Bokrecension – Högt spel av Leigh Bardugo

Hej på er!
Här kommer en bokrecension på en väldigt bra bok som jag läst alldeles nyligen.

Bokens titel: Högt spel
Författare: Leigh Bardugo
Originalets titel: Six of crows
Översättare: Carina Jansson
Förlag & år: Lilla Piratförlaget 2016
Antal sidor: 423
Läst format: Inbunden
GoodReads medelbetyg: 4.46
Förväntat betyg: 5.0
Betyg: 5 / 5

Handling:

”Sex osannolika tjuvar. En svindlande plan.

Ketterdam är en myllrande hamnstad där allt är till salu för rätt pris och ingen vet det bättre än det kriminella geniet Kaz Brekker. Han erbjuds möjligheten att genomföra en livsfarlig kupp som kan göra honom rikare än han någonsin kunnat drömma om. Men han klarar det inte ensam

En hämndlysten straffånge. En spelgalen prickskytt. En rymling född med silversked i munnen. En spion känd som Vålnaden. En hjärtskärare som använder sin magi för att överleva i slummen. En tjuv med osannolika utbrytartalanger. Kaz gäng är kanske de enda som kan rädda världen från undergång om de inte tar livet av varandra först.

Leigh Bardugo har tidigare skrivit den internationellt uppmärksammade fantasyserien Grisha-trilogin. Hon har en stor läsarkrets med hängivna fans och när Högt spel (Six of Crows) utkom i USA 2015 gick den snabbt upp som nummer 1 på New York Times Bestseller List.”



Recension:

Häromdagen läste jag ut den här boken som jag verkligen vill tipsa om. Den är skriven av Leigh Bardugo som även skrivit den fantastiska Grisha-trilogin.
Om ni gillar fantasy, spänning, äventyr och är trötta på de typiska hjältarna så kommer ni älska den här boken.

För mig tog det lite tid att ta sig in i boken, det var mycket information att förhålla sig till i början, många nya namn och platser som jag behövde lära känna, men eftersom Leigh skriver med ett målande språk så är det väldigt lätt att se allting framför sig. Hon skriver otroligt spännande, och fyller boken med komplexa karaktärer som man blir otroligt nyfiken på att lära känna mer.

Genom historien som utspelar sig så får vi lära känna karaktärerna på ett djupare plan genom tillbakablickar i deras historia. Varje kapitel ses från olika personers synvinkel och på så sätt får man lära känna alla karaktärer väldigt djupt. De är alla komplexa och har intressanta livsöden som man genom boken får nysta upp tråd för tråd.

Jag som tidigare har läst Grisha-trilogin känner igen mycket från den världen eftersom den här utspelar sig i samma universum men i ett annat land. Älskar referenserna till de tidigare böckerna, men man behöver absolut inte ha läst dem för att läsa den här boken. Det är en tjock bok men när man väl har kommit in i boken så svischar man bara förbi sidorna och eftersom det hela tiden är så spännande så vill man inte sluta läsa förrän den är slut.

Detta är en duologi, så det finns en andra del som tyvärr inte har blivit översatt till svenska än. Jag hoppas dock att den kommer översättas eftersom den slutar otroligt spännande och jag vill bara läsa nästa del nu!
Vill ni läsa båda två på en gång så kan ni läsa dem på engelska som är originalspråk.
(Ett stort plus ger jag boken för den fantastiska framsidan! Tycker den är så vacker och ger helt rätt känsla till boken.)

För bästa upplevelse så läses den i sällskap av frivilligt val av gosigt djur som håller en sällskap. ♥

Hoppas ni uppskattar ett och annat boktips här på bloggen, för det är något som jag planerar att göra lite då och då.

Kram! ♥

Stillsamma dagar med brinnande himlar

Hej på er!

Hoppas ni haft en fin helg. Hos oss har det varit en väldigt lugn helg då Daniel började bli förkyld, så vi har mest myst i soffan, ätit soppa, gått ett par promenader, skottat lite snö eftersom det snöade nästan hela helgen, jag har läst ett par böcker och så har vi tittat på serier.

Idag började jag dagen med att göra iordning ett returpaket, med mitt stativ i som ju gick sönder. Fick nämligen svar från företaget jag köpt det hos, och de mailade mig en retursedel så jag kan skicka tillbaka stativet och få ett nytt. Så himla bra! Ska bli så skönt att ha hela grejer igen.

Sedan dammade jag av drönaren och flög en stund medan solen bländade mig med sitt efterlängtade sken. Det är så himla skönt att vi går mot ljusare tider och att solen är uppe längre för varje dag som går. Det är fantastiskt vackert med den gnistrande snön i solljuset, men kan ändå inte låta bli att längta efter våren. Det har varit vinter så länge nu att jag knappt minns känslan av att kunna gå ut utan femhundra lager kläder, eller att känna gräset kittla ens bara fötter. Bläddrade lite bland mina bilder häromdagen och såg en bild på trädgården från i somras, visade Daniel och utbrast ”Alltså förstå att det har sett ut så här en gång!” Har typ glömt hur världen ser ut, utan ett knädjupt lager snö. 😅

Men det har förstås sina fördelar med vintern också, vi slipper närgångna insekter, behöver inte oroa oss för skogsbränder och får njuta av fantastiska stjärnhimlar nästan varje natt. Det har dock varit ovanligt lite norrsken den här vintern, och de gånger det har varit chans att se så har det oftast varit molnigt. Hoppas det blossar upp lite norrsken innan vintern är slut.

Imorgon ska jag jobba hela dagen och i helgen får vi besök av Daniels mamma, så det blir trevligt! Vad har ni för planer inför veckan?

Kram på er ♥

Parkes castle

Hej vänner, här kommer nästa inlägg om vår femte dag på Irland. Det tidigare inlägget kan ni läsa här om ni missat det. ♥
Efter att vi lämnat det gamla gravröset så kom vi till ett slott, nämligen Parkes Castle. Det låg väldigt vackert precis vid vattnet och den lilla stenmuren som omgärdade slottet ramade in allt så fint.


Jag är en sån person som ofta fastnar för detaljer i allt det storslagna. Daniel skrattade ofta åt mig när jag sprang runt och fotade blommor eller fönster när vi hade ett helt slott bakom oss haha. Jag fotar förstås dem också men tio bilder på hela slottet blir ganska lika varandra. Jag gillar att försöka hitta andra små detaljer som berättar något om platsen fast på ett mer subtilt sätt. Som ger nya vinklar på ett ställe man redan sett tidigare.

Och sedan älskar jag detaljer som förhöjer intrycket. Som häftiga dörrar, vackra murar eller ovanliga träd. Den här dörren till exempel hade ju varit så mycket tråkigare utan alla ”piggar” eller med ett vanligt dörrhandtag.

Det här var det första slottet vi gick in i, och vi fick gå in gratis eftersom de höll på med omfattande renoveringar och man därför inte kunde se allting. Det var en fin upplevelse att ströva omkring där inne och få en aning om hur de levde förr i tiden.

Jag älskar dessa fönster med små rutor och rundad överdel. Så himla vackert. Det är också häftigt att se hur tjock väggen är här, vilket gediget arbete det måste varit att bygga slott.

Det var spännande att gå runt där till en början, men när vi gått igenom alla rum så insåg vi att det egentligen inte var så mycket att se. Det fanns i princip inga gamla möbler/saker kvar utan det var typ fina fönster, dörrar, bjälkar och eldstäder. Vilket förstås är fint men det skulle inte ha varit värt att betala en massa pengar bara för att se det, så vi valde vid senare tillfällen att oftast inte gå in i slotten vi besökte utan bara se dem från utsidan. (Vilket också oftast kostade, om man ville gå omkring på borggården.)

Sen har jag svårt för att bortse från alla moderna detaljer, alla skyltar, brandsläckare och elektriska lampor. Det är förstås nödvändiga saker, men de ger mig inte den där känslan av att färdas bakåt i tiden. Av att verkligen se hur det var på den tiden. Så det var nog mest värt för egen del att vi la pengarna på andra saker än att gå in i alla slott vi besökte.

Haha titta på dörröppningen i andra änden av rummet, vad korta alla måste varit förr i tiden? Vi fick böja oss genom varje dörr. I vårt hus är det också en väldigt låg dörr på övervåningen, som förmodligen suttit där väldigt länge. (Huset är byggt 1903.) Och jag slår jämt huvudet i den där himla dörrkarmen, även fast jag tänker på att böja mig men lyckas inte göra det tillräckligt.

Personalen var väldigt trevlig och berättade att det var sällan de fick besök av svenskar. De hade nämligen en journal där man kunde skriva upp sitt namn och vilket land man var ifrån. Om jag inte minns fel hade de mycket besökare från Tyskland och England. Hon vi pratade med pekade ut flera saker som vi kunde kolla på och rekommenderade att vi gick ut och tittade på ”bastun” som fanns en liten bit bort.

Här mina vänner har ni en gammaldags bastu, eller ett ”sweat house” som det kallas på engelska. Här är en sida där man kan läsa mer om de olika funktionerna som rummen hade.

”The sweat house is basically a man made cave or souterrain, large enough to fit a small group of people, however it was probably men only I’d imagine.

Where did the heat come from? They heated rocks in a fire and then moved them into the cave. When everyone was inside they would seal the entrance.

To cool down after the sweat they jumped in the lake, only a few feet away.”

Vi kikade in i bastun och det var ganska högt i tak mot hur låg öppningen var, men jag hade ändå ingen lust att krypa in där. Jag kunde bara tänka på alla spindlar som förmodligen kröp omkring där inne i mörkret… Skulle ni kunnat tänka er att använda den bastun? 😀

Efter vi gått runt en bra stund och kikat på allting så slog vi oss ned i skuggan bakom slottet och åt en medhavd lunch där ute. Det var en väldigt mysig plats att ta en paus på och jag är glad att vi åkte dit. När vi hade ätit upp och vilat en stund så åkte vi till den sista platsen för dagen och det blev mitt favoritställe på hela dan.. Men det ska jag berätta om i ett annat inlägg.

Kram på er ♥

En sprakande soluppgång & ett par tips

Hej på er!

Nu har vi återigen sådana fantastiska soluppgångar nästan varenda morgon, där himlen sprakar av färger och jag måste rusa in och hämta kameran varje gång jag råkar kliva utanför dörren. Det är så otroligt vackert ute med det vita snötäcket och solens strålar som frammanar glitter i snöns kristaller.

Igår satt jag och Daniel och planerade lite för mina kommande månadsbilder, då jag gärna vill försöka variera mina bilder på något sätt. Vi kom på en hel del idéer och jag hoppas verkligen att jag kommer kunna genomföra de flesta av dem. Det känns roligt att ha åtminstone ett litet kreativt projekt varje månad som jag kan lägga lite extra energi på.

Vi gick en snöig promenad med vovvarna, skickade iväg lite fakturor, tittade på serier, lagade mat tillsammans och hade en väldigt mysig dag. Vi tryckte också i oss ett antal kärleksmums som jag bakade i lördags som blev riktigt goda!
Receptet hittar ni här, men eftersom det inte är ett helt veganskt recept så kan jag skriva vad jag använde.

Smet

  • 100 g choklad med mintsmak (jag använde Coops egna mörka mintchoklad, den här)
  • 4 dl vetemjöl
  • 2 tsk bakpulver
  • 4 msk kakao
  • 1 dl starkt kaffe
  • 1 dl mjölk (havremjölk)
  • 200 g smör (mjölkfritt margarin)
  • 5 ägg (aquafaba, eller som det också kallas – kikärtsspad. 3 msk aquafaba motsvarar 1 ägg) Läs mer här om aquafaba!
  • 4 dl socker
  • 1 msk vaniljsocker

Glasyr

  • 100 g smör (mjölkfritt margarin)
  • 4 msk starkt kaffe
  • 1/2 dl kakao
  • 6 dl florsocker
  • 2 dl riven kokos

I övrigt följde jag receptet helt och de blev verkligen supergoda! Mina blev inte lika tjocka som de på bilden, men det kan bero på att jag kanske hade lite för stor plåt. De blev också väldigt söta, vilket är helt okej om man gillar det men för mig blev det lite väl mycket sötma så jag hade kunnat minska på sockret en del.



Det snöade hela helgen och vi har skottat, hämtat in mer ved och eldat nästan dygnet runt. Idag är himlen klar igen och det är kallare ute. Även om det stundtals är riktigt kämpigt med kylan och all snö så kan jag inte låta bli att förundras över hur fantastiskt fint det är ute. Speciellt såna här tidiga morgnar innan solen har gått upp, då färgas himlen av de allra vackraste tonerna. Jag stannar ofta upp vid fönstren när jag håller på med något inomhus och bara beundrar naturen där utanför. Det är magiskt att bo så här och få ta del av naturens alla skiftningar.

Det är egentligen helt galet hur mycket jag påverkas av solen. Vaknar jag upp till en solig dag så kommer jag förmodligen vara på bra humör den dagen, är det grått och molnigt blir jag direkt mer seg och lite deppig. Trots alla lampor, koffein och stimulans man kan hitta på för att försöka kompensera för mörkret ute, så gör ingenting så stor skillnad som solen. Blir lycklig ända in i hjärteroten när den skänker oss sitt strålande ljus.

Jag förstår verkligen djuren som går i ide vintertid eller alla växter som ”vilar” under vinterhalvåret och inte växer speciellt mycket. Det känns naturligt att sakta ned tempot och tillåta sig mer tid till avkoppling och återhämtning under den mörka tiden på året. Tyvärr är ju vårt samhälle inte alls anpassat efter att vi ska rätta oss efter tillgången på ljus och energi, utan det är meningen att man bara ska köra på i samma tempo året runt.

Men en fördel av att inte ha jobbat så mycket under den här tiden är ju att jag kunnat tillåta mig själv att ta det lite lugnare. Att låta förkylningen försvinna helt och hållet innan jag började göra en massa grejer igen. Jag tror också det har låtit mig lagra lite extra energi som jag kan ta fram nu när jag orkar göra saker och är frisk. Så nu är det dags att vakna till efter det långa mörkret. Ljuset återvänder. ♥

Ett par timmar senare såg det ut så här och jag blev så lycklig över att solen äntligen når fram till huset en stund innan den försvinner bakom berget. Det var -20 grader ute den dagen, men jag var ändå tvungen att sätta mig på bron en stund och ta in den stunden av solljus mot mitt ansikte. Till slut frös jag så mycket att jag var tvungen att gå in och värma mig framför kaminen, men det var det värt.

Har på senaste tiden lyssnat en hel del på olika podcasts, varvat med mina ljudböcker, så tänkte tipsa om ett par som jag gillar.

  • Kenza & Dani – när livet händer  – ingen som följer Kenza har väl missat hennes kamp för att få barn. Nu har hon och en vän startat en podcast som handlar om allt som sker när livet händer. Det är så fint att få lära känna dem mer och jag skrattar så otroligt mycket när de berättar sina galna historier om allt de varit med om. Rolig, ärlig och man kan verkligen relatera till mycket.
  • Sagan om Isfolket podden – Om ni är fler Sandemo fans där ute så får ni inte missa den här underbara podden! De går igenom alla böckerna i Isfolket och analyserar varje bok. Blandat med spännande tankar, roliga upptåg och skepticism mot rymdhundar. I mars ska de köra igång igen efter ett uppehåll och nu tar de sig an häxmästaren också!
  • We are influencers – En väldigt intressant podd där Lalinda eller Linda Hörnfeldt, är värd. I varje avsnitt intervjuvar hon bloggare eller människor som jobbar med influencers och det är många otroligt intressanta, givande och underhållande avsnitt. Så roligt att få ta del av dessa människors tankar och tips.

Nu ska jag gå en promenad med hundarna innan det är dags att åka in och veckohandla (om nu bilen startar.. 😅). Vad hittar ni på i veckan?

Kram! ♥