Första månadens bild 2020! – Januari

Hej på er,

Nu blev det många ”månadens-bild” inlägg efter varandra här, men ska försöka att mixa upp det med andra inlägg också framöver. Det har bara varit fullt upp här med inskolningen av Wilde på förskolan, så jag har inte haft mycket tid att sitta vid datorn. Men från och med måndag kommer han gå på förskolan som vanligt och då kommer det finnas mer tid till skrivande och allt annat kreativt jag jobbar med.

Det har förstås hänt mycket under de här månaderna då jag inte haft så mycket tid att blogga, och jag har tänkt att försöka klippa ihop en liten film med de videoklipp jag har så småningom för att få en liten återblick på slutet av 2019.

Här är den i alla fall, årets första bild i årstidsprojektet och januaris månadsbild:

Efter att hela vintern varit en tragisk sörja av först lera och sedan isbana överallt så kom det äntligen snö, under den sista veckan av januari! Som jag har längtat. Det var värt att vänta med att fota månadens bild, för nu blev det ändå en del vinterkänsla.

Jag hade flera idéer på vart jag skulle ta månadens bild det här året. Vid äppelträdet, bredvid det stora stenblocket vid huset eller kanske i skogsdungen vid ladan. Men när jag väl var ute och såg mig om så insåg jag hur mycket jag älskar just den här vinkeln, med berget, skogen och den vackra granen till höger. Jag har heller inte fotat så mycket bilder från det här hållet så jag kände att det kunde passa.

Det hade varit fint att ta den på en helt annan plats också, men det måste ändå vara hyfsat nära för att jag ska kunna genomföra projektet. Jag vet att om jag skulle välja en plats som kräver en lång promenad till platsen, pulsande genom djupsnö och bärandes på alla grejer så skulle det inte bli av. I varje fall inte varje månad.

Så jag gör det lätt för mig och stannar på gården för det här projektet, så jag förhoppningsvis ska kunna avsluta det även detta år. Så kan jag lägga tid och energi på tillfälliga utflykter för andra bilder!

Januari avslutas med snö som yr runt knutarna, ystra hästar som skuttar omkring i snön och rullar sig nöjt, med en fin dag i staden för Wildes synundersökning (som gick jättebra), restaurangbesök och ett stort lass med böcker som fick följa med hem från biblioteket!

Nu är det dags för oss här att sova och imorgon börjar en helt ny månad. Vad ser ni mest framemot under februari?

Jag ser framemot att hinna lägga mer tid på min bok, att klippa ihop en video för första gången på evigheter, ridturer i snölandskap och allt annat spännande som väntar. ♥

Stor kram till er!

7

Månadens bild – December

Hej på er!

Äntligen har jag fått tummen ur och redigerat månadens bild för december och nu är det dags att lägga upp den här.

Som ni vet präglades december till stor del av familjen, livet hemma och allting kring Wilde. Därför tycker jag också att månadens bild får spegla detta och nästan hela lilla familjen fick vara med på 2019:s sista månadsbild. Hade gärna haft med alla hästarna där också, men det hade nog varit lite för trångt på bryggan haha!

Men alla som bor inne i huset fick i alla fall vara med och jag tycker det blev en mysig bild, lite sådär lagomt rörig och operfekt som det blir när barn och djur är med. ♥

Vi försökte också få till en hoppbild men det var väldigt svårt att tajma allas hopp samtidigt, utan att hundarna sprang iväg åt varsitt håll hela tiden 😀 Så här får ni en bonusbild, en inte så perfekt tajmad hoppbild:

Tack för att ni följt mig under mitt årstidsprojekt under 2019. Jag tycker det har varit en rolig och lagomt svår utmaning, som varit möjlig att fullfölja. Har förut försökt mig på olika projekt där man ska ta en bild om dagen/köra ett tema per vecka eller liknande, men det har jag aldrig lyckats fullfölja då livet alltid kommer ivägen. Men det här projektet lyckades jag fullfölja och även om bilderna inte precis blev som jag alltid planerat så är jag bara nöjd över att ha lyckats.

Vad tycker ni om att följa den här typen av projekt?

Kram ♥

5

Tankar i natten – om julfirandet, livet & den fördömda ishalkan

Hej finaste ni ♥

Jag har saknat att skriva på bloggen, att vara ute i naturen och fotografera, filma och bara vara. Att skriva på min bok och ha egentid. Det har inte blivit mycket av det på sistone eftersom Wilde (pojken som vi är familjehem till) varit hemma från förskolan ett par månader för att få landa och börja känna sig trygg här. Så vi har varit hemma otroligt mycket, men inte hunnit med så mycket sådant.
Istället har vi lekt mycket, pysslat, målat, umgåtts med hästarna och hundarna, varit iväg på olika grejer, byggt en hinderbana i skogen, klättrat upp på berget, bevittnat soluppgångar med wow-känsla  och levt mycket i nuet.

Inte dokumenterat så mycket, inte skrivit så mycket, men istället varit här och nu på ett helt nytt sätt som varit väldigt fint att få uppleva. Att få uppleva världen genom ett barns ögon och få höra hans tankar är fantastiskt.

Nu är det snart dags för honom att börja förskolan dock och då kommer jag förhoppningsvis kunna ta mig lite mer tid till att blogga, skriva, fotografera och allt sådant som jag också vill göra.
Det är aldrig några problem med att hitta på saker att göra, det är en sak som är säker! 🙂

Vi firade jul på juldagen eftersom Wilde var med sin familj på julafton och det var så mysigt att fira jul här hemma på gården för första gången, och att dessutom få fira jul med barn. Det blir verkligen en helt annan upplevelse när det är barn med än när det bara är vuxna. Lika fint fast på olika sätt. Att se glädjen i hans ögon när vi pyntade granen, när han såg julklapparna på morgonen och sedan höll utkik efter tomten på kvällen var magiskt och fick mig att tänka tillbaka på barndomens fantastiska julaftnar. En av de bästa dagarna på året helt klart.

Daniels familj kom upp och firade jul med oss och det var verkligen så mysigt, med en massa god julmat, olika sorters gottesaker och fina gåvor, där många var hemmagjorda. ♥ Hundarna fick förstås också julklappar som de öppnade själva, och hästarna fick röda äpplen och extra godis!
Vi fick en fin, vit jul med snö även om det såg tveksamt ut där ett tag.

Jag önskar bara att vi kunnat åka upp till min familj i samband med julen, men det har inte funnits något passande tillfälle, eftersom det har varit en rent ut sagt skitvinter här efter jul, med is, regn och ytterst lite snö. Så hagarna har varit som rena skridskobanan trots att han som plogar/grusar vår väg har varit här och grusat i hagen en massa gånger. Hästarna går ju alla barfota så det har inte gått att brodda dem. Och Kristall blev halt för ett tag sedan, utan att varken jag eller veterinären kunde hitta någon orsak eftersom han inte var svullen eller varm någonstans så han ordinerades boxvila och krävde extra omvårdnad då förstås, så jag har helt enkelt inte vågat lämna hästarna.

Det var också en otäck händelse där Aska ramlade på isen och inte kom upp pga det var rena rama blankisen. Hon fick helt enkelt inte något grepp. Som TUR var hade vi varit iväg och köpt en fyrhjuling dagen innan, för alla vi ringde som vi känner med traktorer var borta och ingen kunde komma och hjälpa oss få upp henne.
Vi försökte först få upp henne med hjälp av diverse grejer under hovarna för att hon skulle få grepp men inget fungerade. Det var en riktigt jobbig upplevelse att stå där så hjälplös. Men till slut fick vi dra spännband runt henne och med hjälp av fyrhjulingen dra henne över isen tills hon kom till ett ställe med grus på marken där hovarna fick grepp och hon kunde ta sig upp.

Hon var rena stjärnan under hela tiden och tog det mycket lugnare än vad man kunde tänka sig, men några gånger försökte hon komma upp och började då sprattla runt eftersom hovarna bara gled. Men jag är så glad att hon klarade sig från den jobbiga upplevelsen utan några men. Hon var lite skakis efteråt (undra på det..) men käkade, drack och kissade/bajsade. Jag höll noga koll på henne efter det men hon blev inte halt och fick inte några andra problem heller vad jag kunnat se. Älskade häst. ♥

Det har alltså hänt mycket här, av både det bra och det jobbiga. Men överlag är livet fint, även om jag är väldigt trött på den här ”vintern” som mer känns som vår. Jag vill bara att vädret ska bestämma sig någongång. Kan det inte bli en ordentlig vinter eller så kan väl all himla is smälta bort så kan vi få vår istället? Trött på det här mittemellan vädret..

Men jag har i alla fall fått njuta av många vackra stjärnnätter, även om jag inte sett något norrsken alls den här vintern?? Är det bara jag som haft dålig timing eller har det inte varit molnigt typ varje gång det varit chans för norrsken?

Hoppas på fler vackra vinternätter innan våren kommer. Saknar den knarrande snön under skorna, glittrandet på träden och is i ögonfransarna. Vill så gärna få lite riktig vinter..

Hur är det med er? Har saknat att ha kontakt med er alla!

Stor kram ♥

7

Bättre sent än aldrig – Månadens bild november

Som ni vet kom livet emellan under november och inga blogginlägg blev varken publicerade eller skrivna. December månad har varit nästan lika tom här på bloggen, men desto rikare av upplevelser i livet bakom kulisserna. Nu efter jul och nyår så känns det som om vi äntligen börjar landa och fått in lite rutiner som underlättar vardagen. Sedan när lillkillen börjar förskolan så kommer detta bli ännu bättre och lättare, kan jag tänka mig.

Nåväl, bättre sent än aldrig säger man ju, eller hur? Så här är månadens bild för november. November som får representera mörkret, natten och nedbrytandets tid. När allting i naturen dör, förmultnar, täcks av ett lager snö och frost, medan mörkret sänker sig och dagarna blir allt kortare. Tiden när vi tänder ljus för att lysa upp dygnets alla mörka timmar, när vi får blicka upp mot månen och stjärnorna istället för solen. Tiden när solen knappt orkar över berget och gården ligger i skugga största delen av tiden.

Det kan vara deprimerande, men också väldigt mysigt och avkopplande, beroende på hur man ser på det. Bristen på ljus och solsken känns i varje por av huden, mörkret sänker sig över sinnet lika mycket som över världen.

Men samtidigt är det en tid där det känns naturligt att sakta in, sänka på kraven och ta hand om sig själv mer. Att tända ljus som får lysa upp i mörkret. Dricka massvis av varmt te som värmer, vända blicken mot natthimlen och beskåda den oändliga rymden däruppe, med miljontals stjärnor och sprakande norrsken. Att stanna upp och bara vara, i nuet. Tända brasor som doftar av skog, sitta uppe sent och pyssla med diverse kreativa saker, lyssna på ljudböcker i mängder.

Och då kan även den mörka november kännas ganska fantastisk.

Hoppas ni gillar bilden och tycker den var värd att vänta på. <3

Kram!

9

En början på något nytt

Hej vänner!

Nu var det över en månad sedan som jag sist gjorde ett blogginlägg. Det har hänt mycket ”bakom kulisserna” som är orsaken till att jag inte har haft tid eller energi att uppdatera här. ♥

För det första hämtade vi hem en till häst, som stod ända uppe i Jokkmokk. Ett svart kallblodssto som vi kallar Aska. ♥

Hon är en sådan vacker och härlig häst och det har varit fantastiskt mysigt att få lära känna henne. Hon och Raya har blivit de bästa vänner och hänger hela tiden med varandra. Är så glad att de trivs bra med varandra.

Raya <3

Och världens finaste lilla Stjärna 😍

Radarparet!

Fina lilla Kristall ♥

Sedan har jag genomgått en titthålsoperation för att ta reda på om mina smärtor kunde bero på endometrios, då jag haft hemska menssmärtor (plus andra besvär) ända från början som bara blivit värre med åren. Tack och lov fann de ingen endometrios, vilket förstås var positivt!

Men det jobbiga kvarstår ju med mina besvär, så vi får väl se vad som händer härnäst. Efter operationen mådde jag skitkasst för att vara uppriktig. Egentligen skulle jag åkt hem samma dag, men jag hade sådana smärtor efteråt att jag grät i fyra timmar och fick smärtstillande säkert sex gånger som inte hjälpte alls. Både morfin och andra smärtstillande, men när jag fick både lugnande och morfin, så kunde jag till slut somna, helt utmattad. Fick alltså vara kvar till dagen efter då de ville ha lite koll på mig, då sådana smärtor inte var vanliga efter den operationen.

Det har tagit lite tid att återhämta sig, jag har haft väldigt ont och behövt käka värktabletter, varit väldigt svullen och fått ont av att lyfta saker/böja mig. Nu har det dock äntligen börjat bli bättre.

Sedan är det den största förändringen av alla, och det är att vi blivit familjehem till en liten pojke på fem år!
Vi skickade in en intresseanmälan att bli familjehem redan i somras, och har sedan genomgått en utredning med utdrag ur olika register, intervjuer och hembesök. De har även pratat med referenser och vi blev godkända. 😊 Det som är kvar är att vi ska gå en utbildning i januari/februari, som man egentligen ska gå innan man tar emot ett barn, men ibland kan det hända att man får ta emot en placering tidigare.

Vi fick förfrågan om vi skulle kunna tänka oss att ta emot den här pojken och efter att ha träffat både honom och föräldrarna så blev det så. Så sedan drygt en vecka tillbaka bor han hos oss och det har varit minst sagt omtumlande, annorlunda, roligt och lärorikt att ha ett barn i hemmet. Kommer berätta mer senare, men nu i början har jag fått ta ett litet steg tillbaka med sociala medier/bloggande/fotande för att lägga mer fokus på honom.

Jag försöker att hinna skriva lite på min bok ändå när jag kan, när han sover eller är med Daniel så det och djuren är det som annars tagit upp min tid.

Hur är det med er? Jag hoppas ni alla mår fint. ♥

Stor kram till er alla!

10