Uppe i gryningen

Jag jobbar som sagt mycket nu så dagarna springer bara iväg, men efter att ha jobbat en vecka i sträck hade jag en ledig dag och då ställde jag klockan på 02.00 för att gå upp och fota soluppgången. Det var segt att ta sig upp eftersom jag inte kommit i säng förrän efter elva, så det blev inte många timmars sömn. Men jag känner att jag inte vill att den här sommaren bara ska försvinna i en massa arbete, så då vill jag verkligen passa på att ta vara på den tiden jag faktiskt är ledig.

Jag älskar verkligen sommaren så himla mycket, och när jag då jobbar mycket så får jag nästan ångest över att jag kommer ”missa” sommaren och att det snart kommer vara vinter igen. Så när jag är ledig försöker jag ta tillvara på sommaren och bada, fota, vara ute i solen, plocka blommor, gå barfota i gräset och verkligen njuta. Att försöka att hela tiden vara närvarande i nuet, istället för att fundera på dåtid eller framtid.

Så jag smög mig upp ur sängen trots att jag var väldigt trött, klädde på mig och tog med mig kamerautrustningen till bilen. Sen åkte jag på lite upptäcktsfärd genom byarna och försökte hitta en fin plats att fota på när solen skulle gå upp. Men jag hittade inget klockrent ställe eftersom det var mycket hus och byar överallt. Och som ni kanske vet har jag jättesvårt för att känna mig avslappnad framför kameran om jag tror att någon tittar på, så jag vill alltid vara ifred utan en massa hus i närheten.

Efter en stund vände jag tillbaka hemåt och bestämde mig för att åka upp på en liten skogsväg som går i närheten av vårt berg där jag vet att det är fin utsikt. Och oj vad fint det var där! Solen var på väg upp mellan trädtopparna och hela kalhygget var fyllt av rallarrosor. Jag klättrade runt på stenar och stubbar, fotade i olika vinklar och stod där stilla och kände solens första strålar svepa över mitt ansikte.

Att vara vaken när solen stiger över bergen och få befinna sig i det mjuka, magiska ljuset är verkligen något speciellt. Det var så tyst och stilla, knappt en själ var vaken och jag kände mig så glad över att jag tagit mig upp och fick uppleva detta.

En plats fylld av naturens egna magi. Kunde inte se mig mätt på den här fantastiska soluppgången. Är så lycklig över att bo i mitt kära Norrland igen, och få ta del av allt naturen har att erbjuda.

En fotografs bästa vän när man befinner sig i djupa norrlandsskogar.. 😀

Efter en lång stund så började jag vandra tillbaka till bilen och tänkte precis låsa upp den och köra hem när jag hörde ett märkligt skri. Jag gick över till andra sidan vägen och där, ovanför ännu ett kalhygge med berget i bakgrunden, svävade en stor rovfågel. Vingarna var utbredda och dess ödsliga skri gav mig en rysning längs ryggen. Det var så häftigt och samtidigt lite kusligt på samma gång. Den flög i vida bågar och landade till slut i toppen av ett träd. Jag försökte fota men det var svårt att få några bra bilder, då jag inte alls har rätt objektiv för att fota fåglar. Filmade lite också för att få med dess läte.

Sedan hörde jag plötsligt ett skri bakifrån och så kom en andra rovfågel flygande! Den landade i samma träd som den första och först trodde jag de skulle börja bråka, men sedan insåg jag att de var ett häckande par. De turades nämligen om att flyga stora lovar över området och landade i samma två träd hela tiden.

Helt tyst stod jag där och betraktade dem en lång stund och gladdes återigen över att jag gått upp så tidigt. Jag frågade senare i en fågelgrupp vad det var för sorts fåglar och tydligen var det fjällvråkar! Så fint att de bor här, precis omkring vårt hem. Sedan åkte jag hem och åt en macka innan jag somnade i soffan med en hund vid fötterna och en vid huvudet. <3

En helt underbar morgon! Det måste jag göra om flera gånger. det är något speciellt med att vara uppe vid soluppgången när alla andra ligger och sover. Som att gränsen mellan den här och andra världar är tunn just då, så de som råkar vara uppe då kan få en glimt av något riktigt magiskt.

 

3 kommentarer på “Uppe i gryningen

  1. Härligt att få ta del av dessa fantastiska naturupplevelser, i stillhet och dramatik! Starkt gjort att gå upp två! Men det lönar sig verkligen att nån gång orka vara ute i soluppgången och inte missa allt magiskt som händer denna tid.

    1. Ja det var helt underbart! Och så värt att gå upp, trots tröttheten 😊 visst är det så, ibland måste man anstränga sig lite för att få vara med om speciella tillfällen! 💜

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *