Teatime beside Mount Errigal & sleeping at Cozy Joes

Hej på er!

Här kommer äntligen det sista inlägget från vår fjärde dag på Irland. De tidigare inläggen från den här dagen kan ni läsa här, här och här!
Efter att vi spenderat i princip hela dagen utanför Glenveagh nationalpark och sedan kollat in slottet Glenveagh så började vi röra oss mot stället vi skulle sova på den kvällen.

På vägen åkte vi förbi ett berg som heter Mount Errigal, som många väljer att vandra uppför. Vi var dock där så sent på dagen att vi varken hade tid eller energi kvar till en bergsbestigning. Men vi passade på att stanna där för att fotografera utsikten och köpa en kopp te. På en liten parkeringsficka nedanför berget fanns det nämligen en liten butik på hjul där de sålde te, kaffe och lite fika. Så himla udda men rolig grej, mitt uppe bland bergen så kunde man stanna och ta sig en fika haha. Daniel köpte en mugg med hett, svart te åt mig som var alldeles för varmt att dricka så jag fick ta med mig det i bilen och smutta på det på vägen.

Långt där nedanför låg en gammal kyrka utan tak. Det var ett otroligt vackert landskap, med bergen i bakgrunden, vattnet och alla färgglada buskar som lyste i allt det gröna. Det fanns till och med en del träd! Det är inte en speciellt vanlig syn på Irland.

Efter att ha stannat där en bra stund och sträckt på kroppen, fotograferat och andats lite frisk luft så satte vi oss i bilen igen och åkte vidare till sista stoppet för dagen, nämligen en liten ort som heter Bundoran där vi hade bokat ett rum för natten på Cozy Joes Lodge.

Där möttes vi av en fantastisk solnedgång som var mittemot huset vi skulle bo i. Vi tog med oss alla grejer upp till rummet, sedan skyndade vi oss ut för att jag skulle hinna fotografera innan solen gick ned helt. Vi bestämde oss för att gå en liten sväng i den ljumma sommarkvällen och det var en mysig promenad längs tomma gator, endast på håll kunde vi se människor här och där.

Det lila huset bodde vi i. Älskar att alla husen har olika färg, det ger ett härligt intryck. Det var överhuvudtaget mycket olika färger på husen på hela Irland och det ger verkligen städerna en egen prägel.

Sån här vy kan man ju inte annat än älska. Tydligen är det en hel del folk som åker dit just för att surfa eller gå längs havspromenaden.

Jag fotade hus och street art och det var en uppfriskande omväxling från alla naturfoton.

Många av husen var i rätt dåligt skick och flera verkade helt övergivna. Det var lite sorgligt att se, tomma hus skär alltid lite i mitt hjärta. Man börjar fundera över vem det var som lämnade det vind för våg och varför ingen tar hand om det längre. Kanske ägaren har blivit sjuk eller dött och så vill ingen annan ta över det?
Jag gillade dock alla plantor som växte på taken, så fint.

Jag måste vara världens långsammaste på att ladda upp semesterbilder, håller fortfarande på flera månader efter vi var där haha. Men det tar en sån enorm tid att gå igenom och redigera alla bilder från resan så det drar ut på tiden. Nu har jag dock redigerat ”ikapp” alla mina andra bilder från hela det här året, förutom just bilderna från Irland, så nu kommer jag kunna lägga lite mer energi på att få dessa bilder klara att delas.
Jag försöker alltid gå igenom, rensa och sedan redigera bilderna så snabbt som möjligt efter att jag har tagit dem, men ibland halkar man ohjälpligt efter och sedan tar det en enorm tid att ta ikapp det.

Jag hoppas ni har en fin helg!
Stor kram från mig <3

Just outside Glenveagh Nationalpark

Där jag flög med drönaren första gången på Irland, utanför Glenveagh nationalpark, tog jag också de här bilderna medan Daniel målade en tavla. Eftersom man inte fick flyga drönaren inne i natonalparken (vilket verkar vara så i alla nationalparker) så stannade vi en bit utanför och parkerade bilen på en liten grusväg.

Vi lastade över allt vi ville ha med oss i en ryggsäck, bytte skorna mot gummistövlar och drog på oss regnjackor, då det var rätt mulet till en början. Sedan vandrade vi iväg, klafsade genom blöta partier, hoppade över diken och hjälpte varandra uppför branta ställen. Till slut kom vi upp på en liten höjd där det var torrt och med fin utsikt över bergen i fjärran, långt bort från andra människor och bilvägar.

Vi stannade här en lång stund, åt lunch på klipporna och njöt av tystnaden. Daniel målade på sin tavla och jag passade på att flyga drönaren. Det var inga problem att flyga här, utan ett enda träd att väja för och bara öppna vidder åt alla håll.

Det är väldigt roligt att fota och filma med drönaren, då den kan se allting från helt nya perspektiv. Helt plötsligt är jag inte bunden att kunna fota från endast de platser jag kan nå till fots. Nu kan jag fota trädtopparna, bergen, ja allting ända från 120 meters höjd. Det är en rätt mäktig känsla att se allting där uppifrån, att se världen bre ut sig miltals åt varje håll.

Jag har en DJI Mavic Air. När jag köpte den så köpte jag den med fly more combo-kitet, där man fick med extra batterier och en laddare som kan ladda upp till fyra batterier på en gång. Det var så värt den extra kostnaden eftersom varje batteri bara har cirka 21 minuter flygtid. Det är inte mycket medan man fortfarande håller på och lär sig hur den fungerar, men när kunskapen sitter hur man flyger den, så räcker 21 minuter ganska långt.

Det var så vackert på den här platsen, med en massa höga berg åt alla håll och lite vatten som skymtade där emellan. Det var en annan sak vi inte väntat oss av Irland, alla bergen. Jag har av någon anledning aldrig förknippat den gröna ön med just berg, utan sett framför mig hur den består av nästan bara gröna, böljande kullar. Vi åkte ju runt i princip hela kusten och i alla fall där var det otroligt mycket berg, vilket jag förstås älskade. Har alltid älskat kuperad natur, med dalar, berg, skogar och sjöar. Hemma hos mamma och pappa så kunde man i fjärran se bergen i nästan alla väderstreck. Långt därborta ruvade de på sina hemligheter, skimrande i en blågrå nyans och ibland dolda av dimma eller moln.

Det är också något som är genomgående i Daniels tavlor, skogar, berg och vatten. Kanske inte så märkligt att vi valde att bosätta oss där vi gjorde!
Det var i alla fall en underbar stund där på en namnlös plats på Irland. Bara vi och naturen, och långt, långt därborta en väg där det ibland svischade förbi bilar som en påminnelse om att vi fortfarande befann oss i människornas värld.

Efter det här stoppet fortsatte vi in i nationalparken och besökte Glenveaghs slott, som jag skrev om i det här inlägget. Det blir ett inlägg till från den här dagen, då blir det ett fikastopp, en solnedgång och lite stadsvandring.

Nu är det sovdags för oss och imorgon är det en ny vecka. Jag hoppas ni får en fin måndag och en bra start på veckan!
Stor kram <3

Drönarfilm från Irland

(Titta gärna i full screen och på högsta kvalité <3)

Här är den första drönarvideon som jag redigerat och delar med mig av. Det är bara ett kort klipp som jag egentligen redigerade bara för att kunna dela på Instagram (där är maxlängden på en video 1 minut) men tänkte att det kan vara roligt att publicera den här också. Jag har en hel del videomaterial kvar från resan så jag kommer göra en längre Irlands video också så småningom. Märker verkligen hur roligt jag tycker det är att redigera film när jag väl sätter mig och gör det, är bara dålig på att ta tag i det… Ska bättra mig på den punkten. 😀

Det här är filmat utanför Glenveagh nationalpark, eftersom man inte fick flyga drönare i parken. Så vi stannade en bit utanför och tog en lång stund till att fota, filma och måla. Ni kan ju gissa vem som gjorde vad… 😉

Hoppas ni haft en fin dag! Kram på er. <3

Glenveagh castle

Vår fjärde dag på Irland började vi strax utanför Glenveagh national park eftersom jag ville testflyga drönaren och det fick man inte göra i nationalparkerna. De bilderna har jag dock inte redigerat än så jag börjar med det vi gjorde efter, nämligen ett besök på Glenveagh Castle.

Från the visitor center och parkeringen så var det en promenad på flera kilometer ned till slottet men eftersom det gick bussar så tog vi en sådan istället. Vi frågade busschauffören vart man kunde köpa biljetter, men han sa att vi kunde åka med utan biljett ned och sedan köpa biljetter på slottet när vi skulle åka tillbaka upp igen. Det stämmer verkligen att de flesta irländare är så himla trevliga! När Daniel skulle köpa biljetter för att åka upp igen, så berättade han att vi inte köpt någon biljett på vägen ned och alltså skulle betala för den nu, de blev förvånade över att han var så ärlig att han ens sa något om det och gav oss rabatt bara för det haha. Så fint. <3

Slottet och dess omgivningar var verkligen helt magiska och otroligt vackert skötta, det var verkligen värt att åka ned dit och gå runt. Så lummig trädgård, färgglada blommor och ett vackert gammalt slott.

Slottet låg vackert till med vatten på ena sidan och en stor välskött trädgård på den andra. Det fanns ett café och någon liten butik med souvenirer om jag inte minns helt fel. Medan vi var där så var det inte heller speciellt mycket folk så vi kunde verkligen strosa omkring i lugn och ro.

Min fina. <3

Man kunde gå upp i ett av tornen utan att betala något, så det passade vi förstås på att göra. Ville man se slottet från insidan var man dock tvungen att betala för en rundvisning och det hade vi inte riktigt lust med. Det räckte gott och väl med de fantastiska omgivningarna.

Tycker det är SÅ fint när det växer murgröna och andra växter på husen. Synd att det inte är så bra för trähus, annars skulle jag gärna klä hela vårt hus i slingrande växter..

Det var jag och pensionärerna som sprang runt och fotade haha 😀

Älskar färgglada blommor, de lyser verkligen mitt i allt det gröna. En sak som både jag och Daniel reagerade på var hur mycket palmer det var överallt, varenda trädgård stoltserade med palmer i överflöd. Kändes som ett träd jag inte alls skulle förknippa med Irland innan vi varit här.

I den här trädgården hade de dessutom en odling av bambu som var flera meter hög. Det var som en liten gång emellan så man kunde gå in i en tunnel under bambun. Så häftigt att man kan göra kläder och allt möjligt av bambu.

Älskade det här lilla lusthuset eller vad det nu ska kallas. Så himla fint och fantasy-aktigt.

Det fanns så mycket fint att se att det kändes som att det var omöjligt att ta in allting, jag fotade himla mycket och det är jag glad för så här i efterhand då jag verkligen kan uppleva allting igen genom att titta igenom fotona. Det svåra är att välja ut vilka få bilder jag ska dela med mig av.

Det var ett väldigt mysigt besök och vi båda uppskattade verkligen den här lilla utflykten. Vi blev båda inspirerade till hur vi vill ha det i vår egna trädgård i framtiden och jag hoppas vi kan få en liten del av våra omgivningar att bli lika harmoniska.

Sedan var det dags för oss och pensionärerna att ta bussen tillbaka till parkeringen.

Ska redigera bilderna från när jag fotade med drönaren så ni får se dessa också, det kanske blir nästa inlägg! Nu är det i alla fall sovdags för oss efter en lång. dag. Hoppas ni har det fint allesammans.

En stor kram till er! <3

Dunluce castle & Giant’s causeway

Här kommer nästa inlägg från vår Irlandsresa! Vi är fortfarande bara på dag tre, eftersom vi var på så många ställen den dagen så har jag fått dela upp inläggen en hel del. Dag tre började vi vid The Dark Hedges, där Daniel friade till mig. <3 Efter att vi spenderat en lång stund där så åkte vi vidare till ruinerna av Dunseverick Castle. Näst på tur var ett kort stopp vid Dunluce Castle, som ni ser på bilden nedan.

Det blev inget långt besök där, eftersom de skulle stänga bara några minuter efter att vi kom fram. Som allting annat stängde de också klockan fem på eftermiddagen och eftersom hela området var inhägnat så kostade det förstås pengar om man ville gå in på området. Vi ville inte betala för att sedan behöva rusa runt och se allt på fem minuter så vi stannade bara utanför och fotade en stund. Slottet låg väldigt vackert, längst ute på en klippa med havet som bakgrund.

Slottet byggdes någon gång under 1500-talet och har tydligen en del historier och sägner om sig. Bland annat hur hela köket och kökspersonalen någon gång på 1600-talet rasade samman och föll ned i havet. Men det verkar som att den historien inte är riktigt sann eftersom de kunnat se på målningar av slottet från 1800-1900-talet att köket verkat vara intakt. Det ryktades också om en vitklädd kvinna som uppenbarat sig på klippkanten för en liten pojke som bodde i slottet och sedan bara försvunnit i vinden.

”In 1534, one of the child members of the McQuillan family claimed to have seen a woman in a white dress standing at the edge of the cliff, looking out at the ocean at sunset. He said he watched her fade into the wind. No one believed the child so he retrieved his eldest sibling out the next night to watch for the ghost, but it did not appear. 

Then in the early 1550s, many people claimed to see a woman in a white dress walking down the shore below Castle Dunluce at sunset until finally one day the McQuillan boy, now in his 30’s, walked down to the shore and tried to speak with the ghost. After that, it stopped. No reports have ever been made of seeing the woman again.”

Efter det åkte vi vidare till dagens sista stopp – nämligen Giant’s causeway! Vi parkerade bilen och gick sedan igenom visitors center, där man kunde köpa souvenirer, gå på toaletten eller bara vila sig en stund. Vi kikade runt lite snabbt men hittade ingenting som vi ville ha, så då gick vi vidare ut. Från parkeringen så var det en promenad på kanske tio minuter ned till Giant’s causeway och det gick turistbussar om man inte kunde eller ville gå hela vägen, men vi promenerade.

Det var en fin utsikt på vägen ned, med vackra vyer, klippor och gröna kullar. Jag stannade varannan sekund för att fota så för oss tog nog promenaden lite längre än normalt… 😉

Jag tyckte den här klippan liknade en bister groda eller padda som kikar ut över vidderna. Kan ni se den?

Tänk att hela bussar kör på de här smala, smala vägarna… Det är imponerande hur duktiga chaufförerna är på att manövrera fordonen.

På Irland så är det mesta byggt av sten och det är lätt att förstå varför. De har knappt några skogar, men sten har dom så det räcker och blir över.

Långt där framme ser ni kanske en massa färgglada prickar? Det är människor som klättrar runt på stenarna vid Giant’s causeway.

Imponerande av blommor och växter att kunna frodas i ett så kargt klimat som mellan alla dessa stenar.

Äntligen framme! En helt otrolig plats, som sätter igång fantasin och man började fundera på vad som egentligen skapat denna otroliga plats. En snabb googling lärde oss detta –

Giant’s Causeway är ett område på Antrimkusten i Nordirland med formationer bestående av över 40 000 svarta polygonformade, de flesta som hexagoner, basaltstenar. Fenomenet är ett resultat efter ett underjordiskt vulkanutbrott för omkring 60 miljoner år sedan. Utbrottet sträckte sig mot norr till Skottland, där liknande formationer återfinns på ön Staffa. De tusentals sexkantiga basaltpelarna är samlade i en klunga, som en jättelik vaxkaka och stenarna fortsätter från kustklipporna ner i vattnet och försvinner. Liknande strukturer finns på flera platser i världen, bland annat Panská skála i Tjeckien och Kirkjugólf på Island.”

Här har du bilden som folk skulle visa upp på sociala medier, där det ser ut som om vi var helt ensamma där och kunde utforska allt i lugn och ro. Men sanningen är en helt annan..

Så här såg det nämligen ut om man fotade från en annan vinkel. 😀 Det var fullt med folk överallt, och jag hade fullt sjå med att kunna ta några bilder utan en massa andra människor i bild. Allt handlar om vinklar. Så man ska inte tro att allt är så perfekt som det kan se ut på Instagram t.ex. Det finns mycket runt omkring som folk inte delar med sig av, och det är viktigt att inte glömma bort det.

Men vi hittade till slut en liten avskild plats och kunde fota hyfsat ostört. Det stod tre personer med reflexvästar, antar att de var någons sorts personal, en bit bort också och såg till att folk skötte sig och inte klättrade omkring där det kunde vara farligt, samt sa till när turistbussarna skulle åka uppåt igen. Vi stannade ganska sent så efter en stund försvann faktiskt många av de människor som var där när vi kom.

Det var en väldigt vacker plats, men fy vad det blåste! Kommer fortfarande ihåg hur mycket jag frös, mina händer blev helt stelfrusna så det var lite svårt att fota till slut.

Men det var värt att frysa den lilla stunden, för åh vilken häftig upplevelse att få befinna sig där, att hoppa från sten till sten och studera texturen på dom, känna havets salta lukt och blicka ut över horisonten där inte något störde ögats väg.

Det var en ganska molnig kväll men precis innan vi skulle gå därifrån och ta oss tillbaka till bilen så sprack molnen upp och solens strålar letade sig ned för att möta havsytan. Det var så vackert och jag är glad att vi stannade lite längre så vi fick uppleva den stunden.

Den kvällen sov vi på ett B&B som låg precis bredvid en strand, vi fick ett rum högst upp i huset och det var mååånga trappor att gå i, med allt bagage upp och ned. Men det var en vidunderlig utsikt över stranden och havet så det gjorde inte så mycket. Där spenderade vi vår första kväll som förlovade och åt hummus med någon färdig risblandning på påse, som hade olika smaker och grönsaker i. Det låter inte så speciellt men jösses vad gott det var efter en lång dag som vi spenderat utomhus på flera olika platser och sedan kört bil i flera timmar.

Haha en annan rolig anekdot är efter att Daniel hade friat och vi var klara vid Dark Hedges och satte oss i bilen igen, så var det dags för lunch och vi båda var superhungriga. Det fanns inga restauranger eller något just där, så vi käkade vita bönor i tomatsås, direkt ur burken haha! Så romantisk förlovningslunch 😀

Kram på er!

Dark hedges & Dunseverick castle

Här kommer en fortsättning av mina inlägg från Irlandsresan! Nu är vi på dag 3, vilken jag redan skrivit en del om tidigare eftersom det var dagen då Daniel friade. <3

Nu tänkte jag visa några fler bilder från vår förlovning och från vårt andra stopp den dagen.

Här började vi den tredje dagen, efter en ganska lång resa från stället vi sov på. Eftersom Nordirland tillhör Storbritannien så har de pund som valuta och miles/hour istället för kilometer så det var väldigt förvirrande när man skulle förstå vilken hastighet det stod på skyltarna när man körde bil. Så jag fick sitta med en hemsida uppe där man snabbt kunde omvandla hastigheten i miles till kilometer så vi visste hur snabbt vi fick köra… 😀

The Dark Hedges var verkligen en magisk plats med dessa enorma bokträd som är över 250 år gamla. Men jag blev ledsen när jag såg hur många det är som har karvat in sina namn i träden, eftersom detta skadar träden.

Tyckte det passade så fint att ta bilder på asken och ringarna i den här miljön. <3

Det är öppna gröna fält på sidorna som verkligen ger en irländsk känsla, med böljande landskap och kullar. När Game of Thrones spelade in här så tog de ned staketen på sidorna och strödde smuts och jord över hela vägen, vilket tog dem cirka 2 dagar. The Dark Hedges är i serien en del av The Kingsroad.

Det var en hel del folk där, trots att vi inte besökte Irland under den värsta turistsäsongen så man fick ha en hel del tålamod för att kunna fota utan att en hel skock av människor täckte utsikten. Det är verkligen det värsta med turistattraktioner, det finns inte en chans att man får vara där ifred och i lugn och ro ta sina bilder, utan man måste snabbt fota och sedan vänta länge tills nästa tillfälle ges. Jag är förstås väldigt glad över alla dessa platser som vi fått se och uppleva, men jag föredrar verkligen att fota ensam i våra ensliga skogar här hemma där man får vara ifred.

Efter det åkte vi vidare och stannade vid Dunseverick Castle, som inte längre är något slott utan bara några förvittrade stenar på en klippa. Men en gång i tiden låg här ett riktigt slott och ståtade högt uppe på klippans brant. Det ser inte mycket ut för världen, men platsen var fantastiskt vacker och vi stannade här mycket längre än vi hade tänkt från början.

Vi såg många turister som körde in bilen i parkeringsfickan, stannade bilen och hoppade ut utan att ens stänga av motorn, knäppte ett par bilder och sedan hoppade in i bilen och sladdade iväg… Det måste vara fruktansvärt tråkigt att turista på det sättet, som att de stannar och tar några bilder bara för att kunna säga att de varit där. Att bara stressa från den ena platsen till nästa. Nej fy vad trist. Vi kanske inte hann se lika många ställen som vissa andra, men de vi väl stannade på såg vi verkligen ordentligt och spenderade mycket tid där, med att andas, ta in atmosfären och bara strosa runt i lugn och ro. Så himla skönt. 🙂

Jag stod en lång stund där vi kanten och kände vinden blåsa och andades in den salta havsluften. Kände hur vinden blåste ren en från tankar och måsten för en stund. Det är något väldigt lugnande med en ordentlig vind, hur motsägelsefullt det än kan låta. Som att den tar tag och rensar upp en massa gamla dammtussar som ligger och skräpar i sinnet och lämnar det öppet och redo för nya tankar.

Tänk att någon en gång för länge sedan bestämde sig för att bygga ett slott här uppe på klippan. Vilket jättejobb det måste ha varit att frakta upp allt man behövde!

Vackra klippor som formats av tidens tand, av vatten och vind. Och lite växtlighet som är stark nog att kunna växa på en sådan karg plats.

Jag är där för perspektiv! Det var verkligen enorma klippor. Ser ni mig?

Daniel var så snäll och bar runt på mitt stativ när jag inte använde det. <3

Vackra vyer uppifrån klippan där man kunde se rätt ned i havet och beskåda alla fiskmåsar som flög fram och tillbaka till sina bon som de hade längs branterna. Det växte också många små, fina blommor där uppe och jag satt en bra stund vid kanten och tittade på utsikten nedanför mina fötter.

<3 <3

Ser ni den lilla grottan nedanför klippan? Man förväntade sig nästan att det skulle komma något sagoväsen smygande upp därifrån.. 😀

En vacker plats som jag är väldigt glad över att vi stannade vid, det var en mäktig natur och väldigt fridfullt eftersom vi i princip var ensamma. Det var många som fotade ruinen från vägen men bara ett annat par som faktiskt gick ned för slänten och fotade från andra vinklar. Det gav oss en helt annan upplevelse än om vi hade hållit oss till vägen eller ”riktiga” utkikspunkter dit alla andra gick. Så det är ett tips om ni reser runt och ser fina platser, nöj dig inte med det alla andra redan har tagit, utan utforska och hitta nya vägar/vinklar/ljus som kan ge dig en helt annan bild. (Utan att för den delen förstöra eller gå någonstans där det inte är tillåtet.)

Vi åkte till två platser till den här dagen men de får komma i nästa inlägg så inte det här inlägget blir ännu längre. Hoppas att ni uppskattar mina reseinlägg från Irland!

Stor kram på er! <3

Tollymore Forest Park del 3 & Castle Ward (Winterfell)

Här kommer äntligen en tredje och sista del från vår dag två på Irland, som vi spenderade i Tollymore Forest Park och på en inspelningsplats där vissa av scenerna från Game of Thrones spelades in. De två tidigare inläggen kan ni läsa här och här!

Det var fullt av mysiga stenmurar och vackra broar i parken och vi strosade runt där i flera timmar. Ändå kändes det som att vi knappt hunnit se hälften av alla vackra platser som fanns. Jag hoppas vi kan åka dit igen någon gång i framtiden!
Det kändes som att befinna sig i en gammaldags saga när vi satt där på stenbron och lyssnade på vattnets glada dans under våra fötter.

Alltså den här trappan!! Så himla vackert, med alla rosa blomblad som låg utströdda. Kan verkligen se framför mig hur fint det skulle vara att ta tex bröllopsfoton här. Mitt bland naturens alla färger.

De vackra skogarna var oändliga och vi la märke till hur ofta det växte murgröna och andra växter längs trädstammarna. Det luktade så gott i skogen och vi träffade knappt på några andra människor, utan vi fick ha platsen för oss själva.

Plötsligt hittade vi dessa två broar och klättrade längs gräsbevuxna slänter för att nå till de bästa vinklarna. Kommer ihåg hur varmt och fuktigt det var den dagen och det kändes verkligen inte som att vi befann oss på Irland, där man förväntar sig att det ska vara lite rått och regna hela tiden. Istället kändes det som att vi befann oss i ett tropiskt klimat. Kan inte räkna hur många gånger vi fick höra att vi hade en himla tur med vädret och att det aldrig brukade vara soligt så länge på Irland.

Mitt hjärta och en magisk plats. <3

För er som gillar Game of Thrones så kan det vara roligt att veta att flera av scenerna därifrån är inspelade här i Tollymore, bland annat scenen där de hittar vargungarna i första avsnittet!

Jag klängde ned för en brant och hittade den här lilla platsen med klart, kallt vatten och var bara tvungen att doppa fötterna för att få lite svalka. Det var helt underbart att känna vattnet mot mina varma fötter och balansera sig fram på blankpolerade stenar. Det gick förbi några personer som tittade häpet på mig. De är kanske inte vana vid sådana påhitt? 😉

Efter ett svalkande dopp av fötterna så hittade vi det här magiska lilla stenhuset inbäddat i grönskan. Det såg ut som ett lusthus byggt av naturens självt.

Dessa broar alltså. Skulle inte ha något emot att bygga några sådana här hemma över dikena!

Jag har så himla många bilder från den här dagen, ni anar inte hur svårt det är att välja ut bara några få av alla hundratals olika varianter som jag har. Att klicka sig fram och tillbaka mellan ett par bilder i flera minuter innan jag bestämt mig för vilken som är bäst, eller vilka som är värda att visas upp. Nackdelen med systemkameror, det är alldeles för lätt att fota sådana otroliga mängder med bilder. 😉

Det är helt otroligt att man kan bygga något sånt här, med stenar som är helt ojämna och ofixade. Är väldigt imponerad över hur fantastiska vissa byggnader är, det ligger mycket kunskap och känsla bakom det hantverket.

Dessa underbara gröna skogar. Som att stiga rakt in i en sagobok.

Till slut fick Daniel tvinga mig därifrån för jag bara fortsatte fota och om vi skulle hinna med GoT inspelningsplatsen så var vi tvungna att åka, efter de stängde ganska tidigt (tror det var vid 17-18). Det är en sak som vi absolut inte var beredda på, att allting skulle stänga vid femtiden nästan varje dag, trots att det var sommar och turistsäsong. Alltså var det lite bråttom om man skulle hinna till vissa grejer, som tex nationalparker, slott, caféer, kyrkor eller andra liknande platser. Känns så konstigt eftersom man tänker att folk vill ha något att göra på kvällarna också?

Så de första dagarna, innan vi insett det så missade vi en del grejer eftersom vi tog det lugnt och inte ville stressa någonstans. Men så kan man inte heller se allting, det vi väl fick se var istället desto bättre.
Här hade vi just anlänt till Castle Ward, också känt som Winterfell!

Här är största delen av första säsongen av GoT inspelat och borgen här är en del av muren, men som ni kan se på den här bilden, så är det allra mesta datagjort i efterhand så man kanske inte känner igen sig direkt.

Det var en häftig upplevelse att strosa omkring där man vet att många av scenerna från serien är inspelade och att insupa atmosfären. Vi kom dit ganska sent så det var nästan helt tomt på folk och det gav oss gott om tid att se oss omkring.

Så himla mysig liten innergård. Skulle verkligen kunna tänka mig att dricka en kopp te på bänken där och njuta av fågelkvittret.

Här är innergården där bland annat Bran övar på att skjuta pilbåge i serien, och Arya dyker upp och visar sig vara bättre än dem alla.

Jag började dock känna mig ganska utmattad och lite illamående vid det här laget, efter en lång dag i stekande sol och säkert alldeles för lite vatten, och jag hade svårt att hålla uppe gnistan. Jag fotade en hel del, men till slut var jag tvungen att sätta mig ned och vila lite i skuggan eftersom jag var helt slut. Det blev ju också långa dagar, med mycket körande och inte så ordentlig mat, eftersom vi spenderade största delen av dagen på resande fot.

Det märktes på vattnet överallt att det varit ovanligt varmt på Irland under en längre tid, då vattenbeståndet var lågt och ofta var det väldigt tydligt hur lite vatten det faktiskt var i sjöarna.

Den här fina röda dörren får avsluta vår andra dag på Irland. Det var en fantastisk dag, men det jag inte visste då, var att nästa dag skulle Daniel gå ned på knä och fria till mig, mitt i den magiska allén Dark Hedges. <3 Det har jag redan berättat om här, men vi gjorde fler utflykter den dagen som jag ska berätta om senare.

Nu ska jag snart åka till jobbet! Hoppas ni har en fin dag. <3

Veckan innan Irland & resan till den gröna ön

Hej på er!

Här kommer en sammanfattning om veckan innan vi åkte till Irland och om hur resan dit var.

Veckan innan vår resa var det verkligen fullt upp med att få i ordning allting, jag rev ned uteduschen, hundgården, tvättade, städade, packade och fixade en miljon saker innan vi skulle åka. Daniels familj kom upp på fredagen för att bo hos oss, passa hundarna och gården medan vi var borta. Är så himla glad och tacksam över att de gjorde detta för oss, utan dem hade den här resan varit omöjlig för oss. Jag var ute hela dagarna och jobbade i solen, det var cirka 30-35 grader i skuggan nästan varje dag men jag älskar ju värmen så jag klagar inte. Efter den här superlånga vintern så känns det fantastiskt att vi fick en sån underbar vår, med sol, värme och magiskt kvällsljus.

Här är lite före och efter bilder från arbetet på gården. Före bilderna är tagna i maj och efter bilderna i juli, men egentligen var det mesta klart redan i början på juni. Har bara inte hunnit ta mig tid att dokumentera det.

Före: Här hade vi redan hunnit ta ned en del av nätet som satt runt hundrastgården, innan jag kom på att jag kanske skulle dokumentera allting. Är ju så roligt att kunna titta tillbaka och se hur det såg ut från början. Det var hårt slit att ta loss nätet från plankorna, då det satt fast med en miljard små spikmärlor och det var inte det lättaste att få loss dem.

Efter: Hundrastgården är nedriven, allt skräp är bortplockat, det är krattat och klippt, gångjärnen till dörren är fixade och vi har tagit bort alla onödiga saker som låg överallt. Dock behöver vi fixa helt nya, hela dörrar till lagården och sätta för hålet som de sågat upp i timmerstockarna, men annars börjar det arta sig. Hela lagården och i princip alla hus är också i behov av ommålning och allmänt upprustande, men en sak i taget!

Före: Den fula cementtunnan stod där och stack en i ögonen varje gång man skulle beundra utsikten, ”affären” som de byggt till sina barn stod och skräpade och deras skrotbil fanns fortfarande kvar på vår tomt.

Efter: Vi har rivit ned ”affären” och cementtunnan, skrotbilen är borta och det börjar bli lite mer ordning här ute. Vi behöver dock så småningom verkligen köpa nya, fina utemöbler då de vi har nu är sånt vi hittat i lador och uthus, och inget matchar eller ser bra ut haha.

Före: Den gamla uteduschen stod här och skräpade, och det var inte roligt att mötas av den här synen det första man gjorde när man kom in på gården. Så den tog jag tag i att riva ned snabbt som attan. Allt skräp som säljarna lämnat på bordet fick jag också rensat upp i och slängde (till återvinning förstås) cirka 95 %. Jag tog också ned alla grejer som satt uppspikade på väggen och rensade igenom allt virke. Sånt som är okej skick och kan användas till annat har vi lagt i en hög och sånt som var trasigt/ruttet har hamnat på en eldhög som kommer bli en redig majbrasa nästa år.

Efter: Allt skräp är borta och nu har vi bara vattenslangen och vattenkanna här på hörnet. Väggen ser ju inte så rolig ut, men det kommer bli fint så småningom när vi målar om och byter ut trasiga plankor.

Ja här har inte vi gjort något, men det är rätt stor skillnad på växtligheten från maj till juli.

Nu är det så otroligt torrt i marken och efter att de var här och slog gräset som sedan balades och fraktades bort så är åkern helt gul. Vi hoppas verkligen på regn snart.

Samma här, allt är så himla torrt. 🙁

Men det börjar sakta men säkert bli lite finare här på gården. Och bara man tar en sak i taget så kommer det nog bli jättebra till slut!

Hur som helst, spända inför vår Irlandsresa så packade vi de sista grejerna i bilen och sa hejdå till Daniels familj och hundarna. Det kändes lite sorgligt att lämna dem eftersom hundarna inte förstod vart vi skulle, när vi skulle komma tillbaka eller om vi ens nånsin skulle komma hem. </3
Det kändes i alla fall bra att de fick bo kvar hemma där de trivs och känner sig trygga, och med människor de redan känner.

Vi bilade ned till Stockholm, lämnade bilen i Daniels föräldrars garage och sov över i deras lägenhet. Flyget gick ganska tidigt på söndag morgon så det var smidigast att vara på plats i Stockholm dagen innan. Lite roligt är det att jag verkligen inte känner att jag saknar något med Stockholm. Det är proppfullt med människor överallt, det är varmt och trångt och människor är så stressade. Nej jag trivs verkligen bäst i mina norrländska skogar. <3

På flygplatsen gick allt väldigt smidigt då Daniel bokat SAS Plus, så då fick man gå i egna köer som var mycket kortare och man slapp vänta hela tiden. Det var verkligen värt att betala lite extra för, man fick platser med extra benutrymme, de bjöd på te, kaffe och juice, samt mat. Dock var det inte veganskt så vi tog bara varsin brödbit. Men vi hade inte räknat med något alls så för oss blev det bara en extra bonus. Man fick också varma handdukar och vi fattade inte alls vad tusan man skulle med dem till haha. Vi satt och smygkikade lite på alla andra och folk verkade använda dem för att tvätta sig i ansiktet eller händerna. Vad är egentligen tanken med dessa varma handdukar??

Flyget gick snabbt och helt plötsligt landade vi i Dublin! Flygplatsen var lättmanövrerad och vi hittade vårt bagage väldigt snabbt. Sedan skulle vi ta oss till transfer bussarna som gick till Europcar där vi skulle hämta vår hyrbil. Vi frågade om vägen och hittade till slut rätt, men väl där fick vi vänta ganska länge på rätt buss. Det var nämligen egna bussar för varje biluthyrningsföretag (tex. Hertz, Europcar osv) och alla andra bussar kom hela tiden och hämtade folk, men inte vår… Efter cirka 20-30 minuters väntan så kom äntligen vår buss och vi kunde ta oss vidare.

Det var en liten buss och väldigt trångt så jag fick sitta i Daniels knä för att få plats, men vi kom med i alla fall. Busschauffören var en jättesöt äldre, irländsk gubbe som pratade med så stark irländsk accent att det var nästan omöjligt att förstå honom. Han liknade busschauffören i Harry Potter och fången från Azkaban, ni vet han som kör nattbussen. Så knäppt haha!

Vid Europcar så blev det en del krångel, först eftersom vi skulle lägga till så att även jag fick köra bilen (det fick man betala en hel del för, alltså om man skulle vara två förare, inte för att just jag skulle få köra!), sedan skulle vi tydligen betala en försäkring som täckte allt möjligt, tex repor och andra skador på bilen. Enligt hemsidan var detta frivilligt, men när vi först tänkte säga nej till detta (eftersom det var rätt dyrt) så visade det sig att då måste man betala en depositionsavgift på 15 000 (!!!) kronor istället, som man då fick tillbaka sedan om det inte var något fel på bilen vid inlämning. Eftersom detta skulle göra att vi knappt hade några pengar kvar att röra oss med, så var vi tvungna att ta den där försäkringen. Lite fult gjort tycker jag, för det var inte alls så tydligt att det var så här det skulle gå till. Men men, vi fick till slut vår hyrbil och kunde äntligen starta vår resa genom Irland!

Mitt inlägg från vår första dag kan ni läsa här.  

Kram på er! <3

Och efter flera hundra mil är vi hemma igen

Så är vi åter i Sverige och hemma på Tallänget! Det blev dåligt med bloggandet, speciellt sista veckan på Irland då vi hade vääldigt dålig uppkoppling och knappt något internet alls. Det stod mest bara och snurrade så jag kunde inte göra så mycket. Vi kände oss i alla fall väldigt nöjda och klara efter två veckor, det kändes som att vi kunnat se det mesta av det vi tänkt oss och vi började faktiskt längta hem till vår egna gård. Det blir lätt att man känner sig rätt rotlös när man sover på nya ställen varje natt och alltid börjar och avslutar dagarna med att packa ur och packa i resväskorna. Hade vi haft kortare tid så hade det känts stressigt att ta sig runt hela ön, och längre tid att nog varit för mycket. Två veckor var verkligen en bra tid.

Den sista dagen visste vi faktiskt inte vad vi skulle hitta på, men det löste sig till slut det med. Jag kommer fortsätta göra inlägg med bilder och berättelser om våra äventyr på Irland, varvat med inlägg här hemifrån. Så får även jag återuppleva resan en gång till när jag delar den med er. Det tycker jag känns fint!

Tycker det känns så härligt att fast vi befann oss på Irland, som jag drömt om att resa till under nästan hela mitt liv, fast att jag älskade ön och upplevde massor av fantastiska platser, så kunde jag ändå känna hemlängtan och när det var dags att åka hem så kändes det inte jobbigt, utan bara fint att få komma hem igen. Få komma hem till mina skogar, bergen, tjärnen och hundarna. Få se hur det växt upp en massa blommor runt huset och njuta av att sova i sin egen säng.

Igår var jag ledig men företog mig nästan ingenting, jag gick runt som i ett vakuum och hade noll energi. Började med olika projekt men hade verkligen ingen lust eller inspiration ALLS så inget blev liksom bra eller avslutat. Tog en (kall)dusch eftersom vi inte fixat varmvattnet än och sen somnade jag på soffan, helt slut efter semestern haha! Sen kom Daniel hem och bytte blandaren som sitter under varmvattenberedaren så nu har vi äntligen varmvatten igen! Hurra 😀


Vi hade en fantastisk resa och jag är så glad över den, men jag märker när jag väl kommer hem igen hur mycket energi sånt här tar av mig. Vi körde totalt cirka 260 mil på Irland, plus cirka 100 mil tur och retur till Stockholm hemifrån oss. Så 360 mil på två veckor, kanske inte så märkligt att man blir slutkörd?

Idag har jag i alla fall jobbat hela dagen, sen gick jag och lämnade in min ring till en guldsmed eftersom den är lite för stor, så nu ska den anpassas. När jag väl var hemma igen så har vi tagit tag i att packa upp resväskorna, slängt in en massa tvätt i tvättmaskinen, bäddat, dammsugit och allt sådant som behöver göras efter att man varit borta så länge.


Det har varit väldigt märkligt väder både igår och idag, skiftat mellan sol, regn och blåst hela tiden och så åskade det idag medan jag var på jobbet. Precis när vi skulle sätta oss ned och äta en sen middag nu ikväll så såg Daniel en regnbåge utanför fönstret och jag tog förstås kameran och sprang ut. Den ena änden av regnbågen slutade rakt ned i vårt hus och den andra i tjärnen. Betyder det att vi sitter på en gård av guld kanske? 😉

Älskar att få uppleva dessa flyktiga stunder av naturens egna magi, att få vara just här och ta del av allt som erbjuds. Är så lycklig över att bo just här, med min underbara lilla familj.

Stor kram till er <3

Ardgillan castle & bergen

Hej på er! Här kommer en fortsättning på vår första dag på Irland.

Efter Trinity college så tog vi oss ut ur Dublin och åkte norrut för att se Newgrange som är en 5200 år gammal grav, vilket gör den äldre än Stonehenge. Vi hade sett foton på den och tänkte att det kunde vara häftigt att se. Men på vägen dit såg vi en skylt där det stod Ardgillan castle och på en impuls svängde vi av där för att kika om slottet var något att se. Och det var det verkligen!

Ett vackert gammalt slott som låg vid vattnet och som hade massor av fina blommor och växter runt hela slottet. Vi gick runt där en bra stund och kikade på slottet, en liten fairy-garden och fotade en hel massa. Det var väldigt vackert och skönt att få sträcka på benen en stund.

Tyvärr missade vi Newgrange då det stängde rätt tidigt. (Vilket typ allt verkar göra i det här landet! Efter kl 17 är i princip alla sevärdheter stängda..) Vi hade också tänkt sova någonstans i närheten av Drogheda, men verkligen ALLA ställen vi ringde till var fulla så vi fick åka vidare upp till Newcastle för att hitta ett boende för natten.

Men det var så vackert vid slottet att det var värt att missa andra saker. Vårt första slott på Irland dessutom! Sedan åkte vi vidare och försökte vänja oss vid att köra bil på fel sida av vägen och att det är högersvängar som är läskiga, inte vänstersvängar som i Sverige! 😀

På vägen till Newcastle stannade vi på en väldigt vacker plats där man kunde se bergen i fjärran och den rosaskimrande himlen, jag fotade och sedan kom det plötsligt fram en häst mellan träden som ville hälsa! Gissa om jag blev glad, jag älskar ju hästar. Så det blev ett fint avslut på vår första dag på Irland.

Lille hästen. <3 Han var dock alldeles uppäten av insekter så tyckte så synd om honom. 🙁 Dom borde ha insektsspray på stackarn så han slipper bli käkad på.

Nu ska vi dra vidare från hotellet om en stund, för att påbörja vår sjätte dag på Irland! Blogginläggen ligger lite efter, men så får det vara. Tar så otroligt mycket bilder varje dag, så kan inte göra bara ett inlägg för varje dag, då skulle de bli superlånga. Så de får bli lite uppdelade så här, men det funkar ju ganska bra.

Ha det fint! Kram <3