Stannar upp i oändlighetstrappan




Det är den 12:e juni och jag har inte hunnit eller orkat med att skriva ett enda inlägg sedan juni började. Det händer så mycket hela tiden att jag halkar efter med uppdateringar, sedan blir det mer och mer som jag vill berätta om. Plötsligt känns det oöverstigligt att “börja” igen och det skjuts upp gång på gång. Jag tänker hela tiden vad jag “borde” göra, även om det inte finns någon som lägger några måsten på mig, förutom mig själv. Alla projekt jag borde ta tag i, allt arbete jag borde göra. 

Bor man på en gård så finns det alltid mer att fixa och speciellt när man bor på en så gammal gård som vi gör, där mycket tillåtits förfalla under lång tid. Blir stressad över det ibland och känner att jag måste göra mer. Mer än vad jag hinner med och orkar. Mer än vad det finns timmar på dagen. En annan gång tänker jag att det är lugnt, bara att ta en sak i taget och njuta där emellan. Men det är svårt att faktiskt sätta sig ned och bara andas. Utan att ta upp telefonen, utan att tänka på vilket arbete jag ska ta tag i härnäst eller utan att se alla skavanker som borde fixas. 



Men jag känner att det är dags att ta ett litet steg tillbaka, njuta mer av sommaren som jag längtat efter så länge och göra de sakerna jag vill göra också, inte bara de jag borde göra.
Jag och Daniel hade en lång konversation om detta för några dagar sedan. Att man kan jämföra alla måsten med en oändlighetstrappa, de tar aldrig slut. Även om du gör klart ett projekt så kommer nya, det bara fortsätter och fortsätter. Så om man först ska göra klart alla “borde” innan man gör sina “jag vill”, så kommer man aldrig nå till de sakerna man vill göra. 



Därför tyckte han att man borde prioritera sina “vill” framför sina “borde” för de finns kvar där ändå, efteråt. Och det tyckte jag var en sådan fin tanke, för det är ju precis så det är. Vi lever här och nu, vi bestämmer vad vi gör med den tiden. När jag är gammal så vill jag se tillbaka på alla fina minnen av timmar under äppelträdet i trädgården, alla härliga dopp i sjöar, all den tid jag spenderade i naturen med lugn i sinnet, alla minnen och upplevelser med min familj och mina vänner. Känslan av att klappa på en mjuk hästmule och höra ljudet av deras förnöjda tuggande i gräset. Minnet av hundarnas glädje när de rusar fram i full fart över blomstrande ängar.

Inte se tillbaka och bara minnas hårt slit, evigt stressande över att inte vara “klar” och en känsla av att inte räcka till, hur hårt jag än arbetade. 



Att omsätta den tanken i handling är svårare än vad det kan låta som, men jag ska verkligen ge det ett ärligt försök.

Vi köpte en hängmatta för säkert en och en halv månad sedan, som vi hängde upp i trädgården mellan lönnarna på ett supermysigt ställe. Och jag har suttit i den en gång, för att provsitta den. Inte en sekund har jag legat där och bara slappnat av, följt molnen med blicken och njutit av sommaren. Och det är så fel, för jag har längtat efter det så länge. Nu ska jag banne mig börja använda den där hängmattan lite mer flitigt.

Ta hand om er vänner, jag hoppas ni ger er tid att slappna av och bara njuta. 
Kram på er ♥


4

Vi väntar tillökning!

Hej på er!

Oj vad dagarna försvinner snabbt, det händer saker hela tiden och det är så många saker att ordna med här på gården. Men jag har i alla fall en rolig nyhet att berätta, vi väntar nämligen tillökning! Och nej, inga bebisar om ni nu tänkte det 😉 Det är nämligen ett par fyrbenta som ska få flytta in!

Som ni kanske minns har jag nämnt de två hästarna som står hos mina föräldrar, Stjärna och Kristall, ett par gånger? De ska få flytta till vår gård, då det är krångligt för mina föräldrar med allt arbete runt omkring hästarna. Det har alltid varit mamma som haft det stora hästintresset, men efter hon fick sin stroke så har det varit pappa som fått ta hand om allting kring hästarna. Och det kräver mycket tid, energi och vilja att ta hand om två hästar, speciellt de här två hästarna eftersom de är gamla och kräver en del extravård. Vi har pratat lite löst om att flytta hästarna till oss ända sedan vi köpte vår gård, men eftersom vi inte haft några hagar/stall/vindskydd så har det inte blivit något seriöst av det.

Men nu när vi var uppe hos mina föräldrar över min födelsedag så kom frågan upp igen av olika anledningar och vi funderade mer seriöst om vi skulle kunna ta dem till oss. Efter mycket övervägande fram och tillbaka så bestämde vi oss till slut för att göra det!

Så när vi åkte ned igen efter helgen så hade vi med oss stolpar, tråd och sådant för att kunna bygga en hage. Det blev ingen jättehage eftersom vi inte fick plats med allt material i bilen, men den duger att släppa dem i när de kommer, så kan vi bygga en större sedan.

Jag har ägnat dagarna åt att rusta upp det gamla stallet som kommer användas som vindskydd tills vi bygger ett nytt. Stallet är tillräckligt stort, även om det skulle behövas fixas till en del för att användas som permanent vindskydd, men nackdelen är att då måste man ha en del av hagen i trädgården, vilket förstås är mysigt eftersom man har hästarna precis utanför dörren, men skulle de gå där året runt så blir det otroligt lerigt.

Så vi har planer på att bygga ett vindskydd på andra sidan gula huset, den sidan som vetter bort mot skogen, nu under sommaren. Där kommer vi också bygga upp en permanent hage som kommer användas under vintern, medan vi på sommartid bygger tillfälliga hagar över fälten, så man kan växla betesmark så det alltid finns färskt gräs.

Jag har inte skrivit mycket om hästar i bloggen, eftersom jag inte hållit på med hästar nästan något alls de senaste åren. Men jag är hästtjej i själ och hjärta och har älskat dessa fantastiska djur ända sedan jag var liten. Vi hade ju islandshästar under hela min uppväxt, nästan varje skollov var jag iväg och jobbade i olika stall eftersom vi inte hade råd med ridläger och sånt som alla andra åkte på. Jag gick hästgymnasium och har också varit i Frankrike och arbetat med galopphästar. Jag tror jag har gjort det mesta i hästväg, varit i travstall, på stuterier, hållit på med hoppning, dressyr, islandshästar, galopphästar, jobbat på ridskolor, praktiserat på veterinärklinik inriktad på hästar osv.

Men efter gymnasiet så försvann hästarna tillfälligt ur mitt liv eftersom jag började jobba och inte hade någon koppling till den världen längre. Kanske behövde jag också en paus och testa på något annat? Det är också svårt när man bor mitt i en storstad, då finns det inte där så naturligt. Men självklart pysslade jag alltid om mammas och pappas hästar varje gång jag åkte hem och hälsade på, men det blev ju inte alltför ofta.

Jag har dock hela tiden saknat hästvärlden, att få umgås med hästarna, känna doften av färskt hö, höra deras mumsande i stallet, att få höra deras mullrande gnäggningar när man öppnar stalldörren, att få umgås med dessa härliga djur som tycker om en precis som man är, så länge man behandlar dem med kärlek och respekt. Att stå i timmar och rykta tills de glänser, gå långa promenader i skogen, känna deras mule kittla mot handflatan när man ger dem godis. Att investera hela sin själ och all sin tid i en varelse som ger så himla mycket tillbaka. ♥

Och jag har tänkt ända sedan vi flyttade hit till gården att det är bra synd att ha en sån här stor gård, med mycket mark, enorma fält och massor av bete utan att ha några djur som får  glädje av det. Jag tycker också att det passar in att ha lite djur när man bor så här, det ger liksom mer liv till gården. Så nu är jag så himla lycklig! Det ska bli helt underbart roligt att återigen få ha hästar i mitt liv och jag kan knappt bärga mig tills de är här. Men nu behöver jag inte vänta länge till, för i helgen ska vi åka och hämta dem!

Det var ett himla trassel att fixa en hästtransport, med många turer hit och dit, men till slut hittade vi ett ställe där de hyrde ut transporter, så imorgon hämtar vi transporten och åker norrut. Lördagen kommer ägnas åt att packa alla grejer som ska med och testlasta hästarna, båda brukar gå in utan problem, dock var det ju många år sedan de åkte någonstans nu. På söndag har vi tänkt starta tidigt och åka i god tid, så vi kan få en lugn resa. Vi kommer stanna ofta och kolla till hästarna, ge dem mat och vatten osv. så de förhoppningsvis klarar transporten bra. Sedan är det bara att låta dem anpassa sig till sitt nya hem här hos oss. ♥

Hoppas att ni tycker det ska bli roligt att få följa allting kring hästarna framöver!

Kram till er alla!12

Interiörfoton & livet just nu

Hej vänner!

Jag har så mycket foton att visa, så många inlägg jag vill skriva men ändå har jag svårt för att få det gjort. Att faktiskt sätta mig ned med datorn och skapa innehåll. Jag tror det beror mycket på renoveringen av badrummet, att ha folk runtomkring mig hela dagarna, det är ljud och stök, frågor som kommer upp, saker som behöver lösas osv. Det är helt enkelt svårt att fokusera på att skriva. Jag har inte heller rört min bok på flera veckor. Det har varit intensiva dagar men utan att få så mycket sådant arbete gjort. Har istället jobbat på mycket utomhus, nu när snön börjar smälta så har vi kunnat börja med uteprojekten igen och det är härligt! Att vara ute i solen, röra på sig och se direkta resultat av sitt arbete.

Nu sitter jag och käkar lunch medan jag skriver det här inlägget, med musik i lurarna för att stänga ute allt bankande och sågande på övervåningen. Förra veckan var jag på en arbetsintervju för en tjänst som bostadsfotograf, tyvärr fick jag inte tjänsten men det var fint att få komma på en intervju. Inför intervjun ville de ha lite interiörbilder som grund för samtalet och jag har därför lite nytagna bilder på nedervåningen här hemma. Tänkte att det kan vara roligt att dela dem med er, då jag tycker de blev rätt fina.

Det är verkligen mycket svårare att fota interiörfoton än man kan tro. Att få till bra ljus, rätt vinklar och få med så mycket eller så lite som man vill. Tycker elden i kaminen gjorde sig fin på bilderna i alla fall, det blir lite mer liv i fotona.

Vårt matrum har blivit så mysigt nu, trots att jag och tapeterna inte är bästa vänner så har jag ändå fått till en känsla som jag gillar. Det är ganska luftigt och inte så mycket saker, det ger en lätt och trivsam känsla. Jag sitter gärna i kökssoffan och jobbar på datorn, läser eller när jag äter lunch.

När jag fotade köksbilderna så ville såklart hundarna vara med (eller egentligen ville de bara ligga på den rosa, fluffiga filten och mysa) så de fick ligga kvar där. Förresten, ser ni tavlan med hästen? Den har Daniel målat! Första gången han målat en häst. Visst är han duktig? ♥

Och slutligen, en av mina favorithörnor i huset, min läshörna! Älskar den här vyn.

Nu ska jag snart gå en promenad med hundarna i vårsolen innan jag ska åka in till stan och hämta upp Daniel. Sedan blir det veckohandling! Vad ska ni hitta på den här veckan?

Till helgen är det ju påsk, ska ni fira det på något sätt? Vi brukar inte fira påsk på något speciellt sätt men nu känner jag ändå för att kanske hitta på något. Kanske något pyssel eller göra någon speciell mat? Och helgen efter det händer det något roligt, för då fyller jag nämligen år! Födelsedagen ska firas med en tripp upp till mina föräldrar över helgen så det ser jag verkligen fram emot.

Hoppas ni får en härlig måndag, stor kram!

(PS. Har lagt till en ny Gilla-funktion här på bloggen som fungerar lite enklare än fb-varianten. Nu ska det finnas ett litet hjärta i slutet på varje inlägg som man kan klicka på om man gillade inlägget! Klicka en gång för att Gilla och en gång till för att ta bort Gilla-markeringen. Ska även fungera i mobilen!)8

En tur till barndomens rike

Hej på er!

Det händer så mycket här just nu att jag knappt fått ro att sätta mig vid datorn. De har nämligen satt igång med renoveringen av badrummet nu (!!) och vi har ägnat så himla mycket tid till att titta på inredning, kakel, klinkers, våtrumsvägg, handfat, osv. osv. i all oändlighet. Vi har bestämt oss, ändrat oss, hittat nya alternativ och velat fram och tillbaka till det yttersta, men till slut verkar vi ha bestämt oss!
Jag ska berätta mer om allt kring renoveringen, men det får bli i ett eget inlägg. Då ska jag också visa lite bilder!

Men nu tänkte jag prata om den senaste videon jag gjort. Ni som följer mig på instagram/youtube har kanske redan sett den, men för er som inte sett den så lägger jag upp den här med.


Så här skrev jag om den på instagram:

Detta är filmat på platsen som för alltid kommer ta upp en stor del av mitt hjärta. Platsen där jag är född (på riktigt född där alltså, mamma födde hälften av oss barn hemma!) och uppvuxen.

Platsen jag alltid kommer att förknippa med skratt, lek i snön och kärlek. Jag minns hur vi utforskade skogen och tomma ödehus, hur vi klättrade i de höga granarna så mamma blev helt svettig av ängslan.

Jag minns alla äventyr vi haft med hästarna, alla stora kalas med hela familjen samlad, allt fint vi fått uppleva av att växa upp i en stor, bullrig och kärleksfull familj.

Jag är tacksam över att jag alltid längtat dit, även när jag flyttade hemifrån som tonåring och hade en period då jag bara längtade bort, ut i världen. Men när jag väl befann mig någon annanstans så tänkte jag alltid på hemmet med glädje och saknad.
Det är fantastiskt att ha bott på samma ställe under hela min uppväxt, att mina föräldrar fortfarande bor där så vi kan samlas till jul och ha en mysig tid tillsammans. ❤️

Titta gärna i HD och fullscreen!

Mitt barndomshem har alltid betytt mycket för mig och det känns så roligt att få dela med mig av de här videoklippen till er. Så fler kan få njuta av skönheten i de oändliga skogarna, av solnedgångens fantastiska ljus och allt det vackra som finns på denna plats. Jag hoppas ni kommer tycka om den.♥

Tänkte att jag också skulle visa lite bilder därifrån som jag tagit under åren, och det visade sig snabbt bli ett mycket större projekt än jag hade tänkt mig haha. Eftersom jag har fotat med systemkamera ända sedan 2010 så har jag ett antal bilder att välja mellan och det visade sig vara rätt svårt.

Hur kortar man ned nio års fotande till ett enda blogginlägg liksom? Det är inte det lättaste. Försökte dock välja ut de bilder som jag tycker ger en känsla som representerar mitt barndomshem. Naturen, husen, djuren, stugorna och vattendragen. Allt det där som jag förknippar med hemma. <3

Våra fina hästar Hera och Stjärna. Hera var född bara några veckor efter jag föddes, så vi växte upp tillsammans. Hon var en envis häst med mycket egen vilja, det var sällan lätt att få henne att göra som man ville. Men vi hade mycket roligt tillsammans och hon lärde mig mycket. Tyvärr lever hon inte längre. 💔
Stjärna har jag nämnt tidigare i bloggen, hon fyller 39 år nu i mars. Hon är född och uppvuxen i friheten på Island och flyttade till Sverige när hon var fem år. Vi har haft henne sedan hon var cirka 6 1/2 år. Hon är världens snällaste häst, hon har botat mångas hästrädsla och skulle inte göra en fluga förnär. Alltid pigg och glad och vänlig. Älskade häst. ❤️

Det här var en vanlig syn när jag bodde hemma, mamma på promenad med alla sina vovvar. Hon fick ju en stroke 2017, och jag hoppas verkligen att hon kommer kunna gå ut och gå med sina hundar igen. Jag vet att det är något som hon uppskattar otroligt mycket och saknar just nu. <3

Hela den här vägen och en bit till gick vi fram och tillbaka varje skoldag, för att ta oss till bussen. 1 1/2 km till bussen, 4 mil till skolan enkel väg. Man blev härdad ända sedan man var liten. 😉

Älgar såg jag otaliga gånger, men lyckades inte fota dem lika ofta. De är snabba och skygga djur, förutom en älgko som flera somrar i rad kom till gården och stod och käkade på träden på baksidan av huset, bara några meter från fönstren. Man kunde öppna fönstret och prata med henne och hon brydde sig knappt. Ibland kom hon med en älgkalv på släp och betade på ängarna. <3

Jag fotade den här typen av bilder redan då, men har väl utvecklats lite sen dess! 😂


Det finns otaliga åar, bäckar och mindre vattendrag i området, men det är dåligt om bra badplatser. Så ville vi bada fick vi oftast åka cirka en mil till närmaste badplats.


Det här är en närliggande by som tyvärr är rätt ödelagd. När jag bodde hemma tror jag det fanns någon som bodde där men nu tror jag det oftast används som sommarställe. Tycker det är så trist när så här vackra platser överges och husen förfaller.

Jag och Robin sommaren 2013, när vi passade gården medan mamma och pappa var iväg på en liten resa västkusten. Vi hade en trevlig vecka där vi tog hand om djuren, var iväg på små äventyr i området och jag fotade en massa.

Jag åkte upp och spenderade nästan en månad hemma under augusti 2013 för att läka efter ett avslutat förhållande. Jag mådde väldigt bra av att vara hemma, spendera mycket tid i naturen, umgås med familjen och ha lugn och ro för eftertanke. Jag vandrade i skogarna, badade i sjöar, upptäckte nya skogsvägar på cykeln och hade kameran som ständig följeslagare.

Det syns inte på dessa bilder men herregud så mycket mygg det var den här kvällen. Jag och Robin var ute och strövade omkring i skogar vi inte varit i förut och upptäckte en massa nytt. Vi såg en älg, hittade vattendrag mitt ute i skogen och vandrade genom en dimmig skog samtidigt som vi slogs mot myggen och försökte att inte bli uppätna.


Sådana här möten kunde man få när man gick på promenad genom närmaste by! 😀 På bilden är min syster Lina och pappa i traktorn, samt hunden Lina hade då, Sigge.


Jag har gått i dessa skogar så otroligt många gånger, men slutar aldrig att förundras över hur vackert det är. Varje årstid bjuder på något nytt och det finns alltid mer att upptäcka, eller nya vinklar att se allting från.

Vintrarna präglades av stora mängder snö, kyla och magiskt ljus. Hjärtknipande vackra solupp-och nedgångar, fantastiska färger över hela himlen och sprakande norrsken.

Mammas och pappas hus ligger så att man hör när tågen passerar på järnvägen, men de är utom synhåll. Ljudet från tågen är också något som jag starkt förknippar med hemma.

Här har vi Heras förstfödda och enda föl. Vonar Neisti från Morliden, men han kallades hemmavid mest för Palten eftersom han var så fluffig och rund när han var liten. <3
Jag hade turen att vara med när han föddes och det var en otroligt häftig upplevelse. Efter det har jag varit med på flera fölningar, men den här första är något som jag alltid kommer minnas.

Han var lite seg och slapp när han föddes, han orkade inte själv sparka sig ur fosterhinnan och Hera gjorde ingen ansats att hjälpa till, då hon var helt slut efter fölningen så det var tur att jag och mamma var där, annars hade han kanske inte klarat sig. Vi fick dra bort fosterhinnan och gnugga honom torr, ta bort slem ur näsborrarna och hjälpa honom att börja dia.
Men efter det var han ett väldigt energiskt föl, full av bus och upptåg. När vi tog med hästarna på promenad så fick han springa lös bredvid och han älskade att hoppa omkring bland blåbärsriset i skogen eller sträcka ut i galopp på fälten. Nu bor han i Örebro-trakten och har ett lugnt och fint liv. <3

Det var några bilder från mitt barndomshem, jag hoppas ni tyckte det var roligt att få hänga med dit en sväng. Det är en sådan underbar plats på jorden. <3

Önskar er en fin helg! Stor kram ♥1

Minnen från mars genom åren

Tänkte jag skulle dela med mig av lite minnen av mars månad från tidigare år. Blev inspirerad av Alicias fina inlägg med bilder från föregående års mars månad. Men eftersom jag bara haft den här bloggen sedan 2017 så tänkte jag att det kunde vara roligt att dela lite bilder från tidigare år också. 


2018

I mars 2018 bodde vi i prästgården utanför Härnösand. Det hade varit en extremt snörik vinter och det låg fortfarande enorma drivor av snö överallt men vi hade många vackra, soliga dagar.

Det var verkligen sådana enorma mängder snö! Har nästan glömt bort hur mycket det var, men blev påmind av de här bilderna. Och då har vi ändå rätt mycket snö i år också. Vi var och tittade på gården som senare skulle bli vår och hade mycket drömmar och förhoppningar. <3

Jag och Bagheera tog oss ut i skogen en liten stund trots att snön räckte mig en bra bit upp på låren på de flesta ställena. Men efter att inte ha kunnat gå i skogen på flera månader så var den lilla stunden bland trädens stammar välbehövlig.

Jag tog flera självporträtt som jag aldrig publicerade. Här kan ni kika in på alla inlägg från mars förra året.

Vi hade influensa, jag fotade norrsken och stjärnor, blickade tillbaka på 2017, uppdaterade bloggen och längtade efter våren. Mars verkar vara min allra största längta-efter-annan-årstids-månad. Kanske för att vintern har varit så länge vid det laget och smältperioderna ger en försmak av våren? Som sedan grusas när snön återigen vräker ned.

2017


Mars 2017 bodde vi fortfarande i Stockholm. Jösses det känns som en evighet sedan?!
Jag har aldrig känt mig bekväm att fotografera runt andra människor, så när vi bodde i Stockholm fotade jag inte speciellt ofta. Det blev oftast när jag var ute i skogen med Bagheera som jag tog med mig kameran för att fånga tiden.

Vi hade snö även i Stockholm i början av mars! Men det var inte tillnärmelsevis lika mycket som det är häruppe haha. Bagheera blev överlycklig varje gång det kom lite snö så vi var ofta uppe på berget bakom Lappkärrsberget och lekte i skogarna där. Där kunde han springa fritt utan att vi träffade på andra hundar eller människor.

Där fotade jag också de första vårtecknen när snön hade smält bort och njöt av solens strålar, vandrande i skogens tystnad. Jag hittade torr ljung, fallna gamla träd och trädens första knoppar.

2016


Mars 2016 bodde vi också på Lappkärrsberget. Bagheera var cirka tio månader gammal och i sin värsta ålder. Han var lättstressad, hade tonvis av energi och tog ut stressen på oss. Vi lärde oss mycket under den här perioden och började läsa på om reko hundträning.

Han fick öva på att ha munkorg för att kunna det om det skulle behövas i framtiden (vid veterinärbesök osv) och han tyckte inte så värst mycket om den i början, men efter att ha fått mycket godis och blivit belönad vid varje träningstillfälle så började den bli lite roligare.

Vi gick många promenader i naturreservatet, njöt av de bubblande vårkänslorna, fåglarnas kvittrande och barmarken som lät oss ta oss fram lätt och ledigt.

Bagheera blev motionerad med dragsele och midjebälte för att få ur sig lite av energin. Han käkade gladeligen torrt gräs och ville bada i varje pöl, medan jag njöt av promenader utan tjock vinterjacka och vantar.

Vi träffade på svanar vid stranden och de lät sig snällt fotograferas en lång stund innan de simmade vidare. Bagheera tittade nyfiket på dem men lekte sedan hellre med pinnar och roade sig med att gräva hål i sanden.

2015


I Mars 2015 hade nyligen flyttat till lägenheten på Lappkärrsberget och bott där cirka en månad. Bagheera var inte ens född ännu och jag och Daniel var fortfarande helt ovetandes om att han skulle svansa in i våra liv några månader senare. <3

Vi var Game of Thrones-fans redan då och var självklart på GoTexhibit när de kom till Stockholm och fick provsitta järntronen! (Inte den riktiga tyvärr 😉)

Jag hade mörkt hår och levde ett helt annat liv än vad jag gör nu. Men mitt hjärta längtade redan då efter att få bo på landet, att få blicka upp mot stjärnorna varje natt och att få dansa med dimman över gröna ängar.

Vi beundrade de fantastiska kläderna, vapnen och rustningarna som fanns på plats och testade att åka upp på muren genom Oculus Rift virtual reality utrustning. (Margaerys klänning är verkligen helt fantastisk. Skulle gärna haft en sån som bröllopsklänning!)

De hade några statyer av white walkers som var riktigt obehagliga, men väldigt bra gjorda. Vi köpte ett par små souvenirer i deras shop och hade en trevlig upplevelse allt som allt. (Men det var en fruktansvärt lång kö för att komma in!)

Vi var också riktigt kulturella och passade på att besöka Naturhistoriska riksmuseet. Daniel fick posera framför det här enorma trädet. Det känns helt sjukt att det där har varit ett riktigt träd?!

Vi var där ganska länge och strosade runt, det fanns mycket att se och lära sig, men tyvärr var det otroliga mängder uppstoppade djur.. Inte så konstigt med tanke på vilket sorts museum det är, men det kändes väldigt obehagligt att röra sig omkring alla dessa döda djur. Vi föredrog att titta på häftiga växter, stenar, mineraler och sådant.

Vi kollade litegrann på dinosaurie skelett och skelett av andra djur. Det är helt vansinnigt hur stora de var. Man kände sig rätt liten bredvid dessa bjässar.
Vi avslutade besöket med att titta på IMAX med någon natur/djurvideo men har glömt bort exakt vad den handlade om. Minns dock att stolarna var så sköna att jag somnade haha.

Det var mars från några år tillbaka! Så kul ändå att få återuppleva lite minnen från tidigare år. <3 Hoppas ni också tyckte det var roligt!

Kram på er <30