Glad midsommar!

Glad midsommar kära ni! <3

Jag hoppas ni haft en underbar dag, oavsett vart vi befunnit er och vad ni hittat på. Här har vi inte firat speciellt mycket, utan vi har jobbat på gården. Vi har så himla mycket att fixa så det är bara att köra på, oavsett om det råkar vara midsommar eller inte. 😀
Vi har varit produktiva som tusan idag, och röjt gräs, fyllt igen hål i vägen med sand från sandlådan som vi sedan flyttat på och fixat en grillplats på dens gamla plats, sedan har vi dragit ihop en massa skräp och stora stockar som legat huller om buller mellan ladan och vedboden. Nu är de slängda på en hög och så ska vi elda upp det när det inte är så torrt i marken.

Jag har också bundit min egna krans idag, tror det är första gången jag gjort en i vuxen ålder. Blev faktiskt nöjd med den och det var mysigt att sitta ute på bron och pilla med blommor och blad. Vi har så mycket fina blommor som passade bra i en midsommarkrans. <3

Vi har också rivit ned en massa plankor som satt på väggen till vedboden där den gamla carporten satt förut, plockat rabarber och sedan har vi gjort cirka tusen saker till som jag glömt nu. Men det ser sakta men säkert bättre ut här, vilket känns skönt då de förra ägarna lämnade det väldigt stökigt och med en massa grejer liggande överallt kring de olika uthusen.

Det har varit en massa skräp kvar från flera tidigare ägare och så har ingen tagit hand om det så det har bara lagts på hög. Men nu ska det bort! Rensas bort skräp, klippa gräs och se till att den här gården återigen ser lite fin ut. Sen så småningom ska fasaden på huset bytas och vi vill måla om flera byggnader. Men en sak i taget. Det är i alla fall väldigt roligt när man snabbt ser resultat av sitt arbete, att det direkt blir skillnad. Då får jag lite extra energi och orkar hålla på ännu längre.

Nu tänkte jag ta och baka en rabarberpaj och så ska vi tända en eld i kaminen då det är rätt kallt och ruggigt ute. Vädret har verkligen skiftat idag, det har varit strålande sol, blåsigt och sedan världens störtregn. Nu är det mulet och blåser så träden svajar, så det känns mysigt att få elda lite då.

Stor kram till er! <3

Och efter flera hundra mil är vi hemma igen

Så är vi åter i Sverige och hemma på Tallänget! Det blev dåligt med bloggandet, speciellt sista veckan på Irland då vi hade vääldigt dålig uppkoppling och knappt något internet alls. Det stod mest bara och snurrade så jag kunde inte göra så mycket. Vi kände oss i alla fall väldigt nöjda och klara efter två veckor, det kändes som att vi kunnat se det mesta av det vi tänkt oss och vi började faktiskt längta hem till vår egna gård. Det blir lätt att man känner sig rätt rotlös när man sover på nya ställen varje natt och alltid börjar och avslutar dagarna med att packa ur och packa i resväskorna. Hade vi haft kortare tid så hade det känts stressigt att ta sig runt hela ön, och längre tid att nog varit för mycket. Två veckor var verkligen en bra tid.

Den sista dagen visste vi faktiskt inte vad vi skulle hitta på, men det löste sig till slut det med. Jag kommer fortsätta göra inlägg med bilder och berättelser om våra äventyr på Irland, varvat med inlägg här hemifrån. Så får även jag återuppleva resan en gång till när jag delar den med er. Det tycker jag känns fint!

Tycker det känns så härligt att fast vi befann oss på Irland, som jag drömt om att resa till under nästan hela mitt liv, fast att jag älskade ön och upplevde massor av fantastiska platser, så kunde jag ändå känna hemlängtan och när det var dags att åka hem så kändes det inte jobbigt, utan bara fint att få komma hem igen. Få komma hem till mina skogar, bergen, tjärnen och hundarna. Få se hur det växt upp en massa blommor runt huset och njuta av att sova i sin egen säng.

Igår var jag ledig men företog mig nästan ingenting, jag gick runt som i ett vakuum och hade noll energi. Började med olika projekt men hade verkligen ingen lust eller inspiration ALLS så inget blev liksom bra eller avslutat. Tog en (kall)dusch eftersom vi inte fixat varmvattnet än och sen somnade jag på soffan, helt slut efter semestern haha! Sen kom Daniel hem och bytte blandaren som sitter under varmvattenberedaren så nu har vi äntligen varmvatten igen! Hurra 😀


Vi hade en fantastisk resa och jag är så glad över den, men jag märker när jag väl kommer hem igen hur mycket energi sånt här tar av mig. Vi körde totalt cirka 260 mil på Irland, plus cirka 100 mil tur och retur till Stockholm hemifrån oss. Så 360 mil på två veckor, kanske inte så märkligt att man blir slutkörd?

Idag har jag i alla fall jobbat hela dagen, sen gick jag och lämnade in min ring till en guldsmed eftersom den är lite för stor, så nu ska den anpassas. När jag väl var hemma igen så har vi tagit tag i att packa upp resväskorna, slängt in en massa tvätt i tvättmaskinen, bäddat, dammsugit och allt sådant som behöver göras efter att man varit borta så länge.


Det har varit väldigt märkligt väder både igår och idag, skiftat mellan sol, regn och blåst hela tiden och så åskade det idag medan jag var på jobbet. Precis när vi skulle sätta oss ned och äta en sen middag nu ikväll så såg Daniel en regnbåge utanför fönstret och jag tog förstås kameran och sprang ut. Den ena änden av regnbågen slutade rakt ned i vårt hus och den andra i tjärnen. Betyder det att vi sitter på en gård av guld kanske? 😉

Älskar att få uppleva dessa flyktiga stunder av naturens egna magi, att få vara just här och ta del av allt som erbjuds. Är så lycklig över att bo just här, med min underbara lilla familj.

Stor kram till er <3

Tollymore Forest Park del 2

Hej på er!

Här kommer en fortsättning från Tollymore Forest Park. Jag har så många foton därifrån så det lär bli en del 3 också en annan gång! 😀


Vi spenderade många timmar i Tollymore, vi åt lunch, vandrade runt och hittade undangömda platser överallt. Det fanns så mycket att se, jag blev nästan lite stressad över att hinna se och fotografera allting. Jag vill ta med mig varenda liten kvadratcentimeter av den här parken i mitt minne, förvara den i en skyddad vrå där jag kan ta fram dessa minnen en mörk vinterkväll när allting känns grått och trist utanför.


Då vill jag öppna dörren till dessa minnen och komma ihåg varje doft, det nyklippta gräset och den fuktiga jorden i skogen, jag vill minnas dessa vackra byggnader och hur stenen kändes skrovlig under mina fingrar. Hur det lät när fåren ropade till sina lamm och bäckarna porlade i dikeskanterna.

Hur korparnas vingslag tog dem högre upp på luftströmmarna och hur det kändes som att vandra i en sagovärld där mellan uråldriga träd och gamla ruiner. Att jag fick upptäcka denna magiska park tillsammans med mitt hjärta, som nästa dag skulle gå ned på knä och fria till mig. <3

Den här utsikten alltså. Kan det bli vackrare?

Det här är ett korkträd! Det var så häftigt att se, och barken kändes verkligen som att ta på en vinkork. Så himla märklig känsla.

Det var såna otroliga färgkombinationer bland blommorna här, så starka färger som lyste upp hela parken otroligt mycket. Jag blir så glad av starka färger! Ironiskt nog använder jag nästan alltid svarta, vita eller gråa kläder haha. Men naturen får lysa upp min omgivning istället. <3

Kände mig som Alice i Underlandet när jag sprang runt och tog bilder i den här omgivningen. Väntade bara på att få syn på en vit kanin med väst och en klocka, eller stå öga mot öga med hattmakaren. Tyvärr hände det inte, men det var en underbar dag ändå!

Nu ska jag och min fästman (har fortfarande inte vant mig vid att säga det!) titta på film, jag ska dricka en kopp te och så ska vi äta lite gottis innan det är sovdags. Nu är det bara tre heldagar kvar av vår resa! Tiden har verkligen gått så himla fort. Hoppas ni har det fint mina vänner, och att ni inte tröttnat på mina reseinlägg än. För jag har många kvar att göra… 😀

Stor kram!

Tollymore Forest Park del 1

Den andra dagen på vår resa så satte vi GPS:en mot Mourne mountains som vi hade tänkt åka upp i och fota, men när vi precis lämnat Newcastle så såg vi en skylt där det stod ”Tollymore Forest Park” och vi blev lite nyfikna så vi svängde in där. Det första vi möttes av var den här fantastiska gamla grinden, som är byggd kring 1780. Då satt den ihop med en lång mur som omgärdade hela ägorna kring Tollymore och det bodde en portvakt i en liten stuga precis vid grindarna.

Jag fastnade förstås direkt för den här sagolika byggnaden och fotade en lång stund. Det var helt otroligt vackert byggt alltihop, och nu när det även växte blommor och murgröna överallt gjorde det allting ännu mera sagolikt.

Det kom en hel del bilar som var på väg in i parken medan jag höll på och fotade så jag fick springa fram och tillbaka mellan att ställa upp kameran, vara framför kameran och sen springa tillbaka och flytta på allting så fort det kom någon haha. Men det var det värt, för åh vad fina bilderna blev! Det var väldigt svårt att välja ut bara några få att visa upp, när jag har så himla många som jag tycker om. Beslutsångest kan man verkligen tala om då!

Efter en lång stunds fotande kände jag mig till slut nöjd och vi fortsatte inåt parken. Det är en enorm park som sträcker sig 630 hektar omkring och ligger precis vid Mourne bergens fot. Den här parken har verkligen allt man kan tänka sig, vackra gamla byggnader, skogar, berg, vatten och underbara trädgårdar. Jag hade kunnat spendera flera dygn där, men förhoppningsvis kan vi komma tillbaka en gång och utforska ännu mer.

När vi parkerat så gick vi runt lite och hittade sedan den här vackra platsen på ängen, med utsikt över skogen och bergen. Det låg moln och skrapade på bergstopparna som skapade en väldigt dramatisk atmosfär, samtidigt som solen sken från andra hållet. Jag kände mig som hon i Sound of Music när jag sprang runt där på ängen.

Det var en utsikt som nästan fick en att tappa andan, samtidigt som de som arbetade i parken bara knogade på utan att så mycket som kasta en blick uppåt. Jag antar att om man varje dag ser dessa utsikter så kanske de inte ter sig så speciella eller spännande efter ett tag, men jag har ändå svårt att förstå hur man inte kan fascineras av en sån här natur. 😀 Jag förundras varje dag över vårt lilla berg där hemma, över alla vackra blommor och hur mysigt det låter när humlorna surrar omkring bland fruktträden. Jag tror det är så lätt att bli hemmablind och sluta njuta av dessa små och stora saker, så jag försöker aktivt uppskatta dessa moment i vardagen. Jag tror att man blir en lyckligare människa om man kan bli glad för små saker, som andra kanske inte ens tänker på.

Efter att ha varit där en bra stund så började vi vandra runt och fann en väg mellan massvis av vackra blommor i klara, starka färger och enorma träd. Jag sa till Daniel att det känns knappt som Irland, det kändes som om vi befann oss på någon ö i medelhavet med en massa exotiska blommor och växter. Dessa träd var helt magiska, det gick inte att nå runt dem ens om man var två personer.

Jag har hundratals bilder till som jag vill visa er, men det här får räcka för det här inlägget! Ska ladda upp en fortsättning på Tollymore Park så snart jag har tid.

Hoppas ni har det fint och njuter av sommaren. Har hört att det är väldigt varmt hemma! Stor kram <3

 

 

 

Där hjärtat hör hemma

Hej på er!

Jösses vad dagarna springer iväg, känns som att jag knappt hinner med någonting, fast egentligen så gör jag saker hela tiden. Häromkvällen var jag ute på en upptäcktsfärd i markerna häromkring, jag vandrade runt både här och där, var vid foten av berget, på andra sidan tjärnen och upptäckte alla möjliga fina platser. Jag lyckades också drulla till det och ramlade nästan ned i ett vattenfyllt dike, rände foten i ett djupt hål i mossan så jag sjönk ned ända till låret och lyckades ramla när jag nästan var hemma igen då jag fastnade med foten i en massa gammalt ris. Kameran klarade sig dock och jag blev mest smutsig, men är ändå glad att jag oftast är själv på mina turer i skogarna haha! Måste varit en syn med mig trillande omkring bland mossa och stenar.

Jag tog mig efter mycket kavande genom skogen till slut fram till foten av berget och det var faktiskt lite skrämmande att vistas där helt ensam när solen var på väg ned och skogen stod så tyst omkring mig. Stora stenblock låg kringströdda som av en jättes hand och bildade underliga formationer och små grottor, där det kändes som att både vargar och björnar kunde gömma sig. Jag är nästan aldrig rädd när jag är själv ute i skogen, då jag aldrig upplever den som läskig eller hotfull utan snarare brukar jag känna mig ganska trygg när jag är omgärdad av trädens stammar. Men det var verkligen en underlig stämning den där kvällen, allting var så tyst så varje steg jag tog ekade lång väg och jag inbillade mig hela tiden att jag såg saker i ögonvrårna. Sådär som att man skymtar något men när man vänder på huvudet är det ingenting där.

Jag tog ändå en del bilder, och det var när jag var på väg tillbaka till kameran som min fot helt plötsligt försvann ned i ett helt galet djupt hål i marken. Fick väldiga associationer till Ronja Rövardotter när hon fastnar med foten i ett hål i marken som visar sig vara taket i rumpnissarnas boning. Tänk om jag dråsade ned i några rumpnissars hus med mitt ben? 😀


Sedan drog jag mig närmare tjärnen, men på andra sidan mot vart jag brukar vara för att kunna fota från en annan vinkel. Och jösses om jag råkade hamna på rätt plats vid rätt tidpunkt! Solen var precis på väg ned över trädtopparna och svepte in allt i sitt gyllene ljus och jag sprang begeistrat omkring och fotade som en galning för att hinna fånga ljuset innan det försvann. Det var ett magiskt vackert ögonblick och min tidigare rädsla var helt bortblåst. Jag sprang överlycklig omkring, ställde upp kameran, fotade, var framför kameran, flyttade allting vartefter solen förflyttade sig, slogs med myggen och försökte att inte drulla i tjärnen. Det var värt allt när jag fick såna magiska bilder. Är så himla kär i den här platsen. Den är inte perfekt på något sätt och det finns mycket jobb som behöver göras både på gården och i huset, men jag älskar redan allting här.

De lysande gula blommorna i dikena, svanarna som då och då landar i tjärnen, när månen vandrar över berget, vår utsikt från köksbordet där vi kan se solen gå ned bakom vedboden. Barfota fötter på gammalt trägolv, doften av gräs på kvällarna, att se äppelträdet i full blom och lyssna på svischandet från svalorna när dom flyger in och ut ur ladan. Efter bara två veckor så finns det redan så mycket att glädjas över och vara tacksam för. Varje morgon när jag går en morgonpromenad med hundarna så stannar jag upp och betraktar berget, tjärnen, skogen, fåglarna, vårt hus. Och jag känner mig verkligen hemma. 

Längtan

Satt här och redigerade lite bilder jag tog förra sommaren och började längta så otroligt mycket efter blommor och grönska.
DSC_2349 EDITED
Vi har haft väldigt mulet och tråkigt väder här några dagar så då drömmer jag mig gärna bort till varma juninätter, grönskande ängar och färgglada blommor… <3DSC_2356 EDITEDDSC_2359 EDITED
Hoppas att vädret slår om snart så man kan få känna solens strålar mot ansiktet. Då kan jag nästan inbilla mig att det är vår.

En vecka i barndomens skogar

DSC_4520 EDITED
Mina skogar. <3 DSC_4527 EDITED
Så mycket barndomsminnen från alla de här platserna, alla gånger vi gått här med hundar, hästar, barn och olika människor. Pulsande i djup snö, svettandes i sommarvärmen och njutit av den krispiga luften på hösten.DSC_4550 EDITED
Vackra solnedgångar fick vi också uppleva.DSC_4561 EDITED
Min fina. <3DSC_4589 EDITED
Bagheera skulle självklart bada i varenda sjö vi åkte förbi. Tur det fortfarande var så varmt på kvällarna 🙂 DSC_4595 EDITEDDSC_4692 EDITEDDSC_4699 EDITED
Det här med bryggor var väldigt spännande.DSC_4713 EDITEDDSC_4717 EDITEDDSC_4736 EDITEDDSC_4771 EDITEDDSC_4772 EDITEDDSC_4774 EDITEDDSC_4776 EDITED
Härligt efter-badet-ruskande!DSC_4778 EDITEDDSC_4780 EDITEDDSC_4782 EDITEDDSC_4786 EDITEDDSC_4794 EDITED
Smidig som en säl i vattnet, haha. DSC_4800 EDITED
På stranden fanns det massvis med fina, färgglada fjärilar. DSC_4818 EDITEDDSC_4832 EDITEDDSC_4833 EDITEDDSC_4834 EDITED
Haha!DSC_4867 EDITEDDSC_4881 EDITED
Inte en uns av tvekan för att kasta sig i vattnet. Man kan ju tro att han är något slags vattendjur?DSC_4883 EDITEDDSC_4887 EDITEDDSC_4890 EDITEDDSC_4913 EDITED
DSC_4915 EDITEDDSC_4917 EDITEDDSC_4924 EDITEDDSC_4925 EDITEDDSC_4928 EDITED
Livsglädje.DSC_4939 EDITEDDSC_4941 EDITEDDSC_4943 EDITEDDSC_4944 EDITEDDSC_4946 EDITED
Kaffepaus. <3DSC_4950 EDITED
Stiliga pojkar. 🙂DSC_4951 EDITEDDSC_4966 EDITED
Kaffe med utsikt!
DSC_4988 EDITEDDSC_4999 EDITED
DSC_5000 EDITEDDSC_5001 EDITEDDSC_5002 EDITEDDSC_5003 EDITEDDSC_5004 EDITEDDSC_5005 EDITED
Alltså, jag ÄLSKAR såna här ruska-på-sig bilder på djur, de ser alltid så himla roliga ut! Minspelet, läpparna som flyger upp och galna ögon, haha. Helt underbart.

Vi åkte ju upp till mina föräldrar för tre veckor sedan för att hälsa på och umgås lite. Jag la ifrån mig dator och kamera största delen av tiden, men tog lite foton när vi gick promenader och när vi var och badade, jag, Daniel och Bagheera. Alltså, Bagheera älskade det så mycket. Han har ju alltid gillat att bada men just den här badplatsen är så himla bra, med långgrunt vatten och ordentliga bryggor, där han kunde hoppa upp och ned ifrån hur lätt som helst. Vi solade, badade, drack kaffe, fikade och hade det väldigt mysigt. Vi hade sån tur att vi hade hela badplatsen för oss själva också, så Bagheera kunde springa löst. (Det är ingen allmän badplats så hundar får bada där.)
Det var verkligen en härlig dag där vi alla tre kunde koppla av och njuta av lugnet innan hösten knackar på dörren, med jobb och massvis med projekt att ta tag i.

Daniel har idag börjat på sitt nya arbete och jag jobbar på att få igång min verksamhet som fotograf och kommer även söka något deltidsjobb på sidan av för att ha åtminstone en stabil inkomst.
Att slå sig fram som fotograf är väldigt svårt då det finns så otroligt många, superduktiga människor där ute med samma dröm, men man vet ju inte om det kommer fungera förrän man provat, eller hur?