Etsy shop

Jag har äntligen tagit tag i att uppdatera min Etsy shop lite grann, med nya prints och uppdaterade texter. Om ni bara vill gå in och kika, eller kanske klicka hem en print så är ni varmt välkomna! Det vore fantastiskt roligt om mina foton kunde få pryda någon annans hem någon gång. Att en liten bit av Norrlands magiska natur kan få glädja andra. <3

HÄR hittar ni den. 😀

Det här är några av bilderna som ni har möjlighet att köpa:


Stor kram! <3

 

Börjar ni tröttna på dimmiga foton än?

…hoppas inte, för det är dimma här nästan varje morgon och jag kan inte låta bli att fota. 😀

Kommer ihåg hur jag pratade med Daniel för kanske ett år sedan, om att jag ville lära mig fota just mer dimma, men att det verkade vara omöjligt att hitta någon jäkla dimma.. haha. Men efter att jag läst Marias inlägg om hur man kan göra för att bli morgonpigg och faktiskt följt en del av råden så har jag börjat gå upp mycket tidigare på morgnarna. Och insett att det är ju dimma nästan varje morgon!

Någon gång ibland har vi även kvällsdimma, men den är oftast väldigt liten och tunn, inte alls den där mäktiga dimman man kan se på andras bilder. Men efter att ha gått upp cirka klockan sex nu i ett par veckor så har jag insett att den där tjocka, vita dimman som täcker allt i sin väg rullar in över gården mellan 06-07 nästan varje morgon! Så nu är det bara att fota hur mycket jag vill. Det som verkligen underlättar för att få mig att gå upp är att kliva upp samtidigt som Daniel, för då kan han se till att jag inte bara somnar om och struntar i att gå upp haha. Så nu går vi upp tillsammans och äter frukost innan han åker till jobbet. Det är också en extra bonus med att kliva upp tidigt, då får vi spendera morgonen tillsammans och börjar dagen på ett bra sätt, med tända ljus och mys.

Det var inte heller speciellt svårt att få med dimman på bild, när den är såpass tydlig som den är på morgonen, jämfört med de bleka stråken jag fotat kvällstid tidigare, som man nästan behövt kisa för att se överhuvudtaget… 😀 Så nu är jag glad som faktiskt börjat gå upp tidigt på morgonen och får ta del av den här magin. I helgen vaknade jag vid 07.30, båda dagarna helt av mig själv. Och det mina vänner, är i sanning en bedrift om jag får säga det själv!

Tidigare har jag som sagt alltid varit väldigt kvällspigg och hade ofta ingen energi alls under dagen, utan kom igång sent på kvällen och kunde då äntligen göra alla de där sakerna jag velat, men inte orkat göra, under dagen. Nu hinner jag få mer gjort på förmiddagen än vad jag förut hann på en hel dag, och det känns så himla fint. Förut skrev jag t.ex. alltid blogginlägg sent på eftermiddagen/kvällen och det kändes ofta jobbigt eftersom jag satt uppe sent och höll på med det varenda kväll, vilket såklart resulterade i att jag var ännu tröttare varje morgon. Nu skriver jag de flesta inläggen på morgonen/förmiddagen och sedan har jag hela dagen på mig att pyssla med en massa annat.

tack Maria för ett superbra inlägg, med tips som faktiskt fungerar och inspiration till att ta tag i att ändra ens vanor!
Är ni själva morgonpigga eller mer av en kvällsmänniska? Berätta gärna!

Och tack till er som gillar/kommenterar mina inlägg. <3 Det gör mig så glad.

Kram till er!

Dunluce castle & Giant’s causeway

Här kommer nästa inlägg från vår Irlandsresa! Vi är fortfarande bara på dag tre, eftersom vi var på så många ställen den dagen så har jag fått dela upp inläggen en hel del. Dag tre började vi vid The Dark Hedges, där Daniel friade till mig. <3 Efter att vi spenderat en lång stund där så åkte vi vidare till ruinerna av Dunseverick Castle. Näst på tur var ett kort stopp vid Dunluce Castle, som ni ser på bilden nedan.

Det blev inget långt besök där, eftersom de skulle stänga bara några minuter efter att vi kom fram. Som allting annat stängde de också klockan fem på eftermiddagen och eftersom hela området var inhägnat så kostade det förstås pengar om man ville gå in på området. Vi ville inte betala för att sedan behöva rusa runt och se allt på fem minuter så vi stannade bara utanför och fotade en stund. Slottet låg väldigt vackert, längst ute på en klippa med havet som bakgrund.

Slottet byggdes någon gång under 1500-talet och har tydligen en del historier och sägner om sig. Bland annat hur hela köket och kökspersonalen någon gång på 1600-talet rasade samman och föll ned i havet. Men det verkar som att den historien inte är riktigt sann eftersom de kunnat se på målningar av slottet från 1800-1900-talet att köket verkat vara intakt. Det ryktades också om en vitklädd kvinna som uppenbarat sig på klippkanten för en liten pojke som bodde i slottet och sedan bara försvunnit i vinden.

”In 1534, one of the child members of the McQuillan family claimed to have seen a woman in a white dress standing at the edge of the cliff, looking out at the ocean at sunset. He said he watched her fade into the wind. No one believed the child so he retrieved his eldest sibling out the next night to watch for the ghost, but it did not appear. 

Then in the early 1550s, many people claimed to see a woman in a white dress walking down the shore below Castle Dunluce at sunset until finally one day the McQuillan boy, now in his 30’s, walked down to the shore and tried to speak with the ghost. After that, it stopped. No reports have ever been made of seeing the woman again.”

Efter det åkte vi vidare till dagens sista stopp – nämligen Giant’s causeway! Vi parkerade bilen och gick sedan igenom visitors center, där man kunde köpa souvenirer, gå på toaletten eller bara vila sig en stund. Vi kikade runt lite snabbt men hittade ingenting som vi ville ha, så då gick vi vidare ut. Från parkeringen så var det en promenad på kanske tio minuter ned till Giant’s causeway och det gick turistbussar om man inte kunde eller ville gå hela vägen, men vi promenerade.

Det var en fin utsikt på vägen ned, med vackra vyer, klippor och gröna kullar. Jag stannade varannan sekund för att fota så för oss tog nog promenaden lite längre än normalt… 😉

Jag tyckte den här klippan liknade en bister groda eller padda som kikar ut över vidderna. Kan ni se den?

Tänk att hela bussar kör på de här smala, smala vägarna… Det är imponerande hur duktiga chaufförerna är på att manövrera fordonen.

På Irland så är det mesta byggt av sten och det är lätt att förstå varför. De har knappt några skogar, men sten har dom så det räcker och blir över.

Långt där framme ser ni kanske en massa färgglada prickar? Det är människor som klättrar runt på stenarna vid Giant’s causeway.

Imponerande av blommor och växter att kunna frodas i ett så kargt klimat som mellan alla dessa stenar.

Äntligen framme! En helt otrolig plats, som sätter igång fantasin och man började fundera på vad som egentligen skapat denna otroliga plats. En snabb googling lärde oss detta –

Giant’s Causeway är ett område på Antrimkusten i Nordirland med formationer bestående av över 40 000 svarta polygonformade, de flesta som hexagoner, basaltstenar. Fenomenet är ett resultat efter ett underjordiskt vulkanutbrott för omkring 60 miljoner år sedan. Utbrottet sträckte sig mot norr till Skottland, där liknande formationer återfinns på ön Staffa. De tusentals sexkantiga basaltpelarna är samlade i en klunga, som en jättelik vaxkaka och stenarna fortsätter från kustklipporna ner i vattnet och försvinner. Liknande strukturer finns på flera platser i världen, bland annat Panská skála i Tjeckien och Kirkjugólf på Island.”

Här har du bilden som folk skulle visa upp på sociala medier, där det ser ut som om vi var helt ensamma där och kunde utforska allt i lugn och ro. Men sanningen är en helt annan..

Så här såg det nämligen ut om man fotade från en annan vinkel. 😀 Det var fullt med folk överallt, och jag hade fullt sjå med att kunna ta några bilder utan en massa andra människor i bild. Allt handlar om vinklar. Så man ska inte tro att allt är så perfekt som det kan se ut på Instagram t.ex. Det finns mycket runt omkring som folk inte delar med sig av, och det är viktigt att inte glömma bort det.

Men vi hittade till slut en liten avskild plats och kunde fota hyfsat ostört. Det stod tre personer med reflexvästar, antar att de var någons sorts personal, en bit bort också och såg till att folk skötte sig och inte klättrade omkring där det kunde vara farligt, samt sa till när turistbussarna skulle åka uppåt igen. Vi stannade ganska sent så efter en stund försvann faktiskt många av de människor som var där när vi kom.

Det var en väldigt vacker plats, men fy vad det blåste! Kommer fortfarande ihåg hur mycket jag frös, mina händer blev helt stelfrusna så det var lite svårt att fota till slut.

Men det var värt att frysa den lilla stunden, för åh vilken häftig upplevelse att få befinna sig där, att hoppa från sten till sten och studera texturen på dom, känna havets salta lukt och blicka ut över horisonten där inte något störde ögats väg.

Det var en ganska molnig kväll men precis innan vi skulle gå därifrån och ta oss tillbaka till bilen så sprack molnen upp och solens strålar letade sig ned för att möta havsytan. Det var så vackert och jag är glad att vi stannade lite längre så vi fick uppleva den stunden.

Den kvällen sov vi på ett B&B som låg precis bredvid en strand, vi fick ett rum högst upp i huset och det var mååånga trappor att gå i, med allt bagage upp och ned. Men det var en vidunderlig utsikt över stranden och havet så det gjorde inte så mycket. Där spenderade vi vår första kväll som förlovade och åt hummus med någon färdig risblandning på påse, som hade olika smaker och grönsaker i. Det låter inte så speciellt men jösses vad gott det var efter en lång dag som vi spenderat utomhus på flera olika platser och sedan kört bil i flera timmar.

Haha en annan rolig anekdot är efter att Daniel hade friat och vi var klara vid Dark Hedges och satte oss i bilen igen, så var det dags för lunch och vi båda var superhungriga. Det fanns inga restauranger eller något just där, så vi käkade vita bönor i tomatsås, direkt ur burken haha! Så romantisk förlovningslunch 😀

Kram på er!

Måla om biblioteket

Som jag nämnt tidigare så har vi ju målat och fixat till två rum i huset, vilket är det första vi har gjort inomhus när det kommer till renovering. Eftersom det har varit en otroligt fin sommar med sol nästan varje dag så har vi istället fokuserat på att få ordning utomhus, så tänkte vi att vi skulle ta tag i allting inomhus när det började bli höst och kanske sämre väder.
Så vi bestämde oss för att börja med biblioteket och sedan kontoret,(som tidigare varit barnrum) eftersom det skulle vara ett förhållandevis enkelt projekt då dessa rum är nybyggda och det enda vi skulle göra var att måla väggarna.

En lördag så bestämde vi oss helt plötsligt för att nu var det dags att börja, så vi körde till Bauhaus för att handla det vi behövde. När vi kom till färgavdelningen så fanns det ingen personal där, men vi tog en kölapp och medan vi väntade kikade vi igenom färgutbudet och funderade på vilka nyanser vi ville ha. Vi hade redan bestämt oss för att både rummen skulle ha tre vita väggar och en fondvägg.

I biblioteket skulle vi ha en skogsgrön fondvägg och på kontoret en havsblå. Så vi kikade på färgkartorna, jämförde och diskuterade. Till slut dök det upp två ur personalen och vi kunde få hjälp. Men vilken hjälp det blev..
Jösses, har sällan varit med om mer oengagerad personal. När vi förklarade vilka färger vi ville ha, och att vi inte riktigt bestämt vilken nyans än men att vi tänkte kolla med honom vad han kunde tänka sig skulle passa bra ihop, så tittade han lite ointresserat, slog upp en färgkarta och sa ”jaha, så vilka färger vill ni ha?”. Ingen diskussion, inga råd eller tankar. Vi blev lite häpna och pekade på de vi hade pratat om och sa att nånting sånt här hade vi tänkt oss.
Då slog han igen häftet och gick iväg för att blanda ihop färgerna, utan att utveckla det och komma fram till helt rätt nyans för just oss.

Sen behövde vi hjälp med vad vi skulle köpa för att kunna måla båda rummen, eftersom vi aldrig gjort detta förut. Vi kunde förstås googlat fram en lista på det man behöver, men tänkte att när vi ändå har honom där kunde vi ju fråga. Han stövlade iväg utan ett ord och plockade ihop de dyraste produkterna de hade. Dyraste spacklet, dyraste rollern, ett set med lite maskeringstejp (som inte ens hade räckt till första rummet), en liten roller och sandpapper som allt var superdyrt…
Vi tackade lite stelt för hjälpen och när han gått utan ett ord till så plockade vi tillbaka grejerna och valde andra grejer som inte ens kostade hälften så mycket. Det är klart att om man har en enorm budget eller är ekonomiskt oberoende så kanske man inte behöver fundera över vad saker kostar och bara kan plocka på sig, men så är det definitivt inte för oss.

Vi har så vi klarar oss, och lever definitivt inte på någon svältgräns men aldrig i livet att jag tänker spendera femtonhundra mer än vad jag behöver om jag inte måste. Och våra grejer fungerade super, trots att de var mycket billigare. Men jag kan ha förståelse för att många kanske hellre köper ett set där ”allting” ingår, trots att det är dyrare istället för att plocka ihop det man behöver en och en. Men att han var så himla oengagerad och inte frågade något, eller verkade bry sig överhuvudtaget kändes jäkligt tråkigt. Det kändes mest som att han tyckte vi var fruktansvärt jobbiga som ville ha hjälp, trots att det uppenbarligen är hans jobb att hjälpa folk med just detta. Bauhaus är väldigt bra med tanke på deras stora utbud och att de har bra priser på mycket grejer, men fy vad tråkigt det är när man blir bemött så oengagerat och nästan otrevligt.


Nåja, när vi väl hade plockat ihop våra grejer och betalat så åkte vi hem för att sätta igång! Vi började med biblioteket och körde ett rum i taget, eftersom alla grejer därifrån skulle stå ute i vardagsrummet så det blev rätt belamrat av alla böcker och möbler.
Efter att ha gjort allt förarbete (som tar otroligt mycket tid haha…) så satte vi igång och målade. Men rätt snabbt insåg vi att tapeten som vi bara hade tänkt måla över, släppte när man började måla. Så då kunde vi inte fortsätta jobba med rummet eftersom vi först behövde ta ner alla tapeter, vilket visade sig vara betydligt mera jobb med än vi trott. Trots att vi fuktade dem så gick det inte att bara dra ned dem, så vi fick lägga allt på is tills måndagen då vi fick köpa en ångmaskin som man använder för att ånga loss limmet så man sen kan dra ned tapeterna.

Helt plötsligt drogs vårt helgprojekt ut över hela veckan så det tog mycket längre tid att bli klar än vi först tänkt oss. (Så är det väl i och för sig alltid, man är så tidsoptimistisk och tror man kan fixa allting supersnabbt, men sen krånglar allting och det dras ut i en evigheeet.) Att ånga ned tapeterna var betydligt mer tidsödande, svettigare och klibbigare än jag trott, men när man väl fått in tekniken så gick det hyfsat bra förutom när man brände sig på ångan som blev supervarm. När till slut allting var fixat inför målningen så kunde jag till slut sätta igång och måla! Det som är det roligaste jobbet av alla. När man ser hur stor skillnad det blir för varje drag man gör, hur rummets karaktär förändras och blir så som man tänkt sig.

Tack och lov blev vi ändå nöjda med färgerna vi valt, och biblioteket fick sig en fin, djupt grön fondvägg. De tre andra väggarna fick två lager vit färg och herrejösses vilken skillnad det gjorde. Hela rummet kändes luftigare, öppnare och mer stämningsfullt. Att också spackla igen alla hål som fyllt väggarna tidigare gjorde en enorm skillnad. Det blev som ett helt nytt rum och jag som tidigare knappt spenderat någon tid alls i det här rummet eftersom det var så omysigt skulle gärna bo här inne nu. 😀

(OBS. Renhornet hittade vi på fjället när vi fjällvandrade, det är förmodligen någon ren som fällt det naturligt eftersom de brukar göra det varje år (har jag för mig). Jag skulle aldrig köpa delar från djur varken till inredning eller något annat. Men sånt som bara ligger ute i naturen har jag inte något emot att plocka med mig hem, så länge man inte skadar någon eller tar något som djuren själva behöver så tycker jag att det känns okej. Kniven som ligger i hyllan gjorde jag vid 12 års ålder i träslöjden och jag vet inte, men antar att slidan är gjord av äkta läder. Men eftersom det är något som jag gjort för så länge sedan, långt innan jag blev vegan så anser jag inte att det är fel att behålla den, pga nostalgi.)

Nu saknas bara några fler bokhyllor och lite prints av mina foton på väggarna, sen är det komplett! Ser framemot när det är färdigmöblerat och jag kan organisera mina bokhyllor precis som jag vill ha dem. Nu är böckerna bara intryckta för att få plats och det känns inte så roligt. Det ska vara överskådligt och organiserat så alla serier hänger ihop, bara pockets i en hylla osv.

Men visst blev min läshörna mysig?? Alla grejer är köpta second hand eller sånt som vi fått. Kistan, tavlan och bordet hittade vi på Erikshjälpen, lampan har vi fått av Daniels mamma och fåtöljerna stod ute i lagården, täckta av damm och smuts. Men efter att ha blivit rejält dammsugna så tycker jag de blev supersnygga! Det känns verkligen som att de passar in i rummet. Älskar att inte köpa nya grejer, att hitta fynd på loppisar, second hand eller sånt som vänner/familj ändå vill bli av med. Det är snällt mot miljön och plånboken, samtidigt som man får ett väldigt personligt inrett hem.
Den vita bokhyllan hittade jag på Erikshjälpen för 159:-. Igår hittade Daniel den på IKEA:s hemsida och originalpris är över tusen kronor! Och den är helt fräsch, så det kändes verkligen som ett fynd.

Gillar ni inredningsinlägg? Jag har inte lagt upp så mycket foton från insidan av huset, just eftersom vi inte gjort i ordning något tidigare. Men nu kommer det nog dyka upp en del sådana allt eftersom vi tar tag i nya projekt.

Nu är det måndag och ny vecka, på torsdag ska jag och Daniel på business awards, eftersom hans jobb alltid går och de fick bjuda med sina partners. Så det ska bli ett roligt avbrott mellan allt jobb här hemma och på Life. Vad ska ni hitta på i veckan?

Stor kram till er alla! <3

 

 

 

 

Städa ur det gamla stallet

För ett tag sedan tog jag tag i att städa ur de olika utrymmena i ladugården. Det är inte så att vi planerat att ha något där just nu, utan jag ville bara städa ur. Då känns det så mycket lättare att sätta igång när vi nu vill göra något med dessa utrymmen, om man slipper hela städ-delen då. Det kommer ändå behöva göras mycket renovering för att kunna använda de här rummen till något, eftersom golvet är trasigt i princip överallt och mycket trä kommer behöva bytas ut.

Vi vet alltså inte säkert om det har varit ett stall här, men med tanke på att det ser ut att ha varit boxar här inne för länge sedan, och det finns flera olika vagnar och en släde här på gården så antar vi att de hade hästarna här.

Som ni ser var det otroligt mycket smuts, det täckte hela golvet och färgen är så gammal att den bara lossnade i flagor om man borstade lite på väggarna. Bagheera var väldigt nyfiken på vad jag höll på med och ville helst vara med där inne. Men eftersom det dammade så otroligt mycket så fick han snällt hålla sig utanför.

Åh haha stackars Bagheera, bara någon sekund efter den här bilden togs så flög han upp, började ruska på sig och sprang sedan iväg, kastade sig ned på marken och rullade som en galning. Han hade nämligen lagt sig rakt på ett myrbo och dom blev nog inte så glada över det, så han blev biten på flera ställen. </3 Han fick nämligen flera svullnader på kroppen och en bredvid ögat den lilla plutten. Jag smörjde dock på lite aloevera och då gick svullnaden ned supersnabbt och nästa dag var de helt borta. Hoppas han håller sig undan därifrån nu haha. <3

Det blev otroligt dammigt när jag sopade upp allt skräp, så jag fick springa in och hämta ett andningsskydd och öppna fönstret för att få in lite luft. Det rasade även ned allt möjligt skräp och damm från tak och väggar så det man fick hoppa undan för att inte få allt i ansiktet… 😀

Men efteråt var det i alla fall mycket renare, även om man då såg i vilket bedrövligt skick golvet är i. Undrar vad som gjort att det spruckit så mycket? Om det är tjälen eller något annat, för det ser nämligen likadant ut i kostallet också.

Sedan kunde jag gå ut och andas in frisk luft med den här utsikten framför mig. Det växer faktiskt skägglav på våra fruktträd och eftersom det tydligen ska vara ett tecken på väldigt frisk luft så kan vi verkligen njuta av den bästa möjliga luften här hemma hos oss. <3

Nu ska jag och Daniel gå en promenad med hundarna och sedan ska jag ta hand om de sista äpplena (jag gjorde flera flaskor med äppelmust igår kväll) och baka ett bröd. Vad ska ni hitta på ikväll?

Stor kram till er! <3

Bloggtips

Jag tänkte dela med mig av några av de bloggar som jag läser, inspireras av och ser upp till.
Det finns ju otroligt många bloggar där ute, så många att det ibland kan vara svårt att hitta till de som faktiskt passar en själv. Jag hittar hela tiden nya bloggar som jag önskar att jag hade hittat för länge sedan.
När jag har hittat en blogg som jag fastnar för, så brukar jag ofta sitta och läsa bakåt i arkivet och kan fastna hur många timmar som helst. 😀
Så här kommer några av de bloggar jag läser och en liten presentation av varje. Hoppas du kan hitta en ny favorit, och tipsa gärna om ni har någon egen favoritblogg!

 http://jonnajinton.se/ – Jonnas blogg har jag följt i måånga år, nästan ända från början. Älskar hennes sätt att uttrycka sig, hennes helt otroliga foton och filmer och bara hela henne, hon verkar vara en sån varm, rolig, ärlig och härlig människa! Är så glad att jag hittade hennes blogg den där dagen för flera år sedan, jag blir ständigt inspirerad och hänförd av hennes otroliga kreativitet och varma personlighet. ♥

http://nevnarien.se/ – Elins blogg har jag också följt i massor av år, hon är en fantastisk fotograf som ständigt inspirerar och drar ut på massvis av underbara sagoäventyr! Hon har en fantastisk blogg med varierande innehåll och massa bra fototips. Verkar också vara en underbart rolig, äkta och nyskapande människa på alla sätt. ♥

http://kenzas.se/ – Kenza är också en person som jag följt i många, många år. Älskar hennes blandning av vackra kläder, galor och fester mixat med vardagshändelser, en stor skopa humor och en underbar personlighet. Jag läser inga andra modebloggar då det inte är något som jag dras till lika mycket, men hennes blogg följer jag ständigt. ♥

http://sandrabeijer.se/ – Sandra följde jag slaviskt som tonåring, hennes poetiska texter blandat med peppiga inspobilder och roliga fester var helt perfekt under den tiden i mitt liv. Nu har jag faktiskt inte läst hennes blogg på ett tag, tyvärr, men känner mig alltid lika glad när jag trillar in dit. Hennes sätt att skriva på bloggen är så himla fint och relaterbart. ♥

http://www.imagineabird.se/ – Fina Beata tar fantastiska foton och skriver så himla vackert. Hennes header är magisk och hon skriver om både vardagliga saker och om sånt som är svårt. ♥

http://reaktionista.se/ – Wilda (vilket fantastiskt namn!) skriver om både vackra och tunga saker, hon delar lysande bilder och skriver om stjärnögonblick. ♥

http://www.daughterofthewoods.com/ – Michelle tar fantastiska naturfoton, och är också den enda bloggen jag läser som är på engelska. Hon tar hänförande bilder och skriver väldigt fint. ♥

http://www.sagosystrar.com/ – Vet egentligen inte om den här räknas som en blogg eller en hemsida, men tar med den ändå eftersom de har helt otroligt bra innehåll. Massa sagogrejer, DIY – tips, magiska foton och massa annat inspirerande! ♥

http://allthingsgreen.nu – Maria tar helt amazing bilder, har en massa underbara recept och delar med sig av sånt som är både fint och sånt som är jobbigt. Hon skriver ärligt och är en av mina favoriter att följa på instastories, då hon delar med sig av så många bra tankar, humor och hur livet egentligen är. Hon verkar vara en varm, härlig person som kämpar med så mycket och samtidigt lyckas inspirera så många människor. ♥

http://www.jacquelinewester.se – Jacqueline driver en supermysig blogg med fina, stämningsfulla och ärliga bilder, hon skriver väldigt bra och det är alltid roligt att läsa hennes inlägg. Hon har en supergullig vovve som heter Kurbits och tar otroligt vackra naturbilder! ♥

http://vasterdrottningen.se – Thea skriver som Västerdrottningen och är bosatt i en släktgård i Västerbotten. Eftersom jag själv är uppvuxen i Västerbotten så är det väldigt roligt att få följa en annan bloggare som bor där! Hon tipsar om många lokala kreatörer och inreder sitt hem med second hand/loppisfynd eller med konst från andra Västerbottningar. Hon skriver poetiskt, vackert och stämningsfullt. ♥

http://www.thereselindgren.se – Therese är väl mest känd för sin youtubekanal men har också startat en blogg för ett tag sedan. Hon verkar vara en underbar människa, med så mycket humor, självdistans men samtidigt ett allvar när det är sånt som är viktigt för henne, som t.ex. veganism. Hon är en förkämpe för djuren och har bland annat skrivit en bok om djurindustrin. ♥

http://www.antligenvilse.se/blogg/ – Katarina driver resebloggen Äntligen vilse, och skriver otroligt fina resereportage från alla möjliga delar av världen. Hon tar väldigt fina bilder och skriver så man får lust att åka ut och resa på en gång! ♥

http://www.sandrajunhammar.se – Sandra skriver om välmående, har många bra tips och delar med sig av olika bra produkter. Hon skriver väldigt informativt och intressant och delar med sig av härliga bilder och många vettiga tankar. ♥

https://www.by-addy.com/sv/ – Birte har en blogg där hon delar med sig av naturfoton, landskap och en hel del annat. Hon verkar vara en glad och härlig person och tar underbara foton. ♥

http://www.atilio.se – Sandra hittade jag för inte så länge sedan, men gillar verkligen hennes blogg. Den innehåller väldigt mycket intressant, vettiga tankar och superfina bilder! Ska bli roligt att läsa sig bakåt i arkivet. ♥

Jag hoppas ni hittar någon ny blogg som ni kommer gilla, om inte annat får ni gärna dela med er av era egna bloggar eller andras som ni gillar i kommentarerna! Sprid lite länk-kärlek <3

Jag har även lagt detta inlägg som en egen kategori högst upp i bloggen, så det alltid är lätt att hitta. Kommer även uppdatera inlägget om jag hittar fler bloggar jag vill tipsa om. Kanske ska göra ett liknande inlägg med Instagram-konton och Youtube-konton någon gång? Det finns ju så otroligt många fantastiska människor som har helt underbara plattformar, som jag gärna vill dela med mig av vidare så fler kan upptäcka dem. <3

Min morgon vid tjärnen

Hej på er!

Imorse gick jag upp med Daniel innan han skulle till jobbet och fixade frukost. Såg genom köksfönstret att dimman dansade fram över tjärnen så när han åkt till jobbet så tog jag med mig kameragrejerna och sprang ned. Glömde såklart minneskortet så fick springa upp igen och hämta det, men dimman var vänlig nog att stanna kvar.

Det var förtrollande vackert, med dimman som flöt fram på den spegelblanka vattenytan och tranornas ödsliga skrik i fjärran. Fick rysningar längs ryggraden för att det var så vackert, det kändes nästan overkligt att få befinna sig mitt i allt detta.

Jag tog med mig kameragrejerna och hoppade ned i båten och rodde sakta ut på vattnet, rakt in i dimman. Det enda som hördes var årornas knirkande och plasket varje gång de landade i vattnet. Det är så himla lugnande att ro tycker jag, som att kroppen bara fokuserar på rörelserna för att ro och släpper allt annat. Tystnaden och vattnets blanka yta.

Jag fotade en hel del och efter nästan en timme hade jag rott runt hela tjärnen och fotat klart. Jag gick på lätta fötter hemåt igen, stärkt av en underbar start på morgonen.

Sedan dess har hundarna fått frukost och varit ute ett par gånger, jag har redigerat en massa bilder och ätit lunch. Nu tänkte jag ta en paus från datorn och gå ut i det vackra vädret på en promenad med hundarna.

Hoppas ni har en fin dag. <3 Stor kram till er!

En dimmig värld, två besök & några liter äppelsaft

Hej på er vänner!

Nu var det återigen ett tag sedan jag skrev sist, jag förstår inte hur det kan vara så svårt att få tiden att räcka till. Jag som helst vill skriva ett inlägg om dagen, blir nästan förvånad om jag ens lyckas skriva ett i veckan.. Haha!
Det händer så mycket hela tiden, så efter att vi varit uppe hos mina föräldrar så hann jag bara vara hemma en dag innan vi fick besök av Rikard, en av mina bröder. Det var ett väldigt trevligt besök och vi hade en massa att prata om, drack te, eldade i kaminen och så visade jag honom runt på gården. Han stannade bara en dag men det är alltid roligt att få besök, även om det är korta sådana.

Den morgonen så var det helt dimmigt ute när jag vaknade, fälten och bergen var insvepta i ett tjockt vitt täcke medan solen kämpade för att bryta sig igenom. Det var så vackert. Det känns som att bo mitt i en sagovärld när man tittar ut och världen visar upp detta skådespel. Overkligt. <3

Bagheera visar alltid upp sig framför kameran! <3

Bara några dagar senare kom en av mina kusiner, Samuel, förbi också då han var på väg norrut från Stockholm, så han passade på att stanna hos oss, sova över och hänga lite dagen efter. Vi tog också ett dopp i tjärnen, men nu var det väldigt kallt i vattnet! Jag passade ändå på att simma runt en stund innan kylan till slut tvingade upp mig ur vattnet. Så nu har vi badat ända från maj till september! 😀 Borde nästan ta ett dopp i oktober också, bara för att… Lång badsäsong i år haha.


Samuel precis innan han begav sig vidare norrut. 🙂

Mitt hjärta. <3 Och en massa målargrejer. Ni som sett mina instastories har säkert märkt att vi målat om ett par rum inne! Ska visa er dem i nästa inlägg.

Sen har vi kokat äppelsaft i vår nyinköpta saftmaja, gjort äppelmos och äppelmust. Försökte mig även på att göra äppelcider men den började tyvärr mögla. Vi har en stor balja kvar med äpplen att ta hand om, så ska torka lite äppelringar och sen skära ned en del i klyftor och frysa in, så man kan ta fram dem senare och göra äppelkaka av. Hela frysen är full av röda och svarta vinbär, rabarber och snart äpplen. Det gör att jag känner mig rik. Tänk att kunna plocka fram dessa bär och frukter mitt i vintern och kunna göra egen saft? Så himla gott och lyxigt.

Tänkte också försöka hinna ut i skogen och plocka lite lingon och blåbär, om det nu finns några att plocka efter den här varma, torra sommaren.  Vad har ni för planer i höst?
Imorgon händer det förresten något spännande! Kommer dela med mig om det snart 😀

Stor kram till er!

Besök hos mina föräldrar

Ja vi var ju upp en sväng och hälsade på mina föräldrar i några dagar. Det var första gången vi var där sedan i julas, eftersom vi haft så himla fullt upp hela det här året. Förstår knappt vart tiden har tagit vägen, speciellt sedan vi flyttade till Tallänget så har tiden bara flugit fram. Antar att det är för att vi hela tiden har tusen olika grejer att fixa. Man behöver i alla fall aldrig ha långtråkigt! 😃

Så nu kände vi att det äntligen var dags. Vi packade bilen full av hundar, grejer och människor och sedan åkte vi norrut. Det är så himla fint när man börjar närma sig mitt barndomshem, alla oändliga skogar, små sjöar som glimtar fram mellan träden och den stora stillheten. Inte en själ så långt ögat kan nå. Här uppe är man verkligen långt ute i ödemarken.

Jag var förstås tvungen att stanna för att fota. Det var så oändligt vackert.

Här är badplatsen som var närmast när vi växte upp. En mil från mina föräldrars hem ligger den, så man var inte där så ofta. Men det var alltid så himla härligt och roligt när vi väl åkte dit. Nu känns det ofantligt lyxigt att bo på ett ställe som har vatten bara 150 meter från huset!

Jag fotade inte så mycket när vi väl var där, jag var alltför upptagen med att umgås, klippa klor på hundarna, gosa med hästarna, laga pumpapaj, äta god mat, kela med katten och prata, prata, prata. När jag och mamma väl sätter igång så finns det inget stopp nästan. Vi kan prata flera timmar i sträck och ändå känns det aldrig som att vi blir klara. ❤️

Men en kväll när jag var ute och rastade hundarna så var det dimmigt ute, samtidigt som fullmånen lyste fram mellan träden. Det var så vansinnigt vackert att jag sprang in efter kamera och stativ och begav mig ut igen. Tyvärr var det svårt att få med dimman på bild, då det var så mörkt att jag var tvungen att ha ganska lång slutartid. Men fick i alla fall ihop några bilder som jag blev väldigt nöjd med.

Daniel var bara kvar över helgen, sedan var han tvungen att åka hem för att kunna jobba på måndagen. Men eftersom jag inte hade något jobb inplanerat så stannade jag och hundarna ett par dagar till. Det var verkligen ett mysigt och roligt besök, som tur är blir det inte lika lång väntan till nästa besök, eftersom vi ska fira jul hos dom. Min syster och hennes lilla dotter som bor på nya Zeeland kommer hem över julen och ska vara där, så då passar många av oss syskon på att vara hemma den här julen!

Som ni kanske vet så har ju Leia väldigt svårt för andra hundar, så vi var väldigt spända hur det skulle gå att bo i ett hus med fem andra hundar. De fick såklart inte träffas (känns så dumt att riskera något när man bara är där några dagar, det finns liksom ingen anledning att ens testa ha dom tillsammans) utan de hölls åtskilda med kompostgaller och dörrar. Men hon både såg och hörde de andra flera gånger. Hon låter ju otroligt mycket, skäller, gnäller och ylar när hon hör dom andra, men de sista dagarna var hon faktiskt lite lugnare. Men de var båda ändå helt slut när vi kom hem och sov gott den natten… 😊

På onsdagen åkte jag och vovvarna hemåt och det var en sån himla tjock dimma när vi passerat Härnösand. Var tvungen att stanna till och fota lite, och bara fem minuter efter jag gjort det så kom vi ut ur dimman.

När vi rullade in på gårdsplanen här hemma så kände jag mig så otroligt lycklig och privilegierad som har ett så fantastiskt hem att komma hem till. Att ha en plats som är min, där vi kan ändra och fixa precis så som vi vill ha det. Där vi har skogar, berg och en tjärn precis utanför dörren. Där vi bor granne med endast skogens alla djur och väsen. Där man kan springa barfota över gräset och dra in luften av höst. Det är sann lycka.

Dark hedges & Dunseverick castle

Här kommer en fortsättning av mina inlägg från Irlandsresan! Nu är vi på dag 3, vilken jag redan skrivit en del om tidigare eftersom det var dagen då Daniel friade. <3

Nu tänkte jag visa några fler bilder från vår förlovning och från vårt andra stopp den dagen.

Här började vi den tredje dagen, efter en ganska lång resa från stället vi sov på. Eftersom Nordirland tillhör Storbritannien så har de pund som valuta och miles/hour istället för kilometer så det var väldigt förvirrande när man skulle förstå vilken hastighet det stod på skyltarna när man körde bil. Så jag fick sitta med en hemsida uppe där man snabbt kunde omvandla hastigheten i miles till kilometer så vi visste hur snabbt vi fick köra… 😀

The Dark Hedges var verkligen en magisk plats med dessa enorma bokträd som är över 250 år gamla. Men jag blev ledsen när jag såg hur många det är som har karvat in sina namn i träden, eftersom detta skadar träden.

Tyckte det passade så fint att ta bilder på asken och ringarna i den här miljön. <3

Det är öppna gröna fält på sidorna som verkligen ger en irländsk känsla, med böljande landskap och kullar. När Game of Thrones spelade in här så tog de ned staketen på sidorna och strödde smuts och jord över hela vägen, vilket tog dem cirka 2 dagar. The Dark Hedges är i serien en del av The Kingsroad.

Det var en hel del folk där, trots att vi inte besökte Irland under den värsta turistsäsongen så man fick ha en hel del tålamod för att kunna fota utan att en hel skock av människor täckte utsikten. Det är verkligen det värsta med turistattraktioner, det finns inte en chans att man får vara där ifred och i lugn och ro ta sina bilder, utan man måste snabbt fota och sedan vänta länge tills nästa tillfälle ges. Jag är förstås väldigt glad över alla dessa platser som vi fått se och uppleva, men jag föredrar verkligen att fota ensam i våra ensliga skogar här hemma där man får vara ifred.

Efter det åkte vi vidare och stannade vid Dunseverick Castle, som inte längre är något slott utan bara några förvittrade stenar på en klippa. Men en gång i tiden låg här ett riktigt slott och ståtade högt uppe på klippans brant. Det ser inte mycket ut för världen, men platsen var fantastiskt vacker och vi stannade här mycket längre än vi hade tänkt från början.

Vi såg många turister som körde in bilen i parkeringsfickan, stannade bilen och hoppade ut utan att ens stänga av motorn, knäppte ett par bilder och sedan hoppade in i bilen och sladdade iväg… Det måste vara fruktansvärt tråkigt att turista på det sättet, som att de stannar och tar några bilder bara för att kunna säga att de varit där. Att bara stressa från den ena platsen till nästa. Nej fy vad trist. Vi kanske inte hann se lika många ställen som vissa andra, men de vi väl stannade på såg vi verkligen ordentligt och spenderade mycket tid där, med att andas, ta in atmosfären och bara strosa runt i lugn och ro. Så himla skönt. 🙂

Jag stod en lång stund där vi kanten och kände vinden blåsa och andades in den salta havsluften. Kände hur vinden blåste ren en från tankar och måsten för en stund. Det är något väldigt lugnande med en ordentlig vind, hur motsägelsefullt det än kan låta. Som att den tar tag och rensar upp en massa gamla dammtussar som ligger och skräpar i sinnet och lämnar det öppet och redo för nya tankar.

Tänk att någon en gång för länge sedan bestämde sig för att bygga ett slott här uppe på klippan. Vilket jättejobb det måste ha varit att frakta upp allt man behövde!

Vackra klippor som formats av tidens tand, av vatten och vind. Och lite växtlighet som är stark nog att kunna växa på en sådan karg plats.

Jag är där för perspektiv! Det var verkligen enorma klippor. Ser ni mig?

Daniel var så snäll och bar runt på mitt stativ när jag inte använde det. <3

Vackra vyer uppifrån klippan där man kunde se rätt ned i havet och beskåda alla fiskmåsar som flög fram och tillbaka till sina bon som de hade längs branterna. Det växte också många små, fina blommor där uppe och jag satt en bra stund vid kanten och tittade på utsikten nedanför mina fötter.

<3 <3

Ser ni den lilla grottan nedanför klippan? Man förväntade sig nästan att det skulle komma något sagoväsen smygande upp därifrån.. 😀

En vacker plats som jag är väldigt glad över att vi stannade vid, det var en mäktig natur och väldigt fridfullt eftersom vi i princip var ensamma. Det var många som fotade ruinen från vägen men bara ett annat par som faktiskt gick ned för slänten och fotade från andra vinklar. Det gav oss en helt annan upplevelse än om vi hade hållit oss till vägen eller ”riktiga” utkikspunkter dit alla andra gick. Så det är ett tips om ni reser runt och ser fina platser, nöj dig inte med det alla andra redan har tagit, utan utforska och hitta nya vägar/vinklar/ljus som kan ge dig en helt annan bild. (Utan att för den delen förstöra eller gå någonstans där det inte är tillåtet.)

Vi åkte till två platser till den här dagen men de får komma i nästa inlägg så inte det här inlägget blir ännu längre. Hoppas att ni uppskattar mina reseinlägg från Irland!

Stor kram på er! <3