En tur till barndomens rike

Hej på er!

Det händer så mycket här just nu att jag knappt fått ro att sätta mig vid datorn. De har nämligen satt igång med renoveringen av badrummet nu (!!) och vi har ägnat så himla mycket tid till att titta på inredning, kakel, klinkers, våtrumsvägg, handfat, osv. osv. i all oändlighet. Vi har bestämt oss, ändrat oss, hittat nya alternativ och velat fram och tillbaka till det yttersta, men till slut verkar vi ha bestämt oss!
Jag ska berätta mer om allt kring renoveringen, men det får bli i ett eget inlägg. Då ska jag också visa lite bilder!

Men nu tänkte jag prata om den senaste videon jag gjort. Ni som följer mig på instagram/youtube har kanske redan sett den, men för er som inte sett den så lägger jag upp den här med.


Så här skrev jag om den på instagram:

Detta är filmat på platsen som för alltid kommer ta upp en stor del av mitt hjärta. Platsen där jag är född (på riktigt född där alltså, mamma födde hälften av oss barn hemma!) och uppvuxen.

Platsen jag alltid kommer att förknippa med skratt, lek i snön och kärlek. Jag minns hur vi utforskade skogen och tomma ödehus, hur vi klättrade i de höga granarna så mamma blev helt svettig av ängslan.

Jag minns alla äventyr vi haft med hästarna, alla stora kalas med hela familjen samlad, allt fint vi fått uppleva av att växa upp i en stor, bullrig och kärleksfull familj.

Jag är tacksam över att jag alltid längtat dit, även när jag flyttade hemifrån som tonåring och hade en period då jag bara längtade bort, ut i världen. Men när jag väl befann mig någon annanstans så tänkte jag alltid på hemmet med glädje och saknad.
Det är fantastiskt att ha bott på samma ställe under hela min uppväxt, att mina föräldrar fortfarande bor där så vi kan samlas till jul och ha en mysig tid tillsammans. ❤️

Titta gärna i HD och fullscreen!

Mitt barndomshem har alltid betytt mycket för mig och det känns så roligt att få dela med mig av de här videoklippen till er. Så fler kan få njuta av skönheten i de oändliga skogarna, av solnedgångens fantastiska ljus och allt det vackra som finns på denna plats. Jag hoppas ni kommer tycka om den.♥

Tänkte att jag också skulle visa lite bilder därifrån som jag tagit under åren, och det visade sig snabbt bli ett mycket större projekt än jag hade tänkt mig haha. Eftersom jag har fotat med systemkamera ända sedan 2010 så har jag ett antal bilder att välja mellan och det visade sig vara rätt svårt.

Hur kortar man ned nio års fotande till ett enda blogginlägg liksom? Det är inte det lättaste. Försökte dock välja ut de bilder som jag tycker ger en känsla som representerar mitt barndomshem. Naturen, husen, djuren, stugorna och vattendragen. Allt det där som jag förknippar med hemma. <3

Våra fina hästar Hera och Stjärna. Hera var född bara några veckor efter jag föddes, så vi växte upp tillsammans. Hon var en envis häst med mycket egen vilja, det var sällan lätt att få henne att göra som man ville. Men vi hade mycket roligt tillsammans och hon lärde mig mycket. Tyvärr lever hon inte längre. 💔
Stjärna har jag nämnt tidigare i bloggen, hon fyller 39 år nu i mars. Hon är född och uppvuxen i friheten på Island och flyttade till Sverige när hon var fem år. Vi har haft henne sedan hon var cirka 6 1/2 år. Hon är världens snällaste häst, hon har botat mångas hästrädsla och skulle inte göra en fluga förnär. Alltid pigg och glad och vänlig. Älskade häst. ❤️

Det här var en vanlig syn när jag bodde hemma, mamma på promenad med alla sina vovvar. Hon fick ju en stroke 2017, och jag hoppas verkligen att hon kommer kunna gå ut och gå med sina hundar igen. Jag vet att det är något som hon uppskattar otroligt mycket och saknar just nu. <3

Hela den här vägen och en bit till gick vi fram och tillbaka varje skoldag, för att ta oss till bussen. 1 1/2 km till bussen, 4 mil till skolan enkel väg. Man blev härdad ända sedan man var liten. 😉

Älgar såg jag otaliga gånger, men lyckades inte fota dem lika ofta. De är snabba och skygga djur, förutom en älgko som flera somrar i rad kom till gården och stod och käkade på träden på baksidan av huset, bara några meter från fönstren. Man kunde öppna fönstret och prata med henne och hon brydde sig knappt. Ibland kom hon med en älgkalv på släp och betade på ängarna. <3

Jag fotade den här typen av bilder redan då, men har väl utvecklats lite sen dess! 😂


Det finns otaliga åar, bäckar och mindre vattendrag i området, men det är dåligt om bra badplatser. Så ville vi bada fick vi oftast åka cirka en mil till närmaste badplats.


Det här är en närliggande by som tyvärr är rätt ödelagd. När jag bodde hemma tror jag det fanns någon som bodde där men nu tror jag det oftast används som sommarställe. Tycker det är så trist när så här vackra platser överges och husen förfaller.

Jag och Robin sommaren 2013, när vi passade gården medan mamma och pappa var iväg på en liten resa västkusten. Vi hade en trevlig vecka där vi tog hand om djuren, var iväg på små äventyr i området och jag fotade en massa.

Jag åkte upp och spenderade nästan en månad hemma under augusti 2013 för att läka efter ett avslutat förhållande. Jag mådde väldigt bra av att vara hemma, spendera mycket tid i naturen, umgås med familjen och ha lugn och ro för eftertanke. Jag vandrade i skogarna, badade i sjöar, upptäckte nya skogsvägar på cykeln och hade kameran som ständig följeslagare.

Det syns inte på dessa bilder men herregud så mycket mygg det var den här kvällen. Jag och Robin var ute och strövade omkring i skogar vi inte varit i förut och upptäckte en massa nytt. Vi såg en älg, hittade vattendrag mitt ute i skogen och vandrade genom en dimmig skog samtidigt som vi slogs mot myggen och försökte att inte bli uppätna.


Sådana här möten kunde man få när man gick på promenad genom närmaste by! 😀 På bilden är min syster Lina och pappa i traktorn, samt hunden Lina hade då, Sigge.


Jag har gått i dessa skogar så otroligt många gånger, men slutar aldrig att förundras över hur vackert det är. Varje årstid bjuder på något nytt och det finns alltid mer att upptäcka, eller nya vinklar att se allting från.

Vintrarna präglades av stora mängder snö, kyla och magiskt ljus. Hjärtknipande vackra solupp-och nedgångar, fantastiska färger över hela himlen och sprakande norrsken.

Mammas och pappas hus ligger så att man hör när tågen passerar på järnvägen, men de är utom synhåll. Ljudet från tågen är också något som jag starkt förknippar med hemma.

Här har vi Heras förstfödda och enda föl. Vonar Neisti från Morliden, men han kallades hemmavid mest för Palten eftersom han var så fluffig och rund när han var liten. <3
Jag hade turen att vara med när han föddes och det var en otroligt häftig upplevelse. Efter det har jag varit med på flera fölningar, men den här första är något som jag alltid kommer minnas.

Han var lite seg och slapp när han föddes, han orkade inte själv sparka sig ur fosterhinnan och Hera gjorde ingen ansats att hjälpa till, då hon var helt slut efter fölningen så det var tur att jag och mamma var där, annars hade han kanske inte klarat sig. Vi fick dra bort fosterhinnan och gnugga honom torr, ta bort slem ur näsborrarna och hjälpa honom att börja dia.
Men efter det var han ett väldigt energiskt föl, full av bus och upptåg. När vi tog med hästarna på promenad så fick han springa lös bredvid och han älskade att hoppa omkring bland blåbärsriset i skogen eller sträcka ut i galopp på fälten. Nu bor han i Örebro-trakten och har ett lugnt och fint liv. <3

Det var några bilder från mitt barndomshem, jag hoppas ni tyckte det var roligt att få hänga med dit en sväng. Det är en sådan underbar plats på jorden. <3

Önskar er en fin helg! Stor kram ♥

1

6 thoughts on “En tur till barndomens rike

  1. Tack! Helt fantastiskt! Och filmen – vilken feeling – vilket vinterland! och ovanifrå-nperspektivet, otroligt vackert och fascinerande, välkänt men ändå så förvandlat!

    1. Vad härligt att du tyckte om både inlägget och filmen! Visst är det vackert att se platsen från ett sådant annorlunda perspektiv? Det gör att man ser på det med lite nya ögon tycker jag. 😀

  2. Så mysigt inlägg! Och vilken härlig plats att växa upp på. Är själv uppvuxen längst in på en grusväg mitt ute i skogen och även om jag har väldigt blandade känslor till mitt barndomshem idag skulle jag inte velat byta det till en uppväxt i stan! Är ju svårslaget att få den närheten till naturen liksom på köpet, med skogen som lekplats och vilda djur som en del av vardagen.

    1. Åh, skrev en kommentar som svar för länge sedan, men den verkar ha försvunnit??

      Är så glad att du gillade inlägget, det är så roligt när andra också uppskattar mitt vackra barndomshem. <3
      Låter som ett väldigt fint ställe att växa upp på, och jag förstår verkligen din känsla, skulle aldrig velat byta ut min barndom mot en i stan. Det hade verkligen inte varit samma sak, och jag tror inte alls jag hade haft samma nära förhållande till naturen som jag har idag om jag inte växt upp där jag gjorde. <3

  3. Vilket vackert inlägg! Så fint att få höra dina historier genom dina vackra foton <3 Det känns som at jag har lärt känna dig genom att få höra om platsen där dina rötter verkar finnas kvar 🙂

    1. Åh tack fina du <3 Så glad jag blir att du känner att du fått en inblick i vem jag är, genom det här inlägget. Det är fint att kunna dela med sig av den här hjärteplatsen till er. 💓

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *