Flocken i frostlandskap

Hej vänner!

Dagarna flyger fram och vi är redan i slutet av oktober. Jag har planerat för oktobers månadsbild och tror att den kommer bli bra! Men innan dess tänkte jag visa några bilder som jag tog för några dagar sedan när det hade varit kallt ute hela natten, så frosten täckte hela landskapet.

Får ibland nypa mig i armen för att förstå att jag faktiskt bor här och att det är vårt!

Fina Raya har nu bott hos oss i drygt tre veckor. Jag har pysslat om henne mycket vilket hon verkar gilla mycket. <3 Oftast kan jag stå med henne helt lös i hagen och borsta. Vi har gått mycket promenader och backtränat för att börja bygga lite ryggmuskler. Jag har också byggt en rundcorall, med trästolpar och tråd för att ha en plats där jag kan löslongera hästarna, träna tricks osv. Där har hon fått röra lite på sig och busat runt ordentligt! Hon galopperar ofta frivilligt men har inte mycket kondition än så länge.

Stjärna är pigg och trivs ypperligt nu när de jobbiga insekterna inte längre härjar! Vi går promenader då och då, stretchar och myser mycket. Hon älskar att bli borstad och slutar ofta äta när man borstar för att bara stå och blunda och njuta. <3 Har gått promenader med en häst och hundarna, där hundarna springer lösa och jag leder Stjärna eller Kristall. Det har gått väldigt fint faktiskt, men har inte testat med Raya än då jag vill att hon ska vänja sig vid hundarna först.

Bry er inte om smutsen på grimman, det är foderrester från kraftfodret. Hon är en sölig tjej 🙈 Men visst är hon fin?? Nu går ingen av dem med grimma i hagen längre, det var mest i början för att lätt kunna fånga dem om det hände något.

Stjärna har redan satt en rejäl vinterpäls! Den är så tjock att man kan borra ned fingrarna i pälsen och de försvinner i princip. Hon älskar att komma ut på våra promenader och pinnar på i snabb takt. Även i uppförsbackar som är jobbiga eftersom hon är gammal och inte har så mycket muskler, så går hon på utan att vilja stanna och pausa. 😍 Medan Raya eller Kristall gärna pausar mitt i backen och pustar ut en stund haha.

Lille Kristall! <3 Han är så mysig att köra, springer med öronen spetsade hela tiden och väljer gärna att gå längre om han får. Han är också superlätt att longera/löslongera och lyssnar väldigt fint på röstkommandon. Sån fin liten kille!

Det syns inte att jag borstar dem i princip varje dag haha. Nästa dag är de lika skitiga igen! Men det är fint att de är glada och nöjda. De verkar trivas ypperligt med att gå på lösdrift och är väldigt sällan inne i ligghallen nu när insekterna är borta.

Min lilla flock! ♥️ Det känns som de börjar vänja sig vid varandra nu och blivit en liten flock på riktigt.

Är så lycklig över att ha hästar i mitt liv igen, och att dessutom ha tre egna hästar, på egen gård känns helt surrealistiskt!

Hur är det med er?

Kram ♥

4

Älskade Stjärnan

Hej vänner!

Under den här sommaren så har jag inte fotat hästarna så mycket som jag egentligen velat, av den enkla orsaken att det var för mycket insekter. Knott, myggor, flugor och bromsar som besvärade både mig och hästarna. De har ju haft på sig eksemtäckena i princip hela sommaren så det har inte varit så där spontant och enkelt att bara gå ut och fota dem.

Men nu när hösten har kommit och insekterna äntligen givit tappt så kan hästarna gå utan täcken och jag fotar och filmar dem mycket oftare och mer spontant nu. Insåg dock att jag nästan inte hade några bilder där både jag och hästarna är med, så för några dagar sedan tog jag ut Stjärna och hade en liten fotosession. 😉

Och alltså, älskade häst. Hon är verkligen fantastisk på alla sätt och vis. 39 år gammal men piggare än många yngre hästar. Hon älskar hästgodis, morötter, äpplen och ja i princip allt hon får lov att äta. Hon är världens snällaste häst, skulle inte göra en fluga förnär.

Hon har fått fem föl under åren hos mamma och pappa och hennes sista barnbarn är nästan en kopia av henne. Hera som var Stjärnas näst sista föl och som är mamma till Vónar Neisti, Stjärnas barnbarn, lever tyvärr inte längre. Hon var född samma år som mig, och när det var dags för henne att bli mamma så var jag där och såg Palten födas. (Ja vi kallade honom Palten när han var liten för att han var så liten och rund och det har hängt kvar haha.)

Det var en förunderlig natt när jag och mamma hjälpte Palten till världen. Han var svag och orkade inte sparka sig ur fosterhinnan själv och Hera som var förstföderska hade inte heller någon ork kvar efter fölningen. Så vi fick ta hål på fosterhinnan och torka slem ur hans näsborrar så han skulle kunna andas fritt. Sedan hjälpte vi till att gnugga honom torr medan Hera återhämtade sig. Efter det kunde vi luta oss tillbaka och titta på när han tog sina första stapplande steg in i världen. ♥

Han var en riktigt liten rackare, busig som få och han körde totalt med mormor Stjärna, för hon var ju för snäll för att säga ifrån. När vi gick promenader i skogen så fick han följa med och springa fritt bland blåbärsriset, men han höll sig alltid i närheten av oss.

Det finns många fantastiska minnen från alla upplevelser med hästar genom åren. De är så underbara djur, vänliga, kloka, roliga och ärliga. Och jag är så glad att ha fått ge Stjärna (och Kristall) ett underbart pensionärsliv med äventyr i små format. Att kunna gå dit varje morgon och ge dem morötter och gosa med dem, gå på promenader och upptäcka naturen med dem vid min sida.  Att få känna hur de mjukt buffar på en med sin mule för att få lite mer godis.

Stjärna har varit en del av vår familj sedan 6,5 års ålder och hon kommer vara en del av vår familj under resten av sitt liv. Jag hoppas verkligen att vi får mycket mer tid tillsammans, men jag uppskattar varje dag som vi får. ♥

När jag fotade dessa bilder så hade jag henne lös på fältet, och jag märkte snabbt att så fort jag gick fram och tillbaka mellan kameran så följde hon varje steg jag tog. (Förmodligen för hon ville ha godis 😆) Så jag testade att springa några steg och då började hon direkt att trava efter mig. Stannade jag så stannade hon med. Så sprang jag några meter till och då började den tokan att galoppera! Hur nöjd som helst, upprepade hon det flera gånger. Men sista gången så fick hon sån fart på sig att när jag stannade så fortsatte hon vidare upp till huset och gräsmattan haha! Där ställde hon sig att frusta nöjt och sedan började hon beta. Hon var så sjukt söt med sin pigga och stolta uppsyn så jag kunde inte göra annat än att skratta åt henne. Älskade lilla häst! ♥

På den här bilden så tycker jag att hon blev så fruktansvärt söt, men tyvärr så blev den förstås suddig… Lägger ändå upp den för jag tycker ändå om den, och så kan ni få föreställa er hur det är att fota alla dessa bilder helt själv, medan man ska hålla koll på en häst, fjärrkontrollen, godiset, kameran och sitt eget ansikte. 😂 Inte det lättaste alla gånger! Av femhundra bilder så sparade jag väl ca hundra i slutändan. Och då behövs det nog ändå rensas en omgång till. Det är lite “hemligheten” bakom bra bilder. Man tar bara så många att någon måste bli bra! 😉

Imorgon eftermiddag ska vi iväg en sväng och på söndag händer det förhoppningsvis en väldigt rolig sak. Kommer inte hinna blogga den dagen, men om ni är nyfikna kan ni ju följa mig på instagram stories där jag kommer uppdatera under helgen!

Nu är det dags att sova, imorgon blir det ännu en jobbdag. Hoppas ni alla mår bra och har en fantastisk höst!

Kram ♥

8

Hästarnas flytt

Hej vänner! 

Nu i helgen hände något som jag längtat efter länge, hästarna fick nämligen flytta till sin nya vinterhage och inviga sin nya ligghall!
Vi, men framförallt Daniel, har jobbat med ligghallen nästan hela sommaren, och nu står den äntligen där. Rejält tilltagen i storlek,  ny och fräsch. Sedan har vi hjälpts åt med att måla den ett lager med falu rödfärg. Den ska få minst en omgång till med färg innan vi är nöjda och så småningom ska vi också få upp vita knutar, vitt dörrfoder och bygga dörrar också. Tänkte göra delade boxdörrar, där man kan stänga nedre halvan om man behöver ha hästarna inne i ligghallen tillfälligt, men så de ändå kan titta ut över dörren. 



Men det är framförallt finlir och inget som är viktigt just nu, så därför fick de flytta dit trots att allting inte var helt och hållet klart. 
Förra veckan fokuserade vi på att få upp vinterhagen, eftersom vi hittills bara haft elhagar så var det dags att bygga en permanent hage innan tjälen kommer. 



Jag har läst på en hel del om olika staketmaterial, vilka fördelar och nackdelar de olika stängslen har osv. innan jag bestämde mig vad jag ville ha. Helst hade jag väl haft fina, vita trästaket överallt men det är både alltför dyrt och för mycket underhåll för att det ska vara värt det. 😝



Till slut bestämde jag att det fick bli tryckimpregnerade trästolpar och aluminiumtråd, då den är så tunn att snön inte borde lägga sig på tråden och tynga ned, plus att den var hyfsat billig, lättarbetad och enkelt går av om något djur springer igenom det. Har sett alltför mycket skräckbilder på hästar som slitit sönder ben och senor när de sprungit igenom elrep och annat hållbart material. 



Det gick förvånansvärt fort att få upp staketet, trots att vi fick spetta upp hål för varje stolpe, slå ned dem med släggan, sedan skruva på isolatorer och till slut dra tråden och spänna upp den. Hade förväntat mig att det skulle vara mycket jobbigare, men är tacksam över att det gick så smidigt. Jag och Daniel är ett bra arbetsteam! ♥