En sista glimt av sommaren

Hej alla nya människor som hittat in här på bloggen! Vad roligt att ni hittat till mitt lilla hörn av internet, välkomna. 😀
Jag tänkte dela med mig av dessa bilder som jag inte visat här ännu, men som jag tog i somras under några dimmiga morgnar här på gården. Jag älskar att vara ute och fotografera på morgonen, att få vakna till liv ute i naturen och starta dagen med att andas in skogens doft medan solens strålar letar sig fram mellan trädtopparna.

Här är jag och en av våra hundar, Bagheera. Han älskar att springa lös på ängarna och i skogen, så han uppskattar verkligen att bo här. <3

Han är nu 3 1/2 år gammal och har bott största delen av sitt liv i Stockholm, men varje gång vi åkte norrut för att hälsa på mina föräldrar så märkte man hur mycket han älskade att vara på landet och hur bra han trivdes med det. Att få gräva hål i åkern på jakt efter spännande dofter, käka grönt, daggfriskt gräs i morgonsolen, att få kasta sig ut i tjärnen och simma efter pinnar, få springa fritt på skogens sviktande stigar. Det är ett härligt hundliv. Så det var så underbart när vi till slut hade möjligheten att flytta hit och låta honom och Leia njuta av allt det här.

Den här fantastiska skogen, dimman, ljuset, berget. Allt det här vackra som finns precis utanför vår dörr, det är bara att kliva ut och ta in det. Andas och släppa alla spänningar eller stress som finns inom en, bruset försvinner och det är förtrollande tyst. Endast korpens kraxande bryter emellanåt stillheten. Man kan nästan tro att man klivit ut genom dörren, rakt in i sagan.

Jag kände mig lite som en sagofe den här morgonen, springande på bara fötter genom det daggvåta gräset medan dimman låg vit och ullig över världen, samtidigt som solen sakta steg på himlen och gav världen en guldig nyans.
Förresten, ser ni alla vita prickar på lagården? Det är fröer eller pollen som blåser runt i vinden, och klär våra byggnader tills de blir helt prickiga.

Tre saker ni kanske inte visste om mig: 

Jag har alltid på musik när jag sover. Någon lugn lista med avslappnande låtar som får andningen att sakta ned och ögonlocken att falla igen. Kan sova utan, men är så van vid musiken nu att det är jobbigt när det är helt tyst. Plus att Bagheera snarkar så högt haha.

Jag älskar att läsa och jag gör det snabbt. I år har jag läst (och lyssnat) på 181 böcker. Mitt mål var 150 stycken. Inte som en tävling, utan som en sporre till mig själv att välja läsningen framför att t.ex. skrolla på fb. Jag lyssnar också på ljudböcker medan jag gör saker (städar och sånt som är lite tråkigt) så då hinner man med många böcker. Har skrivit ett inlägg om min läsning här om ni vill kika.

Jag har aldrig haft hål i tänderna!

Fina Leia, som vi adopterade i december förra året. Som älskar att ligga i solen även när det är 35 grader i skuggan, som pratar, gnäller och ylar mer än någon annan hund jag har träffat. Som kan dra i kopplet jättemycket när man går bortåt, men vänder man hemåt drar hon lika friskt åt det hållet haha! Som bär iväg med sin matskål när hon tycker det är dags för mat och som helst vill sova PÅ en om hon får (under täcket). <3

Nu under sommaren har de fått sitta fast i långlinor när vi varit ute på gården och pysslat, så dom inte skulle springa iväg. Men om allt går som det ska så planerar vi att bygga en gärdsgård runt tomten nästa vår/ sommar och då kommer dom få så mycket mer frihet. Då kan dom gå in och ut som dom vill när vi är hemma, och springa löst och leka utan att vi behöver oroa oss för att dom ska springa efter vilda djur eller någon doft. Längtar efter att ge dom den friheten.

Vårt fina äppelträd som gett oss drivor av äpplen den här sommaren. Som resulterat i en massa äppelpaj, must, saft och mos. Tänkte torka äppelringar också, men de sista äpplena var det tyvärr en hel del dåligt på så jag fick skära bort för mycket för att kunna göra ringar. De bitarna blev must istället! Vi har fortfarande en massa svarta och röda vinbär samt rabarber i frysen så känner ändå att vi har så vi är nöjda. Så kan man ta fram och göra saft, sylt eller paj i vinter, på frukter och bär som vuxit i vår egna trädgård.

Jag hoppas ni som hittat hit kommer gilla att hänga här med mig, är det något ni undrar över eller vill berätta så skriv hemskt gärna en kommentar!

Stor kram till er <3

Dunluce castle & Giant’s causeway

Här kommer nästa inlägg från vår Irlandsresa! Vi är fortfarande bara på dag tre, eftersom vi var på så många ställen den dagen så har jag fått dela upp inläggen en hel del. Dag tre började vi vid The Dark Hedges, där Daniel friade till mig. <3 Efter att vi spenderat en lång stund där så åkte vi vidare till ruinerna av Dunseverick Castle. Näst på tur var ett kort stopp vid Dunluce Castle, som ni ser på bilden nedan.

Det blev inget långt besök där, eftersom de skulle stänga bara några minuter efter att vi kom fram. Som allting annat stängde de också klockan fem på eftermiddagen och eftersom hela området var inhägnat så kostade det förstås pengar om man ville gå in på området. Vi ville inte betala för att sedan behöva rusa runt och se allt på fem minuter så vi stannade bara utanför och fotade en stund. Slottet låg väldigt vackert, längst ute på en klippa med havet som bakgrund.

Slottet byggdes någon gång under 1500-talet och har tydligen en del historier och sägner om sig. Bland annat hur hela köket och kökspersonalen någon gång på 1600-talet rasade samman och föll ned i havet. Men det verkar som att den historien inte är riktigt sann eftersom de kunnat se på målningar av slottet från 1800-1900-talet att köket verkat vara intakt. Det ryktades också om en vitklädd kvinna som uppenbarat sig på klippkanten för en liten pojke som bodde i slottet och sedan bara försvunnit i vinden.

”In 1534, one of the child members of the McQuillan family claimed to have seen a woman in a white dress standing at the edge of the cliff, looking out at the ocean at sunset. He said he watched her fade into the wind. No one believed the child so he retrieved his eldest sibling out the next night to watch for the ghost, but it did not appear. 

Then in the early 1550s, many people claimed to see a woman in a white dress walking down the shore below Castle Dunluce at sunset until finally one day the McQuillan boy, now in his 30’s, walked down to the shore and tried to speak with the ghost. After that, it stopped. No reports have ever been made of seeing the woman again.”

Efter det åkte vi vidare till dagens sista stopp – nämligen Giant’s causeway! Vi parkerade bilen och gick sedan igenom visitors center, där man kunde köpa souvenirer, gå på toaletten eller bara vila sig en stund. Vi kikade runt lite snabbt men hittade ingenting som vi ville ha, så då gick vi vidare ut. Från parkeringen så var det en promenad på kanske tio minuter ned till Giant’s causeway och det gick turistbussar om man inte kunde eller ville gå hela vägen, men vi promenerade.

Det var en fin utsikt på vägen ned, med vackra vyer, klippor och gröna kullar. Jag stannade varannan sekund för att fota så för oss tog nog promenaden lite längre än normalt… 😉

Jag tyckte den här klippan liknade en bister groda eller padda som kikar ut över vidderna. Kan ni se den?

Tänk att hela bussar kör på de här smala, smala vägarna… Det är imponerande hur duktiga chaufförerna är på att manövrera fordonen.

På Irland så är det mesta byggt av sten och det är lätt att förstå varför. De har knappt några skogar, men sten har dom så det räcker och blir över.

Långt där framme ser ni kanske en massa färgglada prickar? Det är människor som klättrar runt på stenarna vid Giant’s causeway.

Imponerande av blommor och växter att kunna frodas i ett så kargt klimat som mellan alla dessa stenar.

Äntligen framme! En helt otrolig plats, som sätter igång fantasin och man började fundera på vad som egentligen skapat denna otroliga plats. En snabb googling lärde oss detta –

Giant’s Causeway är ett område på Antrimkusten i Nordirland med formationer bestående av över 40 000 svarta polygonformade, de flesta som hexagoner, basaltstenar. Fenomenet är ett resultat efter ett underjordiskt vulkanutbrott för omkring 60 miljoner år sedan. Utbrottet sträckte sig mot norr till Skottland, där liknande formationer återfinns på ön Staffa. De tusentals sexkantiga basaltpelarna är samlade i en klunga, som en jättelik vaxkaka och stenarna fortsätter från kustklipporna ner i vattnet och försvinner. Liknande strukturer finns på flera platser i världen, bland annat Panská skála i Tjeckien och Kirkjugólf på Island.”

Här har du bilden som folk skulle visa upp på sociala medier, där det ser ut som om vi var helt ensamma där och kunde utforska allt i lugn och ro. Men sanningen är en helt annan..

Så här såg det nämligen ut om man fotade från en annan vinkel. 😀 Det var fullt med folk överallt, och jag hade fullt sjå med att kunna ta några bilder utan en massa andra människor i bild. Allt handlar om vinklar. Så man ska inte tro att allt är så perfekt som det kan se ut på Instagram t.ex. Det finns mycket runt omkring som folk inte delar med sig av, och det är viktigt att inte glömma bort det.

Men vi hittade till slut en liten avskild plats och kunde fota hyfsat ostört. Det stod tre personer med reflexvästar, antar att de var någons sorts personal, en bit bort också och såg till att folk skötte sig och inte klättrade omkring där det kunde vara farligt, samt sa till när turistbussarna skulle åka uppåt igen. Vi stannade ganska sent så efter en stund försvann faktiskt många av de människor som var där när vi kom.

Det var en väldigt vacker plats, men fy vad det blåste! Kommer fortfarande ihåg hur mycket jag frös, mina händer blev helt stelfrusna så det var lite svårt att fota till slut.

Men det var värt att frysa den lilla stunden, för åh vilken häftig upplevelse att få befinna sig där, att hoppa från sten till sten och studera texturen på dom, känna havets salta lukt och blicka ut över horisonten där inte något störde ögats väg.

Det var en ganska molnig kväll men precis innan vi skulle gå därifrån och ta oss tillbaka till bilen så sprack molnen upp och solens strålar letade sig ned för att möta havsytan. Det var så vackert och jag är glad att vi stannade lite längre så vi fick uppleva den stunden.

Den kvällen sov vi på ett B&B som låg precis bredvid en strand, vi fick ett rum högst upp i huset och det var mååånga trappor att gå i, med allt bagage upp och ned. Men det var en vidunderlig utsikt över stranden och havet så det gjorde inte så mycket. Där spenderade vi vår första kväll som förlovade och åt hummus med någon färdig risblandning på påse, som hade olika smaker och grönsaker i. Det låter inte så speciellt men jösses vad gott det var efter en lång dag som vi spenderat utomhus på flera olika platser och sedan kört bil i flera timmar.

Haha en annan rolig anekdot är efter att Daniel hade friat och vi var klara vid Dark Hedges och satte oss i bilen igen, så var det dags för lunch och vi båda var superhungriga. Det fanns inga restauranger eller något just där, så vi käkade vita bönor i tomatsås, direkt ur burken haha! Så romantisk förlovningslunch 😀

Kram på er!

Dark hedges & Dunseverick castle

Här kommer en fortsättning av mina inlägg från Irlandsresan! Nu är vi på dag 3, vilken jag redan skrivit en del om tidigare eftersom det var dagen då Daniel friade. <3

Nu tänkte jag visa några fler bilder från vår förlovning och från vårt andra stopp den dagen.

Här började vi den tredje dagen, efter en ganska lång resa från stället vi sov på. Eftersom Nordirland tillhör Storbritannien så har de pund som valuta och miles/hour istället för kilometer så det var väldigt förvirrande när man skulle förstå vilken hastighet det stod på skyltarna när man körde bil. Så jag fick sitta med en hemsida uppe där man snabbt kunde omvandla hastigheten i miles till kilometer så vi visste hur snabbt vi fick köra… 😀

The Dark Hedges var verkligen en magisk plats med dessa enorma bokträd som är över 250 år gamla. Men jag blev ledsen när jag såg hur många det är som har karvat in sina namn i träden, eftersom detta skadar träden.

Tyckte det passade så fint att ta bilder på asken och ringarna i den här miljön. <3

Det är öppna gröna fält på sidorna som verkligen ger en irländsk känsla, med böljande landskap och kullar. När Game of Thrones spelade in här så tog de ned staketen på sidorna och strödde smuts och jord över hela vägen, vilket tog dem cirka 2 dagar. The Dark Hedges är i serien en del av The Kingsroad.

Det var en hel del folk där, trots att vi inte besökte Irland under den värsta turistsäsongen så man fick ha en hel del tålamod för att kunna fota utan att en hel skock av människor täckte utsikten. Det är verkligen det värsta med turistattraktioner, det finns inte en chans att man får vara där ifred och i lugn och ro ta sina bilder, utan man måste snabbt fota och sedan vänta länge tills nästa tillfälle ges. Jag är förstås väldigt glad över alla dessa platser som vi fått se och uppleva, men jag föredrar verkligen att fota ensam i våra ensliga skogar här hemma där man får vara ifred.

Efter det åkte vi vidare och stannade vid Dunseverick Castle, som inte längre är något slott utan bara några förvittrade stenar på en klippa. Men en gång i tiden låg här ett riktigt slott och ståtade högt uppe på klippans brant. Det ser inte mycket ut för världen, men platsen var fantastiskt vacker och vi stannade här mycket längre än vi hade tänkt från början.

Vi såg många turister som körde in bilen i parkeringsfickan, stannade bilen och hoppade ut utan att ens stänga av motorn, knäppte ett par bilder och sedan hoppade in i bilen och sladdade iväg… Det måste vara fruktansvärt tråkigt att turista på det sättet, som att de stannar och tar några bilder bara för att kunna säga att de varit där. Att bara stressa från den ena platsen till nästa. Nej fy vad trist. Vi kanske inte hann se lika många ställen som vissa andra, men de vi väl stannade på såg vi verkligen ordentligt och spenderade mycket tid där, med att andas, ta in atmosfären och bara strosa runt i lugn och ro. Så himla skönt. 🙂

Jag stod en lång stund där vi kanten och kände vinden blåsa och andades in den salta havsluften. Kände hur vinden blåste ren en från tankar och måsten för en stund. Det är något väldigt lugnande med en ordentlig vind, hur motsägelsefullt det än kan låta. Som att den tar tag och rensar upp en massa gamla dammtussar som ligger och skräpar i sinnet och lämnar det öppet och redo för nya tankar.

Tänk att någon en gång för länge sedan bestämde sig för att bygga ett slott här uppe på klippan. Vilket jättejobb det måste ha varit att frakta upp allt man behövde!

Vackra klippor som formats av tidens tand, av vatten och vind. Och lite växtlighet som är stark nog att kunna växa på en sådan karg plats.

Jag är där för perspektiv! Det var verkligen enorma klippor. Ser ni mig?

Daniel var så snäll och bar runt på mitt stativ när jag inte använde det. <3

Vackra vyer uppifrån klippan där man kunde se rätt ned i havet och beskåda alla fiskmåsar som flög fram och tillbaka till sina bon som de hade längs branterna. Det växte också många små, fina blommor där uppe och jag satt en bra stund vid kanten och tittade på utsikten nedanför mina fötter.

<3 <3

Ser ni den lilla grottan nedanför klippan? Man förväntade sig nästan att det skulle komma något sagoväsen smygande upp därifrån.. 😀

En vacker plats som jag är väldigt glad över att vi stannade vid, det var en mäktig natur och väldigt fridfullt eftersom vi i princip var ensamma. Det var många som fotade ruinen från vägen men bara ett annat par som faktiskt gick ned för slänten och fotade från andra vinklar. Det gav oss en helt annan upplevelse än om vi hade hållit oss till vägen eller ”riktiga” utkikspunkter dit alla andra gick. Så det är ett tips om ni reser runt och ser fina platser, nöj dig inte med det alla andra redan har tagit, utan utforska och hitta nya vägar/vinklar/ljus som kan ge dig en helt annan bild. (Utan att för den delen förstöra eller gå någonstans där det inte är tillåtet.)

Vi åkte till två platser till den här dagen men de får komma i nästa inlägg så inte det här inlägget blir ännu längre. Hoppas att ni uppskattar mina reseinlägg från Irland!

Stor kram på er! <3

Sveriges mittpunkt

Hej på er!

Nu har jag inget mer jobb inplanerat på ett tag så förhoppningsvis ska jag bli lite bättre på att göra inlägg mer regelbundet. Har känt mig rätt dålig de senaste dagarna, som att en förkylning var på väg att bryta ut. Men har sovit mycket, druckit citron/ingefäravatten och bara försökt intala min kropp att inte bli sjuk. Hade verkligen ingen lust att bli sjuk precis nu när jag äntligen har lite tid för mig själv! Men idag var jag ledig och har faktiskt känt mig väldigt pigg och gjort en massa grejer.

Vi har plockat ned de sista äpplena och sen beskurit äppelträdet som växte helt vilt innan. Jag har plockat upp skräp som låg slängt i skogen och kring tjärnen, (varför slänger folk alltid skräp i naturen??!) dragit ihop en massa ris och kvistar som de förra ägarna röjt men sen bara lämnat. Det såg så skräpigt ut så idag tröttnade jag och drog ihop en stor hög med ris. Äntligen är det lite svalare i luften så man orkar åtaga sig såna här projekt utan att dö av värmeslag.

Jag har också rensat i trädgårdslandet som var helt igenvuxet och beskurit vinbärsbuskarna som hade en massa grenar som släpade i marken.

Sen tog vi oss ett dopp och jösses vad kallt det var i vattnet nu! Men efter en stund vande kroppen sig så vi simmade ändå en stund innan vi tog oss i land och gick upp. Eftermiddagen har jag spenderat med att redigera bilder från Irland och så har vi bakat en äppelkaka.

När jag satt och väntade på att bilderna jag redigerat skulle exporteras från lightroom så gick jag igenom lite andra bilder från den här sommaren och insåg att jag glömt att visa er foton från när Daniel, Filip och jag var på utflykt till Flataklocken, alltså Sveriges mittpunkt.
Vi passade på att åka dit då när vi ändå hade besök, det är ju roligare att göra såna utflykter om man är några stycken.
Det var en lång, vindlande väg som stadigt steg uppåt och tog oss till Sveriges geografiska mittpunkt. Vägen var full av hål och i dåligt skick, så man fick köra långsamt men det gjorde ingenting eftersom det var en sådan fantastisk utsikt så då fick vi gott om tid på oss att beundra den.

Det stod en skylt med information precis vid parkeringen och där kunde vi läsa att om det var klart väder så kunde man se ända till Sundsvalls kust. Men inte gjorde vi det inte! Däremot såg vi en väldigt vacker utsikt och det är ju inte så dåligt det heller.

När vi kom upp var vi de enda där och vi parkerade och insöp det vackra landskapet. Nedanför oss bredde skogar och små sjöar ut sig så långt man kunde se och i fjärran färgades bergstopparna blåa. Det var en vansinnigt varm dag så vi var glada att man kunde köra bil hela vägen upp.

Vi följde en liten väg uppåt till skylten som märkte ut mittpunkten och den lilla triangeln som visade exakt var Sveriges mitt är.

Det finns även ett café där uppe och vi gick in för att få lite skugga och frågade om de hade något veganskt. Jodå, det hade dom. Lite Oatly glass och då menar jag verkligen lite. Vi fick typ en sked var haha. Det måste varit bottenskrapet i en någon gammal förpackning. Tråkigt att de inte hade mer än så.

Här är Sveriges mittpunkt. 😀

Men vi hittade i alla fall en bok som handlade om historia från bygden däromkring. Tyvärr var inte vår lilla by med, men det var ändå intressant att få läsa så vi köpte med oss ett exemplar hem.

Killarna spanar ut över bygden. 🙂


Vi gick runt och knäppte några sista bilder innan vi åkte hem igen. Det var en mysig utflykt, det enda jag hade önskat annorlunda var att de hade haft någon ordentlig fika även till oss veganer. Men, men det kommer nog, så småningom. När företag börjar inse att vi blir fler och fler och att det är inte är så ekonomiskt att missa hela den gruppen av människor.

Ett trevligt utflyktsmål i alla fall. 🙂

Den trasiga vägen, full av hål överallt haha.

Nu ska jag gå ut med hundarna på en sista kvällsrastning innan det är dags att hoppa i säng. Hoppas ni har det fint!

Stor kram på er! <3

Tollymore Forest Park del 3 & Castle Ward (Winterfell)

Här kommer äntligen en tredje och sista del från vår dag två på Irland, som vi spenderade i Tollymore Forest Park och på en inspelningsplats där vissa av scenerna från Game of Thrones spelades in. De två tidigare inläggen kan ni läsa här och här!

Det var fullt av mysiga stenmurar och vackra broar i parken och vi strosade runt där i flera timmar. Ändå kändes det som att vi knappt hunnit se hälften av alla vackra platser som fanns. Jag hoppas vi kan åka dit igen någon gång i framtiden!
Det kändes som att befinna sig i en gammaldags saga när vi satt där på stenbron och lyssnade på vattnets glada dans under våra fötter.

Alltså den här trappan!! Så himla vackert, med alla rosa blomblad som låg utströdda. Kan verkligen se framför mig hur fint det skulle vara att ta tex bröllopsfoton här. Mitt bland naturens alla färger.

De vackra skogarna var oändliga och vi la märke till hur ofta det växte murgröna och andra växter längs trädstammarna. Det luktade så gott i skogen och vi träffade knappt på några andra människor, utan vi fick ha platsen för oss själva.

Plötsligt hittade vi dessa två broar och klättrade längs gräsbevuxna slänter för att nå till de bästa vinklarna. Kommer ihåg hur varmt och fuktigt det var den dagen och det kändes verkligen inte som att vi befann oss på Irland, där man förväntar sig att det ska vara lite rått och regna hela tiden. Istället kändes det som att vi befann oss i ett tropiskt klimat. Kan inte räkna hur många gånger vi fick höra att vi hade en himla tur med vädret och att det aldrig brukade vara soligt så länge på Irland.

Mitt hjärta och en magisk plats. <3

För er som gillar Game of Thrones så kan det vara roligt att veta att flera av scenerna därifrån är inspelade här i Tollymore, bland annat scenen där de hittar vargungarna i första avsnittet!

Jag klängde ned för en brant och hittade den här lilla platsen med klart, kallt vatten och var bara tvungen att doppa fötterna för att få lite svalka. Det var helt underbart att känna vattnet mot mina varma fötter och balansera sig fram på blankpolerade stenar. Det gick förbi några personer som tittade häpet på mig. De är kanske inte vana vid sådana påhitt? 😉

Efter ett svalkande dopp av fötterna så hittade vi det här magiska lilla stenhuset inbäddat i grönskan. Det såg ut som ett lusthus byggt av naturens självt.

Dessa broar alltså. Skulle inte ha något emot att bygga några sådana här hemma över dikena!

Jag har så himla många bilder från den här dagen, ni anar inte hur svårt det är att välja ut bara några få av alla hundratals olika varianter som jag har. Att klicka sig fram och tillbaka mellan ett par bilder i flera minuter innan jag bestämt mig för vilken som är bäst, eller vilka som är värda att visas upp. Nackdelen med systemkameror, det är alldeles för lätt att fota sådana otroliga mängder med bilder. 😉

Det är helt otroligt att man kan bygga något sånt här, med stenar som är helt ojämna och ofixade. Är väldigt imponerad över hur fantastiska vissa byggnader är, det ligger mycket kunskap och känsla bakom det hantverket.

Dessa underbara gröna skogar. Som att stiga rakt in i en sagobok.

Till slut fick Daniel tvinga mig därifrån för jag bara fortsatte fota och om vi skulle hinna med GoT inspelningsplatsen så var vi tvungna att åka, efter de stängde ganska tidigt (tror det var vid 17-18). Det är en sak som vi absolut inte var beredda på, att allting skulle stänga vid femtiden nästan varje dag, trots att det var sommar och turistsäsong. Alltså var det lite bråttom om man skulle hinna till vissa grejer, som tex nationalparker, slott, caféer, kyrkor eller andra liknande platser. Känns så konstigt eftersom man tänker att folk vill ha något att göra på kvällarna också?

Så de första dagarna, innan vi insett det så missade vi en del grejer eftersom vi tog det lugnt och inte ville stressa någonstans. Men så kan man inte heller se allting, det vi väl fick se var istället desto bättre.
Här hade vi just anlänt till Castle Ward, också känt som Winterfell!

Här är största delen av första säsongen av GoT inspelat och borgen här är en del av muren, men som ni kan se på den här bilden, så är det allra mesta datagjort i efterhand så man kanske inte känner igen sig direkt.

Det var en häftig upplevelse att strosa omkring där man vet att många av scenerna från serien är inspelade och att insupa atmosfären. Vi kom dit ganska sent så det var nästan helt tomt på folk och det gav oss gott om tid att se oss omkring.

Så himla mysig liten innergård. Skulle verkligen kunna tänka mig att dricka en kopp te på bänken där och njuta av fågelkvittret.

Här är innergården där bland annat Bran övar på att skjuta pilbåge i serien, och Arya dyker upp och visar sig vara bättre än dem alla.

Jag började dock känna mig ganska utmattad och lite illamående vid det här laget, efter en lång dag i stekande sol och säkert alldeles för lite vatten, och jag hade svårt att hålla uppe gnistan. Jag fotade en hel del, men till slut var jag tvungen att sätta mig ned och vila lite i skuggan eftersom jag var helt slut. Det blev ju också långa dagar, med mycket körande och inte så ordentlig mat, eftersom vi spenderade största delen av dagen på resande fot.

Det märktes på vattnet överallt att det varit ovanligt varmt på Irland under en längre tid, då vattenbeståndet var lågt och ofta var det väldigt tydligt hur lite vatten det faktiskt var i sjöarna.

Den här fina röda dörren får avsluta vår andra dag på Irland. Det var en fantastisk dag, men det jag inte visste då, var att nästa dag skulle Daniel gå ned på knä och fria till mig, mitt i den magiska allén Dark Hedges. <3 Det har jag redan berättat om här, men vi gjorde fler utflykter den dagen som jag ska berätta om senare.

Nu ska jag snart åka till jobbet! Hoppas ni har en fin dag. <3

Första mötet

En bild från första mötet med fjällvråkarna som bor på berget mittemot vårt hus. De är väldigt nyfikna av sig och flyger ofta över oss för att hålla koll. När vi är i trädgården eller är och badar i tjärnen så kan de spana på oss från luften innan de landar högst upp i en trädtopp för att vila vingarna en stund. Det är verkligen förunderligt att få ha alla dessa vilda djur omkring oss, betande runt husknuten eller flygande över trädgården. <3

In i sagornas värld

Igår väckte Daniel mig när han gick upp vid sextiden och sa att det var världens dimma ute. Jag hade bara sovit fem timmar, men jag sprang ur sängen och tittade ut genom fönstret och där utanför var världen höljd i tjock dimma. Jag kunde inte få på mig kläderna fort nog och sprang sedan ut för att föreviga morgonens skönhet.

Jag var ute i nästan två timmar och fotade, sedan vid åttatiden (ungefär då jag brukar gå upp) var dimman helt borta och solen sken från en klarblå himmel. Hade jag vaknat upp då så hade jag missat den här fantastiska stunden utan att ha en aning om det. Det fick mig att vilja gå upp tidigt oftare, trots att jag är en obotlig kvällsmänniska. Men det är så himla härligt att komma upp i tid till att möta soluppgången, och känna daggen i gräset mot ens bara fötter.

Nu har jag äntligen en del lediga dagar efter en lång jobbsommar, och självklart ”firade” jag det med att storstäda huset, tvätta typ sju maskiner, och idag klippa hela gräsmattan tills händerna var fulla av blåsor. 😀
Ja, jag är dålig på att ta det lugnt när jag är ledig… Det är ju då man orkar och har tid att ta tag i saker! Är ni likadana, eller tar ni det helst lugnt när ni väl är lediga?

Nu ska jag i alla fall sova så jag förhoppningsvis kan ta mig upp i bra tid imorgon. Kram på er! <3

 

 

Välkommen Augusti

Nu när jag skriver det här är det fortfarande tolv minuter kvar av första augusti, men tills att bilderna har laddats upp så kommer klockan hunnit slå över till en ny dag. (Eftersom vi har världens långsammaste internet..)
Jag har sett så mycket framemot augusti, eftersom både juni och juli varit väldigt intensiva med irlands-resan, förlovning, besök och en massa jobb så har jag känt det som att jag knappt hunnit andas. Sommaren har bara rusat förbi och jag blev nästan chockad för ett par dagar sedan när jag insåg att juli snart var slut. Vart tog dessa dagar vägen?
De virvlade bort i ett töcken av jobb, jobb och jobb.

Så jag har verkligen längtat tills allting skulle stillna av och jag äntligen skulle kunna dra ett djupt andetag igen. Att kunna sitta upp sent och redigera bilder utan att behöva gå och lägga sig tidigt eftersom jag ska upp till jobb. Att kunna tassa ut på bron och möta morgonsolen med en kopp te i handen, få åka på upptäcktsfärder i området och lära känna vår landsbygd. Kunna hälsa på mina föräldrar och gå skogspromenader i mina gamla välkända skogar. Att kunna ta både morgon och kvällsdopp i tjärnen under varma dagar och simma rakt in i solens strålar.

Idag skulle jag egentligen vara ledig, men fick hoppa in lite akut då en kollega var tvungen att vara borta. Det kändes tungt att ge avkall på min lediga dag som jag sett framemot så mycket, men ibland får man bara lov att ställa upp. Men när jag körde hemåt så mötte naturen mig med en fantastisk dimma, med solen halvt gömd där bakom i diset och de mest fantastiska färgerna på himlavalvet. Jag kom bara hem och hämtade min kamera så for jag, Daniel och hundarna iväg en sväng för att fota den vackra kvällen.

Vi åkte bara några få kilometer och stannade på flera underbara ställen, det var så vackert att det gjorde ont i hjärtat. Kände hela vägen hem från jobbet att det var taskigt av naturen att visa sig så fantastisk när jag inte kunde fotografera det. Men det tog jag igen sedan. Åh vad fint det var!
Kunde hållit på i timmar. Det är sånt här jag vill göra, fånga de flyktiga momenten i naturen, som de flesta är för upptagna eller bor för långt borta för att se. Att kunna kapsla in dessa minnen i en bild och dela med mig av detta magiska. Det är ren glädje.

Nu ser jag framemot en härlig augusti månad! Kram på er <3

 

En spektakulär solnedgång & livet just nu

Hej på er!

Jag har jobbat mycket den här veckan också, men från och med nästa vecka kommer det att bli lugnare igen. När alla andra börjar komma tillbaka efter semester, utvilade och fyllda av äventyr så är jag tröttare än vanligt. Det tar så otroligt mycket kraft av mig att ha ett jobb där man alltid ska vara glad, social och tillgänglig. Jag som föredrar att vara ensam och behöver mycket egentid. Det dränerar alla mina energireserver så jag känner verkligen att det ska bli skönt med ett lite lugnare tempo framöver. Så jag hinner med sånt som jag vill göra också, och inte bara sova och jobba.


Den här veckan har vi haft besök av Daniels föräldrar, men jag såg inte mycket av dem eftersom jag mest jobbade. Trevligt var det i alla fall och vi har badat, bakat, druckit te och pratat. Precis som ett besök på landet ska vara.

Våra buskar och träd dignar av frukt och bär, hittills har vi plockat in en massa rabarber, röda vinbär och sedan börjat på svarta vinbärsbusken. Igår hittade vi också flera krusbärsbuskar och hallonbuskar! (De har varit dolda bakom allt högt gräs tidigare.) Samt att äppelträdets grenar böjer sig mot marken på grund av tyngden av alla äpplen. Det känns helt otroligt att kunna plocka in alla dessa skatter, helt gratis utan att det krävts något som helst arbete från vår sida. Helt otroligt egentligen.

Solen har lyst hela veckan men både igår och idag kom det regn, först litegrann på eftermiddagen igår men sedan vräkte det ned där ute hela kvällen samtidigt som åskan dundrade i fjärran. Såg också en blixt lysa upp himlen, jag håller verkligen tummarna att detta inte skapar några fler bränder. Men regnet vi fått har gjort naturen gott och allting börjar återigen bli grönt och friskt. Klippte faktiskt gräset igår och det var första gången på måånga veckor. Det har ju varit helt torrt och brunt, knappt något har växt men efter de senaste regnskurarna så har allting skjutit höjd och nu var det dags att klippas. Äntligen slipper vi hårt, stickigt gräs på gräsmattan och hela skogen känns friskare efter lite regn.

Vi har haft många fantastiska solnedgångar bakom ladan den här sommaren och jag har varit upp och klängt på ladans tak för att få en bättre överblick. Lite läskigt men det var det värt, för jösses vilken otrolig solnedgång. Det gällde bara att kravla sig baklänges ned sedan, så inte fötterna skulle glida på plåttaket. Men det gick bra! Älskar förresten att kunna se berg från vår tomt, det känns så häftigt att bo med dem så nära inpå sig.

Mitt hjärta hängde också med upp på ladans tak (fast inte hela vägen 😉 ) för att ta några bilder med mobilen. <3 (Observera myggnätet. Det är mycket mygg här på kvällarna, och de väljer allra helst att surra runt Daniel. Är han med så bryr de sig knappt om mig, märkligt nog. Han måste ha godare blod? 😀 )

Här ser ni att det är en hel del arbete kvar, med mycket skräp liggande överallt och uthusen behöver både lagas och målas om. Men allt har sin tid. Så småningom kommer vi ta itu med det också.

Här har det regnat hela morgonen, men just för tillfället lyser solen. Vi tänkte ha en inne-dag idag och fixa sådant som blivit släpande då man helst spenderar dagarna utomhus när det är soligt. Så idag ska jag skicka iväg ett te-brev till min tekompis (vill ni veta mer så kika in hos @tekompis på instagram! Så kul initiativ), vika en massa tvätt, redigera bilder, fixa med en present till mamma som snart fyller år, kanske göra någon hudvårdsprodukt och göra i ordning lite i syrummet. Vad ska ni hitta på idag?

 

Stor kram till er! <3