Connemara nationalpark & Kylemore Abbey

Hej på er!

Nu var det ett tag sedan jag la upp ett inlägg med bilder från vår Irlandsresa förra sommaren, så jag tänkte passa på och göra det nu när vädret är grått och trist ute. Snön smälter mer och mer för varje dag som går men det har inte börjat växa något än så naturen skiftar i olika nyanser av grått och brunt, vilket inte resulterar i fotolust för min del. Jag är säker på att den kommer återvända när gräset börjar spira och blommorna letar sig upp ur jorden, men just nu ligger den i träda. Då är det bra att ha ett omfattande arkiv av foton att dela med sig av!

Lyssnade på den här låten när jag redigerade en del av de här bilderna och tycker den passade in så fint i den stillsamma, men samtidigt dramatiska stämningen i bilderna. <3

Vår sjätte dag som vi spenderade på den gröna ön startade strax utanför vackra Connemara nationalpark. Vi möttes av den här vyn när vi kom körande och var tvungna att köra in till vägkanten och stanna för att fotografera den makalösa utsikten. Det var väldigt mycket berg längs Irlands kust, mycket mer än jag hade räknat med. Det gav en mäktig känsla till landskapet och skapade maffiga vyer.

Himlen var fylld av mörka dramatiska moln, vilket bara skapade mer stämning. Tyckte husen där låg så fint inbäddade mellan bergen och vattnet, inramade av naturen. Jag fotade en massa och ville knappt slita mig från den här vackra platsen, men till slut var vi ändå tvungna att åka vidare för att ta oss till Connemara nationalpark och Kylemore Abbey som var ett mål för dagen.

Här stannade vi för att äta lunch, vi klättrade över den låga muren och satte oss på avsatsen nedanför, så var vi skymda från vägen och hade en fantastisk utsikt framför oss. Vi åt medköpt lunch (minns inte exakt vad, men det var säkert hummus med ris och grönsaker med tanke på hur mycket vi åt det under dessa två veckorna haha) och njöt av stillheten omkring oss trots bilarnas sus bakom oss.

Denna vackra plats lämnade vi sedan för att åka och titta på ett slott i närheten, men vi återkom hit lite senare. De bilderna ska ni få se i nästa inlägg!

Efter en stunds åkande var vi plötsligt inne i Connemara nationalpark, som täcker en yta av 2957 hektar (!). Vi såg några Connemara ponnyer på håll en gång, men inga som var tillräckligt nära för att bli fotade eller kunna hälsas på. Däremot såg vi en himla massa får och inte bara i Connemara utan hela Irland är fullt av dem. De är så himla gulliga och fluffiga, de springer omkring lösa lite hur som helst i nationalparkerna och är helt obrydda av bilar och andra fordon, men gick man ur bilen så sprang de iväg om man kom för nära.

Jag lyckades ändå ta några bilder på dem innan de sprang iväg och det var förstås extra mysigt när det fanns lamm med i flocken. Bebisar ♥

Det blev många plötsliga stopp på vår färd när jag ville stanna och fota, men Daniel klagade aldrig utan stannade alltid om det gick och annars vände vi och körde tillbaka för att jag skulle kunna ta mina foton. Det är kärlek det! 😉 ♥

När vi närmade oss Kylemore Abbey så hade solen kikat fram genom molntäcket och skänkte sagoslottet liv med sina strålar. Vi stannade först på andra sidan vattnet och klättrade ned mellan träd och buskar för att få en vy över slottet från den sidan. Det var magiskt att få se ett sånt här riktigt slott i verkligheten, och trots alla vackra slott, kyrkor och byggnader vi såg så slutar jag aldrig förundras över hur vackra de kan vara och hur mycket mystik som vävs in i historien omkring dem.

På andra sidan vägen låg den här vackra naturen, med berg och sjöar, strävt gult gräs och färgsprakande blommor. Det var tryckande varmt och det kändes som att ett åskväder låg på lur i luften.

Vi körde sista biten fram till slottet och området däromkring, där fanns det souvenir shops, toaletter, restauranger osv. Vi passade på att fylla på vattenflaskorna och kikade sedan lite mer på slottet och utsikten däromkring. Tyvärr så kostade det förstås pengar om man ville se sig omkring på ägorna eller i slottet så vi skippade det. Istället njöt vi av den här vackra synen och jag blev eld och lågor när en svan kom simmande lite sådär nonchalant rakt in i bilden. Den kompletterade bilden med det magiska sagoslottet vid vattnet helt perfekt och jag smattrade av en hel massa bilder för att åtminstone ett par skulle bli bra.

Det var en massa människor som hängde ut över kanten för att få en bra bild på svanen men den var totalt obekymrad över all uppmärksamhet och simmade bara förbi i maklig takt.

“Kylemore Castle was built in 1868 as a private home for the family of Mitchell Henry, a wealthy doctor from London whose family was involved in textile manufacturing in Manchester, England. He moved to Ireland when he and his wife Margaret purchased the land around the Abbey, after having travelled there on their honeymoon in the mid 1840s. He became a politician, becoming an MP for County Galway from 1871 to 1885. The castle was designed by James Franklin Fuller, aided by Ussher Roberts. The construction of the castle began in 1867, and took the total of one hundred men and four years to complete.

The castle covered approximately 40,000 square feet (3,700 m2) and had over seventy rooms with a principal wall that was two to three feet thick. The facade measures 142 feet (43 m) in width and is made of granite brought from Dalkey by sea to Letterfrack and from limestone brought from Ballinasloe. There were 33 bedrooms, 4 bathrooms, 4 sitting rooms, a ballroom, billiard room, library, study, school room, smoking room, gun room and various offices and domestic staff residences for the butler, cook, housekeeper and other servants. Other buildings include a Gothic church and family mausoleum containing the bodies of Margaret Henry, Mitchell Henry and a great grand-nephew.” 

Här kan ni läsa mer om ni är nyfikna.

Det var en otroligt vacker plats och om ni någonsin åker till Irland så kan jag verkligen rekommendera er att åka dit, vi tyckte besöket var väl värt trots att vi inte ens gick in. Tar man dessutom en tur genom slottet så får man nog ut ännu mer av besöket.

Nu ska jag avsluta det här inlägget, men det kommer alltså ännu ett inlägg med bilder från den här dagen.

Kram på er! ♥

2

Sy återanvändningsbara sminkpads & fruktpåsar

Som ni kanske minns så sydde jag ju återanvändningsbara bomullsrondeller i julklapp till mina systrar, något som jag länge också velat göra till mig själv. Nu har jag äntligen tagit tag i detta och sytt två olika varianter, så jag tänkte visa er hur man gör om ni skulle vara sugna att testa själva!

* Börja med att ta något passande tyg, som du antingen har hemma eller kanske köper på loppis/secondhand. Jag använde mig av en gammal handduk som hade fått några hål och ett trasigt påslakan.



* Bestäm hur stora pads du vill göra och glöm inte att räkna med sömsmån. Använda något runt som mall och rita upp dubbelt så många ringar som du vill ha pads. Jag valde att göra sex stycken av handduken, som är lite grövre tyg och därför passar bra om man vill ha lite extra peeling.
Av påslakanet gjorde jag tjugo stycken pads så man har tillräckligt många även om några är i tvätten. Jag ritade alltså upp tolv cirklar på handduken men bara tjugo på påslakanet eftersom det är dubbelt tyg i påslakanet.
Sedan är det bara att ta fram saxen och börja klippa! (Det underlättar enormt med en riktigt vass sax, så ha gärna en som du bara använder till tyg.)

* När du klippt ut alla cirklar så är det dags att nåla ihop dem två och två. Jag syr på utsidan och därför har jag rätsidan (“framsidan”) utåt hela tiden, eftersom jag inte vänder dem ut och in senare.
(Det här behöver man bara tänka på om man har ett tyg som har en fram och baksida, som t.ex. ett påslakan.)

* Du nålar ihop dem så de inte glider omkring när det är dags att sy ihop dem, men jag använde lite väl mycket nålar till de röda sminkpadsen, upptäckte senare att det räckte gott och väl med fyra stycken, en i varje “väderstreck”.

* Sedan är det dags att sy ihop dem och då sicksackar du längs kanterna, glöm inte att backa några stygn i början och slutet för att fästa tråden ordentligt. Ibland funkar det bra att låta nålarna sitta kvar medan du syr och ta bort dem i efterhand men jag brukar föredra att ta bort dem allteftersom jag syr. Vill du att tråden ska synas så lite som möjligt så använder du en tråd i samma färg som tyget, men jag tyckte det var roligt med lite olika färger så jag varierade färgen på tråden.

* När du sytt klart så klipper du bort alla lösa trådar och om du vill så kan du klippa bort kanten som blev kvar utanför stygnen, vilket jag gjorde. Eller så lämnar du den, det är en smaksak!

* Ta-daa! Nu är det klart! Dessa återanvändningsbara bomullsrondeller kan du alltså använda till ansiktsvattnet, sminkborttagning eller vad som nu passar dig och det bästa av allt är att när du använt en, så lägger du bara den i tvätten och så kan du återanvända den igen och igen en massa gånger.
Tvätta gärna i en tvättpåse, eftersom de är så små och lätt “försvinner” bland den andra tvätten annars.
Bra för miljön och för plånboken. 😀

Jag har också sytt återanvändningsbara frukt & grönsakspåsar i ett lätt spetstyg, eftersom jag tycker det känns så onödigt att ta nya plastpåsar på affären bara för att jag vill köpa lite potatis. Dessa är lätta och lägger inte till en massa vikt och de är i tyg så om de blir smutsiga är det bara att tvätta dem.
Den minsta påsen ska jag dock ha till mina bomullsrondeller. 🙂

Dessa är sydda av en gammal gardin som jag hittade secondhand för cirka fyrtio kronor och banden hade jag liggande hemma. Ska bli kul att ta med dem när det är dags för nästa veckohandling på måndag!

Brukar ni sy saker själva? Jag har verkligen fått upp ögonen för att sy och tycker det är så himla roligt. Hoppas ni gillade det här inlägget!

Ha det fint, stor kram! ♥

0

Creevelea Abbey

Hej finaste ni ♥

Här är fortsättningen och den sista delen av foton från vår femte dag på Irland. Tror ni jag kommer vara klar med reseinläggen lagomt tills det var ett år sedan vi var där? 😂 Är nog stor risk för det, haha. Men just nu känns det bara underbart att få titta igenom lite vackra sommarbilder, då det är världens tråkigaste väder ute.

Sitter i kökssoffan nu och skriver detta och min vy utanför fönstret består av ihopsjunken, slaskig snö, en isig och smutsgrå väg och kala träd nedanför en blygrå himmel. Inte så inspirerande med andra ord! Så låt oss titta tillbaka på en vacker sommardag som vi spenderade i en övergiven gammal kyrka.

Senaste inlägget var detta, då vi vandrade runt i Parkes Castle, om ni inte har läst det ännu. Efter att vi lämnat slottet så åkte vi till en halvt raserad, övergiven kyrka som heter Creevelea Abbey. När vi hittade dit så stod en annan bil parkerad där men de människorna gick i samma veva som vi kom, och förutom dem och en gammal man som gick förbi så var vi helt ensamma på den här platsen.

Det vilade ett fantastiskt lugn över hela platsen, man hörde ingen trafik, inga människor. Bara vindens viskande i gräset, fåglar som kvittrade och ett par kor som mumsade i sig gräs. Det var en stor byggnad helt i sten, med vackra fönster och många väggar som fortfarande var helt intakta, men taket fanns inte kvar så solen lyste in överallt.

Man gick in på egen risk!

Det låg i en fantastisk omgivning, med de typiska, irländska gröna kullarna och en lummig grönska som ramade in hela platsen. Jag gick omkring helt lyrisk över den vackra naturen och kyrkans alla hemliga vinklar och vrår. Jag kände mig helt lugn och så avslappnad, det fanns ingen stress eller tankar på något annat än nuet.

Byggnaden är ursprungligen byggd 1508 av Eóghan O’Rourke och hans fru Margaret O’Brian, men brann ned av en olyckshändelse 1536 och byggdes då återigen upp av Brian Ballach O’Rourke. Kyrkan var i bruk ända tills år 1837. Tänk så häftigt att den här byggnaden har stått på denna plats i så många hundra år! Och vem vet hur länge till den kommer finnas kvar? Vad häftigt det hade varit om byggnader kunde tala. Så mycket historia som sitter inpräntat i dessa väggar.

Hade så gärna velat gå upp i det där tornet för att se utsikten därifrån, tror den är fantastisk. Men det var avstängt dit upp, förmodligen är det farligt att vistas där med tanke på att stenar kan rasa ned, så det förstår man ju.

Blir alltid så fascinerad över hur naturen kan ta sig fram och växa på platser som känns så otillgängliga. Alla buskar och blommor som växte rätt upp ur stenarna och hängande på väggarna. Det är som när man ser en maskros som växer upp ur en spricka i asfalten, vi människor försöker alltid gå in och ändra i naturen. Klippa, beskära, rätta till och flytta, men så småningom tar naturen tillbaka det som vi försökt göra oss herrar över. Tycker det är rätt mäktigt, naturen går liksom inte att stoppa hur mycket vi än försöker. Så vi kanske bör försöka leva lite mer i symbios med den istället för att motarbeta den. Det är ju faktiskt tack vare den vi kan leva på den här planeten. ♥


Vi spenderade en lång stund på den här platsen men pratade inte mycket, det var som att platsen inspirerade till tystnad och eftertanke. Jag gick runt och tittade på gravarna som fanns kvar där och funderade över vilken sorts liv de människorna levt. Och tycker det är fint att sådana här platser får finnas kvar, inte bara jämnas med marken för att någon “behöver” marken till ett eller annat projekt.

Blommorna vajade i vinden, molnen rörde sig makligt över himlen och solen värmde oss där i tystnaden. Jag älskar ju gamla slott och kyrkor och här fick vi verkligen den bästa blandningen av en gammal byggnad och magisk natur.

Här är busken som växte rakt ut på en lodrätt vägg. Hur häftigt ser det inte ut? Ville såklart bara hem sedan och bygga små gulliga hus i sten och täcka dem med klängväxter… 😀

Mitt hjärta! ♥

Jag filmade ju också en hel del under vår resa på irland, som resulterade i tre små filmer med klipp från olika platser vi besökte. Har ni inte sett dem så får ni gärna gå in på min youtube-kanal och kika! Där ligger också alla andra videos som jag gjort om det är någon ni inte sett. Vill ni se till att inte missa kommande videos så borde ni prenumerera på youtube-kanalen också!

Dessa fönster är så otroligt stora, det är svårt att se på bilden kanske men gravstenarna som står nedanför var nästan lika långa som mig, (jag är ca 174 cm lång) så då förstår ni hur enormt det här fönstret är.

Utsikten från ett annat fönster. Undrar hur mycket den har ändrat sig sedan 1500-talet? Det vore så roligt att få veta. Tycker det är rysligt spännande med historia när man närmar sig den på det här sättet. Att läsa historia i skolan tyckte jag alltid var urtråkigt för där var det viktigaste årtalen och vem som var kung då eller då. Man fick sällan ta del av de “vanliga” människornas liv utan det var framförallt adel (och män) man fick läsa om. Då skulle man råplugga för att klara provet men nästa vecka hade man glömt allting eftersom det inte presenterades på ett engagerande sätt.

Men att själv få uppleva dessa gamla byggnader ger en närhet till det förgångna som gör att jag blir intresserad och vill veta mer. På samma sätt väver vissa författare in historia i sina skönlitterära böcker som gör det väldigt fängslande att ta del av. T.ex Margit Sandemo var ju väldigt duktig på det och Anna Laestadius Larssons trilogi om Barnbruden är också väldigt underhållande “trots” att den är baserad på verkligheten och mycket fakta är invävt i texten.

Här var de två kossorna som var de enda andra levande varelserna i närheten förutom oss. De låg där i solen och tuggade makligt i sig av gräset och jag ville bara sätta mig ned och gosa med dem. Längtar verkligen tills vi har möjlighet att ta emot lite djur på vår gård.

Det var allt för den dagen! Nästa inlägg från Irland kommer förhoppningsvis om inte alltför länge.

Måste förresten tipsa om att gå in och kika på fina Alicias blogg, då hon idag lagt upp ett inlägg med två vackra målningar som hon gjort, inspirerad av två av mina foton! Hon är så himla duktig och jag blev så rörd över att hon målat av vår fina Stjärna som bott hos mamma och pappa nästan hela sitt liv. ♥

Det var alltför idag från mig! Hoppas ni får en fin vecka, stor kram till er. ♥

0

En sprakande soluppgång & ett par tips

Hej på er!

Nu har vi återigen sådana fantastiska soluppgångar nästan varenda morgon, där himlen sprakar av färger och jag måste rusa in och hämta kameran varje gång jag råkar kliva utanför dörren. Det är så otroligt vackert ute med det vita snötäcket och solens strålar som frammanar glitter i snöns kristaller.

Igår satt jag och Daniel och planerade lite för mina kommande månadsbilder, då jag gärna vill försöka variera mina bilder på något sätt. Vi kom på en hel del idéer och jag hoppas verkligen att jag kommer kunna genomföra de flesta av dem. Det känns roligt att ha åtminstone ett litet kreativt projekt varje månad som jag kan lägga lite extra energi på.

Vi gick en snöig promenad med vovvarna, skickade iväg lite fakturor, tittade på serier, lagade mat tillsammans och hade en väldigt mysig dag. Vi tryckte också i oss ett antal kärleksmums som jag bakade i lördags som blev riktigt goda!
Receptet hittar ni här, men eftersom det inte är ett helt veganskt recept så kan jag skriva vad jag använde.

Smet

  • 100 g choklad med mintsmak (jag använde Coops egna mörka mintchoklad, den här)
  • 4 dl vetemjöl
  • 2 tsk bakpulver
  • 4 msk kakao
  • 1 dl starkt kaffe
  • 1 dl mjölk (havremjölk)
  • 200 g smör (mjölkfritt margarin)
  • 5 ägg (aquafaba, eller som det också kallas – kikärtsspad. 3 msk aquafaba motsvarar 1 ägg) Läs mer här om aquafaba!
  • 4 dl socker
  • 1 msk vaniljsocker

Glasyr

  • 100 g smör (mjölkfritt margarin)
  • 4 msk starkt kaffe
  • 1/2 dl kakao
  • 6 dl florsocker
  • 2 dl riven kokos

I övrigt följde jag receptet helt och de blev verkligen supergoda! Mina blev inte lika tjocka som de på bilden, men det kan bero på att jag kanske hade lite för stor plåt. De blev också väldigt söta, vilket är helt okej om man gillar det men för mig blev det lite väl mycket sötma så jag hade kunnat minska på sockret en del.



Det snöade hela helgen och vi har skottat, hämtat in mer ved och eldat nästan dygnet runt. Idag är himlen klar igen och det är kallare ute. Även om det stundtals är riktigt kämpigt med kylan och all snö så kan jag inte låta bli att förundras över hur fantastiskt fint det är ute. Speciellt såna här tidiga morgnar innan solen har gått upp, då färgas himlen av de allra vackraste tonerna. Jag stannar ofta upp vid fönstren när jag håller på med något inomhus och bara beundrar naturen där utanför. Det är magiskt att bo så här och få ta del av naturens alla skiftningar.

Det är egentligen helt galet hur mycket jag påverkas av solen. Vaknar jag upp till en solig dag så kommer jag förmodligen vara på bra humör den dagen, är det grått och molnigt blir jag direkt mer seg och lite deppig. Trots alla lampor, koffein och stimulans man kan hitta på för att försöka kompensera för mörkret ute, så gör ingenting så stor skillnad som solen. Blir lycklig ända in i hjärteroten när den skänker oss sitt strålande ljus.

Jag förstår verkligen djuren som går i ide vintertid eller alla växter som “vilar” under vinterhalvåret och inte växer speciellt mycket. Det känns naturligt att sakta ned tempot och tillåta sig mer tid till avkoppling och återhämtning under den mörka tiden på året. Tyvärr är ju vårt samhälle inte alls anpassat efter att vi ska rätta oss efter tillgången på ljus och energi, utan det är meningen att man bara ska köra på i samma tempo året runt.

Men en fördel av att inte ha jobbat så mycket under den här tiden är ju att jag kunnat tillåta mig själv att ta det lite lugnare. Att låta förkylningen försvinna helt och hållet innan jag började göra en massa grejer igen. Jag tror också det har låtit mig lagra lite extra energi som jag kan ta fram nu när jag orkar göra saker och är frisk. Så nu är det dags att vakna till efter det långa mörkret. Ljuset återvänder. ♥

Ett par timmar senare såg det ut så här och jag blev så lycklig över att solen äntligen når fram till huset en stund innan den försvinner bakom berget. Det var -20 grader ute den dagen, men jag var ändå tvungen att sätta mig på bron en stund och ta in den stunden av solljus mot mitt ansikte. Till slut frös jag så mycket att jag var tvungen att gå in och värma mig framför kaminen, men det var det värt.

Har på senaste tiden lyssnat en hel del på olika podcasts, varvat med mina ljudböcker, så tänkte tipsa om ett par som jag gillar.

  • Kenza & Dani – när livet händer  – ingen som följer Kenza har väl missat hennes kamp för att få barn. Nu har hon och en vän startat en podcast som handlar om allt som sker när livet händer. Det är så fint att få lära känna dem mer och jag skrattar så otroligt mycket när de berättar sina galna historier om allt de varit med om. Rolig, ärlig och man kan verkligen relatera till mycket.
  • Sagan om Isfolket podden – Om ni är fler Sandemo fans där ute så får ni inte missa den här underbara podden! De går igenom alla böckerna i Isfolket och analyserar varje bok. Blandat med spännande tankar, roliga upptåg och skepticism mot rymdhundar. I mars ska de köra igång igen efter ett uppehåll och nu tar de sig an häxmästaren också!
  • We are influencers – En väldigt intressant podd där Lalinda eller Linda Hörnfeldt, är värd. I varje avsnitt intervjuvar hon bloggare eller människor som jobbar med influencers och det är många otroligt intressanta, givande och underhållande avsnitt. Så roligt att få ta del av dessa människors tankar och tips.

Nu ska jag gå en promenad med hundarna innan det är dags att åka in och veckohandla (om nu bilen startar.. 😅). Vad hittar ni på i veckan?

Kram! ♥

0

The earth has music for those who listen

Hej vänner!

Hoppas ni mår bra och får en fin vecka! Har tänkt på det här med musik och hur viktigt det är för många. Jag älskar att lyssna på musik när jag skriver, redigerar bilder eller bara gör något tråkigt typ diskar, för det blir genast roligare med lite peppig, glad musik!

När jag sitter vid datorn vill jag dock ha helt andra känslor, då vill jag lyssna på låtar som får mig att bli lugn, fokuserad, inspirerad eller få den där härliga sago-feelingen som man får när t.ex. Sagan om Ringen-musiken kommer igång. Jag älskar när bloggare/youtubers som gör videos med otroligt vacker musik delar med sig av deras favoritmusik eller sin mest spelade Spotify-lista.

Jag älskar att hitta nya favoriter och sitter gärna länge och pysslar med att skapa spellistor på Spotify som kan fylla olika syften, med skapar-låtar, glädje-låtar eller musik som är lugn och stillsam som jag kan lyssna på när jag sover.

Tänkte jag skulle dela med mig av min absoluta favoritlista som jag skapat på Spotify, fylld med lugna, glada, action-fyllda och magiska låtar som får mig att direkt komma in i rätt stämning när jag sätter mig vid datorn för att skriva eller redigera bilder/videos.

Kanske hittar ni några nya favoritartister där?

Ni får väldigt gärna dela med er av era favoritlåtar/spellistor i kommentarerna också!

Stor kram!♥

0