Månadens bild – Maj

Hej vänner!

Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen på sistone, men som ni nog förstår så har det varit mycket att ordna med inför hästarnas flytt hit, och även efter att vi fått hit dem så har jag haft minst sagt fullt upp. Bara att ta hand om alla hästgrejer, göra i ordning sadelkammaren, hänga upp krokar, rensa ut trasiga saker, rengöra, putsa och allt annat som behövt göras har tagit otaliga timmar. Men så har grejerna legat i princip oanvända i typ tio år också, så det är inte så konstigt. Jag har även gått promenader med hästarna, borstat på dem i timmar, byggt hagar, fixat stallet, mockat hagar, trasslat ut eltråd och tusen grejer till hela dagarna. Men det är så roligt att jag inte tänker på hur tiden går och så plötsligt är maj slut.

Det blev verkligen en helt annan vår än förra året, då flyttade vi till gården i mitten på maj och det var så vansinnigt varmt. Det kändes som sommar redan då, solen gassade vareviga dag och vi badade i tjärnen. I år fick vi en kort period av värme i april, men sedan vi kom in i maj har det snöat, regnat, blåst och varit kyligt om vart annat. Då och då har solen kikat fram, men det har varit mycket kallare än förra året. Jag är bara glad för regnet som gör att allt i naturen växer så himla fint nu och för att det minskar risken för skogsbränder, så jag är nöjd ändå! Även fast vi inte kunnat bada i maj i år. 😇

Steg upp klockan sex imorse för att hinna ta månadens bild innan jag skulle åka till jobbet. Jag borstade av Kristall som sovit i stallet och var full av spån, sedan promenerade vi ned till vattnet tillsammans. Jag med fickorna fulla av hästgodis och han nyfiket spejandes omkring sig.
Det kändes rätt självklart att månadens bild var tvungen att innehålla en häst, så det fick bli Kristall som ställde upp den här månaden! Han var så himla snäll och stod lugnt medan jag bytte skor, tog av mig jackan och fixade med kameran. Men så fick han också belöning för att han var så duktig. 🤗

Visst är han söt vår lilla ponny? ♥

Han är lite väl rund, men vi har börjat motionera dem båda, genom att ta korta promenader till en början och jag har även hunnit med att longera honom en gång, vilket han verkade gilla! Han var så himla duktig och lyssnade fint till alla röstkommandon. Stjärna är istället för tunn och behöver få upp sitt hull ordentligt, men det är i och för sig inte så väldigt konstigt med en så gammal häst. Hon äter ordentligt i alla fall och är väldigt pigg på våra promenader! Om hon fick bestämma skulle vi helst trava hela tiden. 😆

Nej nu måste jag verkligen gå och sova, är helt slut efter en lång dag. Men jag hoppas ni gillar maj månads bild! Nu börjar min favoritmånad på året: juni. ♥

Kram på er!

6

Vindlande vatten genom skogarna

Hej på er!

Tänkte visa några bilder jag tog när vi åkte iväg en sväng häromveckan. Vi behövde åka förbi en byggbutik som finns här i närheten och köpa ett par grejer till badrummet. Jag hade aldrig varit där förut så det var roligt att åka en ny väg och upptäcka nya, spännande platser. På vägen därifrån så körde vi över den här praktfulla bron och jag kunde knappt koncentrera mig på körningen eftersom det var så vackert utanför.

Parkerade bilen och sprang ut med kameran, så ivrig att jag glömde nyckeln i bilen haha! Daniel fick gå tillbaka och låsa bilen. 🙊
Tog några bilder från utkikspunkten men det var lite tråkigt att endast fota där uppifrån så vi klev över räcket och klättrade ned till vattnet.

Det är något med vatten som är så himla fascinerande. Jag har alltid dragits till vatten i naturen. Bäckar, tjärn, forsar, sjöar och hav. Vattenfall och vattenpölar. Ända sedan jag var liten har jag förundrats över vatten, över ljudet det skapar, rörelserna och kraften. Hur gott det kan vara att dricka kristallklart vatten direkt från en iskall bäck i fjällen, eller hur härligt det är att känna sig viktlös när man simmar i en blank sjö.

Där jag växte upp fanns det mycket små bäckar och en sjö några kilometer bort, men inga bra badställen eller vatten i närheten av gården så det var något jag tyckte var väldigt viktigt när vi letade gård.
Jag ville allra helst ha ett hus i närheten av en sjö, men problemet med det är att då går huspriserna upp väldigt mycket och det blir i princip “omöjligt” att hitta något ställe som inte har en massa grannar. Är så himla glad att vi hittade den här gården, med vår alldeles egna tjärn som man kan bada i och utan grannar precis intill. Det känns som om gården bara stod här och väntade på oss. ♥
Ett stort plus är att det även finns väldigt mycket vatten i området häromkring, så vi hittar hela tiden sådana här vackra platser som man kan stanna upp vid och bara vara en stund.

Vi har haft en ovanligt varm och torr vår hittills och vissa dagar har det varit rena rama sommarvärmen ute. Igår var det dock rätt kyligt och det började regna litegrann på kvällen. Idag har det regnat och snöat (!😂) hela morgonen, men jag har inte något emot det. Tar hellre regn och snö i maj än rädslan som vi hade hela förra sommaren att det ska börja brinna. Det var fruktansvärt att leva med stressen över alla bränder som blossade upp förra sommaren, rädslan att det skulle sprida sig hitåt. Nej då får det hellre snöa!

Hur har ni det hos er idag? Snöar/regnar det eller lyser solen? Hoppas ni har en fin dag oavsett.

Kram! ♥

5

Månadens bild – April

God kväll och glad valborg på er!

Jag hoppas ni mår bra och har en fin kväll! Elda lugnt och tänk på att det kan gömma sig igelkottar under rishögar som legat länge, så rör runt i högen innan ni eldar. ♥

Det är äntligen dags för mig att lägga upp månadens bild för april! Jag har haft så många idéer för den här månadens bild men på grund av en massa omständigheter blev ingen av de idéerna av.
Idag tog jag mig dock tid att springa ned till tjärnen och ta några bilder, i all sin enkelhet. Får lägga lite mer krut på kommande månaders bilder, men april får representera våren som kom så plötsligt. Med varma dagar som påminner om sommar trots att det fortfarande ligger snö kvar i skogen, isen som smälter mer för varje dag som går så tjärnens glittrande vatten än en gång tittar fram.

Och glädjen över att återigen känna solen värma mitt skinn, att kunna gå barfota och slippa bylta på sig lager på lager med kläder. Hur lätt man känner sig när vinterkläderna åker av och mörkret knappt sänker sig innan det är ljust igen.

Ljust ute, ljust i hjärtat. ♥

Kram på er!

6

Vadande genom Connemara

Hej på er! ♥

Här är nästa inlägg om vår sjätte dag på Irland. Här kan ni läsa det tidigare inlägget.

Som jag visade på ett par bilder i det tidigare inlägget så stannade vi på en vacker plats och åt lunch, efter det åkte vi för att kika på slottet Kylemore Abbey. När vi var klara där återvände vi till den här förtrollande platsen vid vattnet och bestämde oss för att försöka nå en strand som det inte fanns någon väg till. Den låg inbäddad mellan berg och en skog, och vi försökte först följa vägen för att hitta någon stig in, men eftersom hela Irland typ är inhägnat så var det svårt att komma fram någonstans.

Vi bestämde oss helt enkelt för att vada genom vattnet för att komma till den “hemliga” stranden, så vi tog av oss skor och strumpor och vadade sedan igenom det knädjupa vattnet. Det var kallt men uppfriskande, det värsta var gruset som var rätt vasst att gå på, på en del ställen. Men vi nådde fram till den långsträckta, öde stranden! Sanden var supervarm, nästan så man brände fötterna så vi drog snabbt på oss skor när vi kommit förbi allt vatten.

Vi var helt själva där, trodde vi. Tills ett huvud dök upp bakom en buske haha! En tacka och hennes lamm stirrade förvånat på oss innan de travade iväg. Men jag hann knäppa några kort på dem innan de försvann iväg. Så himla söta. ♥

De travade iväg längs med stranden och långt därborta stod en svan alldeles intill strandkanten. De brydde sig inte alls om varandra, utan följdes åt en bit innan svanen simmade iväg ut i vattnet och fåren försvann utom synhåll. Det var fint att se hur de kunde vara i symbios med varandra, få finnas på samma plats utan att störa varandra på något sätt.

Daniel packade upp sina målargrejer som han tagit med från bilen och började måla på en tavla, medan jag passade på att dra på mig en klänning och springa iväg för att ta lite bilder. Det var verkligen så passande att han kunde stå och måla medan jag fotade, så slapp vi vänta på varandra och båda hade hela tiden något att göra.

Det var verkligen en fantastiskt vacker plats vi hittade och jag kunde inte få nog av  utsikten. Jag tog massor av bilder, filmade lite och var allmänt lycklig just där och då. (Även om det gjorde väldigt ont att springa barfota på allt grus 😅)

Det var en varm dag och solen sken, när jag var klar med fotandet så la jag mig i gräset och solade en stund medan Daniel målade klart. När han var färdig så bytte vi om till badkläder och tog vårt första (och enda) dopp på Irland. Där mellan bergen, med den klarblå himlen ovanför och naturen som enda sällskap tog vi ett snabbt, iskallt dopp. Lagom till att vi doppat oss drog moln fram över himlen och det blev snabbt kyligare. Då packade vi ihop våra grejer, utan att lämna något annat efter oss än fotspår, och vadade tillbaka till bilen.

Det tycker jag är en fruktansvärt viktigt sak med att vistas i naturen. Det gäller både hemma och borta, att man inte lämnar några spår efter sig. Inget skräp, matrester eller saker. Jag skulle aldrig komma på tanken att slänga engångsmuggar, plast eller annat skräp omkring mig, men tyvärr verkar väldigt många inte bry sig alls om sådant. Vart man än går så hittar man skräp och jag plockar upp det jag kan, men det skulle inte ens behövas om folk bara tog med sig sitt skräp!
Förstår verkligen inte hur man kan vara så obrydd om djuren och naturen. Det är tragiskt och ledsamt, för det är knappast de individer som gör så som blir påverkade. Nej, det är oskyldiga djur som sätter i sig saker som är farligt för dem, som fastnar, skadar sig och kvävs på grund av människors lathet.

Och länder som har mycket turism, som t.ex. Irland och Island är väldigt utsatta för turister som struntar fullkomligt i att plocka upp efter sig. Har sett så mycket bilder på hur olika ställen blivit förstörda på grund av överturism, vilket är så tråkigt. Tycker det känns som en självklarhet att hålla ordning omkring sig även när man är ute och reser. Jag hoppas att detta är något som fler kommer lyfta i framtiden och prata mer om.

Dagen gick mot kväll och när vi packat in alla saker i bilen så satte vi kurs mot sovstället för kvällen och på vägen dit passerade vi en helt magisk plats. Jag blev eld och lågor och stannade bilen så snabbt jag kunde och hoppade ut med kameran i högsta hugg. Solen var på väg ned, fälten var fyllda av får och vattnet porlade fram under den gamla stenbron.

Dessa sötnosar tittade intresserat på oss medan jag sprang omkring och fotade och tjoade av glädje. Önskar att vi hade kunnat klappa dem (Älskar får! De är helt underbara djur ♥), men de var alla väldigt skygga och höll sig på avstånd. Kanske lika bra det, så får de vara ifred.

Det här blev en av mina favoritbilder från dagen. Älskar precis allt med den här bilden, den gamla bron i sten, alla rosa blommor, vattnet som forsar fram mellan alla stenar och gräsets starkt gröna färg. Allt ser så himla idylliskt ut, och det var verkligen precis lika vackert i verkligheten. Det blev en fin avslutning på dagen och sedan sov vi gott efter en lång dag med flera äventyr och mycket körande.

Hoppas ni fortfarande tycker det är mysigt med dessa inlägg från vår Irlandsresa. Jag älskar att skriva dem, det känns som att få uppleva allting en gång till. ♥

Stor kram!

7

Under en stjärnklar himmel vandrar tankarna

Hej på er ♥

Igår kväll när vi gick ut för sista rastningen med hundarna så var det en fantastisk, stjärnklar himmel. Jag har inte fotat så mycket nattfoton den här vintern och det har helt enkelt att göra med att jag vant mig vid att gå upp tidigt om morgnarna och därför har varit så trött på kvällarna att jag inte orkat ta mig ut.

Men igår kände jag lusten kicka in när alla miljoner stjärnor blinkade mot mig från en alldeles klar himmel. När vi gick till gula huset som vi sover i just nu pga. renoveringen så såg jag också månen skymta fram mellan trädens svarta stammar. Så Daniel och hundarna gick och la sig, medan jag sprang in efter kameran och stativet.

Blev ännu gladare när jag väl riggat upp allting och tog några testbilder och fick se ett blygsamt norrsken kika fram på bilderna. Det syntes inte för blotta ögat men kameran kunde fånga de gröna stråken. Det var helt tyst omkring mig i mörkret, någonstans prasslade det till när något djur rörde på sig i sin sovplats. Att bara vara just där, just då. Få ta in nattens skönhet i stillhet, inga ljud som stör, inget som kan bryta tystnaden. Bara det låga klickandet från kameran när jag knäppte bilder.

Jag blir mer medveten om vilken rymd det finns ovanför oss när jag är ute ensam på natten. Vilken oändlig rymd som befinner sig omkring oss, och hur liten en är i det stora hela. Hur våra liv är en sådan minimal del av den tiden som vi människor existerat på jorden. Men också att det är det liv som har givits oss och att vi inte bör slösa bort det.

Vi bör inte slösa vårt liv på att älta, att stå ut med människor som tar all energi utan att ge någon tillbaka, att fokusera på hur mycket vi måste jobba för att tjäna en massa pengar så vi kan ta det lugnt. Jag vill inte leva på det sättet och jag tror att jag är på god väg åt rätt håll.

Att medvetet stanna upp och njuta av det vackra i naturen, av glädjen att kunna ta lätta steg på barmark efter månader av djup snö. Att kunna sätta sig ned med en kopp te och bara andas i några minuter, utan att ta upp telefonen och kolla notiser. Att glädjas åt bäckarna som porlar fram, fyllda till bredden av den smältande snön. Att unna sig att sätta sig ned och läsa en bok, låta det ta den tid det tar istället för att lyssna på ljudböcker i högsta hastigheten, för att läsa så effektivt som möjligt. Att få tända en brasa och lyssna på sprakandet och knäppandet från veden.

Att blir mer medveten om allt det vackra i livet, som inte behöver vara de största, dyraste eller krångligaste sakerna. Då tror jag man är på en god väg närmare sitt inre, närmare det liv man faktiskt vill leva, inte det liv som samhället säger oss att vi borde vilja leva.

Hur vill du leva ditt liv? ♥

5