Uppe i gryningen

Jag jobbar som sagt mycket nu så dagarna springer bara iväg, men efter att ha jobbat en vecka i sträck hade jag en ledig dag och då ställde jag klockan på 02.00 för att gå upp och fota soluppgången. Det var segt att ta sig upp eftersom jag inte kommit i säng förrän efter elva, så det blev inte många timmars sömn. Men jag känner att jag inte vill att den här sommaren bara ska försvinna i en massa arbete, så då vill jag verkligen passa på att ta vara på den tiden jag faktiskt är ledig.

Jag älskar verkligen sommaren så himla mycket, och när jag då jobbar mycket så får jag nästan ångest över att jag kommer ”missa” sommaren och att det snart kommer vara vinter igen. Så när jag är ledig försöker jag ta tillvara på sommaren och bada, fota, vara ute i solen, plocka blommor, gå barfota i gräset och verkligen njuta. Att försöka att hela tiden vara närvarande i nuet, istället för att fundera på dåtid eller framtid.

Så jag smög mig upp ur sängen trots att jag var väldigt trött, klädde på mig och tog med mig kamerautrustningen till bilen. Sen åkte jag på lite upptäcktsfärd genom byarna och försökte hitta en fin plats att fota på när solen skulle gå upp. Men jag hittade inget klockrent ställe eftersom det var mycket hus och byar överallt. Och som ni kanske vet har jag jättesvårt för att känna mig avslappnad framför kameran om jag tror att någon tittar på, så jag vill alltid vara ifred utan en massa hus i närheten.

Efter en stund vände jag tillbaka hemåt och bestämde mig för att åka upp på en liten skogsväg som går i närheten av vårt berg där jag vet att det är fin utsikt. Och oj vad fint det var där! Solen var på väg upp mellan trädtopparna och hela kalhygget var fyllt av rallarrosor. Jag klättrade runt på stenar och stubbar, fotade i olika vinklar och stod där stilla och kände solens första strålar svepa över mitt ansikte.

Att vara vaken när solen stiger över bergen och få befinna sig i det mjuka, magiska ljuset är verkligen något speciellt. Det var så tyst och stilla, knappt en själ var vaken och jag kände mig så glad över att jag tagit mig upp och fick uppleva detta.

En plats fylld av naturens egna magi. Kunde inte se mig mätt på den här fantastiska soluppgången. Är så lycklig över att bo i mitt kära Norrland igen, och få ta del av allt naturen har att erbjuda.

En fotografs bästa vän när man befinner sig i djupa norrlandsskogar.. 😀

Efter en lång stund så började jag vandra tillbaka till bilen och tänkte precis låsa upp den och köra hem när jag hörde ett märkligt skri. Jag gick över till andra sidan vägen och där, ovanför ännu ett kalhygge med berget i bakgrunden, svävade en stor rovfågel. Vingarna var utbredda och dess ödsliga skri gav mig en rysning längs ryggen. Det var så häftigt och samtidigt lite kusligt på samma gång. Den flög i vida bågar och landade till slut i toppen av ett träd. Jag försökte fota men det var svårt att få några bra bilder, då jag inte alls har rätt objektiv för att fota fåglar. Filmade lite också för att få med dess läte.

Sedan hörde jag plötsligt ett skri bakifrån och så kom en andra rovfågel flygande! Den landade i samma träd som den första och först trodde jag de skulle börja bråka, men sedan insåg jag att de var ett häckande par. De turades nämligen om att flyga stora lovar över området och landade i samma två träd hela tiden.

Helt tyst stod jag där och betraktade dem en lång stund och gladdes återigen över att jag gått upp så tidigt. Jag frågade senare i en fågelgrupp vad det var för sorts fåglar och tydligen var det fjällvråkar! Så fint att de bor här, precis omkring vårt hem. Sedan åkte jag hem och åt en macka innan jag somnade i soffan med en hund vid fötterna och en vid huvudet. <3

En helt underbar morgon! Det måste jag göra om flera gånger. det är något speciellt med att vara uppe vid soluppgången när alla andra ligger och sover. Som att gränsen mellan den här och andra världar är tunn just då, så de som råkar vara uppe då kan få en glimt av något riktigt magiskt.

 

På upptäcktsfärd i närområdet

Hej på er!

Igår efter jag kommit hem från jobbet så åkte jag och Daniel iväg på en liten upptäcktsfärd. Vi har ju knappt utforskat området vi bor i alls, eftersom vi haft så himla mycket jobb med att få gården i någorlunda skick. Men nu börjar det sakta, men säkert gå framåt och jag kände att jag ville ut lite grann. Har jobbat väldigt mycket på sistone så dagarna har mest bestått av att jobba, äta, sova, vilket blir rätt trist i längden. Speciellt när jag vill vara ute och ta tillvara på sommaren.

Så vi åkte iväg med bilen en sväng och körde mot en sjö som ligger på andra sidan av ”vårt” berg. Vi hamnade först vid en badplats, men det blåste något otroligt mycket så vi var bara där en kort stund och lyssnade till vågskvalpet, innan vi åkte vidare. Sedan körde vi in på en enslig skogsväg, där bilen hoppade och krängde på den dåliga grusvägen. Vi fortsatte envist och när vi rundade en krök så var det helt plötsligt så värt det.

Där var ett hav fullt av rallarrosor som lyste i en vacker rosalila nyans i solens sken. Andäktigt gick vi genom det här färgsprakande havet och jag kunde inte sluta ta bilder. Det var så fruktansvärt vackert, mitt bland djupa skogar och berg i fjärran, så gömde sig den här underbara platsen.

Jag sprang runt och fotade, filmade och bara njöt av att vara ute i naturen igen. En liten andningspaus från bilturerna, människorna, staden och det sociala samspelet. Att bara få vara i några minuter och andas i tystnaden.

Sedan åkte vi vidare på den lilla vägen och hittade ett vackert litet tjärn. Det var tyvärr omgivet av en himla massa granris så det var svårt att ta sig runt. Men jag lyckades gå en liten sväng och njuta av den här utsikten.
Tycker det är väldigt vanligt att folk röjer i skogen men sedan aldrig tar hand om allt ris och grenar som de sågat ned, så ligger det bara där sedan och ser skräpigt ut, år efter år. Så har de gjort även här på vår gård, så det finns hur mycket skräp som helst att dra ihop. Vi kommer ha bygdens största majbrasa nästa år.. 😀

Idag har jag hunnit med att kratta klart framför vedboden, plantera om en massa växter och så har vi bakat chokladmuffins (som blev supergoda!), och jobbat. Så det har varit en effektiv dag, men känner nu när jag väl satt mig ned hur trött jag faktiskt är. Jobbar imorgon också, (sjunde dagen i rad) men sedan har jag en dag ledigt. Då ska vi åka och köpa grejer så vi kan bygga en flytbrygga!

Ser framemot att kunna påbörja det projektet. Vad har ni för er? Är ni lediga och njuter av sommaren? Är utomlands? Jobbar eller något annat? Berätta gärna.

Stor kram på er! <3

Häxberget

DSC_0299 EDITEDSista helgen i september så var vi ute på en av våra utflykter med bilen. Ett ställe som vi hamnade på var Häxberget, där kvinnor som dömdes som häxor under 1600-talet blev halshuggna och brända på bål. Trots sin hemska historia så var det en vacker och stillsam plats, beläget i en djup, mörk skog med utsikt över en liten sjö. DSC_0333 EDITEDDSC_0317 EDITEDVar det de oskyldiga kvinnornas röster som viskade i vinden? Skuggan inne bland träden tillhörde kanske en irrande själ som inte funnit ro? Susade och klagade det inte bland grantopparna?
De kvinnor som gick ett fruktansvärt öde till mötes på denna plats, vad var deras sista tankar? DSC_0320 EDITEDDet kändes så sorgligt att vandra mellan stenarna och föreställa sig de hemska ting som utspelat sig där, de oförlåtliga hemskheter som männen tog sig rätten till att utföra. Att vi en gång dömde personer till döden baserat på skrock och folks fördomar, det är hemskt.
Idag bränner vi inte häxor på bål, men många, många andra oskyldiga individer, både människor och djur, skadas och dödas på grund av fördomar, traditioner och andra lika dåliga anledningar. Tänk om vi bara inte skulle göra så? Då kanske världen hade varit en bättre plats, för alla. 
DSC_0338 EDITEDDSC_0347 EDITEDDSC_0349 EDITEDDSC_0378 EDITED
För alla har rätt till sitt liv, tvåbent som fyrbent och alla andra. ♥DSC_0409 EDITED
De här två verkade inte ana vad för plats vi befann oss på, de var lika glada och knasiga som vanligt. ♥DSC_0424 EDITED
DSC_0534 EDITED
Med hösten så kommer också alla svampar, har sett otroligt mycket svamp i år. Jag är dock ingen svampplockare så jag ser inte skillnad på de olika sorterna. Jag håller mig till att fotografera dom, det känns säkrast. 🙂DSC_0562 EDITED
Nästa morgon vaknade jag tidigt och smög upp för att inte väcka resten av familjen. Jag skyndade mig ut för att hinna fotografera innan det skulle börja regna och jag var så glad att jag gjorde det. Det är något speciellt med att börja dagen utomhus, tidigt så ingen annan är vaken, att andas in den klara morgonluften och känna hur man vaknar till ordentligt. Det är verkligen det bästa sättet att välkomna dagen på tycker jag. DSC_0567 EDITEDDSC_0573 EDITEDDSC_0607 EDITEDDSC_0608 EDITEDDSC_0614 EDITEDDSC_0622 EDITEDDSC_0624 EDITEDDSC_0628 EDITEDDSC_0630 EDITED
Förlåt för bildbomben, men alltså titta på dessa färger! 🙂 Naturen är sannerligen fantastisk som kan skapa något så vackert.

Färgernas dans

DSC_0674 EDITEDDSC_0712 EDITED
Godkväll! Eller natt är det väl i skrivande stund (23.48), men ändå. 🙂
Vi har varit borta nästan hela dagen idag och igår hade jag fullt upp från morgon till kväll. Det har nämligen varit två dagar med väldigt soligt och fint väder och det måste ju förstås utnyttjas till max. Det är bäst att passa på när solen väl kikar fram, man vet aldrig hur länge det kommer vara molnigt i nästa period. Tvätta och sånt får vänta tills det är tråkigt väder… 🙂

I torsdags kväll så tog jag i alla fall bilen en sväng och körde in på en väg som jag velat undersöka ett tag, men som jag inte hunnit med än. Jag hamnade mitt ute i ingenstans och stannade på flera ställen för att fotografera. Det var helt tyst och inte en varelse så långt ögat kunde nå, förutom en hackspett som ivrigt pickade på ett träd i närheten.
Så stilla. Så mycket färger! Jag förundras över att få uppleva allt det här vackra.
DSC_0769 EDITED
DSC_0756 EDITEDDSC_0775 EDITEDDSC_0808 EDITED
DSC_0786 EDITEDDSC_0821 EDITEDDSC_0828 EDITED

 

Där själen kan andas

DSC_0047 EDITED
Här var vi på väg och letade fina platser att stanna vid, första stoppet är stranden nedan, där vi stannade en bra stund. Jag fotade, vi åt lunch och hundarna sprang runt och lekte. Det var mysigt men riktigt kallt, höstkylan har verkligen tagit sitt grepp om naturen. DSC_0073 EDITED
Alla de här färgglada träden gör mig lycklig! Det är så vackert att man nästan tappar andan. DSC_0075 EDITEDDSC_0077 EDITED
Älskar trädens reflektioner i vattnet. Sjön blir som en jättestor spegel som insuper skönheten runt omkring den.
DSC_0085 EDITEDDSC_0099 EDITED
Bagheera struntade i att det var iskallt i vattnet och skulle minsann doppa tassarna ändå, knashund ♥
(Det som ligger på stranden är spårlinor. På nya platser så vill jag inte släppa hundarna helt lösa då man aldrig kan veta om de får för sig att springa iväg. Så då har vi långa spårlinor på dom, för att de ska kunna vara ”lösa” men att vi ändå kan hinna ta tag i dom om de skulle försöka dra iväg. Är en superbra grej faktiskt!)DSC_0165 EDITED
På dessa vackra platser i naturen kan själen andas och tankarna flyga fritt. Det finns inga väggar eller tak som håller dem fångade, de löper fritt och tar intryck av de vidunderliga omgivningarna. ♥ DSC_0171 EDITEDDSC_0220 EDITED
Bagheera kikar ut över vidderna 🙂 Han har himla bra balans också!DSC_0225 EDITED
Har redigerat några fler bilder från vår utflykt i lördags. På dessa bilder har jag redigerat färgerna så de kom fram mer som det såg ut i verkligheten. Det är så vansinnigt vackra färger nu på hösten och jag vill verkligen att de ska komma till sin rätt. Insåg att de tidigare bilderna jag redigerat var lite väl färglösa och blev mer nöjd med dessa.

Jag älskar och uppskattar verkligen alla årstider på olika sätt, det finns så många både positiva och negativa aspekter av varje årstid att ta hänsyn till.
Det jag gillar med hösten är förstås naturens förvandling. Hur den förbereder sig inför vintern, löven som ändrar färg och faller av, frukterna som mognar och dignar från grenarna. Det tilltagande mörkret och den krispiga, klara luften. Att få tända ljus på kvällarna, elda i vedspisen kyliga morgnar, dricka hett kaffe på bron när solen stiger över trädtopparna. Varma, stickade koftor och att få linda in sig i en mysig filt.
Men det är förstås inte bara positivt, när det blir mörkare och mörkare så tappar jag mycket energi, när det tröstlöst strilar ned regn, vecka efter vecka så kan man bli lite nere och trött. Vi har helt seriöst haft det molnigt och regnigt här i över två veckor. Igår var första gången jag såg solen på hur länge som helst! Då är det svårare att behålla kreativiteten och energin uppe, vilket inte är så konstigt.

För att motverka detta så läser jag bloggar som jag blir inspirerad av, följer massa härliga instagramkonton, skapar anslagstavlor med höstinspirerat mys på pinterest, dricker kaffe, tvingar ut mig själv i naturen, tar D-vitamintillskott (veganskt förstås) för att inte få brist, läser mycket bra böcker och lyssnar på peppig musik.
Och tänker att det är helt okej om man tar det lite lugnare den här tiden. Det är ju enormt viktigt att vila och återhämta sig, särskilt om man är en sån människa som har tusen projekt igång samtidigt, så att en inte bränner ut sig.

Grottvandring

Idag var vi iväg flera timmar under dagen, vandrade i en fin skog och letade efter grottor. Det har varit mulet och duggregnat hela dagen, men vi tänkte inte låta lite regn stoppa oss från att hitta på något roligt!
Så vi packade lite mackor och kaffe, hundarna hoppade in i bilen och sen for vi iväg på ett mini-äventyr. Vi klättrade bland hala klippor med havet brusandes precis intill oss samtidigt som vi letade grottor. Vi hittade några, men framförallt så fick vi gå i fina omgivningar, stöta på några andra hundmänniskor som hejade glatt och njuta av naturen.
Det var en rätt ansträngande tur med mycket klättring och eftersom det duggade var alla stenar ganska hala så man fick ibland kravla sig fram för att inte ramla. Tur ingen såg en, haha. Hundarna var dock galet säkra på foten och halkade typ ingenting?! 🙂 Bagheera är en sån himla parkour-hund, han kastar sig självsäkert upp på stenar och tvekar aldrig för att hoppa över klyftor eller plumsa ned i någon sjö. Oftast får vi hindra honom lite så han inte tar alltför stora risker.. Tror allt vårt arbete med att stärka hans självförtroende har gett ordentliga resultat i alla fall!
Dolly var otroligt modig och tvekade inte heller nästan alls, hon som förmodligen aldrig gjort något liknande innan, bara följer med på allt. Lilla gumman ♥

Förresten har jag kanske inte skrivit något om Dolly innan, hon är inte vår hund utan mina föräldrars. Men eftersom min mamma fick en stroke för några månader sedan och inte kan gå utan hjälp än, så bestämde vi att vi skulle ta med Dolly hem till oss några månader för att avlasta mamma och pappa lite, samtidigt som Bagheera får en kompis.
Dolly är en adopterad gatuhund som kom från Rumänien, så för henne är allt fortfarande ganska nytt och det blir många nya upplevelser att anpassa sig till. Men jag måste säga att hon tar det allra mesta så himla bra.
Hon gillar inte att duscha och tyckte det var otäckt att åka bil när vi tog med henne ned till oss, men bara ca en månad senare så hoppar hon frivilligt in i bilen själv (innan var man tvungen att lyfta in henne och det märktes att hon tyckte det var jobbigt), hon har gått på broar, bredvid vattenfall, klättrat i berg och vant sig vid täcke, sele och klickern. Hon börjar så sakteligen lära sig lite trix och att ha lite impulskontroll (=tex. inte rusa ut genom dörren så fort den öppnas eller kasta sig över maten), allt genom att arbeta med positiv inlärning och belöningsbaserad träning. REKO är verkligen det bästa sättet att arbeta med hundar (och alla djur) ♥

Eftersom det duggregnade så vågade jag inte ta med mig kameran ut och fotografera (den är inte vattentät), så jag har tyvärr bara mobilbilder från idag.
Men kan i alla fall visa några bilder på Dolly så ni får se hur hon ser ut. Här är några bilder från när vi gick upp på Skuleberget för några veckor sedan.

DSC_6118 EDITED
Hon har också tappat lite vikt och byggt muskler sedan dess. Då var hon lite väl rund.. 🙂 DSC_6126 EDITEDDSC_6153 EDITEDDSC_6176 EDITED
En glad liten vovve som njuter av friheten!