Börjar ni tröttna på dimmiga foton än?

…hoppas inte, för det är dimma här nästan varje morgon och jag kan inte låta bli att fota. 😀

Kommer ihåg hur jag pratade med Daniel för kanske ett år sedan, om att jag ville lära mig fota just mer dimma, men att det verkade vara omöjligt att hitta någon jäkla dimma.. haha. Men efter att jag läst Marias inlägg om hur man kan göra för att bli morgonpigg och faktiskt följt en del av råden så har jag börjat gå upp mycket tidigare på morgnarna. Och insett att det är ju dimma nästan varje morgon!

Någon gång ibland har vi även kvällsdimma, men den är oftast väldigt liten och tunn, inte alls den där mäktiga dimman man kan se på andras bilder. Men efter att ha gått upp cirka klockan sex nu i ett par veckor så har jag insett att den där tjocka, vita dimman som täcker allt i sin väg rullar in över gården mellan 06-07 nästan varje morgon! Så nu är det bara att fota hur mycket jag vill. Det som verkligen underlättar för att få mig att gå upp är att kliva upp samtidigt som Daniel, för då kan han se till att jag inte bara somnar om och struntar i att gå upp haha. Så nu går vi upp tillsammans och äter frukost innan han åker till jobbet. Det är också en extra bonus med att kliva upp tidigt, då får vi spendera morgonen tillsammans och börjar dagen på ett bra sätt, med tända ljus och mys.

Det var inte heller speciellt svårt att få med dimman på bild, när den är såpass tydlig som den är på morgonen, jämfört med de bleka stråken jag fotat kvällstid tidigare, som man nästan behövt kisa för att se överhuvudtaget… 😀 Så nu är jag glad som faktiskt börjat gå upp tidigt på morgonen och får ta del av den här magin. I helgen vaknade jag vid 07.30, båda dagarna helt av mig själv. Och det mina vänner, är i sanning en bedrift om jag får säga det själv!

Tidigare har jag som sagt alltid varit väldigt kvällspigg och hade ofta ingen energi alls under dagen, utan kom igång sent på kvällen och kunde då äntligen göra alla de där sakerna jag velat, men inte orkat göra, under dagen. Nu hinner jag få mer gjort på förmiddagen än vad jag förut hann på en hel dag, och det känns så himla fint. Förut skrev jag t.ex. alltid blogginlägg sent på eftermiddagen/kvällen och det kändes ofta jobbigt eftersom jag satt uppe sent och höll på med det varenda kväll, vilket såklart resulterade i att jag var ännu tröttare varje morgon. Nu skriver jag de flesta inläggen på morgonen/förmiddagen och sedan har jag hela dagen på mig att pyssla med en massa annat.

tack Maria för ett superbra inlägg, med tips som faktiskt fungerar och inspiration till att ta tag i att ändra ens vanor!
Är ni själva morgonpigga eller mer av en kvällsmänniska? Berätta gärna!

Och tack till er som gillar/kommenterar mina inlägg. <3 Det gör mig så glad.

Kram till er!

Min morgon vid tjärnen

Hej på er!

Imorse gick jag upp med Daniel innan han skulle till jobbet och fixade frukost. Såg genom köksfönstret att dimman dansade fram över tjärnen så när han åkt till jobbet så tog jag med mig kameragrejerna och sprang ned. Glömde såklart minneskortet så fick springa upp igen och hämta det, men dimman var vänlig nog att stanna kvar.

Det var förtrollande vackert, med dimman som flöt fram på den spegelblanka vattenytan och tranornas ödsliga skrik i fjärran. Fick rysningar längs ryggraden för att det var så vackert, det kändes nästan overkligt att få befinna sig mitt i allt detta.

Jag tog med mig kameragrejerna och hoppade ned i båten och rodde sakta ut på vattnet, rakt in i dimman. Det enda som hördes var årornas knirkande och plasket varje gång de landade i vattnet. Det är så himla lugnande att ro tycker jag, som att kroppen bara fokuserar på rörelserna för att ro och släpper allt annat. Tystnaden och vattnets blanka yta.

Jag fotade en hel del och efter nästan en timme hade jag rott runt hela tjärnen och fotat klart. Jag gick på lätta fötter hemåt igen, stärkt av en underbar start på morgonen.

Sedan dess har hundarna fått frukost och varit ute ett par gånger, jag har redigerat en massa bilder och ätit lunch. Nu tänkte jag ta en paus från datorn och gå ut i det vackra vädret på en promenad med hundarna.

Hoppas ni har en fin dag. <3 Stor kram till er!

En dimmig värld, två besök & några liter äppelsaft

Hej på er vänner!

Nu var det återigen ett tag sedan jag skrev sist, jag förstår inte hur det kan vara så svårt att få tiden att räcka till. Jag som helst vill skriva ett inlägg om dagen, blir nästan förvånad om jag ens lyckas skriva ett i veckan.. Haha!
Det händer så mycket hela tiden, så efter att vi varit uppe hos mina föräldrar så hann jag bara vara hemma en dag innan vi fick besök av Rikard, en av mina bröder. Det var ett väldigt trevligt besök och vi hade en massa att prata om, drack te, eldade i kaminen och så visade jag honom runt på gården. Han stannade bara en dag men det är alltid roligt att få besök, även om det är korta sådana.

Den morgonen så var det helt dimmigt ute när jag vaknade, fälten och bergen var insvepta i ett tjockt vitt täcke medan solen kämpade för att bryta sig igenom. Det var så vackert. Det känns som att bo mitt i en sagovärld när man tittar ut och världen visar upp detta skådespel. Overkligt. <3

Bagheera visar alltid upp sig framför kameran! <3

Bara några dagar senare kom en av mina kusiner, Samuel, förbi också då han var på väg norrut från Stockholm, så han passade på att stanna hos oss, sova över och hänga lite dagen efter. Vi tog också ett dopp i tjärnen, men nu var det väldigt kallt i vattnet! Jag passade ändå på att simma runt en stund innan kylan till slut tvingade upp mig ur vattnet. Så nu har vi badat ända från maj till september! 😀 Borde nästan ta ett dopp i oktober också, bara för att… Lång badsäsong i år haha.


Samuel precis innan han begav sig vidare norrut. 🙂

Mitt hjärta. <3 Och en massa målargrejer. Ni som sett mina instastories har säkert märkt att vi målat om ett par rum inne! Ska visa er dem i nästa inlägg.

Sen har vi kokat äppelsaft i vår nyinköpta saftmaja, gjort äppelmos och äppelmust. Försökte mig även på att göra äppelcider men den började tyvärr mögla. Vi har en stor balja kvar med äpplen att ta hand om, så ska torka lite äppelringar och sen skära ned en del i klyftor och frysa in, så man kan ta fram dem senare och göra äppelkaka av. Hela frysen är full av röda och svarta vinbär, rabarber och snart äpplen. Det gör att jag känner mig rik. Tänk att kunna plocka fram dessa bär och frukter mitt i vintern och kunna göra egen saft? Så himla gott och lyxigt.

Tänkte också försöka hinna ut i skogen och plocka lite lingon och blåbär, om det nu finns några att plocka efter den här varma, torra sommaren.  Vad har ni för planer i höst?
Imorgon händer det förresten något spännande! Kommer dela med mig om det snart 😀

Stor kram till er!

Besök hos mina föräldrar

Ja vi var ju upp en sväng och hälsade på mina föräldrar i några dagar. Det var första gången vi var där sedan i julas, eftersom vi haft så himla fullt upp hela det här året. Förstår knappt vart tiden har tagit vägen, speciellt sedan vi flyttade till Tallänget så har tiden bara flugit fram. Antar att det är för att vi hela tiden har tusen olika grejer att fixa. Man behöver i alla fall aldrig ha långtråkigt! 😃

Så nu kände vi att det äntligen var dags. Vi packade bilen full av hundar, grejer och människor och sedan åkte vi norrut. Det är så himla fint när man börjar närma sig mitt barndomshem, alla oändliga skogar, små sjöar som glimtar fram mellan träden och den stora stillheten. Inte en själ så långt ögat kan nå. Här uppe är man verkligen långt ute i ödemarken.

Jag var förstås tvungen att stanna för att fota. Det var så oändligt vackert.

Här är badplatsen som var närmast när vi växte upp. En mil från mina föräldrars hem ligger den, så man var inte där så ofta. Men det var alltid så himla härligt och roligt när vi väl åkte dit. Nu känns det ofantligt lyxigt att bo på ett ställe som har vatten bara 150 meter från huset!

Jag fotade inte så mycket när vi väl var där, jag var alltför upptagen med att umgås, klippa klor på hundarna, gosa med hästarna, laga pumpapaj, äta god mat, kela med katten och prata, prata, prata. När jag och mamma väl sätter igång så finns det inget stopp nästan. Vi kan prata flera timmar i sträck och ändå känns det aldrig som att vi blir klara. ❤️

Men en kväll när jag var ute och rastade hundarna så var det dimmigt ute, samtidigt som fullmånen lyste fram mellan träden. Det var så vansinnigt vackert att jag sprang in efter kamera och stativ och begav mig ut igen. Tyvärr var det svårt att få med dimman på bild, då det var så mörkt att jag var tvungen att ha ganska lång slutartid. Men fick i alla fall ihop några bilder som jag blev väldigt nöjd med.

Daniel var bara kvar över helgen, sedan var han tvungen att åka hem för att kunna jobba på måndagen. Men eftersom jag inte hade något jobb inplanerat så stannade jag och hundarna ett par dagar till. Det var verkligen ett mysigt och roligt besök, som tur är blir det inte lika lång väntan till nästa besök, eftersom vi ska fira jul hos dom. Min syster och hennes lilla dotter som bor på nya Zeeland kommer hem över julen och ska vara där, så då passar många av oss syskon på att vara hemma den här julen!

Som ni kanske vet så har ju Leia väldigt svårt för andra hundar, så vi var väldigt spända hur det skulle gå att bo i ett hus med fem andra hundar. De fick såklart inte träffas (känns så dumt att riskera något när man bara är där några dagar, det finns liksom ingen anledning att ens testa ha dom tillsammans) utan de hölls åtskilda med kompostgaller och dörrar. Men hon både såg och hörde de andra flera gånger. Hon låter ju otroligt mycket, skäller, gnäller och ylar när hon hör dom andra, men de sista dagarna var hon faktiskt lite lugnare. Men de var båda ändå helt slut när vi kom hem och sov gott den natten… 😊

På onsdagen åkte jag och vovvarna hemåt och det var en sån himla tjock dimma när vi passerat Härnösand. Var tvungen att stanna till och fota lite, och bara fem minuter efter jag gjort det så kom vi ut ur dimman.

När vi rullade in på gårdsplanen här hemma så kände jag mig så otroligt lycklig och privilegierad som har ett så fantastiskt hem att komma hem till. Att ha en plats som är min, där vi kan ändra och fixa precis så som vi vill ha det. Där vi har skogar, berg och en tjärn precis utanför dörren. Där vi bor granne med endast skogens alla djur och väsen. Där man kan springa barfota över gräset och dra in luften av höst. Det är sann lycka.

Dark hedges & Dunseverick castle

Här kommer en fortsättning av mina inlägg från Irlandsresan! Nu är vi på dag 3, vilken jag redan skrivit en del om tidigare eftersom det var dagen då Daniel friade. <3

Nu tänkte jag visa några fler bilder från vår förlovning och från vårt andra stopp den dagen.

Här började vi den tredje dagen, efter en ganska lång resa från stället vi sov på. Eftersom Nordirland tillhör Storbritannien så har de pund som valuta och miles/hour istället för kilometer så det var väldigt förvirrande när man skulle förstå vilken hastighet det stod på skyltarna när man körde bil. Så jag fick sitta med en hemsida uppe där man snabbt kunde omvandla hastigheten i miles till kilometer så vi visste hur snabbt vi fick köra… 😀

The Dark Hedges var verkligen en magisk plats med dessa enorma bokträd som är över 250 år gamla. Men jag blev ledsen när jag såg hur många det är som har karvat in sina namn i träden, eftersom detta skadar träden.

Tyckte det passade så fint att ta bilder på asken och ringarna i den här miljön. <3

Det är öppna gröna fält på sidorna som verkligen ger en irländsk känsla, med böljande landskap och kullar. När Game of Thrones spelade in här så tog de ned staketen på sidorna och strödde smuts och jord över hela vägen, vilket tog dem cirka 2 dagar. The Dark Hedges är i serien en del av The Kingsroad.

Det var en hel del folk där, trots att vi inte besökte Irland under den värsta turistsäsongen så man fick ha en hel del tålamod för att kunna fota utan att en hel skock av människor täckte utsikten. Det är verkligen det värsta med turistattraktioner, det finns inte en chans att man får vara där ifred och i lugn och ro ta sina bilder, utan man måste snabbt fota och sedan vänta länge tills nästa tillfälle ges. Jag är förstås väldigt glad över alla dessa platser som vi fått se och uppleva, men jag föredrar verkligen att fota ensam i våra ensliga skogar här hemma där man får vara ifred.

Efter det åkte vi vidare och stannade vid Dunseverick Castle, som inte längre är något slott utan bara några förvittrade stenar på en klippa. Men en gång i tiden låg här ett riktigt slott och ståtade högt uppe på klippans brant. Det ser inte mycket ut för världen, men platsen var fantastiskt vacker och vi stannade här mycket längre än vi hade tänkt från början.

Vi såg många turister som körde in bilen i parkeringsfickan, stannade bilen och hoppade ut utan att ens stänga av motorn, knäppte ett par bilder och sedan hoppade in i bilen och sladdade iväg… Det måste vara fruktansvärt tråkigt att turista på det sättet, som att de stannar och tar några bilder bara för att kunna säga att de varit där. Att bara stressa från den ena platsen till nästa. Nej fy vad trist. Vi kanske inte hann se lika många ställen som vissa andra, men de vi väl stannade på såg vi verkligen ordentligt och spenderade mycket tid där, med att andas, ta in atmosfären och bara strosa runt i lugn och ro. Så himla skönt. 🙂

Jag stod en lång stund där vi kanten och kände vinden blåsa och andades in den salta havsluften. Kände hur vinden blåste ren en från tankar och måsten för en stund. Det är något väldigt lugnande med en ordentlig vind, hur motsägelsefullt det än kan låta. Som att den tar tag och rensar upp en massa gamla dammtussar som ligger och skräpar i sinnet och lämnar det öppet och redo för nya tankar.

Tänk att någon en gång för länge sedan bestämde sig för att bygga ett slott här uppe på klippan. Vilket jättejobb det måste ha varit att frakta upp allt man behövde!

Vackra klippor som formats av tidens tand, av vatten och vind. Och lite växtlighet som är stark nog att kunna växa på en sådan karg plats.

Jag är där för perspektiv! Det var verkligen enorma klippor. Ser ni mig?

Daniel var så snäll och bar runt på mitt stativ när jag inte använde det. <3

Vackra vyer uppifrån klippan där man kunde se rätt ned i havet och beskåda alla fiskmåsar som flög fram och tillbaka till sina bon som de hade längs branterna. Det växte också många små, fina blommor där uppe och jag satt en bra stund vid kanten och tittade på utsikten nedanför mina fötter.

<3 <3

Ser ni den lilla grottan nedanför klippan? Man förväntade sig nästan att det skulle komma något sagoväsen smygande upp därifrån.. 😀

En vacker plats som jag är väldigt glad över att vi stannade vid, det var en mäktig natur och väldigt fridfullt eftersom vi i princip var ensamma. Det var många som fotade ruinen från vägen men bara ett annat par som faktiskt gick ned för slänten och fotade från andra vinklar. Det gav oss en helt annan upplevelse än om vi hade hållit oss till vägen eller ”riktiga” utkikspunkter dit alla andra gick. Så det är ett tips om ni reser runt och ser fina platser, nöj dig inte med det alla andra redan har tagit, utan utforska och hitta nya vägar/vinklar/ljus som kan ge dig en helt annan bild. (Utan att för den delen förstöra eller gå någonstans där det inte är tillåtet.)

Vi åkte till två platser till den här dagen men de får komma i nästa inlägg så inte det här inlägget blir ännu längre. Hoppas att ni uppskattar mina reseinlägg från Irland!

Stor kram på er! <3

Tollymore Forest Park del 3 & Castle Ward (Winterfell)

Här kommer äntligen en tredje och sista del från vår dag två på Irland, som vi spenderade i Tollymore Forest Park och på en inspelningsplats där vissa av scenerna från Game of Thrones spelades in. De två tidigare inläggen kan ni läsa här och här!

Det var fullt av mysiga stenmurar och vackra broar i parken och vi strosade runt där i flera timmar. Ändå kändes det som att vi knappt hunnit se hälften av alla vackra platser som fanns. Jag hoppas vi kan åka dit igen någon gång i framtiden!
Det kändes som att befinna sig i en gammaldags saga när vi satt där på stenbron och lyssnade på vattnets glada dans under våra fötter.

Alltså den här trappan!! Så himla vackert, med alla rosa blomblad som låg utströdda. Kan verkligen se framför mig hur fint det skulle vara att ta tex bröllopsfoton här. Mitt bland naturens alla färger.

De vackra skogarna var oändliga och vi la märke till hur ofta det växte murgröna och andra växter längs trädstammarna. Det luktade så gott i skogen och vi träffade knappt på några andra människor, utan vi fick ha platsen för oss själva.

Plötsligt hittade vi dessa två broar och klättrade längs gräsbevuxna slänter för att nå till de bästa vinklarna. Kommer ihåg hur varmt och fuktigt det var den dagen och det kändes verkligen inte som att vi befann oss på Irland, där man förväntar sig att det ska vara lite rått och regna hela tiden. Istället kändes det som att vi befann oss i ett tropiskt klimat. Kan inte räkna hur många gånger vi fick höra att vi hade en himla tur med vädret och att det aldrig brukade vara soligt så länge på Irland.

Mitt hjärta och en magisk plats. <3

För er som gillar Game of Thrones så kan det vara roligt att veta att flera av scenerna därifrån är inspelade här i Tollymore, bland annat scenen där de hittar vargungarna i första avsnittet!

Jag klängde ned för en brant och hittade den här lilla platsen med klart, kallt vatten och var bara tvungen att doppa fötterna för att få lite svalka. Det var helt underbart att känna vattnet mot mina varma fötter och balansera sig fram på blankpolerade stenar. Det gick förbi några personer som tittade häpet på mig. De är kanske inte vana vid sådana påhitt? 😉

Efter ett svalkande dopp av fötterna så hittade vi det här magiska lilla stenhuset inbäddat i grönskan. Det såg ut som ett lusthus byggt av naturens självt.

Dessa broar alltså. Skulle inte ha något emot att bygga några sådana här hemma över dikena!

Jag har så himla många bilder från den här dagen, ni anar inte hur svårt det är att välja ut bara några få av alla hundratals olika varianter som jag har. Att klicka sig fram och tillbaka mellan ett par bilder i flera minuter innan jag bestämt mig för vilken som är bäst, eller vilka som är värda att visas upp. Nackdelen med systemkameror, det är alldeles för lätt att fota sådana otroliga mängder med bilder. 😉

Det är helt otroligt att man kan bygga något sånt här, med stenar som är helt ojämna och ofixade. Är väldigt imponerad över hur fantastiska vissa byggnader är, det ligger mycket kunskap och känsla bakom det hantverket.

Dessa underbara gröna skogar. Som att stiga rakt in i en sagobok.

Till slut fick Daniel tvinga mig därifrån för jag bara fortsatte fota och om vi skulle hinna med GoT inspelningsplatsen så var vi tvungna att åka, efter de stängde ganska tidigt (tror det var vid 17-18). Det är en sak som vi absolut inte var beredda på, att allting skulle stänga vid femtiden nästan varje dag, trots att det var sommar och turistsäsong. Alltså var det lite bråttom om man skulle hinna till vissa grejer, som tex nationalparker, slott, caféer, kyrkor eller andra liknande platser. Känns så konstigt eftersom man tänker att folk vill ha något att göra på kvällarna också?

Så de första dagarna, innan vi insett det så missade vi en del grejer eftersom vi tog det lugnt och inte ville stressa någonstans. Men så kan man inte heller se allting, det vi väl fick se var istället desto bättre.
Här hade vi just anlänt till Castle Ward, också känt som Winterfell!

Här är största delen av första säsongen av GoT inspelat och borgen här är en del av muren, men som ni kan se på den här bilden, så är det allra mesta datagjort i efterhand så man kanske inte känner igen sig direkt.

Det var en häftig upplevelse att strosa omkring där man vet att många av scenerna från serien är inspelade och att insupa atmosfären. Vi kom dit ganska sent så det var nästan helt tomt på folk och det gav oss gott om tid att se oss omkring.

Så himla mysig liten innergård. Skulle verkligen kunna tänka mig att dricka en kopp te på bänken där och njuta av fågelkvittret.

Här är innergården där bland annat Bran övar på att skjuta pilbåge i serien, och Arya dyker upp och visar sig vara bättre än dem alla.

Jag började dock känna mig ganska utmattad och lite illamående vid det här laget, efter en lång dag i stekande sol och säkert alldeles för lite vatten, och jag hade svårt att hålla uppe gnistan. Jag fotade en hel del, men till slut var jag tvungen att sätta mig ned och vila lite i skuggan eftersom jag var helt slut. Det blev ju också långa dagar, med mycket körande och inte så ordentlig mat, eftersom vi spenderade största delen av dagen på resande fot.

Det märktes på vattnet överallt att det varit ovanligt varmt på Irland under en längre tid, då vattenbeståndet var lågt och ofta var det väldigt tydligt hur lite vatten det faktiskt var i sjöarna.

Den här fina röda dörren får avsluta vår andra dag på Irland. Det var en fantastisk dag, men det jag inte visste då, var att nästa dag skulle Daniel gå ned på knä och fria till mig, mitt i den magiska allén Dark Hedges. <3 Det har jag redan berättat om här, men vi gjorde fler utflykter den dagen som jag ska berätta om senare.

Nu ska jag snart åka till jobbet! Hoppas ni har en fin dag. <3

Första mötet

En bild från första mötet med fjällvråkarna som bor på berget mittemot vårt hus. De är väldigt nyfikna av sig och flyger ofta över oss för att hålla koll. När vi är i trädgården eller är och badar i tjärnen så kan de spana på oss från luften innan de landar högst upp i en trädtopp för att vila vingarna en stund. Det är verkligen förunderligt att få ha alla dessa vilda djur omkring oss, betande runt husknuten eller flygande över trädgården. <3

Välkommen Augusti

Nu när jag skriver det här är det fortfarande tolv minuter kvar av första augusti, men tills att bilderna har laddats upp så kommer klockan hunnit slå över till en ny dag. (Eftersom vi har världens långsammaste internet..)
Jag har sett så mycket framemot augusti, eftersom både juni och juli varit väldigt intensiva med irlands-resan, förlovning, besök och en massa jobb så har jag känt det som att jag knappt hunnit andas. Sommaren har bara rusat förbi och jag blev nästan chockad för ett par dagar sedan när jag insåg att juli snart var slut. Vart tog dessa dagar vägen?
De virvlade bort i ett töcken av jobb, jobb och jobb.

Så jag har verkligen längtat tills allting skulle stillna av och jag äntligen skulle kunna dra ett djupt andetag igen. Att kunna sitta upp sent och redigera bilder utan att behöva gå och lägga sig tidigt eftersom jag ska upp till jobb. Att kunna tassa ut på bron och möta morgonsolen med en kopp te i handen, få åka på upptäcktsfärder i området och lära känna vår landsbygd. Kunna hälsa på mina föräldrar och gå skogspromenader i mina gamla välkända skogar. Att kunna ta både morgon och kvällsdopp i tjärnen under varma dagar och simma rakt in i solens strålar.

Idag skulle jag egentligen vara ledig, men fick hoppa in lite akut då en kollega var tvungen att vara borta. Det kändes tungt att ge avkall på min lediga dag som jag sett framemot så mycket, men ibland får man bara lov att ställa upp. Men när jag körde hemåt så mötte naturen mig med en fantastisk dimma, med solen halvt gömd där bakom i diset och de mest fantastiska färgerna på himlavalvet. Jag kom bara hem och hämtade min kamera så for jag, Daniel och hundarna iväg en sväng för att fota den vackra kvällen.

Vi åkte bara några få kilometer och stannade på flera underbara ställen, det var så vackert att det gjorde ont i hjärtat. Kände hela vägen hem från jobbet att det var taskigt av naturen att visa sig så fantastisk när jag inte kunde fotografera det. Men det tog jag igen sedan. Åh vad fint det var!
Kunde hållit på i timmar. Det är sånt här jag vill göra, fånga de flyktiga momenten i naturen, som de flesta är för upptagna eller bor för långt borta för att se. Att kunna kapsla in dessa minnen i en bild och dela med mig av detta magiska. Det är ren glädje.

Nu ser jag framemot en härlig augusti månad! Kram på er <3

 

En spektakulär solnedgång & livet just nu

Hej på er!

Jag har jobbat mycket den här veckan också, men från och med nästa vecka kommer det att bli lugnare igen. När alla andra börjar komma tillbaka efter semester, utvilade och fyllda av äventyr så är jag tröttare än vanligt. Det tar så otroligt mycket kraft av mig att ha ett jobb där man alltid ska vara glad, social och tillgänglig. Jag som föredrar att vara ensam och behöver mycket egentid. Det dränerar alla mina energireserver så jag känner verkligen att det ska bli skönt med ett lite lugnare tempo framöver. Så jag hinner med sånt som jag vill göra också, och inte bara sova och jobba.


Den här veckan har vi haft besök av Daniels föräldrar, men jag såg inte mycket av dem eftersom jag mest jobbade. Trevligt var det i alla fall och vi har badat, bakat, druckit te och pratat. Precis som ett besök på landet ska vara.

Våra buskar och träd dignar av frukt och bär, hittills har vi plockat in en massa rabarber, röda vinbär och sedan börjat på svarta vinbärsbusken. Igår hittade vi också flera krusbärsbuskar och hallonbuskar! (De har varit dolda bakom allt högt gräs tidigare.) Samt att äppelträdets grenar böjer sig mot marken på grund av tyngden av alla äpplen. Det känns helt otroligt att kunna plocka in alla dessa skatter, helt gratis utan att det krävts något som helst arbete från vår sida. Helt otroligt egentligen.

Solen har lyst hela veckan men både igår och idag kom det regn, först litegrann på eftermiddagen igår men sedan vräkte det ned där ute hela kvällen samtidigt som åskan dundrade i fjärran. Såg också en blixt lysa upp himlen, jag håller verkligen tummarna att detta inte skapar några fler bränder. Men regnet vi fått har gjort naturen gott och allting börjar återigen bli grönt och friskt. Klippte faktiskt gräset igår och det var första gången på måånga veckor. Det har ju varit helt torrt och brunt, knappt något har växt men efter de senaste regnskurarna så har allting skjutit höjd och nu var det dags att klippas. Äntligen slipper vi hårt, stickigt gräs på gräsmattan och hela skogen känns friskare efter lite regn.

Vi har haft många fantastiska solnedgångar bakom ladan den här sommaren och jag har varit upp och klängt på ladans tak för att få en bättre överblick. Lite läskigt men det var det värt, för jösses vilken otrolig solnedgång. Det gällde bara att kravla sig baklänges ned sedan, så inte fötterna skulle glida på plåttaket. Men det gick bra! Älskar förresten att kunna se berg från vår tomt, det känns så häftigt att bo med dem så nära inpå sig.

Mitt hjärta hängde också med upp på ladans tak (fast inte hela vägen 😉 ) för att ta några bilder med mobilen. <3 (Observera myggnätet. Det är mycket mygg här på kvällarna, och de väljer allra helst att surra runt Daniel. Är han med så bryr de sig knappt om mig, märkligt nog. Han måste ha godare blod? 😀 )

Här ser ni att det är en hel del arbete kvar, med mycket skräp liggande överallt och uthusen behöver både lagas och målas om. Men allt har sin tid. Så småningom kommer vi ta itu med det också.

Här har det regnat hela morgonen, men just för tillfället lyser solen. Vi tänkte ha en inne-dag idag och fixa sådant som blivit släpande då man helst spenderar dagarna utomhus när det är soligt. Så idag ska jag skicka iväg ett te-brev till min tekompis (vill ni veta mer så kika in hos @tekompis på instagram! Så kul initiativ), vika en massa tvätt, redigera bilder, fixa med en present till mamma som snart fyller år, kanske göra någon hudvårdsprodukt och göra i ordning lite i syrummet. Vad ska ni hitta på idag?

 

Stor kram till er! <3

 

 

Uppe i gryningen

Jag jobbar som sagt mycket nu så dagarna springer bara iväg, men efter att ha jobbat en vecka i sträck hade jag en ledig dag och då ställde jag klockan på 02.00 för att gå upp och fota soluppgången. Det var segt att ta sig upp eftersom jag inte kommit i säng förrän efter elva, så det blev inte många timmars sömn. Men jag känner att jag inte vill att den här sommaren bara ska försvinna i en massa arbete, så då vill jag verkligen passa på att ta vara på den tiden jag faktiskt är ledig.

Jag älskar verkligen sommaren så himla mycket, och när jag då jobbar mycket så får jag nästan ångest över att jag kommer ”missa” sommaren och att det snart kommer vara vinter igen. Så när jag är ledig försöker jag ta tillvara på sommaren och bada, fota, vara ute i solen, plocka blommor, gå barfota i gräset och verkligen njuta. Att försöka att hela tiden vara närvarande i nuet, istället för att fundera på dåtid eller framtid.

Så jag smög mig upp ur sängen trots att jag var väldigt trött, klädde på mig och tog med mig kamerautrustningen till bilen. Sen åkte jag på lite upptäcktsfärd genom byarna och försökte hitta en fin plats att fota på när solen skulle gå upp. Men jag hittade inget klockrent ställe eftersom det var mycket hus och byar överallt. Och som ni kanske vet har jag jättesvårt för att känna mig avslappnad framför kameran om jag tror att någon tittar på, så jag vill alltid vara ifred utan en massa hus i närheten.

Efter en stund vände jag tillbaka hemåt och bestämde mig för att åka upp på en liten skogsväg som går i närheten av vårt berg där jag vet att det är fin utsikt. Och oj vad fint det var där! Solen var på väg upp mellan trädtopparna och hela kalhygget var fyllt av rallarrosor. Jag klättrade runt på stenar och stubbar, fotade i olika vinklar och stod där stilla och kände solens första strålar svepa över mitt ansikte.

Att vara vaken när solen stiger över bergen och få befinna sig i det mjuka, magiska ljuset är verkligen något speciellt. Det var så tyst och stilla, knappt en själ var vaken och jag kände mig så glad över att jag tagit mig upp och fick uppleva detta.

En plats fylld av naturens egna magi. Kunde inte se mig mätt på den här fantastiska soluppgången. Är så lycklig över att bo i mitt kära Norrland igen, och få ta del av allt naturen har att erbjuda.

En fotografs bästa vän när man befinner sig i djupa norrlandsskogar.. 😀

Efter en lång stund så började jag vandra tillbaka till bilen och tänkte precis låsa upp den och köra hem när jag hörde ett märkligt skri. Jag gick över till andra sidan vägen och där, ovanför ännu ett kalhygge med berget i bakgrunden, svävade en stor rovfågel. Vingarna var utbredda och dess ödsliga skri gav mig en rysning längs ryggen. Det var så häftigt och samtidigt lite kusligt på samma gång. Den flög i vida bågar och landade till slut i toppen av ett träd. Jag försökte fota men det var svårt att få några bra bilder, då jag inte alls har rätt objektiv för att fota fåglar. Filmade lite också för att få med dess läte.

Sedan hörde jag plötsligt ett skri bakifrån och så kom en andra rovfågel flygande! Den landade i samma träd som den första och först trodde jag de skulle börja bråka, men sedan insåg jag att de var ett häckande par. De turades nämligen om att flyga stora lovar över området och landade i samma två träd hela tiden.

Helt tyst stod jag där och betraktade dem en lång stund och gladdes återigen över att jag gått upp så tidigt. Jag frågade senare i en fågelgrupp vad det var för sorts fåglar och tydligen var det fjällvråkar! Så fint att de bor här, precis omkring vårt hem. Sedan åkte jag hem och åt en macka innan jag somnade i soffan med en hund vid fötterna och en vid huvudet. <3

En helt underbar morgon! Det måste jag göra om flera gånger. det är något speciellt med att vara uppe vid soluppgången när alla andra ligger och sover. Som att gränsen mellan den här och andra världar är tunn just då, så de som råkar vara uppe då kan få en glimt av något riktigt magiskt.

 

På upptäcktsfärd i närområdet

Hej på er!

Igår efter jag kommit hem från jobbet så åkte jag och Daniel iväg på en liten upptäcktsfärd. Vi har ju knappt utforskat området vi bor i alls, eftersom vi haft så himla mycket jobb med att få gården i någorlunda skick. Men nu börjar det sakta, men säkert gå framåt och jag kände att jag ville ut lite grann. Har jobbat väldigt mycket på sistone så dagarna har mest bestått av att jobba, äta, sova, vilket blir rätt trist i längden. Speciellt när jag vill vara ute och ta tillvara på sommaren.

Så vi åkte iväg med bilen en sväng och körde mot en sjö som ligger på andra sidan av ”vårt” berg. Vi hamnade först vid en badplats, men det blåste något otroligt mycket så vi var bara där en kort stund och lyssnade till vågskvalpet, innan vi åkte vidare. Sedan körde vi in på en enslig skogsväg, där bilen hoppade och krängde på den dåliga grusvägen. Vi fortsatte envist och när vi rundade en krök så var det helt plötsligt så värt det.

Där var ett hav fullt av rallarrosor som lyste i en vacker rosalila nyans i solens sken. Andäktigt gick vi genom det här färgsprakande havet och jag kunde inte sluta ta bilder. Det var så fruktansvärt vackert, mitt bland djupa skogar och berg i fjärran, så gömde sig den här underbara platsen.

Jag sprang runt och fotade, filmade och bara njöt av att vara ute i naturen igen. En liten andningspaus från bilturerna, människorna, staden och det sociala samspelet. Att bara få vara i några minuter och andas i tystnaden.

Sedan åkte vi vidare på den lilla vägen och hittade ett vackert litet tjärn. Det var tyvärr omgivet av en himla massa granris så det var svårt att ta sig runt. Men jag lyckades gå en liten sväng och njuta av den här utsikten.
Tycker det är väldigt vanligt att folk röjer i skogen men sedan aldrig tar hand om allt ris och grenar som de sågat ned, så ligger det bara där sedan och ser skräpigt ut, år efter år. Så har de gjort även här på vår gård, så det finns hur mycket skräp som helst att dra ihop. Vi kommer ha bygdens största majbrasa nästa år.. 😀

Idag har jag hunnit med att kratta klart framför vedboden, plantera om en massa växter och så har vi bakat chokladmuffins (som blev supergoda!), och jobbat. Så det har varit en effektiv dag, men känner nu när jag väl satt mig ned hur trött jag faktiskt är. Jobbar imorgon också, (sjunde dagen i rad) men sedan har jag en dag ledigt. Då ska vi åka och köpa grejer så vi kan bygga en flytbrygga!

Ser framemot att kunna påbörja det projektet. Vad har ni för er? Är ni lediga och njuter av sommaren? Är utomlands? Jobbar eller något annat? Berätta gärna.

Stor kram på er! <3

Naturens skafferi

Hej på er!

Igår och idag har vi varit lediga och fått väldigt mycket gjort. I förrgår somnade vi på soffan efter att vi tittat på en film och vaknade inte förrän kl tre på natten. Gick upp och borstade tänderna och la oss i sängen, men då var jag helt plötsligt klarvaken. Ute höll solen på att gå upp och det var ett fantastiskt ljus. Låg och vred och vände på mig i ungefär en timme men jag kunde verkligen inte somna om, så då smög jag mig upp. Kokade en kopp te och tände en brasa i kaminen då det var kyligt inne. Åt ett par mackor framför elden och njöt av sprakandet från elden som var det enda ljud som hördes. Inne i sovrummet sov Daniel och vovvarna lugnt vidare, och det kändes så fint att tänka på. Att jag får sitta just där, med den finaste lilla familj man kan tänka sig sovande i trygghet och värma min morgonfrusna kropp framför en knäppande brasa i vårt egna hus. Medan solen steg över grantopparna och fåglarna susade omkring på den blekt blå himlen.


Sedan smög jag mig ut med en korg på armen för att samla lite växter i morgonens första ljus. Plockade rallarrosblommor och blad samt älgörtsblommor. Rallarrosblommorna tänkte jag göra saft av och de andra ska torkas och bli till te. Jag har aldrig gjort sånt här tidigare, så är väldigt taggad på att börja pröva mig fram. Tanken är att fylla upp ett litet förråd av torkade växter/örter som jag kan göra gott te av under hösten och vintern.

Var ute en bra stund medan solen steg på himlen, när jag samlat korgen full så drog jag mig hemåt och la ut växterna på bron så eventuella insekter kunde krypa iväg. Tog ut vovvarna för en morgonpromenad, men vi hann bara några meter innan jag hörde ett konstigt ljud. Det var en stackars fågel som flugit in i lagården och nu flög i panik mot ett fönster för att försöka ta sig ut. Sprang snabbt in med hundarna och skyndande sedan in i lagården. Hade tänkt försöka fösa ut fågeln mot dörren, så den kunde flyga ut själv men den vägrade lämna fönstret. Den var helt panikslagen och flög gång på gång in i fönstret för att ta sig ut. Jag fick ta tag i den och bära ut den, och konstigt nog försökte den inte hacka på mig en enda gång. Märkte att den var rädd förstås, men så fort vi var ute så släppte jag den och den flög snabbt iväg mot några träd där den satte sig och andades ut. När den flög iväg kvittrade den till och det lät nästan som ett tack. Kändes fint att kunna hjälpa den ut. <3

Sedan kunde äntligen hundarna få sin promenad och efter det fick dem vara ute med mig. Jag plockade lite blad från våra vinbärsbuskar och la också dessa på torkning.



Några saker jag tänkt på:

 

Ta med en sax ut om du ska plocka växter, det underlättar enormt och du kan knipsa av endast den biten du vill ha, så skadar man inte plantan genom att dra loss allting.

Var väldigt säker på att det är rätt växt som du plockar ifrån, det finns giftiga växter här med.

https://www.skogsskafferiet.se/ är en superbra sida med mycket information och bilder på ätliga växter i Sverige.

Använd gärna handskar då det finns många växter som sticks eller bränns.

Glöm inte insektssprayen om du plockar på eftermiddagen/kvällen! Då brukar de flesta insekter vara som mest aktiva.

Sprid gärna ut vart du plockar, och plocka t.ex. inte alla blad från samma planta. Tar du några här och där så klarar sig växten fint ändå och kan fortsätta växa.

Dubbelkolla så växten inte är fridlyst.

Hoppas ni blir lite inspirerade att ge er ut och plocka! Det är verkligen helt fantastiskt att vi har en natur som är full av saker att äta och njuta av, helt gratis. Det är fint att kunna ta tillvara på en liten del av allt detta. Och vi behöver inte göra ett dugg för att det ska växa bra. Ingen vattning, gödsling eller rensande av ogräs. Det är bara att plocka.

Så härligt. 😀

 

Stor kram på er! <3

Glad midsommar!

Glad midsommar kära ni! <3

Jag hoppas ni haft en underbar dag, oavsett vart vi befunnit er och vad ni hittat på. Här har vi inte firat speciellt mycket, utan vi har jobbat på gården. Vi har så himla mycket att fixa så det är bara att köra på, oavsett om det råkar vara midsommar eller inte. 😀
Vi har varit produktiva som tusan idag, och röjt gräs, fyllt igen hål i vägen med sand från sandlådan som vi sedan flyttat på och fixat en grillplats på dens gamla plats, sedan har vi dragit ihop en massa skräp och stora stockar som legat huller om buller mellan ladan och vedboden. Nu är de slängda på en hög och så ska vi elda upp det när det inte är så torrt i marken.

Jag har också bundit min egna krans idag, tror det är första gången jag gjort en i vuxen ålder. Blev faktiskt nöjd med den och det var mysigt att sitta ute på bron och pilla med blommor och blad. Vi har så mycket fina blommor som passade bra i en midsommarkrans. <3

Vi har också rivit ned en massa plankor som satt på väggen till vedboden där den gamla carporten satt förut, plockat rabarber och sedan har vi gjort cirka tusen saker till som jag glömt nu. Men det ser sakta men säkert bättre ut här, vilket känns skönt då de förra ägarna lämnade det väldigt stökigt och med en massa grejer liggande överallt kring de olika uthusen.

Det har varit en massa skräp kvar från flera tidigare ägare och så har ingen tagit hand om det så det har bara lagts på hög. Men nu ska det bort! Rensas bort skräp, klippa gräs och se till att den här gården återigen ser lite fin ut. Sen så småningom ska fasaden på huset bytas och vi vill måla om flera byggnader. Men en sak i taget. Det är i alla fall väldigt roligt när man snabbt ser resultat av sitt arbete, att det direkt blir skillnad. Då får jag lite extra energi och orkar hålla på ännu längre.

Nu tänkte jag ta och baka en rabarberpaj och så ska vi tända en eld i kaminen då det är rätt kallt och ruggigt ute. Vädret har verkligen skiftat idag, det har varit strålande sol, blåsigt och sedan världens störtregn. Nu är det mulet och blåser så träden svajar, så det känns mysigt att få elda lite då.

Stor kram till er! <3

Och efter flera hundra mil är vi hemma igen

Så är vi åter i Sverige och hemma på Tallänget! Det blev dåligt med bloggandet, speciellt sista veckan på Irland då vi hade vääldigt dålig uppkoppling och knappt något internet alls. Det stod mest bara och snurrade så jag kunde inte göra så mycket. Vi kände oss i alla fall väldigt nöjda och klara efter två veckor, det kändes som att vi kunnat se det mesta av det vi tänkt oss och vi började faktiskt längta hem till vår egna gård. Det blir lätt att man känner sig rätt rotlös när man sover på nya ställen varje natt och alltid börjar och avslutar dagarna med att packa ur och packa i resväskorna. Hade vi haft kortare tid så hade det känts stressigt att ta sig runt hela ön, och längre tid att nog varit för mycket. Två veckor var verkligen en bra tid.

Den sista dagen visste vi faktiskt inte vad vi skulle hitta på, men det löste sig till slut det med. Jag kommer fortsätta göra inlägg med bilder och berättelser om våra äventyr på Irland, varvat med inlägg här hemifrån. Så får även jag återuppleva resan en gång till när jag delar den med er. Det tycker jag känns fint!

Tycker det känns så härligt att fast vi befann oss på Irland, som jag drömt om att resa till under nästan hela mitt liv, fast att jag älskade ön och upplevde massor av fantastiska platser, så kunde jag ändå känna hemlängtan och när det var dags att åka hem så kändes det inte jobbigt, utan bara fint att få komma hem igen. Få komma hem till mina skogar, bergen, tjärnen och hundarna. Få se hur det växt upp en massa blommor runt huset och njuta av att sova i sin egen säng.

Igår var jag ledig men företog mig nästan ingenting, jag gick runt som i ett vakuum och hade noll energi. Började med olika projekt men hade verkligen ingen lust eller inspiration ALLS så inget blev liksom bra eller avslutat. Tog en (kall)dusch eftersom vi inte fixat varmvattnet än och sen somnade jag på soffan, helt slut efter semestern haha! Sen kom Daniel hem och bytte blandaren som sitter under varmvattenberedaren så nu har vi äntligen varmvatten igen! Hurra 😀


Vi hade en fantastisk resa och jag är så glad över den, men jag märker när jag väl kommer hem igen hur mycket energi sånt här tar av mig. Vi körde totalt cirka 260 mil på Irland, plus cirka 100 mil tur och retur till Stockholm hemifrån oss. Så 360 mil på två veckor, kanske inte så märkligt att man blir slutkörd?

Idag har jag i alla fall jobbat hela dagen, sen gick jag och lämnade in min ring till en guldsmed eftersom den är lite för stor, så nu ska den anpassas. När jag väl var hemma igen så har vi tagit tag i att packa upp resväskorna, slängt in en massa tvätt i tvättmaskinen, bäddat, dammsugit och allt sådant som behöver göras efter att man varit borta så länge.


Det har varit väldigt märkligt väder både igår och idag, skiftat mellan sol, regn och blåst hela tiden och så åskade det idag medan jag var på jobbet. Precis när vi skulle sätta oss ned och äta en sen middag nu ikväll så såg Daniel en regnbåge utanför fönstret och jag tog förstås kameran och sprang ut. Den ena änden av regnbågen slutade rakt ned i vårt hus och den andra i tjärnen. Betyder det att vi sitter på en gård av guld kanske? 😉

Älskar att få uppleva dessa flyktiga stunder av naturens egna magi, att få vara just här och ta del av allt som erbjuds. Är så lycklig över att bo just här, med min underbara lilla familj.

Stor kram till er <3

Tollymore Forest Park del 2

Hej på er!

Här kommer en fortsättning från Tollymore Forest Park. Jag har så många foton därifrån så det lär bli en del 3 också en annan gång! 😀


Vi spenderade många timmar i Tollymore, vi åt lunch, vandrade runt och hittade undangömda platser överallt. Det fanns så mycket att se, jag blev nästan lite stressad över att hinna se och fotografera allting. Jag vill ta med mig varenda liten kvadratcentimeter av den här parken i mitt minne, förvara den i en skyddad vrå där jag kan ta fram dessa minnen en mörk vinterkväll när allting känns grått och trist utanför.


Då vill jag öppna dörren till dessa minnen och komma ihåg varje doft, det nyklippta gräset och den fuktiga jorden i skogen, jag vill minnas dessa vackra byggnader och hur stenen kändes skrovlig under mina fingrar. Hur det lät när fåren ropade till sina lamm och bäckarna porlade i dikeskanterna.

Hur korparnas vingslag tog dem högre upp på luftströmmarna och hur det kändes som att vandra i en sagovärld där mellan uråldriga träd och gamla ruiner. Att jag fick upptäcka denna magiska park tillsammans med mitt hjärta, som nästa dag skulle gå ned på knä och fria till mig. <3

Den här utsikten alltså. Kan det bli vackrare?

Det här är ett korkträd! Det var så häftigt att se, och barken kändes verkligen som att ta på en vinkork. Så himla märklig känsla.

Det var såna otroliga färgkombinationer bland blommorna här, så starka färger som lyste upp hela parken otroligt mycket. Jag blir så glad av starka färger! Ironiskt nog använder jag nästan alltid svarta, vita eller gråa kläder haha. Men naturen får lysa upp min omgivning istället. <3

Kände mig som Alice i Underlandet när jag sprang runt och tog bilder i den här omgivningen. Väntade bara på att få syn på en vit kanin med väst och en klocka, eller stå öga mot öga med hattmakaren. Tyvärr hände det inte, men det var en underbar dag ändå!

Nu ska jag och min fästman (har fortfarande inte vant mig vid att säga det!) titta på film, jag ska dricka en kopp te och så ska vi äta lite gottis innan det är sovdags. Nu är det bara tre heldagar kvar av vår resa! Tiden har verkligen gått så himla fort. Hoppas ni har det fint mina vänner, och att ni inte tröttnat på mina reseinlägg än. För jag har många kvar att göra… 😀

Stor kram!

Ardgillan castle & bergen

Hej på er! Här kommer en fortsättning på vår första dag på Irland.

Efter Trinity college så tog vi oss ut ur Dublin och åkte norrut för att se Newgrange som är en 5200 år gammal grav, vilket gör den äldre än Stonehenge. Vi hade sett foton på den och tänkte att det kunde vara häftigt att se. Men på vägen dit såg vi en skylt där det stod Ardgillan castle och på en impuls svängde vi av där för att kika om slottet var något att se. Och det var det verkligen!

Ett vackert gammalt slott som låg vid vattnet och som hade massor av fina blommor och växter runt hela slottet. Vi gick runt där en bra stund och kikade på slottet, en liten fairy-garden och fotade en hel massa. Det var väldigt vackert och skönt att få sträcka på benen en stund.

Tyvärr missade vi Newgrange då det stängde rätt tidigt. (Vilket typ allt verkar göra i det här landet! Efter kl 17 är i princip alla sevärdheter stängda..) Vi hade också tänkt sova någonstans i närheten av Drogheda, men verkligen ALLA ställen vi ringde till var fulla så vi fick åka vidare upp till Newcastle för att hitta ett boende för natten.

Men det var så vackert vid slottet att det var värt att missa andra saker. Vårt första slott på Irland dessutom! Sedan åkte vi vidare och försökte vänja oss vid att köra bil på fel sida av vägen och att det är högersvängar som är läskiga, inte vänstersvängar som i Sverige! 😀

På vägen till Newcastle stannade vi på en väldigt vacker plats där man kunde se bergen i fjärran och den rosaskimrande himlen, jag fotade och sedan kom det plötsligt fram en häst mellan träden som ville hälsa! Gissa om jag blev glad, jag älskar ju hästar. Så det blev ett fint avslut på vår första dag på Irland.

Lille hästen. <3 Han var dock alldeles uppäten av insekter så tyckte så synd om honom. 🙁 Dom borde ha insektsspray på stackarn så han slipper bli käkad på.

Nu ska vi dra vidare från hotellet om en stund, för att påbörja vår sjätte dag på Irland! Blogginläggen ligger lite efter, men så får det vara. Tar så otroligt mycket bilder varje dag, så kan inte göra bara ett inlägg för varje dag, då skulle de bli superlånga. Så de får bli lite uppdelade så här, men det funkar ju ganska bra.

Ha det fint! Kram <3

Trinity college library

Nu ska jag försöka komma i ordning med bloggandet härifrån Irland igen, det har varit svårt att hinna med det på grund av kombinationen många tusen bilder att gå igenom, dåligt internet och fullt upp hela dagarna. Men vi har det helt fantastiskt och har sett så otroligt många vackra platser på bara fyra dagar och självklart vill jag dela dessa med er!

Så nu fortsätter vi i ordning från första dagen, då vi började i Dublin och åkte för att se Trinity college biblioteket. För flera år sedan såg jag en bild på Pinterest från det biblioteket och sa då till Daniel att ”dit måste vi åka!” Nu blev det äntligen verklighet. Som de flesta av er vet älskar jag böcker och läser otroligt mycket. Jag har alltid älskat bibliotek och när jag var liten ville jag ha biblioteket som är med i filmen Skönheten & Odjuret.

Det var otroligt vackert redan på området utanför och allting var väldigt välskött. Med stora, gamla byggnader i sten och välklippta gräsmattor. Kunde inte låta bli att fota en hel del redan där, och fastnade speciellt för alla de stora fönstren, som är så vackra.

När vi betalat entré så kom vi in i en giftshop och efter det hamnade man i någon sorts utställning eller museum som vi bara kastade en snabb blick på innan vi fortsatte. Nu fick ingenting stoppa vår väg! 😀

Sen steg vi in i biblioteket. Det här enorma rummet, med flera meter högt i tak, med gamla, förvittrade böcker överallt. Herrejösses vad magiskt det var. Tyvärr fick man inte vara på övervåningen, det hade varit häftigt att se allting uppifrån också. Men vi gick runt där och trängdes med en massa andra människor, fotade och förundrades.

Tänk hur många människor som varit här tidigare, alla de händer som plockat i och ur böcker ur dessa hyllor, som klängt på stegarna för att nå just rätt bok. Och alla de författare som har lagt ned en massa tid på att skriva dessa böcker.

Det kändes som om vi klivit in i någon magisk Harry Potter värld, och jag bara väntade på att få se en kvast stå i ett hörn någonstans, eller att några böcker plötsligt skulle börja sväva omkring.

Verkligen ett otroligt ställe, är SÅ glad att vi tog oss dit och fick se det här. Var helt omtumlad när vi gick därifrån.

Så här såg det ut framför alla alkover där böckerna var, det var alltså avspärrat och det gick vakter fram och tillbaka för att se till att ingen gick in. Hade gärna velat dra med fingrarna över böckerna men jag fick nöja mig med att se och fotografera dem.

Helt magiskt!! Är så glad att jag fått se den här platsen. En del av min bucketlist är uppfylld. Och bara att åka till Irland är ju en annan del! Här bockar vi av den ena upplevelsen efter den andra. 😀

Nu ska jag göra mig i ordning innan vi drar iväg på nästa äventyr! Hoppas ni har det fint mina vänner. Stor kram till er! <3