Årstidsprojektet – Alla månader

Hej vänner!

Har verkligen sett framemot att få göra det här inlägget. Ett samlat inlägg med alla mina månadsbilder för 2019, tagna på exakt samma plats varje gång. Att på detta sätt få en överblick över hur mycket naturen faktiskt förändras, månad för månad känns så fint. En snabbspolning genom året och allt som hänt.

Nu kör vi!


Januari:

Februari:

Mars:

April:

Maj:

Juni:

Juli:

Augusti:

September:

Oktober:

November:

December:

Vilken är er favorit? Personligen tror jag att jag gillar augustis och oktobers bilder allra mest!

Jag fastnade verkligen för den här typen av projekt och har bestämt mig för att köra i år igen, men på en annan plats då. Jag har två potentiella platser än så länge, men har inte riktigt bestämt mig än. Men det börjar närma sig slutet på januari nu, så det är väl dags att bestämma sig.

Det som jag tyckte gick bra under förra årets projekt: 

  • Att köra en gång i månaden, vilket gjorde det möjligt att hinna med det, även om livet var stressigt i perioder.
  • Att jag gjorde upp en plan i början på året, på olika teman för varje månad. Även om jag inte alltid höll mig till temat så var det skönt att ha det i bakhuvudet när det var dags att fota.
  • Att hitta tydliga riktmärken i bilderna, så det verkligen blev fotat på samma ställe så gott det gick varje gång.

Saker som jag vill ändra/förbättra under 2020: 

  • Att göra “mer”. Alltså använda mer rekvisita, köpa/skapa grejer som kan vara med i bilden. I oktobers månadsbild så köpte jag lite specifika grejer till den fotograferingen och det blev också en av de absolut roligaste fotograferingarna under året.
  • Att filma vid varje tillfälle! Kom på det efter varje gång jag fotat klart att jag borde filmat också, för att få både lite behind-the-scenes och lite rörligt material. Men hann förstås glömma det tills nästa gång det var dags.

Hoppas att ni har lust att hänga med mitt årstidsprojekt även detta år!

Har ni tänkt göra något specifikt fotoprojekt i år?

Stor kram till er alla! ♥

4

Stjärna i tidningen

Hej vänner!

God jul och gott nytt år så här i efterhand! Vi har haft en väldigt mysig tid, som jag ska berätta lite mer om senare.

Ville mest visa er den här artikeln om Stjärna som hästtidningen Hippson publicerat idag!

https://www.hippson.se/artikelarkivet/hippsonnews/islandshasten-stjarna-fyller-40-ar-haft.htm

Jag la ut ett inlägg om Stjärna i en islandshästgrupp på fb, där det var en som frågade om hon fick tipsa Hippson om Stjärna. Det var förstås okej, så sedan hörde Hippson av sig till mig med frågor. Tycker det blev en sådan fin artikel om den här underbara hästen som jag är uppvuxen med. ♥ Känns fantastiskt att vi fått ha henne i familjen under så många år!

Kram ♥

5

En början på något nytt

Hej vänner!

Nu var det över en månad sedan som jag sist gjorde ett blogginlägg. Det har hänt mycket “bakom kulisserna” som är orsaken till att jag inte har haft tid eller energi att uppdatera här. ♥

För det första hämtade vi hem en till häst, som stod ända uppe i Jokkmokk. Ett svart kallblodssto som vi kallar Aska. ♥

Hon är en sådan vacker och härlig häst och det har varit fantastiskt mysigt att få lära känna henne. Hon och Raya har blivit de bästa vänner och hänger hela tiden med varandra. Är så glad att de trivs bra med varandra.

Raya <3

Och världens finaste lilla Stjärna 😍

Radarparet!

Fina lilla Kristall ♥

Sedan har jag genomgått en titthålsoperation för att ta reda på om mina smärtor kunde bero på endometrios, då jag haft hemska menssmärtor (plus andra besvär) ända från början som bara blivit värre med åren. Tack och lov fann de ingen endometrios, vilket förstås var positivt!

Men det jobbiga kvarstår ju med mina besvär, så vi får väl se vad som händer härnäst. Efter operationen mådde jag skitkasst för att vara uppriktig. Egentligen skulle jag åkt hem samma dag, men jag hade sådana smärtor efteråt att jag grät i fyra timmar och fick smärtstillande säkert sex gånger som inte hjälpte alls. Både morfin och andra smärtstillande, men när jag fick både lugnande och morfin, så kunde jag till slut somna, helt utmattad. Fick alltså vara kvar till dagen efter då de ville ha lite koll på mig, då sådana smärtor inte var vanliga efter den operationen.

Det har tagit lite tid att återhämta sig, jag har haft väldigt ont och behövt käka värktabletter, varit väldigt svullen och fått ont av att lyfta saker/böja mig. Nu har det dock äntligen börjat bli bättre.

Sedan är det den största förändringen av alla, och det är att vi blivit familjehem till en liten pojke på fem år!
Vi skickade in en intresseanmälan att bli familjehem redan i somras, och har sedan genomgått en utredning med utdrag ur olika register, intervjuer och hembesök. De har även pratat med referenser och vi blev godkända. 😊 Det som är kvar är att vi ska gå en utbildning i januari/februari, som man egentligen ska gå innan man tar emot ett barn, men ibland kan det hända att man får ta emot en placering tidigare.

Vi fick förfrågan om vi skulle kunna tänka oss att ta emot den här pojken och efter att ha träffat både honom och föräldrarna så blev det så. Så sedan drygt en vecka tillbaka bor han hos oss och det har varit minst sagt omtumlande, annorlunda, roligt och lärorikt att ha ett barn i hemmet. Kommer berätta mer senare, men nu i början har jag fått ta ett litet steg tillbaka med sociala medier/bloggande/fotande för att lägga mer fokus på honom.

Jag försöker att hinna skriva lite på min bok ändå när jag kan, när han sover eller är med Daniel så det och djuren är det som annars tagit upp min tid.

Hur är det med er? Jag hoppas ni alla mår fint. ♥

Stor kram till er alla!

10

När önskningar blir verklighet

År 2016 bodde jag fortfarande i stockholm. Jag var så trött på staden, människorna, ljuden och stressen. Mina tankar kretsade ständigt kring min längtan norrut. Min längtan efter djupa skogar, ensliga sjöar och friheten i naturen.

Eftersom Daniel fortfarande hade tid kvar på sin utbildning så kunde vi inte flytta, jag var fast minst ett år till och vem visste vad som skulle hända sedan? Om han skulle kunna få det jobb han ville ha, så långt norrut? Om jag skulle kunna hitta ett sätt att försörja mig på. Om vi skulle ha råd att kunna köpa ett hus? Om vi ens skulle kunna hitta den där drömgården som jag såg i mitt inre varje gång jag blundade.

För att inte gå sönder av längtan så satte jag mig ned och skrev en önskelista, på hur jag önskade att mitt liv skulle bli.

Jag hittade den här listan för bara några veckor sedan och började läsa igenom den med ett litet leende. Ju mer jag läste, desto mer förvånad blev jag.

Jag tänkte jag skulle dela den här listan med er.

Önskningar 

  • Jag önskar att jag snart kan flytta till norrland igen och ha ett eget hus
  • Jag önskar att jag blir bättre på att fotografera

  • Jag önskar att jag blir bättre på att tänka positivt

  • Jag önskar att jag kommer kunna leva på min kreativa sida genom att t.ex. skriva böcker, fotografera, blogga
  • Jag önskar att jag blir modigare och vågar konfrontera mina rädslor och fobier

  • Jag önskar att jag bodde långt ute på landet, utan andra människor i min direkta närhet
  • Jag önskar att jag kunde gå ut i skogen och möta solens strålar varje morgon

  • Jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen
  • Jag önskar mig dansande dimmor, trolska skogar, öppna ängar, spegelblanka sjöar och daggvått gräs
  • Jag önskar mig frihet

När jag läst hela listan så var jag minst sagt förvånad över att se att nästan alla mina önskningar faktiskt har slagit in. Det konstigaste av allt tycker jag var den här önskningen “jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen”.

För det var ju exakt så det blev! En liten klarblå tjärn, bara hundrafemtio steg från vårt hus. Mitt ute i de djupa, trolska skogarna. Omgiven av berg och natur, utan betong, bilar, folk eller hus i sikte.

Om vi tar en liten titt på den här listan igen, så är det rätt mycket saker som jag kan bocka för.

  • Jag önskar att jag snart kan flytta till norrland igen och ha ett eget hus – Check! Vi flyttade till Norrland i augusti 2017 och i maj 2018 flyttad vi till vår alldeles egna gård. <3

  • Jag önskar att jag blir bättre på att fotografera – Måste ändå sätta check på den här. För jag har definitivt utvecklats en hel del sedan 2016, även om jag fortfarande hela tiden strävar efter att bli bättre.
  • Jag önskar att jag blir bättre på att tänka positivt – Check på den med! Men där tror jag definitivt att flytten norrut gjort mest positiv inverkan, för jag mådde inte längre psykiskt bra av att bo i en storstad och då är det inte så konstigt om man inte är så bra på att se saker från den ljusa sidan.

  • Jag önskar att jag kommer kunna leva på min kreativa sida genom att t.ex. skriva böcker, fotografera, blogga  – Det har jag ännu inte uppnått, men är något som jag fortsätter att arbeta mot. Och bara att jag kommit igång så pass mycket med mitt råmanus och tar skrivandet på allvar är ett viktigt steg på vägen.


  • Jag önskar att jag blir modigare och vågar konfrontera mina rädslor och fobier – Måste ändå säga att jag lyckats rätt bra med denna punkt. Jag har utmanat min mörkrädsla, som jag skrev om här, och idag har jag i princip inga problem med att gå ut själv i mörkret. Jag har också fått jobba med min fobi mot insekter/spindlar eftersom det råkar finnas ett ansenligt antal av dem när man bor i ett gammalt hus, mitt ute i skogen. 😅

  • Jag önskar att jag bodde långt ute på landet, utan andra människor i min direkta närhet – Jajamen! Har cirka en kilometer till närmaste granne.

  • Jag önskar att jag kunde gå ut i skogen och möta solens strålar varje morgon – Check! Även om jag inte gör det varje morgon, så har jag definitivt möjligheten.

  • Jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en