Månadens bild – Mars

Hej på er!

Imorse var jag ute och fångade den sista soluppgången i mars. Det var nämligen hög tid att fota månadens bild, innan mars övergår i april.
På grund av renoveringen av badrummet så har vi haft folk här nästan varje dag de senaste tolv dagarna. Som ni vet är jag inte så bekväm att fota när det är en massa människor som är här och springer så jag har dragit mig för att ta den här bilden.

Men imorse passade jag på att gå upp tidigt, innan solen nådde över trädens toppar. Jag smög mig ut från gula huset, där vi sover just nu under renoveringen, och lät Daniel och vovvarna sova vidare.
Jag möttes av en klarblå himmel och kvittrande fåglar, det märktes att vintern sakta börjar släppa sitt grepp även om det blåste isande kallt.

Jag hämtade mina kameragrejer och gav mig av ned till tjärnen. Blev överlycklig när jag märkte att skaren var kompakt och hård så jag med lätthet kunde gå uppe på snön hela vägen ned till vattnet. Det var något annat än pulsandet jag behövde genomföra för februaris månadsbild!


Nere vid tjärnen började precis solens strålar nå fram till mig och jag ställde upp kameran och sprang fram och tog några testbilder. Jämförde också med tidigare månadsbilder i mobilen för att verkligen försöka få till samma vinklar som tidigare. När jag var nöjd med ljus och komposition så skalade jag snabbt av mig mössa, vantar, fleecetröja och jacka. Sprang huttrande fram och knäppte av en massa bilder. Snabbt tillbaka till kameran för att titta igenom bilderna men drog först på mig alla kläderna igen, för fytusan vad kallt det var. Händerna blev stela av kylan och vinden blåste rakt genom märg och ben. Hade flera bilder som kunde bli bra men ville ta några fler för säkerhets skull, så det var bara att göra några åkarbrasor för att få upp lite värme innan alla ytterplagg åter åkte av.

Till slut kände jag mig nöjd och kunde dra på mig de värmande plaggen igen. Tog några foton på soluppgången och naturen, även om den inte är som vackrast just nu så är det roligt att ha bilder från alla årstiders växlingar. Men jag längtar tills jag kan ta månadens bild utan att frysa röven av mig! 😀

Här kommer månadens bild – mars:

Idag ställde klockorna om till sommartid och därför får månadens bild spegla längtan efter sommaren. Efter att kunna springa barfota i gräset, gå klädd i lätta klänningar, dricka hemmagjord saft under äppelträdet och kunna simma i tjärnens kristallklara vatten. Nu är det inte långt kvar tills snön är borta och naturen vaknar till liv, till spirande gräs och svällande knoppar. Vattnet i bäcken har börjat vindla sig fram i snabb takt, porlandet hörs tydligt på morgonpromenaderna med hundarna och jag längtar efter att få så fröer, påta i jorden och vara ute utan jacka och vantar.
Att få vända på båten och sjösätta den i tjärnen, att kunna måla husen och fixa en myshörna på verandan.

Vad ser ni framemot den här våren och sommaren?

Kram ♥

2

En tur till barndomens rike

Hej på er!

Det händer så mycket här just nu att jag knappt fått ro att sätta mig vid datorn. De har nämligen satt igång med renoveringen av badrummet nu (!!) och vi har ägnat så himla mycket tid till att titta på inredning, kakel, klinkers, våtrumsvägg, handfat, osv. osv. i all oändlighet. Vi har bestämt oss, ändrat oss, hittat nya alternativ och velat fram och tillbaka till det yttersta, men till slut verkar vi ha bestämt oss!
Jag ska berätta mer om allt kring renoveringen, men det får bli i ett eget inlägg. Då ska jag också visa lite bilder!

Men nu tänkte jag prata om den senaste videon jag gjort. Ni som följer mig på instagram/youtube har kanske redan sett den, men för er som inte sett den så lägger jag upp den här med.


Så här skrev jag om den på instagram:

Detta är filmat på platsen som för alltid kommer ta upp en stor del av mitt hjärta. Platsen där jag är född (på riktigt född där alltså, mamma födde hälften av oss barn hemma!) och uppvuxen.

Platsen jag alltid kommer att förknippa med skratt, lek i snön och kärlek. Jag minns hur vi utforskade skogen och tomma ödehus, hur vi klättrade i de höga granarna så mamma blev helt svettig av ängslan.

Jag minns alla äventyr vi haft med hästarna, alla stora kalas med hela familjen samlad, allt fint vi fått uppleva av att växa upp i en stor, bullrig och kärleksfull familj.

Jag är tacksam över att jag alltid längtat dit, även när jag flyttade hemifrån som tonåring och hade en period då jag bara längtade bort, ut i världen. Men när jag väl befann mig någon annanstans så tänkte jag alltid på hemmet med glädje och saknad.
Det är fantastiskt att ha bott på samma ställe under hela min uppväxt, att mina föräldrar fortfarande bor där så vi kan samlas till jul och ha en mysig tid tillsammans. ❤️

Titta gärna i HD och fullscreen!

Mitt barndomshem har alltid betytt mycket för mig och det känns så roligt att få dela med mig av de här videoklippen till er. Så fler kan få njuta av skönheten i de oändliga skogarna, av solnedgångens fantastiska ljus och allt det vackra som finns på denna plats. Jag hoppas ni kommer tycka om den.♥

Tänkte att jag också skulle visa lite bilder därifrån som jag tagit under åren, och det visade sig snabbt bli ett mycket större projekt än jag hade tänkt mig haha. Eftersom jag har fotat med systemkamera ända sedan 2010 så har jag ett antal bilder att välja mellan och det visade sig vara rätt svårt.

Hur kortar man ned nio års fotande till ett enda blogginlägg liksom? Det är inte det lättaste. Försökte dock välja ut de bilder som jag tycker ger en känsla som representerar mitt barndomshem. Naturen, husen, djuren, stugorna och vattendragen. Allt det där som jag förknippar med hemma. <3

Våra fina hästar Hera och Stjärna. Hera var född bara några veckor efter jag föddes, så vi växte upp tillsammans. Hon var en envis häst med mycket egen vilja, det var sällan lätt att få henne att göra som man ville. Men vi hade mycket roligt tillsammans och hon lärde mig mycket. Tyvärr lever hon inte längre. 💔
Stjärna har jag nämnt tidigare i bloggen, hon fyller 39 år nu i mars. Hon är född och uppvuxen i friheten på Island och flyttade till Sverige när hon var fem år. Vi har haft henne sedan hon var cirka 6 1/2 år. Hon är världens snällaste häst, hon har botat mångas hästrädsla och skulle inte göra en fluga förnär. Alltid pigg och glad och vänlig. Älskade häst. ❤️

Det här var en vanlig syn när jag bodde hemma, mamma på promenad med alla sina vovvar. Hon fick ju en stroke 2017, och jag hoppas verkligen att hon kommer kunna gå ut och gå med sina hundar igen. Jag vet att det är något som hon uppskattar otroligt mycket och saknar just nu. <3

Hela den här vägen och en bit till gick vi fram och tillbaka varje skoldag, för att ta oss till bussen. 1 1/2 km till bussen, 4 mil till skolan enkel väg. Man blev härdad ända sedan man var liten. 😉

Älgar såg jag otaliga gånger, men lyckades inte fota dem lika ofta. De är snabba och skygga djur, förutom en älgko som flera somrar i rad kom till gården och stod och käkade på träden på baksidan av huset, bara några meter från fönstren. Man kunde öppna fönstret och prata med henne och hon brydde sig knappt. Ibland kom hon med en älgkalv på släp och betade på ängarna. <3

Jag fotade den här typen av bilder redan då, men har väl utvecklats lite sen dess! 😂


Det finns otaliga åar, bäckar och mindre vattendrag i området, men det är dåligt om bra badplatser. Så ville vi bada fick vi oftast åka cirka en mil till närmaste badplats.


Det här är en närliggande by som tyvärr är rätt ödelagd. När jag bodde hemma tror jag det fanns någon som bodde där men nu tror jag det oftast används som sommarställe. Tycker det är så trist när så här vackra platser överges och husen förfaller.

Jag och Robin sommaren 2013, när vi passade gården medan mamma och pappa var iväg på en liten resa västkusten. Vi hade en trevlig vecka där vi tog hand om djuren, var iväg på små äventyr i området och jag fotade en massa.

Jag åkte upp och spenderade nästan en månad hemma under augusti 2013 för att läka efter ett avslutat förhållande. Jag mådde väldigt bra av att vara hemma, spendera mycket tid i naturen, umgås med familjen och ha lugn och ro för eftertanke. Jag vandrade i skogarna, badade i sjöar, upptäckte nya skogsvägar på cykeln och hade kameran som ständig följeslagare.

Det syns inte på dessa bilder men herregud så mycket mygg det var den här kvällen. Jag och Robin var ute och strövade omkring i skogar vi inte varit i förut och upptäckte en massa nytt. Vi såg en älg, hittade vattendrag mitt ute i skogen och vandrade genom en dimmig skog samtidigt som vi slogs mot myggen och försökte att inte bli uppätna.


Sådana här möten kunde man få när man gick på promenad genom närmaste by! 😀 På bilden är min syster Lina och pappa i traktorn, samt hunden Lina hade då, Sigge.


Jag har gått i dessa skogar så otroligt många gånger, men slutar aldrig att förundras över hur vackert det är. Varje årstid bjuder på något nytt och det finns alltid mer att upptäcka, eller nya vinklar att se allting från.

Vintrarna präglades av stora mängder snö, kyla och magiskt ljus. Hjärtknipande vackra solupp-och nedgångar, fantastiska färger över hela himlen och sprakande norrsken.

Mammas och pappas hus ligger så att man hör när tågen passerar på järnvägen, men de är utom synhåll. Ljudet från tågen är också något som jag starkt förknippar med hemma.

Här har vi Heras förstfödda och enda föl. Vonar Neisti från Morliden, men han kallades hemmavid mest för Palten eftersom han var så fluffig och rund när han var liten. <3
Jag hade turen att vara med när han föddes och det var en otroligt häftig upplevelse. Efter det har jag varit med på flera fölningar, men den här första är något som jag alltid kommer minnas.

Han var lite seg och slapp när han föddes, han orkade inte själv sparka sig ur fosterhinnan och Hera gjorde ingen ansats att hjälpa till, då hon var helt slut efter fölningen så det var tur att jag och mamma var där, annars hade han kanske inte klarat sig. Vi fick dra bort fosterhinnan och gnugga honom torr, ta bort slem ur näsborrarna och hjälpa honom att börja dia.
Men efter det var han ett väldigt energiskt föl, full av bus och upptåg. När vi tog med hästarna på promenad så fick han springa lös bredvid och han älskade att hoppa omkring bland blåbärsriset i skogen eller sträcka ut i galopp på fälten. Nu bor han i Örebro-trakten och har ett lugnt och fint liv. <3

Det var några bilder från mitt barndomshem, jag hoppas ni tyckte det var roligt att få hänga med dit en sväng. Det är en sådan underbar plats på jorden. <3

Önskar er en fin helg! Stor kram ♥

1

Minnen från mars genom åren

Tänkte jag skulle dela med mig av lite minnen av mars månad från tidigare år. Blev inspirerad av Alicias fina inlägg med bilder från föregående års mars månad. Men eftersom jag bara haft den här bloggen sedan 2017 så tänkte jag att det kunde vara roligt att dela lite bilder från tidigare år också. 


2018

I mars 2018 bodde vi i prästgården utanför Härnösand. Det hade varit en extremt snörik vinter och det låg fortfarande enorma drivor av snö överallt men vi hade många vackra, soliga dagar.

Det var verkligen sådana enorma mängder snö! Har nästan glömt bort hur mycket det var, men blev påmind av de här bilderna. Och då har vi ändå rätt mycket snö i år också. Vi var och tittade på gården som senare skulle bli vår och hade mycket drömmar och förhoppningar. <3

Jag och Bagheera tog oss ut i skogen en liten stund trots att snön räckte mig en bra bit upp på låren på de flesta ställena. Men efter att inte ha kunnat gå i skogen på flera månader så var den lilla stunden bland trädens stammar välbehövlig.

Jag tog flera självporträtt som jag aldrig publicerade. Här kan ni kika in på alla inlägg från mars förra året.

Vi hade influensa, jag fotade norrsken och stjärnor, blickade tillbaka på 2017, uppdaterade bloggen och längtade efter våren. Mars verkar vara min allra största längta-efter-annan-årstids-månad. Kanske för att vintern har varit så länge vid det laget och smältperioderna ger en försmak av våren? Som sedan grusas när snön återigen vräker ned.

2017


Mars 2017 bodde vi fortfarande i Stockholm. Jösses det känns som en evighet sedan?!
Jag har aldrig känt mig bekväm att fotografera runt andra människor, så när vi bodde i Stockholm fotade jag inte speciellt ofta. Det blev oftast när jag var ute i skogen med Bagheera som jag tog med mig kameran för att fånga tiden.

Vi hade snö även i Stockholm i början av mars! Men det var inte tillnärmelsevis lika mycket som det är häruppe haha. Bagheera blev överlycklig varje gång det kom lite snö så vi var ofta uppe på berget bakom Lappkärrsberget och lekte i skogarna där. Där kunde han springa fritt utan att vi träffade på andra hundar eller människor.

Där fotade jag också de första vårtecknen när snön hade smält bort och njöt av solens strålar, vandrande i skogens tystnad. Jag hittade torr ljung, fallna gamla träd och trädens första knoppar.

2016


Mars 2016 bodde vi också på Lappkärrsberget. Bagheera var cirka tio månader gammal och i sin värsta ålder. Han var lättstressad, hade tonvis av energi och tog ut stressen på oss. Vi lärde oss mycket under den här perioden och började läsa på om reko hundträning.

Han fick öva på att ha munkorg för att kunna det om det skulle behövas i framtiden (vid veterinärbesök osv) och han tyckte inte så värst mycket om den i början, men efter att ha fått mycket godis och blivit belönad vid varje träningstillfälle så började den bli lite roligare.

Vi gick många promenader i naturreservatet, njöt av de bubblande vårkänslorna, fåglarnas kvittrande och barmarken som lät oss ta oss fram lätt och ledigt.

Bagheera blev motionerad med dragsele och midjebälte för att få ur sig lite av energin. Han käkade gladeligen torrt gräs och ville bada i varje pöl, medan jag njöt av promenader utan tjock vinterjacka och vantar.

Vi träffade på svanar vid stranden och de lät sig snällt fotograferas en lång stund innan de simmade vidare. Bagheera tittade nyfiket på dem men lekte sedan hellre med pinnar och roade sig med att gräva hål i sanden.

2015


I Mars 2015 hade nyligen flyttat till lägenheten på Lappkärrsberget och bott där cirka en månad. Bagheera var inte ens född ännu och jag och Daniel var fortfarande helt ovetandes om att han skulle svansa in i våra liv några månader senare. <3

Vi var Game of Thrones-fans redan då och var självklart på GoTexhibit när de kom till Stockholm och fick provsitta järntronen! (Inte den riktiga tyvärr 😉)

Jag hade mörkt hår och levde ett helt annat liv än vad jag gör nu. Men mitt hjärta längtade redan då efter att få bo på landet, att få blicka upp mot stjärnorna varje natt och att få dansa med dimman över gröna ängar.

Vi beundrade de fantastiska kläderna, vapnen och rustningarna som fanns på plats och testade att åka upp på muren genom Oculus Rift virtual reality utrustning. (Margaerys klänning är verkligen helt fantastisk. Skulle gärna haft en sån som bröllopsklänning!)

De hade några statyer av white walkers som var riktigt obehagliga, men väldigt bra gjorda. Vi köpte ett par små souvenirer i deras shop och hade en trevlig upplevelse allt som allt. (Men det var en fruktansvärt lång kö för att komma in!)

Vi var också riktigt kulturella och passade på att besöka Naturhistoriska riksmuseet. Daniel fick posera framför det här enorma trädet. Det känns helt sjukt att det där har varit ett riktigt träd?!

Vi var där ganska länge och strosade runt, det fanns mycket att se och lära sig, men tyvärr var det otroliga mängder uppstoppade djur.. Inte så konstigt med tanke på vilket sorts museum det är, men det kändes väldigt obehagligt att röra sig omkring alla dessa döda djur. Vi föredrog att titta på häftiga växter, stenar, mineraler och sådant.

Vi kollade litegrann på dinosaurie skelett och skelett av andra djur. Det är helt vansinnigt hur stora de var. Man kände sig rätt liten bredvid dessa bjässar.
Vi avslutade besöket med att titta på IMAX med någon natur/djurvideo men har glömt bort exakt vad den handlade om. Minns dock att stolarna var så sköna att jag somnade haha.

Det var mars från några år tillbaka! Så kul ändå att få återuppleva lite minnen från tidigare år. <3 Hoppas ni också tyckte det var roligt!

Kram på er <3

0

Mitt i en virvlande snöstorm

Hej vänner ♥

De senaste dagarna har solen lyst hela dagarna och det har varit gnistrande vackert, men idag virvlar snöflingorna omkring i luften och det är full snöstorm utomhus. Så jag har gosat ned mig i soffan, tänt en eld, kokat mig en kopp te och planerar att ta tag i “innesaker” idag.

Tog dessa bilder förra veckan när vi hade en tidigare omgång av snöstorm. Jag och hundarna tog oss ut trots vädret och hade en härlig promenad i vinterstormen. Kameran fick hänga med och den blev både snöig och blöt, men det var det värt eftersom jag kunde fånga de virvlande, vackra snöflingorna på bild.

Det kändes ett bra tag i februari som att vintern var slut, allting smälte bort i en rasande takt och det var plusgrader i flera veckor. Men sedan kom mars och i dess kölvatten följde en massa snö och minusgraderna kom krypande tillbaka. Jag längtade så mycket efter våren där i februari, när det blev varmt och snön sjönk ihop till en grå massa. Lera täckte vägarna och brunt gräs började synas här och där. Sedan kom snön tillbaka och jag blev lite besviken, hade längtat så efter varmare dagar och att kunna röra mig fritt överallt igen. Men sedan tänkte jag om och kunde glädja mig åt att få ta del av den vackra kritvita snön ett tag till.

Den kommer snart vara borta och dröja många månader innan den kommer tillbaka igen, så jag har bestämt mig för att uppskatta vintern och den vackra snön, den stund den finns kvar. Jag försöker att medvetet tänka mer positivt om allt möjligt i livet, eftersom jag vet hur mycket det påverkar vårt “mindset”. Tänker vi positivt så händer det fler positiva saker, eller vi upplever i alla fall de saker som väl händer som positiva. Att man försöker se möjligheter istället för problem tror jag är något som kan hjälpa en genom mycket i livet.

Våra små snömonster. ♥
Bagheera älskar verkligen att vara utomhus, det kan vara vilket ruskväder som helst men han vill alltid vara ute lite längre, oavsett hur länge man varit ute. 😂 Leia däremot avskyr att frysa och tycker inte om när det regnar, snöar eller blåser för mycket så hon springer alltid långt i förväg på promenaderna för att komma hem så fort som möjligt haha. Hon föredrar att ligga inne framför brasan vintertid.

Jag har fortsatt röja i ladan och samlat ihop skräp i våran skräphög som nu bara växt igen. Vi har varit på återvinningscentralen ett antal gånger med fylld bil tidigare och slängt så mycket skit som bara legat i uthusen, så vi hade fått ned högen till nästan ingenting. Sen började vi rensa i ladugården och ladan och högen blev dubbelt så stor igen haha. Tyvärr är det inte mycket saker som man kan skänka/sälja utan det är mest gammalt skräp, trasiga saker och alla möjliga och omöjliga grejer.
Men det som vi inte vill ha kvar och som är helt kommer vi förstås rengöra och skänka bort eller sälja. Så kanske någon annan får glädje av grejerna. 🙂

Här är nästa projekt som vi måste ta tag i när snön smält bort. Den här ladan står nämligen också på vår mark och den är fylld med gamla jordbruksmaskiner, kärror, dörrar, stolpar och allt möjligt. En del grejer kommer vi spara men vi kan inte ha kvar dem i ladan eftersom den är rätt fallfärdig. Den går tyvärr inte heller att laga, då flera bärande bjälkar har knäckts så vi vill bara tömma den på grejer innan den rasar.

Välklädd för vinterstormar och med väskan på ryggen så jag kunde lägga kameran där när jag inte skulle fota mer. Tycker det är fint att fundera på olika projekt vi vill göra på gården när jag går promenader, att drömma, fantisera och pinna idéer på Pinterest. Jag kommer hela tiden på fler saker som jag vill göra eller nya sätt att göra något på. Jag tycker det är så härligt att ha den möjligheten, att kunna ändra, bygga, riva och måla precis som vi vill på vår gård. Vi har så mycket drömmar och tankar och det tycker jag är en underbar tid, innan man börjat med något och bara föreställer sig hur det kommer bli och kommer på bättre varianter. Innan man börjar så är allting möjligt och man kan ändra sig hur mycket man vill.

Vi har t.ex. bestämt oss för att måla det gula huset rött med vita knutar, för att passa in bättre på gården. Eftersom alla andra byggnader är röda så känns det lite märkligt att det huset har en helt annan färg och många som kommer hit tror att det är boningshuset eftersom det är det enda med annan färg. Så för att få det lite mer harmoniskt ska det målas rött, vilket vi tänkt börja med så fort snön är borta och det är tillräckligt varmt. Och just det, att bara kunna bestämma det och göra det när vi vill är en sån himla skön känsla. Vi behöver inte be någon annan om lov, vi behöver inte fundera på vad grannarna tycker eller om någon kommer störa sig på våra projekt, eftersom närmaste granne bor nästan en kilometer bort. Det känns som en underbar lyx efter många år i Stockholm, i hyrlägenheter och med folk överallt runtomkring sig som man var tvungen att ta hänsyn till.

Haha alltså kolla hennes ögonbryn! Så himla söt 😀

Alla dessa vackra detaljer i naturen. Barken, mossan, snön. Allt är helt vanliga saker men de är så vackra när man stannar upp och granskar dem mer ingående. När man tar sig tid att se dem.

Förresten, vi har så smått börjat planera kring bröllopet också vilket känns så roligt! Undrar ni vart vi ska gifta oss? Jo på gården förstås. ♥
Kan inte tänka mig ett bättre ställe, eftersom varken jag eller Daniel är kristna och inte vill gifta oss i kyrkan. Så vi kommer ha ceremonin här hemma och det känns så rätt. Kommer berätta mer om detta så småningom, men nu är vi precis i början av planeringen.

Hoppas ni har en underbar onsdag! Kram ♥

0

A seasonal crown – Jag skapade mig en grankrona

Hej på er!

Dagarna flyger iväg och jag har hunnit med en massa saker, men inget som inbegripit närvaro på sociala medier. Ibland blir det lite omedvetet att jag bara lägger bort allt sånt en stund för att fokusera på andra saker och så kan det gå flera dagar innan jag går in på bloggen eller uppdaterar Instagram. Även om jag oftast uppdaterar insta-stories ganska regelbundet. Jag har istället lagt energi på att pyssla, skriva, läsa böcker, fixa saker här hemma och ta tag i olika projekt.

Ett litet DIY-projekt jag fick för mig att jag ville testa var att göra en “seasonal crown”, alltså en säsongsbaserad krona. Skapad av sådant som finns i naturen just nu.

En tjej jag följer på Instagram har hållit på med detta rätt länge och hon gör så vackra kronor med olika blommor och växter som är aktuella just då.
Jag satt och sökte lite inspiration på nätet och pinterest, och tanken på att göra en krona av grankvistar dök upp.

De är ju i princip det enda som är grönt i naturen under vintern och som inte är täckt av snö. Men när jag försökte hitta inspiration så hittade jag inga bilder på en sådan krona. Folk kanske inte vill jobba med något som är så stickigt? 😀

Och ja, det var en utmaning att göra den utan att sticka sig, så jag fick använda handskar men annars gick det bra. Jag tycker den blev så fin. Och passande nog så vräkte det ned snö när jag sprang ut för att ta dessa bilder, så jag fick verkligen en vintrig känsla. Vad tycker ni?

Längtar tills det blir vår och jag kan göra en krona med knoppande blad och späda blommor.

Jag tog flera bilder framifrån denna gång, vilket är något jag vill bli bättre på. Jag tycker oftast inte att jag blir bra på bild, vilket är en stor anledning till att jag fastnat för att ta den typen av självporträtt som jag brukar göra. (När jag är med i bild men är vänd bortåt och kanske är långt bort från kameran.)

Jag älskar den typen av bilder och kommer inte sluta ta sådana, men vill även bli bättre på att ta bilder där mitt ansikte syns mer. Att försöka bli mer bekväm att vara med på bild helt enkelt, och då är det perfekt att öva när jag tar bilderna själv, så kan de bli hur dåliga som helst eftersom ingen annan än jag kommer se dem. Så kan jag själv välja ut de jag tycker blev bäst.
Jag tror detta är något de flesta kan relatera till, eftersom de allra flesta tycker att de inte blir bra på bild. (Även fast det verkligen inte stämmer. <3)

Jag tycker att det är trist att behöva känna så, så därför ska jag öva mer på detta. Man kan ju inte bli bättre på något utan att öva! Du kanske också ska öva om du känner på liknande sätt? Så kan vi allihopa bli bekvämare med att vara med på foton och känna stolthet över att vi är vi.
Så här ser jag ut, helt enkelt.

Hoppas ni har det fint, stor kram på er. ♥

Ps. Nej den var faktiskt inte så stickig att ha på sig! Men jag fick dock en del barr i håret. 😀

0