Snötyngda granar i en vit värld

Hej vänner!

Det blev inget bloggande under helgen eftersom jag fick ta ett par pass på jobbet. Efter jobbet i söndags så kände jag mig lite konstig i kroppen, det värkte i muskler och leder, jag började få en sprängande huvudvärk och jag var så trött. Somnade i soffan medan Daniel lagade mat och var helt snurrig när jag vaknade igen. Under kvällen så fick jag en rejäl feber och svettades och frös om vart annat hela natten. Jag var helt säker på att jag var på väg att få influensa, men jag har inte haft någon mer feber efter den natten och nu känner jag mig redan mycket bättre. Så märkligt? 

Ser ni korpen i trädtoppen? Nu när snön kommit så kommer även dem och äter av fröna i fågelmataren. <3

Vet inte riktigt vad som hände med min kropp, men jag är glad att jag mår bättre igen, hade verkligen ingen lust att bli sjuk. Det har man väl i och för sig aldrig, men det är ju så mycket man vill hinna med inför jul så det var extra opassande. Hur är det med er? Har ni fått någon snö? 


Här har vi fått säkert ett par decimeter snö och allt kom nästan på ett enda dygn. Var ute för att fota igår då det var så vackert när allt var täckt av ett vitt mjukt täcke. Vi fick också skottat för första gången igår, så det var bra. Annars är det svårt att ta sig uppför den branta backen med bilen. Jag hoppas på att vi får en fin vinter med snö och norrsken, men jag håller tummarna att vi slipper sådana snömängder som förra vintern. Det var väldigt vackert förvisso, men jobbigt när man inte kunde ta sig någonstans på grund av all snö. Jag vill kunna gå promenader i skogen eller ge mig ut och fota även på vintern, och det blir svårt när det är nästan två meter snö, haha. 

Vi har sen förra lönen åkt och veckohandlat mat tillsammans varje måndag, vilket är ett väldigt lättsamt system då vi ser till att handla allt vi behöver inför veckan och alltså slipper småhandla. Då är det också lättare att hålla budget och vi behöver inte stå där mitt i veckan och ha slut på all mat.
Igår mådde jag dock inte tillräckligt bra för att orka med det, så vi gör det idag istället. 

Då passar vi även på att fynda varor med nedsatt pris pga. kort datum och sparar in en del kronor. Jag gillar verkligen den här rutinen så vi får se till att fortsätta med det! Det blir också en mysig stund då vi gör något tillsammans utanför hemmet och utan hundar. Vi är inte så mycket för att gå på stan eller äta middag på restaurang mer än någon gång per år, så det här blir ett fint litet break i vardagen. <3

Nu ska jag och hundarna gå ut så jag kan skotta bort snödrivan som är framför ladan så jag kan få ut bilen. Sedan ska vi gå en promenad tillsammans i skogen. Idag har molnen spruckit upp lite så solen lyser igenom, det är så vackert nu när också snön lyser upp. Det blir inte så mörkt och gråsjaskigt då.

Vad hittar ni på idag? 

Önskar er en underbar tisdag! Stor kram <3


Snöfall & en förtrollad bäck

Hej vänner!

Det har blivit lite glest med uppdateringar de senaste två veckorna, en kombination av att jag har börjat känna av en förkylning som jag tror är på gång, massvis med saker att göra och inte mycket ork kvar efter det. Snön har hunnit falla i ett tunt täcke och sedan smälta bort igen, det har varit så kallt att vattnet i köket frös men dagen efter hade vi helt plötsligt plusgrader och regn… Första advent har kommit och gått, medan vårt hus fick julpynt uppsatt, det luktar apelsin och nejlika i hela matrummet och i fönstren trängs julstjärnor med ljusstakar.

Andra snöfallet för den här vintern!

Dagen efter var det kallt och frosten glittrade. Ofta när det är dessa kalla vinterdagar så blir himlen rosa i fjärran. Tycker det är en sån fin mix med rosa och kallt blå himmel.

Bara ett par dagar senare så blev det varmt igen och allt smälte bort.

Under en längre tid var det mulet och plusgrader varje dag, varvat med lätta duggregn. Inte det mest uppmuntrande vädret för att bli inspirerad att fota. Så igår när jag skulle gå en promenad med hundarna och tänkte ta den vanliga vägen så ändrade jag mig tvärt och vek bara av rakt in i skogen. Istället för att dystert gå den leriga grusvägen fram och tillbaka medan regnet vätte ned oss alla, så gick vi på upptäcktsfärd i skogen, klättrade på mossiga, enorma stenblock, följde viltstigar och hittade flera vackra platser där jag nu vill fotografera.

Vi gick en bra stund i skogen, utan att följa någon utstakad väg, och hundarna rusade lyckligt omkring, nosade efter vilda djur, hoppade mellan stockar och stenar, tuggade på grenar och hade en väldigt upplyftande promenad. Plötsligt hörde jag ett brusande jag inte kunde placera, det uppkom så plötsligt som att vi stigit igenom en vägg som plötsligt släppte fram en massa ljud. Det lät antingen som en väldigt trafikerad väg eller som forsande vatten, och eftersom vi befann oss mitt ute i skogen så antog jag att det inte var bilar som skapade ljudet. 😀

Vi trängde oss förbi några sista träd och en bra bit nedanför våra fötter uppenbarade sig en liten bäck som brusade fram genom den täta skogen. Det var en väldigt vacker, stämningsfull plats. Mitt ute i täta skogen, utan ett enda hus i sikte så porlade bäcken sig fram, utan att låta sig stoppas av varken stenar eller nedfallna träd.

Jag ville helst springa hem och hämta kameran på en gång, men eftersom det redan var på väg att bli mörkt och både jag och hundarna var genomdränkta så fick jag skjuta upp det till idag. Men idag packade jag med mig kameragrejerna, lite rekvisita och manteln innan jag vandrade iväg genom skogen åter igen. När jag kom till den här platsen igår så fick jag direkt en bild i huvudet som jag ville fota och jag försökte ta den idag. Jag har dock inget vidvinkelobjektiv och det var synd, eftersom bilden jag ville ta behövde mycket mer omgivning än vad jag kunde få med nu. Jag kunde inte heller backa och på det sättet få med mer av branten som leder ned till bäcken, eftersom det var en tät skog i ryggen på mig.

Jag blev ändå nöjd med några av dagens bilder och det var roligt att få fotografera vid det här stället som är så vackert och orört. Det var en trolsk stämning när jag befann mig där helt ensam, utan en levande själ i sikte med vattnet dånande och brusande bredvid mig och skogens alla dofter som omslöt mig. Jag gick dock ute lite sent, har inte vant mig vid att det blir mörkt så snabbt än, så jag hann inte hålla på så länge jag ville innan det blev för mörkt för att fota.

Tyvärr har det blivit något fel på min fjärrutlösare, så den fungerar inte. Eller, den kopplar upp sig med enheten som sitter på kameran, den fokuserar men den trycker inte av. Så jag fick använda mig av kamerans självutlösare och då blir det tyvärr inte lika bra skärpa, men det får duga för den här gången.

Hur är det med er? Jag vill bara säga att jag verkligen uppskattar ni som går in här och kikar även fast det dröjer ett tag mellan inläggen, alla ni som gillar eller kommenterar mina inlägg. Det värmer i hjärtat och gör mig så glad. <3

Önskar er en fin kväll! Stor kram <3

Just outside Glenveagh Nationalpark

Där jag flög med drönaren första gången på Irland, utanför Glenveagh nationalpark, tog jag också de här bilderna medan Daniel målade en tavla. Eftersom man inte fick flyga drönaren inne i natonalparken (vilket verkar vara så i alla nationalparker) så stannade vi en bit utanför och parkerade bilen på en liten grusväg.

Vi lastade över allt vi ville ha med oss i en ryggsäck, bytte skorna mot gummistövlar och drog på oss regnjackor, då det var rätt mulet till en början. Sedan vandrade vi iväg, klafsade genom blöta partier, hoppade över diken och hjälpte varandra uppför branta ställen. Till slut kom vi upp på en liten höjd där det var torrt och med fin utsikt över bergen i fjärran, långt bort från andra människor och bilvägar.

Vi stannade här en lång stund, åt lunch på klipporna och njöt av tystnaden. Daniel målade på sin tavla och jag passade på att flyga drönaren. Det var inga problem att flyga här, utan ett enda träd att väja för och bara öppna vidder åt alla håll.

Det är väldigt roligt att fota och filma med drönaren, då den kan se allting från helt nya perspektiv. Helt plötsligt är jag inte bunden att kunna fota från endast de platser jag kan nå till fots. Nu kan jag fota trädtopparna, bergen, ja allting ända från 120 meters höjd. Det är en rätt mäktig känsla att se allting där uppifrån, att se världen bre ut sig miltals åt varje håll.

Jag har en DJI Mavic Air. När jag köpte den så köpte jag den med fly more combo-kitet, där man fick med extra batterier och en laddare som kan ladda upp till fyra batterier på en gång. Det var så värt den extra kostnaden eftersom varje batteri bara har cirka 21 minuter flygtid. Det är inte mycket medan man fortfarande håller på och lär sig hur den fungerar, men när kunskapen sitter hur man flyger den, så räcker 21 minuter ganska långt.

Det var så vackert på den här platsen, med en massa höga berg åt alla håll och lite vatten som skymtade där emellan. Det var en annan sak vi inte väntat oss av Irland, alla bergen. Jag har av någon anledning aldrig förknippat den gröna ön med just berg, utan sett framför mig hur den består av nästan bara gröna, böljande kullar. Vi åkte ju runt i princip hela kusten och i alla fall där var det otroligt mycket berg, vilket jag förstås älskade. Har alltid älskat kuperad natur, med dalar, berg, skogar och sjöar. Hemma hos mamma och pappa så kunde man i fjärran se bergen i nästan alla väderstreck. Långt därborta ruvade de på sina hemligheter, skimrande i en blågrå nyans och ibland dolda av dimma eller moln.

Det är också något som är genomgående i Daniels tavlor, skogar, berg och vatten. Kanske inte så märkligt att vi valde att bosätta oss där vi gjorde!
Det var i alla fall en underbar stund där på en namnlös plats på Irland. Bara vi och naturen, och långt, långt därborta en väg där det ibland svischade förbi bilar som en påminnelse om att vi fortfarande befann oss i människornas värld.

Efter det här stoppet fortsatte vi in i nationalparken och besökte Glenveaghs slott, som jag skrev om i det här inlägget. Det blir ett inlägg till från den här dagen, då blir det ett fikastopp, en solnedgång och lite stadsvandring.

Nu är det sovdags för oss och imorgon är det en ny vecka. Jag hoppas ni får en fin måndag och en bra start på veckan!
Stor kram <3

En stund av tystnad

De här bilderna tog jag förra månaden, samma dag som reportern från Sundsvalls tidning varit här. Vi var alla ganska trötta efter en lång, händelserik morgon så Daniel och hundarna somnade i soffan, men jag passade på att smita ut ensam i skogen en stund. För att bara vara och få andas in den friska luften i skogen, plocka lite lingon och bara ha sällskap av mina egna tankar.

Ute i skogen i närheten av gården så finns den här nedrasade timmerladan/huset eller vad det nu har varit. Gissar på att det har varit någon sorts lada en gång i tiden. Kanske hade dom hö där? Vore roligt att få reda på historien bakom dessa nedrasade timmerstockar som nu sakta tas över av naturen igen.

Jag tycker det är väldigt roligt att få besök, men efteråt brukar jag bli väldigt trött. Inte trött så att jag behöver sova, utan snarare så att jag känner att energidepåerna har blivit uttömda. Då behöver jag lite tid för mig själv i lugn och ro, helst ute i naturen eller kanske uppkrupen i soffan med en bok, för att återfå energin. Sedan är jag återigen redo för umgänge och äventyr.

Det var fortfarande väldigt grönt i skogen då, trots att vi gått in i september. Men här och där hittade jag några träd som lyste mellan stammarna i rött, gult och orange.

Jag fann lite lingon, med betoning på lite. Antar att det är på grund av den långa torra sommaren. Eller så kanske det bara var ett dåligt ställe för lingon. Det var hursomhelst väldigt rofyllt att sitta ned i blåbärsriset och leta efter de små bären. Som en skattjakt i litet format.

När jag inte hittade fler bär så satte jag mig på en mossig sten och lyssnade på de få fåglarna som hördes i skogen. Drog in doften av fuktig jord och mossa. Det var en underbar stund, att bara sitta där utan några krav, utan att behöva prata eller hålla koll på hundarna. Jag kunde bara andas och låta tankarna flyga fritt åt vilket håll de än ville. När jag blev för kall så vandrade jag sakta hemåt.

Och blev så varm i hjärtat när skogen tog slut och vyn över vårt hem öppnade sig för mig. Att få bo här är en glädje som är svår att förstå att den är vår. Att vi lyckades hitta så rätt, så snabbt. Att den här platsen känns mer som hemma, än någon annan plats har känt som, efter att jag flyttade från mitt barndomshem.

Kram på er! <3

En sista glimt av sommaren

Hej alla nya människor som hittat in här på bloggen! Vad roligt att ni hittat till mitt lilla hörn av internet, välkomna. 😀
Jag tänkte dela med mig av dessa bilder som jag inte visat här ännu, men som jag tog i somras under några dimmiga morgnar här på gården. Jag älskar att vara ute och fotografera på morgonen, att få vakna till liv ute i naturen och starta dagen med att andas in skogens doft medan solens strålar letar sig fram mellan trädtopparna.

Här är jag och en av våra hundar, Bagheera. Han älskar att springa lös på ängarna och i skogen, så han uppskattar verkligen att bo här. <3

Han är nu 3 1/2 år gammal och har bott största delen av sitt liv i Stockholm, men varje gång vi åkte norrut för att hälsa på mina föräldrar så märkte man hur mycket han älskade att vara på landet och hur bra han trivdes med det. Att få gräva hål i åkern på jakt efter spännande dofter, käka grönt, daggfriskt gräs i morgonsolen, att få kasta sig ut i tjärnen och simma efter pinnar, få springa fritt på skogens sviktande stigar. Det är ett härligt hundliv. Så det var så underbart när vi till slut hade möjligheten att flytta hit och låta honom och Leia njuta av allt det här.

Den här fantastiska skogen, dimman, ljuset, berget. Allt det här vackra som finns precis utanför vår dörr, det är bara att kliva ut och ta in det. Andas och släppa alla spänningar eller stress som finns inom en, bruset försvinner och det är förtrollande tyst. Endast korpens kraxande bryter emellanåt stillheten. Man kan nästan tro att man klivit ut genom dörren, rakt in i sagan.

Jag kände mig lite som en sagofe den här morgonen, springande på bara fötter genom det daggvåta gräset medan dimman låg vit och ullig över världen, samtidigt som solen sakta steg på himlen och gav världen en guldig nyans.
Förresten, ser ni alla vita prickar på lagården? Det är fröer eller pollen som blåser runt i vinden, och klär våra byggnader tills de blir helt prickiga.

Tre saker ni kanske inte visste om mig: 

Jag har alltid på musik när jag sover. Någon lugn lista med avslappnande låtar som får andningen att sakta ned och ögonlocken att falla igen. Kan sova utan, men är så van vid musiken nu att det är jobbigt när det är helt tyst. Plus att Bagheera snarkar så högt haha.

Jag älskar att läsa och jag gör det snabbt. I år har jag läst (och lyssnat) på 181 böcker. Mitt mål var 150 stycken. Inte som en tävling, utan som en sporre till mig själv att välja läsningen framför att t.ex. skrolla på fb. Jag lyssnar också på ljudböcker medan jag gör saker (städar och sånt som är lite tråkigt) så då hinner man med många böcker. Har skrivit ett inlägg om min läsning här om ni vill kika.

Jag har aldrig haft hål i tänderna!

Fina Leia, som vi adopterade i december förra året. Som älskar att ligga i solen även när det är 35 grader i skuggan, som pratar, gnäller och ylar mer än någon annan hund jag har träffat. Som kan dra i kopplet jättemycket när man går bortåt, men vänder man hemåt drar hon lika friskt åt det hållet haha! Som bär iväg med sin matskål när hon tycker det är dags för mat och som helst vill sova PÅ en om hon får (under täcket). <3

Nu under sommaren har de fått sitta fast i långlinor när vi varit ute på gården och pysslat, så dom inte skulle springa iväg. Men om allt går som det ska så planerar vi att bygga en gärdsgård runt tomten nästa vår/ sommar och då kommer dom få så mycket mer frihet. Då kan dom gå in och ut som dom vill när vi är hemma, och springa löst och leka utan att vi behöver oroa oss för att dom ska springa efter vilda djur eller någon doft. Längtar efter att ge dom den friheten.

Vårt fina äppelträd som gett oss drivor av äpplen den här sommaren. Som resulterat i en massa äppelpaj, must, saft och mos. Tänkte torka äppelringar också, men de sista äpplena var det tyvärr en hel del dåligt på så jag fick skära bort för mycket för att kunna göra ringar. De bitarna blev must istället! Vi har fortfarande en massa svarta och röda vinbär samt rabarber i frysen så känner ändå att vi har så vi är nöjda. Så kan man ta fram och göra saft, sylt eller paj i vinter, på frukter och bär som vuxit i vår egna trädgård.

Jag hoppas ni som hittat hit kommer gilla att hänga här med mig, är det något ni undrar över eller vill berätta så skriv hemskt gärna en kommentar!

Stor kram till er <3

20 frågor för att lära känna mig

Efter jobbet i måndags så slog förkylningen sina klor i mig och jag har varit ganska dålig både igår och idag. Daniel var förkyld under förra veckan, så det var inte så oväntat att det blev min tur nu, men fy vad tråkigt det är att vara sjuk. Jag har haft noll energi, halsen har känts som ett öppet sår, jag har haft huvudvärk och näsan har varierat mellan att rinna konstant och vara helt tät. Jag har nyst otroligt mycket och inte känt mig pigg en enda sekund. Jag har druckit några liter varm citron och ingefäradricka, sovit, tagit det lugnt och bara försökt bli frisk.

Känner mig fortfarande inte alls bra, men har i alla fall orkat sitta vid datorn en stund idag för att redigera lite bilder. Har gjort klart bilderna jag tog med manteln, så ville visa några fler av dom, då flera blev väldigt fina. Jag la förresten upp en av bilderna från förra inlägget på min Instagram, och det har nu blivit mitt mest gillade foto hittills! Så himla roligt. 😀

Nu har jag tänt lite ljus, satt på mysig musik, krupit upp i soffan med en tjock filt och en mugg citron och ingefäradricka, medan hundarna har gosat ned sig bredvid mig. Då kan man nästan inbilla sig att det är mysigt att vara sjuk om man ignorerar alla snorpapper och halsen som gör ont vid varje andetag.

Eftersom det inte har hänt så mycket här så tänkte jag ta och kopiera in en blogglista med frågor som jag svarar på, för att ni ska lära känna mig lite bättre!

1. Vad är ditt fullständiga namn?

Illiana Irene Elin Renée Anklew.

2. Hur gammal är du?

25 år.

3. Bor du ensam eller med någon/några andra?

Jag bor med min fästman och våra två vovvar. <3

4. Hårfärg?

Mörkblond.

5. Ögonfärg?

Blå.

6. Hur lång är du?

173,5 cm.

7. Singel eller i förhållande?

Förlovad.

8. Vad spenderar du mest pengar på?

Hmm svår fråga, totalt mest pengar går ju till avbetalningar av lån osv. men om man bara räknar personliga grejer så är det nog kameragrejer. Har lagt en hel del pengar på min utrustning.

9. Hur många syskon har du?

7 stycken!

10. Favoritfärg?

Hmm, älskar blått och grönt men när det kommer till kläder har jag mest svart/vitt/grått.

11. Vart handlar du ditt smink?

Oj, det är väldigt blandat. Men oftast på kicks tror jag. (Köper förstås bara veganskt smink)

12. Bor du i hus/radhus/lägenhet?

Hus, på en gård!

13. Vad gör du varje dag?

Äter gröt till frukost.

14. Favoritmat?

Eh, kan inte välja en? Pannkakor, tacos, sushi, pizza, crepés, pasta med gräddig svampsås…

15. Vad ser du fram emot till hösten?

Alla skiftande färger i naturen, att kunna gå i skogen utan att dö av värmeslag, dricka mängder med te och elda i öppna spisen.

16. Vem litar du på?

Daniel. <3

17. Favorit på Youtube?

Jonna Jinton.

18. Vad har du alltid i kylen?

Havregrädde och kantarellfond.

19. Är du en morgon- eller kvällsmänniska?

Har alltid varit en kvällsmänniska, men jobbar på att bli morgonpigg, så mitt emellan?

20. Varför bloggar just du?

För att jag älskar att fotografera och skriva, så bloggen är den perfekta plattformen att kombinera mina två största intressen.

Kram på er vänner! <3

 

 

Som i en saga…

Hej på er!

Sist jag skrev så berättade jag att jag beställt någonting, som jag skulle ta bilder på och visa när det kom fram och jag trodde att det skulle komma i början på den här veckan. Så jag blev ganska förvånad när Daniel skickade en bild på att jag fått ett paket redan i fredags, när jag var på jobbet. Jag blev förstås väldigt peppad på att få öppna det, men fick vänta tills ganska sent på kvällen eftersom jag jobbade länge.
Jag hade alltså beställt en… mantel!
Jag är ju som bekant en stor sagonörd och älskar allt som har med fantasy eller sagor att göra och jag har länge velat köpa en mantel som jag kan använda vid sagofotograferingar. Nu har jag äntligen gjort slag i saken!

Jag beställde min via Etsy, från en shop som heter CostureroReal och dom har en massa helt magiska produkter. Har suttit och tittat på deras sida en massa gånger och velat ha hur mycket grejer som helst, men just mantlarna föll jag för första gången jag såg dom.

Jag hörde av mig till dom och de svarade inom ett par dagar och var väldigt trevliga och hjälpsamma, då jag ville ändra några grejer. Jag ville nämligen ha den lite längre och byta ut sidenbandet som man knyter ihop den med i halsen till ett spänne istället eftersom jag tycker det är finare och mer praktiskt.
Sedan var dom supersnabba med att skicka den och leveransen gick otroligt snabbt! De håller till i Spanien, Barcelona. Från att jag betalat den tills den levererades till dörren så tog det endast tre dagar! Är så imponerad. 😀

Och den är verkligen hur fin som helst. Jag är såå nöjd!

Jag tänkte göra ett längre inlägg och visa flera bilder, men fick lite plötsligt hoppa in och jobba i eftermiddag då folk är sjuka så jag hinner tyvärr inte det nu. Men nu har jag i alla fall fått berätta och visa ett par bilder! Hoppas verkligen att ni gillar bilderna. Fotade dom tidigt igår morse, när alla andra fortfarande sov. Nu ska jag göra mig i ordning för jobb.

Kram på er! <3

Skarpa kontraster

Den senaste veckan har det blivit lite glest med uppdateringar, då jag haft så mycket för mig. För exakt en vecka sedan var vi på Sundsvalls Business Awards eftersom Daniels jobb går dit varje år. I år bjöd de in allas partners så då följde jag med! Jag hade inga kläder som passade så jag åkte in dagen innan och handlade, och hittade en väldigt fin skogsgrön byxdress som jag föll direkt för så den fick det bli. Det var första gången jag handlat nya kläder på väääldigt länge. Annars brukar jag generellt försöka att handla de flesta kläder second hand eller bara använda det jag redan har, för att spara på naturens resurser så mycket som möjligt. Faktiskt så är både koftan och kjolen på bilderna nedan köpta second hand, och de är i princip mina nya favoritplagg. Så sköna, fina och bekväma att ha på sig. Tror de kostade cirka en femtiolapp för vardera, så otroligt billigt. Hittade också en varm vinterjacka som såg i princip ny ut för 99:-, dessutom helt utan dun eller andra animaliska delar.


Det var i alla fall väldigt trevligt att bli inbjuden till Business Awards  och få göra något utöver mina vanliga rutiner. Det bjöds på god mat, underhållning och prisutdelningar, men jag tog inte med mig kameran så jag tog tyvärr inga bilder. Under tiden så kom vår ena granne hit och gick en sväng med hundarna eftersom dom fick vara hemma själva några timmar, och det hade gått jättebra. Så skönt när allting bara fungerar och så snällt av vår granne att ställa upp och hjälpa till!

På vägen hem var det vägarbeten på flera ställen och vi fick seriöst sitta i kö i minst en halvtimme, vilket kanske inte låter mycket om man jämför med trafik kring storstäder men för oss känns det extremt länge haha. 😀 Det var lite segt eftersom vi redan varit borta länge och bara ville hem till hundarna, särskilt som vi skulle upp tidigt nästa morgon och besiktiga båda bilarna. Men till slut lossnade det och vi kunde köra hemåt i mörkret. Hundarna blev väldigt glada när vi väl kom hem <3

Besiktningen gick dock inte så bra, då båda bilarna hade saker de behövde fixa för att bli godkända, så nu ska vi boka tid hos verkstaden också.. Får hålla tummarna att det inte blir alltför dyrt. Men besiktningsmannen var otroligt trevlig, han förklarade vad han gjorde och visade vad det var som behövde fixas och var bara allmänt schysst. Vi hade med oss hundarna eftersom de varit själva såpass länge dagen innan, så vi ville inte lämna dom igen morgonen efter. Så de fick sitta i Daniels bil medan jag besiktigade min bil och när det var Daniels tur så gick jag en sväng med dom, sedan satt vi i bakluckan och väntade på att Daniel skulle bli klar. Jag tänkte på hur härligt det är med kontraster i livet, hur vi dagen innan varit uppklädda och ätit trerätters middag på Business Awards och nu satt jag där med håriga tights och en oversized kofta i bakluckan på en parkering medan jag gullade med våra hundar haha. Det är härligt att få uppleva lite av varje här i livet!

Under helgen var jag på väldigt konstigt humör, allting kändes tråkigt och jag var så himla oengagerad på allting, jag vet inte vad det var med mig riktigt, men jag har känt av lite halsont av och till så det känns som om en förkylning ligger på lur. Kanske därför jag var så orkeslös och trött? Den här veckan har det dock känts bättre och jag har också fått hem två saker jag beställt, nämligen två par stickade tjocksockar som är gjorde helt utan ull och en kalender som jag beställt via personlig almanacka.

När jag var liten hade vi alltid tjocksockar genom hela vintern, eftersom det oftast var väldigt kallt, men sedan jag blev vegan har jag haft svårt att hitta några som är likvärdiga fast utan ull. Men nu har jag alltså hittat dessa som jag beställde från Strumplandet. De sorter som heter Birkenstock London socks och Birkenstock Twist är helt veganska, huvudsakligen gjorda i bomull. Jag har använt mina varenda dag sedan jag fick dom och dom är verkligen supersköna och varma. Jag tycker de känns precis som de tjocksockar jag hade när jag var liten, och de är också superfina. Så jag kan verkligen rekommendera dessa!

Kalendern såg jag att Jonna Jinton gjorde reklam för, för ett tag sedan och blev väldigt sugen på en sådan eftersom man kunde göra den helt anpassad efter sina egna behov. Vilket är något jag verkligen saknat i vanliga kalendrar. De som man köper i butik har oftast någonting som jag inte gillar men med personlig almanacka så skräddarsyr du den helt efter egna behov, väljer egna bilder, startmånad ja allt egentligen. Så himla bra grej. HÄR kan du beställa en egen almanacka. Dom var förresten supersnabba med leverans när den väl var tryckt, så det var ett extra plus!

Daniel var borta med jobbet under tisdagen och onsdagen, så då tog jag och hundarna det lugnt och myste i soffan, eldade i kaminen och tittade på film medan det blåste och regnade utanför. Perfekt höstmys så där mitt i veckan. Imorgon och på fredag ska jag jobba så det blir roligt att komma iväg lite.
Jag har faktiskt beställt en till grej också, som skickades häromdagen så förhoppningsvis kommer jag få den i början på nästa vecka! Då ska jag ta lite bilder så ni får se. 😀

Hoppas ni haft en fin vecka hittills!

En stor kram till er <3

Etsy shop

Jag har äntligen tagit tag i att uppdatera min Etsy shop lite grann, med nya prints och uppdaterade texter. Om ni bara vill gå in och kika, eller kanske klicka hem en print så är ni varmt välkomna! Det vore fantastiskt roligt om mina foton kunde få pryda någon annans hem någon gång. Att en liten bit av Norrlands magiska natur kan få glädja andra. <3

HÄR hittar ni den. 😀

Det här är några av bilderna som ni har möjlighet att köpa:


Stor kram! <3

 

Dunluce castle & Giant’s causeway

Här kommer nästa inlägg från vår Irlandsresa! Vi är fortfarande bara på dag tre, eftersom vi var på så många ställen den dagen så har jag fått dela upp inläggen en hel del. Dag tre började vi vid The Dark Hedges, där Daniel friade till mig. <3 Efter att vi spenderat en lång stund där så åkte vi vidare till ruinerna av Dunseverick Castle. Näst på tur var ett kort stopp vid Dunluce Castle, som ni ser på bilden nedan.

Det blev inget långt besök där, eftersom de skulle stänga bara några minuter efter att vi kom fram. Som allting annat stängde de också klockan fem på eftermiddagen och eftersom hela området var inhägnat så kostade det förstås pengar om man ville gå in på området. Vi ville inte betala för att sedan behöva rusa runt och se allt på fem minuter så vi stannade bara utanför och fotade en stund. Slottet låg väldigt vackert, längst ute på en klippa med havet som bakgrund.

Slottet byggdes någon gång under 1500-talet och har tydligen en del historier och sägner om sig. Bland annat hur hela köket och kökspersonalen någon gång på 1600-talet rasade samman och föll ned i havet. Men det verkar som att den historien inte är riktigt sann eftersom de kunnat se på målningar av slottet från 1800-1900-talet att köket verkat vara intakt. Det ryktades också om en vitklädd kvinna som uppenbarat sig på klippkanten för en liten pojke som bodde i slottet och sedan bara försvunnit i vinden.

”In 1534, one of the child members of the McQuillan family claimed to have seen a woman in a white dress standing at the edge of the cliff, looking out at the ocean at sunset. He said he watched her fade into the wind. No one believed the child so he retrieved his eldest sibling out the next night to watch for the ghost, but it did not appear. 

Then in the early 1550s, many people claimed to see a woman in a white dress walking down the shore below Castle Dunluce at sunset until finally one day the McQuillan boy, now in his 30’s, walked down to the shore and tried to speak with the ghost. After that, it stopped. No reports have ever been made of seeing the woman again.”

Efter det åkte vi vidare till dagens sista stopp – nämligen Giant’s causeway! Vi parkerade bilen och gick sedan igenom visitors center, där man kunde köpa souvenirer, gå på toaletten eller bara vila sig en stund. Vi kikade runt lite snabbt men hittade ingenting som vi ville ha, så då gick vi vidare ut. Från parkeringen så var det en promenad på kanske tio minuter ned till Giant’s causeway och det gick turistbussar om man inte kunde eller ville gå hela vägen, men vi promenerade.

Det var en fin utsikt på vägen ned, med vackra vyer, klippor och gröna kullar. Jag stannade varannan sekund för att fota så för oss tog nog promenaden lite längre än normalt… 😉

Jag tyckte den här klippan liknade en bister groda eller padda som kikar ut över vidderna. Kan ni se den?

Tänk att hela bussar kör på de här smala, smala vägarna… Det är imponerande hur duktiga chaufförerna är på att manövrera fordonen.

På Irland så är det mesta byggt av sten och det är lätt att förstå varför. De har knappt några skogar, men sten har dom så det räcker och blir över.

Långt där framme ser ni kanske en massa färgglada prickar? Det är människor som klättrar runt på stenarna vid Giant’s causeway.

Imponerande av blommor och växter att kunna frodas i ett så kargt klimat som mellan alla dessa stenar.

Äntligen framme! En helt otrolig plats, som sätter igång fantasin och man började fundera på vad som egentligen skapat denna otroliga plats. En snabb googling lärde oss detta –

Giant’s Causeway är ett område på Antrimkusten i Nordirland med formationer bestående av över 40 000 svarta polygonformade, de flesta som hexagoner, basaltstenar. Fenomenet är ett resultat efter ett underjordiskt vulkanutbrott för omkring 60 miljoner år sedan. Utbrottet sträckte sig mot norr till Skottland, där liknande formationer återfinns på ön Staffa. De tusentals sexkantiga basaltpelarna är samlade i en klunga, som en jättelik vaxkaka och stenarna fortsätter från kustklipporna ner i vattnet och försvinner. Liknande strukturer finns på flera platser i världen, bland annat Panská skála i Tjeckien och Kirkjugólf på Island.”

Här har du bilden som folk skulle visa upp på sociala medier, där det ser ut som om vi var helt ensamma där och kunde utforska allt i lugn och ro. Men sanningen är en helt annan..

Så här såg det nämligen ut om man fotade från en annan vinkel. 😀 Det var fullt med folk överallt, och jag hade fullt sjå med att kunna ta några bilder utan en massa andra människor i bild. Allt handlar om vinklar. Så man ska inte tro att allt är så perfekt som det kan se ut på Instagram t.ex. Det finns mycket runt omkring som folk inte delar med sig av, och det är viktigt att inte glömma bort det.

Men vi hittade till slut en liten avskild plats och kunde fota hyfsat ostört. Det stod tre personer med reflexvästar, antar att de var någons sorts personal, en bit bort också och såg till att folk skötte sig och inte klättrade omkring där det kunde vara farligt, samt sa till när turistbussarna skulle åka uppåt igen. Vi stannade ganska sent så efter en stund försvann faktiskt många av de människor som var där när vi kom.

Det var en väldigt vacker plats, men fy vad det blåste! Kommer fortfarande ihåg hur mycket jag frös, mina händer blev helt stelfrusna så det var lite svårt att fota till slut.

Men det var värt att frysa den lilla stunden, för åh vilken häftig upplevelse att få befinna sig där, att hoppa från sten till sten och studera texturen på dom, känna havets salta lukt och blicka ut över horisonten där inte något störde ögats väg.

Det var en ganska molnig kväll men precis innan vi skulle gå därifrån och ta oss tillbaka till bilen så sprack molnen upp och solens strålar letade sig ned för att möta havsytan. Det var så vackert och jag är glad att vi stannade lite längre så vi fick uppleva den stunden.

Den kvällen sov vi på ett B&B som låg precis bredvid en strand, vi fick ett rum högst upp i huset och det var mååånga trappor att gå i, med allt bagage upp och ned. Men det var en vidunderlig utsikt över stranden och havet så det gjorde inte så mycket. Där spenderade vi vår första kväll som förlovade och åt hummus med någon färdig risblandning på påse, som hade olika smaker och grönsaker i. Det låter inte så speciellt men jösses vad gott det var efter en lång dag som vi spenderat utomhus på flera olika platser och sedan kört bil i flera timmar.

Haha en annan rolig anekdot är efter att Daniel hade friat och vi var klara vid Dark Hedges och satte oss i bilen igen, så var det dags för lunch och vi båda var superhungriga. Det fanns inga restauranger eller något just där, så vi käkade vita bönor i tomatsås, direkt ur burken haha! Så romantisk förlovningslunch 😀

Kram på er!