Två månader i fjorton punkter

Hej!

Nu var det över två månader sedan jag skrev ett blogginlägg sedan sist. Jag vet inte ens varför det blev så, jag hade inte planerat att ha någon paus. Men livet springer på och det händer alltid så himla mycket hela tiden.
Desto längre tid som går så skapas det också mer motstånd i mig till att skriva ett inlägg, eftersom det känns som att jag då måste uppdatera om allt jag inte hunnit skriva om sedan sist. Eftersom det blir ett jätteprojekt så har jag bara inte haft energi nog.

Men jag tänkte skriva ned några saker som hänt sedan sist, i några få rader bara för att få det ur världen.

  • Vintern har äntligen gått, den var helt hopplös och våren har ankommit, även om den har varit omväxlande solig, regnig, snöig och med en massa hagel.
  • Flera närstående har varit in till sjukhus av olika anledningar vilket förstås har varit väldigt jobbigt. (Inte med Corona)
  • Jag har ägnat mycket tid åt att skriva på min bok och är nu uppe i över 52 000 ord! Känns rätt magiskt.
  • Jag och Wilde åkte de 45 milen upp till mina föräldrar och hälsade på i slutet av februari.♥ Är väldigt glad för att vi gjorde den resan då, för nu vet man inte hur länge det kommer dröja innan man kan hälsa på någon igen.
  • Jag fotade ett helt magiskt norrsken under tiden vi var i Västerbotten!
  • Coronaviruset har drabbat världen på väldigt många sätt. Eftersom ingen vet hur länge det kommer dröja innan den här pandemin ebbar ut så har jag och Daniel bestämt oss för att ställa in vårt bröllop och skjuta på det till nästa år. Känns jättetråkigt förstås, men också som helt rätt val. Vi vill inte riskera att någon blir sjuk.
  • Stjärna har fyllt 40 år! Det firades förstås med hästtårta till henne och chokladbollar till oss människor. ♥
  • Leia har varit hos veterinären i flera omgångar pga en konstig knöl hon hade på halsen och vi landade veterinärräkningar på över 15 000 kronor…. Säger bara, tack och lov för försäkringar! Se till att ha era djur försäkrade vänner. (Hon mår bra nu igen!)
  • Vår ena bil gick sönder under vintern och vi bestämde oss för att köpa en ny bil. Så vi har utökat med både fyrhjulingen och en Skoda octavia.
  • Vi har renoverat hallen och målat. Från vitt i massa olika nyanser till kritvitt tak och vita dörrfoder och mörkgråa väggar. Det blev så fint!
  • Daniel hittade ett program som man kan göra sina egna fantasykartor i! Wonderdraft heter programmet. Det kostar en slant men är väl värda pengarna för mig, det underlättar så mycket att skriva min bok om jag vet vart saker utspelar sig och hur det ser ut.
  • Har lyssnat på en massa skrivpoddar och verkligen nördat ned mig i ämnet.
  • Hittade en massa gamla teckningar, skolpapper och liknande hemma hos mamma och pappa som jag gått igenom. Det var fruktansvärt roligt att läsa haha. Mina författarambitioner visade sig redan då! En av sagorna var väldigt kort.
    I princip ”Det var en blomma och en katt. Dom var ute och gå. SLUT!” hahaha 😂
  • Jag har varit ute med hästarna flera gånger, men mycket färre gånger än jag velat.

Och säkert tusen saker till som jag inte minns nu. Men det var i alla fall en liten sammanfattning av de senaste månaderna. Hur har ni haft det? Hur mår ni? ♥

Stor kram!

17

När önskningar blir verklighet

År 2016 bodde jag fortfarande i stockholm. Jag var så trött på staden, människorna, ljuden och stressen. Mina tankar kretsade ständigt kring min längtan norrut. Min längtan efter djupa skogar, ensliga sjöar och friheten i naturen.

Eftersom Daniel fortfarande hade tid kvar på sin utbildning så kunde vi inte flytta, jag var fast minst ett år till och vem visste vad som skulle hända sedan? Om han skulle kunna få det jobb han ville ha, så långt norrut? Om jag skulle kunna hitta ett sätt att försörja mig på. Om vi skulle ha råd att kunna köpa ett hus? Om vi ens skulle kunna hitta den där drömgården som jag såg i mitt inre varje gång jag blundade.

För att inte gå sönder av längtan så satte jag mig ned och skrev en önskelista, på hur jag önskade att mitt liv skulle bli.

Jag hittade den här listan för bara några veckor sedan och började läsa igenom den med ett litet leende. Ju mer jag läste, desto mer förvånad blev jag.

Jag tänkte jag skulle dela den här listan med er.

Önskningar 

  • Jag önskar att jag snart kan flytta till norrland igen och ha ett eget hus
  • Jag önskar att jag blir bättre på att fotografera

  • Jag önskar att jag blir bättre på att tänka positivt

  • Jag önskar att jag kommer kunna leva på min kreativa sida genom att t.ex. skriva böcker, fotografera, blogga
  • Jag önskar att jag blir modigare och vågar konfrontera mina rädslor och fobier

  • Jag önskar att jag bodde långt ute på landet, utan andra människor i min direkta närhet
  • Jag önskar att jag kunde gå ut i skogen och möta solens strålar varje morgon

  • Jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen
  • Jag önskar mig dansande dimmor, trolska skogar, öppna ängar, spegelblanka sjöar och daggvått gräs
  • Jag önskar mig frihet

När jag läst hela listan så var jag minst sagt förvånad över att se att nästan alla mina önskningar faktiskt har slagit in. Det konstigaste av allt tycker jag var den här önskningen ”jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen”.

För det var ju exakt så det blev! En liten klarblå tjärn, bara hundrafemtio steg från vårt hus. Mitt ute i de djupa, trolska skogarna. Omgiven av berg och natur, utan betong, bilar, folk eller hus i sikte.

Om vi tar en liten titt på den här listan igen, så är det rätt mycket saker som jag kan bocka för.

  • Jag önskar att jag snart kan flytta till norrland igen och ha ett eget hus – Check! Vi flyttade till Norrland i augusti 2017 och i maj 2018 flyttad vi till vår alldeles egna gård. <3

  • Jag önskar att jag blir bättre på att fotografera – Måste ändå sätta check på den här. För jag har definitivt utvecklats en hel del sedan 2016, även om jag fortfarande hela tiden strävar efter att bli bättre.
  • Jag önskar att jag blir bättre på att tänka positivt – Check på den med! Men där tror jag definitivt att flytten norrut gjort mest positiv inverkan, för jag mådde inte längre psykiskt bra av att bo i en storstad och då är det inte så konstigt om man inte är så bra på att se saker från den ljusa sidan.

  • Jag önskar att jag kommer kunna leva på min kreativa sida genom att t.ex. skriva böcker, fotografera, blogga  – Det har jag ännu inte uppnått, men är något som jag fortsätter att arbeta mot. Och bara att jag kommit igång så pass mycket med mitt råmanus och tar skrivandet på allvar är ett viktigt steg på vägen.


  • Jag önskar att jag blir modigare och vågar konfrontera mina rädslor och fobier – Måste ändå säga att jag lyckats rätt bra med denna punkt. Jag har utmanat min mörkrädsla, som jag skrev om här, och idag har jag i princip inga problem med att gå ut själv i mörkret. Jag har också fått jobba med min fobi mot insekter/spindlar eftersom det råkar finnas ett ansenligt antal av dem när man bor i ett gammalt hus, mitt ute i skogen. 😅

  • Jag önskar att jag bodde långt ute på landet, utan andra människor i min direkta närhet – Jajamen! Har cirka en kilometer till närmaste granne.

  • Jag önskar att jag kunde gå ut i skogen och möta solens strålar varje morgon – Check! Även om jag inte gör det varje morgon, så har jag definitivt möjligheten.

  • Jag önskar att jag kunde flyta på rygg i en liten klarblå tjärn, lyssna på fåglarnas kvitter och blicka upp mot de ulliga molnen – Konstigt nog så kan jag även bocka för denna punkt. Med några extra plus, som berget som höjer sig majestätiskt bredvid och korparna som brukar segla långt där ovanför oss när vi badar i tjärnen.

  • Jag önskar mig dansande dimmor, trolska skogar, öppna ängar, spegelblanka sjöar och daggvått gräs – Check, check, check. Naturen häromkring är vidunderligt vacker och innehåller allt man kan önska sig.

  • Jag önskar mig frihet – På många sätt har jag en enorm frihet, men friheten att kunna arbeta med precis det jag vill har jag ännu inte nått. Men det är egentligen bara fint att fortsätta ha mål att sträva mot.

Det känns helt otroligt att nästan alla dessa saker blivit uppfyllda, på så kort tid som ett par år. Det är kanske dags att skriva en ny önskelista och se om också dessa kommer gå i uppfyllelse så småningom? ♥

8

Vad jag vill ha mer av under augusti

Hej vänner ♥

Vad vill jag göra mer av under augusti? Jo det ska ni få veta. Tänkte nämligen på det här häromdagen och insåg att det var en del grejer som jag verkligen vill hinna med nu i augusti, den sista riktiga sommarmånaden. Förhoppningsvis får vi en lång och vacker höst också sedan, men jag vill så gärna ta tillvara på det sista av sommaren. Som vanligt försvinner den alltför snabbt och därför känns det extra viktigt att ta vara på det som finns kvar.

Tänk när man var liten och fick sommarlov, så oändligt långt det kändes att ha cirka två månader av ledighet framför sig. Man hann med så otroligt mycket och det kändes ibland som att sommaren var för evigt. Vart tog den känslan vägen egentligen? Nu tycker jag alltid att sommaren flyger förbi på lätta vingar, så jag knappt hinner börja njuta av den innan den är slut.

Men det har väl att göra med hur mycket mer ansvar för saker man har nu. Då behövde man inte ta hand om djur, en gård och allt annat som man ska göra som vuxen. Tvätta, laga mat, städa, diska, klippa gräset, rasta hundar, mocka stallet, utfodra djuren, dammsuga, skura och alla tusen andra saker som man gör nu. Då kunde jag ligga vaken halva nätterna med näsan begravd i någon bok, jag kunde spendera en hel dag i skogen om jag kände för det, rida på midnattsritt genom byn så det enda som hördes var hovklappret mot asfalten. Vi kunde åka och bada och vara borta precis så länge vi ville, för inget diskberg väntade där hemma.

Ja tänk vad härlig den tiden var ändå, på många sätt. Men det jobbiga var att när sommaren väl var slut så började skolan igen, och den hade jag inte så stor lust att gå till. Det är i alla fall en stor fördel med att vara vuxen, då väljer man själv om man vill studera eller ej.

Nå, det blev ett litet sidospår. Det jag egentligen skulle prata om är vad jag vill göra mer av i augusti. Här kommer min lilla lista.

  • Fota mer självporträtt – Har totalt tappat fotandet av självporträtt nu under våren och sommaren, det började ju med att vi hade hantverkare här varenda dag i ett par månader, och jag hade svårt att hitta tiden att kunna fota ifred. Sedan hämtade vi hem hästarna och så fick Daniel semester strax efter det, så har haft så mycket fokus på annat. Men nu känner jag hur suget att springa ut och fota sakta återvänder, och jag har också fyndat två fina klänningar som jag tror kommer göra sig bra på bilder.

  • Skörda bär och växter – När jag fyllde år så önskade jag mig en frukt och bär-tork, eftersom mitt intresse för att skörda, torka och använda växter, frukter och bär bara har växt sedan vi flyttade till gården. Jag fick också en! Men har inte använt den en enda gång hittills, vilket känns tråkigt. Så nu i augusti tänkte jag ge mig ut i skog och mark och se vad jag kan plocka med mig hem.

 

  • Vara i skogen – Har verkligen saknat skogen! Men på grund av de sjuka mängderna insekter vi haft den här sommaren så har jag knappt spenderat någon tid i skogen alls. Det har knappt gått att vara ute överhuvudtaget och i skogen har man blivit överfallen av miljarder hungriga mygg. Men jag hoppas de har lugnat ned sig lite nu så jag kan spendera mer tid där. Har saknat att vandra i blåbärsriset, klättra på klippor och ta mig fram mellan trädstammarna. Att få andas in doften av jord, kåda och granris. Känna marken under mina fötter och hur tankarna får rum att expandera.

  • Möta soluppgången – Nu när solen börjat gå upp lite senare så känns det passande att ta sig ut och möta soluppgången i naturen. Att få fånga det där magiska, mjuka ljuset när dagen gryr är något alldeles speciellt. I en värld som är alldeles tyst, innan någon har vaknat.

  • Bada i badkaret – Vårt fina, stora badkar som vi satte in när badrummet blev renoverat har inte använts mycket än. Vi har badat några gånger, men till en början så insåg vi att vi hade en för liten varmvattenberedare. (Det var den som fanns i huset när vi flyttade in.) Så vi kunde inte ens fylla upp badkaret till hälften med varmvatten haha! Vi behövde då köpa en ny, större. Men eftersom det kostar en vacker slant så fick det skjutas upp så länge.

    Men så en dag märkte Daniel att varmvattenberedaren hade börjat läcka vatten i en skarv. Han skulle in till stan och tänkte då köpa något så vi kunde fixa den lite tillfälligt, men medan han var borta så började den läcka mer, och jag såg plötsligt att locket hade börjat ”lyftas” uppåt på den, det såg ut som att den var på väg att explodera! Så jag stängde kvickt av vattnet och sedan var det bara att köpa en ny på en gång. Så nu har vi äntligen en stor varmvattenberedare som kan fylla upp badkaret, vi har köpt badsalt och sånt så nu ska jag njuta av fler bad i framtiden. Perfekt när kvällarna börjar bli mörkare att hälla upp ett varmt bad, tända ljus och kanske lyssna på någon bra bok.

  • Läsa – Att läsa böcker är något jag alltid gör, vet inte riktigt vad jag är för en person om jag inte har åtminstone en bok påbörjad. Läsning har har alltid varit en stor del av mitt liv och av den jag är, men känner att jag vill prioritera det lite mer. Att kanske välja läsandet framför att se på Netflix någon kväll.

  • Bada i tjärnen – Måste passa på innan det blir för kallt!
  • Blogga mer – Jag har varit dålig på att prioritera bloggen på sistone och det känns så tråkigt, eftersom jag har en massa inlägg som jag vill skriva och nya idéer dyker upp hela tiden. Det är något jag vill prioritera mer under augusti, och framöver!
  • Skriva – Har haft svårt att få in en rutin i mitt skrivande, men nu när Daniel börjat jobba igen så försöker jag få in en rutin igen att gå upp halv sex med honom, så jag kan börja skriva kring åtta och fortsätta fram till lunch, de dagar som jag är ledig. Det känns som en fin plan, för då har jag ändå gott om tid att hinna med allt annat som jag vill göra, efter att jag skrivit. Att skriva på morgonen är också väldigt bra för min del har jag märkt, för på kvällarna är jag så trött och då blir det inte många knop gjorda och det mesta jag skriver blir bara en enda röra. På morgonen är jag kreativ och full av energi, så då går det mycket lättare att få ur sig orden.

Ja det var min augusti-lista. Är det något speciellt som du har tänkt prioritera under augusti? Berätta gärna i kommentarerna. ♥

7

Stannar upp i oändlighetstrappan




Det är den 12:e juni och jag har inte hunnit eller orkat med att skriva ett enda inlägg sedan juni började. Det händer så mycket hela tiden att jag halkar efter med uppdateringar, sedan blir det mer och mer som jag vill berätta om. Plötsligt känns det oöverstigligt att ”börja” igen och det skjuts upp gång på gång. Jag tänker hela tiden vad jag ”borde” göra, även om det inte finns någon som lägger några måsten på mig, förutom mig själv. Alla projekt jag borde ta tag i, allt arbete jag borde göra. 

Bor man på en gård så finns det alltid mer att fixa och speciellt när man bor på en så gammal gård som vi gör, där mycket tillåtits förfalla under lång tid. Blir stressad över det ibland och känner att jag måste göra mer. Mer än vad jag hinner med och orkar. Mer än vad det finns timmar på dagen. En annan gång tänker jag att det är lugnt, bara att ta en sak i taget och njuta där emellan. Men det är svårt att faktiskt sätta sig ned och bara andas. Utan att ta upp telefonen, utan att tänka på vilket arbete jag ska ta tag i härnäst eller utan att se alla skavanker som borde fixas. 



Men jag känner att det är dags att ta ett litet steg tillbaka, njuta mer av sommaren som jag längtat efter så länge och göra de sakerna jag vill göra också, inte bara de jag borde göra.
Jag och Daniel hade en lång konversation om detta för några dagar sedan. Att man kan jämföra alla måsten med en oändlighetstrappa, de tar aldrig slut. Även om du gör klart ett projekt så kommer nya, det bara fortsätter och fortsätter. Så om man först ska göra klart alla ”borde” innan man gör sina ”jag vill”, så kommer man aldrig nå till de sakerna man vill göra. 



Därför tyckte han att man borde prioritera sina ”vill” framför sina ”borde” för de finns kvar där ändå, efteråt. Och det tyckte jag var en sådan fin tanke, för det är ju precis så det är. Vi lever här och nu, vi bestämmer vad vi gör med den tiden. När jag är gammal så vill jag se tillbaka på alla fina minnen av timmar under äppelträdet i trädgården, alla härliga dopp i sjöar, all den tid jag spenderade i naturen med lugn i sinnet, alla minnen och upplevelser med min familj och mina vänner. Känslan av att klappa på en mjuk hästmule och höra ljudet av deras förnöjda tuggande i gräset. Minnet av hundarnas glädje när de rusar fram i full fart över blomstrande ängar.

Inte se tillbaka och bara minnas hårt slit, evigt stressande över att inte vara ”klar” och en känsla av att inte räcka till, hur hårt jag än arbetade. 



Att omsätta den tanken i handling är svårare än vad det kan låta som, men jag ska verkligen ge det ett ärligt försök.

Vi köpte en hängmatta för säkert en och en halv månad sedan, som vi hängde upp i trädgården mellan lönnarna på ett supermysigt ställe. Och jag har suttit i den en gång, för att provsitta den. Inte en sekund har jag legat där och bara slappnat av, följt molnen med blicken och njutit av sommaren. Och det är så fel, för jag har längtat efter det så länge. Nu ska jag banne mig börja använda den där hängmattan lite mer flitigt.

Ta hand om er vänner, jag hoppas ni ger er tid att slappna av och bara njuta. 
Kram på er ♥


9

En tur till barndomens rike

Hej på er!

Det händer så mycket här just nu att jag knappt fått ro att sätta mig vid datorn. De har nämligen satt igång med renoveringen av badrummet nu (!!) och vi har ägnat så himla mycket tid till att titta på inredning, kakel, klinkers, våtrumsvägg, handfat, osv. osv. i all oändlighet. Vi har bestämt oss, ändrat oss, hittat nya alternativ och velat fram och tillbaka till det yttersta, men till slut verkar vi ha bestämt oss!
Jag ska berätta mer om allt kring renoveringen, men det får bli i ett eget inlägg. Då ska jag också visa lite bilder!

Men nu tänkte jag prata om den senaste videon jag gjort. Ni som följer mig på instagram/youtube har kanske redan sett den, men för er som inte sett den så lägger jag upp den här med.


Så här skrev jag om den på instagram:

Detta är filmat på platsen som för alltid kommer ta upp en stor del av mitt hjärta. Platsen där jag är född (på riktigt född där alltså, mamma födde hälften av oss barn hemma!) och uppvuxen.

Platsen jag alltid kommer att förknippa med skratt, lek i snön och kärlek. Jag minns hur vi utforskade skogen och tomma ödehus, hur vi klättrade i de höga granarna så mamma blev helt svettig av ängslan.

Jag minns alla äventyr vi haft med hästarna, alla stora kalas med hela familjen samlad, allt fint vi fått uppleva av att växa upp i en stor, bullrig och kärleksfull familj.

Jag är tacksam över att jag alltid längtat dit, även när jag flyttade hemifrån som tonåring och hade en period då jag bara längtade bort, ut i världen. Men när jag väl befann mig någon annanstans så tänkte jag alltid på hemmet med glädje och saknad.
Det är fantastiskt att ha bott på samma ställe under hela min uppväxt, att mina föräldrar fortfarande bor där så vi kan samlas till jul och ha en mysig tid tillsammans. ❤️

Titta gärna i HD och fullscreen!

Mitt barndomshem har alltid betytt mycket för mig och det känns så roligt att få dela med mig av de här videoklippen till er. Så fler kan få njuta av skönheten i de oändliga skogarna, av solnedgångens fantastiska ljus och allt det vackra som finns på denna plats. Jag hoppas ni kommer tycka om den.♥

Tänkte att jag också skulle visa lite bilder därifrån som jag tagit under åren, och det visade sig snabbt bli ett mycket större projekt än jag hade tänkt mig haha. Eftersom jag har fotat med systemkamera ända sedan 2010 så har jag ett antal bilder att välja mellan och det visade sig vara rätt svårt.

Hur kortar man ned nio års fotande till ett enda blogginlägg liksom? Det är inte det lättaste. Försökte dock välja ut de bilder som jag tycker ger en känsla som representerar mitt barndomshem. Naturen, husen, djuren, stugorna och vattendragen. Allt det där som jag förknippar med hemma. <3

Våra fina hästar Hera och Stjärna. Hera var född bara några veckor efter jag föddes, så vi växte upp tillsammans. Hon var en envis häst med mycket egen vilja, det var sällan lätt att få henne att göra som man ville. Men vi hade mycket roligt tillsammans och hon lärde mig mycket. Tyvärr lever hon inte längre. 💔
Stjärna har jag nämnt tidigare i bloggen, hon fyller 39 år nu i mars. Hon är född och uppvuxen i friheten på Island och flyttade till Sverige när hon var fem år. Vi har haft henne sedan hon var cirka 6 1/2 år. Hon är världens snällaste häst, hon har botat mångas hästrädsla och skulle inte göra en fluga förnär. Alltid pigg och glad och vänlig. Älskade häst. ❤️

Det här var en vanlig syn när jag bodde hemma, mamma på promenad med alla sina vovvar. Hon fick ju en stroke 2017, och jag hoppas verkligen att hon kommer kunna gå ut och gå med sina hundar igen. Jag vet att det är något som hon uppskattar otroligt mycket och saknar just nu. <3

Hela den här vägen och en bit till gick vi fram och tillbaka varje skoldag, för att ta oss till bussen. 1 1/2 km till bussen, 4 mil till skolan enkel väg. Man blev härdad ända sedan man var liten. 😉

Älgar såg jag otaliga gånger, men lyckades inte fota dem lika ofta. De är snabba och skygga djur, förutom en älgko som flera somrar i rad kom till gården och stod och käkade på träden på baksidan av huset, bara några meter från fönstren. Man kunde öppna fönstret och prata med henne och hon brydde sig knappt. Ibland kom hon med en älgkalv på släp och betade på ängarna. <3

Jag fotade den här typen av bilder redan då, men har väl utvecklats lite sen dess! 😂


Det finns otaliga åar, bäckar och mindre vattendrag i området, men det är dåligt om bra badplatser. Så ville vi bada fick vi oftast åka cirka en mil till närmaste badplats.


Det här är en närliggande by som tyvärr är rätt ödelagd. När jag bodde hemma tror jag det fanns någon som bodde där men nu tror jag det oftast används som sommarställe. Tycker det är så trist när så här vackra platser överges och husen förfaller.

Jag och Robin sommaren 2013, när vi passade gården medan mamma och pappa var iväg på en liten resa västkusten. Vi hade en trevlig vecka där vi tog hand om djuren, var iväg på små äventyr i området och jag fotade en massa.

Jag åkte upp och spenderade nästan en månad hemma under augusti 2013 för att läka efter ett avslutat förhållande. Jag mådde väldigt bra av att vara hemma, spendera mycket tid i naturen, umgås med familjen och ha lugn och ro för eftertanke. Jag vandrade i skogarna, badade i sjöar, upptäckte nya skogsvägar på cykeln och hade kameran som ständig följeslagare.

Det syns inte på dessa bilder men herregud så mycket mygg det var den här kvällen. Jag och Robin var ute och strövade omkring i skogar vi inte varit i förut och upptäckte en massa nytt. Vi såg en älg, hittade vattendrag mitt ute i skogen och vandrade genom en dimmig skog samtidigt som vi slogs mot myggen och försökte att inte bli uppätna.


Sådana här möten kunde man få när man gick på promenad genom närmaste by! 😀 På bilden är min syster Lina och pappa i traktorn, samt hunden Lina hade då, Sigge.


Jag har gått i dessa skogar så otroligt många gånger, men slutar aldrig att förundras över hur vackert det är. Varje årstid bjuder på något nytt och det finns alltid mer att upptäcka, eller nya vinklar att se allting från.

Vintrarna präglades av stora mängder snö, kyla och magiskt ljus. Hjärtknipande vackra solupp-och nedgångar, fantastiska färger över hela himlen och sprakande norrsken.

Mammas och pappas hus ligger så att man hör när tågen passerar på järnvägen, men de är utom synhåll. Ljudet från tågen är också något som jag starkt förknippar med hemma.

Här har vi Heras förstfödda och enda föl. Vonar Neisti från Morliden, men han kallades hemmavid mest för Palten eftersom han var så fluffig och rund när han var liten. <3
Jag hade turen att vara med när han föddes och det var en otroligt häftig upplevelse. Efter det har jag varit med på flera fölningar, men den här första är något som jag alltid kommer minnas.

Han var lite seg och slapp när han föddes, han orkade inte själv sparka sig ur fosterhinnan och Hera gjorde ingen ansats att hjälpa till, då hon var helt slut efter fölningen så det var tur att jag och mamma var där, annars hade han kanske inte klarat sig. Vi fick dra bort fosterhinnan och gnugga honom torr, ta bort slem ur näsborrarna och hjälpa honom att börja dia.
Men efter det var han ett väldigt energiskt föl, full av bus och upptåg. När vi tog med hästarna på promenad så fick han springa lös bredvid och han älskade att hoppa omkring bland blåbärsriset i skogen eller sträcka ut i galopp på fälten. Nu bor han i Örebro-trakten och har ett lugnt och fint liv. <3

Det var några bilder från mitt barndomshem, jag hoppas ni tyckte det var roligt att få hänga med dit en sväng. Det är en sådan underbar plats på jorden. <3

Önskar er en fin helg! Stor kram ♥1