En röst från förr

Igår skrev jag lite om något vi hittat, som är riktigt gammalt. Det är nämligen en snickarbänk som är signerad av en Robert Söderberg, 1910. Den är alltså byggd för 108 år sedan!! Tänk att den fortfarande håller ihop och är hel, det är kvalité det. Vi blev förstås nyfikna på dess historia, så vi försökte tyda texten skriven i snirklig blyerts och lägga ihop den med informationen vi har om husets tidigare ägare. Huset är ju byggt 1903 och vi har de gamla papperna från att gården styckades upp och såldes vid 1900 talets början. Så idag satt vi och gick igenom en massa gamla köpebrev, lagfartsbevis och sådant för att få en klar bild över vilka som bott här tidigare.

Snickrad af mig Robert Söderberg, våren 1910.

Snickarbänken var tydligen en gåva från Robert Söderberg till (gissningsvis) sina två barn, Johan/Jonas(?) och Ragnhild som fick den 1924. År 1955 köpte Ragnhild och hennes man den här gården och tog förmodligen då med sig den här snickarbänken hit och sedan har den stått här sedan dess. Vi hörde lite historier om Ragnhild från säljarna av huset, jag tror jag kanske har nämnt det tidigare i bloggen. Hon var i alla fall en riktig krutgumma som tvättade alla sina kläder för hand i tjärnen och handskottade den cirka 800 meter långa uppfarten till huset.

Älskar gamla saker av just den här anledningen, det finns så mycket historia bakom. Spännande berättelser och livsöden att ta del av. Det är som att på något sätt komma i samklang med dåtiden, att för en liten stund vandra sida vid sida med de som inte längre finns här och höra deras berättelser.

Så nu har vi börjat rusta upp den lite grann och tänker så småningom använda den som en tv-bänk i vardagsrummet. Jag och Daniel har sandpapprat och petat bort gammal intorkad färg i timtals och den blir så himla fin när man får bort all smuts och färgstänk. De gamla hacken och sånt syns fortfarande och det kommer vi inte heller försöka ta bort. Vi vill behålla känslan i den, men samtidigt fräscha upp den lite. Ska bli roligt att visa er hur den ser ut när den är klar! Tror den kommer bli så fin. <3

Idag har vi badat igen och simmade en bra stund. Det är helt underbart att ha en egen liten minisjö på tomten så man kan doppa sig när det blir för varmt. Det är ju dock ingen strand, utan bara en ganska grumlig myrkant så man kan inte riktigt gå i vattnet för att bada då det växer massor av näckrosor i kanterna. Men vi åker ut med båten en bit så kan man hoppa i därifrån och då känner man ingen botten alls tack och lov. (Jag avskyr slemmig sjöbotten, klarar inte av att råka nudda sån så Daniel fick hoppa i först och känna efter så man inte nådde botten haha.)

Sen har vi städat bort en hel del skräp och virke från tomten och burit ut utemöblerna. Jag har tagit en sväng med dammsugaren i huset och bakat kanelbullar. Sen satt vi ute i trädgården och fikade under vårt äppelträd. <3 Kall havremjölk och nybakade kanelbullar, så himla gott. Att få sitta där och känna doften av gräs, äppelträdens blommor och nybakade bullar, det är ren lycka.

Hoppas vi får mycket äpplen i höst, då ska jag göra äppelmos, sylt, saft eller något annat roligt med dem. Älskar att bara kunna gå ut och plocka ätbara frukter i trädgården. En sån himla lyx!
Något som är mindre lyxigt är att varmvattenberedaren verkar vara trasig eller något knas med i alla fall, då det bara är varmt i cirka trettio sekunder sen blir det kallvatten. Stänger man av duschen någon minut så värmer den igen upp vattnet som kommer de första trettio sekunderna, så man får antingen duscha i kallt vatten eller i några sekunder i taget.. Haha! Tur det är så varmt ute, då känns det inte lika illa att ta en iskall dusch.

Vi har cirka 800 meter enkel väg ned till brevlådan, så vi brukar gå ned och kolla posten på kvällen och samtidigt passa på att rasta hundarna för natten och ge dem en liten promenad. Nu när det är så himla varmt på dagarna så kan man inte gå promenader, då får de värmeslag. Så de får vara utomhus och ligga i gräset på dagtid, bada och bara ta det lugnt och sen gå lite promenader på morgonen/kvällen. Ikväll höll vi dock på att bli uppätna av myggor som envist förföljde oss hela vägen ned till brevlådan och hem igen. Men vi fick också beskåda en helt fantastisk solnedgång som var så rosa att det såg overkligt ut. Som om någon råkat spilla ut en färgburk tvärs över himlen. Det var fint, mitt i myggmolnet.

Nu ska jag hoppa i säng. Hoppas ni har en fin kväll/natt. <3

Kram!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *