Snöfall & en förtrollad bäck

Hej vänner!

Det har blivit lite glest med uppdateringar de senaste två veckorna, en kombination av att jag har börjat känna av en förkylning som jag tror är på gång, massvis med saker att göra och inte mycket ork kvar efter det. Snön har hunnit falla i ett tunt täcke och sedan smälta bort igen, det har varit så kallt att vattnet i köket frös men dagen efter hade vi helt plötsligt plusgrader och regn… Första advent har kommit och gått, medan vårt hus fick julpynt uppsatt, det luktar apelsin och nejlika i hela matrummet och i fönstren trängs julstjärnor med ljusstakar.

Andra snöfallet för den här vintern!

Dagen efter var det kallt och frosten glittrade. Ofta när det är dessa kalla vinterdagar så blir himlen rosa i fjärran. Tycker det är en sån fin mix med rosa och kallt blå himmel.

Bara ett par dagar senare så blev det varmt igen och allt smälte bort.

Under en längre tid var det mulet och plusgrader varje dag, varvat med lätta duggregn. Inte det mest uppmuntrande vädret för att bli inspirerad att fota. Så igår när jag skulle gå en promenad med hundarna och tänkte ta den vanliga vägen så ändrade jag mig tvärt och vek bara av rakt in i skogen. Istället för att dystert gå den leriga grusvägen fram och tillbaka medan regnet vätte ned oss alla, så gick vi på upptäcktsfärd i skogen, klättrade på mossiga, enorma stenblock, följde viltstigar och hittade flera vackra platser där jag nu vill fotografera.

Vi gick en bra stund i skogen, utan att följa någon utstakad väg, och hundarna rusade lyckligt omkring, nosade efter vilda djur, hoppade mellan stockar och stenar, tuggade på grenar och hade en väldigt upplyftande promenad. Plötsligt hörde jag ett brusande jag inte kunde placera, det uppkom så plötsligt som att vi stigit igenom en vägg som plötsligt släppte fram en massa ljud. Det lät antingen som en väldigt trafikerad väg eller som forsande vatten, och eftersom vi befann oss mitt ute i skogen så antog jag att det inte var bilar som skapade ljudet. 😀

Vi trängde oss förbi några sista träd och en bra bit nedanför våra fötter uppenbarade sig en liten bäck som brusade fram genom den täta skogen. Det var en väldigt vacker, stämningsfull plats. Mitt ute i täta skogen, utan ett enda hus i sikte så porlade bäcken sig fram, utan att låta sig stoppas av varken stenar eller nedfallna träd.

Jag ville helst springa hem och hämta kameran på en gång, men eftersom det redan var på väg att bli mörkt och både jag och hundarna var genomdränkta så fick jag skjuta upp det till idag. Men idag packade jag med mig kameragrejerna, lite rekvisita och manteln innan jag vandrade iväg genom skogen åter igen. När jag kom till den här platsen igår så fick jag direkt en bild i huvudet som jag ville fota och jag försökte ta den idag. Jag har dock inget vidvinkelobjektiv och det var synd, eftersom bilden jag ville ta behövde mycket mer omgivning än vad jag kunde få med nu. Jag kunde inte heller backa och på det sättet få med mer av branten som leder ned till bäcken, eftersom det var en tät skog i ryggen på mig.

Jag blev ändå nöjd med några av dagens bilder och det var roligt att få fotografera vid det här stället som är så vackert och orört. Det var en trolsk stämning när jag befann mig där helt ensam, utan en levande själ i sikte med vattnet dånande och brusande bredvid mig och skogens alla dofter som omslöt mig. Jag gick dock ute lite sent, har inte vant mig vid att det blir mörkt så snabbt än, så jag hann inte hålla på så länge jag ville innan det blev för mörkt för att fota.

Tyvärr har det blivit något fel på min fjärrutlösare, så den fungerar inte. Eller, den kopplar upp sig med enheten som sitter på kameran, den fokuserar men den trycker inte av. Så jag fick använda mig av kamerans självutlösare och då blir det tyvärr inte lika bra skärpa, men det får duga för den här gången.

Hur är det med er? Jag vill bara säga att jag verkligen uppskattar ni som går in här och kikar även fast det dröjer ett tag mellan inläggen, alla ni som gillar eller kommenterar mina inlägg. Det värmer i hjärtat och gör mig så glad. <3

Önskar er en fin kväll! Stor kram <3

0

2 thoughts on “Snöfall & en förtrollad bäck

  1. Vad härligt! Att först höra, och sen se den forsande bäcken, så helt oväntat! Låter som en sagolik upplevelse, nästintill hänryckande!

    1. Det var det sannerligen! Jag älskar ju vatten, så blir alltid glad över att hitta sjöar, tjärn eller bäckar 😊 det är något magiskt rogivande över vatten ✨🌊

Lämna ett svar till Inger Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *