den 17:e juli! Tänk att man kan glömma något sådant… Haha! Grattis lille bloggen <3

Jag har inte en massa följare eller ett stort nätverk, men jag älskar att ha denna lilla oas för mig själv, där jag kan uttrycka mig i bilder och skrift. Där jag kan skriva hur mycket eller hur lite jag vill, dela mina foton och göra precis vad jag känner för. Att ha en plats där jag kan kombinera mina många intressen på en och samma plats och där jag kan gå tillbaka i arkivet för att se hur jag utvecklats. Både som fotograf och bloggare. Det här var mitt allra första inlägg. <3
(Förresten om ni går bakåt i arkivet och läser gamla inlägg så är det tyvärr en hel del bilder som inte syns/är konstiga i färgerna. De är liksom gråsjaskiga och det känns jättetråkigt. Det blev så när jag bytte från wordpress.com till wordpress.org för att skapa en blogg med ett eget domännamn. Vi har försökt lösa detta flera gånger men inget har funkat, så jag får väl leva med det helt enkelt, om jag inte vill sitta och fixa varje inlägg för sig… Vilket förstås är ett himla arbete.)

Tänk vad mycket som hänt sedan dess! Vi har flyttat till Norrland, adopterat en till hund, köpt en gård, förlovat oss, rest till Irland och en hel massa mer. Ett helt fantastiskt år på så många sätt. Det ska bli roligt att se vad som händer i framtiden och hur det går med bloggandet, fotograferandet och gården.

Jag har en del mål med hur jag önskar att jag kommer blogga i framtiden och jag jobbar sakta men säkert på att nå mina mål, men utan att känna press eller få prestationsångest över det. Det här är något jag gör för att jag älskar det och just därför vill jag fylla bloggen med bra innehåll. Av den anledningen så bloggar jag inte lika ofta som många andra, eller så ofta som man ”ska” göra. Jag vill inte ha inlägg som känns krystade och framtvingade, bara för att fylla någons sorts kvot. Nej, när jag skriver ska det vara lustfyllt och roligt, annars kan det vara.

Men några mål jag har är att så småningom:

  • Göra ett inlägg per dag
  • Blanda både kortare och längre inlägg
  • Dela med mig av kunskaper, tex. inom fotografi, redigering eller annat som kan vara intressant
  • Göra fler videos
  • Känna att jag kan lägga tid på bloggen utan att det stjäl tid från andra ”viktigare” saker. Alltså att kunna lägga mycket tid på bloggen utan dåligt samvete

Det här första året som bloggare har jag lärt mig en hel del och jag ser framemot att lära mig ännu mer i framtiden! <3

Vårlängtan

Hej på er! ♥

Eftersom jag bloggat så lite under mars tänkte visa lite bilder jag tagit och berätta vad jag sysslat med och längtar efter just nu. Vad längtar ni efter?

Det har varit många otroligt vackra vårvinterdagar, med en efterlängtad sol som får allting att lysa upp och skänker ny livskraft åt naturen. Det har känts som om jag äntligen har kunnat krypa ur mitt vinteride och sträcka på mig i vårsolens strålar.  Det har smält undan en hel del på vägarna och varje dag har det droppat från taken.
Vi har även fått njuta av lite norrsken, men tyvärr har jag varit sjuk de flesta gånger som det har varit chans att se det. Har ni sett nått norrsken nu i mars? Jag funderar på att skriva en enkel liten guide om hur man kan göra för att fånga norrskenet på bild. Är det något ni skulle vilja läsa? 
Det är fortfarande en massa snö överallt, lekstugan är nästan helt begraven. 
Helt underbart att kunna njuta av det varma solskenet mot ansiktet på toppen av snöhögarna. 
Snövallarna kommer nog ligga kvar in i juli med tanke på hur höga dom är… 😀
Hundarna har varit så duktiga den här tiden när vi har varit sjuka och inte haft möjlighet att gå så långa promenader med dom, de har verkligen betett sig så bra och varit lugna största delen av tiden. Här äter Leia förnöjt lite snö haha! Både hon och Bagheera älskar att tugga i sig snöbollar och is när vi är ute. 
Jag och Bagheera tog oss in en bit i skogen en extra varm dag och satt en stund och bara lyssnade på våren i sitt antågande. Smältande snö, kvittrande fåglar och ljuset som återvänder till oss. Den dagen kändes det som att det vände, som att jorden än en gång vaknade efter en lång, tung sömn under sitt tjocka täcke av snö. Jag är så glad att jag får vara här och välkomna den, att jag kommer kunna ströva runt i skogen snart igen och leta vårtecken bland mossan. Att hitta den första maskrosen, när jag kan plocka färska örter i naturen och dricka mitt te ute på bron i soluppgången. Jag längtar efter att få gå barfota, känna lukten av alla bristande blomknoppar och för första gången testa att tappa björksav. Att få skrika vårskriket över berg och dalar precis som Ronja.
Men än har vi en tid av vinterkalla nätter med månens glittrande ljus kvar att se framemot och förhoppningsvis en sväng av norrsken i början på april, innan nätterna börjar bli för ljusa för att kunna se sånt. Men snart, snart är det vår.

Hoppas ni haft en fin månad och början på våren.
Kram på er! ♥

Nytt jobb & om att prioritera sitt välmående

Hej på er! ♥

Imorgon tänkte jag fortsätta på min årsresumé för 2017, men ikväll ville jag bara titta in och säga hej till er och visa några fler norrskens bilder som jag tog på julafton.
Daniel börjar jobba imorgon igen, så vi har bara njutit av den här sista ledigheten tillsammans, gått långa promenader med hundarna, myst i soffan, ätit tacos, tvättat, handlat och sånt.
DSC_9056 EDITED
Förra veckan började jag på mitt nya jobb också, nämligen på butiken Life. Det känns väldigt roligt och jag tror det kommer vara ett jobb som jag kommer trivas på.
Jag har sagt upp mig från H&M då det var ett av de stressigaste jobben jag nånsin haft, där jag absolut inte trivdes och det kändes som att hur hårt man än jobbade så räckte det inte. Hade ångest varenda gång jag skulle gå dit och grät efter varje arbetspass.
Har nog aldrig känt mig så hopplös och dålig som jag gjorde där. DSC_9060 EDITED
Efter första dagen där så var jag helt säker på att jag inte skulle må bra på den arbetsplatsen så jag började söka nya jobb. Så fort jag fick det här nya jobbet så sa jag upp mig. DSC_9063 EDITED
Jag har äntligen flyttat ifrån Stockholm som jag inte längre trivdes i, då jag alltid kände mig stressad och jag hade börjat vantrivas med att bo i en stad, ständigt omringad av människor. Jag flyttade norrut igen, ut på landet för att komma närmre naturen och för att finna balans inom mig själv, för att må bättre, leva ett enklare liv och kunna fokusera på det som jag älskar och brinner för.DSC_9067 EDITEDDSC_9081 EDITED
Skulle jag då förstöra för mig själv genom att vara kvar på ett arbete som fyllde mig med ångest, obehag och stress? DSC_9118 EDITED
Nej.
Jag har börjat lära mig att sätta ned foten och ta de beslut som gör att jag mår så bra som möjligt. Det här var ett sånt beslut, ett vägskäl inom mitt egna välmående. DSC_9131 EDITED
Jag har många gånger valt sådant i livet som inte är det optimala för mig. Sånt som kanske fick mig att må sämre, bli mer stressad eller känna att jag skuffade undan det som borde vara min största prioritet-min chans till att leva ett balanserat och lyckligt liv. DSC_9175 EDITED
(Jag och min kära syster Lina på julafton. ♥)

Man vill inte vara den som säger nej, som går emot strömmen, som gör annorlunda eller konstiga val i samhällets ögon. Men för att må så bra som möjligt så tror jag man behöver göra det. Att sätta sig själv i främsta rummet. Därför att ingen annan kommer göra det. Bara du. 

Jag hade inte alls tänkt skriva om det här nu, men det bara rann ur mig så jag antar att jag behövde få ut det. Rensa systemet på negativa upplevelser och gå vidare.

Nytt jobb och nya tag. Dags att rensa blad och påbörja en helt ny, oskriven sida.
Vem vet vad som döljer sig i framtiden?

Kram på er. Jag hoppas ni prioriterar er själva och ert välmående ♥

(PS. Jag måste verkligen fota en ny bild till headern! Ska ta tag i det också.)

New beginnings

Hej vänner! ♥

Nytt år! Jag tycker det ska bli väldigt roligt och spännande att se vad 2018 kommer innehålla för min del.

Har ni några mål som ni tänker jobba mot under det här året?
Själv har jag tänkt att jag ska lära mig att redigera videos, samt ta tag i skrivandet som jag så länge tänkt komma igång med. Och förstås fortsätta utvecklas inom fotograferande.
Jag tror att 2018 kommer bli ett härligt år med många nya upplevelser och utmaningar.
DSC_9210 EDITED
Ikväll såg jag och Daniel en dimbåge för första gången! Det var en tjock dimma tidigare ikväll när jag var ute och rastade Zuki, och några timmar senare när Daniel gick ut igen så hade det bildats en dimbåge runt månen. Det var så häftigt att se, har aldrig sett en tidigare, så blev väldigt glad över att få uppleva det här fenomenet.
DSC_8588 EDITED
Ville också visa er lite bilder som jag fotade en vacker morgon vid Nässjön, innan vi åkte upp till mina föräldrar. Det var så fantastiska färger och den kalla luften var alldeles ren och klar att andas in. Blir om igen så förundrad över hur fantastiskt vacker naturen är, i alla sina olika skepnader.  DSC_8600 EDITED
Jag är ju hemma sedan ett par dagar tillbaka, men efter att ha kört ca 229 mil och suttit i bilen fyra dagar i rad så var jag helt slut och har inte haft ork till något mer än det mest nödvändiga. Nu börjar jag sakta känna hur krafterna återvänder och jag kan ta tag i grejer igen. DSC_8593 EDITEDDSC_8601 EDITEDAllt har gått bra med Zuki, hon är en fruktansvärt söt och rolig hund som tog den långa resan väldigt bra. Hela vägen så låg hon och sov helt lugnt i baksätet och betedde sig exemplariskt. Vi stannade en natt hos Daniels familj i Stockholm och sov där, för att slippa åka hela resan i ett sträck.
När jag och Zuki väl kom hem så gick vi en promenad med båda hundarna där de först fick se varandra på håll, för att sedan långsamt gå lite närmare varandra när allt var lugnt. Så småningom fick de hälsa en kort stund ett par gånger innan vi gick hemåt igen, det var rätt kallt så vi kunde inte stanna ute alltför länge. Sen har vi haft dem avskärmade med kompostgaller, så de kunnat se och nosa på varandra men inte komma åt varann, för att de ska få vänja sig vid varandra i lugn och ro. De har också fått hälsa med munkorgar på vilket gick jättebra!DSC_8594 EDITEDDSC_8627 EDITED
Egentligen kanske man inte behöver vara så försiktig, men jag tar hellre det säkra före det osäkra. Det sista man vill är ju att de börjar bråka av någon anledning och får en dålig start. Så vi kör på långsam anpassning. Idag gick vi en långpromenad med båda hundarna, så de fick se och känna lukten av varandra, men utan att hälsa.
Det gick också väldigt bra, så jag tror att allt det här kommer gå fint, bara man ger dem tid och har tålamod. DSC_8602 EDITEDDSC_8660 EDITEDDSC_8668 EDITED
Zuki är i alla fall en fantastiskt gosig hund som gärna snackar och ylar mycket haha. Hon vill helst sova ovanpå en, eller tätt, tätt tryckt mot en.
Varje dag roar hon oss omåttligt med sina serenader, undrar om Bagheera kommer ta efter henne? Han som oftast är väldigt tyst av sig. Snart har vi väl två högljudda fyrbeningar här hemma… 😀 DSC_8636 EDITEDDSC_8671 EDITEDDSC_8685 EDITED
Nu ligger Bagheera här i fåtöljen i biblioteket där jag sitter vid datorn, och sover sött efter att vi haft lite egentid han och jag. Än så länge så sover vi i varsitt sovrum med varsin hund, så Daniel och Zuki gick och la sig för ett par timmar sedan, så jag har gått en kvällspromenad med Bagheera, han har fått tugga ben medan jag städade upp i köket och sen har vi myst. Är viktigt att inte ”glömma bort” honom bara för att vi fått hem en ny vovve, så det var mysigt att ha lite kvalitetstid bara han och jag. ♥

Nu ska jag ta och sova, men imorgon tänkte jag att vi skulle ta en liten tillbakablick på 2017 och se vad som hänt under årets gång!

Hoppas ni haft en fin början på det nya året!
Massor av kramar till er ♥

(Har ni förresten något namntips på vad vi skulle kunna kalla Zuki så tar jag tacksamt emot förslag! Zuki är ett fint namn, men det känns inte riktigt rätt för oss. Så har funderat på att döpa om henne, men har inte hittat något som passar. Gärna något som inte är alltför långt, eftersom Bagheera har ett såpass långt namn.)

Hemma igen

Oj vilken lång dag det har varit idag! Vi skulle åka hem från mina föräldrar imorse, men då startade inte bilen… Efter att den andra bilen gick sönder för en vecka sedan så kändes det lagom roligt om även den här skulle gå sönder, för hur skulle vi då ta oss hem?
Men efter att Daniel och pappa hållit på där ute en lång stund så kom bilen till slut igång. Det har varit väldigt kallt där uppe och bilen har stått i princip oanvänd under en hel vecka, så antar att någonting hade frusit ihop. Nåja, till slut kunde vi ta oss iväg, flera timmar senare än vi hade tänkt från början. Men sedan har resan gått bra, även om vi fått ta det lugnt på grund av snöfall och en del halka. DSC_9092 EDITED
När vi kom hem så var det ännu mer snö än vad det varit hos mamma och pappa, och jag är glad att vi har en gubbe som kommer hit med sin traktor och skottar gården åt oss, annars hade det varit omöjligt att komma in på gårdsplanen.

Men vi fick lov att skotta fram hela bron och området framför för att kunna ta oss emellan bilen och huset. 😀 DSC_9094 EDITED
Nu har vi i alla fall packat upp det mesta och ska fixa mat och duscha innan det är dags att stupa i säng. För imorgon åker jag nämligen iväg igen, ända ned till sydligaste Sverige, för att hämta hem Zuki. DSC_9104 EDITED
Det känns lite tungt att åka iväg direkt när man kommit hem igen, men vi vill verkligen ha hem henne nu, och jag börjar jobba i januari så det måste ske nu. Bara att ta nya tag imorgon och hålla tummarna att bilen funkar som den ska!

Jag hoppas ni har det fint och förhoppningsvis kanske kunnat vara lite lediga nu under julen?

Kram till er alla ♥

(PS. Har hört att vissa haft lite svårt att hitta var man kommenterar, jag vet att det är lite otydligt. Tyvärr är det pga. temat jag använder, men så småningom ska jag förhoppningsvis kunna ändra det. Om ni trycker på den lilla grå pratbubblan här under så kommer ni till sidan där man kan skriva en kommentar! ♥)