Parkes castle

Hej vänner, här kommer nästa inlägg om vår femte dag på Irland. Det tidigare inlägget kan ni läsa här om ni missat det. ♥
Efter att vi lämnat det gamla gravröset så kom vi till ett slott, nämligen Parkes Castle. Det låg väldigt vackert precis vid vattnet och den lilla stenmuren som omgärdade slottet ramade in allt så fint.


Jag är en sån person som ofta fastnar för detaljer i allt det storslagna. Daniel skrattade ofta åt mig när jag sprang runt och fotade blommor eller fönster när vi hade ett helt slott bakom oss haha. Jag fotar förstås dem också men tio bilder på hela slottet blir ganska lika varandra. Jag gillar att försöka hitta andra små detaljer som berättar något om platsen fast på ett mer subtilt sätt. Som ger nya vinklar på ett ställe man redan sett tidigare.

Och sedan älskar jag detaljer som förhöjer intrycket. Som häftiga dörrar, vackra murar eller ovanliga träd. Den här dörren till exempel hade ju varit så mycket tråkigare utan alla ”piggar” eller med ett vanligt dörrhandtag.

Det här var det första slottet vi gick in i, och vi fick gå in gratis eftersom de höll på med omfattande renoveringar och man därför inte kunde se allting. Det var en fin upplevelse att ströva omkring där inne och få en aning om hur de levde förr i tiden.

Jag älskar dessa fönster med små rutor och rundad överdel. Så himla vackert. Det är också häftigt att se hur tjock väggen är här, vilket gediget arbete det måste varit att bygga slott.

Det var spännande att gå runt där till en början, men när vi gått igenom alla rum så insåg vi att det egentligen inte var så mycket att se. Det fanns i princip inga gamla möbler/saker kvar utan det var typ fina fönster, dörrar, bjälkar och eldstäder. Vilket förstås är fint men det skulle inte ha varit värt att betala en massa pengar bara för att se det, så vi valde vid senare tillfällen att oftast inte gå in i slotten vi besökte utan bara se dem från utsidan. (Vilket också oftast kostade, om man ville gå omkring på borggården.)

Sen har jag svårt för att bortse från alla moderna detaljer, alla skyltar, brandsläckare och elektriska lampor. Det är förstås nödvändiga saker, men de ger mig inte den där känslan av att färdas bakåt i tiden. Av att verkligen se hur det var på den tiden. Så det var nog mest värt för egen del att vi la pengarna på andra saker än att gå in i alla slott vi besökte.

Haha titta på dörröppningen i andra änden av rummet, vad korta alla måste varit förr i tiden? Vi fick böja oss genom varje dörr. I vårt hus är det också en väldigt låg dörr på övervåningen, som förmodligen suttit där väldigt länge. (Huset är byggt 1903.) Och jag slår jämt huvudet i den där himla dörrkarmen, även fast jag tänker på att böja mig men lyckas inte göra det tillräckligt.

Personalen var väldigt trevlig och berättade att det var sällan de fick besök av svenskar. De hade nämligen en journal där man kunde skriva upp sitt namn och vilket land man var ifrån. Om jag inte minns fel hade de mycket besökare från Tyskland och England. Hon vi pratade med pekade ut flera saker som vi kunde kolla på och rekommenderade att vi gick ut och tittade på ”bastun” som fanns en liten bit bort.

Här mina vänner har ni en gammaldags bastu, eller ett ”sweat house” som det kallas på engelska. Här är en sida där man kan läsa mer om de olika funktionerna som rummen hade.

”The sweat house is basically a man made cave or souterrain, large enough to fit a small group of people, however it was probably men only I’d imagine.

Where did the heat come from? They heated rocks in a fire and then moved them into the cave. When everyone was inside they would seal the entrance.

To cool down after the sweat they jumped in the lake, only a few feet away.”

Vi kikade in i bastun och det var ganska högt i tak mot hur låg öppningen var, men jag hade ändå ingen lust att krypa in där. Jag kunde bara tänka på alla spindlar som förmodligen kröp omkring där inne i mörkret… Skulle ni kunnat tänka er att använda den bastun? 😀

Efter vi gått runt en bra stund och kikat på allting så slog vi oss ned i skuggan bakom slottet och åt en medhavd lunch där ute. Det var en väldigt mysig plats att ta en paus på och jag är glad att vi åkte dit. När vi hade ätit upp och vilat en stund så åkte vi till den sista platsen för dagen och det blev mitt favoritställe på hela dan.. Men det ska jag berätta om i ett annat inlägg.

Kram på er ♥

En sprakande soluppgång & ett par tips

Hej på er!

Nu har vi återigen sådana fantastiska soluppgångar nästan varenda morgon, där himlen sprakar av färger och jag måste rusa in och hämta kameran varje gång jag råkar kliva utanför dörren. Det är så otroligt vackert ute med det vita snötäcket och solens strålar som frammanar glitter i snöns kristaller.

Igår satt jag och Daniel och planerade lite för mina kommande månadsbilder, då jag gärna vill försöka variera mina bilder på något sätt. Vi kom på en hel del idéer och jag hoppas verkligen att jag kommer kunna genomföra de flesta av dem. Det känns roligt att ha åtminstone ett litet kreativt projekt varje månad som jag kan lägga lite extra energi på.

Vi gick en snöig promenad med vovvarna, skickade iväg lite fakturor, tittade på serier, lagade mat tillsammans och hade en väldigt mysig dag. Vi tryckte också i oss ett antal kärleksmums som jag bakade i lördags som blev riktigt goda!
Receptet hittar ni här, men eftersom det inte är ett helt veganskt recept så kan jag skriva vad jag använde.

Smet

  • 100 g choklad med mintsmak (jag använde Coops egna mörka mintchoklad, den här)
  • 4 dl vetemjöl
  • 2 tsk bakpulver
  • 4 msk kakao
  • 1 dl starkt kaffe
  • 1 dl mjölk (havremjölk)
  • 200 g smör (mjölkfritt margarin)
  • 5 ägg (aquafaba, eller som det också kallas – kikärtsspad. 3 msk aquafaba motsvarar 1 ägg) Läs mer här om aquafaba!
  • 4 dl socker
  • 1 msk vaniljsocker

Glasyr

  • 100 g smör (mjölkfritt margarin)
  • 4 msk starkt kaffe
  • 1/2 dl kakao
  • 6 dl florsocker
  • 2 dl riven kokos

I övrigt följde jag receptet helt och de blev verkligen supergoda! Mina blev inte lika tjocka som de på bilden, men det kan bero på att jag kanske hade lite för stor plåt. De blev också väldigt söta, vilket är helt okej om man gillar det men för mig blev det lite väl mycket sötma så jag hade kunnat minska på sockret en del.



Det snöade hela helgen och vi har skottat, hämtat in mer ved och eldat nästan dygnet runt. Idag är himlen klar igen och det är kallare ute. Även om det stundtals är riktigt kämpigt med kylan och all snö så kan jag inte låta bli att förundras över hur fantastiskt fint det är ute. Speciellt såna här tidiga morgnar innan solen har gått upp, då färgas himlen av de allra vackraste tonerna. Jag stannar ofta upp vid fönstren när jag håller på med något inomhus och bara beundrar naturen där utanför. Det är magiskt att bo så här och få ta del av naturens alla skiftningar.

Det är egentligen helt galet hur mycket jag påverkas av solen. Vaknar jag upp till en solig dag så kommer jag förmodligen vara på bra humör den dagen, är det grått och molnigt blir jag direkt mer seg och lite deppig. Trots alla lampor, koffein och stimulans man kan hitta på för att försöka kompensera för mörkret ute, så gör ingenting så stor skillnad som solen. Blir lycklig ända in i hjärteroten när den skänker oss sitt strålande ljus.

Jag förstår verkligen djuren som går i ide vintertid eller alla växter som ”vilar” under vinterhalvåret och inte växer speciellt mycket. Det känns naturligt att sakta ned tempot och tillåta sig mer tid till avkoppling och återhämtning under den mörka tiden på året. Tyvärr är ju vårt samhälle inte alls anpassat efter att vi ska rätta oss efter tillgången på ljus och energi, utan det är meningen att man bara ska köra på i samma tempo året runt.

Men en fördel av att inte ha jobbat så mycket under den här tiden är ju att jag kunnat tillåta mig själv att ta det lite lugnare. Att låta förkylningen försvinna helt och hållet innan jag började göra en massa grejer igen. Jag tror också det har låtit mig lagra lite extra energi som jag kan ta fram nu när jag orkar göra saker och är frisk. Så nu är det dags att vakna till efter det långa mörkret. Ljuset återvänder. ♥

Ett par timmar senare såg det ut så här och jag blev så lycklig över att solen äntligen når fram till huset en stund innan den försvinner bakom berget. Det var -20 grader ute den dagen, men jag var ändå tvungen att sätta mig på bron en stund och ta in den stunden av solljus mot mitt ansikte. Till slut frös jag så mycket att jag var tvungen att gå in och värma mig framför kaminen, men det var det värt.

Har på senaste tiden lyssnat en hel del på olika podcasts, varvat med mina ljudböcker, så tänkte tipsa om ett par som jag gillar.

  • Kenza & Dani – när livet händer  – ingen som följer Kenza har väl missat hennes kamp för att få barn. Nu har hon och en vän startat en podcast som handlar om allt som sker när livet händer. Det är så fint att få lära känna dem mer och jag skrattar så otroligt mycket när de berättar sina galna historier om allt de varit med om. Rolig, ärlig och man kan verkligen relatera till mycket.
  • Sagan om Isfolket podden – Om ni är fler Sandemo fans där ute så får ni inte missa den här underbara podden! De går igenom alla böckerna i Isfolket och analyserar varje bok. Blandat med spännande tankar, roliga upptåg och skepticism mot rymdhundar. I mars ska de köra igång igen efter ett uppehåll och nu tar de sig an häxmästaren också!
  • We are influencers – En väldigt intressant podd där Lalinda eller Linda Hörnfeldt, är värd. I varje avsnitt intervjuvar hon bloggare eller människor som jobbar med influencers och det är många otroligt intressanta, givande och underhållande avsnitt. Så roligt att få ta del av dessa människors tankar och tips.

Nu ska jag gå en promenad med hundarna innan det är dags att åka in och veckohandla (om nu bilen startar.. 😅). Vad hittar ni på i veckan?

Kram! ♥

Går in i februari med lättare hjärta

Hej fina ni!

Nu är äntligen januari över och förhoppningsvis alla svårigheter med den. Februari har kommit med snöfall och ett lättare hjärta. Det mesta verkar äntligen ha löst sig, både med bloggen, internetkrånglet och allt bankstrul. Mycket tack vare min fantastiska fästman som alltid finns där och hjälper till vid evigt teknikstrul. Han läser på, ringer till kundtjänster, testar saker och ser till att allting så småningom löser sig. Är evigt tacksam att ha honom vid min sida. <3



Vi har varit ute på en tur med sparkarna, sett mer av solen som når allt längre för var dag som går och jag har varit uppe en tidig morgon för att fotografera månen innan den försvann ned bakom träden. 



Det här var samma dag som månförmörkelsen och blodmånen, men jag var inte ute och fotade just vid den tiden. Däremot var jag ute en sväng och tittade på den, men det var så mörkt och den gömde sig bakom träden att det inte syntes mycket. En timme senare lyste den dock så här vackert för mig. 



Morgonrodnaden steg medan jag stod i knarrande snö upp till knäna, kylan bet mig i kinderna och bildade is i mina ögonfransar. Långsamt vandrade månen längre ned på himlen och färgerna tog över. När mina fingrar var så stelfrusna att jag knappt kunde fälla ihop stativet så tvingade jag in mig själv. Hade det inte varit för kylan hade jag kunnat stanna där i timmar. 



En annan dag spenderade jag nästan hela dagen i min lilla skrivarlya, filandes på inledningen av min bok. När solen var på väg nedåt igen begav jag mig ut i skogen med hundarna för att fånga upp de sista solstrålarna. 



Jag har inte tagit många självporträtt på sista tiden, eftersom först min självutlösare la av och kort efter det gick mitt stativ sönder. Verkligen bra timing med allt annat som hände haha.. Båda grejerna har jag bara haft ett år och jag blev lite sur över att de gick sönder så snart. Mailade dock företaget jag köpt fjärrutlösaren hos (kamda.se) och de var väldigt hjälpsamma och skickade snabbt en ny utan något krångel! Så himla fint bemötande. Företaget som jag köpt stativet hos har inte svarat än, men jag hoppas de gör det nästa vecka så får vi se hur det blir. 



Så nu har jag använt mitt gamla stativ som Bagheera sprang på så ett ben är helt böjt, vilket inte är det lättaste att balansera i all snön haha. Därför har det blivit dåligt med självporträtt. Men jag hoppas snart kunna ändra på det.



Jag välkomnar februari med hela mitt hjärta och har bestämt mig för att det ska bli en bättre månad än januari. Nu är jag äntligen frisk, problemen har löst sig och mitt positiva mindset är tillbaka. Hinder är till för att övervinnas, eller hur? 

Önskar er en ljus, positiv vecka! Tack för alla era fina ord, de värmer otroligt mycket ska ni veta. 

Massor av kramar! ♥