En tur till barndomens rike

Hej på er!

Det händer så mycket här just nu att jag knappt fått ro att sätta mig vid datorn. De har nämligen satt igång med renoveringen av badrummet nu (!!) och vi har ägnat så himla mycket tid till att titta på inredning, kakel, klinkers, våtrumsvägg, handfat, osv. osv. i all oändlighet. Vi har bestämt oss, ändrat oss, hittat nya alternativ och velat fram och tillbaka till det yttersta, men till slut verkar vi ha bestämt oss!
Jag ska berätta mer om allt kring renoveringen, men det får bli i ett eget inlägg. Då ska jag också visa lite bilder!

Men nu tänkte jag prata om den senaste videon jag gjort. Ni som följer mig på instagram/youtube har kanske redan sett den, men för er som inte sett den så lägger jag upp den här med.


Så här skrev jag om den på instagram:

Detta är filmat på platsen som för alltid kommer ta upp en stor del av mitt hjärta. Platsen där jag är född (på riktigt född där alltså, mamma födde hälften av oss barn hemma!) och uppvuxen.

Platsen jag alltid kommer att förknippa med skratt, lek i snön och kärlek. Jag minns hur vi utforskade skogen och tomma ödehus, hur vi klättrade i de höga granarna så mamma blev helt svettig av ängslan.

Jag minns alla äventyr vi haft med hästarna, alla stora kalas med hela familjen samlad, allt fint vi fått uppleva av att växa upp i en stor, bullrig och kärleksfull familj.

Jag är tacksam över att jag alltid längtat dit, även när jag flyttade hemifrån som tonåring och hade en period då jag bara längtade bort, ut i världen. Men när jag väl befann mig någon annanstans så tänkte jag alltid på hemmet med glädje och saknad.
Det är fantastiskt att ha bott på samma ställe under hela min uppväxt, att mina föräldrar fortfarande bor där så vi kan samlas till jul och ha en mysig tid tillsammans. ❤️

Titta gärna i HD och fullscreen!

Mitt barndomshem har alltid betytt mycket för mig och det känns så roligt att få dela med mig av de här videoklippen till er. Så fler kan få njuta av skönheten i de oändliga skogarna, av solnedgångens fantastiska ljus och allt det vackra som finns på denna plats. Jag hoppas ni kommer tycka om den.♥

Tänkte att jag också skulle visa lite bilder därifrån som jag tagit under åren, och det visade sig snabbt bli ett mycket större projekt än jag hade tänkt mig haha. Eftersom jag har fotat med systemkamera ända sedan 2010 så har jag ett antal bilder att välja mellan och det visade sig vara rätt svårt.

Hur kortar man ned nio års fotande till ett enda blogginlägg liksom? Det är inte det lättaste. Försökte dock välja ut de bilder som jag tycker ger en känsla som representerar mitt barndomshem. Naturen, husen, djuren, stugorna och vattendragen. Allt det där som jag förknippar med hemma. <3

Våra fina hästar Hera och Stjärna. Hera var född bara några veckor efter jag föddes, så vi växte upp tillsammans. Hon var en envis häst med mycket egen vilja, det var sällan lätt att få henne att göra som man ville. Men vi hade mycket roligt tillsammans och hon lärde mig mycket. Tyvärr lever hon inte längre. 💔
Stjärna har jag nämnt tidigare i bloggen, hon fyller 39 år nu i mars. Hon är född och uppvuxen i friheten på Island och flyttade till Sverige när hon var fem år. Vi har haft henne sedan hon var cirka 6 1/2 år. Hon är världens snällaste häst, hon har botat mångas hästrädsla och skulle inte göra en fluga förnär. Alltid pigg och glad och vänlig. Älskade häst. ❤️

Det här var en vanlig syn när jag bodde hemma, mamma på promenad med alla sina vovvar. Hon fick ju en stroke 2017, och jag hoppas verkligen att hon kommer kunna gå ut och gå med sina hundar igen. Jag vet att det är något som hon uppskattar otroligt mycket och saknar just nu. <3

Hela den här vägen och en bit till gick vi fram och tillbaka varje skoldag, för att ta oss till bussen. 1 1/2 km till bussen, 4 mil till skolan enkel väg. Man blev härdad ända sedan man var liten. 😉

Älgar såg jag otaliga gånger, men lyckades inte fota dem lika ofta. De är snabba och skygga djur, förutom en älgko som flera somrar i rad kom till gården och stod och käkade på träden på baksidan av huset, bara några meter från fönstren. Man kunde öppna fönstret och prata med henne och hon brydde sig knappt. Ibland kom hon med en älgkalv på släp och betade på ängarna. <3

Jag fotade den här typen av bilder redan då, men har väl utvecklats lite sen dess! 😂


Det finns otaliga åar, bäckar och mindre vattendrag i området, men det är dåligt om bra badplatser. Så ville vi bada fick vi oftast åka cirka en mil till närmaste badplats.


Det här är en närliggande by som tyvärr är rätt ödelagd. När jag bodde hemma tror jag det fanns någon som bodde där men nu tror jag det oftast används som sommarställe. Tycker det är så trist när så här vackra platser överges och husen förfaller.

Jag och Robin sommaren 2013, när vi passade gården medan mamma och pappa var iväg på en liten resa västkusten. Vi hade en trevlig vecka där vi tog hand om djuren, var iväg på små äventyr i området och jag fotade en massa.

Jag åkte upp och spenderade nästan en månad hemma under augusti 2013 för att läka efter ett avslutat förhållande. Jag mådde väldigt bra av att vara hemma, spendera mycket tid i naturen, umgås med familjen och ha lugn och ro för eftertanke. Jag vandrade i skogarna, badade i sjöar, upptäckte nya skogsvägar på cykeln och hade kameran som ständig följeslagare.

Det syns inte på dessa bilder men herregud så mycket mygg det var den här kvällen. Jag och Robin var ute och strövade omkring i skogar vi inte varit i förut och upptäckte en massa nytt. Vi såg en älg, hittade vattendrag mitt ute i skogen och vandrade genom en dimmig skog samtidigt som vi slogs mot myggen och försökte att inte bli uppätna.


Sådana här möten kunde man få när man gick på promenad genom närmaste by! 😀 På bilden är min syster Lina och pappa i traktorn, samt hunden Lina hade då, Sigge.


Jag har gått i dessa skogar så otroligt många gånger, men slutar aldrig att förundras över hur vackert det är. Varje årstid bjuder på något nytt och det finns alltid mer att upptäcka, eller nya vinklar att se allting från.

Vintrarna präglades av stora mängder snö, kyla och magiskt ljus. Hjärtknipande vackra solupp-och nedgångar, fantastiska färger över hela himlen och sprakande norrsken.

Mammas och pappas hus ligger så att man hör när tågen passerar på järnvägen, men de är utom synhåll. Ljudet från tågen är också något som jag starkt förknippar med hemma.

Här har vi Heras förstfödda och enda föl. Vonar Neisti från Morliden, men han kallades hemmavid mest för Palten eftersom han var så fluffig och rund när han var liten. <3
Jag hade turen att vara med när han föddes och det var en otroligt häftig upplevelse. Efter det har jag varit med på flera fölningar, men den här första är något som jag alltid kommer minnas.

Han var lite seg och slapp när han föddes, han orkade inte själv sparka sig ur fosterhinnan och Hera gjorde ingen ansats att hjälpa till, då hon var helt slut efter fölningen så det var tur att jag och mamma var där, annars hade han kanske inte klarat sig. Vi fick dra bort fosterhinnan och gnugga honom torr, ta bort slem ur näsborrarna och hjälpa honom att börja dia.
Men efter det var han ett väldigt energiskt föl, full av bus och upptåg. När vi tog med hästarna på promenad så fick han springa lös bredvid och han älskade att hoppa omkring bland blåbärsriset i skogen eller sträcka ut i galopp på fälten. Nu bor han i Örebro-trakten och har ett lugnt och fint liv. <3

Det var några bilder från mitt barndomshem, jag hoppas ni tyckte det var roligt att få hänga med dit en sväng. Det är en sådan underbar plats på jorden. <3

Önskar er en fin helg! Stor kram ♥

1

Mitt i en virvlande snöstorm

Hej vänner ♥

De senaste dagarna har solen lyst hela dagarna och det har varit gnistrande vackert, men idag virvlar snöflingorna omkring i luften och det är full snöstorm utomhus. Så jag har gosat ned mig i soffan, tänt en eld, kokat mig en kopp te och planerar att ta tag i ”innesaker” idag.

Tog dessa bilder förra veckan när vi hade en tidigare omgång av snöstorm. Jag och hundarna tog oss ut trots vädret och hade en härlig promenad i vinterstormen. Kameran fick hänga med och den blev både snöig och blöt, men det var det värt eftersom jag kunde fånga de virvlande, vackra snöflingorna på bild.

Det kändes ett bra tag i februari som att vintern var slut, allting smälte bort i en rasande takt och det var plusgrader i flera veckor. Men sedan kom mars och i dess kölvatten följde en massa snö och minusgraderna kom krypande tillbaka. Jag längtade så mycket efter våren där i februari, när det blev varmt och snön sjönk ihop till en grå massa. Lera täckte vägarna och brunt gräs började synas här och där. Sedan kom snön tillbaka och jag blev lite besviken, hade längtat så efter varmare dagar och att kunna röra mig fritt överallt igen. Men sedan tänkte jag om och kunde glädja mig åt att få ta del av den vackra kritvita snön ett tag till.

Den kommer snart vara borta och dröja många månader innan den kommer tillbaka igen, så jag har bestämt mig för att uppskatta vintern och den vackra snön, den stund den finns kvar. Jag försöker att medvetet tänka mer positivt om allt möjligt i livet, eftersom jag vet hur mycket det påverkar vårt ”mindset”. Tänker vi positivt så händer det fler positiva saker, eller vi upplever i alla fall de saker som väl händer som positiva. Att man försöker se möjligheter istället för problem tror jag är något som kan hjälpa en genom mycket i livet.

Våra små snömonster. ♥
Bagheera älskar verkligen att vara utomhus, det kan vara vilket ruskväder som helst men han vill alltid vara ute lite längre, oavsett hur länge man varit ute. 😂 Leia däremot avskyr att frysa och tycker inte om när det regnar, snöar eller blåser för mycket så hon springer alltid långt i förväg på promenaderna för att komma hem så fort som möjligt haha. Hon föredrar att ligga inne framför brasan vintertid.

Jag har fortsatt röja i ladan och samlat ihop skräp i våran skräphög som nu bara växt igen. Vi har varit på återvinningscentralen ett antal gånger med fylld bil tidigare och slängt så mycket skit som bara legat i uthusen, så vi hade fått ned högen till nästan ingenting. Sen började vi rensa i ladugården och ladan och högen blev dubbelt så stor igen haha. Tyvärr är det inte mycket saker som man kan skänka/sälja utan det är mest gammalt skräp, trasiga saker och alla möjliga och omöjliga grejer.
Men det som vi inte vill ha kvar och som är helt kommer vi förstås rengöra och skänka bort eller sälja. Så kanske någon annan får glädje av grejerna. 🙂

Här är nästa projekt som vi måste ta tag i när snön smält bort. Den här ladan står nämligen också på vår mark och den är fylld med gamla jordbruksmaskiner, kärror, dörrar, stolpar och allt möjligt. En del grejer kommer vi spara men vi kan inte ha kvar dem i ladan eftersom den är rätt fallfärdig. Den går tyvärr inte heller att laga, då flera bärande bjälkar har knäckts så vi vill bara tömma den på grejer innan den rasar.

Välklädd för vinterstormar och med väskan på ryggen så jag kunde lägga kameran där när jag inte skulle fota mer. Tycker det är fint att fundera på olika projekt vi vill göra på gården när jag går promenader, att drömma, fantisera och pinna idéer på Pinterest. Jag kommer hela tiden på fler saker som jag vill göra eller nya sätt att göra något på. Jag tycker det är så härligt att ha den möjligheten, att kunna ändra, bygga, riva och måla precis som vi vill på vår gård. Vi har så mycket drömmar och tankar och det tycker jag är en underbar tid, innan man börjat med något och bara föreställer sig hur det kommer bli och kommer på bättre varianter. Innan man börjar så är allting möjligt och man kan ändra sig hur mycket man vill.

Vi har t.ex. bestämt oss för att måla det gula huset rött med vita knutar, för att passa in bättre på gården. Eftersom alla andra byggnader är röda så känns det lite märkligt att det huset har en helt annan färg och många som kommer hit tror att det är boningshuset eftersom det är det enda med annan färg. Så för att få det lite mer harmoniskt ska det målas rött, vilket vi tänkt börja med så fort snön är borta och det är tillräckligt varmt. Och just det, att bara kunna bestämma det och göra det när vi vill är en sån himla skön känsla. Vi behöver inte be någon annan om lov, vi behöver inte fundera på vad grannarna tycker eller om någon kommer störa sig på våra projekt, eftersom närmaste granne bor nästan en kilometer bort. Det känns som en underbar lyx efter många år i Stockholm, i hyrlägenheter och med folk överallt runtomkring sig som man var tvungen att ta hänsyn till.

Haha alltså kolla hennes ögonbryn! Så himla söt 😀

Alla dessa vackra detaljer i naturen. Barken, mossan, snön. Allt är helt vanliga saker men de är så vackra när man stannar upp och granskar dem mer ingående. När man tar sig tid att se dem.

Förresten, vi har så smått börjat planera kring bröllopet också vilket känns så roligt! Undrar ni vart vi ska gifta oss? Jo på gården förstås. ♥
Kan inte tänka mig ett bättre ställe, eftersom varken jag eller Daniel är kristna och inte vill gifta oss i kyrkan. Så vi kommer ha ceremonin här hemma och det känns så rätt. Kommer berätta mer om detta så småningom, men nu är vi precis i början av planeringen.

Hoppas ni har en underbar onsdag! Kram ♥1

A seasonal crown – Jag skapade mig en grankrona

Hej på er!

Dagarna flyger iväg och jag har hunnit med en massa saker, men inget som inbegripit närvaro på sociala medier. Ibland blir det lite omedvetet att jag bara lägger bort allt sånt en stund för att fokusera på andra saker och så kan det gå flera dagar innan jag går in på bloggen eller uppdaterar Instagram. Även om jag oftast uppdaterar insta-stories ganska regelbundet. Jag har istället lagt energi på att pyssla, skriva, läsa böcker, fixa saker här hemma och ta tag i olika projekt.

Ett litet DIY-projekt jag fick för mig att jag ville testa var att göra en ”seasonal crown”, alltså en säsongsbaserad krona. Skapad av sådant som finns i naturen just nu.

En tjej jag följer på Instagram har hållit på med detta rätt länge och hon gör så vackra kronor med olika blommor och växter som är aktuella just då.
Jag satt och sökte lite inspiration på nätet och pinterest, och tanken på att göra en krona av grankvistar dök upp.

De är ju i princip det enda som är grönt i naturen under vintern och som inte är täckt av snö. Men när jag försökte hitta inspiration så hittade jag inga bilder på en sådan krona. Folk kanske inte vill jobba med något som är så stickigt? 😀

Och ja, det var en utmaning att göra den utan att sticka sig, så jag fick använda handskar men annars gick det bra. Jag tycker den blev så fin. Och passande nog så vräkte det ned snö när jag sprang ut för att ta dessa bilder, så jag fick verkligen en vintrig känsla. Vad tycker ni?

Längtar tills det blir vår och jag kan göra en krona med knoppande blad och späda blommor.

Jag tog flera bilder framifrån denna gång, vilket är något jag vill bli bättre på. Jag tycker oftast inte att jag blir bra på bild, vilket är en stor anledning till att jag fastnat för att ta den typen av självporträtt som jag brukar göra. (När jag är med i bild men är vänd bortåt och kanske är långt bort från kameran.)

Jag älskar den typen av bilder och kommer inte sluta ta sådana, men vill även bli bättre på att ta bilder där mitt ansikte syns mer. Att försöka bli mer bekväm att vara med på bild helt enkelt, och då är det perfekt att öva när jag tar bilderna själv, så kan de bli hur dåliga som helst eftersom ingen annan än jag kommer se dem. Så kan jag själv välja ut de jag tycker blev bäst.
Jag tror detta är något de flesta kan relatera till, eftersom de allra flesta tycker att de inte blir bra på bild. (Även fast det verkligen inte stämmer. <3)

Jag tycker att det är trist att behöva känna så, så därför ska jag öva mer på detta. Man kan ju inte bli bättre på något utan att öva! Du kanske också ska öva om du känner på liknande sätt? Så kan vi allihopa bli bekvämare med att vara med på foton och känna stolthet över att vi är vi.
Så här ser jag ut, helt enkelt.

Hoppas ni har det fint, stor kram på er. ♥

Ps. Nej den var faktiskt inte så stickig att ha på sig! Men jag fick dock en del barr i håret. 😀0

Magisk solnedgång med rosa moln

Det fortsätter snöa ute och jag har spenderat dagen med att redigera ikapp bilder från februari, hämta ved och elda för att hålla det varmt i huset. Tänkte dela några av bilderna jag redigerat med er, har hört att många har väldigt regnigt och trist väder som bor längre söderut än oss, så här får ni lite vackra bilder att njuta av!

Tog dessa bilder den 8:e februari, när dagarna äntligen började kännas lite längre och solen inte försvann bortanför berget förrän vid fyratiden. Det kändes som att få uppleva en liten stund i en annan värld när jag blickade upp mot himlen.

Husen låg så fint inbäddade i vinterns vita famn, medan allt magiskt utspelade sig på himlen. Ibland är det verkligen så vackert, åt vilket håll man än vänder sig. Andra gånger är det en fantastisk solnedgång, men det syns bara åt ett håll och resten av himlen är helt oberörd.

Kommer ni förresten ihåg det här inlägget jag skrev för ett tag sedan, om skrivande? Och att jag hittat en sådan bra blogg som hjälpt mitt skrivande massvis?
Hon som skriver den bloggen (Pia Lerigon) driver också en podd med Johannes Vivers som heter Skrivdrömmar.
Jag har lyssnat mig igenom en hel del avsnitt nu och den är verkligen så himla bra! De ger tydliga tips och råd, de berättar hur mycket fungerar i förlagsvärlden med t.ex. lektörer, agenter, refuseringar osv. Allt sådant som man vill veta, men som i alla fall inte jag, hittat så mycket information om innan.

Så är ni själva intresserade av att skriva, eller vet någon som är intresserad så kan jag verkligen rekommendera både den podden och bloggen. De har gett mig otroligt mycket och jag känner definitivt att jag har så mycket mera grund att stå på i mitt skrivande efter att ha fått ta del av deras tankar och information.

Älskar den här vyn över bergen och husen som syns där borta i fjärran, mellan tallarnas stammar. Och solen som varje eftermiddag färgar bergen i olika nyanser.

Men det här blev min absoluta favoritbild från det tillfället. Älskar hur nymånen och flygplanet adderar detaljer till bilden, hur berget som bara syns i hörnet skapar mer djup och färgerna i molnen som nästan känns overkliga.

Den här gillar jag också, blandningen av de mörkare, lila molnen och de upplysta rosa. Det är i sanning mycket vackert som vi får ta del av, bara av att bo som vi gör.

Kram! ♥1