När önskningar blir verklighet

År 2016 bodde jag fortfarande i stockholm. Jag var så trött på staden, människorna, ljuden och stressen. Mina tankar kretsade ständigt kring min längtan norrut. Min längtan efter djupa skogar, ensliga sjöar och friheten i naturen.

Eftersom Daniel fortfarande hade tid kvar på sin utbildning så kunde vi inte flytta, jag var fast minst ett år till och vem visste vad som skulle hända sedan? Om han skulle kunna få det jobb han ville ha, så långt norrut? Om jag skulle kunna hitta ett sätt att försörja mig på. Om vi skulle ha råd att kunna köpa ett hus? Om vi ens skulle kunna hitta den där drömgården som jag såg i mitt inre varje gång jag blundade.

För att inte gå sönder av längtan så satte jag mig ned och skrev en önskelista, på hur jag önskade att mitt liv skulle bli.

Jag hittade den här listan för bara några veckor sedan och började läsa igenom den med ett litet leende. Ju mer jag läste, desto mer förvånad blev jag.

Jag tänkte jag skulle dela den här listan med er.

Önskningar 

  • Jag önskar att jag snart kan flytta till norrland igen och ha ett eget hus
  • Jag önskar att jag blir bättre på att fotografera

  • Jag önskar att jag blir bättre på att tänka positivt

  • Jag önskar att jag kommer kunna leva på min kreativa sida genom att t.ex. skriva böcker, fotografera, blogga
  • Jag önskar att jag blir modigare och vågar konfrontera mina rädslor och fobier

  • Jag önskar att jag bodde långt ute på landet, utan andra människor i min direkta närhet
  • Jag önskar att jag kunde gå ut i skogen och möta solens strålar varje morgon

  • Jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen
  • Jag önskar mig dansande dimmor, trolska skogar, öppna ängar, spegelblanka sjöar och daggvått gräs
  • Jag önskar mig frihet

När jag läst hela listan så var jag minst sagt förvånad över att se att nästan alla mina önskningar faktiskt har slagit in. Det konstigaste av allt tycker jag var den här önskningen “jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen”.

För det var ju exakt så det blev! En liten klarblå tjärn, bara hundrafemtio steg från vårt hus. Mitt ute i de djupa, trolska skogarna. Omgiven av berg och natur, utan betong, bilar, folk eller hus i sikte.

Om vi tar en liten titt på den här listan igen, så är det rätt mycket saker som jag kan bocka för.

  • Jag önskar att jag snart kan flytta till norrland igen och ha ett eget hus – Check! Vi flyttade till Norrland i augusti 2017 och i maj 2018 flyttad vi till vår alldeles egna gård. <3

  • Jag önskar att jag blir bättre på att fotografera – Måste ändå sätta check på den här. För jag har definitivt utvecklats en hel del sedan 2016, även om jag fortfarande hela tiden strävar efter att bli bättre.
  • Jag önskar att jag blir bättre på att tänka positivt – Check på den med! Men där tror jag definitivt att flytten norrut gjort mest positiv inverkan, för jag mådde inte längre psykiskt bra av att bo i en storstad och då är det inte så konstigt om man inte är så bra på att se saker från den ljusa sidan.

  • Jag önskar att jag kommer kunna leva på min kreativa sida genom att t.ex. skriva böcker, fotografera, blogga  – Det har jag ännu inte uppnått, men är något som jag fortsätter att arbeta mot. Och bara att jag kommit igång så pass mycket med mitt råmanus och tar skrivandet på allvar är ett viktigt steg på vägen.


  • Jag önskar att jag blir modigare och vågar konfrontera mina rädslor och fobier – Måste ändå säga att jag lyckats rätt bra med denna punkt. Jag har utmanat min mörkrädsla, som jag skrev om här, och idag har jag i princip inga problem med att gå ut själv i mörkret. Jag har också fått jobba med min fobi mot insekter/spindlar eftersom det råkar finnas ett ansenligt antal av dem när man bor i ett gammalt hus, mitt ute i skogen. 😅

  • Jag önskar att jag bodde långt ute på landet, utan andra människor i min direkta närhet – Jajamen! Har cirka en kilometer till närmaste granne.

  • Jag önskar att jag kunde gå ut i skogen och möta solens strålar varje morgon – Check! Även om jag inte gör det varje morgon, så har jag definitivt möjligheten.

  • Jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen – Konstigt nog så kan jag även bocka för denna punkt. Med några extra plus, som berget som höjer sig majestätiskt bredvid och korparna som brukar segla långt där ovanför oss när vi badar i tjärnen.

  • Jag önskar mig dansande dimmor, trolska skogar, öppna ängar, spegelblanka sjöar och daggvått gräs – Check, check, check. Naturen häromkring är vidunderligt vacker och innehåller allt man kan önska sig.

  • Jag önskar mig frihet – På många sätt har jag en enorm frihet, men friheten att kunna arbeta med precis det jag vill har jag ännu inte nått. Men det är egentligen bara fint att fortsätta ha mål att sträva mot.

Det känns helt otroligt att nästan alla dessa saker blivit uppfyllda, på så kort tid som ett par år. Det är kanske dags att skriva en ny önskelista och se om också dessa kommer gå i uppfyllelse så småningom? ♥

7

I de dimhöljda bergens land

Alltså, det kan inte bara vara jag som är så vansinnigt fascinerad av dimma??!

Jag har alltid älskat dimma och allt mystiskt som kanske existerar i den. Alla väsen som dansar, dolda i dimslöjorna. Det är så vackert att det nästan gör ont och jag blir ständigt lika förundrad över hur dimma kan förändra ett helt landskap.

Kolla bara på vårt berg! Det ser helt annars ut när dimman sveper in det i mystik och trolsk urtid. Som att vi rest århundraden tillbaka i tiden, till en tid där människan fortfarande skrämdes av vädrets makter och blev trollbundna av naturen.

Kanske är det därför jag alltid har dragits till fantasy och sagor? Där allt det mystiska finns som en riktig del av världen. Där det kan gömma sig olika väsen i skuggorna, där näcken spelar vid forsarna och skogsrået förvillar folk i urskogen.

Om ni också gillar sagor och nordisk mytologi så vill jag förresten tipsa om boken Nordiska väsen av Johan Egerkrans. Det är en fantastiskt vackert illustrerad bok som också innehåller väldigt mycket intressant fakta om våra nordiska väsen.  Kan sitta och bläddra i den hur länge som helst och njuta av de vackra bilderna.

Kram på er ♥

6

Månadens bild – Augusti

Hej på er!

Just nu sitter jag hemma hos mina föräldrar och skriver det här. Jag är på besök här med hundarna och stannar några dagar till. Daniel jobbar så han kunde tyvärr inte följa med den här gången, men han är istället hemma och passar hästarna. <3

Jag fotade månadens bild redan för en vecka sedan, men eftersom jag har jobbat en hel del sista tiden så har jag inte haft energin att redigera och fixa ett inlägg. Men nu tänkte jag att det skulle bli av!

Jag passade på att springa ut och fota när dimman dansade fram över tjärnen, eftersom jag hela tiden tänkt mig att jag ville ha en dimbild till augusti. Jag hade tur och det blev dimma flera gånger under månaden.

Varje gång jag vaknar, drar undan gardinen och möts av dimmans trolska slöjor så gör mitt hjärta ett litet glädjeskutt. Det är något så spännande, vackert och mystiskt över dimma. Vem vet vad som döljer sig där i?

När jag stod där, barfota på bryggan och drog in doften av sommarens sista andetag så hörde jag ett högt plask och en bit ut i tjärnen spred sig ringar över vattenytan. Vi har någon gång sett en liten fisk som hoppat upp en bit över vattenytan, men aldrig har jag hört någon som verkade så stor som den här! Blev lite betänksam över att bada då, tänk om den där jättefisken kommer och biter en i fötterna? 😅 Men de har ju aldrig visat sig hittills när vi badat så det är nog ingen fara.

Vad tycker ni om månadens bild?

Jag tänkte mycket på att försöka få fram den där trolska, mystiska stämningen i bilden som dimman brukar ge mig, och att försöka blanda den med en känsla av att hösten är i antågande.

Berätta gärna vad ni tycker om bilden. ♥
Kram på er!

8

Connemara & Menlo Castle part I

Hej vänner! ♥

Igår var det en varm, solig sommardag här i Västernorrland. Helt fantastiskt att få vara ledig då det var alldeles lagom varmt och blåste lite ljumma vindar så de värsta insekterna höll sig undan. Jag ägnade dagen åt att klippa gräset, började bygga väggar på vindskyddet, gosade en massa med hästarna förutom de dagliga sysslorna som att fodra, mocka, byta vatten osv. Hundarna låg i solen halva dagen och hade det mysigt, jag rensade lite ogräs och redigerade bilder. Under tiden lyssnade jag på en hel massa podcasts om skrivande så nu är jag fullproppad med tips och inspiration från härliga, skrivande människor!

Har redigerat bilder från förra årets semester på Irland, jag har fortfarande inte kommit igenom alla bilder än, så ni får “stå ut” med Irlands-inlägg ett tag till… 😉

Den sjunde dagen på vår semester (halvvägs!) så vaknade vi upp i Connemara, som vi utforskat dagen innan. Men när vi åkte från nattens sovställe så körde vi förbi det här vackra stället och var tvungna att vända tillbaka så vi kunde parkera. Jag ville förstås föreviga det här vidunderliga landskapet som verkligen talade till mig, med sina enorma berg och gröna kullar.

När vi kände oss klara på den här platsen så åkte vi vidare mot nästa destination, som var Menlo Castle! Ett gammalt, övergivet slott som brann ned 1910 och sedan dess har stått övergivet och förfallit.

Det första vi möttes av när vi kom fram till slottet var de här söta hästarna som gick i en hage precis utanför ruinens område. Jag var förstås tvungen att hälsa på dem, då de kom fram till oss vid grinden. De var så söta och busiga, två stycken unghästar och så gick det en vuxen häst med dem. När vi stått där ett tag så kom en äldre man som visade sig vara ägaren av unghästarna. Vi pratade med honom en lång stund och han berättade att den vuxna hästen var det någon som dumpat utanför hagen och sedan bara lämnat där. Han påstod att den var livsfarlig och att man absolut inte kunde komma nära den. Att han hade fått in den i hagen men att det hade varit ett himla jobb.

Strax innan han kom hade jag stått och gosat med sagda häst en lång stund och han hade varit hur lugn och mysig som helst… Mannen sa att han pratat med någon myndighet som skulle komma och ta hand om hästen, men sa till oss att “ni kan väl ta hem honom!”
Åh jag hade verkligen så gärna velat det, men vi förklarade att vi bor i Sverige och att det skulle bli väldigt dyrt och svårt att få hem honom till oss. Jag hoppas bara att den stackaren fick ett fint hem hos någon som faktiskt bryr sig om honom och behandlar honom väl. ♥

När vi fortsatte förbi hästhagen så möttes vi av den här synen. Gömd bakom en övervuxen stenmur befann sig ruinen av det gamla slottet.
Det byggdes redan år 1569 och ägdes av familjen Blake under alla år. Men när eldsvådan bröt ut brann det så häftigt att två av kvinnorna i huset dog och slottet inte gick att rädda. Sedan dess har naturen tagit tillbaka det som en gång tillhörde moder jord och när vi var där förra året så var nästan hela byggnaden övervuxen.

Den här byggnaden var en bit ifrån slottet och jag antar att det kan ha varit stallar eller uthus en gång i tiden. Nu var den nästan helt gömd under växtligheten.

De förvittrade stenarna döljs bakom murgrönan som klänger sig fast på väggarna och som snart döljer alla spår av mänskliga händer. Endast korparna bor kvar.

När vi kom dit var det helt tomt och jag hade gott om möjligheter att ställa upp kameran och fota ifred. Efter en stund kom det lite andra människor men ingen stannade så länge som oss, så jag kunde ta en hel del självporträtt i lugn och ro. När jag började gå igenom bilderna så blev jag verkligen glad för det, för flera blev jag väldigt nöjd med. Tror jag ska ta och printa ut några som ska få pryda väggarna här hemma.
Önskar jag kunde åka tillbaka hit under hösten och fota när det är dimma och brinnande färger. Tror det är helt magiskt den tiden på året.

Jag satt en lång stund på en mosstäckt sten och tittade ut över vattnet, lyssnade på korparnas kraxande, drack varmt kaffe ur en takeaway mugg och funderade över hur det sett ut här, en gång för länge sedan. Vart eldstäderna varit placerade, hur rummen varit möblerade och vilka människoöden som utspelat sig här. Hade de som en gång bott här varit lyckliga? Eller kanske de längtade bort, ut i världen för att uppleva äventyr?
Det är något med gamla byggnader som verkligen får fantasin att börja glöda. Jag kan se scenarion framför mig, föreställa mig olika saker som utspelats här. Motgångar, glädje, olyckor. Livet.

När vi steg in i ruinerna så möttes vi av den här lilla fågelungen, som satt bland stenarna ovanför en dörröppning. Hen satt där så lugnt och betraktade oss. Vi höll andan och vågade knappt göra ett ljud för att inte skrämma den, men hen verkade helt obekymrad om vår närvaro, så jag hann ta en hel del bilder på den innan hen bestämde sig för att flyga iväg. Det var en fin stund av stillhet där vi betraktade varandra, utan rädsla eller tvång inblandat. Hen kunde uppenbarligen flyga så den kunde ha stuckit så snart vi kom in, men valde att sitta kvar i flera minuter.
Blev så fascinerad över dess vackra, klarblå ögon. De matchade verkligen så vackert med de kolsvarta fjädrarna.
Djur ♥

Här är en bild inifrån ruinen, som ni ser är den väldigt igenvuxen. Men det gick ändå att ta sig fram där inne om man klättrade runt lite. Det enda som störde friden var skräpet som vissa människor slängt på marken där inne. Blir vansinnig på sånt! Har de släpat skräpet med sig hela vägen dit så kan de för fasen släpa med det hem, eller till närmaste papperskorg, också. Det är så fruktansvärt respektlöst mot både naturen och djuren.

Jag har så många fler bilder jag vill visa er från den här otroliga platsen, men jag tänkte att jag delar upp dem på två inlägg, så det inte blir alltför överväldigande för er att bläddra igenom.

Hoppas ni tyckte om titten på den här gamla slottsruinen. Åker ni någon gång till Irland så får ni inte missa den här platsen, om ni tycker om gamla byggnader och slott. Den är magisk.

Kram på er!

Gilla/kommentera inlägget om du uppskattade det och dela det gärna med dina vänner. ♥

5

Månadens bild – Juli

Godkväll ♥

Här kommer månadens bild för juli. Och vad passar bättre att representera juli än en bad-bild? Det har blivit en hel del soliga dagar i juli och vi har badat flera gånger, om än inte lika ofta som förra sommaren. Vi fick en uppblåsbar svan av Daniels föräldrar när de kom på besök, så det gjorde det ännu roligare att bada!

Idag har jag jobbat hela dagen och när jag kom hem gick vi direkt ut och tog ett kvällsdopp för att kunna ta den här bilden. Det var så härligt i vattnet efter en lång, solig dag och det är så fruktansvärt vackert att simma i solnedgången. Önskar jag kunde filma det mina ögon ser när jag simmar i tjärnen för det är så otroligt vackert med solen, träden, berget och vattnets speglingar.

Igår fick vi besök av min bror Orvar och hans ena dotter, Naemi. Det var supermysigt att få besök av dem, de sov över och så hann vi umgås lite imorse innan jag behövde åka och jobba. Är så kul att sedan vi flyttade till gården, så har vi haft mer besök än någonsin innan trots att vi nu bor långt ifrån alla, mitt ute i skogen. Det är så himla mysigt att kunna umgås på sin egen gård, vi kan grilla, bada, pyssla med hästarna, gå hundpromenad, fika, mysa framför brasan och bara sitta och prata i lugn och ro. Plus att vi har ett helt eget gästhus med kök, badrum, sovrum osv. så de som är på besök kan få sitt eget space. Det är verkligen toppen på alla sätt!

Nä nu måste jag ut till hästarna en sista sväng innan det är läggdags. Hoppas ni haft en fin juli! Nu välkomnar jag augusti och ser fram emot att ta del av allt den månaden har att erbjuda. ♥

Kram till er!

5