Månadens bild – December

Hej på er!

Äntligen har jag fått tummen ur och redigerat månadens bild för december och nu är det dags att lägga upp den här.

Som ni vet präglades december till stor del av familjen, livet hemma och allting kring Wilde. Därför tycker jag också att månadens bild får spegla detta och nästan hela lilla familjen fick vara med på 2019:s sista månadsbild. Hade gärna haft med alla hästarna där också, men det hade nog varit lite för trångt på bryggan haha!

Men alla som bor inne i huset fick i alla fall vara med och jag tycker det blev en mysig bild, lite sådär lagomt rörig och operfekt som det blir när barn och djur är med. ♥

Vi försökte också få till en hoppbild men det var väldigt svårt att tajma allas hopp samtidigt, utan att hundarna sprang iväg åt varsitt håll hela tiden 😀 Så här får ni en bonusbild, en inte så perfekt tajmad hoppbild:

Tack för att ni följt mig under mitt årstidsprojekt under 2019. Jag tycker det har varit en rolig och lagomt svår utmaning, som varit möjlig att fullfölja. Har förut försökt mig på olika projekt där man ska ta en bild om dagen/köra ett tema per vecka eller liknande, men det har jag aldrig lyckats fullfölja då livet alltid kommer ivägen. Men det här projektet lyckades jag fullfölja och även om bilderna inte precis blev som jag alltid planerat så är jag bara nöjd över att ha lyckats.

Vad tycker ni om att följa den här typen av projekt?

Kram ♥

3

Tankar i natten – om julfirandet, livet & den fördömda ishalkan

Hej finaste ni ♥

Jag har saknat att skriva på bloggen, att vara ute i naturen och fotografera, filma och bara vara. Att skriva på min bok och ha egentid. Det har inte blivit mycket av det på sistone eftersom Wilde (pojken som vi är familjehem till) varit hemma från förskolan ett par månader för att få landa och börja känna sig trygg här. Så vi har varit hemma otroligt mycket, men inte hunnit med så mycket sådant.
Istället har vi lekt mycket, pysslat, målat, umgåtts med hästarna och hundarna, varit iväg på olika grejer, byggt en hinderbana i skogen, klättrat upp på berget, bevittnat soluppgångar med wow-känsla  och levt mycket i nuet.

Inte dokumenterat så mycket, inte skrivit så mycket, men istället varit här och nu på ett helt nytt sätt som varit väldigt fint att få uppleva. Att få uppleva världen genom ett barns ögon och få höra hans tankar är fantastiskt.

Nu är det snart dags för honom att börja förskolan dock och då kommer jag förhoppningsvis kunna ta mig lite mer tid till att blogga, skriva, fotografera och allt sådant som jag också vill göra.
Det är aldrig några problem med att hitta på saker att göra, det är en sak som är säker! 🙂

Vi firade jul på juldagen eftersom Wilde var med sin familj på julafton och det var så mysigt att fira jul här hemma på gården för första gången, och att dessutom få fira jul med barn. Det blir verkligen en helt annan upplevelse när det är barn med än när det bara är vuxna. Lika fint fast på olika sätt. Att se glädjen i hans ögon när vi pyntade granen, när han såg julklapparna på morgonen och sedan höll utkik efter tomten på kvällen var magiskt och fick mig att tänka tillbaka på barndomens fantastiska julaftnar. En av de bästa dagarna på året helt klart.

Daniels familj kom upp och firade jul med oss och det var verkligen så mysigt, med en massa god julmat, olika sorters gottesaker och fina gåvor, där många var hemmagjorda. ♥ Hundarna fick förstås också julklappar som de öppnade själva, och hästarna fick röda äpplen och extra godis!
Vi fick en fin, vit jul med snö även om det såg tveksamt ut där ett tag.

Jag önskar bara att vi kunnat åka upp till min familj i samband med julen, men det har inte funnits något passande tillfälle, eftersom det har varit en rent ut sagt skitvinter här efter jul, med is, regn och ytterst lite snö. Så hagarna har varit som rena skridskobanan trots att han som plogar/grusar vår väg har varit här och grusat i hagen en massa gånger. Hästarna går ju alla barfota så det har inte gått att brodda dem. Och Kristall blev halt för ett tag sedan, utan att varken jag eller veterinären kunde hitta någon orsak eftersom han inte var svullen eller varm någonstans så han ordinerades boxvila och krävde extra omvårdnad då förstås, så jag har helt enkelt inte vågat lämna hästarna.

Det var också en otäck händelse där Aska ramlade på isen och inte kom upp pga det var rena rama blankisen. Hon fick helt enkelt inte något grepp. Som TUR var hade vi varit iväg och köpt en fyrhjuling dagen innan, för alla vi ringde som vi känner med traktorer var borta och ingen kunde komma och hjälpa oss få upp henne.
Vi försökte först få upp henne med hjälp av diverse grejer under hovarna för att hon skulle få grepp men inget fungerade. Det var en riktigt jobbig upplevelse att stå där så hjälplös. Men till slut fick vi dra spännband runt henne och med hjälp av fyrhjulingen dra henne över isen tills hon kom till ett ställe med grus på marken där hovarna fick grepp och hon kunde ta sig upp.

Hon var rena stjärnan under hela tiden och tog det mycket lugnare än vad man kunde tänka sig, men några gånger försökte hon komma upp och började då sprattla runt eftersom hovarna bara gled. Men jag är så glad att hon klarade sig från den jobbiga upplevelsen utan några men. Hon var lite skakis efteråt (undra på det..) men käkade, drack och kissade/bajsade. Jag höll noga koll på henne efter det men hon blev inte halt och fick inte några andra problem heller vad jag kunnat se. Älskade häst. ♥

Det har alltså hänt mycket här, av både det bra och det jobbiga. Men överlag är livet fint, även om jag är väldigt trött på den här “vintern” som mer känns som vår. Jag vill bara att vädret ska bestämma sig någongång. Kan det inte bli en ordentlig vinter eller så kan väl all himla is smälta bort så kan vi få vår istället? Trött på det här mittemellan vädret..

Men jag har i alla fall fått njuta av många vackra stjärnnätter, även om jag inte sett något norrsken alls den här vintern?? Är det bara jag som haft dålig timing eller har det inte varit molnigt typ varje gång det varit chans för norrsken?

Hoppas på fler vackra vinternätter innan våren kommer. Saknar den knarrande snön under skorna, glittrandet på träden och is i ögonfransarna. Vill så gärna få lite riktig vinter..

Hur är det med er? Har saknat att ha kontakt med er alla!

Stor kram ♥

6

Bättre sent än aldrig – Månadens bild november

Som ni vet kom livet emellan under november och inga blogginlägg blev varken publicerade eller skrivna. December månad har varit nästan lika tom här på bloggen, men desto rikare av upplevelser i livet bakom kulisserna. Nu efter jul och nyår så känns det som om vi äntligen börjar landa och fått in lite rutiner som underlättar vardagen. Sedan när lillkillen börjar förskolan så kommer detta bli ännu bättre och lättare, kan jag tänka mig.

Nåväl, bättre sent än aldrig säger man ju, eller hur? Så här är månadens bild för november. November som får representera mörkret, natten och nedbrytandets tid. När allting i naturen dör, förmultnar, täcks av ett lager snö och frost, medan mörkret sänker sig och dagarna blir allt kortare. Tiden när vi tänder ljus för att lysa upp dygnets alla mörka timmar, när vi får blicka upp mot månen och stjärnorna istället för solen. Tiden när solen knappt orkar över berget och gården ligger i skugga största delen av tiden.

Det kan vara deprimerande, men också väldigt mysigt och avkopplande, beroende på hur man ser på det. Bristen på ljus och solsken känns i varje por av huden, mörkret sänker sig över sinnet lika mycket som över världen.

Men samtidigt är det en tid där det känns naturligt att sakta in, sänka på kraven och ta hand om sig själv mer. Att tända ljus som får lysa upp i mörkret. Dricka massvis av varmt te som värmer, vända blicken mot natthimlen och beskåda den oändliga rymden däruppe, med miljontals stjärnor och sprakande norrsken. Att stanna upp och bara vara, i nuet. Tända brasor som doftar av skog, sitta uppe sent och pyssla med diverse kreativa saker, lyssna på ljudböcker i mängder.

Och då kan även den mörka november kännas ganska fantastisk.

Hoppas ni gillar bilden och tycker den var värd att vänta på. <3

Kram!

8

En början på något nytt

Hej vänner!

Nu var det över en månad sedan som jag sist gjorde ett blogginlägg. Det har hänt mycket “bakom kulisserna” som är orsaken till att jag inte har haft tid eller energi att uppdatera här. ♥

För det första hämtade vi hem en till häst, som stod ända uppe i Jokkmokk. Ett svart kallblodssto som vi kallar Aska. ♥

Hon är en sådan vacker och härlig häst och det har varit fantastiskt mysigt att få lära känna henne. Hon och Raya har blivit de bästa vänner och hänger hela tiden med varandra. Är så glad att de trivs bra med varandra.

Raya <3

Och världens finaste lilla Stjärna 😍

Radarparet!

Fina lilla Kristall ♥

Sedan har jag genomgått en titthålsoperation för att ta reda på om mina smärtor kunde bero på endometrios, då jag haft hemska menssmärtor (plus andra besvär) ända från början som bara blivit värre med åren. Tack och lov fann de ingen endometrios, vilket förstås var positivt!

Men det jobbiga kvarstår ju med mina besvär, så vi får väl se vad som händer härnäst. Efter operationen mådde jag skitkasst för att vara uppriktig. Egentligen skulle jag åkt hem samma dag, men jag hade sådana smärtor efteråt att jag grät i fyra timmar och fick smärtstillande säkert sex gånger som inte hjälpte alls. Både morfin och andra smärtstillande, men när jag fick både lugnande och morfin, så kunde jag till slut somna, helt utmattad. Fick alltså vara kvar till dagen efter då de ville ha lite koll på mig, då sådana smärtor inte var vanliga efter den operationen.

Det har tagit lite tid att återhämta sig, jag har haft väldigt ont och behövt käka värktabletter, varit väldigt svullen och fått ont av att lyfta saker/böja mig. Nu har det dock äntligen börjat bli bättre.

Sedan är det den största förändringen av alla, och det är att vi blivit familjehem till en liten pojke på fem år!
Vi skickade in en intresseanmälan att bli familjehem redan i somras, och har sedan genomgått en utredning med utdrag ur olika register, intervjuer och hembesök. De har även pratat med referenser och vi blev godkända. 😊 Det som är kvar är att vi ska gå en utbildning i januari/februari, som man egentligen ska gå innan man tar emot ett barn, men ibland kan det hända att man får ta emot en placering tidigare.

Vi fick förfrågan om vi skulle kunna tänka oss att ta emot den här pojken och efter att ha träffat både honom och föräldrarna så blev det så. Så sedan drygt en vecka tillbaka bor han hos oss och det har varit minst sagt omtumlande, annorlunda, roligt och lärorikt att ha ett barn i hemmet. Kommer berätta mer senare, men nu i början har jag fått ta ett litet steg tillbaka med sociala medier/bloggande/fotande för att lägga mer fokus på honom.

Jag försöker att hinna skriva lite på min bok ändå när jag kan, när han sover eller är med Daniel så det och djuren är det som annars tagit upp min tid.

Hur är det med er? Jag hoppas ni alla mår fint. ♥

Stor kram till er alla!

10

En tur till barndomens rike

Hej på er!

Det händer så mycket här just nu att jag knappt fått ro att sätta mig vid datorn. De har nämligen satt igång med renoveringen av badrummet nu (!!) och vi har ägnat så himla mycket tid till att titta på inredning, kakel, klinkers, våtrumsvägg, handfat, osv. osv. i all oändlighet. Vi har bestämt oss, ändrat oss, hittat nya alternativ och velat fram och tillbaka till det yttersta, men till slut verkar vi ha bestämt oss!
Jag ska berätta mer om allt kring renoveringen, men det får bli i ett eget inlägg. Då ska jag också visa lite bilder!

Men nu tänkte jag prata om den senaste videon jag gjort. Ni som följer mig på instagram/youtube har kanske redan sett den, men för er som inte sett den så lägger jag upp den här med.


Så här skrev jag om den på instagram:

Detta är filmat på platsen som för alltid kommer ta upp en stor del av mitt hjärta. Platsen där jag är född (på riktigt född där alltså, mamma födde hälften av oss barn hemma!) och uppvuxen.

Platsen jag alltid kommer att förknippa med skratt, lek i snön och kärlek. Jag minns hur vi utforskade skogen och tomma ödehus, hur vi klättrade i de höga granarna så mamma blev helt svettig av ängslan.

Jag minns alla äventyr vi haft med hästarna, alla stora kalas med hela familjen samlad, allt fint vi fått uppleva av att växa upp i en stor, bullrig och kärleksfull familj.

Jag är tacksam över att jag alltid längtat dit, även när jag flyttade hemifrån som tonåring och hade en period då jag bara längtade bort, ut i världen. Men när jag väl befann mig någon annanstans så tänkte jag alltid på hemmet med glädje och saknad.
Det är fantastiskt att ha bott på samma ställe under hela min uppväxt, att mina föräldrar fortfarande bor där så vi kan samlas till jul och ha en mysig tid tillsammans. ❤️

Titta gärna i HD och fullscreen!

Mitt barndomshem har alltid betytt mycket för mig och det känns så roligt att få dela med mig av de här videoklippen till er. Så fler kan få njuta av skönheten i de oändliga skogarna, av solnedgångens fantastiska ljus och allt det vackra som finns på denna plats. Jag hoppas ni kommer tycka om den.♥

Tänkte att jag också skulle visa lite bilder därifrån som jag tagit under åren, och det visade sig snabbt bli ett mycket större projekt än jag hade tänkt mig haha. Eftersom jag har fotat med systemkamera ända sedan 2010 så har jag ett antal bilder att välja mellan och det visade sig vara rätt svårt.

Hur kortar man ned nio års fotande till ett enda blogginlägg liksom? Det är inte det lättaste. Försökte dock välja ut de bilder som jag tycker ger en känsla som representerar mitt barndomshem. Naturen, husen, djuren, stugorna och vattendragen. Allt det där som jag förknippar med hemma. <3

Våra fina hästar Hera och Stjärna. Hera var född bara några veckor efter jag föddes, så vi växte upp tillsammans. Hon var en envis häst med mycket egen vilja, det var sällan lätt att få henne att göra som man ville. Men vi hade mycket roligt tillsammans och hon lärde mig mycket. Tyvärr lever hon inte längre. 💔
Stjärna har jag nämnt tidigare i bloggen, hon fyller 39 år nu i mars. Hon är född och uppvuxen i friheten på Island och flyttade till Sverige när hon var fem år. Vi har haft henne sedan hon var cirka 6 1/2 år. Hon är världens snällaste häst, hon har botat mångas hästrädsla och skulle inte göra en fluga förnär. Alltid pigg och glad och vänlig. Älskade häst. ❤️

Det här var en vanlig syn när jag bodde hemma, mamma på promenad med alla sina vovvar. Hon fick ju en stroke 2017, och jag hoppas verkligen att hon kommer kunna gå ut och gå med sina hundar igen. Jag vet att det är något som hon uppskattar otroligt mycket och saknar just nu. <3

Hela den här vägen och en bit till gick vi fram och tillbaka varje skoldag, för att ta oss till bussen. 1 1/2 km till bussen, 4 mil till skolan enkel väg. Man blev härdad ända sedan man var liten. 😉

Älgar såg jag otaliga gånger, men lyckades inte fota dem lika ofta. De är snabba och skygga djur, förutom en älgko som flera somrar i rad kom till gården och stod och käkade på träden på baksidan av huset, bara några meter från fönstren. Man kunde öppna fönstret och prata med henne och hon brydde sig knappt. Ibland kom hon med en älgkalv på släp och betade på ängarna. <3

Jag fotade den här typen av bilder redan då, men har väl utvecklats lite sen dess! 😂


Det finns otaliga åar, bäckar och mindre vattendrag i området, men det är dåligt om bra badplatser. Så ville vi bada fick vi oftast åka cirka en mil till närmaste badplats.


Det här är en närliggande by som tyvärr är rätt ödelagd. När jag bodde hemma tror jag det fanns någon som bodde där men nu tror jag det oftast används som sommarställe. Tycker det är så trist när så här vackra platser överges och husen förfaller.

Jag och Robin sommaren 2013, när vi passade gården medan mamma och pappa var iväg på en liten resa västkusten. Vi hade en trevlig vecka där vi tog hand om djuren, var iväg på små äventyr i området och jag fotade en massa.

Jag åkte upp och spenderade nästan en månad hemma under augusti 2013 för att läka efter ett avslutat förhållande. Jag mådde väldigt bra av att vara hemma, spendera mycket tid i naturen, umgås med familjen och ha lugn och ro för eftertanke. Jag vandrade i skogarna, badade i sjöar, upptäckte nya skogsvägar på cykeln och hade kameran som ständig följeslagare.

Det syns inte på dessa bilder men herregud så mycket mygg det var den här kvällen. Jag och Robin var ute och strövade omkring i skogar vi inte varit i förut och upptäckte en massa nytt. Vi såg en älg, hittade vattendrag mitt ute i skogen och vandrade genom en dimmig skog samtidigt som vi slogs mot myggen och försökte att inte bli uppätna.


Sådana här möten kunde man få när man gick på promenad genom närmaste by! 😀 På bilden är min syster Lina och pappa i traktorn, samt hunden Lina hade då, Sigge.


Jag har gått i dessa skogar så otroligt många gånger, men slutar aldrig att förundras över hur vackert det är. Varje årstid bjuder på något nytt och det finns alltid mer att upptäcka, eller nya vinklar att se allting från.

Vintrarna präglades av stora mängder snö, kyla och magiskt ljus. Hjärtknipande vackra solupp-och nedgångar, fantastiska färger över hela himlen och sprakande norrsken.

Mammas och pappas hus ligger så att man hör när tågen passerar på järnvägen, men de är utom synhåll. Ljudet från tågen är också något som jag starkt förknippar med hemma.

Här har vi Heras förstfödda och enda föl. Vonar Neisti från Morliden, men han kallades hemmavid mest för Palten eftersom han var så fluffig och rund när han var liten. <3
Jag hade turen att vara med när han föddes och det var en otroligt häftig upplevelse. Efter det har jag varit med på flera fölningar, men den här första är något som jag alltid kommer minnas.

Han var lite seg och slapp när han föddes, han orkade inte själv sparka sig ur fosterhinnan och Hera gjorde ingen ansats att hjälpa till, då hon var helt slut efter fölningen så det var tur att jag och mamma var där, annars hade han kanske inte klarat sig. Vi fick dra bort fosterhinnan och gnugga honom torr, ta bort slem ur näsborrarna och hjälpa honom att börja dia.
Men efter det var han ett väldigt energiskt föl, full av bus och upptåg. När vi tog med hästarna på promenad så fick han springa lös bredvid och han älskade att hoppa omkring bland blåbärsriset i skogen eller sträcka ut i galopp på fälten. Nu bor han i Örebro-trakten och har ett lugnt och fint liv. <3

Det var några bilder från mitt barndomshem, jag hoppas ni tyckte det var roligt att få hänga med dit en sväng. Det är en sådan underbar plats på jorden. <3

Önskar er en fin helg! Stor kram ♥

1