Jag står i kvällssolens strålar & blundar

Jag står där i kvällssolens strålar och blundar. Njuter av att känna dagens sista strålar mot min hud, av att känna kvällens kyliga bris rufsa om i mitt hår.

Det susar i träden och de nyutslagna bladen glöder i guld, jag andas in den friska luften och ler av lyckan som bubblar upp inom mig. Lyckan av att få vara just där, just då och vara en del av naturen omkring mig.

Stenen under mina fötter är ojämn men ger mig bättre utsikt över solnedgången. Kameran är tung men kan inte låta bli att filma lite ändå, eftersom jag såklart glömt den lilla, lätta filmkameran inne i huset. Och det är ingen idé att springa in efter den, för den här vackra stunden varar inte länge.

Jag står där och tar in allting omkring mig tills jag börjar huttra av köld. Molnen jagar fram över himlen och lyser i guld-rosa nyanser. Jag tar vägen över fältet tillbaka för att kunna ta några foton av den mäktiga himlen, knäpper några bilder men plötsligt landar några droppar i mitt ansikte. Jag tittar upp och ovanför mig har molnen mist sin färg och ruvar tunga, fyllda av regn.

Plötsligt vräker det ned och jag springer mot huset med kameran under jackan för att skydda den mot väta. Snubblar lite på den ojämna åkern där hundarna grävt hål i sin jakt på spännande dofter.

Skrattar, för att livet är så vackert ibland. Och för att man ibland råkar matchar tiden perfekt när man ska rasta hundarna för kvällen och råkar kliva ut i den vackraste av solnedgångar, som bara minuter senare är uppslukad av det framrusande mörkret.
Hade vi gått ut tio minuter senare hade vi missat allt. ♥

5

4 thoughts on “Jag står i kvällssolens strålar & blundar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *