Första norrskenet på Tallänget

Igår kväll såg vi vårt första norrsken här i vårt nya hem! Vi gick ut och rastade hundarna och tyckte det såg ut att vara ett svagt norrsken över träden, men det var knappt så man kunde se det. Jag tänkte i alla fall att jag skulle ta med mig kameran ut en sväng för att se om det kunde bli något, och när jag gick ut igen så lös helt plötsligt hela himlen upp av det dansande, gröna skenet.

Jag ringde Daniel som stod och borstade tänderna, så han skulle komma ut och se det, så han kom springande ut i foppatofflor och utan jacka haha. Men trots att han frös så tyckte han att det var värt att komma ut för att få se detta!

Det var ju ganska länge sedan som jag sist fotade norrsken, så det krävdes lite trixande med inställningar innan jag till slut fick till det. Det svåraste var att få en bra skärpa, samt att bilderna inte skulle bli för mörka. Sen är det inte det lättaste att försöka fixa med alla inställningar i kolmörkret, samtidigt som händerna darrar för att det är så kallt. Nästa gång får jag ha en pannlampa, så jag kan se något när jag måste ändra inställningar. 😀

Det kändes otroligt fint att få den här kvällen, då vi går mot mörkare tider, solen går ned bakom bergstopparna redan vid fem på eftermiddagen och det är lätt att bli lite dyster när ljuset försvinner under så stor del av dagen. Men när dagsljuset sakta blir kortare för var dag, så flammar nätterna upp desto mer.

Stjärnorna kommer återigen fram, efter att ha lyst med sin frånvaro under sommaren, då det aldrig blir tillräckligt mörkt för dem att synas. Nu blinkar de där uppe i miljontals, och lyser upp kvällarna för oss. Då och då har vi turen att få bevittna norrskenets dans över himlavalvet och en gång i månaden lyser fullmånen upp nätterna så det blir nästan lika ljust som på dagen.

Som att naturen vill ge oss hopp om att ljuset inte är borta, det har bara tagit en annan skepnad. <3

Hoppas ni haft en fin helg och att början på veckan blir rolig och intressant! Jag är fortfarande sjuk, men det går åt rätt håll, så idag ska jag bara vara inne, jobba framför datorn och dricka en massa te så hoppas jag att jag snart blir frisk. Det är mulet och ganska kallt ute den här måndagsmorgonen så jag eldar i kaminen och tänder ljus för att få lite värme och mysstämning.

Nu ska jag redigera bilder och kanske skriva ett till blogginlägg inför imorgon. Vad hittar ni på idag vänner?

Kram på er! <3

Börjar ni tröttna på dimmiga foton än?

…hoppas inte, för det är dimma här nästan varje morgon och jag kan inte låta bli att fota. 😀

Kommer ihåg hur jag pratade med Daniel för kanske ett år sedan, om att jag ville lära mig fota just mer dimma, men att det verkade vara omöjligt att hitta någon jäkla dimma.. haha. Men efter att jag läst Marias inlägg om hur man kan göra för att bli morgonpigg och faktiskt följt en del av råden så har jag börjat gå upp mycket tidigare på morgnarna. Och insett att det är ju dimma nästan varje morgon!

Någon gång ibland har vi även kvällsdimma, men den är oftast väldigt liten och tunn, inte alls den där mäktiga dimman man kan se på andras bilder. Men efter att ha gått upp cirka klockan sex nu i ett par veckor så har jag insett att den där tjocka, vita dimman som täcker allt i sin väg rullar in över gården mellan 06-07 nästan varje morgon! Så nu är det bara att fota hur mycket jag vill. Det som verkligen underlättar för att få mig att gå upp är att kliva upp samtidigt som Daniel, för då kan han se till att jag inte bara somnar om och struntar i att gå upp haha. Så nu går vi upp tillsammans och äter frukost innan han åker till jobbet. Det är också en extra bonus med att kliva upp tidigt, då får vi spendera morgonen tillsammans och börjar dagen på ett bra sätt, med tända ljus och mys.

Det var inte heller speciellt svårt att få med dimman på bild, när den är såpass tydlig som den är på morgonen, jämfört med de bleka stråken jag fotat kvällstid tidigare, som man nästan behövt kisa för att se överhuvudtaget… 😀 Så nu är jag glad som faktiskt börjat gå upp tidigt på morgonen och får ta del av den här magin. I helgen vaknade jag vid 07.30, båda dagarna helt av mig själv. Och det mina vänner, är i sanning en bedrift om jag får säga det själv!

Tidigare har jag som sagt alltid varit väldigt kvällspigg och hade ofta ingen energi alls under dagen, utan kom igång sent på kvällen och kunde då äntligen göra alla de där sakerna jag velat, men inte orkat göra, under dagen. Nu hinner jag få mer gjort på förmiddagen än vad jag förut hann på en hel dag, och det känns så himla fint. Förut skrev jag t.ex. alltid blogginlägg sent på eftermiddagen/kvällen och det kändes ofta jobbigt eftersom jag satt uppe sent och höll på med det varenda kväll, vilket såklart resulterade i att jag var ännu tröttare varje morgon. Nu skriver jag de flesta inläggen på morgonen/förmiddagen och sedan har jag hela dagen på mig att pyssla med en massa annat.

tack Maria för ett superbra inlägg, med tips som faktiskt fungerar och inspiration till att ta tag i att ändra ens vanor!
Är ni själva morgonpigga eller mer av en kvällsmänniska? Berätta gärna!

Och tack till er som gillar/kommenterar mina inlägg. <3 Det gör mig så glad.

Kram till er!

Min morgon vid tjärnen

Hej på er!

Imorse gick jag upp med Daniel innan han skulle till jobbet och fixade frukost. Såg genom köksfönstret att dimman dansade fram över tjärnen så när han åkt till jobbet så tog jag med mig kameragrejerna och sprang ned. Glömde såklart minneskortet så fick springa upp igen och hämta det, men dimman var vänlig nog att stanna kvar.

Det var förtrollande vackert, med dimman som flöt fram på den spegelblanka vattenytan och tranornas ödsliga skrik i fjärran. Fick rysningar längs ryggraden för att det var så vackert, det kändes nästan overkligt att få befinna sig mitt i allt detta.

Jag tog med mig kameragrejerna och hoppade ned i båten och rodde sakta ut på vattnet, rakt in i dimman. Det enda som hördes var årornas knirkande och plasket varje gång de landade i vattnet. Det är så himla lugnande att ro tycker jag, som att kroppen bara fokuserar på rörelserna för att ro och släpper allt annat. Tystnaden och vattnets blanka yta.

Jag fotade en hel del och efter nästan en timme hade jag rott runt hela tjärnen och fotat klart. Jag gick på lätta fötter hemåt igen, stärkt av en underbar start på morgonen.

Sedan dess har hundarna fått frukost och varit ute ett par gånger, jag har redigerat en massa bilder och ätit lunch. Nu tänkte jag ta en paus från datorn och gå ut i det vackra vädret på en promenad med hundarna.

Hoppas ni har en fin dag. <3 Stor kram till er!

En dimmig värld, två besök & några liter äppelsaft

Hej på er vänner!

Nu var det återigen ett tag sedan jag skrev sist, jag förstår inte hur det kan vara så svårt att få tiden att räcka till. Jag som helst vill skriva ett inlägg om dagen, blir nästan förvånad om jag ens lyckas skriva ett i veckan.. Haha!
Det händer så mycket hela tiden, så efter att vi varit uppe hos mina föräldrar så hann jag bara vara hemma en dag innan vi fick besök av Rikard, en av mina bröder. Det var ett väldigt trevligt besök och vi hade en massa att prata om, drack te, eldade i kaminen och så visade jag honom runt på gården. Han stannade bara en dag men det är alltid roligt att få besök, även om det är korta sådana.

Den morgonen så var det helt dimmigt ute när jag vaknade, fälten och bergen var insvepta i ett tjockt vitt täcke medan solen kämpade för att bryta sig igenom. Det var så vackert. Det känns som att bo mitt i en sagovärld när man tittar ut och världen visar upp detta skådespel. Overkligt. <3

Bagheera visar alltid upp sig framför kameran! <3

Bara några dagar senare kom en av mina kusiner, Samuel, förbi också då han var på väg norrut från Stockholm, så han passade på att stanna hos oss, sova över och hänga lite dagen efter. Vi tog också ett dopp i tjärnen, men nu var det väldigt kallt i vattnet! Jag passade ändå på att simma runt en stund innan kylan till slut tvingade upp mig ur vattnet. Så nu har vi badat ända från maj till september! 😀 Borde nästan ta ett dopp i oktober också, bara för att… Lång badsäsong i år haha.


Samuel precis innan han begav sig vidare norrut. 🙂

Mitt hjärta. <3 Och en massa målargrejer. Ni som sett mina instastories har säkert märkt att vi målat om ett par rum inne! Ska visa er dem i nästa inlägg.

Sen har vi kokat äppelsaft i vår nyinköpta saftmaja, gjort äppelmos och äppelmust. Försökte mig även på att göra äppelcider men den började tyvärr mögla. Vi har en stor balja kvar med äpplen att ta hand om, så ska torka lite äppelringar och sen skära ned en del i klyftor och frysa in, så man kan ta fram dem senare och göra äppelkaka av. Hela frysen är full av röda och svarta vinbär, rabarber och snart äpplen. Det gör att jag känner mig rik. Tänk att kunna plocka fram dessa bär och frukter mitt i vintern och kunna göra egen saft? Så himla gott och lyxigt.

Tänkte också försöka hinna ut i skogen och plocka lite lingon och blåbär, om det nu finns några att plocka efter den här varma, torra sommaren.  Vad har ni för planer i höst?
Imorgon händer det förresten något spännande! Kommer dela med mig om det snart 😀

Stor kram till er!

Besök hos mina föräldrar

Ja vi var ju upp en sväng och hälsade på mina föräldrar i några dagar. Det var första gången vi var där sedan i julas, eftersom vi haft så himla fullt upp hela det här året. Förstår knappt vart tiden har tagit vägen, speciellt sedan vi flyttade till Tallänget så har tiden bara flugit fram. Antar att det är för att vi hela tiden har tusen olika grejer att fixa. Man behöver i alla fall aldrig ha långtråkigt! 😃

Så nu kände vi att det äntligen var dags. Vi packade bilen full av hundar, grejer och människor och sedan åkte vi norrut. Det är så himla fint när man börjar närma sig mitt barndomshem, alla oändliga skogar, små sjöar som glimtar fram mellan träden och den stora stillheten. Inte en själ så långt ögat kan nå. Här uppe är man verkligen långt ute i ödemarken.

Jag var förstås tvungen att stanna för att fota. Det var så oändligt vackert.

Här är badplatsen som var närmast när vi växte upp. En mil från mina föräldrars hem ligger den, så man var inte där så ofta. Men det var alltid så himla härligt och roligt när vi väl åkte dit. Nu känns det ofantligt lyxigt att bo på ett ställe som har vatten bara 150 meter från huset!

Jag fotade inte så mycket när vi väl var där, jag var alltför upptagen med att umgås, klippa klor på hundarna, gosa med hästarna, laga pumpapaj, äta god mat, kela med katten och prata, prata, prata. När jag och mamma väl sätter igång så finns det inget stopp nästan. Vi kan prata flera timmar i sträck och ändå känns det aldrig som att vi blir klara. ❤️

Men en kväll när jag var ute och rastade hundarna så var det dimmigt ute, samtidigt som fullmånen lyste fram mellan träden. Det var så vansinnigt vackert att jag sprang in efter kamera och stativ och begav mig ut igen. Tyvärr var det svårt att få med dimman på bild, då det var så mörkt att jag var tvungen att ha ganska lång slutartid. Men fick i alla fall ihop några bilder som jag blev väldigt nöjd med.

Daniel var bara kvar över helgen, sedan var han tvungen att åka hem för att kunna jobba på måndagen. Men eftersom jag inte hade något jobb inplanerat så stannade jag och hundarna ett par dagar till. Det var verkligen ett mysigt och roligt besök, som tur är blir det inte lika lång väntan till nästa besök, eftersom vi ska fira jul hos dom. Min syster och hennes lilla dotter som bor på nya Zeeland kommer hem över julen och ska vara där, så då passar många av oss syskon på att vara hemma den här julen!

Som ni kanske vet så har ju Leia väldigt svårt för andra hundar, så vi var väldigt spända hur det skulle gå att bo i ett hus med fem andra hundar. De fick såklart inte träffas (känns så dumt att riskera något när man bara är där några dagar, det finns liksom ingen anledning att ens testa ha dom tillsammans) utan de hölls åtskilda med kompostgaller och dörrar. Men hon både såg och hörde de andra flera gånger. Hon låter ju otroligt mycket, skäller, gnäller och ylar när hon hör dom andra, men de sista dagarna var hon faktiskt lite lugnare. Men de var båda ändå helt slut när vi kom hem och sov gott den natten… 😊

På onsdagen åkte jag och vovvarna hemåt och det var en sån himla tjock dimma när vi passerat Härnösand. Var tvungen att stanna till och fota lite, och bara fem minuter efter jag gjort det så kom vi ut ur dimman.

När vi rullade in på gårdsplanen här hemma så kände jag mig så otroligt lycklig och privilegierad som har ett så fantastiskt hem att komma hem till. Att ha en plats som är min, där vi kan ändra och fixa precis så som vi vill ha det. Där vi har skogar, berg och en tjärn precis utanför dörren. Där vi bor granne med endast skogens alla djur och väsen. Där man kan springa barfota över gräset och dra in luften av höst. Det är sann lycka.

Dark hedges & Dunseverick castle

Här kommer en fortsättning av mina inlägg från Irlandsresan! Nu är vi på dag 3, vilken jag redan skrivit en del om tidigare eftersom det var dagen då Daniel friade. <3

Nu tänkte jag visa några fler bilder från vår förlovning och från vårt andra stopp den dagen.

Här började vi den tredje dagen, efter en ganska lång resa från stället vi sov på. Eftersom Nordirland tillhör Storbritannien så har de pund som valuta och miles/hour istället för kilometer så det var väldigt förvirrande när man skulle förstå vilken hastighet det stod på skyltarna när man körde bil. Så jag fick sitta med en hemsida uppe där man snabbt kunde omvandla hastigheten i miles till kilometer så vi visste hur snabbt vi fick köra… 😀

The Dark Hedges var verkligen en magisk plats med dessa enorma bokträd som är över 250 år gamla. Men jag blev ledsen när jag såg hur många det är som har karvat in sina namn i träden, eftersom detta skadar träden.

Tyckte det passade så fint att ta bilder på asken och ringarna i den här miljön. <3

Det är öppna gröna fält på sidorna som verkligen ger en irländsk känsla, med böljande landskap och kullar. När Game of Thrones spelade in här så tog de ned staketen på sidorna och strödde smuts och jord över hela vägen, vilket tog dem cirka 2 dagar. The Dark Hedges är i serien en del av The Kingsroad.

Det var en hel del folk där, trots att vi inte besökte Irland under den värsta turistsäsongen så man fick ha en hel del tålamod för att kunna fota utan att en hel skock av människor täckte utsikten. Det är verkligen det värsta med turistattraktioner, det finns inte en chans att man får vara där ifred och i lugn och ro ta sina bilder, utan man måste snabbt fota och sedan vänta länge tills nästa tillfälle ges. Jag är förstås väldigt glad över alla dessa platser som vi fått se och uppleva, men jag föredrar verkligen att fota ensam i våra ensliga skogar här hemma där man får vara ifred.

Efter det åkte vi vidare och stannade vid Dunseverick Castle, som inte längre är något slott utan bara några förvittrade stenar på en klippa. Men en gång i tiden låg här ett riktigt slott och ståtade högt uppe på klippans brant. Det ser inte mycket ut för världen, men platsen var fantastiskt vacker och vi stannade här mycket längre än vi hade tänkt från början.

Vi såg många turister som körde in bilen i parkeringsfickan, stannade bilen och hoppade ut utan att ens stänga av motorn, knäppte ett par bilder och sedan hoppade in i bilen och sladdade iväg… Det måste vara fruktansvärt tråkigt att turista på det sättet, som att de stannar och tar några bilder bara för att kunna säga att de varit där. Att bara stressa från den ena platsen till nästa. Nej fy vad trist. Vi kanske inte hann se lika många ställen som vissa andra, men de vi väl stannade på såg vi verkligen ordentligt och spenderade mycket tid där, med att andas, ta in atmosfären och bara strosa runt i lugn och ro. Så himla skönt. 🙂

Jag stod en lång stund där vi kanten och kände vinden blåsa och andades in den salta havsluften. Kände hur vinden blåste ren en från tankar och måsten för en stund. Det är något väldigt lugnande med en ordentlig vind, hur motsägelsefullt det än kan låta. Som att den tar tag och rensar upp en massa gamla dammtussar som ligger och skräpar i sinnet och lämnar det öppet och redo för nya tankar.

Tänk att någon en gång för länge sedan bestämde sig för att bygga ett slott här uppe på klippan. Vilket jättejobb det måste ha varit att frakta upp allt man behövde!

Vackra klippor som formats av tidens tand, av vatten och vind. Och lite växtlighet som är stark nog att kunna växa på en sådan karg plats.

Jag är där för perspektiv! Det var verkligen enorma klippor. Ser ni mig?

Daniel var så snäll och bar runt på mitt stativ när jag inte använde det. <3

Vackra vyer uppifrån klippan där man kunde se rätt ned i havet och beskåda alla fiskmåsar som flög fram och tillbaka till sina bon som de hade längs branterna. Det växte också många små, fina blommor där uppe och jag satt en bra stund vid kanten och tittade på utsikten nedanför mina fötter.

<3 <3

Ser ni den lilla grottan nedanför klippan? Man förväntade sig nästan att det skulle komma något sagoväsen smygande upp därifrån.. 😀

En vacker plats som jag är väldigt glad över att vi stannade vid, det var en mäktig natur och väldigt fridfullt eftersom vi i princip var ensamma. Det var många som fotade ruinen från vägen men bara ett annat par som faktiskt gick ned för slänten och fotade från andra vinklar. Det gav oss en helt annan upplevelse än om vi hade hållit oss till vägen eller ”riktiga” utkikspunkter dit alla andra gick. Så det är ett tips om ni reser runt och ser fina platser, nöj dig inte med det alla andra redan har tagit, utan utforska och hitta nya vägar/vinklar/ljus som kan ge dig en helt annan bild. (Utan att för den delen förstöra eller gå någonstans där det inte är tillåtet.)

Vi åkte till två platser till den här dagen men de får komma i nästa inlägg så inte det här inlägget blir ännu längre. Hoppas att ni uppskattar mina reseinlägg från Irland!

Stor kram på er! <3

Tollymore Forest Park del 3 & Castle Ward (Winterfell)

Här kommer äntligen en tredje och sista del från vår dag två på Irland, som vi spenderade i Tollymore Forest Park och på en inspelningsplats där vissa av scenerna från Game of Thrones spelades in. De två tidigare inläggen kan ni läsa här och här!

Det var fullt av mysiga stenmurar och vackra broar i parken och vi strosade runt där i flera timmar. Ändå kändes det som att vi knappt hunnit se hälften av alla vackra platser som fanns. Jag hoppas vi kan åka dit igen någon gång i framtiden!
Det kändes som att befinna sig i en gammaldags saga när vi satt där på stenbron och lyssnade på vattnets glada dans under våra fötter.

Alltså den här trappan!! Så himla vackert, med alla rosa blomblad som låg utströdda. Kan verkligen se framför mig hur fint det skulle vara att ta tex bröllopsfoton här. Mitt bland naturens alla färger.

De vackra skogarna var oändliga och vi la märke till hur ofta det växte murgröna och andra växter längs trädstammarna. Det luktade så gott i skogen och vi träffade knappt på några andra människor, utan vi fick ha platsen för oss själva.

Plötsligt hittade vi dessa två broar och klättrade längs gräsbevuxna slänter för att nå till de bästa vinklarna. Kommer ihåg hur varmt och fuktigt det var den dagen och det kändes verkligen inte som att vi befann oss på Irland, där man förväntar sig att det ska vara lite rått och regna hela tiden. Istället kändes det som att vi befann oss i ett tropiskt klimat. Kan inte räkna hur många gånger vi fick höra att vi hade en himla tur med vädret och att det aldrig brukade vara soligt så länge på Irland.

Mitt hjärta och en magisk plats. <3

För er som gillar Game of Thrones så kan det vara roligt att veta att flera av scenerna därifrån är inspelade här i Tollymore, bland annat scenen där de hittar vargungarna i första avsnittet!

Jag klängde ned för en brant och hittade den här lilla platsen med klart, kallt vatten och var bara tvungen att doppa fötterna för att få lite svalka. Det var helt underbart att känna vattnet mot mina varma fötter och balansera sig fram på blankpolerade stenar. Det gick förbi några personer som tittade häpet på mig. De är kanske inte vana vid sådana påhitt? 😉

Efter ett svalkande dopp av fötterna så hittade vi det här magiska lilla stenhuset inbäddat i grönskan. Det såg ut som ett lusthus byggt av naturens självt.

Dessa broar alltså. Skulle inte ha något emot att bygga några sådana här hemma över dikena!

Jag har så himla många bilder från den här dagen, ni anar inte hur svårt det är att välja ut bara några få av alla hundratals olika varianter som jag har. Att klicka sig fram och tillbaka mellan ett par bilder i flera minuter innan jag bestämt mig för vilken som är bäst, eller vilka som är värda att visas upp. Nackdelen med systemkameror, det är alldeles för lätt att fota sådana otroliga mängder med bilder. 😉

Det är helt otroligt att man kan bygga något sånt här, med stenar som är helt ojämna och ofixade. Är väldigt imponerad över hur fantastiska vissa byggnader är, det ligger mycket kunskap och känsla bakom det hantverket.

Dessa underbara gröna skogar. Som att stiga rakt in i en sagobok.

Till slut fick Daniel tvinga mig därifrån för jag bara fortsatte fota och om vi skulle hinna med GoT inspelningsplatsen så var vi tvungna att åka, efter de stängde ganska tidigt (tror det var vid 17-18). Det är en sak som vi absolut inte var beredda på, att allting skulle stänga vid femtiden nästan varje dag, trots att det var sommar och turistsäsong. Alltså var det lite bråttom om man skulle hinna till vissa grejer, som tex nationalparker, slott, caféer, kyrkor eller andra liknande platser. Känns så konstigt eftersom man tänker att folk vill ha något att göra på kvällarna också?

Så de första dagarna, innan vi insett det så missade vi en del grejer eftersom vi tog det lugnt och inte ville stressa någonstans. Men så kan man inte heller se allting, det vi väl fick se var istället desto bättre.
Här hade vi just anlänt till Castle Ward, också känt som Winterfell!

Här är största delen av första säsongen av GoT inspelat och borgen här är en del av muren, men som ni kan se på den här bilden, så är det allra mesta datagjort i efterhand så man kanske inte känner igen sig direkt.

Det var en häftig upplevelse att strosa omkring där man vet att många av scenerna från serien är inspelade och att insupa atmosfären. Vi kom dit ganska sent så det var nästan helt tomt på folk och det gav oss gott om tid att se oss omkring.

Så himla mysig liten innergård. Skulle verkligen kunna tänka mig att dricka en kopp te på bänken där och njuta av fågelkvittret.

Här är innergården där bland annat Bran övar på att skjuta pilbåge i serien, och Arya dyker upp och visar sig vara bättre än dem alla.

Jag började dock känna mig ganska utmattad och lite illamående vid det här laget, efter en lång dag i stekande sol och säkert alldeles för lite vatten, och jag hade svårt att hålla uppe gnistan. Jag fotade en hel del, men till slut var jag tvungen att sätta mig ned och vila lite i skuggan eftersom jag var helt slut. Det blev ju också långa dagar, med mycket körande och inte så ordentlig mat, eftersom vi spenderade största delen av dagen på resande fot.

Det märktes på vattnet överallt att det varit ovanligt varmt på Irland under en längre tid, då vattenbeståndet var lågt och ofta var det väldigt tydligt hur lite vatten det faktiskt var i sjöarna.

Den här fina röda dörren får avsluta vår andra dag på Irland. Det var en fantastisk dag, men det jag inte visste då, var att nästa dag skulle Daniel gå ned på knä och fria till mig, mitt i den magiska allén Dark Hedges. <3 Det har jag redan berättat om här, men vi gjorde fler utflykter den dagen som jag ska berätta om senare.

Nu ska jag snart åka till jobbet! Hoppas ni har en fin dag. <3

Första mötet

En bild från första mötet med fjällvråkarna som bor på berget mittemot vårt hus. De är väldigt nyfikna av sig och flyger ofta över oss för att hålla koll. När vi är i trädgården eller är och badar i tjärnen så kan de spana på oss från luften innan de landar högst upp i en trädtopp för att vila vingarna en stund. Det är verkligen förunderligt att få ha alla dessa vilda djur omkring oss, betande runt husknuten eller flygande över trädgården. <3

Välkommen Augusti

Nu när jag skriver det här är det fortfarande tolv minuter kvar av första augusti, men tills att bilderna har laddats upp så kommer klockan hunnit slå över till en ny dag. (Eftersom vi har världens långsammaste internet..)
Jag har sett så mycket framemot augusti, eftersom både juni och juli varit väldigt intensiva med irlands-resan, förlovning, besök och en massa jobb så har jag känt det som att jag knappt hunnit andas. Sommaren har bara rusat förbi och jag blev nästan chockad för ett par dagar sedan när jag insåg att juli snart var slut. Vart tog dessa dagar vägen?
De virvlade bort i ett töcken av jobb, jobb och jobb.

Så jag har verkligen längtat tills allting skulle stillna av och jag äntligen skulle kunna dra ett djupt andetag igen. Att kunna sitta upp sent och redigera bilder utan att behöva gå och lägga sig tidigt eftersom jag ska upp till jobb. Att kunna tassa ut på bron och möta morgonsolen med en kopp te i handen, få åka på upptäcktsfärder i området och lära känna vår landsbygd. Kunna hälsa på mina föräldrar och gå skogspromenader i mina gamla välkända skogar. Att kunna ta både morgon och kvällsdopp i tjärnen under varma dagar och simma rakt in i solens strålar.

Idag skulle jag egentligen vara ledig, men fick hoppa in lite akut då en kollega var tvungen att vara borta. Det kändes tungt att ge avkall på min lediga dag som jag sett framemot så mycket, men ibland får man bara lov att ställa upp. Men när jag körde hemåt så mötte naturen mig med en fantastisk dimma, med solen halvt gömd där bakom i diset och de mest fantastiska färgerna på himlavalvet. Jag kom bara hem och hämtade min kamera så for jag, Daniel och hundarna iväg en sväng för att fota den vackra kvällen.

Vi åkte bara några få kilometer och stannade på flera underbara ställen, det var så vackert att det gjorde ont i hjärtat. Kände hela vägen hem från jobbet att det var taskigt av naturen att visa sig så fantastisk när jag inte kunde fotografera det. Men det tog jag igen sedan. Åh vad fint det var!
Kunde hållit på i timmar. Det är sånt här jag vill göra, fånga de flyktiga momenten i naturen, som de flesta är för upptagna eller bor för långt borta för att se. Att kunna kapsla in dessa minnen i en bild och dela med mig av detta magiska. Det är ren glädje.

Nu ser jag framemot en härlig augusti månad! Kram på er <3