Min nya arbetsplats

Hej!

Jag har länge tänkt på att fixa så jag kan sitta ute i gula huset och jobba på dagarna, med bloggen, skrivande och fotoredigering. Har hittills suttit på flera olika platser i huset, biblioteket, kontoret, soffan i vardagsrummet eller i köket. Men jag tycker det är svårt att komma in i rätt arbetsflow när jag befinner mig på samma ställe som jag gör när jag inte jobbar. Att jag jobbar på samma ställe som jag också ska slappna av på är en dålig kombination. Det är som att jag aldrig är helt ledig och när jag jobbar så har jag inte heller fullt fokus på det.

Så nu har jag gjort i ordning ett rum i gula huset som är mitt nya arbetsrum! Det är egentligen vardagsrummet, men eftersom det är så stort så finns det gott om plats för både arbetsplats och soffa. Hittills har vi bara använt gula huset som gästhus när folk hälsat på, vilket är en sjukt bra grej att ha. Så behöver man inte störa varandra om man går upp/går och lägger sig olika tider. Det gula huset är ju ett fullt utrustat bostadshus, med kök, badrum, två sovrum och ett vardagsrum. Men nu kommer jag alltså att få lite användning av det också!

Det är förövrigt en magisk utsikt från min arbetsplats, med berget och tjärnen precis utanför. Det känns så himla bra att ha ordnat det så här, så jag har en plats dit jag kan gå för mitt arbete och bara släppa allting som kanske behöver fixas i huset. Här behöver jag inte bli stressad över diskberget eller bli distraherad av olika projekt vi håller på med. Jag kan bara ta med min laptop, en kopp kaffe och hundarna och gå ut hit. Arbetsbordet är tomt på grejer och inget behöver städas, jag kan bara sätta mig direkt ned och skriva/redigera eller vad jag nu vill göra. Helt underbart! 

Jag tar förstås med mig hundarna hit eftersom de inte gillar att vara själva mer än nödvändigt och min tanke är att de ska vänja sig vid att om vi är i gula huset så är det lika med vilostund. Inne håller de på och busar mycket och då har jag alltid svårt att koncentrera mig på mitt (de låter, mycket!). Bagheera verkar tycka det är helt okej att vara här när han blir inbäddad i en filt och Leia valde bädden som är precis nedanför elementet. Det märks att de gillar värme. 😀 <3

Här har jag också mina torkade örter, oljor, och olika fetter som jag ska använda till hudvårdsprodukter. Tycker det är så fint att ha allt här, på samma ställe. Så blir det också enkelt när jag ska testa mig fram med olika hudvårdsprodukter eller göra egna teblandningar, att allt finns samlat.

Så vi går ut hit på morgonen, jobbar fram tills lunch då vi går in och äter. Sedan går vi en promenad så jag får röra på mig och hundarna blir nöjda, innan vi går ut hit och jobbar några timmar till innan Daniel kommer hem. Så är i alla fall planen nu, så får vi se om det blir ett bra sätt att få in lite rutiner. Jag älskar ju att jobba hemifrån, men det som jag verkligen kan känna är bristen med det är just att man inte har några tydliga rutiner och då blir det så svårt att planera och få saker gjorda. Så jag hoppas verkligen detta leder till ett bra arbetsflöde för mig.

När jag pratar om att arbeta hemifrån så är det förresten inte största delen betalt arbete jag pratar om, eftersom jag gör det jag gör bara för att jag tycker det är roligt, jag får ju inte betalt för att blogga eller skriva. Däremot har jag då och då ett fotouppdrag som är betalt och även dessa jobbar jag med hemifrån. Men för mig är det arbete även om jag inte får betalt. Jag lägger cirka 2-6 timmar på varje blogginlägg, inräknat att ta foton, rensa, redigera, ladda upp och skriva text. Nu ska jag dessutom försöka bli bättre på att planera en del inlägg också för att förhoppningsvis höja kvalitén på blogginläggen.

Skrivandet jag nämner då och då är också något jag gör för min egen skull, än så länge i alla fall. Jag drömmer, precis som många andra, om att skriva böcker och få dem utgivna. Men jag vet också hur otroligt mycket arbete man måste lägga för att det ska kunna hända. Så nu har jag börjat ta mina egna drömmar på allvar och om jag ska kunna skriva en (eller flera) böcker så behöver jag lägga den tiden det kräver. Förhoppningsvis kommer den här nya arbetsplatsen ge mig den ro jag behöver för att komma igång ordentligt.

Hur ser det ut för er som jobbar hemifrån? Jobbar ni i samma rum som ni sedan också är lediga i? Hur funkar det i så fall för er?

Ikväll åker vi ned till Stockholm för att gå på begravning imorgon bitti. Det är Daniels morfar som tyvärr har gått bort, så det känns väldigt tråkigt. Men jag är säker på att han kommer få en fin begravning. <3

Önskar er en fin torsdag. Kram på er!

Där hjärtat hör hemma

Hej på er!

Jösses vad dagarna springer iväg, känns som att jag knappt hinner med någonting, fast egentligen så gör jag saker hela tiden. Häromkvällen var jag ute på en upptäcktsfärd i markerna häromkring, jag vandrade runt både här och där, var vid foten av berget, på andra sidan tjärnen och upptäckte alla möjliga fina platser. Jag lyckades också drulla till det och ramlade nästan ned i ett vattenfyllt dike, rände foten i ett djupt hål i mossan så jag sjönk ned ända till låret och lyckades ramla när jag nästan var hemma igen då jag fastnade med foten i en massa gammalt ris. Kameran klarade sig dock och jag blev mest smutsig, men är ändå glad att jag oftast är själv på mina turer i skogarna haha! Måste varit en syn med mig trillande omkring bland mossa och stenar.

Jag tog mig efter mycket kavande genom skogen till slut fram till foten av berget och det var faktiskt lite skrämmande att vistas där helt ensam när solen var på väg ned och skogen stod så tyst omkring mig. Stora stenblock låg kringströdda som av en jättes hand och bildade underliga formationer och små grottor, där det kändes som att både vargar och björnar kunde gömma sig. Jag är nästan aldrig rädd när jag är själv ute i skogen, då jag aldrig upplever den som läskig eller hotfull utan snarare brukar jag känna mig ganska trygg när jag är omgärdad av trädens stammar. Men det var verkligen en underlig stämning den där kvällen, allting var så tyst så varje steg jag tog ekade lång väg och jag inbillade mig hela tiden att jag såg saker i ögonvrårna. Sådär som att man skymtar något men när man vänder på huvudet är det ingenting där.

Jag tog ändå en del bilder, och det var när jag var på väg tillbaka till kameran som min fot helt plötsligt försvann ned i ett helt galet djupt hål i marken. Fick väldiga associationer till Ronja Rövardotter när hon fastnar med foten i ett hål i marken som visar sig vara taket i rumpnissarnas boning. Tänk om jag dråsade ned i några rumpnissars hus med mitt ben? 😀


Sedan drog jag mig närmare tjärnen, men på andra sidan mot vart jag brukar vara för att kunna fota från en annan vinkel. Och jösses om jag råkade hamna på rätt plats vid rätt tidpunkt! Solen var precis på väg ned över trädtopparna och svepte in allt i sitt gyllene ljus och jag sprang begeistrat omkring och fotade som en galning för att hinna fånga ljuset innan det försvann. Det var ett magiskt vackert ögonblick och min tidigare rädsla var helt bortblåst. Jag sprang överlycklig omkring, ställde upp kameran, fotade, var framför kameran, flyttade allting vartefter solen förflyttade sig, slogs med myggen och försökte att inte drulla i tjärnen. Det var värt allt när jag fick såna magiska bilder. Är så himla kär i den här platsen. Den är inte perfekt på något sätt och det finns mycket jobb som behöver göras både på gården och i huset, men jag älskar redan allting här.

De lysande gula blommorna i dikena, svanarna som då och då landar i tjärnen, när månen vandrar över berget, vår utsikt från köksbordet där vi kan se solen gå ned bakom vedboden. Barfota fötter på gammalt trägolv, doften av gräs på kvällarna, att se äppelträdet i full blom och lyssna på svischandet från svalorna när dom flyger in och ut ur ladan. Efter bara två veckor så finns det redan så mycket att glädjas över och vara tacksam för. Varje morgon när jag går en morgonpromenad med hundarna så stannar jag upp och betraktar berget, tjärnen, skogen, fåglarna, vårt hus. Och jag känner mig verkligen hemma. 

2017 – April, maj, juni

 

För ett bra tag sedan gjorde jag en återblick på 2017 och visade bilder från de första tre månaderna på året, då jag har så mycket bilder att visa att de inte får plats i ett enda inlägg. Nu tänkte jag fortsätta med de följande tre månaderna, april, maj och juni! Det blev ändå en hel del bilder, men jag hoppas det är något ni uppskattar.

 

April


April började tyvärr med en stor chock och sorg när min älskade mamma plötsligt fick en stroke och hamnade på sjukhus. Det var en fruktansvärt jobbig tid när vi inte hade en aning om vad som hände eller hur allt skulle gå. Det var hemskt att vara långt hemifrån då och att inte kunna åka hem så lätt. Tack och lov är vi en stor familj så flera andra kunde åka upp och vara vid mammas och pappas sida precis i början. Daniel, jag och Bagheera åkte upp och spenderade en veckas tid hemma och var hos mamma på sjukhuset, hjälpte till med djuren hemma osv.
Mamma vaknade upp efter några dagar och hon är verkligen en kämpe, som har kommit en lång väg sedan dess. Jag är bara så fruktansvärt tacksam över att få ha båda mina föräldrar i livet, jag kan inte tänka mig en värld utan dom. <3 Vi gick många hundpromenader under dessa dagar och jag fotade lite när Bagheera och Dolly busade i snön.  
Vi var i samma veva en sväng i Sundsvall eftersom Daniel hade en arbetsintervju och vi bodde då på hotell Knaust som ligger på Storgatan i Sundsvall. Det var verkligen ett helt magiskt hotell, med en otroligt vacker inredning, en mysig pub och så fina rum. 
Hundar var också välkomna, och de hade förberett så fint med mat/vattenskål, hundgodis, en bädd och så, men Bagheera föredrog sängen haha. Så lyxigt rum!! Definitivt det finaste hotell vi sovit på och de hade även mycket veganalternativ vid frukosten så jag kan verkligen rekommendera hotell Knaust om ni råkar vara i Sundsvall. 
Sundsvall uppifrån Södra berget, tycker det är så fint att staden ligger inbäddad mellan berg och granar. Det ger verkligen en norrländsk känsla! 😀 Jag är som sagt inte överförtjust i städer, men Sundsvall är väldigt trevligt och det finns många vackra gamla byggnader där. 
Vi var ute och körde runt på landsbygden utanför Sundsvall för att kika om vi hittade något område vi gillade speciellt mycket. Tanken var ju att om Daniel fick jobbet så skulle vi flytta upp hit till sommaren så vi ville se om det kändes ”rätt”. Det var en fantastisk natur häromkring, med mycket berg och vatten så vi trodde nog att vi skulle trivas. Tänk så rätt vi hade!
Vi hittade bland annat det här stora sandtaget med en vacker bergvägg som jag tyckte var så fotogenisk. Det hade varit roligt att ta lite fina porträttbilder med den som bakgrund.

 

 

Maj


Maj kom och vi var åter tillbaka i Stockholm där våren var i sitt antågande, med utslagna körsbärsträd, knoppande blommor och vackra, ljusa kvällar. Vi passade på att ta många promenader i Bergianska trädgården och njuta av vårens ankomst.  Jag drog ut min första visdomstand vilket var en fruktansvärd upplevelse då det tog två timmar att få ut den… Huvva! Men vi hade också årets första picknick och var ute i naturen mycket.

Vi var och hälsade på hos min äldsta bror och hans familj, lagade en jättegod sallad med den nya ”fetaosten” från Sheese, snackade och drack kaffe. Så mysigt när man har möjlighet att träffa familjen. 🙂  Vädret liknade mer och mer sommar och Bagheera doppade tassarna både en och två gånger i havet. Jag jobbade en hel del i bokhandeln, men sökte nya jobb här uppe eftersom Daniel fick jobbet han varit på intervju för! Vi började leta boende och var så peppade på att få flytta.

 

Juni


Juni kom och vi hade picknick på stranden och Bagheera badade. Det var dock inte så varmt som han hade trott och sen frös han så vi fick bädda in honom i filtar och handdukar. <3 Vi drack varm choklad och doppade fötterna i vattnet.
Plötsligt kom värmen tillbaka och det började kännas som riktig sommar! Vi gick många promenader och sa till varandra, ”kan du fatta att det här är sista sommaren vi bor i Stockholm? Att det är sista gången vi bor i en pytteliten lägenhet i huvudstaden?” Och vi var lyckliga över tanken på att snart få flytta norrut och påbörja en helt ny del i vårt liv. Det var en så vacker sommar att det nästan kändes lite sorgligt att vi snart inte skulle få se detta mer. 
Vi passerade många vackra gamla gärdsgårdar och drömde om att få ha ett eget hus med en egen gärdsgård. Jag älskar verkligen såna här gärdsgårdar och ska jag någon gång ha en inhägnad trädgård så ska det vara gjort på det här sättet. 
Vi firade midsommar i vår lilla lägenhet och umgicks mycket med nära och kära. Det var en fin vår och början på sommaren och det blev bara bättre och bättre under resten av året.

Det var min andra sammanfattning av 2017. Förhoppningsvis ska det inte dröja så länge förrän jag kan göra nästa del!

KRAM på er! ♥

 

 

 

Det värsta med att ha hund är ofta andra hundar

Jag har ju skrivit några gånger om hur skönt det varit sen vi flyttade hit att vi väldigt sällan haft några hundmöten eftersom vi till största delen brukar gå i skogen och det aldrig går någon annan där.
Vi har heller inte träffat på några som haft sina hundar lösa, till skillnad mot när vi bodde i Stockholm och alla hade hunden lös oavsett om den lyssnade eller inte.
Bagheera brukar få vara lös där man kan ha uppsikt/där det inte är andra hundar för då lyssnar han jättebra. I skogen är det aldrig några problem t.ex.
Leia däremot har väldigt mycket jaktinstinkt så henne har jag i långlina som jag lätt kan ta tag i om hon börjar dra iväg. Men nu på vintern har vi oftast midjebälte och lina kopplad i selen, eftersom vi går på bilvägar. Då har man dem nära och har mer kontroll.  DSC_2173 EDITEDMen för några veckor sedan vände det positiva, då vi var ute på en promenad med båda hundarna. Daniel hade Leia och jag hade Bagheera, vi gick längs en av de små bilvägarna som finns här, eftersom det är så mycket snö att det inte går att ta sig fram någon annanstans.
Vi har tre vägar vi kan välja på så det blir snabbt lite enformigt, men vi har liksom inte haft något val. Har försökt gå ut i skogen ändå, men jag sjunker alltså ned i snön till låren, det går bara inte.

Så vi gick på en av dessa vägar när vi ser att vi får ett hundmöte, en kvinna med en husky kommer längre fram. Just där vi är då så finns det ingen avtagsväg eller annanstans där man kan gå undan på flera hundra meter och snövallarna var typ två meter höga, vi har dock mött den här personen tidigare och då har hon alltid hållit avstånd. Så vi tar med oss hundarna och klättrar upp i snövallarna så gott det går för att ge plats åt dem att passera. De går förbi Daniel och Leia, men sedan kastar sig hunden plötsligt tvärs över vägen, rakt fram till Bagheera och biter honom i kinden. Kvinnan släpades bara med och hade inte en chans att få stopp på hunden trots att hon hade en strypkedja på hunden… (Är helt emot användandet av stryphalsband/kedjor och liknande, de är fruktansvärt att sätta något sådant runt halsen på någon)
Daniel kunde inte heller komma fram och hjälpa till eftersom han hade Leia och hon har problem med okända hundar. Så hade han försökt komma fram hade det definitivt blivit slagsmål mellan tre hundar i stället.
Där satt jag alltså i snö upp till knäna, med Bagheera framför mig och han satt med ryggen till mot den andra hunden (vilket många hundar tycker är mer avslappnande än att mötas ansikte mot ansikte då det kan uppfattas hotfullt), jag matade honom med godis för att hålla honom lugn och han tittade inte ens på huskyn, ändå flög den på honom. DSC_2185 EDITED
Den höll ett ordentlig tag i hans ansikte samtidigt som den morrade och Bagheera tjöt och försökte ta sig loss. Jag försökte förtvivlat få bort den från honom samtidigt som kvinnan drog allt vad hon kunde för att få bort sin hund. Det var bland det värsta jag varit med om, då jag satt så hjälplös i och med att jag satt fast i snön och det här utspelade sig liksom ett par decimeter från mitt ansikte. Hade förutsättningarna varit annorlunda så skulle man ju tagit tag i selen/bakbenen eller så för att dra isär dem, men eftersom jag hade deras ansikten framför mig så kunde jag inte göra mer än att skrika åt hunden för att få den att släppa och samtidigt försöka dra Bagheera bort från den.
DSC_2192 EDITED
Till slut fick huskyns ägare bort sin hund och jag var i fullständig chock, jag bara grät och kunde knappt andas på grund av paniken. När det hände så var jag säker på att den skulle bita ihjäl Bagheera. Jag hann tänka att den kommer bita ihjäl honom och jag kan inte göra nånting för att förhindra det. Jag kan bara sitta här och se på när han dör.
Men otroligt nog så blev det inga sår och det är helt obegripligt för mig. Den höll ett sånt ordentligt jäkla tag i hans ansikte så jag kan inte förstå hur det inte gick hål.
Jag satt kvar där och kollade igenom honom så han inte fått några sår, samtidigt som jag grät och darrade i hela kroppen. Jag gav honom en massa godis, klappade honom och var så himla lättad att han levde.
Fick senare höra av en annan kvinna att hennes lilla pomeranian blivit biten av samma hund, förra sommaren och såpass illa att de fått åka in till djursjukhuset, sy och ha dränage i flera månader. Ägaren har fortfarande ingen munkorg på hunden eller verkar träna för att göra det bättre.DSC_2203 EDITEDHan fick inga fysiska skador efter det mötet men det var väldigt tydligt att han tagit stryk rent psykiskt av det, vilket förstås inte är konstigt. När vi kom hem så fick han en kong fylld med massa gott som han fick slicka i, sen fick han ligga och mysa med oss i soffan hela kvällen. Vi tog det väldigt lugnt i flera dagar efter, gjorde lite hjärngympa och lugna aktiviteter, samt körde efterchocksbehandling med zylkene, adaptil, valeriana och b-vitamin tillskott ett bra tag efter. Det finns inte vad jag vet några ordentliga studier på om det hjälper, men då många upplevt att det lindrar så tyckte vi att det var värt att köra på. I värsta fall ger det ingen effekt, men i bästa fall hjälper det i alla fall något. DSC_2238 EDITEDUngefär en vecka efter det här så var vi ute på en lugn promenad, men vi gick åt ett annat håll där vi aldrig sett några hundar förut. Allt för att det inte skulle hända något igen. Så går vi på en liten skogsväg som är plogad och helt plötsligt dyker det upp en lös hund från ingenstans. Den paniken jag kände då alltså, fy tusan. Ser att hunden börjar springa mot oss, men den ser glad och lekfull ut. Ropar högt för att försöka få ägaren att ta tag i hunden som då dykt upp en bra bit bakom den. Men ingen av oss hinner göra någonting innan Bagheera rusar fram mot den andra hunden för att försvara sig. De börjar bråka men jag lyckas dra tillbaka Bagheera till mig och den andra ägaren tar sin hund. Ingen blev skadad nu heller, men det var helt fruktansvärt att se att han inte längre vågar lita på att den andra hunden inte gör något och därför känner behovet att försvara sig.
Han har ALDRIG bitit/attackerat eller ens försvarat sig mot andra hundar förut och då har han ändå blivit påhoppad flera gånger när vi bodde i Stockholm. Han försökte inte ens bita huskyn som bet honom i ansiktet utan försökte bara komma loss. DSC_2227 EDITEDI Stockholm var det en gång när han var liten en stor hund som kom fram, släpandes på sin ägare som inte kunde hålla emot, och bara tog tag över nacken på honom. Han var bara en liten valp då.. Det gick inte hål då heller som tur var, men fy vad traumatiskt. Sen var det verkligen var och varannan dag som vi var ute som det kom lösa hundar rusande rakt fram till oss, som skällde/morrade/ville leka/som rusade runt oss i cirklar osv.
Det var små hundar, stora hundar, gamla, unga, alla möjliga raser och alla möjliga ägare.

Det de hade gemensamt var att hunden var:
* Lös
* Inte lyssnade på ägarens inkallning
* Ägaren var helt obekymrad trots att de såg att Bagheera gnällde/drog i kopplet/gjorde utfall och helt uppenbart var stressad och obekväm i situationen
* Frasen ”men hen är sååååå snäll, hen vill bara leka!” återkom vid nästan varje tillfälle
DSC_2254 EDITEDOm ni inte själva levt med en reaktiv hund så kanske det är svårt att förstå problemet. ”Vadå låt dom leka liksom!”
Då vet ni inte hur fruktansvärt det är att se sin hund bli så stressad, obekväm och oförmögen att ta sig ur situationen. Hur han efter såna möten fick enorma stresspåslag som resulterade i tokryck, hoppande, bitande i koppel, armar, kläder, dragande i kopplet, hur han hade svårt att slappna av på resten av promenaden och när han kom hem totaldäckade och var helt slut.

Vi gick tidiga morgnar, sena kvällar, på vardagar mitt på dagen och undvek vägar/stigar, gick rakt ut i skogen och verkligen försökte eliminera risken för hundmöten med lösa hundar. Emellan det så skvallertränade vi på kopplade hundar på låånga avstånd, jobbade med positiv förstärkning, gick undan när vi mötte hundar, körde parkour och andra övningar för att stärka självförtroendet, stressreducerade så gott vi kunde osv.
Och sakta men säkert blev det bättre. Det blev faktiskt stor skillnad! Nu kunde han se andra hundar på bara några meters avstånd utan att låsa sig eller stressa upp sig, han åt godis och kunde sedan fortsätta och vara hyfsat lugn.
Men den största skillnaden blev definitivt när vi flyttade hit och aldrig mötte några lösa hundar. Då var det som om han drog en djup suck och äntligen kunde slappna av på allvar. Vi mötte hundar då och då men det var inga problem så länge han fick lite utrymme.
Och så händer en sån här sak och det verkligen förstör allt.
DSC_2262 EDITED
Så för någon vecka sedan såg jag att några skoteråkare hade kört upp en massa spår på isen och jag blev så glad! Då kan vi ju gå över sjön istället för att bara gå längs vägarna där det alltid finns en risk att springa på andra hundar. Har aldrig sett någon gå på isen med hundar så tänkte att där skulle vi kunna gå ifred. Gick där en gång förra veckan och det var så härligt. Öppet också så man ser på långt håll om någon kommer, det fanns massa spår att följa så man behöver inte gå samma väg fram och tillbaka.
Men andra gången vi tog oss ut på sjön så hände det igen. Lösa hundar, den här gången fyra stycken. Jag såg flera hundra meter bort att det kom en människa och sedan började hundarna skälla och rusa mot oss. De drog alltså helt obekymrat ifrån sin ägare och sprang flera hundra meter i förväg, så trots att vi såg dem så långt innan så kunde vi inte komma undan.

Alla var ganska små, men eftersom de stressade upp Bagheera och Leia otroligt mycket så var jag rädd för att det skulle bli slagsmål om de kom ända fram.
Ropade en massa gånger till ägaren att ropa tillbaka/hämta sina hundar, jag skrek att Bagheera blivit biten för bara några veckor sedan och är jätterädd för andra hundar nu, samt att han lätt skulle kunna bita ihjäl hennes hundar då de var så små.
Han har som sagt aldrig bitit en annan hund eller ens haft såna tendenser, han är världens snällaste som älskar både hundar och människor. Men efter alla dessa traumatiska upplevelser så är han så rädd och stressad att han skakar så fort det kommer lösa hundar. Och en rädd hund som försvarar sig, den kan bitas. DSC_2267 EDITEDÄgaren kommer långsamt efter och lyfter inte ett finger för att få sina fyra hundar att komma tillbaka förrän hon är väldigt nära. Hela tiden ropar jag till henne att kalla tillbaka dem innan det händer något, jag har fått fly ut i djupsnön då jag tänker att hennes små hundar kanske inte kan ta sig fram till oss då, jag har fått ryta till mot en av hundarna som kom fram tills den vara bara ett par meter bort. Där stannar den tillslut och stormskäller. Bagheera och Leia är båda såklart superstressade vid det laget och kastar sig i kopplet, tjuter och Bagheera skakar av rädsla. De väger 20 + 30 kg, och hålla emot något på femtio kilo som kastar sig fram med all sin kraft är inte helt lätt.
Upprepar igen att hundarna kan bli bitna om de kommer fram, att de är så små att de skulle kunna dö av ett sånt bett och ägaren säger; ”Då får jag väl ta det då” ……!?!

Jag blir helt chockad över en sån syn på sin hunds liv. Är det alltså viktigare att hunden får springa lös hej vilt (och rusa fram till okända, potentiellt farliga hundar och kanske bli ihjälbiten,) än att sätta på ett koppel på den?
Jag uppskattar verkligen att man vill låta sin hund springa fritt och röra på sig så som den känner för, men man gör väl inte det på ett sätt som kan vara farligt för hunden?
Hon skulle väl inte släppa sina hundar lösa på en motorväg, så varför då utsätta den för en massa andra faror? Jag förstår verkligen inte hur man tänker då.
DSC_2273 EDITED
Mådde illa av chock, stress och rädsla över vad som hade kunnat hända, men tvingade mig själv att låta glad och positiv mot hundarna när vi väl tog oss därifrån, kastade godisregn, lekte lite och berömde dem en massa så inte allt bara skulle kännas jobbigt.
Sen var det bara att gå hem, fortsätta på efterchocksbehandlingen, ta det lugnt och undvika alla ställen där vi eventuellt kan träffa på hundar på ett tag.

Är så trött på såna här händelser. Är så trött på att behöva hålla stenkoll runt omkring mig varje stund av promenaderna. Av att aldrig kunna slappna av och njuta av promenaden. Är så fruktansvärt trött på att Bagheera ska få ta så många smällar, han som är världens snällaste, gladaste och mest trofasta hund man kan hitta. Som älskar att ligga nära, vill vara där man är hela tiden, som tittar på en med de där stora ögonen och ser ut som om man är hans hjälte. Och mitt hjärta brister av att inte alltid kunna skydda honom från allt ont, från alla jobbiga eller läskiga upplevelser.

Så vet du med dig att din hund inte lyssnar på inkallningar, gillar att springa fram till andra hundar eller blir stressad av hundmöten, snälla ha den då i koppel/långlina så du kan hindra såna här händelser. Snälla.

Det kan rädda din eller en annan hunds liv.

I wander towards my dream, one step at a time

God kväll! Hur har ni det?

Igår var jag som sagt ute och fotade under soluppgången vilket var så roligt. Jag har knappt sett solen på flera dagar innan dess då det bara snöar och snöar här. Insåg dock att solen visar sig en stund nästan varje morgon, men som allra mest precis vid soluppgången, sen försvinner den bakom molnen.
DSC_1467 EDITEDDSC_1662 EDITED
Jag brukar inte vara uppe så tidigt, men det har jag tänkt ändra på nu. Jag vill kliva upp innan det blir ljust ute och möta morgonen, för att få maximalt med ljus och solsken. Känner att jag behöver det lite extra mycket nu efter en lång period där allting känts lite tungt på grund av det gråa vädret, av att vara utesluten från skogen på grund av snön och över att jag inte fått jobba så mycket den senaste tiden, vilket förstås renderar en oro över ekonomin. DSC_1712 EDITED
DSC_1805 EDITED
Jag söker faktiskt mer jobb då jag just nu bara har en extraanställning och inte får jobba så ofta. Dock trivs jag väldigt bra på Life så jag kommer definitivt fortsätta där, men det skulle vara skönt att få dryga ut kassan lite med annat arbete med.
Jag har även börjat lägga upp foton på adobe stock för att kanske få in några kronor på den vägen. DSC_1920 EDITEDDSC_1897 EDITED
Det här med pengar är inte alltid så lätt och inte heller något som man så ofta pratar om med andra. Men jag tror det är viktigt att inte tabubelägga sånt, att inte låtsas om som att man har det hur bra som helst om det faktiskt inte är så. Det finns så många som är i liknande situationer, men som inte förstår att det finns andra som har det likadant eftersom ingen pratar om det. Alla lägger bara upp perfekta bilder, på sina perfekta liv med sin perfekta partner och sitt perfekta jobb. DSC_2027 EDITEDDSC_1972 EDITED
Men hur många av oss har det egentligen så? Ingen skulle jag säga. Vi har alla dåliga dagar, vi tar felaktiga beslut, vi tar skitfula bilder, slösar pengar på något vi inte borde, blir irriterade över småsaker, spiller kaffet över vår nya tröja och så vidare. DSC_2012 EDITEDDSC_2058 EDITEDDSC_2072 EDITED
Det är livet. Med sina med och motgångar, sina toppar och dalar. Det bästa vi kan göra är att få ur sig det, skrika/gråta/äta massa choklad eller något annat som får det att kännas lite bättre och sen på´t igen bara. Kanske försöka se problemen ur en annan synvinkel, montera ned det stora till små, små bitar för att lättare kunna överskåda det hela, ta hjälp av en vän eller någon man litar på eller kanske bara strunta i det och gå en annan väg? DSC_2098 EDITEDDSC_2051 EDITED
Hur vi än vill lösa våra problem så finns det alltid ett sätt. Det kanske inte fungerar på en gång eller gör att livet helt plötsligt känns fantastiskt men det tar oss framåt, ett litet steg i taget. Ett steg närmare våra drömmar, ett steg närmare vår nya verklighet. DSC_2067 EDITED
Så just nu söker jag flera jobb, laddar upp stockfoton och jobbar på att få igång min etsyshop där jag säljer prints av mina bilder. Ett litet steg i taget mot att kunna jobba mer självständigt så småningom, att kunna göra det jag älskar på heltid och vara min egen chef. En dag kommer jag nå dit, även om vägen dit är både slingrig och stenig och har fullt med gropar att forcera på vägen.

Vad drömmer du om, och vad gör du för att kunna uppfylla dessa drömmar?

Kram på er 

Att läsa är att resa

Jag har så länge jag kan minnas alltid älskat böcker, sagor och det skrivna ordet.
För mig har det varit ett sätt att uppleva fantastiska världar, träffa vänner och utföra hjältedåd, genom att följa personerna i böckerna på deras äventyr.
Jag har inte behövt resa jorden runt för att uppleva något, för genom böckernas magiska värld har jag sett och varit med om så många upplevelser som aldrig skulle blivit till verklighet på vår jord.DSC_1230 EDITEDDSC_1256 EDITED
Böckerna har funnits där när jag varit glad, ledsen, upprymd, ensam eller stark. Förutom allt livet redan givit mig så har jag även fått ta del av otroliga människors tankar och världar, jag har fått agera tankeläsare när jag ord för ord, från pärm till pärm läst mig igenom deras tankar och fantasier.DSC_1235 EDITEDDSC_1326 EDITED
Förra året gav jag mig själv en läsutmaning, jag skulle läsa 100 böcker under året 2017.
Inte för att tävla med någon, inte för att känna mig ”bättre” än dem som inte kunde läsa så mycket utan helt enkelt för att jag när jag hade tid över skulle prioritera att läsa en bok istället för att skrolla igenom facebook.
DSC_1225 EDITED
Jag tog mig igenom utmaningen och läste totalt hundra böcker under hela 2017 och det känner jag mig stolt över. Så många bra, roliga och även mindre bra berättelser och livsöden jag fått ta del av. Som påverkat mig på olika sätt, där jag känt något, lärt mig något eller känt igen mig. Jag är tacksam för alla böcker jag får ta del av, även om vissa inte faller just mig i smaken. DSC_1242 EDITEDDSC_1290 EDITED
Jag har även lyssnat på mycket ljudböcker, vilket jag började med förra året. Innan det så har jag alltid känt mig lite negativt inställd till ljudböcker eftersom jag tänkt att det kommer förstöra hela läsupplevelsen om uppläsaren har en konstig röst/uttalar ord eller namn på ”fel” sätt/att inte själv få bygga upp karaktärernas röster i huvudet.
Men när jag började jobba i en bokhandel och ville läsa många av böckerna i sortimentet så fanns inte möjligheten att köpa en fysisk kopia av varenda en, så då bestämde jag mig för att ge ljudböckerna en chans. DSC_1240 EDITED
Så glad jag är för det beslutet nu! Nu lyssnar jag på ljudböcker så ofta jag kan, tex när jag städar/diskar/är ute med hundarna/tvättar/kör bil eller när jag gör andra sysslor där jag inte kan läsa en fysisk bok. Detta har lett till att jag helt plötsligt hinner läsa/lyssna på många fler böcker än vad jag gjorde förut. DSC_1303 EDITED
Så mitt tips till dig som vill läsa mer men som aldrig känner att tiden räcker till, testa ljudböcker! Du kan läsa samtidigt som du gör andra saker så det är verkligen win win.

Jag har en prenumeration hos Storytel, det finns egentligen inte någon speciell anledning till att jag valde just dem, utan jag såg någonstans att de hade en 14 dagars gratis testperiod så då började jag där och sedan har jag varit så nöjd att jag inte känner någon anledning att byta. DSC_1245 EDITED
De har ett väldigt bra utbud, med tydliga kategorier som gör det lätt att hitta förslag på böcker som man kanske helt hade missat annars. Appen är snyggt uppbyggd och det mesta är väldigt funktionellt och jag upplever sällan problem eller buggar med appen. Jag lyssnar på 1.5 x hastigheten vilket jag tycker är en bra takt, du hänger lätt med i berättelsen och det tar inte lika lång tid att lyssna igenom en bok. Om du tycker det är svårt att hänga med, men ändå vill lyssna i en snabbare takt så tipsar jag om att öka ett steg i taget. Först höjde jag till  1.0 x hastigheten, sen 1.25 och nu lyssnar jag som sagt på 1.5. Då vänjer man sig gradvis vid det högre tempot och går man sen ned till normal hastighet så känns det fruktansvärt långsamt haha.
DSC_1318 EDITED
En sak jag önskar att de hade var att man kunde ha flera ”aktiva” böcker samtidigt i en egen läslista, då jag gärna har en bok som jag lyssnar på samtidigt som jag vill ha en annan bok som jag läser i mobilen. (E-bok)
Just nu så är det inte så smidigt att skifta mellan två olika böcker så det hoppas jag att de styr upp. Annars är allting toppen och det kostar bara 169 kr/månad.
För mig som lyssnar på kanske tio böcker i månaden så är det väldigt prisvärt. Lyssnar man kanske bara på en då och då kanske det passar bättre att köpa/hyra e-böcker istället för att ha en löpande kostnad.
DSC_1248 EDITED
Några av mina favoriter från förra årets läsutmaning var:

Allt eller inget – Simona Ahrnstedt
Vem bryr sig – Therese Lindgren
Nortons filosofiska memoarer – Håkan Nesser
Vägen till Sugar Maple Inn – Louise Miller
Det kommer alltid en ny himmel – Lori Nelson Spielman
Huset vid sjön – Kate Morton
Livet efter dig – Jojo Moyes
Sagan om Isfolket – Margit Sandemo
DSC_1333 EDITED
Några jag läste men inte gillade så mycket:

Flickorna – Emma Cline
Toner i natten – Jojo Moyes
Hustrun – Meg Wolitzer
Allt som blir kvar – Sandra Beijer
Ensam kvar – Alexandra Oliva
Ljuset vi inte ser – Anthony DoerrDSC_1398 EDITEDJag vill också tipsa om hemsidan/appen Goodreads där man kan lägga till böcker man vill läsa i en kom-ihåg lista, man kan registrera böcker man redan har läst så står man i bokaffären och är osäker på om man läst en viss bok eller inte, så kan man kika i den listan så slipper man köpa på sig dubbletter.

Du kan också gå med i olika grupper, läsa folks bokrecensioner, få boktips, skriva uppdateringar, vara med i läsutmaningar osv. Det är helt enkelt en perfekt hemsida för oss bokälskare!
Här hittar ni min goodreads om ni skulle vilja bli vänner där. 🙂
I år har jag satt mitt läsmål på 150 böcker. Än så länge har jag hunnit med 29 stycken, då jag inte fått jobba så mycket den här perioden. Ska bli spännande att se om jag klarar av det nya målet!

Har ni någon bok som är en riktig favorit? Eller en författare? Om ni har boktips så dela gärna med er i kommentarerna så kanske vi andra också hittar en ny favorit!

Vargavinter

Hej på er! ♥

Minns ni att jag för ett par månader skrev ett inlägg där jag längtade efter en ordentlig vargavinter, med massa snö och kyla? Om inte så kan ni läsa det här.DSC_9471 EDITEDDSC_9478 EDITEDDSC_9481 EDITEDMin önskan slog verkligen in! För jösses vilken vinter vi har haft hittills. Meterdjup snö, dagar med -20 grader, norrsken, stjärnor och knastrandet från elden i vedspisen.DSC_9484 EDITED
DSC_9486 EDITEDOch även fast vintern gör det svårt för mig att vara ute i skogen på grund av den djupa snön, även fast det är så kallt att man får is i ögonfransarna, även fast bilen ibland inte startar för att den är helt igenfrusen, trots allt det så älskar jag vintern.
För den ger så mycket tillbaka, med sin skönhet som tar andan ur mig. Med alla söta spår av olika djur som syns så väl i snön. Med känslan av renhet som den skira, vita snön ger.DSC_9482 EDITEDDSC_9500 EDITEDDSC_9489 EDITEDJag har börjat gå långpromenader med hundarna nästan varje dag nu. Vi har förstås gått promenader tidigare också, men då har vi gått mest i skogen och där finns det nästan inga stigar så det blir att gå på ett helt annat sätt. DSC_9501 EDITEDDSC_9513 EDITEDDSC_9506 EDITEDMer som styrketräning nästan när man får kava sig över stockar och stenar, gå genom blåbärsris och mossa för att ta sig fram. DSC_9516 EDITEDDSC_9525 EDITEDMen nu räcker snön mig ungefär till låren så jag har inte varit ute i skogen på ett bra tag. Nu går vi längs med småvägarna runt omkring här istället, det är rätt lite trafik nu under vintern då många hus här endast är sommarhus så det funkar ändå rätt bra.DSC_9523 EDITEDDSC_9530 EDITEDFör att motivera mig själv lite mer så har jag laddat ned en stegräknar-app för att se hur långt vi faktiskt tar oss på våra rundor och vi går mellan 4-8 km per dag. Mycket mer än vad jag trodde!DSC_9534 EDITEDDSC_9537 EDITED
Tack vare att vi går dessa promenader dagligen så har jag också hittat många fina ställen som jag kanske inte hade hittat annars, vilket är en stor bonus. Vackra skogar, gläntor, fält och vattendrag.
DSC_9538 EDITED
Jag gillar inte alls kalhyggen egentligen, de känns som ett stort sår i jorden. Som en symbol för allt som vi människor förstör på vår planet. En planet full av blödande sår.
Men när det väl börjar växa upp träd och växter igen så ser det inte lika hemskt ut. Naturen tar tillbaka det som vi stal och fyller på med träd som gör att vi kan andas, den fyller på med växter som vi kan äta. Den föder oss, samtidigt som vi försöker ta död på den på de mest brutala vis.

Det är kanske dags att börja ta hand om planeten som ger oss möjligheten till liv, som är hem till miljarder av djur, växter och insekter. Som finns där oavsett vad. 

Kram 

2017 – Januari, Februari, Mars

Jag tänkte att jag skulle göra en liten årsresumé om 2017, vilket jag egentligen hade tänkt göra innan året var slut. Men i och med den långa resan till Skåne så fick jag skjuta upp den idén lite.
Jag har börjat gå igenom bilder från året och vad mycket det har hänt ändå under 2017?? Trots att man kanske inte tänker på det, så är det en stor skillnad i hur livet såg ut för ett år sedan.

Jag tänkte först att jag skulle köra en hel resumé i ett inlägg, men när jag skulle börja välja ut bilder så insåg jag att det funkar bara inte. Jag har alldeles för mycket bilder som jag vill visa, det skulle bli världens längsta inlägg haha. Så jag delar upp det i kvartal istället och så får ni se tre månader i taget.

Vi startar med januari, februari och mars!

Januari

DSC_9240DSC_9304EDITED
Vi hade ovanligt mycket snö för att vara i Stockholm, och vi tog många, långa promenader och lekte med Bagheera i snön. DSC_9244DSC_9319
Han var överlycklig över snön och ville vara ute hur länge som helst, trots att han frös. <3DSC_9443DSC_9361DSC_9468
Den vackra skogen i naturreservatet var för en gångs skull tyst och orörd. Man kunde ostört vandra runt och andas in den kalla luften. DSC_9408EDITEDDSC_9504
Naturen verkade inte riktigt vara beredd på att det så hastigt blev vinter. Trädens torra höstlöv hängde envist kvar och prasslade i vinden. DSC_9691
En överförtjust Bagheera på en av våra promenader.DSC_9734
Vi sa hej till kossorna och de andra djuren på 4-h gården. DSC_9770
Jag fotade min fina pojkvän i tid och otid, som vanligt. DSC_9976
Vi fick många vackra dagar med gnistrande snö och en flammande sol. DSC_9833
Bagheera fick vara med på otaliga foton. DSC_9954Så mycket vackra vyer. Tyvärr är det endast när det är vinter och kallt som man får njuta av dem ifred. Annars är det alltid folk överallt.

Februari

DSC_0465 EDITED
Jag gjorde hemmagjord (vegansk) irish coffe. Noom noom!DSC_0475 EDITED
Vi såg en hel del spektakulära solnedgångar från vår balkong. DSC_0478 EDITED
Snön började försvinna och vi gick åter på barmark. DSC_0499 EDITEDDSC_0502 EDITED
Kylan bildade fantastiska isformationer nere vid hamnen. En stelfrusen värld, stoppad i tiden. DSC_0522 EDITED
Världen bestod av så många blå nyanser.DSC_0514 EDITEDDSC_0613 EDITEDBagheera sörjde nog snön, men samtidigt var det nog skönt att slippa bli så kall om tassarna.

Mars

DSC_0835 EDITEDDSC_0844 EDITED
Med mars så kom också våren, och jag gav mig ut i skogen för att leta vårtecken. DSC_0858 EDITED
Knoppande blommor, nyvakna insekter och spirande grässtrån mötte mig med ett löfte om vår.DSC_0846 EDITED
Det som rasat och dött i höstas, som sedan vilat stilla under snötäckets mjuka famn, var nu redo att brytas ned och återvända till jorden. DSC_0860 EDITEDDSC_0876 EDITED
Alla färger som våren bjuder på efter en lång, vit vinter är alltid särdeles välkommet. DSC_0863 EDITEDDSC_0877 EDITEDDSC_0867 EDITED
Jag fotade inte så mycket de första månaderna av året, lusten låg vilande, avvaktande någonstans djupt nedgrävd i min själ. Under de mörka vintermånaderna så hade kreativiteten falnat och jag behövde en paus för att åter hitta glädjen i att skapa och upptäcka.
DSC_0884 EDITEDDSC_0889 EDITED
Men med det begynnande ljuset så kom också min skaparlust sakta krypande tillbaka, och jag började minnas varför jag älskar att fånga minnen i bilder. Minnen av lukter, färger, ljud, vinden mot ansiktet och känslan av solvarma stenar under ens fötter. DSC_0886 EDITEDDSC_0894 EDITEDDen spirande våren gav mig kraften och glädjen i att skapa, åter.

 

Det var min första del av 2017:s årsresumé. Jag hoppas ni finner glädje i att dela dessa återblickar med mig.
Har ni några fina minnen från förra året som ni vill dela med er av?

Kram ♥

Livet sker just nu

Hej på er! ♥

Ni kanske undrar vart jag tagit vägen de senaste dagarna? Jo jag har nämligen jobbat och sedan  varit helt slut i huvudet när jag väl kommit hem så då har jag inte haft energi till något mer än det nödvändigaste.DSC_7166 EDITEDDet var ju black friday i fredags och det var helt galet mycket folk som var ute och handlade. Jag brukar bli lite illa till mods under såna här dagar, det känns så vansinnigt att spendera såna sjuka mängder pengar på saker vi oftast inte ens behöver, medan andra människor knappt överlever eftersom de inte har pengar till mat. Samtidigt är det förstås ett bra tillfälle för de som har det sämre ställt att kunna köpa sånt de verkligen behöver. DSC_7175 EDITEDNåja, hur som helst så jobbade jag den dagen och handlade inte en enda sak. Däremot fick vi jobba över fyrtio minuter för att städa upp i butiken.
Det är helt otroligt vad folk kan stöka ner haha.
DSC_7179 EDITED
Idag har jag dock varit hemma, men eftersom min inflammerade fot fortfarande inte blivit bra och snarare blev sämre efter att ha jobbat flera dagar i rad och belastat den väldigt mycket, så var jag tvungen att åka till vårdcentralen idag igen. Fjärde besöket där nu… Har snart haft det här problemet i två månader, och de förstår inte varför det inte blivit bra. Jag har fått röntga foten, ta massvis med prover och kollat om jag hade feber men allting ser bara bra ut och mina värden var fina. Ändå svullnar foten upp och gör så ont att jag knappt kan gå. Jag önskar bara att det kan bli bra snart, är fruktansvärt att inte kunna göra alla saker som man vill göra och känna sig så begränsad i vardagen. DSC_7167 EDITEDDSC_7181 EDITEDOj vilket deppigt inlägg det här blev då, det var inte meningen!
En rolig sak jag kan berätta är att jag har äntligen registrerat mitt egna företag Keewa Photography!DSC_7196 EDITEDDSC_7168 EDITEDSå nu har jag eget foto-företag vilket känns fantastiskt roligt och spännande. Jag har länge tänkt tanken att jag ska göra det här men har liksom tvekat på tröskeln, funderat över för och nackdelar, vad som kan gå fel, hur jag ska gå tillväga, kommer jag ens hitta några kunder osv. Jag har väldigt lätt för att börja tänka ”tänk om” och se tusen olika sätt det kan gå fel på och därför strunta i det helt. Men jag har Daniel som alltid peppar mig och eftersom jag faktiskt velat detta länge så tänkte jag till slut, varför inte? Jag vet aldrig hur bra, eller dåligt, det kan gå innan jag har testat så därför kör vi nu.
Det här kommer går bra!DSC_7194 EDITEDDSC_7201 EDITED
Förra veckan gick jag ut i skogen med hundarna på en liten promenad, då hade det varit plusgrader i flera dagar och den mesta snön hade smält bort igen. Men solen sken och fåglarna kvittrade så det var en härlig dag i skogen. DSC_7237 EDITEDDSC_7217 EDITEDIdag har det snöat igen och allting är åter täckt av snöns kalla famn. Vi får väl se hur länge den ligger kvar den här gången. DSC_7212 EDITEDJag har påbörjat ett projekt med att gå igenom och rensa alla mina bilder. Förr i tiden när jag fotade så var jag hemskt dålig på att rensa och sparade på ALLT. Vilket förstås är onödigt, för suddiga bilder är inget som jag kommer använda mig av eller njuta av någonsin, så då ligger de bara på hårddisken och tar en massa plats. Så nu har jag börjat från början och går igenom mapp efter mapp, bild efter bild och tar bort allt som är dåligt. Det blir ett enormt arbete för jag har väldigt mycket bilder, (85 234 stycken!!)  men jag tar lite i taget så får det bli klart när det blir. DSC_7222 EDITEDDet är lite om vad som händer i mitt liv just nu. 🙂

 

Hur är det med er?

Kram på er ♥

5 saker om mig

Här är en lista på fem saker du (kanske?) inte visste om mig. 🙂

DSC_2430EDITED
(Foto: Daniel)

* Jag ser dåligt på långt håll så jag har glasögon/linser när jag kör bil eller ser på tv. Det här är något som kommit på senare år, jag har alltid haft väldigt bra syn innan. Men när jag började övningsköra på körskolan så märkte jag att jag såg skyltar väldigt sent och kollade då upp synen.

DSC_7340EDITED

* Jag har alltid
gillat att pyssla och skapa saker, ända sedan jag var liten. Nu har det intresset kommit i kläm en del då jag prioriterat annat. Men det är så himla mysigt att sitta och knåpa ihop saker själv, istället för att köpa färdiga grejer.

DSC_2151
(Mina föräldrars islandshäst Stjärna. Hon är 37 år gammal men still going strong. Älskade häst.♥)

* Jag har hållit
på med hästar nästan hela mitt liv, är uppvuxen med islandshästar och har sedan jobbat med både trav, galopp, dressyr/hopphästar och islandshästar. Var i frankrike i ett halvår när jag var 16 år och jobbade med galopphästar. Men när jag blev vegan så slutade jag rida. Vill dock gärna adoptera ett par hästar i framtiden som bara ska få gå på stora ängar och leva ett bra liv. ♥

* Jag älskar disneyfilmer. När jag bodde i Stockholm så brukade jag och min bästa vän ha disneykvällar. Så mysigt! 😀

DSC_0567 EDITED

* Jag älskar att skriva och har hela tiden tusen idéer till olika berättelser. Jag är också väldigt bra på att påbörja en berättelse, men superdålig på att avsluta den… Har väl säkert tjugo nånting, påbörjade projekt haha. Men en vacker dag så ska jag ta mig tiden att skriva den där boken. ♥

Hoppas ni har en fin tisdag vänner! Nu ska jag dricka upp mitt kaffe innan jag och hundarna ska gå en sväng i skogen. Det är superfint väder här, med sol, minusgrader och gnistrande frost!

Kram på er ♥