Första månadens bild 2020! – Januari

Hej på er,

Nu blev det många “månadens-bild” inlägg efter varandra här, men ska försöka att mixa upp det med andra inlägg också framöver. Det har bara varit fullt upp här med inskolningen av Wilde på förskolan, så jag har inte haft mycket tid att sitta vid datorn. Men från och med måndag kommer han gå på förskolan som vanligt och då kommer det finnas mer tid till skrivande och allt annat kreativt jag jobbar med.

Det har förstås hänt mycket under de här månaderna då jag inte haft så mycket tid att blogga, och jag har tänkt att försöka klippa ihop en liten film med de videoklipp jag har så småningom för att få en liten återblick på slutet av 2019.

Här är den i alla fall, årets första bild i årstidsprojektet och januaris månadsbild:

Efter att hela vintern varit en tragisk sörja av först lera och sedan isbana överallt så kom det äntligen snö, under den sista veckan av januari! Som jag har längtat. Det var värt att vänta med att fota månadens bild, för nu blev det ändå en del vinterkänsla.

Jag hade flera idéer på vart jag skulle ta månadens bild det här året. Vid äppelträdet, bredvid det stora stenblocket vid huset eller kanske i skogsdungen vid ladan. Men när jag väl var ute och såg mig om så insåg jag hur mycket jag älskar just den här vinkeln, med berget, skogen och den vackra granen till höger. Jag har heller inte fotat så mycket bilder från det här hållet så jag kände att det kunde passa.

Det hade varit fint att ta den på en helt annan plats också, men det måste ändå vara hyfsat nära för att jag ska kunna genomföra projektet. Jag vet att om jag skulle välja en plats som kräver en lång promenad till platsen, pulsande genom djupsnö och bärandes på alla grejer så skulle det inte bli av. I varje fall inte varje månad.

Så jag gör det lätt för mig och stannar på gården för det här projektet, så jag förhoppningsvis ska kunna avsluta det även detta år. Så kan jag lägga tid och energi på tillfälliga utflykter för andra bilder!

Januari avslutas med snö som yr runt knutarna, ystra hästar som skuttar omkring i snön och rullar sig nöjt, med en fin dag i staden för Wildes synundersökning (som gick jättebra), restaurangbesök och ett stort lass med böcker som fick följa med hem från biblioteket!

Nu är det dags för oss här att sova och imorgon börjar en helt ny månad. Vad ser ni mest framemot under februari?

Jag ser framemot att hinna lägga mer tid på min bok, att klippa ihop en video för första gången på evigheter, ridturer i snölandskap och allt annat spännande som väntar. ♥

Stor kram till er!

3

Tankar i natten – om julfirandet, livet & den fördömda ishalkan

Hej finaste ni ♥

Jag har saknat att skriva på bloggen, att vara ute i naturen och fotografera, filma och bara vara. Att skriva på min bok och ha egentid. Det har inte blivit mycket av det på sistone eftersom Wilde (pojken som vi är familjehem till) varit hemma från förskolan ett par månader för att få landa och börja känna sig trygg här. Så vi har varit hemma otroligt mycket, men inte hunnit med så mycket sådant.
Istället har vi lekt mycket, pysslat, målat, umgåtts med hästarna och hundarna, varit iväg på olika grejer, byggt en hinderbana i skogen, klättrat upp på berget, bevittnat soluppgångar med wow-känsla  och levt mycket i nuet.

Inte dokumenterat så mycket, inte skrivit så mycket, men istället varit här och nu på ett helt nytt sätt som varit väldigt fint att få uppleva. Att få uppleva världen genom ett barns ögon och få höra hans tankar är fantastiskt.

Nu är det snart dags för honom att börja förskolan dock och då kommer jag förhoppningsvis kunna ta mig lite mer tid till att blogga, skriva, fotografera och allt sådant som jag också vill göra.
Det är aldrig några problem med att hitta på saker att göra, det är en sak som är säker! 🙂

Vi firade jul på juldagen eftersom Wilde var med sin familj på julafton och det var så mysigt att fira jul här hemma på gården för första gången, och att dessutom få fira jul med barn. Det blir verkligen en helt annan upplevelse när det är barn med än när det bara är vuxna. Lika fint fast på olika sätt. Att se glädjen i hans ögon när vi pyntade granen, när han såg julklapparna på morgonen och sedan höll utkik efter tomten på kvällen var magiskt och fick mig att tänka tillbaka på barndomens fantastiska julaftnar. En av de bästa dagarna på året helt klart.

Daniels familj kom upp och firade jul med oss och det var verkligen så mysigt, med en massa god julmat, olika sorters gottesaker och fina gåvor, där många var hemmagjorda. ♥ Hundarna fick förstås också julklappar som de öppnade själva, och hästarna fick röda äpplen och extra godis!
Vi fick en fin, vit jul med snö även om det såg tveksamt ut där ett tag.

Jag önskar bara att vi kunnat åka upp till min familj i samband med julen, men det har inte funnits något passande tillfälle, eftersom det har varit en rent ut sagt skitvinter här efter jul, med is, regn och ytterst lite snö. Så hagarna har varit som rena skridskobanan trots att han som plogar/grusar vår väg har varit här och grusat i hagen en massa gånger. Hästarna går ju alla barfota så det har inte gått att brodda dem. Och Kristall blev halt för ett tag sedan, utan att varken jag eller veterinären kunde hitta någon orsak eftersom han inte var svullen eller varm någonstans så han ordinerades boxvila och krävde extra omvårdnad då förstås, så jag har helt enkelt inte vågat lämna hästarna.

Det var också en otäck händelse där Aska ramlade på isen och inte kom upp pga det var rena rama blankisen. Hon fick helt enkelt inte något grepp. Som TUR var hade vi varit iväg och köpt en fyrhjuling dagen innan, för alla vi ringde som vi känner med traktorer var borta och ingen kunde komma och hjälpa oss få upp henne.
Vi försökte först få upp henne med hjälp av diverse grejer under hovarna för att hon skulle få grepp men inget fungerade. Det var en riktigt jobbig upplevelse att stå där så hjälplös. Men till slut fick vi dra spännband runt henne och med hjälp av fyrhjulingen dra henne över isen tills hon kom till ett ställe med grus på marken där hovarna fick grepp och hon kunde ta sig upp.

Hon var rena stjärnan under hela tiden och tog det mycket lugnare än vad man kunde tänka sig, men några gånger försökte hon komma upp och började då sprattla runt eftersom hovarna bara gled. Men jag är så glad att hon klarade sig från den jobbiga upplevelsen utan några men. Hon var lite skakis efteråt (undra på det..) men käkade, drack och kissade/bajsade. Jag höll noga koll på henne efter det men hon blev inte halt och fick inte några andra problem heller vad jag kunnat se. Älskade häst. ♥

Det har alltså hänt mycket här, av både det bra och det jobbiga. Men överlag är livet fint, även om jag är väldigt trött på den här “vintern” som mer känns som vår. Jag vill bara att vädret ska bestämma sig någongång. Kan det inte bli en ordentlig vinter eller så kan väl all himla is smälta bort så kan vi få vår istället? Trött på det här mittemellan vädret..

Men jag har i alla fall fått njuta av många vackra stjärnnätter, även om jag inte sett något norrsken alls den här vintern?? Är det bara jag som haft dålig timing eller har det inte varit molnigt typ varje gång det varit chans för norrsken?

Hoppas på fler vackra vinternätter innan våren kommer. Saknar den knarrande snön under skorna, glittrandet på träden och is i ögonfransarna. Vill så gärna få lite riktig vinter..

Hur är det med er? Har saknat att ha kontakt med er alla!

Stor kram ♥

7

En början på något nytt

Hej vänner!

Nu var det över en månad sedan som jag sist gjorde ett blogginlägg. Det har hänt mycket “bakom kulisserna” som är orsaken till att jag inte har haft tid eller energi att uppdatera här. ♥

För det första hämtade vi hem en till häst, som stod ända uppe i Jokkmokk. Ett svart kallblodssto som vi kallar Aska. ♥

Hon är en sådan vacker och härlig häst och det har varit fantastiskt mysigt att få lära känna henne. Hon och Raya har blivit de bästa vänner och hänger hela tiden med varandra. Är så glad att de trivs bra med varandra.

Raya <3

Och världens finaste lilla Stjärna 😍

Radarparet!

Fina lilla Kristall ♥

Sedan har jag genomgått en titthålsoperation för att ta reda på om mina smärtor kunde bero på endometrios, då jag haft hemska menssmärtor (plus andra besvär) ända från början som bara blivit värre med åren. Tack och lov fann de ingen endometrios, vilket förstås var positivt!

Men det jobbiga kvarstår ju med mina besvär, så vi får väl se vad som händer härnäst. Efter operationen mådde jag skitkasst för att vara uppriktig. Egentligen skulle jag åkt hem samma dag, men jag hade sådana smärtor efteråt att jag grät i fyra timmar och fick smärtstillande säkert sex gånger som inte hjälpte alls. Både morfin och andra smärtstillande, men när jag fick både lugnande och morfin, så kunde jag till slut somna, helt utmattad. Fick alltså vara kvar till dagen efter då de ville ha lite koll på mig, då sådana smärtor inte var vanliga efter den operationen.

Det har tagit lite tid att återhämta sig, jag har haft väldigt ont och behövt käka värktabletter, varit väldigt svullen och fått ont av att lyfta saker/böja mig. Nu har det dock äntligen börjat bli bättre.

Sedan är det den största förändringen av alla, och det är att vi blivit familjehem till en liten pojke på fem år!
Vi skickade in en intresseanmälan att bli familjehem redan i somras, och har sedan genomgått en utredning med utdrag ur olika register, intervjuer och hembesök. De har även pratat med referenser och vi blev godkända. 😊 Det som är kvar är att vi ska gå en utbildning i januari/februari, som man egentligen ska gå innan man tar emot ett barn, men ibland kan det hända att man får ta emot en placering tidigare.

Vi fick förfrågan om vi skulle kunna tänka oss att ta emot den här pojken och efter att ha träffat både honom och föräldrarna så blev det så. Så sedan drygt en vecka tillbaka bor han hos oss och det har varit minst sagt omtumlande, annorlunda, roligt och lärorikt att ha ett barn i hemmet. Kommer berätta mer senare, men nu i början har jag fått ta ett litet steg tillbaka med sociala medier/bloggande/fotande för att lägga mer fokus på honom.

Jag försöker att hinna skriva lite på min bok ändå när jag kan, när han sover eller är med Daniel så det och djuren är det som annars tagit upp min tid.

Hur är det med er? Jag hoppas ni alla mår fint. ♥

Stor kram till er alla!

10

Flocken i frostlandskap

Hej vänner!

Dagarna flyger fram och vi är redan i slutet av oktober. Jag har planerat för oktobers månadsbild och tror att den kommer bli bra! Men innan dess tänkte jag visa några bilder som jag tog för några dagar sedan när det hade varit kallt ute hela natten, så frosten täckte hela landskapet.

Får ibland nypa mig i armen för att förstå att jag faktiskt bor här och att det är vårt!

Fina Raya har nu bott hos oss i drygt tre veckor. Jag har pysslat om henne mycket vilket hon verkar gilla mycket. <3 Oftast kan jag stå med henne helt lös i hagen och borsta. Vi har gått mycket promenader och backtränat för att börja bygga lite ryggmuskler. Jag har också byggt en rundcorall, med trästolpar och tråd för att ha en plats där jag kan löslongera hästarna, träna tricks osv. Där har hon fått röra lite på sig och busat runt ordentligt! Hon galopperar ofta frivilligt men har inte mycket kondition än så länge.

Stjärna är pigg och trivs ypperligt nu när de jobbiga insekterna inte längre härjar! Vi går promenader då och då, stretchar och myser mycket. Hon älskar att bli borstad och slutar ofta äta när man borstar för att bara stå och blunda och njuta. <3 Har gått promenader med en häst och hundarna, där hundarna springer lösa och jag leder Stjärna eller Kristall. Det har gått väldigt fint faktiskt, men har inte testat med Raya än då jag vill att hon ska vänja sig vid hundarna först.

Bry er inte om smutsen på grimman, det är foderrester från kraftfodret. Hon är en sölig tjej 🙈 Men visst är hon fin?? Nu går ingen av dem med grimma i hagen längre, det var mest i början för att lätt kunna fånga dem om det hände något.

Stjärna har redan satt en rejäl vinterpäls! Den är så tjock att man kan borra ned fingrarna i pälsen och de försvinner i princip. Hon älskar att komma ut på våra promenader och pinnar på i snabb takt. Även i uppförsbackar som är jobbiga eftersom hon är gammal och inte har så mycket muskler, så går hon på utan att vilja stanna och pausa. 😍 Medan Raya eller Kristall gärna pausar mitt i backen och pustar ut en stund haha.

Lille Kristall! <3 Han är så mysig att köra, springer med öronen spetsade hela tiden och väljer gärna att gå längre om han får. Han är också superlätt att longera/löslongera och lyssnar väldigt fint på röstkommandon. Sån fin liten kille!

Det syns inte att jag borstar dem i princip varje dag haha. Nästa dag är de lika skitiga igen! Men det är fint att de är glada och nöjda. De verkar trivas ypperligt med att gå på lösdrift och är väldigt sällan inne i ligghallen nu när insekterna är borta.

Min lilla flock! ♥️ Det känns som de börjar vänja sig vid varandra nu och blivit en liten flock på riktigt.

Är så lycklig över att ha hästar i mitt liv igen, och att dessutom ha tre egna hästar, på egen gård känns helt surrealistiskt!

Hur är det med er?

Kram ♥

5

Älskade Stjärnan

Hej vänner!

Under den här sommaren så har jag inte fotat hästarna så mycket som jag egentligen velat, av den enkla orsaken att det var för mycket insekter. Knott, myggor, flugor och bromsar som besvärade både mig och hästarna. De har ju haft på sig eksemtäckena i princip hela sommaren så det har inte varit så där spontant och enkelt att bara gå ut och fota dem.

Men nu när hösten har kommit och insekterna äntligen givit tappt så kan hästarna gå utan täcken och jag fotar och filmar dem mycket oftare och mer spontant nu. Insåg dock att jag nästan inte hade några bilder där både jag och hästarna är med, så för några dagar sedan tog jag ut Stjärna och hade en liten fotosession. 😉

Och alltså, älskade häst. Hon är verkligen fantastisk på alla sätt och vis. 39 år gammal men piggare än många yngre hästar. Hon älskar hästgodis, morötter, äpplen och ja i princip allt hon får lov att äta. Hon är världens snällaste häst, skulle inte göra en fluga förnär.

Hon har fått fem föl under åren hos mamma och pappa och hennes sista barnbarn är nästan en kopia av henne. Hera som var Stjärnas näst sista föl och som är mamma till Vónar Neisti, Stjärnas barnbarn, lever tyvärr inte längre. Hon var född samma år som mig, och när det var dags för henne att bli mamma så var jag där och såg Palten födas. (Ja vi kallade honom Palten när han var liten för att han var så liten och rund och det har hängt kvar haha.)

Det var en förunderlig natt när jag och mamma hjälpte Palten till världen. Han var svag och orkade inte sparka sig ur fosterhinnan själv och Hera som var förstföderska hade inte heller någon ork kvar efter fölningen. Så vi fick ta hål på fosterhinnan och torka slem ur hans näsborrar så han skulle kunna andas fritt. Sedan hjälpte vi till att gnugga honom torr medan Hera återhämtade sig. Efter det kunde vi luta oss tillbaka och titta på när han tog sina första stapplande steg in i världen. ♥

Han var en riktigt liten rackare, busig som få och han körde totalt med mormor Stjärna, för hon var ju för snäll för att säga ifrån. När vi gick promenader i skogen så fick han följa med och springa fritt bland blåbärsriset, men han höll sig alltid i närheten av oss.

Det finns många fantastiska minnen från alla upplevelser med hästar genom åren. De är så underbara djur, vänliga, kloka, roliga och ärliga. Och jag är så glad att ha fått ge Stjärna (och Kristall) ett underbart pensionärsliv med äventyr i små format. Att kunna gå dit varje morgon och ge dem morötter och gosa med dem, gå på promenader och upptäcka naturen med dem vid min sida.  Att få känna hur de mjukt buffar på en med sin mule för att få lite mer godis.

Stjärna har varit en del av vår familj sedan 6,5 års ålder och hon kommer vara en del av vår familj under resten av sitt liv. Jag hoppas verkligen att vi får mycket mer tid tillsammans, men jag uppskattar varje dag som vi får. ♥

När jag fotade dessa bilder så hade jag henne lös på fältet, och jag märkte snabbt att så fort jag gick fram och tillbaka mellan kameran så följde hon varje steg jag tog. (Förmodligen för hon ville ha godis 😆) Så jag testade att springa några steg och då började hon direkt att trava efter mig. Stannade jag så stannade hon med. Så sprang jag några meter till och då började den tokan att galoppera! Hur nöjd som helst, upprepade hon det flera gånger. Men sista gången så fick hon sån fart på sig att när jag stannade så fortsatte hon vidare upp till huset och gräsmattan haha! Där ställde hon sig att frusta nöjt och sedan började hon beta. Hon var så sjukt söt med sin pigga och stolta uppsyn så jag kunde inte göra annat än att skratta åt henne. Älskade lilla häst! ♥

På den här bilden så tycker jag att hon blev så fruktansvärt söt, men tyvärr så blev den förstås suddig… Lägger ändå upp den för jag tycker ändå om den, och så kan ni få föreställa er hur det är att fota alla dessa bilder helt själv, medan man ska hålla koll på en häst, fjärrkontrollen, godiset, kameran och sitt eget ansikte. 😂 Inte det lättaste alla gånger! Av femhundra bilder så sparade jag väl ca hundra i slutändan. Och då behövs det nog ändå rensas en omgång till. Det är lite “hemligheten” bakom bra bilder. Man tar bara så många att någon måste bli bra! 😉

Imorgon eftermiddag ska vi iväg en sväng och på söndag händer det förhoppningsvis en väldigt rolig sak. Kommer inte hinna blogga den dagen, men om ni är nyfikna kan ni ju följa mig på instagram stories där jag kommer uppdatera under helgen!

Nu är det dags att sova, imorgon blir det ännu en jobbdag. Hoppas ni alla mår bra och har en fantastisk höst!

Kram ♥

8