Solens återkomst

Äntligen blir dagarna ljusare och ljusare, solen stiger tidigare och stannar uppe längre. Den når äntligen över bergets kam och skänker oss sitt livgivande ljus under hela dagen.

De senaste dagarna har jag röjt en hel massa i vårt hem efter att ha blivit inspirerad att läsa på mer om minimalism. Jag gillar verkligen tanken att ha mindre grejer för att få mer tid över för annat, utan att jag för den delen vill ha ett kalt, vitt hem. Jag vill ha det mysigt hemma, men bara spara på de grejer som jag verkligen tycker om. Att inget som känns ”meh” ska sparas.
Har tänkt skriva lite mer om detta, men är så himla trött nu så det får sparas till en annan dag.

Så nu är jag helt färdig efter flera dagars jobb med detta, så det blir en tidig kväll här hemma. Men imorgon ska jag visa er några secondhandfynd som vi fick hem idag! På torsdag ska jag förresten ha ett fotouppdrag igen så det blir roligt!

Vad händer hos er?

Kram på er! ♥

Bokrecension – Högt spel av Leigh Bardugo

Hej på er!
Här kommer en bokrecension på en väldigt bra bok som jag läst alldeles nyligen.

Bokens titel: Högt spel
Författare: Leigh Bardugo
Originalets titel: Six of crows
Översättare: Carina Jansson
Förlag & år: Lilla Piratförlaget 2016
Antal sidor: 423
Läst format: Inbunden
GoodReads medelbetyg: 4.46
Förväntat betyg: 5.0
Betyg: 5 / 5

Handling:

”Sex osannolika tjuvar. En svindlande plan.

Ketterdam är en myllrande hamnstad där allt är till salu för rätt pris och ingen vet det bättre än det kriminella geniet Kaz Brekker. Han erbjuds möjligheten att genomföra en livsfarlig kupp som kan göra honom rikare än han någonsin kunnat drömma om. Men han klarar det inte ensam

En hämndlysten straffånge. En spelgalen prickskytt. En rymling född med silversked i munnen. En spion känd som Vålnaden. En hjärtskärare som använder sin magi för att överleva i slummen. En tjuv med osannolika utbrytartalanger. Kaz gäng är kanske de enda som kan rädda världen från undergång om de inte tar livet av varandra först.

Leigh Bardugo har tidigare skrivit den internationellt uppmärksammade fantasyserien Grisha-trilogin. Hon har en stor läsarkrets med hängivna fans och när Högt spel (Six of Crows) utkom i USA 2015 gick den snabbt upp som nummer 1 på New York Times Bestseller List.”



Recension:

Häromdagen läste jag ut den här boken som jag verkligen vill tipsa om. Den är skriven av Leigh Bardugo som även skrivit den fantastiska Grisha-trilogin.
Om ni gillar fantasy, spänning, äventyr och är trötta på de typiska hjältarna så kommer ni älska den här boken.

För mig tog det lite tid att ta sig in i boken, det var mycket information att förhålla sig till i början, många nya namn och platser som jag behövde lära känna, men eftersom Leigh skriver med ett målande språk så är det väldigt lätt att se allting framför sig. Hon skriver otroligt spännande, och fyller boken med komplexa karaktärer som man blir otroligt nyfiken på att lära känna mer.

Genom historien som utspelar sig så får vi lära känna karaktärerna på ett djupare plan genom tillbakablickar i deras historia. Varje kapitel ses från olika personers synvinkel och på så sätt får man lära känna alla karaktärer väldigt djupt. De är alla komplexa och har intressanta livsöden som man genom boken får nysta upp tråd för tråd.

Jag som tidigare har läst Grisha-trilogin känner igen mycket från den världen eftersom den här utspelar sig i samma universum men i ett annat land. Älskar referenserna till de tidigare böckerna, men man behöver absolut inte ha läst dem för att läsa den här boken. Det är en tjock bok men när man väl har kommit in i boken så svischar man bara förbi sidorna och eftersom det hela tiden är så spännande så vill man inte sluta läsa förrän den är slut.

Detta är en duologi, så det finns en andra del som tyvärr inte har blivit översatt till svenska än. Jag hoppas dock att den kommer översättas eftersom den slutar otroligt spännande och jag vill bara läsa nästa del nu!
Vill ni läsa båda två på en gång så kan ni läsa dem på engelska som är originalspråk.
(Ett stort plus ger jag boken för den fantastiska framsidan! Tycker den är så vacker och ger helt rätt känsla till boken.)

För bästa upplevelse så läses den i sällskap av frivilligt val av gosigt djur som håller en sällskap. ♥

Hoppas ni uppskattar ett och annat boktips här på bloggen, för det är något som jag planerar att göra lite då och då.

Kram! ♥

Går in i februari med lättare hjärta

Hej fina ni!

Nu är äntligen januari över och förhoppningsvis alla svårigheter med den. Februari har kommit med snöfall och ett lättare hjärta. Det mesta verkar äntligen ha löst sig, både med bloggen, internetkrånglet och allt bankstrul. Mycket tack vare min fantastiska fästman som alltid finns där och hjälper till vid evigt teknikstrul. Han läser på, ringer till kundtjänster, testar saker och ser till att allting så småningom löser sig. Är evigt tacksam att ha honom vid min sida. <3



Vi har varit ute på en tur med sparkarna, sett mer av solen som når allt längre för var dag som går och jag har varit uppe en tidig morgon för att fotografera månen innan den försvann ned bakom träden. 



Det här var samma dag som månförmörkelsen och blodmånen, men jag var inte ute och fotade just vid den tiden. Däremot var jag ute en sväng och tittade på den, men det var så mörkt och den gömde sig bakom träden att det inte syntes mycket. En timme senare lyste den dock så här vackert för mig. 



Morgonrodnaden steg medan jag stod i knarrande snö upp till knäna, kylan bet mig i kinderna och bildade is i mina ögonfransar. Långsamt vandrade månen längre ned på himlen och färgerna tog över. När mina fingrar var så stelfrusna att jag knappt kunde fälla ihop stativet så tvingade jag in mig själv. Hade det inte varit för kylan hade jag kunnat stanna där i timmar. 



En annan dag spenderade jag nästan hela dagen i min lilla skrivarlya, filandes på inledningen av min bok. När solen var på väg nedåt igen begav jag mig ut i skogen med hundarna för att fånga upp de sista solstrålarna. 



Jag har inte tagit många självporträtt på sista tiden, eftersom först min självutlösare la av och kort efter det gick mitt stativ sönder. Verkligen bra timing med allt annat som hände haha.. Båda grejerna har jag bara haft ett år och jag blev lite sur över att de gick sönder så snart. Mailade dock företaget jag köpt fjärrutlösaren hos (kamda.se) och de var väldigt hjälpsamma och skickade snabbt en ny utan något krångel! Så himla fint bemötande. Företaget som jag köpt stativet hos har inte svarat än, men jag hoppas de gör det nästa vecka så får vi se hur det blir. 



Så nu har jag använt mitt gamla stativ som Bagheera sprang på så ett ben är helt böjt, vilket inte är det lättaste att balansera i all snön haha. Därför har det blivit dåligt med självporträtt. Men jag hoppas snart kunna ändra på det.



Jag välkomnar februari med hela mitt hjärta och har bestämt mig för att det ska bli en bättre månad än januari. Nu är jag äntligen frisk, problemen har löst sig och mitt positiva mindset är tillbaka. Hinder är till för att övervinnas, eller hur? 

Önskar er en ljus, positiv vecka! Tack för alla era fina ord, de värmer otroligt mycket ska ni veta. 

Massor av kramar! ♥

 

Minnen från Irland, femte dagen på ön

Här kommer äntligen nästa inlägg från vår resa till Irland förra sommaren.  Äntligen säger jag, eftersom jag själv tycker det är så himla mysigt att få blicka tillbaka på alla fina minnen vi skapade under den här resan. Men hur känner ni? Börjar ni tröttna på bilder och berättelser från Irland?
Jag hoppas inte det, för det finns så mycket kvar som jag vill visa er!


Vår femte dag på den gröna ön startade vi med att leta upp ett slott som vi sett bilder på och som vi ville besöka. Efter lite letande hittade vi till slut slottet, men det visade sig att det är bebott av en familj och därför avstängt för offentligheten. Vi blev lite ledsna över att inte få se det på nära håll, för det såg så vackert ut, men vi hittade en liten utkiksplats på andra sidan vattnet som vi kunde få en fin vy över slottet och dess ägor.

Nedanför utkikspunkten låg den här lilla gömda viken, med en strand av runda stenar som polerats av tusentals vågor genom tidens gång. Vi klättrade ned dit och tog oss fram mellan stenarna, kände doften av tång och salt hav medan vinden blåste i håret.

Jag ställde som vanligt upp stativet och tog några bilder och filmade en stund. Efter ett tag kom en kille fram och frågade om jag filmade och vad jag filmade till. Berättade om min lilla blogg och han skrev upp min bloggadress för att kunna kolla in sedan när han hade internet. Han var också fotograf och sprang runt med en kamera och han berättade att han reste runt helt själv för att se landet. Vi pratade en stund innan han gick vidare och det var väldigt trevligt. Vet dock inte om han kikade in här någon gång? Om du gjorde det så får du gärna säga hej! 😄

Tycker det är roligt när folk kommer fram och pratar om de märker att man har något gemensamt (t.ex. som fotograferande, hundar, etc.), men jag själv skulle aldrig göra samma sak eftersom jag är både introvert och ganska tillbakadragen bland folk jag inte känner. Men det är som sagt härligt när någon annan tar initiativet, så länge de gör det utan att göra någon obekväm. För mig var det bara trevligt att få prata lite om fotograferande och film, samt att höra någon annans upplevelse av att resa runt på Irland.

The Castle was built almost entirely of stone brought by sea from Donegal, the stonemasons being paid a penny half-penny an hour. Lord Palmerston died in the year 1865, before the Castle was completed. The Irish Estate was left to his stepson the first Lord Mount Temple (William Cowper Temple) who only completed the building of the Castle in 1874.

Läs mer här om ni är nyfikna på slottet och dess historia.

Det var så himla vackra omgivningar, med en öppen hed utan något som hindrade ögats väg, det dånande havet som var så klart att man kunde se ned på botten och med det sagolika slottet i bakgrunden.
Daniel ville att jag skulle flyga med drönaren för att få en bättre bild över slottet, men jag var fortfarande inte så van vid att flyga den då, så jag var supernojig att jag skulle råka krascha den i havet då det blåste en del. Det blev inga drönarbilder från den här platsen alltså, även om jag kanske ångrar det lite nu i efterhand. 😉

Vi stannade en bra stund på den här platsen och njöt av att vara utomhus i solen, på en sån här vacker plats. Det var så lätt att bara stanna upp och verkligen vara i stunden, njuta av allting runt omkring oss och uppskatta det vi hade där och då. Inga tankar framåt eller bakåt, ingen oro eller stress någonstans. Vi kunde stanna precis var vi ville och vara där den tid vi kände att vi behövde. Ett underbart sätt att resa på.

Så småningom åkte vi vidare och jag har för mig att vi körde längs en väg och spontant såg en skylt in till den här platsen, som vi blev nyfikna på. Vi kunde inte bara stanna där eftersom vi såg den för sent, men vi körde en bit till tills vi hittade en plats att vända på och så körde vi tillbaka hit.

Inte en annan själ i sikte, bara det här vackra gravröset och stillheten. Vi vandrade runt, läste på skylten och sträckte på benen. Det blev mycket stillasittande under de långa körsträckorna så det var skönt att hitta spontana ställen att pausa på.

Sedan åkte vi vidare till ett annat slott, det första (tror jag?) som vi gick in i under resans gång. Det kostade ju i princip alltid pengar att gå in och vi gjorde endast det ett fåtal gånger. Allting kostade pengar. Så det gällde att välja ut vad man tyckte var värt att lägga slantarna på. Men det slottet vi kom till efter de här platserna fick vi gå in i gratis eftersom de höll på att renovera och allting därför inte gick att se.
Men det ska jag berätta mer om i ett annat inlägg så detta inte blir alldeles för långt… 😄

Hoppas ni har en fin dag, kram på er! ♥