Minnen från mars genom åren

Tänkte jag skulle dela med mig av lite minnen av mars månad från tidigare år. Blev inspirerad av Alicias fina inlägg med bilder från föregående års mars månad. Men eftersom jag bara haft den här bloggen sedan 2017 så tänkte jag att det kunde vara roligt att dela lite bilder från tidigare år också. 


2018

I mars 2018 bodde vi i prästgården utanför Härnösand. Det hade varit en extremt snörik vinter och det låg fortfarande enorma drivor av snö överallt men vi hade många vackra, soliga dagar.

Det var verkligen sådana enorma mängder snö! Har nästan glömt bort hur mycket det var, men blev påmind av de här bilderna. Och då har vi ändå rätt mycket snö i år också. Vi var och tittade på gården som senare skulle bli vår och hade mycket drömmar och förhoppningar. <3

Jag och Bagheera tog oss ut i skogen en liten stund trots att snön räckte mig en bra bit upp på låren på de flesta ställena. Men efter att inte ha kunnat gå i skogen på flera månader så var den lilla stunden bland trädens stammar välbehövlig.

Jag tog flera självporträtt som jag aldrig publicerade. Här kan ni kika in på alla inlägg från mars förra året.

Vi hade influensa, jag fotade norrsken och stjärnor, blickade tillbaka på 2017, uppdaterade bloggen och längtade efter våren. Mars verkar vara min allra största längta-efter-annan-årstids-månad. Kanske för att vintern har varit så länge vid det laget och smältperioderna ger en försmak av våren? Som sedan grusas när snön återigen vräker ned.

2017


Mars 2017 bodde vi fortfarande i Stockholm. Jösses det känns som en evighet sedan?!
Jag har aldrig känt mig bekväm att fotografera runt andra människor, så när vi bodde i Stockholm fotade jag inte speciellt ofta. Det blev oftast när jag var ute i skogen med Bagheera som jag tog med mig kameran för att fånga tiden.

Vi hade snö även i Stockholm i början av mars! Men det var inte tillnärmelsevis lika mycket som det är häruppe haha. Bagheera blev överlycklig varje gång det kom lite snö så vi var ofta uppe på berget bakom Lappkärrsberget och lekte i skogarna där. Där kunde han springa fritt utan att vi träffade på andra hundar eller människor.

Där fotade jag också de första vårtecknen när snön hade smält bort och njöt av solens strålar, vandrande i skogens tystnad. Jag hittade torr ljung, fallna gamla träd och trädens första knoppar.

2016


Mars 2016 bodde vi också på Lappkärrsberget. Bagheera var cirka tio månader gammal och i sin värsta ålder. Han var lättstressad, hade tonvis av energi och tog ut stressen på oss. Vi lärde oss mycket under den här perioden och började läsa på om reko hundträning.

Han fick öva på att ha munkorg för att kunna det om det skulle behövas i framtiden (vid veterinärbesök osv) och han tyckte inte så värst mycket om den i början, men efter att ha fått mycket godis och blivit belönad vid varje träningstillfälle så började den bli lite roligare.

Vi gick många promenader i naturreservatet, njöt av de bubblande vårkänslorna, fåglarnas kvittrande och barmarken som lät oss ta oss fram lätt och ledigt.

Bagheera blev motionerad med dragsele och midjebälte för att få ur sig lite av energin. Han käkade gladeligen torrt gräs och ville bada i varje pöl, medan jag njöt av promenader utan tjock vinterjacka och vantar.

Vi träffade på svanar vid stranden och de lät sig snällt fotograferas en lång stund innan de simmade vidare. Bagheera tittade nyfiket på dem men lekte sedan hellre med pinnar och roade sig med att gräva hål i sanden.

2015


I Mars 2015 hade nyligen flyttat till lägenheten på Lappkärrsberget och bott där cirka en månad. Bagheera var inte ens född ännu och jag och Daniel var fortfarande helt ovetandes om att han skulle svansa in i våra liv några månader senare. <3

Vi var Game of Thrones-fans redan då och var självklart på GoTexhibit när de kom till Stockholm och fick provsitta järntronen! (Inte den riktiga tyvärr 😉)

Jag hade mörkt hår och levde ett helt annat liv än vad jag gör nu. Men mitt hjärta längtade redan då efter att få bo på landet, att få blicka upp mot stjärnorna varje natt och att få dansa med dimman över gröna ängar.

Vi beundrade de fantastiska kläderna, vapnen och rustningarna som fanns på plats och testade att åka upp på muren genom Oculus Rift virtual reality utrustning. (Margaerys klänning är verkligen helt fantastisk. Skulle gärna haft en sån som bröllopsklänning!)

De hade några statyer av white walkers som var riktigt obehagliga, men väldigt bra gjorda. Vi köpte ett par små souvenirer i deras shop och hade en trevlig upplevelse allt som allt. (Men det var en fruktansvärt lång kö för att komma in!)

Vi var också riktigt kulturella och passade på att besöka Naturhistoriska riksmuseet. Daniel fick posera framför det här enorma trädet. Det känns helt sjukt att det där har varit ett riktigt träd?!

Vi var där ganska länge och strosade runt, det fanns mycket att se och lära sig, men tyvärr var det otroliga mängder uppstoppade djur.. Inte så konstigt med tanke på vilket sorts museum det är, men det kändes väldigt obehagligt att röra sig omkring alla dessa döda djur. Vi föredrog att titta på häftiga växter, stenar, mineraler och sådant.

Vi kollade litegrann på dinosaurie skelett och skelett av andra djur. Det är helt vansinnigt hur stora de var. Man kände sig rätt liten bredvid dessa bjässar.
Vi avslutade besöket med att titta på IMAX med någon natur/djurvideo men har glömt bort exakt vad den handlade om. Minns dock att stolarna var så sköna att jag somnade haha.

Det var mars från några år tillbaka! Så kul ändå att få återuppleva lite minnen från tidigare år. <3 Hoppas ni också tyckte det var roligt!

Kram på er <3

0

4 thoughts on “Minnen från mars genom åren

  1. Så mycket som kan förändras på bara några år! 2015 känns ju som en hel evighet sedan men egentligen är det ju knappt någon tid alls. Galet!

  2. ÅH så kul att få ta del av flera års mars från ditt liv! Såna kontraster och extra roligt att se Baggan och läsa om hur han var som unghund. Gillar särskilt bilden av honom och svanarna, och känner så mycket igen det du skriver om hur mars är en längta-vidare-månad utan motsvarighet. Som ett upplopp liksom. Man trampar på tårna och är så pepp att man vill gråta i väntan på att det verkligen ska sluta vara vinter (helst för evigt känner jag just nu).

    1. Så glad jag blir att du gillade inlägget! ❤️ Visst är det starka kontraster, det är något som verkligen jag uppskattar med att se bakåt, att man verkligen minns var man var för bara ett par år sedan och hur långt man kommit sedan dess! Ja lille Bagheera, den rackarungen 😍 full av bus och upptåg.
      Åh men eller hur! Är lite glad att mars är över för i år och att vi gått in i april som är min månad! (Fyller år i april så kan inte annat än att gilla den månaden 😂)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *