Just outside Glenveagh Nationalpark

Där jag flög med drönaren första gången på Irland, utanför Glenveagh nationalpark, tog jag också de här bilderna medan Daniel målade en tavla. Eftersom man inte fick flyga drönaren inne i natonalparken (vilket verkar vara så i alla nationalparker) så stannade vi en bit utanför och parkerade bilen på en liten grusväg.

Vi lastade över allt vi ville ha med oss i en ryggsäck, bytte skorna mot gummistövlar och drog på oss regnjackor, då det var rätt mulet till en början. Sedan vandrade vi iväg, klafsade genom blöta partier, hoppade över diken och hjälpte varandra uppför branta ställen. Till slut kom vi upp på en liten höjd där det var torrt och med fin utsikt över bergen i fjärran, långt bort från andra människor och bilvägar.

Vi stannade här en lång stund, åt lunch på klipporna och njöt av tystnaden. Daniel målade på sin tavla och jag passade på att flyga drönaren. Det var inga problem att flyga här, utan ett enda träd att väja för och bara öppna vidder åt alla håll.

Det är väldigt roligt att fota och filma med drönaren, då den kan se allting från helt nya perspektiv. Helt plötsligt är jag inte bunden att kunna fota från endast de platser jag kan nå till fots. Nu kan jag fota trädtopparna, bergen, ja allting ända från 120 meters höjd. Det är en rätt mäktig känsla att se allting där uppifrån, att se världen bre ut sig miltals åt varje håll.

Jag har en DJI Mavic Air. När jag köpte den så köpte jag den med fly more combo-kitet, där man fick med extra batterier och en laddare som kan ladda upp till fyra batterier på en gång. Det var så värt den extra kostnaden eftersom varje batteri bara har cirka 21 minuter flygtid. Det är inte mycket medan man fortfarande håller på och lär sig hur den fungerar, men när kunskapen sitter hur man flyger den, så räcker 21 minuter ganska långt.

Det var så vackert på den här platsen, med en massa höga berg åt alla håll och lite vatten som skymtade där emellan. Det var en annan sak vi inte väntat oss av Irland, alla bergen. Jag har av någon anledning aldrig förknippat den gröna ön med just berg, utan sett framför mig hur den består av nästan bara gröna, böljande kullar. Vi åkte ju runt i princip hela kusten och i alla fall där var det otroligt mycket berg, vilket jag förstås älskade. Har alltid älskat kuperad natur, med dalar, berg, skogar och sjöar. Hemma hos mamma och pappa så kunde man i fjärran se bergen i nästan alla väderstreck. Långt därborta ruvade de på sina hemligheter, skimrande i en blågrå nyans och ibland dolda av dimma eller moln.

Det är också något som är genomgående i Daniels tavlor, skogar, berg och vatten. Kanske inte så märkligt att vi valde att bosätta oss där vi gjorde!
Det var i alla fall en underbar stund där på en namnlös plats på Irland. Bara vi och naturen, och långt, långt därborta en väg där det ibland svischade förbi bilar som en påminnelse om att vi fortfarande befann oss i människornas värld.

Efter det här stoppet fortsatte vi in i nationalparken och besökte Glenveaghs slott, som jag skrev om i det här inlägget. Det blir ett inlägg till från den här dagen, då blir det ett fikastopp, en solnedgång och lite stadsvandring.

Nu är det sovdags för oss och imorgon är det en ny vecka. Jag hoppas ni får en fin måndag och en bra start på veckan!
Stor kram <3

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *