Skarpa kontraster

Den senaste veckan har det blivit lite glest med uppdateringar, då jag haft så mycket för mig. För exakt en vecka sedan var vi på Sundsvalls Business Awards eftersom Daniels jobb går dit varje år. I år bjöd de in allas partners så då följde jag med! Jag hade inga kläder som passade så jag åkte in dagen innan och handlade, och hittade en väldigt fin skogsgrön byxdress som jag föll direkt för så den fick det bli. Det var första gången jag handlat nya kläder på väääldigt länge. Annars brukar jag generellt försöka att handla de flesta kläder second hand eller bara använda det jag redan har, för att spara på naturens resurser så mycket som möjligt. Faktiskt så är både koftan och kjolen på bilderna nedan köpta second hand, och de är i princip mina nya favoritplagg. Så sköna, fina och bekväma att ha på sig. Tror de kostade cirka en femtiolapp för vardera, så otroligt billigt. Hittade också en varm vinterjacka som såg i princip ny ut för 99:-, dessutom helt utan dun eller andra animaliska delar.


Det var i alla fall väldigt trevligt att bli inbjuden till Business Awards  och få göra något utöver mina vanliga rutiner. Det bjöds på god mat, underhållning och prisutdelningar, men jag tog inte med mig kameran så jag tog tyvärr inga bilder. Under tiden så kom vår ena granne hit och gick en sväng med hundarna eftersom dom fick vara hemma själva några timmar, och det hade gått jättebra. Så skönt när allting bara fungerar och så snällt av vår granne att ställa upp och hjälpa till!

På vägen hem var det vägarbeten på flera ställen och vi fick seriöst sitta i kö i minst en halvtimme, vilket kanske inte låter mycket om man jämför med trafik kring storstäder men för oss känns det extremt länge haha. 😀 Det var lite segt eftersom vi redan varit borta länge och bara ville hem till hundarna, särskilt som vi skulle upp tidigt nästa morgon och besiktiga båda bilarna. Men till slut lossnade det och vi kunde köra hemåt i mörkret. Hundarna blev väldigt glada när vi väl kom hem <3

Besiktningen gick dock inte så bra, då båda bilarna hade saker de behövde fixa för att bli godkända, så nu ska vi boka tid hos verkstaden också.. Får hålla tummarna att det inte blir alltför dyrt. Men besiktningsmannen var otroligt trevlig, han förklarade vad han gjorde och visade vad det var som behövde fixas och var bara allmänt schysst. Vi hade med oss hundarna eftersom de varit själva såpass länge dagen innan, så vi ville inte lämna dom igen morgonen efter. Så de fick sitta i Daniels bil medan jag besiktigade min bil och när det var Daniels tur så gick jag en sväng med dom, sedan satt vi i bakluckan och väntade på att Daniel skulle bli klar. Jag tänkte på hur härligt det är med kontraster i livet, hur vi dagen innan varit uppklädda och ätit trerätters middag på Business Awards och nu satt jag där med håriga tights och en oversized kofta i bakluckan på en parkering medan jag gullade med våra hundar haha. Det är härligt att få uppleva lite av varje här i livet!

Under helgen var jag på väldigt konstigt humör, allting kändes tråkigt och jag var så himla oengagerad på allting, jag vet inte vad det var med mig riktigt, men jag har känt av lite halsont av och till så det känns som om en förkylning ligger på lur. Kanske därför jag var så orkeslös och trött? Den här veckan har det dock känts bättre och jag har också fått hem två saker jag beställt, nämligen två par stickade tjocksockar som är gjorde helt utan ull och en kalender som jag beställt via personlig almanacka.

När jag var liten hade vi alltid tjocksockar genom hela vintern, eftersom det oftast var väldigt kallt, men sedan jag blev vegan har jag haft svårt att hitta några som är likvärdiga fast utan ull. Men nu har jag alltså hittat dessa som jag beställde från Strumplandet. De sorter som heter Birkenstock London socks och Birkenstock Twist är helt veganska, huvudsakligen gjorda i bomull. Jag har använt mina varenda dag sedan jag fick dom och dom är verkligen supersköna och varma. Jag tycker de känns precis som de tjocksockar jag hade när jag var liten, och de är också superfina. Så jag kan verkligen rekommendera dessa!

Kalendern såg jag att Jonna Jinton gjorde reklam för, för ett tag sedan och blev väldigt sugen på en sådan eftersom man kunde göra den helt anpassad efter sina egna behov. Vilket är något jag verkligen saknat i vanliga kalendrar. De som man köper i butik har oftast någonting som jag inte gillar men med personlig almanacka så skräddarsyr du den helt efter egna behov, väljer egna bilder, startmånad ja allt egentligen. Så himla bra grej. HÄR kan du beställa en egen almanacka. Dom var förresten supersnabba med leverans när den väl var tryckt, så det var ett extra plus!

Daniel var borta med jobbet under tisdagen och onsdagen, så då tog jag och hundarna det lugnt och myste i soffan, eldade i kaminen och tittade på film medan det blåste och regnade utanför. Perfekt höstmys så där mitt i veckan. Imorgon och på fredag ska jag jobba så det blir roligt att komma iväg lite.
Jag har faktiskt beställt en till grej också, som skickades häromdagen så förhoppningsvis kommer jag få den i början på nästa vecka! Då ska jag ta lite bilder så ni får se. 😀

Hoppas ni haft en fin vecka hittills!

En stor kram till er <3

Etsy shop

Jag har äntligen tagit tag i att uppdatera min Etsy shop lite grann, med nya prints och uppdaterade texter. Om ni bara vill gå in och kika, eller kanske klicka hem en print så är ni varmt välkomna! Det vore fantastiskt roligt om mina foton kunde få pryda någon annans hem någon gång. Att en liten bit av Norrlands magiska natur kan få glädja andra. <3

HÄR hittar ni den. 😀

Det här är några av bilderna som ni har möjlighet att köpa:


Stor kram! <3

 

Dunluce castle & Giant’s causeway

Här kommer nästa inlägg från vår Irlandsresa! Vi är fortfarande bara på dag tre, eftersom vi var på så många ställen den dagen så har jag fått dela upp inläggen en hel del. Dag tre började vi vid The Dark Hedges, där Daniel friade till mig. <3 Efter att vi spenderat en lång stund där så åkte vi vidare till ruinerna av Dunseverick Castle. Näst på tur var ett kort stopp vid Dunluce Castle, som ni ser på bilden nedan.

Det blev inget långt besök där, eftersom de skulle stänga bara några minuter efter att vi kom fram. Som allting annat stängde de också klockan fem på eftermiddagen och eftersom hela området var inhägnat så kostade det förstås pengar om man ville gå in på området. Vi ville inte betala för att sedan behöva rusa runt och se allt på fem minuter så vi stannade bara utanför och fotade en stund. Slottet låg väldigt vackert, längst ute på en klippa med havet som bakgrund.

Slottet byggdes någon gång under 1500-talet och har tydligen en del historier och sägner om sig. Bland annat hur hela köket och kökspersonalen någon gång på 1600-talet rasade samman och föll ned i havet. Men det verkar som att den historien inte är riktigt sann eftersom de kunnat se på målningar av slottet från 1800-1900-talet att köket verkat vara intakt. Det ryktades också om en vitklädd kvinna som uppenbarat sig på klippkanten för en liten pojke som bodde i slottet och sedan bara försvunnit i vinden.

”In 1534, one of the child members of the McQuillan family claimed to have seen a woman in a white dress standing at the edge of the cliff, looking out at the ocean at sunset. He said he watched her fade into the wind. No one believed the child so he retrieved his eldest sibling out the next night to watch for the ghost, but it did not appear. 

Then in the early 1550s, many people claimed to see a woman in a white dress walking down the shore below Castle Dunluce at sunset until finally one day the McQuillan boy, now in his 30’s, walked down to the shore and tried to speak with the ghost. After that, it stopped. No reports have ever been made of seeing the woman again.”

Efter det åkte vi vidare till dagens sista stopp – nämligen Giant’s causeway! Vi parkerade bilen och gick sedan igenom visitors center, där man kunde köpa souvenirer, gå på toaletten eller bara vila sig en stund. Vi kikade runt lite snabbt men hittade ingenting som vi ville ha, så då gick vi vidare ut. Från parkeringen så var det en promenad på kanske tio minuter ned till Giant’s causeway och det gick turistbussar om man inte kunde eller ville gå hela vägen, men vi promenerade.

Det var en fin utsikt på vägen ned, med vackra vyer, klippor och gröna kullar. Jag stannade varannan sekund för att fota så för oss tog nog promenaden lite längre än normalt… 😉

Jag tyckte den här klippan liknade en bister groda eller padda som kikar ut över vidderna. Kan ni se den?

Tänk att hela bussar kör på de här smala, smala vägarna… Det är imponerande hur duktiga chaufförerna är på att manövrera fordonen.

På Irland så är det mesta byggt av sten och det är lätt att förstå varför. De har knappt några skogar, men sten har dom så det räcker och blir över.

Långt där framme ser ni kanske en massa färgglada prickar? Det är människor som klättrar runt på stenarna vid Giant’s causeway.

Imponerande av blommor och växter att kunna frodas i ett så kargt klimat som mellan alla dessa stenar.

Äntligen framme! En helt otrolig plats, som sätter igång fantasin och man började fundera på vad som egentligen skapat denna otroliga plats. En snabb googling lärde oss detta –

Giant’s Causeway är ett område på Antrimkusten i Nordirland med formationer bestående av över 40 000 svarta polygonformade, de flesta som hexagoner, basaltstenar. Fenomenet är ett resultat efter ett underjordiskt vulkanutbrott för omkring 60 miljoner år sedan. Utbrottet sträckte sig mot norr till Skottland, där liknande formationer återfinns på ön Staffa. De tusentals sexkantiga basaltpelarna är samlade i en klunga, som en jättelik vaxkaka och stenarna fortsätter från kustklipporna ner i vattnet och försvinner. Liknande strukturer finns på flera platser i världen, bland annat Panská skála i Tjeckien och Kirkjugólf på Island.”

Här har du bilden som folk skulle visa upp på sociala medier, där det ser ut som om vi var helt ensamma där och kunde utforska allt i lugn och ro. Men sanningen är en helt annan..

Så här såg det nämligen ut om man fotade från en annan vinkel. 😀 Det var fullt med folk överallt, och jag hade fullt sjå med att kunna ta några bilder utan en massa andra människor i bild. Allt handlar om vinklar. Så man ska inte tro att allt är så perfekt som det kan se ut på Instagram t.ex. Det finns mycket runt omkring som folk inte delar med sig av, och det är viktigt att inte glömma bort det.

Men vi hittade till slut en liten avskild plats och kunde fota hyfsat ostört. Det stod tre personer med reflexvästar, antar att de var någons sorts personal, en bit bort också och såg till att folk skötte sig och inte klättrade omkring där det kunde vara farligt, samt sa till när turistbussarna skulle åka uppåt igen. Vi stannade ganska sent så efter en stund försvann faktiskt många av de människor som var där när vi kom.

Det var en väldigt vacker plats, men fy vad det blåste! Kommer fortfarande ihåg hur mycket jag frös, mina händer blev helt stelfrusna så det var lite svårt att fota till slut.

Men det var värt att frysa den lilla stunden, för åh vilken häftig upplevelse att få befinna sig där, att hoppa från sten till sten och studera texturen på dom, känna havets salta lukt och blicka ut över horisonten där inte något störde ögats väg.

Det var en ganska molnig kväll men precis innan vi skulle gå därifrån och ta oss tillbaka till bilen så sprack molnen upp och solens strålar letade sig ned för att möta havsytan. Det var så vackert och jag är glad att vi stannade lite längre så vi fick uppleva den stunden.

Den kvällen sov vi på ett B&B som låg precis bredvid en strand, vi fick ett rum högst upp i huset och det var mååånga trappor att gå i, med allt bagage upp och ned. Men det var en vidunderlig utsikt över stranden och havet så det gjorde inte så mycket. Där spenderade vi vår första kväll som förlovade och åt hummus med någon färdig risblandning på påse, som hade olika smaker och grönsaker i. Det låter inte så speciellt men jösses vad gott det var efter en lång dag som vi spenderat utomhus på flera olika platser och sedan kört bil i flera timmar.

Haha en annan rolig anekdot är efter att Daniel hade friat och vi var klara vid Dark Hedges och satte oss i bilen igen, så var det dags för lunch och vi båda var superhungriga. Det fanns inga restauranger eller något just där, så vi käkade vita bönor i tomatsås, direkt ur burken haha! Så romantisk förlovningslunch 😀

Kram på er!

Städa ur det gamla stallet

För ett tag sedan tog jag tag i att städa ur de olika utrymmena i ladugården. Det är inte så att vi planerat att ha något där just nu, utan jag ville bara städa ur. Då känns det så mycket lättare att sätta igång när vi nu vill göra något med dessa utrymmen, om man slipper hela städ-delen då. Det kommer ändå behöva göras mycket renovering för att kunna använda de här rummen till något, eftersom golvet är trasigt i princip överallt och mycket trä kommer behöva bytas ut.

Vi vet alltså inte säkert om det har varit ett stall här, men med tanke på att det ser ut att ha varit boxar här inne för länge sedan, och det finns flera olika vagnar och en släde här på gården så antar vi att de hade hästarna här.

Som ni ser var det otroligt mycket smuts, det täckte hela golvet och färgen är så gammal att den bara lossnade i flagor om man borstade lite på väggarna. Bagheera var väldigt nyfiken på vad jag höll på med och ville helst vara med där inne. Men eftersom det dammade så otroligt mycket så fick han snällt hålla sig utanför.

Åh haha stackars Bagheera, bara någon sekund efter den här bilden togs så flög han upp, började ruska på sig och sprang sedan iväg, kastade sig ned på marken och rullade som en galning. Han hade nämligen lagt sig rakt på ett myrbo och dom blev nog inte så glada över det, så han blev biten på flera ställen. </3 Han fick nämligen flera svullnader på kroppen och en bredvid ögat den lilla plutten. Jag smörjde dock på lite aloevera och då gick svullnaden ned supersnabbt och nästa dag var de helt borta. Hoppas han håller sig undan därifrån nu haha. <3

Det blev otroligt dammigt när jag sopade upp allt skräp, så jag fick springa in och hämta ett andningsskydd och öppna fönstret för att få in lite luft. Det rasade även ned allt möjligt skräp och damm från tak och väggar så det man fick hoppa undan för att inte få allt i ansiktet… 😀

Men efteråt var det i alla fall mycket renare, även om man då såg i vilket bedrövligt skick golvet är i. Undrar vad som gjort att det spruckit så mycket? Om det är tjälen eller något annat, för det ser nämligen likadant ut i kostallet också.

Sedan kunde jag gå ut och andas in frisk luft med den här utsikten framför mig. Det växer faktiskt skägglav på våra fruktträd och eftersom det tydligen ska vara ett tecken på väldigt frisk luft så kan vi verkligen njuta av den bästa möjliga luften här hemma hos oss. <3

Nu ska jag och Daniel gå en promenad med hundarna och sedan ska jag ta hand om de sista äpplena (jag gjorde flera flaskor med äppelmust igår kväll) och baka ett bröd. Vad ska ni hitta på ikväll?

Stor kram till er! <3

Min morgon vid tjärnen

Hej på er!

Imorse gick jag upp med Daniel innan han skulle till jobbet och fixade frukost. Såg genom köksfönstret att dimman dansade fram över tjärnen så när han åkt till jobbet så tog jag med mig kameragrejerna och sprang ned. Glömde såklart minneskortet så fick springa upp igen och hämta det, men dimman var vänlig nog att stanna kvar.

Det var förtrollande vackert, med dimman som flöt fram på den spegelblanka vattenytan och tranornas ödsliga skrik i fjärran. Fick rysningar längs ryggraden för att det var så vackert, det kändes nästan overkligt att få befinna sig mitt i allt detta.

Jag tog med mig kameragrejerna och hoppade ned i båten och rodde sakta ut på vattnet, rakt in i dimman. Det enda som hördes var årornas knirkande och plasket varje gång de landade i vattnet. Det är så himla lugnande att ro tycker jag, som att kroppen bara fokuserar på rörelserna för att ro och släpper allt annat. Tystnaden och vattnets blanka yta.

Jag fotade en hel del och efter nästan en timme hade jag rott runt hela tjärnen och fotat klart. Jag gick på lätta fötter hemåt igen, stärkt av en underbar start på morgonen.

Sedan dess har hundarna fått frukost och varit ute ett par gånger, jag har redigerat en massa bilder och ätit lunch. Nu tänkte jag ta en paus från datorn och gå ut i det vackra vädret på en promenad med hundarna.

Hoppas ni har en fin dag. <3 Stor kram till er!

Dark hedges & Dunseverick castle

Här kommer en fortsättning av mina inlägg från Irlandsresan! Nu är vi på dag 3, vilken jag redan skrivit en del om tidigare eftersom det var dagen då Daniel friade. <3

Nu tänkte jag visa några fler bilder från vår förlovning och från vårt andra stopp den dagen.

Här började vi den tredje dagen, efter en ganska lång resa från stället vi sov på. Eftersom Nordirland tillhör Storbritannien så har de pund som valuta och miles/hour istället för kilometer så det var väldigt förvirrande när man skulle förstå vilken hastighet det stod på skyltarna när man körde bil. Så jag fick sitta med en hemsida uppe där man snabbt kunde omvandla hastigheten i miles till kilometer så vi visste hur snabbt vi fick köra… 😀

The Dark Hedges var verkligen en magisk plats med dessa enorma bokträd som är över 250 år gamla. Men jag blev ledsen när jag såg hur många det är som har karvat in sina namn i träden, eftersom detta skadar träden.

Tyckte det passade så fint att ta bilder på asken och ringarna i den här miljön. <3

Det är öppna gröna fält på sidorna som verkligen ger en irländsk känsla, med böljande landskap och kullar. När Game of Thrones spelade in här så tog de ned staketen på sidorna och strödde smuts och jord över hela vägen, vilket tog dem cirka 2 dagar. The Dark Hedges är i serien en del av The Kingsroad.

Det var en hel del folk där, trots att vi inte besökte Irland under den värsta turistsäsongen så man fick ha en hel del tålamod för att kunna fota utan att en hel skock av människor täckte utsikten. Det är verkligen det värsta med turistattraktioner, det finns inte en chans att man får vara där ifred och i lugn och ro ta sina bilder, utan man måste snabbt fota och sedan vänta länge tills nästa tillfälle ges. Jag är förstås väldigt glad över alla dessa platser som vi fått se och uppleva, men jag föredrar verkligen att fota ensam i våra ensliga skogar här hemma där man får vara ifred.

Efter det åkte vi vidare och stannade vid Dunseverick Castle, som inte längre är något slott utan bara några förvittrade stenar på en klippa. Men en gång i tiden låg här ett riktigt slott och ståtade högt uppe på klippans brant. Det ser inte mycket ut för världen, men platsen var fantastiskt vacker och vi stannade här mycket längre än vi hade tänkt från början.

Vi såg många turister som körde in bilen i parkeringsfickan, stannade bilen och hoppade ut utan att ens stänga av motorn, knäppte ett par bilder och sedan hoppade in i bilen och sladdade iväg… Det måste vara fruktansvärt tråkigt att turista på det sättet, som att de stannar och tar några bilder bara för att kunna säga att de varit där. Att bara stressa från den ena platsen till nästa. Nej fy vad trist. Vi kanske inte hann se lika många ställen som vissa andra, men de vi väl stannade på såg vi verkligen ordentligt och spenderade mycket tid där, med att andas, ta in atmosfären och bara strosa runt i lugn och ro. Så himla skönt. 🙂

Jag stod en lång stund där vi kanten och kände vinden blåsa och andades in den salta havsluften. Kände hur vinden blåste ren en från tankar och måsten för en stund. Det är något väldigt lugnande med en ordentlig vind, hur motsägelsefullt det än kan låta. Som att den tar tag och rensar upp en massa gamla dammtussar som ligger och skräpar i sinnet och lämnar det öppet och redo för nya tankar.

Tänk att någon en gång för länge sedan bestämde sig för att bygga ett slott här uppe på klippan. Vilket jättejobb det måste ha varit att frakta upp allt man behövde!

Vackra klippor som formats av tidens tand, av vatten och vind. Och lite växtlighet som är stark nog att kunna växa på en sådan karg plats.

Jag är där för perspektiv! Det var verkligen enorma klippor. Ser ni mig?

Daniel var så snäll och bar runt på mitt stativ när jag inte använde det. <3

Vackra vyer uppifrån klippan där man kunde se rätt ned i havet och beskåda alla fiskmåsar som flög fram och tillbaka till sina bon som de hade längs branterna. Det växte också många små, fina blommor där uppe och jag satt en bra stund vid kanten och tittade på utsikten nedanför mina fötter.

<3 <3

Ser ni den lilla grottan nedanför klippan? Man förväntade sig nästan att det skulle komma något sagoväsen smygande upp därifrån.. 😀

En vacker plats som jag är väldigt glad över att vi stannade vid, det var en mäktig natur och väldigt fridfullt eftersom vi i princip var ensamma. Det var många som fotade ruinen från vägen men bara ett annat par som faktiskt gick ned för slänten och fotade från andra vinklar. Det gav oss en helt annan upplevelse än om vi hade hållit oss till vägen eller ”riktiga” utkikspunkter dit alla andra gick. Så det är ett tips om ni reser runt och ser fina platser, nöj dig inte med det alla andra redan har tagit, utan utforska och hitta nya vägar/vinklar/ljus som kan ge dig en helt annan bild. (Utan att för den delen förstöra eller gå någonstans där det inte är tillåtet.)

Vi åkte till två platser till den här dagen men de får komma i nästa inlägg så inte det här inlägget blir ännu längre. Hoppas att ni uppskattar mina reseinlägg från Irland!

Stor kram på er! <3

Tollymore Forest Park del 3 & Castle Ward (Winterfell)

Här kommer äntligen en tredje och sista del från vår dag två på Irland, som vi spenderade i Tollymore Forest Park och på en inspelningsplats där vissa av scenerna från Game of Thrones spelades in. De två tidigare inläggen kan ni läsa här och här!

Det var fullt av mysiga stenmurar och vackra broar i parken och vi strosade runt där i flera timmar. Ändå kändes det som att vi knappt hunnit se hälften av alla vackra platser som fanns. Jag hoppas vi kan åka dit igen någon gång i framtiden!
Det kändes som att befinna sig i en gammaldags saga när vi satt där på stenbron och lyssnade på vattnets glada dans under våra fötter.

Alltså den här trappan!! Så himla vackert, med alla rosa blomblad som låg utströdda. Kan verkligen se framför mig hur fint det skulle vara att ta tex bröllopsfoton här. Mitt bland naturens alla färger.

De vackra skogarna var oändliga och vi la märke till hur ofta det växte murgröna och andra växter längs trädstammarna. Det luktade så gott i skogen och vi träffade knappt på några andra människor, utan vi fick ha platsen för oss själva.

Plötsligt hittade vi dessa två broar och klättrade längs gräsbevuxna slänter för att nå till de bästa vinklarna. Kommer ihåg hur varmt och fuktigt det var den dagen och det kändes verkligen inte som att vi befann oss på Irland, där man förväntar sig att det ska vara lite rått och regna hela tiden. Istället kändes det som att vi befann oss i ett tropiskt klimat. Kan inte räkna hur många gånger vi fick höra att vi hade en himla tur med vädret och att det aldrig brukade vara soligt så länge på Irland.

Mitt hjärta och en magisk plats. <3

För er som gillar Game of Thrones så kan det vara roligt att veta att flera av scenerna därifrån är inspelade här i Tollymore, bland annat scenen där de hittar vargungarna i första avsnittet!

Jag klängde ned för en brant och hittade den här lilla platsen med klart, kallt vatten och var bara tvungen att doppa fötterna för att få lite svalka. Det var helt underbart att känna vattnet mot mina varma fötter och balansera sig fram på blankpolerade stenar. Det gick förbi några personer som tittade häpet på mig. De är kanske inte vana vid sådana påhitt? 😉

Efter ett svalkande dopp av fötterna så hittade vi det här magiska lilla stenhuset inbäddat i grönskan. Det såg ut som ett lusthus byggt av naturens självt.

Dessa broar alltså. Skulle inte ha något emot att bygga några sådana här hemma över dikena!

Jag har så himla många bilder från den här dagen, ni anar inte hur svårt det är att välja ut bara några få av alla hundratals olika varianter som jag har. Att klicka sig fram och tillbaka mellan ett par bilder i flera minuter innan jag bestämt mig för vilken som är bäst, eller vilka som är värda att visas upp. Nackdelen med systemkameror, det är alldeles för lätt att fota sådana otroliga mängder med bilder. 😉

Det är helt otroligt att man kan bygga något sånt här, med stenar som är helt ojämna och ofixade. Är väldigt imponerad över hur fantastiska vissa byggnader är, det ligger mycket kunskap och känsla bakom det hantverket.

Dessa underbara gröna skogar. Som att stiga rakt in i en sagobok.

Till slut fick Daniel tvinga mig därifrån för jag bara fortsatte fota och om vi skulle hinna med GoT inspelningsplatsen så var vi tvungna att åka, efter de stängde ganska tidigt (tror det var vid 17-18). Det är en sak som vi absolut inte var beredda på, att allting skulle stänga vid femtiden nästan varje dag, trots att det var sommar och turistsäsong. Alltså var det lite bråttom om man skulle hinna till vissa grejer, som tex nationalparker, slott, caféer, kyrkor eller andra liknande platser. Känns så konstigt eftersom man tänker att folk vill ha något att göra på kvällarna också?

Så de första dagarna, innan vi insett det så missade vi en del grejer eftersom vi tog det lugnt och inte ville stressa någonstans. Men så kan man inte heller se allting, det vi väl fick se var istället desto bättre.
Här hade vi just anlänt till Castle Ward, också känt som Winterfell!

Här är största delen av första säsongen av GoT inspelat och borgen här är en del av muren, men som ni kan se på den här bilden, så är det allra mesta datagjort i efterhand så man kanske inte känner igen sig direkt.

Det var en häftig upplevelse att strosa omkring där man vet att många av scenerna från serien är inspelade och att insupa atmosfären. Vi kom dit ganska sent så det var nästan helt tomt på folk och det gav oss gott om tid att se oss omkring.

Så himla mysig liten innergård. Skulle verkligen kunna tänka mig att dricka en kopp te på bänken där och njuta av fågelkvittret.

Här är innergården där bland annat Bran övar på att skjuta pilbåge i serien, och Arya dyker upp och visar sig vara bättre än dem alla.

Jag började dock känna mig ganska utmattad och lite illamående vid det här laget, efter en lång dag i stekande sol och säkert alldeles för lite vatten, och jag hade svårt att hålla uppe gnistan. Jag fotade en hel del, men till slut var jag tvungen att sätta mig ned och vila lite i skuggan eftersom jag var helt slut. Det blev ju också långa dagar, med mycket körande och inte så ordentlig mat, eftersom vi spenderade största delen av dagen på resande fot.

Det märktes på vattnet överallt att det varit ovanligt varmt på Irland under en längre tid, då vattenbeståndet var lågt och ofta var det väldigt tydligt hur lite vatten det faktiskt var i sjöarna.

Den här fina röda dörren får avsluta vår andra dag på Irland. Det var en fantastisk dag, men det jag inte visste då, var att nästa dag skulle Daniel gå ned på knä och fria till mig, mitt i den magiska allén Dark Hedges. <3 Det har jag redan berättat om här, men vi gjorde fler utflykter den dagen som jag ska berätta om senare.

Nu ska jag snart åka till jobbet! Hoppas ni har en fin dag. <3

Första mötet

En bild från första mötet med fjällvråkarna som bor på berget mittemot vårt hus. De är väldigt nyfikna av sig och flyger ofta över oss för att hålla koll. När vi är i trädgården eller är och badar i tjärnen så kan de spana på oss från luften innan de landar högst upp i en trädtopp för att vila vingarna en stund. Det är verkligen förunderligt att få ha alla dessa vilda djur omkring oss, betande runt husknuten eller flygande över trädgården. <3

In i sagornas värld

Igår väckte Daniel mig när han gick upp vid sextiden och sa att det var världens dimma ute. Jag hade bara sovit fem timmar, men jag sprang ur sängen och tittade ut genom fönstret och där utanför var världen höljd i tjock dimma. Jag kunde inte få på mig kläderna fort nog och sprang sedan ut för att föreviga morgonens skönhet.

Jag var ute i nästan två timmar och fotade, sedan vid åttatiden (ungefär då jag brukar gå upp) var dimman helt borta och solen sken från en klarblå himmel. Hade jag vaknat upp då så hade jag missat den här fantastiska stunden utan att ha en aning om det. Det fick mig att vilja gå upp tidigt oftare, trots att jag är en obotlig kvällsmänniska. Men det är så himla härligt att komma upp i tid till att möta soluppgången, och känna daggen i gräset mot ens bara fötter.

Nu har jag äntligen en del lediga dagar efter en lång jobbsommar, och självklart ”firade” jag det med att storstäda huset, tvätta typ sju maskiner, och idag klippa hela gräsmattan tills händerna var fulla av blåsor. 😀
Ja, jag är dålig på att ta det lugnt när jag är ledig… Det är ju då man orkar och har tid att ta tag i saker! Är ni likadana, eller tar ni det helst lugnt när ni väl är lediga?

Nu ska jag i alla fall sova så jag förhoppningsvis kan ta mig upp i bra tid imorgon. Kram på er! <3

 

 

När regnet äntligen kom

Hej på er!

Usch vad läskigt det är med alla bränder som rasar i vårt land. Det känns nästan overkligt att detta händer, vi är så vana vid att inga stora katastrofer drabbar lilla Sverige. Vi har varken orkaner eller tsunamis och vädret brukar vara väldigt omväxlande och ”normalt”. Men det här året blev det annorlunda, först med en extremvinter där snön la sig i meterhöga drivor och sedan den varmaste och torraste sommaren på hundra år. Varje dag har vi läst nyheterna och hela tiden startar nya bränder över hela landet. I fredags när jag kom hem efter jobbet så regnade det äntligen, efter flera månaders torka.

Men väl hemma så såg jag hur det samlats en massa rök över skogen till höger om vårt berg och en ganska stor rökpelare steg rakt uppåt. Jag sprang in för att hitta Daniel, men där fanns bara hundarna. Ringde honom och han svarade tack och lov, då var han ute och försökte lokalisera var röken kom ifrån. Han hade ringt 112 när han såg rökpelaren men de ville inte komma om man inte sett någon eld (vilket vi förstår, de har fullt upp så det räcker och blir över), så han försökte hitta källan till rökpelaren. Problemet är att skogen är så galet tät där, så det är väldigt svårt att ta sig igenom. Vi möttes upp och delade sedan på oss för att fortsätta leta, så där rusade vi omkring i spöregn, med brännässlor som letade sig ända upp på låren i en mörk skog där röken omfamnade oss och gäckade vår syn. Slogs med en miljard myggor och försökte se något genom mörker, regn och rök.

Det var rök överallt men det var i princip omöjligt att hitta vart den kom ifrån. Så till slut gav vi upp och gick tillbaka till huset, men jag tog ut drönaren och flög med den över röken i ett försök att se om jag kunde hitta någon eld. Jag såg stora mängder rök både runt vår gård och över byn men ingenstans kunde jag se någon eld. Det regnade fortfarande så jag vågade inte flyga så länge med drönaren (egentligen ska man inte flyga alls med den när det regnar, men det här kändes viktigt), men det kändes i alla fall som en lättnad att vi inte sett några lågor.

Jag stannade ändå ute en bra stund och blötte ned träden som står närmast huset och gräset runt huset för att en eventuell brand inte skulle få fäste så lätt. Senare på kvällen hörde vi på nyheterna att det brunnit på två berg bara några kilometer hemifrån oss och förmodligen var det därifrån röken kom. Vi var väldigt nervösa att blixten skulle slå ned här eftersom det dundrade rejält hela kvällen men vi hade tur.

I förrgår var det soligt och varmt hela dagen och vi badade, plockade cirka 5 liter röda vinbär, jag läste två böcker och bara tog det lugnt. Det var en härlig dag efter stressen föregående dag. Igår vaknade vi upp till en grå himmel och efter bara någon timme så började det regna! Aldrig har väl någon blivit så glad för regn 😀

Jag blev tvungen att åka iväg några timmar för att jobba men när jag kom hem igen regnade det fortfarande och den mest fantastiska dimman steg över trädtopparna. Var bara tvungen att springa ut med kameran. Trixade en himla massa för att få ett paraply att sitta fast över kameran så den inte skulle bli dränkt, och till slut lyckades jag surra fast det. Sprang barnsligt lycklig över ängen och kände sommarens första ordentliga regn blöta ned mig från topp till tå. Åh så välbehövligt det här var! Naturen har verkligen törstat efter regn och alla djur och insekter har nog haft det svårt den här tiden. Jag hoppas att det här regnet även sveper över brandområdena, det hade verkligen behövts.

Det var en fantastisk känsla att stå ute på fältet med regnet vräkande ned omkring mig samtidigt som den magiska dimman dansade över bergen Jag tackade naturen för att den äntligen skänkte oss det välbehövliga regnet som hela landet saknat den här sommaren. En helt magisk kväll. <3

När jag väl tog mig in så var jag drypande blöt och frös ordentligt, så då tände Daniel en eld i kaminen och sedan bakade han bröd medan jag satt inlindad i en filt och redigerade bilder. Så mysigt!
Idag har det regnat hela förmiddagen också, men nu lyser solen återigen. Imorgon kommer Daniels föräldrar på besök och stannar några dagar så det ska bli roligt. Vad hittar ni på nu under sommaren?

Kram på er <3