Under en stjärnklar himmel vandrar tankarna

Hej på er ♥

Igår kväll när vi gick ut för sista rastningen med hundarna så var det en fantastisk, stjärnklar himmel. Jag har inte fotat så mycket nattfoton den här vintern och det har helt enkelt att göra med att jag vant mig vid att gå upp tidigt om morgnarna och därför har varit så trött på kvällarna att jag inte orkat ta mig ut.

Men igår kände jag lusten kicka in när alla miljoner stjärnor blinkade mot mig från en alldeles klar himmel. När vi gick till gula huset som vi sover i just nu pga. renoveringen så såg jag också månen skymta fram mellan trädens svarta stammar. Så Daniel och hundarna gick och la sig, medan jag sprang in efter kameran och stativet.

Blev ännu gladare när jag väl riggat upp allting och tog några testbilder och fick se ett blygsamt norrsken kika fram på bilderna. Det syntes inte för blotta ögat men kameran kunde fånga de gröna stråken. Det var helt tyst omkring mig i mörkret, någonstans prasslade det till när något djur rörde på sig i sin sovplats. Att bara vara just där, just då. Få ta in nattens skönhet i stillhet, inga ljud som stör, inget som kan bryta tystnaden. Bara det låga klickandet från kameran när jag knäppte bilder.

Jag blir mer medveten om vilken rymd det finns ovanför oss när jag är ute ensam på natten. Vilken oändlig rymd som befinner sig omkring oss, och hur liten en är i det stora hela. Hur våra liv är en sådan minimal del av den tiden som vi människor existerat på jorden. Men också att det är det liv som har givits oss och att vi inte bör slösa bort det.

Vi bör inte slösa vårt liv på att älta, att stå ut med människor som tar all energi utan att ge någon tillbaka, att fokusera på hur mycket vi måste jobba för att tjäna en massa pengar så vi kan ta det lugnt. Jag vill inte leva på det sättet och jag tror att jag är på god väg åt rätt håll.

Att medvetet stanna upp och njuta av det vackra i naturen, av glädjen att kunna ta lätta steg på barmark efter månader av djup snö. Att kunna sätta sig ned med en kopp te och bara andas i några minuter, utan att ta upp telefonen och kolla notiser. Att glädjas åt bäckarna som porlar fram, fyllda till bredden av den smältande snön. Att unna sig att sätta sig ned och läsa en bok, låta det ta den tid det tar istället för att lyssna på ljudböcker i högsta hastigheten, för att läsa så effektivt som möjligt. Att få tända en brasa och lyssna på sprakandet och knäppandet från veden.

Att blir mer medveten om allt det vackra i livet, som inte behöver vara de största, dyraste eller krångligaste sakerna. Då tror jag man är på en god väg närmare sitt inre, närmare det liv man faktiskt vill leva, inte det liv som samhället säger oss att vi borde vilja leva.

Hur vill du leva ditt liv? ♥

5

En tur till barndomens rike

Hej på er!

Det händer så mycket här just nu att jag knappt fått ro att sätta mig vid datorn. De har nämligen satt igång med renoveringen av badrummet nu (!!) och vi har ägnat så himla mycket tid till att titta på inredning, kakel, klinkers, våtrumsvägg, handfat, osv. osv. i all oändlighet. Vi har bestämt oss, ändrat oss, hittat nya alternativ och velat fram och tillbaka till det yttersta, men till slut verkar vi ha bestämt oss!
Jag ska berätta mer om allt kring renoveringen, men det får bli i ett eget inlägg. Då ska jag också visa lite bilder!

Men nu tänkte jag prata om den senaste videon jag gjort. Ni som följer mig på instagram/youtube har kanske redan sett den, men för er som inte sett den så lägger jag upp den här med.


Så här skrev jag om den på instagram:

Detta är filmat på platsen som för alltid kommer ta upp en stor del av mitt hjärta. Platsen där jag är född (på riktigt född där alltså, mamma födde hälften av oss barn hemma!) och uppvuxen.

Platsen jag alltid kommer att förknippa med skratt, lek i snön och kärlek. Jag minns hur vi utforskade skogen och tomma ödehus, hur vi klättrade i de höga granarna så mamma blev helt svettig av ängslan.

Jag minns alla äventyr vi haft med hästarna, alla stora kalas med hela familjen samlad, allt fint vi fått uppleva av att växa upp i en stor, bullrig och kärleksfull familj.

Jag är tacksam över att jag alltid längtat dit, även när jag flyttade hemifrån som tonåring och hade en period då jag bara längtade bort, ut i världen. Men när jag väl befann mig någon annanstans så tänkte jag alltid på hemmet med glädje och saknad.
Det är fantastiskt att ha bott på samma ställe under hela min uppväxt, att mina föräldrar fortfarande bor där så vi kan samlas till jul och ha en mysig tid tillsammans. ❤️

Titta gärna i HD och fullscreen!

Mitt barndomshem har alltid betytt mycket för mig och det känns så roligt att få dela med mig av de här videoklippen till er. Så fler kan få njuta av skönheten i de oändliga skogarna, av solnedgångens fantastiska ljus och allt det vackra som finns på denna plats. Jag hoppas ni kommer tycka om den.♥

Tänkte att jag också skulle visa lite bilder därifrån som jag tagit under åren, och det visade sig snabbt bli ett mycket större projekt än jag hade tänkt mig haha. Eftersom jag har fotat med systemkamera ända sedan 2010 så har jag ett antal bilder att välja mellan och det visade sig vara rätt svårt.

Hur kortar man ned nio års fotande till ett enda blogginlägg liksom? Det är inte det lättaste. Försökte dock välja ut de bilder som jag tycker ger en känsla som representerar mitt barndomshem. Naturen, husen, djuren, stugorna och vattendragen. Allt det där som jag förknippar med hemma. <3

Våra fina hästar Hera och Stjärna. Hera var född bara några veckor efter jag föddes, så vi växte upp tillsammans. Hon var en envis häst med mycket egen vilja, det var sällan lätt att få henne att göra som man ville. Men vi hade mycket roligt tillsammans och hon lärde mig mycket. Tyvärr lever hon inte längre. 💔
Stjärna har jag nämnt tidigare i bloggen, hon fyller 39 år nu i mars. Hon är född och uppvuxen i friheten på Island och flyttade till Sverige när hon var fem år. Vi har haft henne sedan hon var cirka 6 1/2 år. Hon är världens snällaste häst, hon har botat mångas hästrädsla och skulle inte göra en fluga förnär. Alltid pigg och glad och vänlig. Älskade häst. ❤️

Det här var en vanlig syn när jag bodde hemma, mamma på promenad med alla sina vovvar. Hon fick ju en stroke 2017, och jag hoppas verkligen att hon kommer kunna gå ut och gå med sina hundar igen. Jag vet att det är något som hon uppskattar otroligt mycket och saknar just nu. <3

Hela den här vägen och en bit till gick vi fram och tillbaka varje skoldag, för att ta oss till bussen. 1 1/2 km till bussen, 4 mil till skolan enkel väg. Man blev härdad ända sedan man var liten. 😉

Älgar såg jag otaliga gånger, men lyckades inte fota dem lika ofta. De är snabba och skygga djur, förutom en älgko som flera somrar i rad kom till gården och stod och käkade på träden på baksidan av huset, bara några meter från fönstren. Man kunde öppna fönstret och prata med henne och hon brydde sig knappt. Ibland kom hon med en älgkalv på släp och betade på ängarna. <3

Jag fotade den här typen av bilder redan då, men har väl utvecklats lite sen dess! 😂


Det finns otaliga åar, bäckar och mindre vattendrag i området, men det är dåligt om bra badplatser. Så ville vi bada fick vi oftast åka cirka en mil till närmaste badplats.


Det här är en närliggande by som tyvärr är rätt ödelagd. När jag bodde hemma tror jag det fanns någon som bodde där men nu tror jag det oftast används som sommarställe. Tycker det är så trist när så här vackra platser överges och husen förfaller.

Jag och Robin sommaren 2013, när vi passade gården medan mamma och pappa var iväg på en liten resa västkusten. Vi hade en trevlig vecka där vi tog hand om djuren, var iväg på små äventyr i området och jag fotade en massa.

Jag åkte upp och spenderade nästan en månad hemma under augusti 2013 för att läka efter ett avslutat förhållande. Jag mådde väldigt bra av att vara hemma, spendera mycket tid i naturen, umgås med familjen och ha lugn och ro för eftertanke. Jag vandrade i skogarna, badade i sjöar, upptäckte nya skogsvägar på cykeln och hade kameran som ständig följeslagare.

Det syns inte på dessa bilder men herregud så mycket mygg det var den här kvällen. Jag och Robin var ute och strövade omkring i skogar vi inte varit i förut och upptäckte en massa nytt. Vi såg en älg, hittade vattendrag mitt ute i skogen och vandrade genom en dimmig skog samtidigt som vi slogs mot myggen och försökte att inte bli uppätna.


Sådana här möten kunde man få när man gick på promenad genom närmaste by! 😀 På bilden är min syster Lina och pappa i traktorn, samt hunden Lina hade då, Sigge.


Jag har gått i dessa skogar så otroligt många gånger, men slutar aldrig att förundras över hur vackert det är. Varje årstid bjuder på något nytt och det finns alltid mer att upptäcka, eller nya vinklar att se allting från.

Vintrarna präglades av stora mängder snö, kyla och magiskt ljus. Hjärtknipande vackra solupp-och nedgångar, fantastiska färger över hela himlen och sprakande norrsken.

Mammas och pappas hus ligger så att man hör när tågen passerar på järnvägen, men de är utom synhåll. Ljudet från tågen är också något som jag starkt förknippar med hemma.

Här har vi Heras förstfödda och enda föl. Vonar Neisti från Morliden, men han kallades hemmavid mest för Palten eftersom han var så fluffig och rund när han var liten. <3
Jag hade turen att vara med när han föddes och det var en otroligt häftig upplevelse. Efter det har jag varit med på flera fölningar, men den här första är något som jag alltid kommer minnas.

Han var lite seg och slapp när han föddes, han orkade inte själv sparka sig ur fosterhinnan och Hera gjorde ingen ansats att hjälpa till, då hon var helt slut efter fölningen så det var tur att jag och mamma var där, annars hade han kanske inte klarat sig. Vi fick dra bort fosterhinnan och gnugga honom torr, ta bort slem ur näsborrarna och hjälpa honom att börja dia.
Men efter det var han ett väldigt energiskt föl, full av bus och upptåg. När vi tog med hästarna på promenad så fick han springa lös bredvid och han älskade att hoppa omkring bland blåbärsriset i skogen eller sträcka ut i galopp på fälten. Nu bor han i Örebro-trakten och har ett lugnt och fint liv. <3

Det var några bilder från mitt barndomshem, jag hoppas ni tyckte det var roligt att få hänga med dit en sväng. Det är en sådan underbar plats på jorden. <3

Önskar er en fin helg! Stor kram ♥

1

Mitt i en virvlande snöstorm

Hej vänner ♥

De senaste dagarna har solen lyst hela dagarna och det har varit gnistrande vackert, men idag virvlar snöflingorna omkring i luften och det är full snöstorm utomhus. Så jag har gosat ned mig i soffan, tänt en eld, kokat mig en kopp te och planerar att ta tag i “innesaker” idag.

Tog dessa bilder förra veckan när vi hade en tidigare omgång av snöstorm. Jag och hundarna tog oss ut trots vädret och hade en härlig promenad i vinterstormen. Kameran fick hänga med och den blev både snöig och blöt, men det var det värt eftersom jag kunde fånga de virvlande, vackra snöflingorna på bild.

Det kändes ett bra tag i februari som att vintern var slut, allting smälte bort i en rasande takt och det var plusgrader i flera veckor. Men sedan kom mars och i dess kölvatten följde en massa snö och minusgraderna kom krypande tillbaka. Jag längtade så mycket efter våren där i februari, när det blev varmt och snön sjönk ihop till en grå massa. Lera täckte vägarna och brunt gräs började synas här och där. Sedan kom snön tillbaka och jag blev lite besviken, hade längtat så efter varmare dagar och att kunna röra mig fritt överallt igen. Men sedan tänkte jag om och kunde glädja mig åt att få ta del av den vackra kritvita snön ett tag till.

Den kommer snart vara borta och dröja många månader innan den kommer tillbaka igen, så jag har bestämt mig för att uppskatta vintern och den vackra snön, den stund den finns kvar. Jag försöker att medvetet tänka mer positivt om allt möjligt i livet, eftersom jag vet hur mycket det påverkar vårt “mindset”. Tänker vi positivt så händer det fler positiva saker, eller vi upplever i alla fall de saker som väl händer som positiva. Att man försöker se möjligheter istället för problem tror jag är något som kan hjälpa en genom mycket i livet.

Våra små snömonster. ♥
Bagheera älskar verkligen att vara utomhus, det kan vara vilket ruskväder som helst men han vill alltid vara ute lite längre, oavsett hur länge man varit ute. 😂 Leia däremot avskyr att frysa och tycker inte om när det regnar, snöar eller blåser för mycket så hon springer alltid långt i förväg på promenaderna för att komma hem så fort som möjligt haha. Hon föredrar att ligga inne framför brasan vintertid.

Jag har fortsatt röja i ladan och samlat ihop skräp i våran skräphög som nu bara växt igen. Vi har varit på återvinningscentralen ett antal gånger med fylld bil tidigare och slängt så mycket skit som bara legat i uthusen, så vi hade fått ned högen till nästan ingenting. Sen började vi rensa i ladugården och ladan och högen blev dubbelt så stor igen haha. Tyvärr är det inte mycket saker som man kan skänka/sälja utan det är mest gammalt skräp, trasiga saker och alla möjliga och omöjliga grejer.
Men det som vi inte vill ha kvar och som är helt kommer vi förstås rengöra och skänka bort eller sälja. Så kanske någon annan får glädje av grejerna. 🙂

Här är nästa projekt som vi måste ta tag i när snön smält bort. Den här ladan står nämligen också på vår mark och den är fylld med gamla jordbruksmaskiner, kärror, dörrar, stolpar och allt möjligt. En del grejer kommer vi spara men vi kan inte ha kvar dem i ladan eftersom den är rätt fallfärdig. Den går tyvärr inte heller att laga, då flera bärande bjälkar har knäckts så vi vill bara tömma den på grejer innan den rasar.

Välklädd för vinterstormar och med väskan på ryggen så jag kunde lägga kameran där när jag inte skulle fota mer. Tycker det är fint att fundera på olika projekt vi vill göra på gården när jag går promenader, att drömma, fantisera och pinna idéer på Pinterest. Jag kommer hela tiden på fler saker som jag vill göra eller nya sätt att göra något på. Jag tycker det är så härligt att ha den möjligheten, att kunna ändra, bygga, riva och måla precis som vi vill på vår gård. Vi har så mycket drömmar och tankar och det tycker jag är en underbar tid, innan man börjat med något och bara föreställer sig hur det kommer bli och kommer på bättre varianter. Innan man börjar så är allting möjligt och man kan ändra sig hur mycket man vill.

Vi har t.ex. bestämt oss för att måla det gula huset rött med vita knutar, för att passa in bättre på gården. Eftersom alla andra byggnader är röda så känns det lite märkligt att det huset har en helt annan färg och många som kommer hit tror att det är boningshuset eftersom det är det enda med annan färg. Så för att få det lite mer harmoniskt ska det målas rött, vilket vi tänkt börja med så fort snön är borta och det är tillräckligt varmt. Och just det, att bara kunna bestämma det och göra det när vi vill är en sån himla skön känsla. Vi behöver inte be någon annan om lov, vi behöver inte fundera på vad grannarna tycker eller om någon kommer störa sig på våra projekt, eftersom närmaste granne bor nästan en kilometer bort. Det känns som en underbar lyx efter många år i Stockholm, i hyrlägenheter och med folk överallt runtomkring sig som man var tvungen att ta hänsyn till.

Haha alltså kolla hennes ögonbryn! Så himla söt 😀

Alla dessa vackra detaljer i naturen. Barken, mossan, snön. Allt är helt vanliga saker men de är så vackra när man stannar upp och granskar dem mer ingående. När man tar sig tid att se dem.

Förresten, vi har så smått börjat planera kring bröllopet också vilket känns så roligt! Undrar ni vart vi ska gifta oss? Jo på gården förstås. ♥
Kan inte tänka mig ett bättre ställe, eftersom varken jag eller Daniel är kristna och inte vill gifta oss i kyrkan. Så vi kommer ha ceremonin här hemma och det känns så rätt. Kommer berätta mer om detta så småningom, men nu är vi precis i början av planeringen.

Hoppas ni har en underbar onsdag! Kram ♥

0

Magisk solnedgång med rosa moln

Det fortsätter snöa ute och jag har spenderat dagen med att redigera ikapp bilder från februari, hämta ved och elda för att hålla det varmt i huset. Tänkte dela några av bilderna jag redigerat med er, har hört att många har väldigt regnigt och trist väder som bor längre söderut än oss, så här får ni lite vackra bilder att njuta av!

Tog dessa bilder den 8:e februari, när dagarna äntligen började kännas lite längre och solen inte försvann bortanför berget förrän vid fyratiden. Det kändes som att få uppleva en liten stund i en annan värld när jag blickade upp mot himlen.

Husen låg så fint inbäddade i vinterns vita famn, medan allt magiskt utspelade sig på himlen. Ibland är det verkligen så vackert, åt vilket håll man än vänder sig. Andra gånger är det en fantastisk solnedgång, men det syns bara åt ett håll och resten av himlen är helt oberörd.

Kommer ni förresten ihåg det här inlägget jag skrev för ett tag sedan, om skrivande? Och att jag hittat en sådan bra blogg som hjälpt mitt skrivande massvis?
Hon som skriver den bloggen (Pia Lerigon) driver också en podd med Johannes Vivers som heter Skrivdrömmar.
Jag har lyssnat mig igenom en hel del avsnitt nu och den är verkligen så himla bra! De ger tydliga tips och råd, de berättar hur mycket fungerar i förlagsvärlden med t.ex. lektörer, agenter, refuseringar osv. Allt sådant som man vill veta, men som i alla fall inte jag, hittat så mycket information om innan.

Så är ni själva intresserade av att skriva, eller vet någon som är intresserad så kan jag verkligen rekommendera både den podden och bloggen. De har gett mig otroligt mycket och jag känner definitivt att jag har så mycket mera grund att stå på i mitt skrivande efter att ha fått ta del av deras tankar och information.

Älskar den här vyn över bergen och husen som syns där borta i fjärran, mellan tallarnas stammar. Och solen som varje eftermiddag färgar bergen i olika nyanser.

Men det här blev min absoluta favoritbild från det tillfället. Älskar hur nymånen och flygplanet adderar detaljer till bilden, hur berget som bara syns i hörnet skapar mer djup och färgerna i molnen som nästan känns overkliga.

Den här gillar jag också, blandningen av de mörkare, lila molnen och de upplysta rosa. Det är i sanning mycket vackert som vi får ta del av, bara av att bo som vi gör.

Kram! ♥

0

Creevelea Abbey

Hej finaste ni ♥

Här är fortsättningen och den sista delen av foton från vår femte dag på Irland. Tror ni jag kommer vara klar med reseinläggen lagomt tills det var ett år sedan vi var där? 😂 Är nog stor risk för det, haha. Men just nu känns det bara underbart att få titta igenom lite vackra sommarbilder, då det är världens tråkigaste väder ute.

Sitter i kökssoffan nu och skriver detta och min vy utanför fönstret består av ihopsjunken, slaskig snö, en isig och smutsgrå väg och kala träd nedanför en blygrå himmel. Inte så inspirerande med andra ord! Så låt oss titta tillbaka på en vacker sommardag som vi spenderade i en övergiven gammal kyrka.

Senaste inlägget var detta, då vi vandrade runt i Parkes Castle, om ni inte har läst det ännu. Efter att vi lämnat slottet så åkte vi till en halvt raserad, övergiven kyrka som heter Creevelea Abbey. När vi hittade dit så stod en annan bil parkerad där men de människorna gick i samma veva som vi kom, och förutom dem och en gammal man som gick förbi så var vi helt ensamma på den här platsen.

Det vilade ett fantastiskt lugn över hela platsen, man hörde ingen trafik, inga människor. Bara vindens viskande i gräset, fåglar som kvittrade och ett par kor som mumsade i sig gräs. Det var en stor byggnad helt i sten, med vackra fönster och många väggar som fortfarande var helt intakta, men taket fanns inte kvar så solen lyste in överallt.

Man gick in på egen risk!

Det låg i en fantastisk omgivning, med de typiska, irländska gröna kullarna och en lummig grönska som ramade in hela platsen. Jag gick omkring helt lyrisk över den vackra naturen och kyrkans alla hemliga vinklar och vrår. Jag kände mig helt lugn och så avslappnad, det fanns ingen stress eller tankar på något annat än nuet.

Byggnaden är ursprungligen byggd 1508 av Eóghan O’Rourke och hans fru Margaret O’Brian, men brann ned av en olyckshändelse 1536 och byggdes då återigen upp av Brian Ballach O’Rourke. Kyrkan var i bruk ända tills år 1837. Tänk så häftigt att den här byggnaden har stått på denna plats i så många hundra år! Och vem vet hur länge till den kommer finnas kvar? Vad häftigt det hade varit om byggnader kunde tala. Så mycket historia som sitter inpräntat i dessa väggar.

Hade så gärna velat gå upp i det där tornet för att se utsikten därifrån, tror den är fantastisk. Men det var avstängt dit upp, förmodligen är det farligt att vistas där med tanke på att stenar kan rasa ned, så det förstår man ju.

Blir alltid så fascinerad över hur naturen kan ta sig fram och växa på platser som känns så otillgängliga. Alla buskar och blommor som växte rätt upp ur stenarna och hängande på väggarna. Det är som när man ser en maskros som växer upp ur en spricka i asfalten, vi människor försöker alltid gå in och ändra i naturen. Klippa, beskära, rätta till och flytta, men så småningom tar naturen tillbaka det som vi försökt göra oss herrar över. Tycker det är rätt mäktigt, naturen går liksom inte att stoppa hur mycket vi än försöker. Så vi kanske bör försöka leva lite mer i symbios med den istället för att motarbeta den. Det är ju faktiskt tack vare den vi kan leva på den här planeten. ♥


Vi spenderade en lång stund på den här platsen men pratade inte mycket, det var som att platsen inspirerade till tystnad och eftertanke. Jag gick runt och tittade på gravarna som fanns kvar där och funderade över vilken sorts liv de människorna levt. Och tycker det är fint att sådana här platser får finnas kvar, inte bara jämnas med marken för att någon “behöver” marken till ett eller annat projekt.

Blommorna vajade i vinden, molnen rörde sig makligt över himlen och solen värmde oss där i tystnaden. Jag älskar ju gamla slott och kyrkor och här fick vi verkligen den bästa blandningen av en gammal byggnad och magisk natur.

Här är busken som växte rakt ut på en lodrätt vägg. Hur häftigt ser det inte ut? Ville såklart bara hem sedan och bygga små gulliga hus i sten och täcka dem med klängväxter… 😀

Mitt hjärta! ♥

Jag filmade ju också en hel del under vår resa på irland, som resulterade i tre små filmer med klipp från olika platser vi besökte. Har ni inte sett dem så får ni gärna gå in på min youtube-kanal och kika! Där ligger också alla andra videos som jag gjort om det är någon ni inte sett. Vill ni se till att inte missa kommande videos så borde ni prenumerera på youtube-kanalen också!

Dessa fönster är så otroligt stora, det är svårt att se på bilden kanske men gravstenarna som står nedanför var nästan lika långa som mig, (jag är ca 174 cm lång) så då förstår ni hur enormt det här fönstret är.

Utsikten från ett annat fönster. Undrar hur mycket den har ändrat sig sedan 1500-talet? Det vore så roligt att få veta. Tycker det är rysligt spännande med historia när man närmar sig den på det här sättet. Att läsa historia i skolan tyckte jag alltid var urtråkigt för där var det viktigaste årtalen och vem som var kung då eller då. Man fick sällan ta del av de “vanliga” människornas liv utan det var framförallt adel (och män) man fick läsa om. Då skulle man råplugga för att klara provet men nästa vecka hade man glömt allting eftersom det inte presenterades på ett engagerande sätt.

Men att själv få uppleva dessa gamla byggnader ger en närhet till det förgångna som gör att jag blir intresserad och vill veta mer. På samma sätt väver vissa författare in historia i sina skönlitterära böcker som gör det väldigt fängslande att ta del av. T.ex Margit Sandemo var ju väldigt duktig på det och Anna Laestadius Larssons trilogi om Barnbruden är också väldigt underhållande “trots” att den är baserad på verkligheten och mycket fakta är invävt i texten.

Här var de två kossorna som var de enda andra levande varelserna i närheten förutom oss. De låg där i solen och tuggade makligt i sig av gräset och jag ville bara sätta mig ned och gosa med dem. Längtar verkligen tills vi har möjlighet att ta emot lite djur på vår gård.

Det var allt för den dagen! Nästa inlägg från Irland kommer förhoppningsvis om inte alltför länge.

Måste förresten tipsa om att gå in och kika på fina Alicias blogg, då hon idag lagt upp ett inlägg med två vackra målningar som hon gjort, inspirerad av två av mina foton! Hon är så himla duktig och jag blev så rörd över att hon målat av vår fina Stjärna som bott hos mamma och pappa nästan hela sitt liv. ♥

Det var alltför idag från mig! Hoppas ni får en fin vecka, stor kram till er. ♥

1