På upptäcktsfärd bland ödehus

Hej på er!

Hur har ni det? Vi kom i dagarna hem efter en kort men intensiv resa söderut, där vi hälsade på lite släkt och bekanta. Ska berätta mer om det i ett eget inlägg och visa bilder så fort jag har redigerat dem!

Nu tänkte jag visa lite bilder från en utflykt vi gjorde för några veckor sedan. Vi bestämde oss för att lasta in hundarna i bilen, ta med kameran, plocka ned lite picknick och ge oss ut på upptäcktsfärd i området, då vi inte hunnit utforska så mycket hittills. Allt arbete på gården tar verkligen upp den mesta av vår lediga tid!

Vi körde omkring en stund och sedan såg vi en väg som jag varit nyfiken på länge, och bestämde oss för att köra in där. Det var en liten väg som vindlade sig genom skogen, förbi hus och gårdar, längs med vattnet som glittrade på andra sidan träden.

Till slut kom vi till ett hus som såg väldigt övergivet ut, och bilvägen slutade där. Vi parkerade och vandrade runt litegrann, kikade på huset och alla fina detaljer. Mitt ute i skogen låg det, utan grannar och med skogen som ett skyddande hölje omkring.

Hundarna tyckte det var spännande att vara iväg på äventyr och Bagheera rullade sig glatt i gräset. Byggnaderna var slitna och hade otroligt mycket känsla över sig. Jag undrar vilka som bott där, och varför det en gång blivit övergivet? Det kändes som att resa tillbaka i tiden när vi vandrade förbi dessa slitna fönster och gamla verktyg.

Mitt på gården växte en underbart vacker buske fylld med doftande blommor. Men nu är det bara humlorna som får nytta och glädje av dem.

Älskar dessa gamla verktyg. Vi har en massa sådana gamla saker på vår gård, som hängt med under många år och många ägare. Tycker de är så fina och ger en härlig gammaldags känsla till platser.

Vägen fortsatte genom skogen så vi gick en ordentlig promenad med hundarna och njöt av tystnaden bland granarna. Till slut tog vägen slut och några träd som ramlat låg tvärs över stigen. Till höger låg grunden av ett hus, halvt dold i mossa och jord. Vi fick svänga av in i skogen för att ta oss förbi de nedrasade träden och där kom vi fram till ännu en övergiven gård. Mitt ute i skogen låg den, och gav oss lite rysningar längs ryggen då den verkligen påminde om ett spökhus.

Vi vandrade runt och kikade oss omkring, och jag fotade en massa. Tycker det är något så vackert och vemodigt över övergivna platser. När jag var liten så älskade jag att utforska öde platser och det hänger nog fortfarande kvar haha.

En gammal gunga svängde sakta i vinden och jag kunde verkligen se framför mig hur någon bott här för länge sedan och trivts här ute i skogen, bland tystnaden och de vilda djuren. Hur man druckit kaffe på trappan under tidiga morgnar, eldat dygnet runt för att hålla kylan från vinterstormarna ute och hur barnen sprungit barfota över gräset under långa sommarkvällar. ❤️

2

En härlig bröllopsfest

Hej mina vänner ♥

Hur har ni det i sommarvärmen?
Tycker den här sommaren hittills bara har visslat förbi och nu är vi redan inne i juli! Den har dock innehållit många fina stunder hittills och en av dem som står ut extra mycket är förstås bröllopsfesten vi var på under midsommarhelgen!

Min bror och hans fru gifte sig förra året, de smög iväg och gjorde det helt ensamma i liten skala efter ett tjugo år långt förhållande. Som “plåster på såren” för oss andra som missade det hela så hade de i år anordnat en bröllopsfest! Vi kom dit vid två-tiden på midsommardagen och då var det redan fullt av folk. Det var underbart väder och så roligt att träffa både stora delar av familjen och nya bekantskaper. Min syster Lina hälsade alla välkomna och sa några ord innan brudparet gjorde entré. Sedan höll de en fin skål och en liten “ceremoni”, även fast de som sagt gifte sig redan förra året.

Allting var så fint ordnat, från detaljerna, maten, tårtorna till hela trädgården som var otroligt mysigt dekorerad. De hade ordnat bra med veganmat till oss som äter sådant och även beställt veganska tårtor! Så fint gjort. Alla verkade glada och peppade på fest och det dröjde inte länge innan alla var överallt och pratade med varandra, musik spelades och drycker sveptes av törstiga strupar.

Det blev en härlig fest med massor av trevliga människor, bra musik, god mat och fika i mängder, öppnande av bröllopspresenter, fri bar, inspekterande av dammen som Leon byggt, roliga quiz, fotande och allmänt firande. Verkligen en toppendag på alla sätt. Tyckte mycket om den här fina skylten 😍

De hade byggt ett stort tält där vi åt middagen och det var mysigt dekorerat med rosa och guldiga inslag!

Brudparets platser hade förstås lite extra pynt!

Efter maten strosade vi iväg och spanade in den fina dammen som Leon byggt till sina guldfiskar och fick höra allt om hur arbetet gått till, vad han planerade att göra mera och hur han redan börjat fundera på att bygga en till damm. Är sjukt imponerad över hans arbete! Så himla fint och mysigt med rinnande vatten, ett litet vattenfall omgärdat av mossa och stenar och alla gröna växter runt dammen.

Mamma och min lillebror Robin ställde upp på bild!

Och min syster Lina och hennes pojkvän blev fotograferade i photoboothen. Vi saknade den tredje systern den här dagen, men eftersom hon bor på Nya Zeeland och var på besök i vintras så var det tyvärr inte möjligt att komma hem så snart igen. ♥

Alla fina tält bidrog till mysstämningen.

Här är tältet de byggt själva där vi åt middagen. Så himla snyggt gjort!

Mitt hjärta ♥

Och även jag fastnade på bild för en gångs skull! Tack till Daniel som tog bilden ♥️

Barnen hade fullt upp med att hoppa studsmatta, blåsa såpbubblor, spela fotboll eller kubb hela kvällen lång. Jag brukar vara rätt bra på kubb men den här dagen var jag verkligen hopplöst dålig och missade typ allt jag kastade på haha!

De hade köpt en instax mini kamera, en sådan där fotot skrivs ut direkt när man tagit det och alla skulle ta bilder på sin familj/grupp och sedan fick vi klistra in dessa bilder i en bok och skriva en hälsning till brudparet. Så rolig idé och det blev mycket fina bilder! Jag och Daniel glömde dock att ta en bild och kom på det när det hade börjat bli mörkt, men vi tog en då som tyvärr inte blev så bra haha. Den blev väldigt mörk trots blixt och såg ut som tagen ur en skräckfilm 😂 Så kan det gå!

Sen var det presentöppning och de fick en massa fina grejer, bland annat de här coola bokstäverna i trä som min bror Ivan gjort själv. Det är de första bokstäverna i deras förnamn (O och J) och jag tycker det blev så snyggt! Nästan som en logga.
Av oss fick de två foton som jag fotat och printa ut på vår egna printer i A3 storlek, inramad och med passepartout runt om. De fick två naturbilder, en sommar och en vinterbild så kan de byta efter att årstiderna skiftar!

Sedan hade lilla Doris en dansuppvisning för alla och hon var så cool som vågade ställa sig framför en massa människor och bara köra på. Så gulligt och roligt att se! Efter det fotade jag inte mer under kvällen, men jag filmade en del så vi får väl se om det blir en liten film så småningom.

Vi sov över i en grannes stuga som han var snäll nog att låna ut och hängde sedan med de som var kvar dagen efter några timmar och åt frukost tillsammans, lekte i solen och bara snackade en massa. Sedan begav vi oss tillbaka till Stockholm och hundarna, umgicks med Daniels familj på kvällen och sov över. På måndagen gick vi upp rätt tidigt och begav oss av norrut och hemåt igen. Även fast det var så roligt med festen så är det ändå alltid något speciellt med att komma hem igen. Ett lugn och en förnöjsamhet som jag får när jag kommer hem och kan packa upp väskorna, dra på mjukisbyxorna och bara vara. Och självklart var det så mysigt att få komma hem till hästarna igen!

Wow vilket långt inlägg det här blev! Hoppas att ni orkar läsa allting. 😉
Nu ska jag ge mig ut i solen. Hoppas ni också har möjlighet att vara ute och njuta av sommarvädret.

Kram! ♥

3

Vindlande vatten genom skogarna

Hej på er!

Tänkte visa några bilder jag tog när vi åkte iväg en sväng häromveckan. Vi behövde åka förbi en byggbutik som finns här i närheten och köpa ett par grejer till badrummet. Jag hade aldrig varit där förut så det var roligt att åka en ny väg och upptäcka nya, spännande platser. På vägen därifrån så körde vi över den här praktfulla bron och jag kunde knappt koncentrera mig på körningen eftersom det var så vackert utanför.

Parkerade bilen och sprang ut med kameran, så ivrig att jag glömde nyckeln i bilen haha! Daniel fick gå tillbaka och låsa bilen. 🙊
Tog några bilder från utkikspunkten men det var lite tråkigt att endast fota där uppifrån så vi klev över räcket och klättrade ned till vattnet.

Det är något med vatten som är så himla fascinerande. Jag har alltid dragits till vatten i naturen. Bäckar, tjärn, forsar, sjöar och hav. Vattenfall och vattenpölar. Ända sedan jag var liten har jag förundrats över vatten, över ljudet det skapar, rörelserna och kraften. Hur gott det kan vara att dricka kristallklart vatten direkt från en iskall bäck i fjällen, eller hur härligt det är att känna sig viktlös när man simmar i en blank sjö.

Där jag växte upp fanns det mycket små bäckar och en sjö några kilometer bort, men inga bra badställen eller vatten i närheten av gården så det var något jag tyckte var väldigt viktigt när vi letade gård.
Jag ville allra helst ha ett hus i närheten av en sjö, men problemet med det är att då går huspriserna upp väldigt mycket och det blir i princip “omöjligt” att hitta något ställe som inte har en massa grannar. Är så himla glad att vi hittade den här gården, med vår alldeles egna tjärn som man kan bada i och utan grannar precis intill. Det känns som om gården bara stod här och väntade på oss. ♥
Ett stort plus är att det även finns väldigt mycket vatten i området häromkring, så vi hittar hela tiden sådana här vackra platser som man kan stanna upp vid och bara vara en stund.

Vi har haft en ovanligt varm och torr vår hittills och vissa dagar har det varit rena rama sommarvärmen ute. Igår var det dock rätt kyligt och det började regna litegrann på kvällen. Idag har det regnat och snöat (!😂) hela morgonen, men jag har inte något emot det. Tar hellre regn och snö i maj än rädslan som vi hade hela förra sommaren att det ska börja brinna. Det var fruktansvärt att leva med stressen över alla bränder som blossade upp förra sommaren, rädslan att det skulle sprida sig hitåt. Nej då får det hellre snöa!

Hur har ni det hos er idag? Snöar/regnar det eller lyser solen? Hoppas ni har en fin dag oavsett.

Kram! ♥

5

Vadande genom Connemara

Hej på er! ♥

Här är nästa inlägg om vår sjätte dag på Irland. Här kan ni läsa det tidigare inlägget.

Som jag visade på ett par bilder i det tidigare inlägget så stannade vi på en vacker plats och åt lunch, efter det åkte vi för att kika på slottet Kylemore Abbey. När vi var klara där återvände vi till den här förtrollande platsen vid vattnet och bestämde oss för att försöka nå en strand som det inte fanns någon väg till. Den låg inbäddad mellan berg och en skog, och vi försökte först följa vägen för att hitta någon stig in, men eftersom hela Irland typ är inhägnat så var det svårt att komma fram någonstans.

Vi bestämde oss helt enkelt för att vada genom vattnet för att komma till den “hemliga” stranden, så vi tog av oss skor och strumpor och vadade sedan igenom det knädjupa vattnet. Det var kallt men uppfriskande, det värsta var gruset som var rätt vasst att gå på, på en del ställen. Men vi nådde fram till den långsträckta, öde stranden! Sanden var supervarm, nästan så man brände fötterna så vi drog snabbt på oss skor när vi kommit förbi allt vatten.

Vi var helt själva där, trodde vi. Tills ett huvud dök upp bakom en buske haha! En tacka och hennes lamm stirrade förvånat på oss innan de travade iväg. Men jag hann knäppa några kort på dem innan de försvann iväg. Så himla söta. ♥

De travade iväg längs med stranden och långt därborta stod en svan alldeles intill strandkanten. De brydde sig inte alls om varandra, utan följdes åt en bit innan svanen simmade iväg ut i vattnet och fåren försvann utom synhåll. Det var fint att se hur de kunde vara i symbios med varandra, få finnas på samma plats utan att störa varandra på något sätt.

Daniel packade upp sina målargrejer som han tagit med från bilen och började måla på en tavla, medan jag passade på att dra på mig en klänning och springa iväg för att ta lite bilder. Det var verkligen så passande att han kunde stå och måla medan jag fotade, så slapp vi vänta på varandra och båda hade hela tiden något att göra.

Det var verkligen en fantastiskt vacker plats vi hittade och jag kunde inte få nog av  utsikten. Jag tog massor av bilder, filmade lite och var allmänt lycklig just där och då. (Även om det gjorde väldigt ont att springa barfota på allt grus 😅)

Det var en varm dag och solen sken, när jag var klar med fotandet så la jag mig i gräset och solade en stund medan Daniel målade klart. När han var färdig så bytte vi om till badkläder och tog vårt första (och enda) dopp på Irland. Där mellan bergen, med den klarblå himlen ovanför och naturen som enda sällskap tog vi ett snabbt, iskallt dopp. Lagom till att vi doppat oss drog moln fram över himlen och det blev snabbt kyligare. Då packade vi ihop våra grejer, utan att lämna något annat efter oss än fotspår, och vadade tillbaka till bilen.

Det tycker jag är en fruktansvärt viktigt sak med att vistas i naturen. Det gäller både hemma och borta, att man inte lämnar några spår efter sig. Inget skräp, matrester eller saker. Jag skulle aldrig komma på tanken att slänga engångsmuggar, plast eller annat skräp omkring mig, men tyvärr verkar väldigt många inte bry sig alls om sådant. Vart man än går så hittar man skräp och jag plockar upp det jag kan, men det skulle inte ens behövas om folk bara tog med sig sitt skräp!
Förstår verkligen inte hur man kan vara så obrydd om djuren och naturen. Det är tragiskt och ledsamt, för det är knappast de individer som gör så som blir påverkade. Nej, det är oskyldiga djur som sätter i sig saker som är farligt för dem, som fastnar, skadar sig och kvävs på grund av människors lathet.

Och länder som har mycket turism, som t.ex. Irland och Island är väldigt utsatta för turister som struntar fullkomligt i att plocka upp efter sig. Har sett så mycket bilder på hur olika ställen blivit förstörda på grund av överturism, vilket är så tråkigt. Tycker det känns som en självklarhet att hålla ordning omkring sig även när man är ute och reser. Jag hoppas att detta är något som fler kommer lyfta i framtiden och prata mer om.

Dagen gick mot kväll och när vi packat in alla saker i bilen så satte vi kurs mot sovstället för kvällen och på vägen dit passerade vi en helt magisk plats. Jag blev eld och lågor och stannade bilen så snabbt jag kunde och hoppade ut med kameran i högsta hugg. Solen var på väg ned, fälten var fyllda av får och vattnet porlade fram under den gamla stenbron.

Dessa sötnosar tittade intresserat på oss medan jag sprang omkring och fotade och tjoade av glädje. Önskar att vi hade kunnat klappa dem (Älskar får! De är helt underbara djur ♥), men de var alla väldigt skygga och höll sig på avstånd. Kanske lika bra det, så får de vara ifred.

Det här blev en av mina favoritbilder från dagen. Älskar precis allt med den här bilden, den gamla bron i sten, alla rosa blommor, vattnet som forsar fram mellan alla stenar och gräsets starkt gröna färg. Allt ser så himla idylliskt ut, och det var verkligen precis lika vackert i verkligheten. Det blev en fin avslutning på dagen och sedan sov vi gott efter en lång dag med flera äventyr och mycket körande.

Hoppas ni fortfarande tycker det är mysigt med dessa inlägg från vår Irlandsresa. Jag älskar att skriva dem, det känns som att få uppleva allting en gång till. ♥

Stor kram!

7

Creevelea Abbey

Hej finaste ni ♥

Här är fortsättningen och den sista delen av foton från vår femte dag på Irland. Tror ni jag kommer vara klar med reseinläggen lagomt tills det var ett år sedan vi var där? 😂 Är nog stor risk för det, haha. Men just nu känns det bara underbart att få titta igenom lite vackra sommarbilder, då det är världens tråkigaste väder ute.

Sitter i kökssoffan nu och skriver detta och min vy utanför fönstret består av ihopsjunken, slaskig snö, en isig och smutsgrå väg och kala träd nedanför en blygrå himmel. Inte så inspirerande med andra ord! Så låt oss titta tillbaka på en vacker sommardag som vi spenderade i en övergiven gammal kyrka.

Senaste inlägget var detta, då vi vandrade runt i Parkes Castle, om ni inte har läst det ännu. Efter att vi lämnat slottet så åkte vi till en halvt raserad, övergiven kyrka som heter Creevelea Abbey. När vi hittade dit så stod en annan bil parkerad där men de människorna gick i samma veva som vi kom, och förutom dem och en gammal man som gick förbi så var vi helt ensamma på den här platsen.

Det vilade ett fantastiskt lugn över hela platsen, man hörde ingen trafik, inga människor. Bara vindens viskande i gräset, fåglar som kvittrade och ett par kor som mumsade i sig gräs. Det var en stor byggnad helt i sten, med vackra fönster och många väggar som fortfarande var helt intakta, men taket fanns inte kvar så solen lyste in överallt.

Man gick in på egen risk!

Det låg i en fantastisk omgivning, med de typiska, irländska gröna kullarna och en lummig grönska som ramade in hela platsen. Jag gick omkring helt lyrisk över den vackra naturen och kyrkans alla hemliga vinklar och vrår. Jag kände mig helt lugn och så avslappnad, det fanns ingen stress eller tankar på något annat än nuet.

Byggnaden är ursprungligen byggd 1508 av Eóghan O’Rourke och hans fru Margaret O’Brian, men brann ned av en olyckshändelse 1536 och byggdes då återigen upp av Brian Ballach O’Rourke. Kyrkan var i bruk ända tills år 1837. Tänk så häftigt att den här byggnaden har stått på denna plats i så många hundra år! Och vem vet hur länge till den kommer finnas kvar? Vad häftigt det hade varit om byggnader kunde tala. Så mycket historia som sitter inpräntat i dessa väggar.

Hade så gärna velat gå upp i det där tornet för att se utsikten därifrån, tror den är fantastisk. Men det var avstängt dit upp, förmodligen är det farligt att vistas där med tanke på att stenar kan rasa ned, så det förstår man ju.

Blir alltid så fascinerad över hur naturen kan ta sig fram och växa på platser som känns så otillgängliga. Alla buskar och blommor som växte rätt upp ur stenarna och hängande på väggarna. Det är som när man ser en maskros som växer upp ur en spricka i asfalten, vi människor försöker alltid gå in och ändra i naturen. Klippa, beskära, rätta till och flytta, men så småningom tar naturen tillbaka det som vi försökt göra oss herrar över. Tycker det är rätt mäktigt, naturen går liksom inte att stoppa hur mycket vi än försöker. Så vi kanske bör försöka leva lite mer i symbios med den istället för att motarbeta den. Det är ju faktiskt tack vare den vi kan leva på den här planeten. ♥


Vi spenderade en lång stund på den här platsen men pratade inte mycket, det var som att platsen inspirerade till tystnad och eftertanke. Jag gick runt och tittade på gravarna som fanns kvar där och funderade över vilken sorts liv de människorna levt. Och tycker det är fint att sådana här platser får finnas kvar, inte bara jämnas med marken för att någon “behöver” marken till ett eller annat projekt.

Blommorna vajade i vinden, molnen rörde sig makligt över himlen och solen värmde oss där i tystnaden. Jag älskar ju gamla slott och kyrkor och här fick vi verkligen den bästa blandningen av en gammal byggnad och magisk natur.

Här är busken som växte rakt ut på en lodrätt vägg. Hur häftigt ser det inte ut? Ville såklart bara hem sedan och bygga små gulliga hus i sten och täcka dem med klängväxter… 😀

Mitt hjärta! ♥

Jag filmade ju också en hel del under vår resa på irland, som resulterade i tre små filmer med klipp från olika platser vi besökte. Har ni inte sett dem så får ni gärna gå in på min youtube-kanal och kika! Där ligger också alla andra videos som jag gjort om det är någon ni inte sett. Vill ni se till att inte missa kommande videos så borde ni prenumerera på youtube-kanalen också!

Dessa fönster är så otroligt stora, det är svårt att se på bilden kanske men gravstenarna som står nedanför var nästan lika långa som mig, (jag är ca 174 cm lång) så då förstår ni hur enormt det här fönstret är.

Utsikten från ett annat fönster. Undrar hur mycket den har ändrat sig sedan 1500-talet? Det vore så roligt att få veta. Tycker det är rysligt spännande med historia när man närmar sig den på det här sättet. Att läsa historia i skolan tyckte jag alltid var urtråkigt för där var det viktigaste årtalen och vem som var kung då eller då. Man fick sällan ta del av de “vanliga” människornas liv utan det var framförallt adel (och män) man fick läsa om. Då skulle man råplugga för att klara provet men nästa vecka hade man glömt allting eftersom det inte presenterades på ett engagerande sätt.

Men att själv få uppleva dessa gamla byggnader ger en närhet till det förgångna som gör att jag blir intresserad och vill veta mer. På samma sätt väver vissa författare in historia i sina skönlitterära böcker som gör det väldigt fängslande att ta del av. T.ex Margit Sandemo var ju väldigt duktig på det och Anna Laestadius Larssons trilogi om Barnbruden är också väldigt underhållande “trots” att den är baserad på verkligheten och mycket fakta är invävt i texten.

Här var de två kossorna som var de enda andra levande varelserna i närheten förutom oss. De låg där i solen och tuggade makligt i sig av gräset och jag ville bara sätta mig ned och gosa med dem. Längtar verkligen tills vi har möjlighet att ta emot lite djur på vår gård.

Det var allt för den dagen! Nästa inlägg från Irland kommer förhoppningsvis om inte alltför länge.

Måste förresten tipsa om att gå in och kika på fina Alicias blogg, då hon idag lagt upp ett inlägg med två vackra målningar som hon gjort, inspirerad av två av mina foton! Hon är så himla duktig och jag blev så rörd över att hon målat av vår fina Stjärna som bott hos mamma och pappa nästan hela sitt liv. ♥

Det var alltför idag från mig! Hoppas ni får en fin vecka, stor kram till er. ♥

1