Det värsta med att ha hund är ofta andra hundar

Jag har ju skrivit några gånger om hur skönt det varit sen vi flyttade hit att vi väldigt sällan haft några hundmöten eftersom vi till största delen brukar gå i skogen och det aldrig går någon annan där.
Vi har heller inte träffat på några som haft sina hundar lösa, till skillnad mot när vi bodde i Stockholm och alla hade hunden lös oavsett om den lyssnade eller inte.
Bagheera brukar få vara lös där man kan ha uppsikt/där det inte är andra hundar för då lyssnar han jättebra. I skogen är det aldrig några problem t.ex.
Leia däremot har väldigt mycket jaktinstinkt så henne har jag i långlina som jag lätt kan ta tag i om hon börjar dra iväg. Men nu på vintern har vi oftast midjebälte och lina kopplad i selen, eftersom vi går på bilvägar. Då har man dem nära och har mer kontroll.  DSC_2173 EDITEDMen för några veckor sedan vände det positiva, då vi var ute på en promenad med båda hundarna. Daniel hade Leia och jag hade Bagheera, vi gick längs en av de små bilvägarna som finns här, eftersom det är så mycket snö att det inte går att ta sig fram någon annanstans.
Vi har tre vägar vi kan välja på så det blir snabbt lite enformigt, men vi har liksom inte haft något val. Har försökt gå ut i skogen ändå, men jag sjunker alltså ned i snön till låren, det går bara inte.

Så vi gick på en av dessa vägar när vi ser att vi får ett hundmöte, en kvinna med en husky kommer längre fram. Just där vi är då så finns det ingen avtagsväg eller annanstans där man kan gå undan på flera hundra meter och snövallarna var typ två meter höga, vi har dock mött den här personen tidigare och då har hon alltid hållit avstånd. Så vi tar med oss hundarna och klättrar upp i snövallarna så gott det går för att ge plats åt dem att passera. De går förbi Daniel och Leia, men sedan kastar sig hunden plötsligt tvärs över vägen, rakt fram till Bagheera och biter honom i kinden. Kvinnan släpades bara med och hade inte en chans att få stopp på hunden trots att hon hade en strypkedja på hunden… (Är helt emot användandet av stryphalsband/kedjor och liknande, de är fruktansvärt att sätta något sådant runt halsen på någon)
Daniel kunde inte heller komma fram och hjälpa till eftersom han hade Leia och hon har problem med okända hundar. Så hade han försökt komma fram hade det definitivt blivit slagsmål mellan tre hundar i stället.
Där satt jag alltså i snö upp till knäna, med Bagheera framför mig och han satt med ryggen till mot den andra hunden (vilket många hundar tycker är mer avslappnande än att mötas ansikte mot ansikte då det kan uppfattas hotfullt), jag matade honom med godis för att hålla honom lugn och han tittade inte ens på huskyn, ändå flög den på honom. DSC_2185 EDITED
Den höll ett ordentlig tag i hans ansikte samtidigt som den morrade och Bagheera tjöt och försökte ta sig loss. Jag försökte förtvivlat få bort den från honom samtidigt som kvinnan drog allt vad hon kunde för att få bort sin hund. Det var bland det värsta jag varit med om, då jag satt så hjälplös i och med att jag satt fast i snön och det här utspelade sig liksom ett par decimeter från mitt ansikte. Hade förutsättningarna varit annorlunda så skulle man ju tagit tag i selen/bakbenen eller så för att dra isär dem, men eftersom jag hade deras ansikten framför mig så kunde jag inte göra mer än att skrika åt hunden för att få den att släppa och samtidigt försöka dra Bagheera bort från den.
DSC_2192 EDITED
Till slut fick huskyns ägare bort sin hund och jag var i fullständig chock, jag bara grät och kunde knappt andas på grund av paniken. När det hände så var jag säker på att den skulle bita ihjäl Bagheera. Jag hann tänka att den kommer bita ihjäl honom och jag kan inte göra nånting för att förhindra det. Jag kan bara sitta här och se på när han dör.
Men otroligt nog så blev det inga sår och det är helt obegripligt för mig. Den höll ett sånt ordentligt jäkla tag i hans ansikte så jag kan inte förstå hur det inte gick hål.
Jag satt kvar där och kollade igenom honom så han inte fått några sår, samtidigt som jag grät och darrade i hela kroppen. Jag gav honom en massa godis, klappade honom och var så himla lättad att han levde.
Fick senare höra av en annan kvinna att hennes lilla pomeranian blivit biten av samma hund, förra sommaren och såpass illa att de fått åka in till djursjukhuset, sy och ha dränage i flera månader. Ägaren har fortfarande ingen munkorg på hunden eller verkar träna för att göra det bättre.DSC_2203 EDITEDHan fick inga fysiska skador efter det mötet men det var väldigt tydligt att han tagit stryk rent psykiskt av det, vilket förstås inte är konstigt. När vi kom hem så fick han en kong fylld med massa gott som han fick slicka i, sen fick han ligga och mysa med oss i soffan hela kvällen. Vi tog det väldigt lugnt i flera dagar efter, gjorde lite hjärngympa och lugna aktiviteter, samt körde efterchocksbehandling med zylkene, adaptil, valeriana och b-vitamin tillskott ett bra tag efter. Det finns inte vad jag vet några ordentliga studier på om det hjälper, men då många upplevt att det lindrar så tyckte vi att det var värt att köra på. I värsta fall ger det ingen effekt, men i bästa fall hjälper det i alla fall något. DSC_2238 EDITEDUngefär en vecka efter det här så var vi ute på en lugn promenad, men vi gick åt ett annat håll där vi aldrig sett några hundar förut. Allt för att det inte skulle hända något igen. Så går vi på en liten skogsväg som är plogad och helt plötsligt dyker det upp en lös hund från ingenstans. Den paniken jag kände då alltså, fy tusan. Ser att hunden börjar springa mot oss, men den ser glad och lekfull ut. Ropar högt för att försöka få ägaren att ta tag i hunden som då dykt upp en bra bit bakom den. Men ingen av oss hinner göra någonting innan Bagheera rusar fram mot den andra hunden för att försvara sig. De börjar bråka men jag lyckas dra tillbaka Bagheera till mig och den andra ägaren tar sin hund. Ingen blev skadad nu heller, men det var helt fruktansvärt att se att han inte längre vågar lita på att den andra hunden inte gör något och därför känner behovet att försvara sig.
Han har ALDRIG bitit/attackerat eller ens försvarat sig mot andra hundar förut och då har han ändå blivit påhoppad flera gånger när vi bodde i Stockholm. Han försökte inte ens bita huskyn som bet honom i ansiktet utan försökte bara komma loss. DSC_2227 EDITEDI Stockholm var det en gång när han var liten en stor hund som kom fram, släpandes på sin ägare som inte kunde hålla emot, och bara tog tag över nacken på honom. Han var bara en liten valp då.. Det gick inte hål då heller som tur var, men fy vad traumatiskt. Sen var det verkligen var och varannan dag som vi var ute som det kom lösa hundar rusande rakt fram till oss, som skällde/morrade/ville leka/som rusade runt oss i cirklar osv.
Det var små hundar, stora hundar, gamla, unga, alla möjliga raser och alla möjliga ägare.

Det de hade gemensamt var att hunden var:
* Lös
* Inte lyssnade på ägarens inkallning
* Ägaren var helt obekymrad trots att de såg att Bagheera gnällde/drog i kopplet/gjorde utfall och helt uppenbart var stressad och obekväm i situationen
* Frasen ”men hen är sååååå snäll, hen vill bara leka!” återkom vid nästan varje tillfälle
DSC_2254 EDITEDOm ni inte själva levt med en reaktiv hund så kanske det är svårt att förstå problemet. ”Vadå låt dom leka liksom!”
Då vet ni inte hur fruktansvärt det är att se sin hund bli så stressad, obekväm och oförmögen att ta sig ur situationen. Hur han efter såna möten fick enorma stresspåslag som resulterade i tokryck, hoppande, bitande i koppel, armar, kläder, dragande i kopplet, hur han hade svårt att slappna av på resten av promenaden och när han kom hem totaldäckade och var helt slut.

Vi gick tidiga morgnar, sena kvällar, på vardagar mitt på dagen och undvek vägar/stigar, gick rakt ut i skogen och verkligen försökte eliminera risken för hundmöten med lösa hundar. Emellan det så skvallertränade vi på kopplade hundar på låånga avstånd, jobbade med positiv förstärkning, gick undan när vi mötte hundar, körde parkour och andra övningar för att stärka självförtroendet, stressreducerade så gott vi kunde osv.
Och sakta men säkert blev det bättre. Det blev faktiskt stor skillnad! Nu kunde han se andra hundar på bara några meters avstånd utan att låsa sig eller stressa upp sig, han åt godis och kunde sedan fortsätta och vara hyfsat lugn.
Men den största skillnaden blev definitivt när vi flyttade hit och aldrig mötte några lösa hundar. Då var det som om han drog en djup suck och äntligen kunde slappna av på allvar. Vi mötte hundar då och då men det var inga problem så länge han fick lite utrymme.
Och så händer en sån här sak och det verkligen förstör allt.
DSC_2262 EDITED
Så för någon vecka sedan såg jag att några skoteråkare hade kört upp en massa spår på isen och jag blev så glad! Då kan vi ju gå över sjön istället för att bara gå längs vägarna där det alltid finns en risk att springa på andra hundar. Har aldrig sett någon gå på isen med hundar så tänkte att där skulle vi kunna gå ifred. Gick där en gång förra veckan och det var så härligt. Öppet också så man ser på långt håll om någon kommer, det fanns massa spår att följa så man behöver inte gå samma väg fram och tillbaka.
Men andra gången vi tog oss ut på sjön så hände det igen. Lösa hundar, den här gången fyra stycken. Jag såg flera hundra meter bort att det kom en människa och sedan började hundarna skälla och rusa mot oss. De drog alltså helt obekymrat ifrån sin ägare och sprang flera hundra meter i förväg, så trots att vi såg dem så långt innan så kunde vi inte komma undan.

Alla var ganska små, men eftersom de stressade upp Bagheera och Leia otroligt mycket så var jag rädd för att det skulle bli slagsmål om de kom ända fram.
Ropade en massa gånger till ägaren att ropa tillbaka/hämta sina hundar, jag skrek att Bagheera blivit biten för bara några veckor sedan och är jätterädd för andra hundar nu, samt att han lätt skulle kunna bita ihjäl hennes hundar då de var så små.
Han har som sagt aldrig bitit en annan hund eller ens haft såna tendenser, han är världens snällaste som älskar både hundar och människor. Men efter alla dessa traumatiska upplevelser så är han så rädd och stressad att han skakar så fort det kommer lösa hundar. Och en rädd hund som försvarar sig, den kan bitas. DSC_2267 EDITEDÄgaren kommer långsamt efter och lyfter inte ett finger för att få sina fyra hundar att komma tillbaka förrän hon är väldigt nära. Hela tiden ropar jag till henne att kalla tillbaka dem innan det händer något, jag har fått fly ut i djupsnön då jag tänker att hennes små hundar kanske inte kan ta sig fram till oss då, jag har fått ryta till mot en av hundarna som kom fram tills den vara bara ett par meter bort. Där stannar den tillslut och stormskäller. Bagheera och Leia är båda såklart superstressade vid det laget och kastar sig i kopplet, tjuter och Bagheera skakar av rädsla. De väger 20 + 30 kg, och hålla emot något på femtio kilo som kastar sig fram med all sin kraft är inte helt lätt.
Upprepar igen att hundarna kan bli bitna om de kommer fram, att de är så små att de skulle kunna dö av ett sånt bett och ägaren säger; ”Då får jag väl ta det då” ……!?!

Jag blir helt chockad över en sån syn på sin hunds liv. Är det alltså viktigare att hunden får springa lös hej vilt (och rusa fram till okända, potentiellt farliga hundar och kanske bli ihjälbiten,) än att sätta på ett koppel på den?
Jag uppskattar verkligen att man vill låta sin hund springa fritt och röra på sig så som den känner för, men man gör väl inte det på ett sätt som kan vara farligt för hunden?
Hon skulle väl inte släppa sina hundar lösa på en motorväg, så varför då utsätta den för en massa andra faror? Jag förstår verkligen inte hur man tänker då.
DSC_2273 EDITED
Mådde illa av chock, stress och rädsla över vad som hade kunnat hända, men tvingade mig själv att låta glad och positiv mot hundarna när vi väl tog oss därifrån, kastade godisregn, lekte lite och berömde dem en massa så inte allt bara skulle kännas jobbigt.
Sen var det bara att gå hem, fortsätta på efterchocksbehandlingen, ta det lugnt och undvika alla ställen där vi eventuellt kan träffa på hundar på ett tag.

Är så trött på såna här händelser. Är så trött på att behöva hålla stenkoll runt omkring mig varje stund av promenaderna. Av att aldrig kunna slappna av och njuta av promenaden. Är så fruktansvärt trött på att Bagheera ska få ta så många smällar, han som är världens snällaste, gladaste och mest trofasta hund man kan hitta. Som älskar att ligga nära, vill vara där man är hela tiden, som tittar på en med de där stora ögonen och ser ut som om man är hans hjälte. Och mitt hjärta brister av att inte alltid kunna skydda honom från allt ont, från alla jobbiga eller läskiga upplevelser.

Så vet du med dig att din hund inte lyssnar på inkallningar, gillar att springa fram till andra hundar eller blir stressad av hundmöten, snälla ha den då i koppel/långlina så du kan hindra såna här händelser. Snälla.

Det kan rädda din eller en annan hunds liv.

4 kommentarer på “Det värsta med att ha hund är ofta andra hundar

  1. Så fruktansvärt upprörande alla de här händelserna! Och så frustrerande med folks beteenden och reaktioner på vad som händer. Helt ofattbart! Bagheera har mitt i allt detta turen att ha ägare med stor kompetens och förstånd att göra det rätta för att efteråt avleda stressen och rädslan och kompensera med trygghet. Ha det bra tillsammans alla fyra!

    1. Ja det har varit en jobbig början på året. Förhoppningsvis blir det bara bättre efter det här! Tack för dem orden Inger, de värmer <3
      Jag gör så gott jag kan och hoppas att det räcker till. kram på dig!

  2. Fattar inte varför de som vet att deras hundar är aggressiva och som de inte har pli på, att de låter dem gå lösa. Jag brukar vara ute ofta med min tjej kompis hund en schäfer och släpper henne bara på ett stort fält med sikt flera hundra meter åt alla håll. Hon är himla snäll, men det finns andra hundar i området som inte är det.

    1. Jag tror faktiskt inte att någon av hundarna vi mött är aggressiva, då det i princip alltid finns något bakom, där det aggressiva beteendet bottnar ifrån. Oftast har det med rädsla, smärta eller frustration att göra. Huskyn som bet Bagheera har en ägare som väljer att ha strypkedja på den, och som efter detta hände slog hunden. Jag kan tänka mig att det hänt något som gjort att hunden förknippar andra hundar med smärta/rädsla, tex att den har dragit mot en annan hund och ägaren då ryckt i strypkedjan vilket förstås gör fruktansvärt ont, och då börjar den förknippa att träffa andra hundar med smärta.
      Sedan är det snabbt gjort att detta beteende eskalerar och hunden börjar reagera innan det börjar göra ont nästa gång den möter en hund, och därför hoppar på andra hundar i ”försvar”. Det är sorgligt nog oftast vi människor som skapar olika jobbiga beteenden hos våra hundar.

      Men det är smart att bara släppa hundar lösa där man har uppsikt så ingen kommer, eller att ha dom i sele och långlina som får släpa efter. Då kan dom röra sig hyfsat fritt, men man har ändå kontrollen kvar om något händer! 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *